JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 10 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 13 oktober - den 10 november 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets "startsida" under Publikationer på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se. I månadens nummer har även medverkat Mattias Henriksson, jurist på Domstolsverkets juridiska enhet.

REGISTER

På Sveriges domstolars webbsida finns också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad, från och med nr 1/01. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består av sju olika kolumner. Den första kolumnen A innehåller partens/parternas namn, den andra B anger svarandestaten, i tredje kolumnen C anges om målet prövats i Grand Chamber (GC), i kolumnen D står avgörandedagen, i kolumn E den artikel som varit i fråga i målet och slutligen i kolumnerna F och G anges årgång respektive nummer för nyhetsbrevet.

På webbsidan finns vidare en "lathund" med anvisningar om hur man lättast hittar och sorterar eller söker i registret. Gå in på www.domstol.se och klicka vidare till Publikationer/Nytt från Europadomstolen. Där finner du en beskrivning med tydliga exempel på hur du går till väga för att hitta i registret till Nytt från Europadomstolen.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Halilova m.fl. mot Sverige, beslut 2009-10-13
Utvisning av en kvinna och två av hennes barn, men inte den son som fötts här i Sverige eller fadern till denne, vilka båda är svenska medborgare, skulle medföra en splittring av familjen som domstolen inte kunde bedöma innan klagomålet kommunicerats med regeringen. Klagomålet i övrigt förklarades inadmissible.

Domar mot andra länder

de Schepper mot Belgien, 2009-10-13
Enligt belgisk lag kunde en brottmålsdomstol, när den bestämde ett straff, samtidigt förklara att en person, sedan straffet avtjänats, under viss tid skulle stå till regeringens förfogande. Detta innebar bl.a. att det som ett samhällsskydd kunde beslutas om fortsatt internering. För en pedofil som tidigare dömts för övergrepp på barn innehöll den senaste domen ett sådant beslut, vilket ledde till att han fick stanna kvar i fängelse på grund av sin farlighet. Åtgärden var laglig och myndigheterna brast inte i sina skyldigheter när de misslyckades att få honom intagen för psykiatrisk vård. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 5.1.

Yuriy Nikolayevich Ivanov mot Ukraina, 2009-10-15
I ett första pilotmål mot Ukraina konstateras att trots att regeringen i över 300 domar har uppmanats att vidta åtgärder så kvarstår problemen med uteblivna och fördröjda verkställigheter av nationella domar till de klagandes fördel. Domstolen konstaterar nya kränkningar av artikel 6.1, artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1 och ålägger de ukrainska myndigheterna att i den ukrainska lagstiftningen införa ett effektivt rättsmedel för att komma till rätta med problemen.

Trajace Stojanovski mot Makedonien, 2009-10-22
Domstol, som skulle besluta om psykiatrisk tvångsvård kunde upphöra eller ej, grundade sin bedömning väsentligen på polisrapporter om mannens uppträdande utanför sjukhuset och på allmänhetens rädsla för honom i stället för på läkarutlåtanden om hans psykiska störning. Den psykiska störningen var inte av sådan art och omfattning att den berättigade intagning för tvångsvård. Det skedde därför en kränkning av artikel 5.1 e).

Lombardi Vallauri mot Italien, 2009-10-20
Katolskt universitet motiverade inte sitt beslut att vägra anställa en person som inte godkänts av kyrkliga myndigheter, trots att han undervisat på universitetet i 20 år. Det skedde därför en kränkning av artikel 10. När besluten inte fattades i ett tvåpartsförfarande kränktes även artikel 6.1.

Bayatyan mot Armenien, 2009-10-27
Fängelsestraff för en man som vapenvägrade av samvetsskäl kränkte inte artikel 9 när staten i fråga, trots ett åtagande att ge dömda vapenvägrare nåd, ännu inte hade antagit lagstiftning som möjliggjorde alternativ tjänstgöring.

Si Amer mot Frankrike, 2009-10-29
Skillnad i behandling av personer bosatta i Frankrike resp. Algeriet, som grundades på ett fransk-algeriskt avtal avseende tilläggspensionssystemen för personer som arbetat i Algeriet före dess frigörelse var, trots att de franska bestämmelserna innehöll ett bosättningskrav, inte diskriminerande. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

Lautsi mot Italien, 2009-11-03
Krucifix, som enligt ett reglemente skulle finnas i alla klassrum i statliga skolor i Italien, var inte bara en symbol för den italienska historien och kulturen och för den italienska identiteten utan var framför allt en symbol för den katolska tron och kunde därför inte bidra till utbildningsmässig pluralism. Härigenom kränktes artikel 2 i protokoll nr 1 i förening med artikel 9.

Shabani mot Schweiz, 2009-11-05
En person misstänkt för delaktighet i internationell organiserad brottslighet hölls häktad i avvaktan på rättegång under ca fem år. Med hänsyn till målets extremt komplicerade natur, den förödelse som narkotika orsakar och de speciella säkerhetsåtgärder som målet krävde, hade häktningen trots att den pågått under lång tid inte stridit mot artikel 5.3 och det skedde därför inte någon kränkning av den artikeln.

R.R. mot Rumänien (nr 1), 2009-11-10
De rumänska myndigheternas ansträngningar, för att hjälpa en far att kunna utöva sin umgängesrätt med en dotter som flyttat med modern till USA, var lämpliga och tillräckliga och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 8.

Domar och beslut i Grand Chamber

Micallef mot Malta, 2009-10-15
Domstolen ändrar sin praxis och finner att artikel 6 skall vara tillämplig om den rättighet som är i fråga, i såväl huvudförfarandet som i ett underhandsförfarande om föreläggande, är civil i den mening som avses i artikel 6 och den interimistiska åtgärden avser den ifrågavarande civila rättigheten. I det aktuella målet hade den klagande haft berättigade farhågor om att en domare inte var opartisk, eftersom han var släkt med motpartens advokat. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

SVENSKA DOMAR M.M.

Allmänna domstolar

Högsta domstolens beslut den 8 juli 2009 i mål Ö3798-08 och Ö 5345-08 om resning av mål gällande betydelsen av att polisen vidtagit provokativa åtgärder (NJA 2009 s. 475, I och II).

Förvaltningsdomstolar

Regeringsrättens dom den 22 oktober 2009 i mål 7891-07 i fråga om rättsprövning av tjänstetillsättningsbeslut.

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik per den 31 oktober 2009 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 47 600 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 12 % i förhållande till föregående års 42 350 klagomål för motsvarande period. 5 269 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 47 %. 28 097 klagomål har avgjorts, 1 812 genom dom, en ökning med 22 %, och 26 285 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 10 050 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 31 oktober till 116 800 mål vilket är en ökning med 20 % från den balans om 97 300 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 42 950 på avgörande i kammare och 73 850 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 oktober till 21 450, vilket är samma antal som förelåg vid årsskiftet.

Domstolen har i ett beslut den 16 oktober 2009 förklarat ett klagomål från 42 personer för inadmissible. Målet, Van Melle m.fl. mot Nederländerna, ansökan nr 19221/08, gällde myndigheternas vägran att väcka åtal mot justitieministern och immigrationsministern i Nederländerna som ansvariga för att utländska medborgare avlidit i samband med en brand i utlänningsförvaret på Schiphols flygplats i oktober 2005. Det nationella målet avgjordes slutligt genom att Hoge Raad i oktober 2007 förklarade överklagandet dit för inadmissible. Under tiden hade utredningen lett till att justitieministern och bostadsministern avgick under hösten 2006. Domstolen fann att 35 av de klagande, som uppgav att de tog till vara offrens intressen, inte själva hade blivit personligen påverkade av det inträffade och därför inte kunde anses som "offer". De fem personer som överlevde branden gav in sina klagomål först drygt ett år efter det att det slutliga nationella beslutet hade meddelats och således för sent. Dessa klagomål skulle därför avvisas. Det återstod då två klaganden som var släktingar till personer som dödats i branden. Domstolen fann att de krav som enligt artikel 3 ställdes på förfarandet var uppfyllda och att det inte fanns något som tydde på att de ifrågavarande ministrarna personligen hade brustit i sina skyldigheter på sådant sätt att de hade ett straffrättsligt ansvar som kunde föranleda ett åtal. Klagomålet var därför i den delen uppenbart ogrundat och skulle avvisas. Domstolens majoritet förklarade därför klagomålet i dess helhet för inadmissible.

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Halilova m.fl. mot Sverige
(Ansökan nr 20283/09, beslut den 13 oktober 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Utvisning av en kvinna och två av hennes barn, men inte den son som fötts här i Sverige eller fadern till denne, vilka båda är svenska medborgare, skulle medföra en splittring av familjen som domstolen inte kunde bedöma innan klagomålet kommunicerats med regeringen. Klagomålet i övrigt förklarades inadmissible.

Klagande i målet är H, hennes barn R och M, alla medborgare i Kazakstan, Hs sambo F, som är svensk medborgare, samt Hs och Fs son, E, född 2007 och svensk medborgare. I januari 2005 kom H, R och M till Sverige och ansökte om asyl. De uppgav bl.a. följande. De saknade pass och andra identitetshandlingar. H hade haft ett ryskt pass men myndigheterna i Kazakstan hade vägrat byta ut det mot ett kazakstanskt pass på grund av hennes kurdiska ursprung. I Kazakstan hade de under många år behandlats illa pga. sitt etniska ursprung och de hade trakasserats svårt av grannar och andra och hade därför inte vågat lämna sitt hem. Hs make, barnens far, hade gripits av polisen i november 2004 och de hade därefter varken sett till honom eller hört från honom. I december 2004 återkom polisen och vräkte dem från den lägenhet där de hade sitt hem och de lämnade landet en månad senare. Barnen uppgav också att de trakasserats i skolan pga. sitt kurdiska ursprung. Migrationsverket avslog deras ansökan den 10 augusti 2005 med motiveringen bl.a. att de uppgett att trots att de levt hela sina liv i Kazakstan så var de inte medborgare i landet. Verket redogjorde för att alla personer som vid Sovjetunionens upplösning 1991 varit bosatta 2-3 år i Kazakstan fick medborgarskap där efter ansökan. De trakasserier de utsatts för tycktes härröra från enskilda polismän som inte handlat tjänsten. Verket fann att de klagande inte hade visat att de riskerade att utsättas för förföljelse om de sändes tillbaka till Kazakstan. H, R och M överklagade till Utlänningsnämnden som emellertid fastställde Migrationsverkets beslut. Under 2006 omprövades beslutet enligt den tillfälliga lagstiftningen. Den 23 juni 2008 överlämnade Migrationsverket ansvaret för verkställigheten av utvisningsbeslutet till polisen med upplysning om att verket ända sedan 2006 försökt få pass för H, R och M från Kazakstans ambassad men att man inte fått något som helst svar. Verkställigheten hade inhiberats under ung. en månad pga. Es födelse. Eftersom F var svensk medborgare hade även E fått svenskt medborgarskap. De klagande begärde härefter åter omprövning hos Migrationsverket men verket fann att det inte fanns några hinder för att verkställa utvisningsbeslutet gällande H, R och M och att de kunde söka uppehållstillstånd pga. familjeanknytning från sitt hemland. Familjens överklagande till Migrationsdomstolen var utan framgång. Den 15 april 2009 grep polisen H och M i hemmet för att utvisa dem. R var vid tillfället inte hemma och greps därför inte. Följande dag gav H in en ny ansökan in till Migrationsverket och åberopade, med stöd av läkarintyg, att hon och övriga familjemedlemmar mådde mycket dåligt av sin situation. Den 17 april beslöt Migrationsverket att skjuta upp verkställigheten av utvisningsbeslutet och att utse ett juridiskt biträde för H. Emellertid fattade Migrationsverket ett beslut att avslå Hs senaste ansökan den 20 april 2009 och beslutade då att utvisningen skulle verkställas den 21 april. Europadomstolen beslöt den 20 april att tillämpa artikel 39 och anmoda Sverige att uppskjuta verkställigheten, vilket skedde. - I Europadomstolen klagade H, R och M över att om de utvisades så skulle de bli förföljda och diskriminerade på grund av sitt kurdiska ursprung och åberopade artikel 3. Vidare klagade de över att om de utvisades skulle det ske en kränkning av deras rätt till respekt för sitt familjeliv, eftersom familjen skulle splittras för en obestämd tid. En separation skulle vara omänsklig och medföra irreparabla skador, särskilt för E. H hävdade också att hon utsatts för omänsklig och förnedrande behandling under tiden i polisarrest i april 2009.

Europadomstolen erinrade åter om att staterna själva bestämmer om inresa, bosättning och utvisning när det gäller utlänningar men också om att artikel 3 kan komma ifråga om det visats föreligga en grundad anledning att tro att personen i fråga skulle utsättas för en verklig risk att behandlas i strid med artikel 3 om han/hon utvisades. Domstolen ifrågasatte inte att H, R och M hade utsatts för trakasserier och att de behandlats illa av personer i skolan och på gatan. Domstolen konstaterade emellertid att det inte förekom någon av staten sanktionerad diskriminering mot etniska minoriteter och att det i Kazakstan i stor utsträckning förekommer samarbete och tolerans etniska grupper emellan. Påståendet att polisen var ansvarig för Hs makes försvinnande och för att de vräkts från sin bostad var inte styrkt. Inte heller hade det visats att H och barnen klagat över dessa förhållanden till myndigheterna i Kazakstan och att dessa varit ovilliga eller inte kunnat hjälpa eller skydda dem. Vidare hade H, R och M inte visat att de skulle komma att utsättas för en risk att behandlas i strid med artikel 3 om de utvisades. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat. När det gällde Hs klagomål över att hon behandlats illa av den svenska polisen hade hon inte klagat över detta i Sverige. Inhemska rättsmedel hade inte uttömts och klagomålet skulle i den delen avvisas. H hade också klagat över att en separation mellan henne och E skulle var omänsklig och orsaka honom irreparabel skada på grund av hans ringa ålder. Domstolen fann att klagomålet i den delen kunde falla inom tillämpningsområdet för artikel 3. Frågan om admissibility kunde emellertid inte avgöras på grundval av handlingarna i akten utan det var nödvändigt att kommunicera klagomålet i denna del med regeringen. Till sist avsåg klagomålet splittringen av familjen som förväntades bli långvarig. Domstolen fann att klagomålet även i denna del skulle kommuniceras med regeringen. Domstolen beslöt därför enhälligt att vilandeförklara målet i de delar det avsåg splittring av familjen och förklarade resterande del av klagomålet för inadmissible.

HÄNVISNING
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

de Schepper mot Belgien
(Ansökan nr 27428/07, dom den 13 oktober 2009)
Domen finns endast på franska.

Enligt belgisk lag kunde en brottmålsdomstol, när den bestämde ett straff, samtidigt förklara att en person, sedan straffet avtjänats, under viss tid skulle stå till regeringens förfogande. Detta innebar bl.a. att det som ett samhällsskydd kunde beslutas om fortsatt internering. För en pedofil som tidigare dömts för övergrepp på barn innehöll den senaste domen ett sådant beslut, vilket ledde till att han fick stanna kvar i fängelse på grund av sin farlighet. Åtgärden var laglig och myndigheterna brast inte i sina skyldigheter när de misslyckades att få honom intagen för psykiatrisk vård. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 5.1.

