JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 9 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 25 augusti - den 8 oktober 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets "startsida" under Publikationer på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se .

REGISTER

På Sveriges domstolars webbsida finns nu också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad, från och med nr 1/01. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består av sju olika kolumner. Den första kolumnen A innehåller partens/parternas namn, den andra B anger svarandestaten, i tredje kolumnen C anges om målet prövats i Grand Chamber (GC), i kolumnen D står avgörandedagen, i kolumn E den artikel som varit i fråga i målet och slutligen i kolumnerna F och G anges årgång respektive nummer för nyhetsbrevet.

På webbsidan finns vidare en "lathund" med anvisningar om hur man lättast hittar och sorterar eller söker i registret. Gå in på www.domstol.se och klicka vidare till Publikationer/Nytt från Europadomstolen. Där finner du en beskrivning med tydliga exempel på hur du går till väga för att hitta i registret till Nytt från Europadomstolen.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

I.N. mot Sverige, beslut 2009-09-15
Klaganden förmådde inte i tillräcklig utsträckning styrka sina påståenden om att hon skulle utsättas för behandling i strid med artiklarna 2 och 3 om hon återsändes till Burundi. Klagomålet var därför uppenbart ogrundat och förklarades i sin helhet för inadmissible.

Domar mot andra länder

Giuliani och Gaggio mot Italien, 2009-08-25
En våldsam demonstrant vid ett G8-möte sköts till döds efter varning från en karabinjär som sköt för att skydda sitt och sina kollegors liv. Dödsskjutningen innebar inte att för mycket våld användes. Svarandestaten brast inte heller i sina positiva skyldigheter att skydda liv. Det skedde därför i dessa hänseenden inte någon kränkning av artikel 2. Däremot var utredningen av det inträffade bristfällig och det skedde i den delen en kränkning av artikel 2.

E.S. m.fl. mot Slovakien, 2009-09-15
En kvinna och hennes barn misshandlades av maken/fadern i hemmet och kunde inte få det skydd de behövde. Nationell domstol fann visserligen att barnen utsatts för våld men ansåg att konstaterandet innebar tillräcklig gottgörelse. Härigenom saknade kvinnan ett effektivt rättsmedel och det barnen haft tillgång till var otillräckligt. Staten uppfyllde inte sina skyldigheter och det skedde en kränkning av artiklarna 3 och 8.

Moskal mot Polen, 2009-09-15
En kvinna beviljades felaktigt en förtidspension som betalades ut under tio månader. I beslutet angavs att det gällde för all framtid. När myndigheterna upptäckte felaktigheten återkallades pensionen och kvinnan blev under tre års processande utan inkomst. Utbetalda belopp återkrävdes dock inte. Hon beviljades senare retroaktivt förtidspension på annan grund men med lägre belopp. Eftersom det inte upprätthölls en rimlig jämvikt mellan de olika intressena kränktes artikel 1 i protokoll nr 1.

Saime Özcan mot Turkiet, 2009-09-15
Kaya och Seyhan mot Turkiet, 2009-09-15
Tre turkiska lärare bestraffades för att ha deltagit i en facklig strejk. Härigenom kränktes i samtliga fall artikel 11 och i två fall även artikel 13.

Manole m.fl. mot Moldavien, 2009-09-17
När nationella myndigheter och inhemsk lag inte gav tillräckligt skydd mot politisk kontroll av landets enda TV- och radiostation så att regerande parti och oppositionspartier inte fick lika mycket sändningstid och så att journalister utsattes för censur genom att vissa uttryck och ämnen var förbjudna kränktes artikel 10.

Pietiläinen mot Finland, 2009-09-22
Svaranden uteblev en dag från huvudförhandling och detta medförde att hans överklagande avskrevs. Med hänsyn till domstolars skyldighet att se till att förfarandet är rättvist och att försvarets rättigheter garanteras skedde det en kränkning av artikel 6.1 i förening med 6.3 c).

Procedo Capital Corporation mot Norge, 2009-09-24
Den omständigheten att en finansiell expert, som deltog i fyra och en halv av 19 förhandlingsdagar, entledigades pga. av jäv medförde inte att domstolen i sin helhet blev diskvalificerad och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1.