S är belgisk medborgare och sitter f.n. i fängelse. Från år 1970 och framåt avtjänade han åtta olika fängelsestraff för olika gärningar som han begått som pedofil. I en dom den 2 januari 2001 dömde brottmålsdomstolen i Amsterdam honom till sex års fängelse för våldtäkt och övergrepp på barn. Domen innebar vidare att S, i enlighet med socialskyddslagen från 1964 om skydd mot onormala beteenden, lagöverträdelser och vissa sexualbrott, ställdes "till regeringens förfogande" under en period av tio år efter det att han avtjänat fängelsestraffet. Detta betydde att justitieministern under den perioden kunde släppa honom fri på vissa villkor eller besluta att han skulle var internerad, s.k. förebyggande frihetsberövande. Från år 2002 och framåt försökte myndigheterna vid flera tillfällen få honom intagen på en privat psykiatrisk institution för behandling. Han fick därför redan i fängelset en inledande terapi för att förbereda en intagning. Emellertid svarade alla institutioner som tillfrågades att de för tillfället inte kunde behandla honom på grund av hans farlighet, vilken inte hade minskat trots den förberedande terapin. Den 9 oktober 2006 beslöt justitieministern med stöd av socialskyddslagen att S skulle vara fortsatt internerad från det att fängelsetiden löpte ut, dvs. från den påföljande dagen, den 10 oktober 2006. Beslutet grundades på sakkunnigutlåtanden och på bedömningen att S, om han frigavs, skulle utgöra en fara för samhället. Den bedömningen grundades väsentligen på att S under lång tid inte fått någon specialistbehandling inneliggande på institution, på hans tidigare upprepade övergrepp på barn, på hans allvarliga sexuella perversion, på risker förenade med alkoholmissbruk, hans benägenhet att förringa sina handlingar och hans totala avsaknad av skuldkänsla. S klagade utan framgång i första och andra instans och vid en laglighetsprövning fann kassationsdomstolen i januari 2007 att frihetsberövandet var lagligt, eftersom ministerbeslutet om att frihetsberöva en dömd person som stod till regeringens förfogande enligt socialskyddslagen inte var ett beslut som hänförde sig till åtalet utan som i stället helt och hållet gällde verkställigheten av en åtgärd som beslutats av en brottmålsdomstol. - I Europadomstolen åberopade S artikel 5.1 och klagade över att han godtyckligt hade hållits internerad efter det att han avtjänat sitt straff. Han hävdade bl.a. att det påstådda behovet av att hålla honom internerad uteslutande grundades på den strukturella avsaknaden av specialistbehandling.

Europadomstolen konstaterade att det förhållandet att en person kunde ställas till regeringens förfogande vid första anblicken inte föreföll godtycklig. Denna åtgärd för att skydda samhället var en del av brottmålsdomstolens dom. När justitieministern beslöt om det förebyggande frihetsberövandet av en person som stod till regeringens förfogande innebar det endast att han bestämde villkoren för hur domen skulle tillämpas. Även om sådana villkor någon gång kunde falla inom konventionens tillämpningsområde påverkade de i princip inte en skyddsåtgärds laglighet. I Ss fall hade ministern följt föreskrivna villkor när han beslöt om förebyggande frihetsberövande och hans beslut hade särskilt innehållit en noggrann motivering. Tvärt emot vad S påstod var den långvariga avsaknaden av inneliggande specialistvård inte det enda skälet för beslutet om frihetsberövande men det hade varit ett avgörande förhållande, eftersom en behandling som varit avpassad just för Ss situation hade kunnat minska hans farlighet. Domstolen prövade sedan myndigheternas ansträngningar för att han skulle få sådan vård och särskilt de många försök som gjorts för att placera honom på en psykiatrisk institution samt den förberedande terapi som tillhandahållits i fängelset. Domstolen fann att de belgiska myndigheterna inte hade brustit när det gällde skyldigheten att försöka ge S en behandling som var anpassad till hans förhållanden och som kunde hjälpa honom att återfå friheten. Att myndigheterna hittills inte hade lyckats kunde huvudsakligen förklaras av hur Ss tillstånd hade utvecklats och det förhållandet att det på det stadiet inte varit medicinskt möjligt för de tillfrågade institutionerna att behandla S. Detta förhållande befriade emellertid inte regeringen från skyldigheten att vidta alla lämpliga åtgärder för att inom en snar framtid finna en allmän eller en privat institution som kunde behandla fall av det aktuella slaget. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 5.1.

HÄNVISNINGAR
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Weeks ./. U K, dom 1987-03-02
Stafford ./. U K, dom (GC) 2002-05-28 (jfr nr 6/02)
Waite ./. U K, dom 2002-12-10 (jfr nr 11/02)
Bizzotto ./. Grekland, dom 1996-11-15
Morsink ./. Nederländerna, dom 2004-05-11 (jfr nr 5/04)

Yuriy Nikolayevich Ivanov mot Ukraina
(Ansökan nr 40450/04, dom den 15 oktober 2009)
Domen finns endast på engelska.

I ett första pilotmål mot Ukraina konstateras att trots att regeringen i över 300 domar har uppmanats att vidta åtgärder så kvarstår problemen med uteblivna och fördröjda verkställigheter av nationella domar till de klagandes fördel. Domstolen konstaterar nya kränkningar av artikel 6.1, artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1 och ålägger de ukrainska myndigheterna att i den ukrainska lagstiftningen införa ett effektivt rättsmedel för att komma till rätta med problemen.

I är rysk medborgare och bosatt i Moskva. I oktober 2000 pensionerades han från den ukrainska armén. Han var då berättigad till en klumpsumma avseende avgångsvederlag och ersättning för uniformen. Trots det fick han inga pengar. Till följd härav väckte I i juli 2001 en talan för att få betalning av sin fordran. Domstolen biföll hans talan och ålade den militära myndigheten att betala honom motsvarande 819 EUR inklusive domstolsavgiften. Vid ett senare tillfälle fick I betalt för det försenade avgångsvederlaget men inte för sin övriga fordran. I april 2004 skrev kronofogden till honom och upplyste om att den militära enheten inte hade några pengar att betala med och att det enligt lag var förbjudet med en exekutiv försäljning av dess tillgångar. Domen från augusti 2001 är fortfarande delvis inte verkställd. Under 2002 väckte I talan mot kronofogden och hävdade att de brustit när det gällde att verkställa domen från augusti 2001. Domstolen biföll även denna gång hans talan och ålade kronofogden att identifiera och frysa den militära enhetens konton för att kunna beslagta de medel som fanns där. Domen följdes inte. Ett nytt förfarande inleddes av I för att få ersättning för ekonomisk och ideell skada och domstolen biföll delvis hans yrkanden i juli 2003. Denna dom är ännu inte verkställd. - I Europadomstolen åberopade I artikel 6.1, artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över den bristande verkställigheten av domarna från augusti 2001 och juli 2003. Han hävdade att han inte haft till gång till ett effektivt rättsmedel på nationell nivå.

Europadomstolen konstaterade att domen från augusti 2001 ännu inte hade blivit helt verkställd och att förseningen varat i omkring sju år och tio månader. På samma sätt hade verkställigheten av domen från juli 2003 fördröjts och uteblivet under omkring fem år och elva månader. Domstolen noterade att dröjsmålen hade orsakats av en kombination av omständigheter inklusive avsaknad av statsfinansiella medel, kronofogdemyndighetens försummelser och brister i den nationella lagstiftningen och att I på grund härav inte kunnat få de aktuella domarna verkställda. Domstolen fann att alla dessa faktorer hade legat inom de ukrainska myndigheternas kontroll och att Ukraina därför hade haft det fulla ansvaret för den bristande verkställigheten. Domstolen konstaterade att den ofta har funnit att det skett kränkningar av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1 i mål som gällt frågor som liknat dem i det nu aktuella målet. Domstolen fann därför att den ukrainska regeringen inte hade lagt fram några argument som kunde förmå den att i detta mål göra en annan bedömning. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Domstolen konstaterade härefter att det på nationell nivå inte hade funnits något rättsmedel som uppfyllde kraven i artikel 13 när det gällde Is klagomål över den bristande verkställigheten av de domar som meddelats till hans fördel. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 13.

Domstolen konstaterade sedan att målet gällde två återkommande frågor - den bristande verkställigheten av lagakraftvunna domar och avsaknaden av ett effektivt rättsmedel för att lösa problemet. Dessa problem ligger bakom de mest frekventa kränkningar av konventionen som domstolen kunnat konstatera sedan 2004 och domstolen har hittills prövat ca 300 mål mot Ukraina. Det ifrågavarande målet visar att problemen kvarstår olösta trots att domstolens klara praxis har manat Ukraina att vidta lämpliga åtgärder för att lösa frågan. Mot bakgrund av att det f.n. finns ca 1 400 klagomål anhängiggjorda mot Ukraina som gäller samma frågor fann domstolen enhälligt att
- Ukraina, senast inom ett år från den dag då denna dom vinner laga kraft, i sitt rättssystem måste införa ett effektivt rättsmedel som kan garantera lämplig och tillräckligt gottgörelse för utebliven eller försenad verkställighet av nationella domar
- Ukraina måste bevilja sådan gottgörelse, inklusive att träffa förlikningar när det är möjligt, inom ett år från den dag denna dom vinner laga kraft, till alla klaganden i sådana mål som klagat till Europadomstolen innan denna dom meddelas och vars klagomål har kommunicerats med de ukrainska myndigheterna
- i händelse av att ingen gottgörelse lämnas till följd av denna dom kommer domstolen att återuppta prövningen av alla liknande mål för att besluta dom i dem
- i avvaktan på att dessa åtgärder vidtas kommer domstolen att under ett år från den dag då denna dom vinner laga kraft vilandeförklara alla nya ukrainska mål som endast gäller utebliven eller fördröjd verkställighet av nationella domar.

Domstolen tillerkände I ett belopp motsvarande det som fortfarande resterade på hans fordringar enligt de aktuella domarna samt 174 EUR för att täcka värdeförsämringar pga. inflationen. Domstolen tillerkände honom dessutom 2 500 EUR  i ideellt skadestånd och 1 740 EUR för kostnader och utlägg.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 och artikel 1 I protokoll nr 1 - admissibility
Voytenko ./. Ukraina, dom 2004-06-29
Peretyatko ./. Ukraina, dom 2008-11-27
Metaxas ./. Grekland, dom 2004-05-27
Lizanets ./. Ukraina, dom 2007-05-31
Burdov ./. Ryssland (nr 2), dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)
Glova o. Bregin ./. Ukraina, dom 2006-02-28
Vasylyev ./. Ukraina, dom 2006-07-13
Artikel 6.1 och artikel 1 I protokoll nr 1 - i sak
Hornsby ./. Grekland, dom 1997-03-19
Immobiliare Saffi ./. Italien, dom (GC) 1999-07-28
Burdov ./. Ryssland, dom 2002-05-07 (jfr nr 5/02)
Raylyan ./. Ryssland, dom 2007-02-15
Zubko m.fl. ./. Ukraina, dom 2006-04-26
Voytenko ./. Ukraina, dom 2004-06-29
Romashov ./. Ukraina, dom 2004-07-27
Dubenko ./. Ukraina, dom 2005-01-11
Kozachek ./. Ukraina, dom 2006-12-07
Shmalko ./. Ukraina, dom 2004-07-20
Sokur ./. Ukraina, dom 2006-04-26
Kryshchuk ./. Ukraina, dom 2009-02-19
Sinko ./. Ukraina, dom 2006-06-01
Zhmak ./. Ukraina, dom 2006-06-29
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Wasserman ./. Ryssland (nr 2), dom 2008-04-10  (jfr nr 4/08)
Burdov ./. Ryssland (nr 2), dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)
Romashov ./. Ukraina, dom 2004-07-27
Garkusha ./. Ukraina, dom 2005-12-13
Mikhaylova m.fl. ./. Ukraina, dom 2006-06-15
Vasylyev ./. Ukraina, dom 2006-07-13
Raisa Tarasenko ./. Ukraina, dom 2006-12-07
Pivnenko ./. Ukraina, dom 2006-10-12
Artikel 46
Pilotmålsförfarande

Scozzari o. Giunta ./. Italien, dom (GC) 2000-07-13
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Lukenda ./. Slovenien, dom 2005-10-06
S. o. Marper ./. U K, dom (GC) 2008-12-04 (jfr nr 11/08)
Voytenko ./. Ukraina, dom 2004-06-29
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Hutten-Czapska ./. Polen, dom (GC) 2006-06-19 (jfr nr 7/06)
E.G. ./. Polen, beslut 2008-09-23
Bottazzi ./. Italien, dom  (GC) 1999-07-28
Burdov ./. Ryssland (nr 2), dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)
Xenides-Arestis ./. Turkiet, dom 2005-12-22

Trajace Stojanovski mot Makedonien
(Ansökan nr 1431/03, dom den 22 oktober 2009)
Domen finns endast på engelska.

Domstol, som skulle besluta om psykiatrisk tvångsvård kunde upphöra eller ej, grundade sin bedömning väsentligen på polisrapporter om mannens uppträdande utanför sjukhuset och på allmänhetens rädsla för honom i stället för på läkarutlåtanden om hans psykiska störning. Den psykiska störningen var inte av sådan art och omfattning att den berättigade intagning för tvångsvård. Det skedde därför en kränkning av artikel 5.1 e).

Klaganden, TS, är född 1973 och bor i Stip i FYR Makedonien. Den 10 juli 1998 beslutade den nationella domstolen i första instans i Stip om en obegränsad säkerhetsåtgärd gentemot TS, som är döv och stum, i form av "obligatorisk psykiatrisk vård och frihetsberövande på en medicinsk klinik av stängd typ". Grunden var att TS gjort sig skyldig till att ha orsakat "allvarlig kroppsskada" och att ha "hotat annan med slagsmål". Domstolen fann att det den 23 oktober 1995 inträffade en händelse i en domstolsbyggnad mellan TS´ far, I, och D, när dessa kallats för att delta i en förhandling den dagen. TS ingrep i bråket och slog ned D som fick allvarliga huvudskador och en hjärnblödning som resultat av fallet. D avled sju dagar senare. TS misshandlade även en domare men hindrades från att misshandla en tredje person. Den nationella domstolen fann att TS var "lätt efterbliven" och han betraktades som aggressiv och ansågs utgöra en fara för allmänheten, som han påstods ha trakasserat ofta. Två rapporter, upprättade av tre experter i psykiatri, bekräftade att TS var psykiskt sjuk och att han behövde behandling på en psykiatrisk klinik. Den 3 april 2003 lämnade sjukhuset, för andra gången, in en hemställan om att TS skulle friges villkorligt. Hemställan stödde sig på samma grunder som den tidigare från den 28 oktober 1999, dvs. att TS hade en god relation med personalen och andra patienter. Han störde inte ordningen och han fick endast lätt medicinering. Syftet med hemställan var att TS skulle återanpassas och integreras snabbare. TS flyttades till en öppen avdelning på sjukhuset. Åklagaren biträdde sjukhusets hemställan. Den 20 november 2003 avslog den nationella domstolen sjukhusets hemställan med stöd av en polisrapport från den 13 oktober 2003 av vilken framgick bl.a. följande.

"... TS lämnade sjukhuset vid ett flertal tillfällen och vistades hos sin far... den senaste vistelsen var i augusti 2003... efter hans ankomst till byn, började han skrika otydliga ord... även fast han blev iakttagen av invånarna, det förekom inte några attacker på andra människor... under fyradagarsvistelsen i byn, var han alltid tillsammans med sin far. Hans närvaro i byn skrämde i synnerhet de närmaste grannarna, som skyddade sig genom att låsa sina dörrar och barrikadera dem från insidan. Många invånare uttalade att sökanden var under psykologiskt inflytande av sin far, vilken - när han var berusad - ofta provocerade TS genom att berätta lögner för honom angående moderns död, vilket gjorde TS aggressiv mot vissa personer. Byborna var därför fortfarande rädda för TS aggressioner..."

Den 9 februari 2004 överklagade TS pga. att den nationella domstolen inte hade baserat sitt beslut på relevanta fakta. Han ansåg att sjukhusets expertåsikter var de enda bevis som var relevanta för domstolen. TS ansåg att om domstolen hade betänkligheter beträffande sjukhusets bedömning, borde den ha konsulterat alternativ medicinsk expertis. Åklagaren stödde TS´ överklagande och begäran om att målet skulle visas åter för ny prövning. Den 13 april 2004 ogillade appellationsdomstolen överklagandet och uttalade att sjukhusets hemställan var irrelevant eftersom den inte var bindande för domstolen. Domstolen uttalade att den, med stöd av resultatet av den medicinska behandlingen, var fri att bedöma huruvida TS var i skick att bli utsläppt från sjukhuset och istället vårdas i frihet. Slutligen anfördes att TS avvikit från sjukhuset vid ett flertal tillfällen och att han utgjort ett hot mot allmänheten. Domstolen ansåg därför att det var för tidigt att betrakta honom som färdig för frigivning. - I Europadomstolen klagade TS med stöd av artikel 5 i konventionen över att det fortsatta frihetsberövandet på sjukhuset var olagligt, eftersom domstolen felaktigt baserat sitt beslut på en polisrapport som det enda beviset på hans mentala hälsa istället för på sjukvårdens bedömning. TS anförde att domstolen inte skulle ha ignorerat sjukvårdens hemställan, utan att den skulle ha grundat sitt beslut på resultatet av den medicinska behandlingen. TS hänvisade till läkarnas enhälliga åsikt enligt vilken hans mentala svaghet inte berodde på sjukdom eller psykos, utan på hans handikapp, som inte kunde förbättras eller botas. Hans fortsatta vistelse på vårdinrättning var därför meningslös.

Europadomstolen erinrade om att lagligheten av ett frihetsberövande förutsätter att det sker först och främst i enlighet med nationell rätt men också i enlighet med syftet med de åtgärder som är tillåtna enligt artikel 5. Frihetsberövande av en enskild är ett så allvarligt ingrepp att det endast kan vara motiverat om andra, mindre ingripande åtgärder har övervägts och befunnits vara otillräckliga för att skydda den enskilde och allmänheten. Europadomstolen ansåg, trots att TS vårdats under förhållanden som inte har hindrat honom från att avvika från sjukvårdsinrättningen vid ett flertal tillfällen, att hans vård på sjukvårdsinrättning innefattat ett frihetsberövande i den mening som avses i artikel 5.1 i konventionen. Europadomstolen konstaterade att en förutsättning för TS´ frihetsberövande var att det baserades på en dom av en behörig domstol. Det fanns därför inget tvivel om att frihetsberövandet inledningsvis varit att betrakta som lagligt i enlighet med artikel 5.1 (a) i konventionen. Emellertid medförde de speciella omständigheterna och särskilt de nationella domstolarnas motiveringar att det var tveksamt om punkten a) var fortsatt tillämplig. Den nationella domstolen tog vid omprövningen 2003 inte hänsyn till att TS dömts även 1988 utan fokuserade istället på hans mentala hälsa och allmänhetens intresse om han frigavs. Europadomstolen fann därför att det vid tidpunkten för 2003 års prövning inte längre fanns ett orsakssamband mellan den ursprungliga domen och frihetsberövandet.

Europadomstolen har uttalat tre minimikriterier som måste vara uppfyllda för att ett frihetsberövande av en enskild pga. psykisk ohälsa ska vara godtagbart enligt artikel 5.1 (e) i konventionen. 1) Det måste tillförlitligt visas att personen är psykiskt sjuk, vilket ska fastställas på behörigt sätt och på grundval av medicinsk expertis. 2) Den psykiska sjukdomen ska vara av sådan art och omfattning att den kräver tvångsvård. 3) Ett fortsatt frihetsberövande måste grundas på att en sådan sjukdom fortfarande existerar. I det aktuella fallet bedömde sjukvården att TS´ psykiska svaghet var permanent, att det inte förekommit några störningar och att TS behandlats med lätta mediciner samt att han skulle vara föremål för fortsatt psykiatrisk tillsyn och därför kunde skrivas ut. Det framkom därför att sjukhusets begäran gjordes för att TS´ psykiska sjukdom inte längre uppfyllde det andra och/eller tredje kriteriet nämnt ovan. I detta sammanhang erinrade Europadomstolen om att vid avgörande om en person ska frihetsberövas såsom en "psykisk sjuk person" måste de nationella myndigheterna tillerkännas en viss marginal för sina bedömningar, eftersom det i första hand är de som bedömer omständigheterna i det enskilda fallet. Europadomstolens uppgift är att granska dessa beslut i förhållande till konventionen. Huruvida en patient med en mental sjukdom som motiverat ett frihetsberövande har tillfrisknat från denna fullständigt och definitivt eller enbart skenbart, kan inte alltid avgöras med absolut säkerhet. Ett behov av fortsatt psykiatrisk övervakning kan inte ensamt motivera fortsatt frihetsberövande.

Europadomstolen noterade att 2003 års omprövning gjordes för att bedöma huruvida TS fortfarande behövde tvångsvård. Den nationella domstolens utredning syftade till att få information från polisen om TS´ beteende utanför sjukvårdsinrättningen. Vid omprövningen visades inte några objektiva tecken på att TS utgjorde ett hot eller en fara mot samhället. De nationella domstolarna förlitade sig enbart på den rädsla som byborna upplevde och det var endast denna rädsla som hindrade TS villkorliga frigivning. De inhemska domstolarna hade noterat att TS besökt sin by i augusti 2003 och inte visat några tecken på fientlighet eller aggressivitet. Dessutom fanns det inte några indikationer i sjukvårdens rapporter om att TS fortfarande var aggressiv eller kunde utgöra ett hot för allmänheten om han frigavs. Tvärtom beskrev sjukvården honom som samarbetsvillig som regelbundet mottagit sin milda behandling. TS högljuddhet kan, även om han är både döv och stum, inte anses avgörande för att begränsa hans frihet. Utifrån rådande omständigheter var Europadomstolen inte övertygad om att de nationella domstolarna fastslagit att TS´ mentala störning var av sådan art och omfattning att den motiverade tvångsvård eller att giltigheten av ett sådant frihetsberövande kunde härledas från en sådan sjukdom. TS´ fortsatta frihetsberövande var därför uppenbart oproportionerlig i förhållande till hans hälsotillstånd vid den aktuella tidpunkten. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1 e).

HÄNVISNINGAR
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
H.L. ./. UK, dom 2004-10-05 (jfr nr 9/04)
Witold Litwa ./. Polen, dom 2000-04-01
Johnson  ./.UK, dom 1997-10-24
Shtukaturov ./. Ryssland, dom 2008-03-27 (jfr nr 4/08)
Puttrus ./. Tyskland, beslut 2009-03-24
Luberti ./.Italien, dom 1984-02-23
X. ./. UK, dom 1981-11-05
Van Droogenbroeck ./. Belgien, dom 1982-06-24
Hutchison Reid ./. UK, dom 2003-02-20 (jfr nr 3/03)

Lombardi Vallauri mot Italien
(Ansökan nr 39128/05, dom den 20 oktober 2009)
Domen finns endast på franska.

Katolskt universitet motiverade inte sitt beslut att vägra anställa en person som inte godkänts av kyrkliga myndigheter, trots att han undervisat på universitetet i 20 år. Det skedde därför en kränkning av artikel 10. När besluten inte fattades i ett tvåpartsförfarande kränktes även artikel 6.1.

V började år 1976 att undervisa i rättsfilosofi på juridiska fakulteten på det katolska universitetet "Sacré-Caur" i Milano. Han var anställd enligt kontrakt som förnyades årligen. Tjänsten annonserades ut för läsåret 1998/99 och V gav in en ansökan. Genom ett brev från institutionen för katolsk utbildning under påvestolen informerades universitetet om att vissa av Vs åsikter klart stred mot den katolska läran och att V, med hänsyn till intresset av sanning samt studenternas och universitetets välbefinnande, inte längre borde undervisa där. Universitetets rektor skrev till dekanen för den juridiska fakulteten och upplyste honom om institutionens inställning och den 4 november 1998 beslöt fakultetsstyrelsen att inte pröva Vs ansökan, eftersom en av förutsättningarna för att få delta i ansökningsförfarandet var ett godkännande från institutionen i fråga. En av Vs kollegor, professor M, föreslog att fakulteten skulle be universitetets rektor att begära att institutionen motiverade sitt beslut avseende V. Enligt Ms uppfattning hade fakultetens personal ett berättigat intresse av att få information om vilka delar av Vs studier och undervisning som bedömdes vara oförenliga med fakultetens katolska inriktning. Ms förslag röstades emellertid ned. Den 25 januari 1999 klagade V till förvaltningsdomstol för att få fakultetens och institutionens beslut upphävda. Han gjorde gällande att besluten inte var förenliga med konstitutionen, eftersom de stred mot hans rätt till jämställdhet, hans rätt att undervisa och hans religionsfrihet. Hans klagomål avslogs i dom den 26 oktober 2001 med motiveringen att fakulteten hade lämnat tillräckliga skäl för sin vägran att pröva Vs ansökan och att överenskommelsen mellan påvestolen och republiken Italien inte angav några krav på att de religiösa skälen för att vägra godkänna en person skulle anges. Domstolen framhöll vidare att varken fakulteten eller domstolen hade behörighet att pröva legitimiteten i ett beslut från påvestolen, vilket härrörde från en främmande stat. Förvaltningsdomstolen påpekade också att undervisningspersonal fritt kan välja att ansluta sig till den katolska trons principer eller inte. V överklagade men överklagandet avslogs med motiveringen att italienska myndigheter inte kunde avvika från konstitutionsdomstolens praxis. Enligt denna var det förhållandet att det krävdes ett godkännande av påvestolens institution för att man skulle kunna få en tjänst på det katolska universitetet förenligt med konstitutionens artiklar nr 33 och 19, vilka garanterade rätten att undervisa och religionsfriheten. Vidare fastställdes att ingen myndighet inom den italienska republiken kunde pröva en kyrklig myndighets beslut. - I Europadomstolen åberopade V artikel 10 och klagade över universitetets beslut kränkte hans rätt till yttrandefrihet. När det gällde om förfarandet varit rättvist och rätten till domstolsprövning åberopade V artikel 6.1 och klagade över de nationella domstolarnas underlåtelse att pröva avsaknaden av skäl för fakultetens beslut, varigenom V hade förlorat möjligheten att få ett kontradiktoriskt förfarande. V klagade också över det förhållandet att fakultetsstyrelsen hade inskränkt sig till att notera institutionens beslut, vilket också hade fattats utan ett kontradiktorisk förfarande. V åberopade slutligen även artiklarna 9, 13 och 14.

Europadomstolen framhöll att när det gäller mål som avser artikel 10 måste domstolen först pröva om åtgärden i fråga innebar ett intrång i den klagandes yttrandefrihet. Därefter måste domstolen pröva om intrånget hade stöd i lag, om det hade ett legitimt syfte och om det var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen noterade i det aktuella fallet att även om V rutinmässigt anställts med stöd av tillfälliga avtal innebar detta förhållande att avtalen förlängts under mer än 20 år samt att hans akademiska kvaliteter, som hade erkänts av hans kollegor, vittnade om stabiliteten i hans yrkesmässiga situation. Fakultetsstyrelsens beslut att inte pröva hans ansökan hade därför inneburit ett intrång i hans yttrandefrihet. Domstolen noterade vidare att intrånget hade haft stöd i italiensk lagstiftning och kunde sägas ha haft det legitima syftet att skydda andras rättigheter, bl.a. universitetets intresse av att undervisningen grundades på den katolska läran. Domstolen fann emellertid att genom att underlåta att förklara hur Vs åsikter, vilka antogs strida mot den katolska läran, kunde påverka universitetets intresse hade fakultetsstyrelsen inte lämnat tillräckliga skäl för sitt beslut. Domstolen konstaterade dessutom att även om det inte ankom på de nationella myndigheterna att pröva innehållet i påvestolens inställning skulle förvaltningsdomstolarna, med hänsyn till intresset av att det fördes en tvåpartsdiskussion, ha tagit ställning till avsaknaden av skäl för fakultetsstyrelsens beslut. Sammanfattningsvis fann domstolen att universitetets intresse av att tillhandahålla undervisning grundad på den katolska läran inte kunde sträckas ut så långt att det skadade själva kärnan i de skyddsåtgärder som V har enligt artikel 10. Mot bakgrund av de speciella omständigheterna i målet hade intrånget i Vs yttrandefrihet inte varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det i formellt hänseende hade skett en kränkning av artikel 10. Av samma skäl fann domstolen med sex röster mot en att V inte hade haft en effektiv tillgång till domstolsprövning och att det därför skett en kränkning även av artikel 6.1. Domstolen fann enhälligt att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artiklarna 9, 13 och 14.

Skiljaktig mening

Den portugisiske domaren Ireneu Cabral Barreto lämnade en skiljaktig mening. Han ansåg bl.a. att förevarande mål var mer likt ett annat tidigare mål än det som majoriteten stött sig på när det gällde om det skett ett intrång eller ej enligt artikel 10. När det gällde artikel 6 ansåg den skiljaktige domaren vidare att det nationella förfarandet varit rättvist, eftersom domstolarna hade prövat ifrågasättandet inom tillåtna gränser. Och det som inte föll under en domares prövning, dvs. att värdera de yrkesmässiga kvaliteter som är nödvändiga för att utöva ett visst yrke under en viss titel, kan inte prövas enligt artikel 6.

HÄNVISNINGAR
Artikel 10 - Admissibility
Rommelfanger ./. Tyskland, beslut 1989-09-06
Glasenapp ./. Tyskland, dom 1986-08-28
Kosiek ./. Tyskland, dom1986-08-28
Artikel 10 - i sak
Vogt ./. Tyskland, dom 1995-09-26
Sunday Times ./. U K (nr 2), dom 1991-11-26
Perna ./. Italien, dom (GC) 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
Sorguç ./. Turkiet, dom 2009-06-23 (jfr nr 7/09)
Handyside ./. U K, dom 1976-12-07
Radio ABC ./. Österrike, dom 1997-10-20
Informationsverein Lentia m.fl. ./. Österrike, dom 1993-11-24
Association Ekin ./. Frankrike, dom 2001-07-17
Saygili o. Seyman ./. Turkiet, dom 2006-06-27
Metropolitan Church of Bessarabia m.fl. ./. Moldavien, dom 2001-12-13 (jfr nr 1/02)
Artikel 6.1 - Admissibility
Silva Neves ./. Portugal, dom 1989-04-27
Vilho Eskelinen m.fl. ./. Finland, dom (GC) 2007-04-19 (jfr nr 5/07)
Artikel 6.1 - i sak
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Ashingdane ./. U K, dom 1985-05-28
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Pérez de Rada Cavanilles ./. Spanien, dom 1998-10-28
Ernst m.fl. ./. Belgien, dom 2003-07-15 (jfr nr 8/03)
Pellegrini ./. Italien, dom 2001-07-20

Bayatyan  mot Armenien
(Ansökan nr 23459/03, dom den 27 oktober 2009)
Domen finns endast på engelska.

Fängelsestraff för en man som vapenvägrade av samvetsskäl kränkte inte artikel 9 när staten i fråga, trots ett åtagande att ge dömda vapenvägrare nåd, ännu inte hade antagit lagstiftning som möjliggjorde alternativ tjänstgöring.

B är armenisk medborgare och tillhör Jehovas vittnen. Han hade förklarats lämplig för att göra militärtjänst och inkallades våren 2001. I ett brev till bl.a. allmänne åklagaren och militärbefälhavaren förklarade B att han vägrade att göra militärtjänst av samvetsskäl men att han var villig att göra alternativ civil tjänstgöring. Han inställde sig inte till militärtjänstgöringen i mitten av maj 2001 i enlighet med den kallelse han fått och han flyttade tillfälligt hemifrån för att han inte skulle tvångshämtas. Två veckor senare upplystes han om att, eftersom det inte fanns någon laglig möjlighet till alternativ tjänstgöring, var han tvungen att tjänstgöra i den armeniska armén. I oktober 2001 åtalades B för vapenvägran. Han häktades och tingsrätten dömde honom enligt åtalet i oktober 2002 till ett år och sex månaders fängelse. Straffet höjdes senare av appellationsdomstolen till två och ett halvt år och den domstolen framhöll särskilt att B inte godtagit att han var skyldig och att han hållit sig undan från förundersökningen. Domen fastställdes av kassationsdomstolen i januari 2003. B frigavs villkorligt i juli 2003 sedan han avtjänat tio och en halv månad av straffet. - I Europadomstolen klagade B över att den fällande domen hade kränkt hans rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet enligt artikel 9. Han hävdade att den artikeln skulle tolkas i ljuset av nutida förhållanden, nämligen det förhållandet att majoriteten av Europarådets medlemsstater har erkänt rätten till vapenvägran och att Armenien år 2000 innan landet blev medlem hade åtagit sig att ge alla som dömts till fängelsestraff för att ha vapenvägrat av samvetsskäl nåd.