Constantin och Stoian mot Rumänien, 2009-09-29
Polisprovokation och bristande utredning av påståenden om att de anklagade blivit provocerade medförde att det skedde en kränkning av artikel 6.1.

Stanchev mot Bulgarien, 2009-10-01
En förseelse klassades i nationell rätt som administrativ men bedömdes med hänsyn till bl.a. den påföljd som kunde dömas ut, upp till 15 dagars frihetsberövande, medföra en anklagelse för brott. Med hänsyn till påföljdens stränghet ansågs gärning inte mindre grov och undantaget i punkt 2 i artikel 2 i protokoll nr 7 var inte tillämpligt. Det skedde därför en kränkning av nämnda artikel.

Bozcaada Kimisis Teodokum Rum Otodoks Kilisesi Vafki mot Turkiet (nr 2), 2009-10-06
Nationella domstolars vägran att registrera en religiös stiftelse som ägare till viss egendom, vilken förvärvats genom bl.a. gåvor och som stiftelsen innehaft under mycket lång tid, var inte tillräckligt förutsebar och uppfyllde därför inte kravet på laglighet. Det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Gsell mot Schweiz, 2009-10-08
Journalist, med uppdrag att skriva en artikel, hindrades att komma till Davos i samband med Världsekonomiskt forum med stöd av en generalklausul som var avsedd endast för sådana nödsituationer som inte kunde förutses. Det skedde därför en kränkning av hans rätt till yttrandefrihet enligt artikel 10.

Domar och beslut i Grand Chamber

Scoppola mot Italien (nr 2), 2009-09-17
Domstolen avviker från tidigare praxis och förklarar att artikel 7.1, förutom förbudet om retroaktiv tillämpning av strafflag, även innehåller en regel som innebär att när det finns en skillnad mellan den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för brottet och den lagstiftning som gäller när domen meddelas skall de bestämmelser tillämpas som är mest gynnsamma för den tilltalade. Sådan tillämpning hade inte skett och det hade därför skett en kränkning av artikel 7.1. Det aktuella förfarandet hade inte heller varit rättvist och det skedde en kränkning även av artikel 6.1.

Enea mot Italien, 2009-09-17
Medlem av maffian, som dömts till 30 års fängelse, placerades pga. sin farlighet under ett särskilt strängt fängelsesystem enligt ett antal tidsbegränsade ministerbeslut. Behandlingen där översteg inte det oundvikliga lidande som följde av interneringen och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 3. När mannen inte kunde få prövning i sak av ett beslut pga. att giltighetstiden löpt ut kränktes artikel 6.1. Placering på säkerhetsavdelning kunde innebära restriktioner av rättigheter som ansågs vara "civila" och artikel 6.1 var därför tillämplig. Om mannen utsatts för sådana restriktioner skulle han haft tillgång till domstolsprövning och det skedde i den delen inte någon kränkning av artikel 6.1. Däremot innebar censur av hans post en kränkning av artikel 8.

Varnava m.fl. mot Turkiet, 2009-09-18
Försvinnanden i samband med den turkiska invasionen på Cypern 1974 och den bristande utredningen av vad som hänt de saknade personerna innebar fortgående kränkningar av artiklarna 2, 3 och 5.

SVENSKA DOMAR M.M.

Förvaltningsdomstolar

Regeringsrättens dom den 17 september 2009 i mål 8133-08 gällande skattetillägg.

Ett mycket uppmärksammat fall där Regeringsrätten hänvisar till två avgöranden från Europadomstolen, som bedöms innebära en delvis ny tolkning av förbudet mot dubbelbestraffning i konventionen och därmed även i svensk lag, men kommer fram till att rättsfallen inte avser det svenska rättssystemet.

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik per den 31 augusti 2009 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 36 950 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 11 % i förhållande till föregående års 33 300 klagomål för motsvarande period. 19 720 klagomål har avgjorts, 1 312 genom dom, en ökning med 10 %, och 18 408 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 8 200 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 31 augusti till 113 850 mål vilket är en ökning med 17 % från den balans om 97 300 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 41 400 på avgörande i kammare och 72 450 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 augusti till 22 950, en ökning med 7 % från de 21 450 mål som förelåg vid årsskiftet. Motsvarande uppgifter per den 30 september 2009 innebär att antalet inkomna mål som lottats nu uppgår till 42 000 mot 37 550 föregående år. 24 592 mål har avgjorts, 1 453 genom dom, en ökning med 11 %, och 23 139 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. Därutöver har 8 943 mål avgjorts genom administrativa beslut. Domstolens balans av lottade mål uppgick den sista september till 114 550 mål och balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 30 september till 22 300 mål.

Med anledning av att Schweiz under sin period som ordförande i Europarådets ministerkommitté har åtagit sig att den 18 och 19 februari 2010 anordna en konferens i Interlaken om domstolens framtid har presidenten Costa utfärdat en PM om förberedelserna inför konferensen. Syftet är att staterna skall bekräfta sina åtaganden att skydda mänskliga rättigheter i Europa. Samtidigt skall konferensen syfta till att lägga en grund för framtiden och ta fram vägvisning för domstolens utveckling. Presidenten gör inledningsvis en tillbakablick på konventionen och domstolen och konstaterar att domstolen sedan den nybildades har meddelat ca 10 000 domar, under 2008 meddelades nära 1 900 domar. Härefter redovisas domstolens nuvarande balanser och antal inkommande mål samt hur dessa fördelar sig mellan länderna. Det konstateras att målen är av vitt skilda karaktärer men att i stora drag tre olika kategorier kan urskiljas: det stora flertalet klagomål vilka förklaras inadmissible utan att ha kommunicerats med den ifrågavarande staten, återkommande klagomål, ofta välgrundade och som visar på ett strukturellt problem som domstolen redan har konstaterat att det strider mot konventionen samt enstaka klagomål som väcker nya frågor men som kan vara av mycket varierande betydelse. Domstolen strävar konstant efter att modernisera och förbättra sina metoder för att kunna avgöra fler mål och har nu bildat en femte sektion som huvudsakligen avgör frågor om admissibility och prövar målet i sak på en gång. Vidare nämns att man utvecklat ett pilotmålsförfarande. Trots dessa ansträngningar gör ökningen av inkommande mål att gapet mellan inkommande och avgjorda mål ökar. Europarådet har de senaste åren förstärkt domstolens budget avsevärt men domstolen har trots det fått begära extra förstärkning för att kunna öka kanslipersonalen. Ytterligare rekryteringar medför att antalet domare blir otillräckligt för att ta hand om det arbete kansliet producerar. En konferens som den som planeras i Interlaken bör sätta spår inom tre skilda områden: på den politiska nivån, i förhållande till långsiktiga mål samt med hänsyn till kortsiktiga och medellånga mål. På den politiska nivån bör klargöras förhållandet mellan domstolen och de nationella myndigheterna samt vilka roller de skall spela i konventionssystemet. Ansvaret måste delas mellan staterna och domstolen. Staterna bör redovisa hur de ser på konventionsmaskineriet år 2020 och vilka ändringar som behöver göras i konventionen. De bör också redovisa vilka ändringar som bör göras i systemet på kort och medellång sikt utan att konventionen ändras samt fråga sig vad för system de är beredda att finansiera och vad detta system skall ägna sig åt. Det är otänkbart att de materiella rättigheterna i konventionen ändras. Enskildas klagorätt bör bekräftas samtidigt som man måste vara medveten om att domstolen inte kan behandla allt på samma sätt som idag. Man bör ställa frågan hur den grundläggande principen om enskildas klagorätt kan bevaras samtidigt som det säkerställs att domstolen förblir effektiv och upprätthåller en praxis med kvalitet och sammanhållning. Det går uppenbart inte att besluta om en fast utveckling i Interlaken men man bör kunna:
a) besluta om nödvändiga utredningar och utvärderingar,
b) sätta en tidsgräns för när ändringar skall ha genomförts eller senast 2019, domstolens 60-årsdag
c) ge behöriga organ uppdrag att arbeta med en ändring av konventionen.
Även om enskildas klagorätt måste bevaras är det inte säkert att den skall bevaras i sin nuvarande form eller om den bör modifieras. En annan fråga gäller subsidiariteten - kanske skall man hellre tala om delat ansvar mellan de nationella myndigheterna och domstolen. Det stora antalet återkommande mål i frågor som domstolen redan har prövat visar att subsidiaritetsprincipen inte fungerar bra. Det kan vidare antas att antalet inadmissible eller uppenbart ogrundade mål inte kommer att minska. Det är därför möjligt att systemet med ensamdomare inte blir tillräckligt effektivt. Det kan då bli nödvändigt att inrätta särskilda sektioner eller andra filtrerande organ inom domstolen eller under dess kontroll och att domstolen sedan bara prövar mål som förklarats admissible. I det avseendet måste det avgöras om alla typer av mål skall prövas av domstolen eller om beslut i vissa frågor kan fattas av rättssekreterare. Ett synsätt kan vara att jämföra med EG-domstolen som i större utsträckning grundas på maktfördelning. På samma sätt som Förstainstansrätten knöts till EG-domstolen skulle man kunna tänka sig en tribunal för mänskliga rättigheter underordnad domstolen. Utan att man går tillbaka till det gamla systemet med kommissionen och ministerkommittén skulle en sådan tribunal pröva frågor om admissibility medan domstolen prövade målen i sak. Inget hindrar heller att man utreder ett system med förhandsbesked eller möjligen en utvidgning av domstolens rådgivande funktion. När det gäller vilka åtgärder som kan vidtas omedelbart utan ändring av konventionen är det av stor betydelse att konventionen används till fördel för de personer som befinner sig inom resp. stats jurisdiktion. Konventionen är nu en del av staternas inhemska rätt och medborgarna måste kunna åberopa sina konventionsrättigheter inför de nationella myndigheterna. Nationella rättsmedel måste inrättas där de ännu inte finns och staterna måste med Europarådets hjälp ta initiativ till utbildning, översättning av domstolens domar, förebyggande åtgärder och liknande. Många problem skulle lösas om staterna vidtog nödvändiga förebyggande och tillrättaläggande åtgärder på nationell nivå och om de verkställde domstolens domar skyndsamt. Domstolen kan och måste hjälpa dem med utbildning om mänskliga rättigheter, med att säkerställa en bättre spridning av domstolens praxis och genom att artikel 13 ges en vidgad effekt. Staterna skall också uppmuntras att delta i särskilda förfaranden som domstolen initierar t.ex. förlikningar, pilotförfarande och vilandeförklaring av mål av samma typ i avvaktan på en gemensam lösning. Även andra kan spela en viktig roll för att skydda mänskliga rättigheter och förhindra kränkningar, t.ex. advokatkåren, ideella organisationer, akademikerna och media. Det är också viktigt att domstolen själv får bestämma om sin administration och sin budget och konferensen måste vidta åtgärder för att se till att domstolen får tillräckliga resurser. Idén om att lyfta ut vissa bestämmelser i konventionen till ett separat dokument så att de sedan vid behov kan ändras på ett enklare sätt är värd att ta up igen. Ett sådant dokument skulle också kunna innehålla regler för att stärka domarnas oberoende och sociala trygghet. Även förfarandet med förslag på nya domare och valet av domare bör ses över. Med samtycke skulle domstolens domar kunna bli bindande när det gäller tolkningen av konventionen även för andra stater än den som berörs i ett mål. Härigenom skulle staternas skyldighet att förebygga kränkningar förstärkas. Det är inte längre godtagbart att stater underlåter att snarast möjligt dra konsekvenserna av en dom där en stat fällts för kränkning pga. samma problem som finns i deras egna rättssystem. En sådan utveckling skulle gå hand i hand med enskildas möjlighet att åberopa konventionen i nationell rätt, "direkt effekt". Nya idéer som kan utredas omedelbart gäller möjligheten till grupptalan och möjligheten för domstolen att hänskjuta mål av rent återkommande karaktär till ministerkommittén och/eller berörd stat. Sammanfattningsvis bör konferensen lägga fast en klar vägvisning för både den omedelbara och den mer avlägsna framtiden. En sådan målsättning är absolut nödvändig och den är möjlig att uppnå.