Europadomstolen noterade inledningsvis att det var tillåtet att ta hänsyn till förhållandet att en majoritet av Europarådets medlemsstater har antagit lagar som gör civil alternativ tjänstgöring möjlig för den som vapenvägrar av samvetsskäl. Artikel 9 måste emellertid läsas tillsammans med artikel 4.3 b) som från förbjudet tvångsarbete undantar "tjänstgöring av militär art eller, i länder där samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas, tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär värnpliktstjänstgöring". Härav följer att valet av att om samvetsvägran skall erkännas eller inte överlåts åt respektive stat. Vid tiden för Bs vägran att göra militärtjänst hade rätten att vapenvägra av samvetsskäl inte erkänts i Armenien. Den fällande domen hade därför inte stått i strid med hans konventionsrättigheter även om han kunde ha haft en berättigad förväntan om att få göra en alternativ tjänstgöring med hänsyn till den armeniska regeringens förklaring att ge samvetsvägrare nåd. Domstolen noterade vidare att Armenien under mellantiden antagit en lag om alternativ tjänstgöring men fann att innehållet i den lagen och dess tillämpning föll utanför vad som skulle prövas enligt det aktuella klagomålet. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det inte skett någon kränkning av artikel 9.

Skiljaktig mening m.m.

Den svenska domaren Elisabet Fura lämnade en skiljaktig motivering. Hon anförde bl.a. följande. Hon röstade med majoriteten av respekt för domstolens praxis men fann det förvånande att praxis, när det gäller artikel 9, inte är mer utvecklad. Den praxis som finns är emellertid tydlig när det gäller att det inte finns någon rätt att av samvetsskäl vägra militärtjänstgöring. En stat kan, men måste inte, lagstifta om alternativ tjänstgöring. Ett mer harmoniserat synsätt tycks på senare tid ha framkommit i Europa. De flesta stater ger samvetsvägrare en rätt att göra alternativ tjänstgöring. I vissa stater är det dock endast religiösa skäl som godtas. Domstolen har på senare tid visat en vilja att tackla frågor om samvetsvägran genom att gå bortom artikel 9 och har i något fall funnit att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 9. I andra mål har domstolen grundat sin bedömning på artikel 3 och artikel 5. Hennes preliminära ståndpunkt i det aktuella fallet var att man skulle hänskjuta målet till prövning Grand Chamber för att ompröva praxis och kanske gå ett steg längre och finna att en fällande dom för vapenvägran av samvetsskäl strider mot artikel 9. Alternativt hade hon velat få målet prövat enligt artikel 3 eftersom B hade fängslats trots statens tydliga åtagande.

Den irländska domaren Ann Power lämnade en skiljaktig mening. Hon anförde bl.a. följande. När majoriteten har funnit att det inte skett någon kränkning av artikel 9 har man enligt hennes mening inte tagit hänsyn till två viktiga principer, nämligen att konventionen är ett "levande instrument", vars bestämmelser måste tolkas i överensstämmelse med gällande rättsliga uppfattningar och regler. För det andra behåller domstolen, trots att ett tillåtet intrång i en av konventionens rättigheter är lagligt, sin tillsynsroll när det gäller att bedöma en åtgärds proportionalitet. Domare Powers finner sammanfattningsvis att majoritetens bedömning inte bara är oförenlig med nuvarande europeiska normer när det gäller samvetsvägran utan att den även avviker från domstolens egen uppfattning så som den kan uttolkas ur domstolens praxis. Svarandestaten i målet har inte lämnat någon förklaring till vilket, om det över huvud taget finns något, trängande samhällsbehov som gjorde det nödvändig att fängsla B. Det ålåg staten att visa att det var nödvändigt, särskilt som man redan hade åtagit sig att följa de europeiska normerna på området. Det har inte visats att det var nödvändigt att fängsla B och majoriteten har inte gjort någon prövning av proportionaliteten. Den har därför inte följt domstolens praxis när det gäller att tolka nödvändigheten av ett statligt intrång i en konventionsrättighet.

HÄNVISNINGAR
X. ./. Österrike, kommissionens beslut 1973-04-02
X. ./. Tyskland, kommissionens beslut 1977-07-05
Conscientious objectors ./. Danmark, kommissionens beslut 1977-03-07
A. ./. Schweiz, kommissionens beslut 1984-05-09
N. ./. Sverige, kommissionens beslut 1984-10-11
Autio ./. Finland, kommissionens beslut 1991-12-06
Peters ./. Nederländerna, kommissionens beslut 1994-11-30
Heudens ./. Belgien, kommissionens beslut 1995-05-22
Thlimmenos ./. Grekland, dom (GC) 2001-03-29
Ülke ./. Turkiet, dom 2006-01-24 (jfr nr 2/06)
Tyrer ./. U K, dom 1978-04-25
T. ./. U K, dom (GC) 1999-12-16

Si Amer mot Frankrike
(Ansökan nr 29137/06, dom den 29 oktober 2009)
Domen finns endast på franska.

Skillnad i behandling av personer bosatta i Frankrike resp. Algeriet, som grundades på ett fransk-algeriskt avtal avseende tilläggspensionssystemen för personer som arbetat i Algeriet före dess frigörelse var, trots att de franska bestämmelserna innehöll ett bosättningskrav, inte diskriminerande. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

S är en algerisk medborgare som fram till den 31 december 1962 även hade franskt medborgarskap. Han arbetade åren 1953-1962 för ett franskt bolag i Algeriet, som fram till den 5 juli 1962 tillhörde Frankrike. Han hade frivilligt tecknat en tilläggsförsäkring hos ett försäkringsbolag, CIPS, och han hade i rätt ordning betalat sina avgifter till det bolaget. Den 16 december 1964 träffades ett avtal mellan Frankrike och Algeriet som reglerade förhållanden rörande tilläggspensionssystemen. Härefter infördes i de franska bestämmelserna ett krav på bosättning i Frankrike eller Monaco för att arbete som utförts i Algeriet skulle beaktas. År 1998 ansökte S hos den franska pensionsfonden om att få tillgång till sin rätt till tilläggspension. Hans ansökan avslogs med motiveringen att han inte uppfyllde bosättningskravet. Beslutet bekräftades skriftligen i juni 1998 och februari 2002. S väckte talan mot CIPS men hans talan ogillades. S hävdade att bosättningskravet innebar ett förtäckt nationalitetskrav. Den 11 maj 2005 fastställde appellationsdomstolen den överklagade domen och fann att bosättningskravet inte var diskriminerande, eftersom det omfattade alla anställda som arbetat i Algeriet oberoende av nationalitet. S klagade utan framgång till kassationsdomstolen. - I Europadomstolen åberopade S artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över att avslaget på hans ansökan om tilläggspension och hävdade att det innebar att han diskriminerades, när han skulle utöva sina egendomsrättigheter.

Europadomstolen noterade först att S hade ett egendomsintresse som omfattades av artikel 1 i protokoll nr 1 när det gällde ett förmånssystem som hade stöd i lag och att domstolen måste pröva om bestämmelserna om tilläggspension var diskriminerande. Domstolen erinrade om att en skillnad i behandling av olika personer innebar diskriminering om den utan objektiva och rimliga skäl drabbade personer som befann sig i liknande situationer. Det fanns en tydlig skillnad i behandlingen av personer med jämförbara yrkesförhållanden som hade bidragit till det franska tilläggspensionssystemet under tiden de arbetade i Algeriet före dess frigörelse, särskilt när det gällde om de därefter var bosatt i Frankrike eller ej. Trots det fann domstolen att skillnaden hade det legitima syftet enligt det fransk-algeriska avtalet av den 16 december 1964 att tillförsäkra personer som återvänt till Frankrike effektiva rättigheter och att fördela bördan av tidigare förhållanden när det gällde tilläggspensioner mellan Algeriet och Frankrike i avsikt att därmed säkra systemets finansiella stabilitet. Enligt avtalets villkor hade S en rätt till betalning som var identisk med hans rätt före Algeriets frigörelse. I själva verket gällde den ifrågasatta skillnaden i behandling endast arrangemangen för genomförande av tilläggspensionssystemet. När det gällde giltigheten av Ss rättigheter hade de franska myndigheterna endast tillämpat det fransk-algeriska avtalet, vilket överlät till de två staterna att själva ange nivån på de förmåner som skulle betalas ut till personer som var anslutna till sina respektive nationella institutioner. Franska staten hade därför inte gjort sig skyldig till något fel och skillnaden i behandling kunde inte anses diskriminerande. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Cardot ./. Frankrike, dom 1991-03-19
Gnahoré ./. Frankrike, dom 2000-09-19
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
Koua Poirrez ./. Frankrike, dom 2003-09-30 (jfr nr 9/03)
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
Gaygusuz ./. Österrike, dom 1996-09-16
Artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1
Karlheinz Schmidt ./. Tyskland, dom 1994-07-18
Petrovic ./. Österrike, dom 1998-03-27
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07)
Van Raalte ./. Nederländerna, dom 1997-02-21
Luczak ./. Polen, dom 2007-11-27
Gaygusuz ./. Österrike, dom 1996-09-16
James m.fl. ./. U K, dom 1986-02-21
National & Provincial Building Society m.fl. ./. U K, dom 1997-10-23
Andrejeva ./. Lettland, dom (GC) 2009-02-18 (jfr nr 3/09)

Lautsi mot Italien
(Ansökan nr 30814/06, dom den 3 november 2009)
Domen finns endast på franska.

Krucifix, som enligt ett reglemente skulle finnas i alla klassrum i statliga skolor i Italien, var inte bara en symbol för den italienska historien och kulturen och för den italienska identiteten utan var framför allt en symbol för den katolska tron och kunde därför inte bidra till utbildningsmässig pluralism. Härigenom kränktes artikel 2 i protokoll nr 1 i förening med artikel 9.

L är italiensk medborgare och bosatt i Italien. Under 2001-2002 gick hennes barn, D 11 år och S 13 år, i en skola där alla klassrum hade ett krucifix på väggen. L ansåg att detta stred mot principen om sekularism enligt vilken hon ville uppfostra sina barn. L informerade skolan om sin inställning och hänvisade till en dom från kassationsdomstolen från år 2000 där domstolen funnit att förekomsten av krucifix i vallokaler stred mot principen om sekularism. I maj 2002 beslöt skolledningen att krucifixen skulle vara kvar i klassrummen. Ett direktiv som rekommenderade ett sådant ställningstagande skickades därefter till alla rektorer från utbildningsdepartementet. I juli 2002 klagade L till förvaltningsdomstolen över skolledningens beslut och gjorde gällande att det kränkte de konstitutionella principerna om sekularism och om offentliga myndigheters opartiskhet. Utbildningsdepartementet, som trädde in i förfarandet som part, betonade att det ifrågasatta förhållandet hade stöd i kungliga förordningar från 1924 och 1928. Den 14 januari 2004 biföll förvaltningsdomstolen Ls begäran att målet skulle hänskjutas till konstitutionsdomstolen för prövning av om det var förenligt med konstitutionen att ha krucifix i klassrummen. I konstitutionsdomstolen hävdade regeringen att det var naturligt med krucifix i klassrummen, eftersom krucifixen inte bara var en religiös symbol utan också, som en "flagga" för den enda religionen som nämndes i konstitutionen, en symbol för den italienska staten. Den 15 december 2004 fann konstitutionsdomstolen att den inte var behörig på grund av att de ifrågasatta bestämmelserna inte var intagna i lag utan i ett reglemente. Förfarandet återupptogs i förvaltningsdomstolen som den 17 mars 2005 avslog Ls klagomål. Domstolen fann att krucifixet var både en symbol för den italienska historien och kulturen och således för den italienska identiteten och en symbol för principerna om jämlikhet, frihet och tolerans liksom för statens sekularism. Ls vidare klagomål avslogs med motiveringen att korset hade blivit ett av de sekulära värdena i den italienska konstitutionen och att det representerade det civila livets värden. - I Europadomstolen klagade L för sig själv och för sina barn och hävdade att förekomsten av krucifix i den statliga skola där barnen gick stred mot hennes rätt att försäkra barnen om utbildning och undervisning i enlighet med hennes religiösa och filosofiska övertygelse i den mening som avses i artikel 2 i protokoll nr 1. Förekomsten av krucifix hade också kränkt hennes religionsfrihet enligt artikel 9.

Europadomstolen konstaterade att förekomsten av krucifix, som det var omöjligt att inte lägga märke till, lätt kunde tolkas av elever i alla åldrar som en religiös symbol och de kunde känna att de utbildades i en skolmiljö som bar stämpeln av en viss religion. Detta kunde verka uppmuntrande på religiösa elever men också störande för elever som tillhörde andra religioner eller som var ateister, särskilt om de tillhörde religiösa minoriteter. Friheten att inte tillhöra någon religion, som inryms i den religionsfrihet som skyddas av konventionen, var inte begränsad till frånvaron av religiösa gudstjänster eller religiös fostran, den sträckte sig till att omfatta seder och symboler som gav uttryck för en tro, en religion eller ateism. Denna frihet förtjänade särskilt skydd om det var staten som gav uttryck för en tro och de enskilda individerna befann sig i en situation som de inte kunde undvika eller kunde undgå endast genom en oproportionerlig ansträngning och uppoffring. Staten var skyldig att avhålla sig från att ge uttryck för en tro i lokaler där individer var beroende av den. Särskilt i samband med offentlig undervisning, där det fanns en skyldighet att närvara och där målet var att fostra kritiskt tänkande elever, oberoende av vilken religion de tillhörde, krävdes det en trosneutralitet. Domstolen hade svårt att förstå hur förekomsten i statliga skolors klassrum av en symbol, som rimligen förknippades med katolicismen, den största religionen i Italien, kunde bidra till utbildningsmässig pluralism som var väsentlig för bevarandet av ett "demokratiskt samhälle" i den mening som avses i konventionen - en pluralism som bekräftats av den italienska konstitutionsdomstolen. Den reglerade förekomsten av en symbol för en viss tro i lokaler som används av offentliga myndigheter och särskilt i klassrum begränsar således föräldrarnas rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin egen övertygelse och barnens rätt att tro eller inte tro. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 1 i förening med artikel 9.

HÄNVISNINGAR
Kjeldsen, Busk Madsen o. Pedersen ./. Danmark, dom 1976-12-07
Campbell och Cosans ./. U K, dom 1982-02-25
Valsamis ./. Grekland, dom 1996-12-18
Folgerø m.fl. ./. Norge, dom (GC) 2007-06-29 (jfr nr 7/07)
Young, James o. Webster ./. U K, dom 1981-08-13
Karaduman ./. Turkiet, kommissionens beslut 1993-05-03
Buscarini m.fl. ./. San Marino, dom (GC) 1999-02-18
Dahlab ./. Schweiz, beslut 2001-02-15

Shabani mot Schweiz
(Ansökan nr 29044/06, dom den 5 november 2009)
Domen finns endast på franska.

En person misstänkt för delaktighet i internationell organiserad brottslighet hölls häktad i avvaktan på rättegång under ca fem år. Med hänsyn till målets extremt komplicerade natur, den förödelse som narkotika orsakar och de speciella säkerhetsåtgärder som målet krävde, hade häktningen trots att den pågått under lång tid inte stridit mot artikel 5.3 och det skedde därför inte någon kränkning av den artikeln.

S arresterades i Makedonien misstänkt för att ha deltagit i internationell narkotikahandel som antogs omfatta flera hundra kilo heroin och kokain. Handeln hade förgreningar in i Schweiz och S utlämnades dit och häktades där den 29 oktober 2003. Den 15 september 2005 öppnades en förundersökning avseende S gällande påstått medlemskap i en internationell organisation, penningtvätt och grovt narkotikabrott. Både före och efter nämnda datum ansökte S hos den federala brottmålsdomstolens överklagandeenhet om att bli frisläppt men hans ansökningar avslogs med motiveringen att det fanns risk för att han skulle fly och försvåra utredningen. I augusti 2006 gav S in ytterligare en ansökan om frisläppande och hävdade att de åtgärder som vidtagits mot honom inte varit vare sig skyndsamma eller proportionerliga. I sitt svar framhöll överklagandeenheten att det fanns bevisning för Ss inblandning i en kriminell organisation och en risk för att han skulle fly, som inte kunde undanröjas genom deposition av ett garantibelopp, eftersom det fanns starka tvivel angående var de pengar, som i så fall skulle användas, kom ifrån. S överklagade och den federala domstolen avslog överklagandet och noterade att det inte hade funnits någon period av overksamhet under utredningen. I augusti 2007 lade undersökningsdomaren fram sin rapport. Åtal väcktes mot S i december 2007 och i mars 2008 gav han utan framgång in en sista ansökan om att bli frisläppt. Den federala domstolen bekräftade att det fanns en påtaglig risk för att S skulle fly och hänvisade till det allmänna intresset av att målet handlades korrekt, till brottens utomordentligt allvarliga natur, den tilltalades ovilja att samarbeta, hans farlighet och de särskilda säkerhetsåtgärder som situationen krävde. Den 30 oktober 2008 fann den federala brottmålsdomstolen honom skyldig till grova brott mot narkotikalagstiftningen och till att ha spelat en ledande roll i en kriminell organisation. Han dömdes till 15 års fängelse. Eftersom domskälen ännu inte delgetts S är domen ännu inte verkställbar. - I Europadomstolen klagade S över den långa häktningstiden och åberopade artikel 5.3.

Europadomstolen erinrade om att artikel 5.3 innehåller rätten att få förbli i frihet i avvaktan på rättegång. Att det kvarstår skäliga misstankar om att den gripna personen har begått ett brott var ett oeftergivligt villkor för att ett fortsatt frihetsberövande skulle vara berättigat men med tiden var det inte längre tillräckligt. För att ytterligare kunna förlänga ett frihetsberövande måste myndigheterna kunna lämna relevanta och tillräckliga skäl och visa att de hade varit särskilt noggranna när det gällde hur förfarandet genomförts. Häktningen av S hade berättigats av misstanken att han hade begått kriminella handlingar. Skälen för att därefter förlänga häktningen - ända upp till fem år - var relevanta och tillräckliga, nämligen den starka misstanken att han begått de brott han anklagades för och risken för att han skulle fly och försvåra utredningen. På den punkten hade de schweiziska domstolarna i vederbörlig ordning och mycket noggrant underbyggt sina beslut att låta häktningen fortgå. De hade också prövat den alternativa lösningen att S skulle deponera ett garantibelopp och hade lämnat utförliga skäl för sina beslut i frågan om att det skulle vara omöjligt att undanröja risken för att den anklagade skulle fly, med hänsyn till det tvivelaktiga ursprunget på de pengar som i så fall skulle ha använts som garanti. Med tanke på den förödelse som narkotikan orsakar betonade domstolen det internationella samhällets intresse av att förhindra organiserad brottslighet och noterade att den aktuella organisationens aktiviteter sannolikt kunde ha påverkat ett stort antal människors välbefinnande och orsakat samhället stora kostnader. Med hänsyn till det aktuella målets extremt komplicerade natur som innefattade en internationell kriminell organisation och narkotikaaffärer som kunde ge omfattande penningsummor, hade de åtgärder som vidtagits under utredningen inte varit oproportionerliga. Dessutom kunde myndigheterna inte anklagas för att ha varit passiva under någon period av förfarandet. När det gällde Ss klagomål över att det tagit åtta månader att sätta ut målet till förhandling noterade domstolen att myndigheterna under lång tid diskuterat säkerhetsfrågorna i samband med förhandlingen. Domstolen godtog uppfattningen att det varit nödvändigt att vidta effektiva säkerhetsåtgärder med hänsyn till de speciella omständigheterna i målet. Även om häktningen hade pågått under lång tid hade den ändå inte stridit mot konventionen. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det inte skett någon kränkning av artikel 5.3.

Skiljaktiga meningar

Ordföranden i målet, den grekiske domaren Christos Rozakis, den österrikiska domaren Elisabeth Steiner och domaren från Azerbajdzjan, Khanlar Hajiyev lämnade en gemensam skiljaktig mening. De anförde i korthet bl.a. följande. De var överens med majoriteten om att det var ett mycket komplicerat mål och att myndigheterna, med hänsyn till den förödelse som droger orsakar, måste visa en stark fasthet mot dem som ägnar sig åt detta plågoris. Trots det fann de att förundersökningen tagit alltför lång tid. Även om man godtar att domstolens bedömning, att det inte funnits någon period då myndigheterna inte varit aktiva, är giltig och att avsaknaden av perioder av overksamhet kan berättiga hur lång häktningstid som helst, kvarstår problemet med att det dröjt så länge som åtta månader innan målet sattes ut till förhandling. De tvivlade inte på att omständigheterna i målet var mycket speciella och att det fanns ett stort behov av att vidta speciella säkerhetsåtgärder, men de kunde inte godta regeringens förklaringar. De erinrade särskilt om att S redan varit häktad i fyra år och fann att den federala domstolen mot den bakgrunden borde ha kunnat skynda på handläggningen så att målet kunnat dömas av redan under år 2007. De ansåg därför att det skett en kränkning av artikel 5.3.

HÄNVISNINGAR
Bozano ./. Frankrike, dom 1986-12-18
Neumeister ./. Österrike, dom 1968-06-27
Wemhoff ./. Tyskland, dom 1968-06-27
W. ./. Schweiz, dom 1993-01-26
Chraidi ./. Tyskland, dom 2006-10-26
Tomasi ./. Frankrike, dom 1992-08-27
Nedyalkov ./. Bulgarien, dom 2005-11-03
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Kemmache ./. Frankrike, dom 1991-11-27
Bouchet ./. Frankrike, dom 2001-03-20
Lelièvre ./. Belgien, dom 2007-11-08
Khudoyorov ./. Ryssland, dom 2005-11-08
Sulaoja ./. Estland, dom 2005-02-15
Jablonski ./. Polen, dom 2000-12-21
Kortchouganova ./. Ryssland, dom 2006-06-08
Pêcheur ./. Luxemburg, dom 2007-12-11
Baghli ./. Frankrike, dom 1999-11-30
Dalia ./. Frankrike, dom 1998-02-19
Stoll ./. Schweiz, dom (GC) 2007-12-10 (jfr nr 11/07)

R.R. mot Rumänien (nr 1)
(Ansökan nr 1188/05, dom den 10 november 2009)
D.J. och A.-K.R. mot Rumänien
(Ansökan nr 34175/05, beslut den 10 november 2009)
Domen och beslutet finns bara på franska.

De rumänska myndigheternas ansträngningar, för att hjälpa en far att kunna utöva sin umgängesrätt med en dotter som flyttat med modern till USA, var lämpliga och tillräckliga och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 8.

Klagande i det första målet är R som är rumänsk medborgare och bosatt i Bukarest. I det andra målet klagar D, som är Rs f.d. hustru, och A, som är deras dotter. Till följd av skilsmässan mellan R och D år 2000 fick modern vårdnaden om dottern, då fyra år gammal. Efter flera års processande bestämdes Rs umgänge med dottern slutligen i november 2005 till tre veckor varje sommar. Umgänget försvårades av att D tog med dottern till USA under långa perioder och att hon gifte om sig där. R gjorde ett antal framställningar till rumänska förvaltningsmyndigheter och rättsliga instanser för att få det bekräftat att dottern otillåtet fördes bort vid upprepade tillfällen och för att få hennes återkomst till Rumänien säkerställd. Han åberopade särskilt Haagkonventionen. Bortsett från ställningstagandet i två beslut intog de rumänska myndigheterna hela tiden den ståndpunkten att, eftersom R inte hade vårdnaden om dottern, hade han inte heller rätt att begära att hon skulle föras tillbaka till Rumänien. Bortförande av ett barn är ett brott enligt Haagkonventionen endast när det strider mot vårdnadsrättigheterna. R hade emellertid rätt att begära skydd för sin umgängesrätt och att få de rumänska myndigheternas hjälp om det var nödvändigt. Så var fallet t.ex. sommaren 2008 när mor och barn inte självmant återvände till Rumänien för att ge R möjlighet att utöva sin umgängesrätt. Under 2005 väckte R talan för att själv få vårdnaden om dottern. Han tillerkändes vårdnaden i mars 2008 men det beslutet har ännu inte vunnit laga kraft utan förfarandet pågår alltjämt. - I Europadomstolen åberopade R i det första målet artikel 8 och klagade över att de rumänska myndigheterna inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda hans föräldrarättigheter. Han klagade också över att han inte fått en rättvis rättegång inom skälig tid enligt artikel 6. I det andra målet klagade D och A över att deras rätt till en rättvis rättegång hade kränkts i flera avseenden och åberopade artikel 6.1. D hävdade vidare att de rumänska domstolarna genom sina beslut den 5 maj 2005, om att hon felaktigt fört bort barnet och inte återvänt med det, och den 9 augusti 2006, med förbud för mor och barn att lämna Rumänien, kränkte hennes och dotterns rätt till rörelsefrihet enligt artikel 2 i protokoll nr 4 samt deras rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv enligt artikel 8.

Europadomstolen noterade i Rs mål att myndigheterna genom hela förfarandet hade vidhållit sin inställning att den enda rättighet som R hade rätt att begära skydd för enligt Haagkonventionen var hans rätt till umgänge med dottern. Däremot hade han inte rätt att begära att barnet skulle återföras till Rumänien permanent. De rumänska domstolarna hade fastställt den ståndpunkten efter ett tvåpartsförfarande och det fanns inget som tydde på att deras slutsatser var godtyckliga eller att de stred mot de nationella eller internationella bestämmelser som tillämpats. Europadomstolen konstaterade också att varje gång som barnet hade förts till USA så hade Rs klagomål enligt Haagkonventionen handlagts med tillräcklig skyndsamhet med hänsyn till de särskilda omständigheterna i målet och de rumänska domstolarna kunde inte anklagas för någon passivitet. Domstolen fann att sedan Rs rätt till umgänge slutligen hade blivit fastställd till tre veckor varje sommar, så var de rumänska myndigheterna, enligt artikel 8 tolkad i ljuset av Haagkonventionen, skyldiga att vidta åtgärder för att säkerställa att barnet återkom till Rumänien för en period av tre veckor, under vilka R skulle utöva sitt årliga umgänge. Detta är också vad som skedde när fadern begärde hjälp för att kunna utöva sin umgängesrätt sommaren 2008. Sammanfattningsvis fann domstolen att de rumänska myndigheterna hade gjort lämpliga och tillräckliga ansträngningar för att skydda de föräldrarättigheter som tillerkänts R och att de därför inte hade nonchalerat hans rätt till respekt för sitt familjeliv. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 6.

När det gällde Ds klagomål för sin egen och dotterns räkning enligt artikel 6.1, fann domstolen att de i flera avseenden var uppenbart ogrundade, i ett avseende inte hade åberopats tidigare i de nationella domstolarna och slutligen att D inte kunde anses som "offer" för en kränkning när domen i fråga hade upphävts. När det gällde frågan om de nationella domstolarnas beslut hade inskränkt Ds och As rörelsefrihet fann domstolen att det första beslutet endast varit giltigt några få dagar, eftersom D och dottern självmant kommit till Rumänien. Det andra beslutet hade upphävts och den nationella domstolen hade funnit att det skett en kränkning av rörelsefriheten och lämnat gottgörelse för det. Klagomålet om en kränkning av Ds och As familjeliv var uppenbart ogrundat. Sammanfattningsvis fann domstolen att klagomålet i sin helhet skulle avvisas. Domstolen förklarade enhälligt klagomålet i sin helhet för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Maumousseau o. Washington ./. Frankrike, dom 2007-12-06  (jfr nr 11/07)
Bianchi ./. Schweiz, dom 2006-06-22 (jfr nr 7/06)
Monory ./. Rumänien o. Ungern, dom 2005-04-05 (jfr nr 4/05)
Eskinazi o. Chelouche ./. Turkiet, beslut 2005-12-06
Karadzic ./. Kroatien, dom 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
Iglesias Gil o. A.U.I. ./. Spanien, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)
Sylvester ./. Österrike, dom 2003-04-24 (jfr nr 5/03)
Paradis ./. Tyskland, beslut 2003-05-15
Guichard ./. Frankrike, beslut 2003-09-02
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25
Tiemann ./. Frankrike o. Tyskland, beslut 2000-04-27
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
C. ./. Finland, dom 2006-05-09 (jfr nr 5/06)
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
Maire ./. Portugal, dom 2003-06-26 (jfr nr 7/03)
Glaser ./. U K, dom 2000-09-19
Soares Fernandes ./. Portugal, dom 2004-04-08
Iosub Caras ./. Rumänien, dom 2006-07-27
Carlson ./. Schweiz, dom 2008-11-06 (jfr nr 10/08)
Hansen ./. Turkiet, dom 2003-09-23 (jfr nr 9/03)

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat en dom avgjord i stor sammansättning. Domen finns både på engelska och på franska.

Micallef mot Malta
(Ansökan nr 17056/06, dom den 15 oktober 2009)

Domstolen ändrar sin praxis och finner att artikel 6 skall vara tillämplig om den rättighet som är i fråga, i såväl huvudförfarandet som i ett underhandsförfarande om föreläggande, är civil i den mening som avses i artikel 6 och den interimistiska åtgärden avser den ifrågavarande civila rättigheten. I det aktuella målet hade den klagande haft berättigade farhågor om att en domare inte var opartisk eftersom han var släkt med motpartens advokat. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Klagande är M som är maltesisk medborgare och bosatt på Malta. Under år 1985 stämdes hans syster, som senare avlidit, av sina grannar i en tvist mellan dem. Domaren som prövade målet biföll grannarnas yrkande om ett föreläggande för systern, som inte underrättats om förhandlingen och som därför inte var närvarande. År 1992 prövades målet i sak och domstolen dömde till systerns nackdel. Under tiden hade denna väckt talan i tvistemålsdomstolen och hävdat att föreläggandet hade meddelats i hennes frånvaro och utan att hon fått tillfälle att vittna. Domstolen fann i oktober 1990 att föreläggandet hade beslutats i strid med principen om ett kontradiktoriskt förfarande och förklarade det ogiltigt. Sedan grannarna överklagat fastställdes 1992 års dom i februari 1993 av appellationsdomstolen, som därmed undanröjde tvistemålsdomstolens dom till systerns förmån. Appellationsdomstolen bestod av chefsdomaren och två övriga ledamöter. Systern vände sig härefter till konstitutionsdomstolen och hävdade att chefsdomaren inte hade varit opartisk med hänsyn till de familjeband han hade med motpartens advokater. Hon påpekade att domaren var bror resp. farbror till grannarnas advokater.  Klagomålet som tagits över av M efter systerns död avslogs i januari 2004. - I Europadomstolen åberopade M artikel 6.1 och klagade över appellationsdomstolens opartiskhet på grund av familjebanden mellan ordföranden i målet och motpartens advokater. Han tillade att detta hade medfört att principen om parternas likställdhet hade rubbats.

Europadomstolen i kammare meddelade dom den 15 januari 2008 och fann med fyra röster mot tre att det skett en kränkning av artikel 6.1 på grund av att appellationsdomstolen brast i objektiv opartiskhet. På den maltesiska regeringens begäran hänsköts målet till prövning av domstolen i stor sammansättning. I augusti 2008 gav Europadomstolens president den tjeckiska regeringen tillstånd att intervenera.