Den 22 september deltog domstolens kanslichef, Erik Fribergh, i en rundabordskonferens i Bled i Slovenien med titeln "Mellan Madrid och Interlaken" rörande kortsiktiga förändringar av domstolen. Erik Fribergh talade över ämnet "Återkommande klagomål". Hans tal finns att läsa på hemsidan.

Den 25 september lanserade domstolen ytterligare RSS-nyheter på sin hemsida. Bl.a. kan Internetanvändare nu prenumerera på RSS-meddelanden om de senaste domarna och besluten. Detta är en vidareutveckling av domstolens hemsida som syftar till att göra domstolens arbete mer lättillgängligt. Det meddelas också att domstolen inom en snar framtid genom databasen HUDOC kommer att tillhandahålla översättningar av särskilt utvalda domar till icke-officiella språk.

Den 1 oktober trädde protokoll nr 14 bis i kraft, dvs. tre månader efter det att tre konventionsstater samtyckt till att vara bundna av protokollet. Hittills har protokollet gällt tillfälligt för stater som signerat och ratificerat protokollet. Hittills har sju stater (Danmark, Georgien, Island, Irland, Monaco, Norge och Slovenien) ratificerat protokollet och sju andra (Österrike, Frankrike, Luxemburg, Rumänien, San Marino, Spanien och Makedonien) signerat i avvaktan på ratificering. På grund av förklaringar gäller de i protokoll nr 14 motsvarande bestämmelserna tillfälligt för nio stater (Albanien, Belgien, Estland, Tyskland, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz och UK). Sedan den 1 juli i år har domstolen meddelat 727 beslut enligt det förfarande som anges i protokoll nr 14 bis och som innebär att en ensamdomare kan förklara klart ogrundade klagomål för inadmissible och att klagomål kan förklaras admissible och avgöras i sak av en kommitté på tre domare - i stället för sju alt. 17 domare - när klagomålet är välgrundat och det gäller sådana återkommande mål där det finns en fast utvecklad praxis i frågan. Av de sålunda avgjorda målen har 369 varit riktade mot Tyskland, 131 mot UK, 82 mot Schweiz, 57 mota Nederländerna, 38 mot Estland, 17 mot Norge, 14 mot Irland, 9 mot Luxemburg, 7 mot Danmark och 3 mot Liechtenstein.

Enligt domstolens pressrelease den 1 oktober 2009 (nr 721) har den stora kammarens panel för prövning av ansökningar om att hänskjuta mål som avgjorts i kammare till prövning i stor sammansättning beslutat att målen:
Sanoma Uitgevers B.V. mot Nederländerna (ansökan nr 38224/03, dom 2009-03-31)
Serife Yigit mot Turkiet (ansökan nr 3976/05, dom 2009-01-20, jfr nr 2/09)
Sakhnovskiy mot Ryssland (ansökan nr 21272/03, dom 2009-02-05)
skall prövas av domstolen i stor sammansättning. Domstolen har vidare beslutat att avslå 56 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga, se vidare domstolens hemsida via "Recent press releases", "Search" och markera "Referrals".

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

I.N. mot Sverige
(Ansökan nr 1334/09, beslut den 15 september 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Klaganden förmådde inte i tillräcklig utsträckning styrka sina påståenden om att hon skulle utsättas för behandling i strid med artiklarna 2 och 3 om hon återsändes till Burundi. Klagomålet var därför uppenbart ogrundat och förklarades i sin helhet för inadmissible.

I kom till Sverige den 17 juni 2007 och sökte asyl och uppehållstillstånd. I förhör hos Migrationsverket uppgav hon att hennes make förts bort från hemmet den 20 januari 2006 och att han återfunnits död två veckor senare. Den 2 maj 2006 hade fyra civilklädda män trängt in i hennes hem och skurit henne med en kniv. Hon hade känt igen en av dem som X, en medlem av säkerhetspolisen och hennes mans affärspartner. Hon hade förts till sjukhus och när hon kom hem igen märkte hon att hennes mans handlingar och pengar hade försvunnit. Den 15 februari 2007 trängde åter två män in i hennes hem och förde bort henne. De våldtog hennes och tvingade henne att underteckna en handling utan att hon fick se dess innehåll. Hon lyckades dock fly. Även om hon anmälde dessa händelser till polisen och identifierade X, hade polisutredningen inte lett till något. Slutligen hade hennes hus brunnit ned den 20 maj 2007 till följd av en explosion. Hon misstänkte att allt som hänt hade med hennes mans politiska engagemang att göra.