Europadomstolen i stor sammansättning tog nu först ställning till frågan om admissibility. De maltesiska och tjeckiska regeringarna gjorde gällande att M saknade ställning som "offer" för en kränkning som tillät honom att ge in ett klagomål till domstolen. De hävdade att han kunde fullföljt en talan som väckts av hans syster men att han inte själv kunde klaga sedan hon avlidit och medan målet fortfarande pågick på nationell nivå. Europadomstolen fann att M hade ställning som "offer" för det första eftersom han fått betala kostnaderna i det mål där hans syster väckt talan och att han därför kunde sägas ha ett fäderneärvt intresse i målet och för det andra eftersom målet väckte frågor som gällde en rättvis rättsskipning och således gällde en viktig fråga av allmänt intresse. Den maltesiska regeringen hävdade vidare att M inte hade uttömt inhemska rättsmedel. Domstolen påpekade i det sammanhanget att det vid den aktuella tidpunkten inte fanns någon möjlighet enligt maltesisk lag för att ifrågasätta en domares opartiskhet på grund av en farbror-brorson relation med motpartens advokat. Möjligheterna att ifrågasätta domarens opartiskhet hade således inte varit effektiva och M hade därför inte varit tvungen att använda sig av dem innan han klagade till Europadomstolen. Dessutom hade M, genom att klaga till konstitutionsdomstolen över att det skett en kränkning av hans rätt till en rättvis rättegång och fått en prövning av klagomålet där, på vanligt sätt använt sig av de rättsmedel som var tillgängliga för honom och som i sak behandlade de förhållanden han klagade över till Europadomstolen. Till sist hade de båda regeringarna gjort gällande att det skydd som artikel 6.1 ger inte är tillämpligt på förfaranden som gäller interimistiska åtgärder som det aktuella föreläggandet. Domstolen erinrade om att preliminära förfaranden, som sådana som gäller beviljande av interimistiska åtgärder, t.ex. ett föreläggande, i normalfallet inte omfattas av skyddet enligt artikel 6. Domstolen konstaterade att det numera finns en vida spridd samsyn bland Europarådets medlemsstater när det gäller tillämpligheten av artikel 6 på interimistiska åtgärder, däribland förfaranden rörande förelägganden. Detta är också en uppfattning som kommit till utryck i EG-domstolens praxis. Europadomstolen noterade att en domares beslut om ett föreläggande ofta blir liktydigt med ett beslut i sak under en lång tidsperiod eller i undantagsfall t.o.m. permanent. Därav följer att interimistiska förfaranden och huvudförfarandet ofta prövar samma civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6. Domstolen fann det därför inte längre berättigat att automatiskt karaktärisera ett förfarande om föreläggande som att det inte är bestämmande för civila rättigheter eller skyldigheter. Domstolen var inte heller övertygad om att ett fel i ett sådant förfarande nödvändigtvis rättades till vid prövningen i sak, eftersom den orätt som lidits kunde ha blivit oåterkallelig under mellantiden. Domstolen fann det därför nödvändigt att ändra sin praxis. Artikel 6 skall därför vara tillämplig om den rättighet som är i fråga i såväl huvudförfarandet som vid ett föreläggandeförfarande är civil i den mening som avses i artikel 6 och den interimistiska åtgärden avser den ifrågavarande civila rättigheten. Domstolen godtog emellertid att det i undantagsfall inte är möjligt att uppfylla alla de krav som anges i artikel 6 men framhöll att en domstols eller en domares oberoende och opartiskhet naturligtvis förblir ett omistligt skydd. I det aktuella målet gällde innebörden av den rättighet som var ifrågasatt i huvudförfarandet grannars användande av egendomsrättigheter enligt maltesisk lag och således en rätt av civil karaktär enligt såväl den nationella lagen som domstolens praxis. Syftet med föreläggandet var att bestämma samma rättighet som var ifrågasatt i huvudförfarandet och det var verkställbart omedelbart. Domstolen avslog därför med elva röster mot sex regeringens invändningar och fann att artikel 6 var tillämplig.

Europadomstolen erinrade om att den bedömer om en domstol eller domare är opartisk enligt en subjektiv prövning som tar hänsyn till domarens beteende, och enligt en objektiv prövning, som helt bortsett från domarens beteende försöker utröna om det fanns konstaterbara omständigheter, som t.ex. hierarkiska eller andra band mellan domaren och andra aktörer i förfarandet som kan väcka tvivel om hans opartiskhet. Domstolen påpekade att också hur det förefaller kan ha en viss betydelse i det sammanhanget. Domstolen konstaterade att det, enligt den vid tillfället gällande maltesiska lagstiftningen, inte fanns någon automatisk skyldighet för en domare att dra sig tillbaka från mål där frågan om opartiskhet kan komma upp. Inte heller kunde en part i en rättegång ifrågasätta domaren på grund av en syskonrelation - än mindre om det gällde en farbror-brorsonrelation - mellan domaren och den advokat som företrädde den andra parten. Sedan dess har den maltesiska lagen ändrats och den omfattar nu även syskonrelationer som grund för att en domare skall dra sig tillbaka. I den nu aktuella tvisten gjorde domstolen den bedömningen att nära familjeband mellan motpartens advokat och ordföranden i det nationella målet räckte för att objektivt berättiga farhågorna om att domstolens sammansättning inte var opartisk. Domstolen fann därför med elva röster mot sex att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Skiljaktiga meningar

En gemensam skiljaktig mening lämnades av presidenten, den franske domaren Jean-Paul Costa, den tjeckiske domaren Karel Jungwiert, den ryske domaren Anatoly Kovler och den svenska domaren  Elisabet Fura. De anförde bl.a. följande. För det första hade den klagandes syster inte fått någon betydande nackdel i målet som gällde en enkel tvist mellan grannar. Respekten för mänskliga rättigheter krävde enligt deras mening inte att domstolen prövade målet i sak. Protokoll nr 14 har visserligen inte trätt ikraft än. Det var ändå förvånande att domstolen - så överbelastad med klagomål som den är och utan att behöva invänta den ändring som genom protokollet görs i artikel 35.3 - inte fann klagomålet inadmissible med hänvisning till "missbruk av rätten att klaga" enligt den nu gällande lydelsen. Vidare ansåg de skiljaktiga att den klagande inte kunde betraktas som ett "offer" och de anslöt sig i den delen till vad domarna Björgvinsson och Malinverni anför. Artikel 6 var inte tillämplig eftersom det inte var fråga om ett brott och inte heller om någon civil rättighet eller skyldighet. Dessutom omfattas interimistiska beslut endast i undantagsfall av artikel 6, eftersom bestämmelsen kräver att det sker en prövning av en civil rättighet eller skyldighet. Eftersom artikel 6 inte är tillämplig kan den inte ha kränkts.

Även den isländske domaren David Thór Björgvinsson och den schweiziske domaren Giorgio Malinverni lämnade en gemensam delvis skiljaktig mening. De ansåg att den klagande inte kunde hävda att han var ett offer för en kränkning av artikel 6. Enligt domstolens praxis måste man för att kunna hävda att man är ett offer för en kränkning vara direkt påverkad av den ifrågasatta åtgärden. Domstolen har visserligen alltid hävdat att tolkningen av begreppet "offer" inte får vara alltför strikt och stel men det verkliga "offret" i detta mål var den klagandes syster, som avled redan innan det nationella förfarandet hade avslutats.

Till sist lämnade den grekiske domaren Christos Rozakis, den belgiska domaren  Françoise Tulkens och den bulgariska domaren Zdravka Kalaydjieva en gemensam skiljaktig motivering.

HÄNVISNINGAR
Artikel 34 - "offer"
Burden ./. U  K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Karner ./. Österrike, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Malhous ./. Tjeckien, beslut (GC) 2000-12-13
Marie-Louise Loyen o. Bruneel ./. Frankrike, dom 2005-07-05
Altun ./. Tyskland, beslut 1983-05-03
Fairfield m.fl. ./. U K, beslut 2005-03-08
Sanles Sanles ./. Spanien, beslut 2000-10-26
Biç m.fl. :7: Turkiet, dom 2006-02-02
Ressegatti ./. Schweiz, dom 2006-07-13
Artikel 35.1 - "uttömt inhemska rättsmedel"
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Zarb Adami ./. Malta, beslut 2005-05-24
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Kozacioglu ./. Turkiet, dom (GC) 2009-02-19 (jfr nr 3/09)
Artikel 6.1 - tillämplighet
"civil"
Mennitto ./. Italien, dom (GC) 2000-10-05
Gülmez ./. Turkiet, dom 2008-05-20 (jfr nr 5/08)
J.S. och A.S. ./. Polen, dom 2005-05-24
"det nya synsättet"
Stran Greek Refineries o. Stratis Andreadis ./. Grekland, dom 1994-12-09
König ./. Tyskland, dom 1978-06-28
Ferrazzini ./. Italien, dom (GC) 2001-07-12
Roche ./. U K, dom (GC) 2005-10-19 (jfr nr 10/05)
Zander ./. Sverige, dom 1993-11-25
"förfaranden för interimistiska beslut"
Wiot ./. Frankrike, beslut 2001-03-15
APIS a.s. ./. Slovakien, beslut 2002-01-13
Verlagsgruppe News GMBH  ./. Österrike, beslut 2003-01-16
Libert ./. Belgien, beslut 2004-07-08
Jaffredou ./. Frankrike, beslut 1998-12-15
Kress ./. Frankrike, dom (GC) 2001-06-07
Aerts ./. Belgien, dom 1998-07-30
Boca ./. Belgien, dom 2002-11-15
Markass Car Hire Ltd ./. Cyprus, beslut 2001-10-23
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Vilho Eskelinen m.fl. ./. Finland, dom (GC) 2007-04-19 (jfr nr 5/07)
Folgerø m.fl. ./. Norge, dom (GC) 2007-06-29 (jfr nr  7/07)
Salduz ./. Turkiet, dom (GC) 2008-11-27 (jfr nr 11/08)
Artikel 6.1 - i sak
Fey ./. Österrike, dom 1993-02-24
Wettstein ./. Schweiz, dom 2000-12-21
Kyprianou ./. Cypern, dom (GC) 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
De Cubber ./. Belgien  dom 1984-10-26
Pullar ./. U K, dom 1996-06-10
Ferrantelli o. Santangelo ./. Italien, dom 1996-08-07
Miller m.fl. ./. U K, dom 2004-10-26
Meznaric ./. Kroatien, dom 2005-07-15
Castillo Algar ./. Spanien, dom 1998-10-28
Piersack ./. Belgien, dom 1982-10-01
Pescador Valero ./. Spanien, dom 2003-06-17

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Stepanyan ./. Armenien, 2009-10-27;

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 9/08, 11/08, 1/09, 6/09, 7/09 och 9/09.

Bestämmelse om klagofrist, strikt tolkning eller överdriven formalism hindrade domstolsprövning - artikel 6
Ferré Gisbert ./. Spanien, 2009-10-13; strikt tolkning av klagofrist, avvisning hindrade tillgång till domstolsprövning
Selin Asli Öztürk ./. Turkiet, 2009-10-13, strikt tolkning av bestämmelse om talerätt gällande kvarlåtenskap, även Intrång
Nowinski ./. Polen, 2009-10-20; art. 6.1, strikt tolkn. av "bostadsadress", klag. uppgett postbox o. arb.plats där han nåddes
Nunes Guerreiro ./. Luxemburg, 2009-11-05; alltför formell tolkning av regler om överklagande t. kassationsdomstol

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 8/07, 4/08, 5/08, 7/08, 1/09, 4/09, 7/09 och 8/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Ghitoi m.fl. ./. Rumänien, 2009-10-13;
Hüseyin Ates o. Mehmet Ates ./. Turkiet, 2009-10-13; även artikel 1 i protokoll nr 1 Otillräcklig
Union of Private Clinics of Greece m.fl. ./. Grekland, 2009-10-15
Glushko ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1
Krivenko ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1
Rotar ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1
Solomatin ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gvozdetskiy ./. Ukraina, 2009-10-15; endast artikel 1 i protokoll nr 1, även artikel 13
Komnatskyy ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Storozhuk ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Korniychuk ./. Ukraina, 2009-10-15;
Rukas ./. Ukraina, 2009-10-15; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Shebanov ./. Ukraina, 2009-10-15; även artikel 13
Vaide Yildis m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
S.C. Prodcomexim S.R.L. ./. Rumänien, 2009-10-27; artikel 1 i protokoll nr 1
Colic m.fl. ./. Bosnien o. Hercegovina, 2009-11-10; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Domstol - behörig, oberoende, opartisk, upprättad enligt lag m.m. - artikel 6.1
Gorgiladze ./. Georgien 2009-10-20; otillräckligt lagstöd för lekmannadomare, även artikel 3 Undermåliga
Pnjikidze m.fl. ./. Georgien, 2009-10-27; otillräckligt lagstöd för lekmannadomare
Crompton ./. U K, 2009-10-27; ej kränkning oberoende domstol, även art. 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05, 6/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 1/08, 5/08, 6/08, 10/08, 1/09, 4/09, 8/09 och 9/09.

Enskilds klagorätt hindrad eller försvårad, även avskräckande, artikel 34
Chaykovskiy ./. Ukraina, 2009-10-15; brev från Europadomstolen öppnats och hemlighållits
Okhrimenko ./. Ukraina, 2009-10-15; ej kränkning, staten uppfyllt kraven enligt art. 39, även art. 3 Undermåliga förhåll.

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 2/03, 6/03, 9/04, 2/05, 4/05, 2/06, 8/06, 1/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 7/08 och 7/09.

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Olymbiou ./. Turkiet, 2009-10-27; ockupation av hus på norra Cypern, även artikel 8 Privat- och familjeliv
Schembri m.fl. ./. Malta, 2009-11-10; exproprierad egendom inte tagen i anspråk och otillräcklig ersättning

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Tunce m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 5.3 o. 4, lång häktningstid o. otillräcklig grund f förlängning, även 6.1 Skälig tid
Sagnak ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 5.3, 4 o. 5, även artikel 6.1 o. 13 Skälig tid
Dubovik ./. Ukraina, 2009-10-15; artikel 5.1, 5.4 och 5.5, otillräckligt lagstöd, ej snabb prövning o. ej effektivt rättsmedel
Yunus Aktas m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 5.1 och 5.4, ej lagenlig häktning av minderårig, även art 6 Rättvis
Atti o. Tedik ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 5.2, 3 o. 4, även art. 6..1 Part och art. 6.3 c) Rättvis
Isayev ./. Ryssland, 2009-10-22; artikel 5.1 (c) och 5.4, avsaknad beslut o. inte snabb prövning, även art. 3 Våld
Miernicki ./. Polen, 2009-10-27; art. 5.1 o. 5.4, olagligt och för lång tid, även artikel 8 Granskning
Kolevi ./. Bulgarien, 2009-11-05; art. 5.1, 3 och 4, även artikel 2 Turkiet eller annan

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Frågor om vårdnad, adoption, omhändertagande, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor
Costreie ./. Rumänien, 2009-10-13; art.8, fader ej kunnat utöva sin rätt till umgänge med döttrar
Övüs ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 8, moder inte underrättats om rättegång, även art. 6.1 Skälig tid
Tsourlakis ./. Grekland, 2009-10-15; fader inte fått ta del av barnavårdsnämnds rapport om hans son i vårdnadsmål

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, 3/04, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 7/07, 8/07, 11/07, 1/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09, 3/09, 4/09, 6/09 och 9/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Alves da Silva ./. Portugal, 2009-10-20; klart satirisk framställning visad på karneval
Ürper m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-20; tillfälligt förbud publicera tidningar
Europapress Holding d.o.o. ./. Kroatien, 2009-10-22; ej kränkning,
Pasko ./. Ryssland, 2009-10-22; ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift el. oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning
Adam ./. Rumänien, 2009-11-03;  överklagande ej prövat pga obetald stämpelavgift

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9/8, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Granskning/ brist. befordran av fånges/häktads/internerads post, besöksförbud m.fl. beslut i strid med artikel 8
Bartosinski ./. Polen, 2009-10-13
Stoyan Dimitrov ./. Bulgarien, 2009-10-22; även art.3 Undermåliga och art. 5.3 o. 4 Skälig tid
Mondeshki ./. Bulgairen, 2009-10-22; även artikel 5.4 Skälig tid
Miernicki ./. Polen, 2009-10-27; även artikel 5 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08,10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Selin Asli Öztürk ./. Turkiet, 2009-10-13; arvstvist, även artikel 6 Bestämmelse om
Apostolakis ./. Grekland, 2009-10-22; oproportionerligt dra in pension pga. fällande brottmålsdom
M. Yilmaz ./. Turkiet, 2009-10-27; ej fått skadestånd tilldömt pga. hävd försäljning
Suljagic ./. Bosnien o. Hercegovina, 2009-11-03; strukturproblem, utländsk valuta ins. i bank före Jugoslaviens delning
Sierpinski ./. Polen, 2009-11-03; ej fått skadestånd för olagligt beslut, bl a fråga om egendom o. om berättigad förväntan
Jenisova ./. Slovakien, 2009-11-03; tvångsuthyrning av mark till trädgårdsmästare för låg hyra
Salus ./. Slovakien, 2009-11-03; tvångsuthyrning av mark till trädgårdsmästare för låg hyra
Sefciková ./. Slovakien, 2009-11-03; tvångsuthyrning av mark till trädgårdsmästare för låg hyra
Thaleia Karydi Axte ./. Grekland, 2009-11-05; exekutiv auktion, även art. 6.1 Rättvis
Rodica Mihaela Rootaru ./. Rumänien, 2009-11-10; ej kunnat använda el. få hyra för lägenhet återlämnad efter förstatl.