Migrationsverket avslog hennes ansökan den 10 december 2007 och fann bl.a. att I inte förmått styrka sin identitet, att hennes berättelse inte var trovärdig och att även om det fanns ärr på hennes kropp så hade hon inte kunnat visa att de härrörde från det våld som hon beskrivit. Migrationsverket fann därför att I inte var en flykting eller en annan person som var i behov av skydd i Sverige och att det inte heller fanns några andra särskilda skäl för att bevilja henne tillstånd att stanna i Sverige. I klagade till Migrationsdomstolen och tillade då bl.a. följande. Hennes man hade varit en betydande person inom "partiet" och han hade före valet 2005 haft en viktig roll när det gällde att mobilisera anhängare. I samband med valet hade han lämnat partiet, eftersom han kände att han inte kunde stödja aktiviteter som innefattade att eliminera Tutsis. Eftersom han kände till partihemligheter hade han uppfattats som ett hot och hade därför eliminerats. Ingen hade utrett hans död trots att hon sökt hjälp från olika myndigheter och hon kunde inte få fram något bevis för att han blivit dödad. Migrationsdomstolen avslog överklagandet den 25 augusti 2008 och fann att de påstådda hoten mot I var vaga och att hon inte hade visat att hon riskerade att bli förföljd om hon återvände till sitt hemland. Domstolen instämde i övrigt med Migrationsverket i att I inte var i behov av skydd i Sverige. I klagade vidare till Migrationsöverdomstolen som vägrade prövningstillstånd den 27 oktober 2008.

På Is begäran anmodade Europadomstolen den svenska regeringen enligt artikel 39 att inhibera verkställigheten av utvisningen tills vidare. Domstolen upplyste bl.a. att I på dess begäran gett in ett dödsbevis avseende maken där det angavs att han avlidit den 3 februari 2006 på grund av slag och skador. I lämnade även ytterligare nya uppgifter till domstolen.

Europadomstolen erinrade om staternas rätt att själva bestämma om inresa, bosättning och utvisning av främlingar och om att artikel 3 kan bli tillämplig om personen i fråga skulle utsättas för en verklig risk att utsättas för behandling i strid med artikel 3. Domstolen var visserligen medveten om de rapporter som redogjort för kränkningar av mänskliga rättigheter i Burundi men fann inte att de i sig visade att det skulle ske en kränkning av konventionen om I sändes tillbaka tillhemlandet. Fråga var om hennes personliga situation var sådan att ett återsändande skulle strida mot konventionen. Domstolen noterade att I åberopat två olika omständigheter till stöd för sin fruktan att återvända. För det första att burundiska myndigheter skulle gripa henne, misshandla eller döda henne bl.a. på grund av att hon kände till vissa partihemligheter genom makens politiska aktiviteter. För det andra fruktade hon att X skulle försöka döda henne för att få tillgång till hennes makes bankkonto. Domstolen fann inte skäl att ifrågasätt att Is make hade avlidit i februari 2006 men konstaterade att I inte hade lämnat några mer ingående uppgifter till stöd för sina påståenden om bl.a. partihemligheter. I hade således inte visat att hennes make varit politiskt aktiv på det sätt hon påstått och att partiet skulle vilja döda henne. Domstolen godtog också att I utsatts för visst våld men fann skäl att ifrågasätta omständigheterna kring händelserna eftersom Is berättelse och den bevisning som hon lagt fram inte stämde över ens. Domstolen noterade att I inte gjort gällande att hon själv varit politiskt aktiv och att hennes barn under hela tiden bott kvar i Burundi. När det gällde påståendena om X fann domstolen i likhet med Migrationsverket att han uppenbarligen redan hade tillgång till hennes makes affärsbankkonton. Domstolen noterade att X inte dödat henne vid det första angreppet på henne och att han då tog hand om alla hennes makes handlingar och pengar. Det föreföll därför inte finnas något skäl för honom att döda henne nu om hon återvände. I hade inte i tillräcklig grad kunnat styrka sin berättelse och hon hade därför inte heller förmått visa att hon skulle utsättas för en verklig risk att bli förföljd, gripen, torterad eller dödad i strid med artiklarna 2 och 3. Klagomålet var därför uppenbart ogrundat och skulle avvisas. När det gällde klagomålet enligt artikel 6 om att I inte hörts personligen i migrationsdomstolarna erinrade domstolen om att rätten till muntlig förhandling inte är tillämplig på ett asylförfarande eftersom det varken gäller avgörandet av civila rättigheter eller skyldigheter eller en anklagelse för brott. Klagomålet var i den delen oförenligt ratione materiae med konventionen och skulle avvisas. Mot den bakgrunden förklarade domstolens majoritet klagomålet i sin helhet för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Saadi./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Hakizimana./. Sverige, beslut 2008-03-27 (jfr nr 5/08)
Collins o. Akasiebie ./. Sverige, beslut 2007-03-08 (jfr nr 4/07)
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Maaouia ./. Frankrike, dom (GC) 2000-10-15