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Yildiz och Sevinc ./. Turkiet, 2009-10-27; kränkning, även artikel 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Mötes- och föreningsfrihet enligt artikel 11
Serkan Yilmaz m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-13; upplösning av sympatidemonstration, även artikel 3 Våld från polis
Uzunget m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-13; upplösning av protestaktion, även artikel 6.1 Part inte fått del

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 9/05, 10/05, 7/06, 11/06, 4/07, 5/07, 8/07, 11/07, 1/08, 8/08 och 5/09.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Stürner ./. Rumänien, 2009-10-13;
Hüseyin Ates o. Mehmet Ates ./. Turkiet, 2009-10-13; även artikel 6.1 Bristande verkställighet
Bozak ./. Turkiet, 2009-10-20; även artikel 6.1 Skälig tid
Özerman m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-20;
Özer m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-20;
Bohnenschuh ./. Rumänien, 2009-10-27
Vidrascu ./. Rumänien (nr 2), 2009-10-27; även artikel 6.1 Skälig tid
Efendioglu ./. Turkiet, 2009-10-27; utebliven ersättning för mark som tillförts det allmänna
Eryilmaz ./. Turkiet, 2009-10-27; utebliven ersättning för mark som tillförts det allmänna
Kahyaoglu ./. Turkiet, 2009-10-27; utebliven ersättning för mark som tillförts det allmänna
Demetrescu ./.  Rumänien, 2009-11-10; otillräcklig ersättning för olagligt förstatligad egendom
Cin m.fl. ./. Turkiet, 2009-11-10; utebliven ersättning för egendomsberövande

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Dayanan ./. Turkiet, 2009-10-13; även art.6 Rättvis
Fikret Cetin ./. Turkiet, 2009-10-13; även art.6 Rättvis
Ogras ./. Turkiet, 2009-10-13; även art.6 Rättvis
Uzunget m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-13; artikel 6.1 förf. ej kontradiktorisk, även art. 11 Mötesfrihet
Hünkar Demirel ./. Turkiet (nr 2), 2009-10-20
Fuat Çaliskan ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 6.1, ej fått del av åklagarens skiftliga observationer
Atti o. Tedik ./. Turkiet, 2009-10-20; art. 6.1, även art. 5 Frihetsberövande o. art 6.3 c) Rättvis
Çolakoglu ./. Turkiet, 2009-10-20; även art. 6.3 c) Rättvis och art. 6.1 Skälig tid
Yavuz Selim Karayigit ./. Turkiet, 2009-10 27; part inte fått del av åklagares yttrande i militär förvaltningsdomstol
Arat ./. Turkiet, 2009-11-10;  även art. 3 Våld från polis

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 8/09 och 9/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Salontaji-Drobnjak ./. Serbien, 2009-10-13; omyndigförklarad, även artikel 6.1 Rättvis
Paulic ./. Kroatien, 2009-10-22, beslut om avhysning från bostad utan att proportionaliteten prövats först
Haralambie ./. Rumänien, 2009-10-27;  fått vänta sex år på att få sin sin akt från säkerhetspolis, även art.6 Rättvis
Olymbiou ./. Turkiet, 2009-10-27; ockupation av hem på norra Cypern, även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 8/09 och 9/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Khantiyeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-10-29, art.2 (liv o. utredning), 3, 5, och 13
Satabayeva ./. Ryssland, 2009-10-29, art.2 (liv o. utredning), 3, 5, 13 och 38.1 a)
Vakhayeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-10-29, art.2 (liv o. utredning), 3, 5, 13 och 38.1 a)

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Rätt att överklaga - artikel 2 i protokoll nr 7
Karapetyan ./. Armenien, 2009-10-27; även art. 6 Rättvis och art. 3 Undermåliga

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 9/05, 11/06, 8/07, 11/07, 1/09, 5/09 och 6/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Salontaji-Drobnjak ./. Serbien, 2009-10-13; ej narv. vid mål om omyndigförklaring, även art. 8 Privatliv
Business Si Investitii Pentru Toti ./. Moldavien, 2009-10-13; art. 6.1 tillgång t. domstol, bolag ej part ang. sin egendom
Dayanan ./. Turkiet, 2009-10-13; art.6.3 i fören. m. 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen, även art. 6.1 Part inte fått del
Demirkaya ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen
Fatma Tunc ./. Turkiet (nr 2), 2009-10-13; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen
Fikret Cetin ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen, även art. 6.1 Part inte fått
Ogras ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen, även art. 6.1 Part inte fått
Gecgel o. Celik ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen även 6.1 o. 5.3 Skälig tid
Güvenilir ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 6.1 o. 3 c) fälld pga bevisning som erhållits under press
Kuralic ./. Kroatien, 2009-10-15; art. 6.1 o. 3 c) ej kränkning (fälld pga bevisning som erhållits under press)
Prezec ./. Kroatien, 2009-10-15; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen
Kohlhofer o. Minarik ./. Tjeckien, 2009-10-15; art. 6.1, minoritetsägare inte kunnat klaga på bolags beslut om upphörande
Georgios Papageorgiou ./. Grekland, 2009-10-15; art. 6.1 o. 3 d) ej kränkning
Konstantinos Petropoulos ./. Grekland, 2009-10-15;art.6.1 ej tillgång till prövning i kassationsdomstol, även art.6.1 Skälig
Roumeliotis ./. Grekland, 2009-10-15;art.6.1 ej tillgång till prövning i kassationsdomstol, även art.6.1 Skälig tid
Sokur ./. Ryssland, 2009-10-15; art.6.1 ej fått delta i skadeståndsprocess avs. olagligt frihetsberövande
Yunus Aktas m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-20; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde, även artikel 5 Frihetsberövande
Atti o. Tedik ./. Turkiet, 2009-10-20; art.6.3 c) o. 6.1 ej fått jur. biträde hos polisen, även art.5 Frihetsberöv. o. art. 6.1 Part
Balliktas ./. Turkiet, 2009-10-20; art.6.3 c) o. 6.1 ej fått jur. biträde hos polisen även artikel 3 Våld från polis
Canády ./. Slovakien, 2009-10-20; artikel 6.1, avsaknad av möjlighet till prövning av opartisk tribunal
Çolakoglu ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 6.3 c) ej fått jur. biträde hos polisen, även art. 6.1 Part o. art 6.1 Skälig tid
Yesilyurt o. Tutar ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 6.1, ingen offentlig förhandling inte fått del av stämningsansökan
Raykov ./. Bulgarien, 2009-10-22; art. 6.3 c), inte fått offentlig försvarare
Haralambie ./. Rumänien, 2009-10-27; ej tillgång till domstolsprövning, även artikel 8 Privat- och familjeliv
Karapetyan ./. Armenien, 2009-10-27; art. 6.3 b) i fören. med art. 6.1, även art. 3 Undermåliga o. art. 2 i prot. 7 Rätt att
Chaudet ./. Frankrike, 2009-10-29; krav i art. 6.1 uppfyllda ej kränkning, art.6.1 kränkning, AO närvarande vid överläggn.
Davran ./. Turkiet, 2009-11-03; ej tillgång till domstol pga. bristande delgivning av dom som skulle överklagas
Kachan ./. Polen, 2009-11-03; art. 6.1 o. 3 d), ej fått höra vittnen
Mehmet Ali Ayhan ./. Turkiet, 2009-11-03; art. 6.1 o. 3 c), dömd pga. framtvingat erkännande, även art. 6 Skälig tid
Thaleia Karydi Axte ./. Grekland, 2009-11-05; art. 6.1 ej prövn. pga. oriktig upplysn. om exek. Auktion, även Intrång
Juez Alibuzu ./. Spanien, 2009-11-10; otillräckligt motiverad dom
Bolukoç m.fl. ./. Turkiet, 2009-11-10; art. 6.3 c) i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polisen

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 oh 9/09.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Gsyak m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-13; art. 2 utredning (art.2 rätt till liv ej prövad)
Agache m.fl. ./. Rumänien, 2009-10-20; art.2 utredning, avs. officer som dödats vid antikommunistdemonstration
Trufin ./. Rumänien, 2009-10-20; artikel 2 utredning
Kolevi ./. Bulgarien, 2009-11-05; artikel 2 utredning, även artikel 5 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09, 8/09 och 9/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3
Eugen Gabriel Radu ./. Rumänien, 2009-10-13
Buzhinayev ./. Ryssland, 2009-10-15; även artikel 6.1 Skälig tid och artikel 13
Okhrimenko ./. Ukraina, 2009-10-15; art. 3, belagd med handbojor på sjukhus, även artikel 34 Enskilds klagorätt
Gorgiladze ./. Georgien 2009-10-20; art. 3, överbeläggning och bristande sanitet, även art. 6.1 Domstol
Valeriu o. Nicolae Rosca  ./. Moldavien, 2009-10-20; art.3, även art. 3 Våld från polis
Orchowski ./. Polen, 2009-10-22; artikel 3,  kronisk överbeläggning i fängelser, strukturproblem
Norbert Sikorski ./. Polen, 2009-10-22; artikel 3,  kronisk överbeläggning i fängelser, strukturproblem
Stoyan Dimitrov ./. Bulgarien, 2009-10-22; art.3 överbeläggn. o. brist. sanitet, även art. 8 Granskning, art. 5.3 Skälig tid
Erdem Onur Yildiz ./. Turkiet, 2009-10-27; ej kränkning
Paradysz ./. Frankrike, 2009-10-29; ej kränkning, även artikel 5.3 Skälig tid
Shuvaev ./. Grekland, 2009-10-29; art.3 inte fått frisk luft, aktivitet radio el. TV, även artikel 5.3 Skälig tid
Karapetyan ./. Armenien, 2009-10-27; art. 3, även art 6 Rättvis och art. 2 i protokoll nr 7 Rätt att överklaga

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Anisoara o. Mihai Olteanu ./. Rumänien, 2009-10-13;
Gonsharova m.fl. och 68 andra pensionärer ./. Ryssland, 2009-10-15; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mikhaylov ./. Ryssland, 2009-10-22; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i häkte eller fängelse i Turkiet m.fl. länder
Ahmet Akman ./. Turkiet, 2009-10-13; artikel 3
Serkan Yilmaz m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-13; artikel 3, även artikel 11 Mötesfrihet
Antipenkov ./. Ryssland, 2009-10-15; artikel 3 (behandling och utredning)
Kop ./. Turkiet, 2009-10-20; art. 3 (behandling och utredning) misshandlad vid upplösning av demonstration
Valeriu o. Nicolae Rosca  ./. Moldavien, 2009-10-20; art.3 (tortyr och bristande utredning), även art.3 Undermåliga
Balliktas ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 3, behandling ej kränkning, utredning kränkning, även art. 6. Rättvis
Volkan Özdemir ./. Turkiet, 2009-10-20; artikel 3 (behandling och utredning)
Isayev ./. Ryssland, 2009-10-22; ej kränkning (skador men staten ej ansvarig) även art. 5 Frihetsberövande
Staszewska ./. Polen, 2009-11-03; ej kränkning
Arat ./. Turkiet, 2009-11-10; art. 3 (behandling ej kränkning, utredning kränkning) även art. 6.1 Part inte fått del

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Anea o. Nitesccu ./. Rumänien, 2009-10-13; artikel 1 i protokoll nr 1
Diver ./. Rumänien, 2009-10-13; artikel 1 i protokoll nr 1
Schuster ./. Rumänien, 2009-10-13; artikel 1 i protokoll nr 1
Mihai och Radu Radulescu ./. Rumänien, 2009-10-20; artikel 1 i protokoll nr 1
Dermendyin ./. Rumänien, 2009-10-27; artikel 1 i protokoll nr 1

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09 och 9/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
13 oktober
Tunce m.fl. ./. Turkiet (3714/08 m.fl.) även artikel 13 och artikel 5.3 Frihetsberövande
Kasza ./. Polen (45668/06) även artikel 5.3 se nedan
Wojciech Kowalski ./. Polen (33734/06) även artikel 5.3 se nedan
Alkin ./. Turkiet (75588/01) skadeståndsmål
Ceyran ./. Turkiet (17534/03) brottmål
Gecgel o. Celik ./. Turkiet (8747/02 o. 34509/03) brottmål, även art. 5.3 se nedan, även art. 6 Rättvis
Harun Kartal ./. Turkiet (23574/04) brottmål
Inan m.fl. ./. Turkiet (19637/05 m.fl.) brottmål, även artikel 5.3 se nedan
Övüs ./. Turkiet (42981/04) mål om skilsmässa/vårdnad, även artikel 8 Frågor om vårdnad
Sagnak ./. Turkiet (45465/04) brottmål, även artikel 13, även artikel 5 Frihetsberövande
Sinegu m.fl. ./. Turkiet (4020/07 m.fl.) brottmål även artikel 13, även artikel 5.3 se nedan
Ioan Moldovan ./. Rumänien (31334/03)
Keszeli ./. Slovakien (34602/03)
Kis ./. Slovakien (3673/05)
Komanicky ./. Slovakien (nr 5) (37046/03)
Bakirci m.fl. ./. Turkiet (41902/04)
15 oktober
Konstantinos Petropoulos ./. Grekland (55484/07) skadeståndsmål, även art. 6.1 Rättvis rättegång
Roumeliotis ./. Grekland (53361/07) skadeståndsmål, även art. 13 och art. 6.1 Rättvis rättegång
Buzhinayev ./. Ryssland (17679/03) brottmål, även art. 13 och art. 3 Undermåliga förhållanden
Nichitayllov ./. Ukraina (36024/03) brottmål
Polishchuk ./. Ukraina (21231/04) brottmål
Dovidyan ./. Ryssland (42277/04)
Plemyanova ./. Ryssland (27865/06)
Shepeleva ./. Ukraina (14403/04) även artikel 13
20 oktober
Yürük ./. Turkiet (23707/02) brottmål
Bozak ./. Turkiet (32697/02) även artikel 1 i protokoll nr 1 Otillräcklig
Karaván City Bt. ./. Ungern (26859/05) skadeståndsmål
Székely ./. Ungern (38904/05) skilsmässomål
Radoszewska-Zakos ./. Polen (858/08) fastighetsmål
Wypukot-Pietka ./. Polen (3441/02) mål om bygglov
Sequeira ./. Portugal (18545/06)
Otopeanu ./. Rumänien (29700/04)
Dikici ./. Turkiet (18308/02) skadestånd
Altindag o. Ipek ./. Turkiet (42921/02)
Celal Çaglar ./. Turkiet (11181/04) tvistemål
Kalgi ./. Turkiet (37252/05) fastighetsmål
Serçinoglu ./. Turkiet (7755/05) fastighetsmål
Ergül m.fl. ./. Turkiet (22492/02) även artikel 13 I förening med artikel 6.1
Selahattin Çetinkaya m.fl. ./. Turkiet (31504/02) även artikel 13
Çolakoglu ./. Turkiet (29503/03) brottmål, även art. 6.1 Part o. art 6.3 c) Rättvis
Andrulewicz ./. Polen (nr 2), 2009-10-20, brottmål
22 oktober
Otto ./. Österrike (12702/08) efterlevandepension
Tzvyatkov ./. Bulgarien (2380/03) likvidationsförfarande
Kamberi ./. Makedonien (39151/04) expropriationsmål
Trpeski ./. Makedonien (19290/04) arbetsskademål
Rodin ./. Ryssland (5511/05) brottmål
Yankov o. Manchev ./. Bulgarien (27207/04 o. 15614/05) brottmål, även art 13
27 oktober
Er ./. Turkiet (21377/04) brottmål
Yusuf Büyükdag ./. Turkiet (22920/04) brottmål
Crompton ./. U K (42509/05) mål om avskedande även art. 6.1 Domstol ej kränkning
Vidrascu ./. Rumänien (nr 2) (11138/06)
Yildiz och Sevinc ./. Turkiet (26892/02) brottmål, även artikel 6.1 Militär ledamot
Mária Menyhárt ./. Ungern (33552/05)
Oravecz ./. Ungern (15481/05)
Matei and Tutunaru ./. Moldavien (19246/03)
Ferreira Araújo do Vale ./. Portugal (6655/07)
Marinicä Titjan Popovici./. Rumänien (34071/06)
Janík ./. Slovakien (5952/05)
Elif Karakaya ./. Turkiet (5173/05)
29 oktober
Velisiotis ./. Grekland (39614/07) brottmål
Kalfon ./. Frankrike (23776/07)
Stavrinoudakis ./. Grekland (26307/07)
Troshkin ./. Ryssland (7514/05)
3 november
Nieminen ./. Finland (16385/07) grovt narkotikabrott, 6 år i 3 instanser
Petroff ./. Finland (31021/06) grovt skattebrott, 9 år och en dag i 3 instanser
Neu ./. Ungern (45392/05) brottmål
Mehmet Ali Ayhan ./. Turkiet (20406/05) brottmål,  även art. 6.1 Rättvis
Lappalainen ./. Finland (22175/06)
Schwartz ./. Ungern (25073/05)
Schwartz m.fl. ./. Ungern (5766/05)
Wolfgéher o. Turula ./. Ungern (36739/05)
Chrapková ./. Slovakien (21806/05)
5 november
Spas Todorov ./. Bulgarien (38299/05) brottmål, även artikel 13
Triantaris ./. Grekland (44536/07) brottmål
Nachev ./. Bulgarien (15099/04)
Stoleski o. Siljanoska ./. Makedonien (17547/04)
10 november
Landgren ./. Finland (17889/07) brottmål
Horsti ./. Finland (39509/08) arvsskifte
Fekiac o. Fekiacová ./. Slovakien (39202/04) upplösning av samägande
Sika ./. Slovakien (nr 6) (868/05) betalning av skuld o. upprepad begäran att befrias från domstolsavgifter
ARTIKEL 5.3
13 oktober
Kasza ./. Polen (45668/06) för lång häktningstid, även artikel 6.1 se ovan
Wojciech Kowalski ./. Polen (33734/06) för lång häktningstid, även artikel 6.1 se ovan
Abi m.fl. ./. Turkiet (18387/02) för lång häktningstid
Engin ./. Turkiet (6194/04) för lång häktningstid
Gecgel o. Celik ./. Turkiet (8747/02 o. 34509/03) för lång häktningstid även art. 6.1 se ovan, även art. 6 Rättvis
Inan m.fl. ./. Turkiet (19637/05 m.fl.) för lång häktningstid, även art. 5.4, även art. 6.1 se ovan
Sinegu m.fl. ./. Turkiet (4020/07 m.fl.) för lång häktningstid, även art. 5.4, även artikel 6.1 se ovan
22 oktober
Stoyan Dimitrov ./. Bulgarien (36275/02) även art. 8 Granskning, art.3 Undermåliga o. art. 5.4 se nedan
Özver ./. Bulgarien (22774/03) för lång häktningstid
29 oktober
Paradysz ./. Frankrike (17020/05) för lång häktningstid, även artikel 3 Undermåliga
Shuvaev ./. Grekland (82249/07) för lång häktningstid, även artikel 3 Undermåliga
3 november
Piotr Osuch ./. Polen (30028/06) för lång häktningstid
Kabul m.fl. ./. Turkiet (9362/04) för lång häktningstid, även art. 5.4 avsaknad effektivt rättsmedel
ARTIKEL 5.4
22 oktober
Mondeshki ./. Bulgairen (36801/03) även art. 8 Granskning
Stoyan Dimitrov ./. Bulgarien (36275/02) även art. 8 Granskning, art.3 Undermåliga o. art. 5.3 se ovan

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Allmänna domstolar

Högsta domstolens beslut den 8 juli 2009 i mål Ö3798-08 och Ö 5345-08 om resning av mål gällande betydelsen av att polisen vidtagit provokativa åtgärder (NJA 2009 s. 475, I och II).

I
D dömdes i hovrätten den 5 maj 2003 mot sitt nekande för grovt vapenbrott och, i enlighet med sitt erkännande för vapenbrott, för ringa brott till ett års fängelse. Det grova vapenbrottet bestod enligt åtalet i att D och en medtilltalad, M, den 16 januari 2003 uppsåtligen och utan tillstånd hade innehaft en kulsprutepistol med magasin och ljuddämpare samt sju patroner kaliber 22, också det utan tillstånd. Av utredningen i målet framgick bl.a. följande. Polisen hade före tillslaget bedrivit spaning mot D med anledning av att det i slutet av år 2002 och början av år 2003 kommit in tips till polisen om att D och M ute på olika krogar hade skrutit om att de hade och kunde skaffa vapen. Den 16 januari 2003 observerade polisen D och M när de gick in i en fastighet i Stockholm. När de kom ut bar M på två mörka attachéväskor. D hämtade en bil och hjälpte därefter M att lasta in väskorna i bilens lastutrymme. I detta skede ingrep polisen. I vardera av de två attachéväskorna anträffades fyra handgranater och i en svart axelremsväska anträffades en kulsprutepistol, en ljuddämpare och två magasin som passade till kulsprutepistolen. I en läderjacka, som låg i bilens baksäte och som visade sig tillhöra D, låg sju patroner, kaliber 22. D och M hade nycklar som passade till de två väskorna med handgranater. D bestred ansvar för brott och åberopade att han inte känt till innehållet i väskorna och jackan. Bevisningen i målet utgjordes i huvudsak av de tilltalades egna uppgifter, vittnesförhör med en polisman, spårundersökningsprotokoll rörande tillståndsplikt för kulsprutepistolen samt beslagsprotokoll. Beträffande åtalet för grovt vapenbrott fann domstolarna att de tilltalade hade lämnat berättelser som var sinsemellan motstridiga och att de uppenbarligen velat lägga skulden för det inträffade på varandra. De tilltalades uppgifter framstod som efterhandskonstruktioner och lämnades till övervägande del utan avseende. Domstolarna grundade i stället sina bedömningar på de faktiska omständigheter som framkommit i målet och konstaterade, såvitt nu är aktuellt, att det kunde hållas för visst att D känt till innehållet i såväl den svarta axelremsväskan som jackan. Brottet bedömdes som grovt vapenbrott. Tingsrätten och hovrätten dömde D och Högsta domstolen fann i beslut den 17 juli 2003 inte skäl att meddela prövningstillstånd.

D har ansökt om resning och anfört att han utsatts för en polisprovokation. Han har uppgett bl.a. följande. I utredningen mot en före detta kriminalkommissarie vid Stockholmspolisen har framkommit att denne i november 2002 innehaft den aktuella kulsprutepistolen i samband med en provskjutning. Vidare har framkommit att kriminalkommissarien och dennes kontakter haft tillgång till lägenheter i den fastighet i vilken M hämtade den väska som visade sig innehålla vapnet. Sammantaget framkom en tydlig bild av att det brott som D dömts för var resultatet av en brottsprovokation. I en senare utredning har framkommit att den person från vilken M hämtade vapnet var en infiltratör som anlitats av kriminalkommissarien som provokatör i ett antal uppmärksammade utredningar. Den gärning D fällts för har varit direkt framprovocerad av polisen och skulle aldrig ha inträffat om inte provokationen hade ägt rum. Det var infiltratören som tog samtliga initiativ till kontakter och åtgärder som mynnade ut i den fullbordade brottsprovokationen.

Riksåklagaren bekräftade att det efter hovrättens dom framkommit att en infiltratör på polisens uppdrag uppträtt som säljare av vapnet och ammunitionen, vilket flera av de inblandade poliserna inte torde ha känt till och som inte heller vare sig D, åklagaren eller domstolarna informerats om. Infiltratören hade fått i uppdrag att införskaffa utförlig information om den påstådda vapenhanteringen genom att bygga upp ett förtroende hos M och dennes umgängeskrets. Till den kretsen visade sig D höra. Riksåklagaren ansåg att det fanns skäl att bevilja resning.

Högsta domstolen redogjorde för vad som gäller i fråga om resning enligt RB och praxis. Vidare framhölls att det förhållandet att det förekommit provokativa åtgärder från polisens sida kan innebära en kränkning av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen. HD anförde vidare bl.a. följande. Av rättsfallet NJA 2007 s. 1037 följer att det saknas förutsättningar för att fälla någon till ansvar för ett brott som provocerats fram från polisens sida och som han annars inte skulle ha begått. Med utgångspunkt i Europadomstolens praxis har HD i sin dom i det nämnda rättsfallet slagit fast att rätten till en rättvis rättegång i ett sådant fall skall anses ha blivit oåterkalleligen undergrävd. Bedömningen av om någon som föranletts att begå ett brott genom provokation skulle ha begått ett likartat brott för det fall provokationen inte hade ägt rum kan förutsättas ofta vara vansklig. Det måste med hänsyn härtill vara ett oeftergivligt krav att den tilltalade och hans försvarare får kännedom om att provokativa åtgärder har företagits, så att argumentation och bevisning i den frågan kan föras fram. Skulle det berörda kravet ha åsidosatts finns starka skäl för att resning skall kunna beviljas. Efter hovrättens dom har framkommit att D utsatts för en provokativ åtgärd från polisen på det sättet att en infiltratör på polisens uppdrag uppträtt som säljare av vapnet och ammunitionen. Det har vidare framkommit att denne infiltratör eller polis överlämnat vapnet till någon av D eller M inne i lägenheten och att vapnet tidigare högst sannolikt innehafts av polisen. Att detta inte kommit till vare sig Ds och hans försvarares, åklagarens eller domstolarnas kännedom får anses ytterst anmärkningsvärt. Det finns ingen utredning som ger stöd för antagande att D skulle ha begått brottet om provokationen inte hade ägt rum. Sammantaget finns det därför skäl som talar för att D har blivit utsatt för en sådan polisprovokation som i enlighet med ovan redovisad praxis är av betydelse vid bedömningen av hans straffbarhet. Med hänsyn härtill och eftersom det är fråga om ett allvarligt brott får det anses föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva om D gjort sig skyldig till brott. Resningsansökningen bör alltså bifallas med stöd av tilläggsregeln i 58 kap. 2 § 4 RB. Högsta domstolen förordnade att målet skulle tas upptill ny prövning i hovrätten.

II
A. dömdes av hovrätten mot sitt nekande för grovt narkotikabrott. Brottet bestod i att han och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd i maj 2000 på ett hotell olovligen tagit befattning med 1 483 gram heroin, som inte var avsett för eget bruk, och därvid olovligen i överlåtelsesyfte innehaft och transporterat narkotikan. Utredningen i målet visade att polismän varit utplacerade i området från förmiddagen den aktuella dagen pga. information som polisen fått. Polisinsatsen avslutades med att A och den medtilltalade greps utanför hotellet. Den medtilltalade bar då på en kasse innehållande en väska. Väskan innehöll i sin tur den nämnda narkotikan. A förnekade både vid tingsrätten och i hovrätten att han tagit befattning med narkotikan. Såväl tingsrätten som hovrätten fann det styrkt att A tagit sådan befattning med narkotikan att han skulle fällas till ansvar för grovt narkotikabrott. A dömdes av hovrätten den 21 augusti 2000 för grovt narkotikabrott till fängelse nio år och därefter utvisning ur riket med förbud att återvända hit före den 16 juni 2015. Domen vann laga kraft.

A har ansökt om resning och anfört i huvudsak följande. Brottet varit en direkt följd av en polisprovokation och ett av vittnena har både vid tingsrätten och i hovrätten undanhållit domstolens samtliga aktörer sanningen om provokationen och dessutom medvetet lämnat felaktig information, vilket påverkat utgången i målet.

Riksåklagaren har bekräftat att det efter hovrättens dom framkommit att polisen använt sig av provokativa åtgärder för att få bort det aktuella narkotikapartiet från marknaden. Enligt riksåklagaren uppträdde på polisens uppdrag en s.k. infiltratör som köpare av narkotikapartiet, vilket flera av de inblandade poliserna inte kände till och som inte heller vare sig A, domstolarna eller åklagaren informerats om. Det finns inte något som tyder på att polisen eller infiltratören förmått A att begå ett brott som han annars aldrig skulle ha begått. Det får nämligen anses uppenbart att A skulle ha vänt sig till någon annan om infiltratören inte hade åtagit sig att hjälpa till. Polisinsatsen har enligt riksåklagaren - även om det inte kan accepteras att domstolarna, åklagaren och A inte fick kännedom om den och de bakomliggande misstankarna som föranledde den - varit i det närmaste ett typexempel på en s.k. tillåten bevisprovokation, som i princip inte skall inverka på As gärnings straffbarhet.

Högsta domstolen lämnade väsentligen samma redovisning som i föregående mål och tillade därefter följande. Efter hovrättens dom har framkommit att A utsatts för en provokativ åtgärd från polisen på det sättet att en infiltratör på polisens uppdrag uppträtt som köpare av narkotikapartiet. Att detta inte kommit till vare sig As och hans försvarares, åklagarens eller domstolarnas kännedom får anses ytterst anmärkningsvärt. Av utredningen i ärendet framgår emellertid att det redan före det att de provokativa åtgärderna vidtogs fanns konkreta misstankar mot A. Infiltratören har dessutom uppgett att det var A och ytterligare en person som tog kontakt med honom därför att de hade heroin att sälja. Med hänsyn till att infiltratörens uppgifter lämnats i ett sammanhang där han själv var misstänkt för brott bör hans uppgifter värderas med försiktighet. A har visserligen förnekat att det var han som kontaktade infiltratören. Det har emellertid inte framkommit några omständigheter till stöd för hans uppfattning, något som i förening med övriga omständigheter talar för att A inte (red. tillägg) skulle ha begått brottet på annat sätt om inte infiltratören medverkat. Utredningen ger därför inte stöd för slutsatsen att förebringandet av de nya omständigheterna sannolikt skulle ha lett till att A frikänts, att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller att en strafflindrande bestämmelse varit tillämplig i brottmålet. Inte heller finns det med hänsyn till vad som åberopats och i övrigt förekommit synnerliga skäl att på nytt pröva ansvarsfrågan. Skäl för resning föreligger inte heller med stöd av 58 kap. 2 § 3 RB. Högsta domstolen avslog därför resningsansökningen.

HÄNVISNINGAR
Europadomstolen
Teixeira de Castro ./. Portugal, dom 1998-06-09
Vanyan ./. Ryssland, dom 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
Khudobin ./. Ryssland, dom 2006-10-26

Högsta domstolen
NJA 2002 s. 619
NJA 1992 s. 625
NJA 2007 s. 1037

Förvaltningsdomstolar


Regeringsrättens dom den 22 oktober 2009 i mål 7891-07 i fråga om rättsprövning av tjänstetillsättningsbeslut.

S ansökte om rättsprövning av regeringens beslut avseende hans överklagande av Skatteverkets beslut om anställning. Han anförde bl.a. följande. Tjänstetillsättningarna har skett på felaktiga grunder, eftersom lagen om offentlig anställning inte har följts. Vid tillsättning av tjänster inom det offentliga skall den som har bäst meriter komma före den som har sämre meriter.

Regeringsrätten redogjorde för gällande bestämmelser och framhöll vidare att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. En förutsättning för rättsprövning var således om regeringens beslut att avslå hans överklagande av Skatteverkets beslut om anställning av skattehandläggare kunde anses innefatta en prövning av Ss civila rättigheter enligt artikel 6.1. Regeringsrätten anförde härefter följande.

Regeringsrätten har i flera mål tagit ställning till frågan om beslut om anställning kan anses innefatta prövning av en enskilds civila rättigheter, bl.a. i ett mål angående Skatteverkets beslut om anställning av en jurist med inriktning på näringsverksamhet (RÅ 2007 not. 143). Regeringsrätten fann mot bakgrund av den princip som Europadomstolen angett i en vägledande dom den 8 december 1999 (Pellegrin mot Frankrike) och som senare vidareutvecklades i en dom den 19 april 2007 (Vilho Eskelinen m.fl. mot Finland) att regeringens beslut innefattat en prövning av sökandens civila rättigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen och att regeringens beslut därför kunde bli föremål för rättsprövning.

Med hänsyn till denna praxis fann Regeringsrätten att det ifrågasatta beslutet innefattade en prövning av Ss civila rättigheter och att det därför kunde bli föremål förrättsprövning.

När det gällde prövningen i sak fann Regeringsrätten att det inte framkommit att regeringen i sitt beslutsfattande skulle ha fäst avseende vid annat än sakliga grunder. Beslutet kunde därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som S angett. Det framgick inte heller klart att beslutet på annat sätt stred mot någon rättsregel. Regeringsrätten fastställde därför regeringens beslut.




Senast ändrad: 2011-04-12