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Giuliani och Gaggio mot Italien
(Ansökan nr 23458/02, dom den 25 augusti 2009)
Domen finns endast på franska.

En våldsam demonstrant vid ett G8-möte sköts till döds efter varning från en karabinjär som sköt för att skydda sitt och sina kollegors liv. Dödsskjutningen innebar inte att för mycket våld användes. Svarandestaten brast inte heller i sina positiva skyldigheter att skydda liv. Det skedde därför i dessa hänseenden inte någon kränkning av artikel 2. Däremot var utredningen av det inträffade bristfällig och det skedde i den delen en kränkning av artikel 2.

Klagande, G, är makarna G och deras dotter. Makarnas son, C, deltog i de upplopp som den 20 juli 2001 ägde rum i samband med G8-mötet i Genua. Under en tillåten demonstration uppkom mycket våldsamma sammanstötningar mellan militanta globaliseringsmotståndare och ordningsmakten. Omkring kl. 17.00 utsattes en grupp karabinjärer för starkt tryck från demonstranterna och ca 50 man drog sig tillbaka till fots. De lämnade då kvar två fordon. Ett av dem med tre karabinjärer i blev fast på Piazza Alimonda och fordonet omringades och attackerades våldsamt av en grupp demonstranter, somliga beväpnade med järnrör, spetsiga hackor, stenar och andra trubbiga föremål. En av karabinjärerna, som blivit skadad, drog sitt vapen och sköt, sedan han ropat ut varningar, två skott utanför fordonet. C som bar en balaklava och spelade en aktiv roll i anfallet blev dödligt sårad av en kula som träffade honom i ansiktet. I ett försök att få bort fordonet körde föraren över Cs kropp två gånger. När demonstranterna kunnat skingras och en läkare kom till platsen kunde han förklara C död. De italienska myndigheterna inledde omedelbart en utredning och förundersökning inleddes mot den man som skjutit och mot fordonsföraren båda misstänkta för mord. En obduktion som genomfördes inom 24 timmar från dödsfallet gav vid handen att döden hade orsakats av skottet och inte av försöken att köra undan fordonet. Rättsläkaren fann att skottet hade riktats nedåt. På åklagarens begäran inhämtades tre olika sakkunnigutlåtanden. I det sista som gavs in i juni 2002 beklagade författarna att det inte hade varit möjligt att undersöka kroppen eftersom åklagaren under mellantiden hade gett familjen tillstånd att kremera C. De fann emellertid att det dödande skottet hade avfyrats uppåt men att dess bana hade ändrats av en sten som kastats av en annan demonstrant. Den 5 maj 2003 beslöt undersökningsdomaren att lägga ned utredningen. Hon fann att fordonsföraren, vars handlingar endast hade orsakat smärre skador, inte kunde hållas ansvarig för dödandet, eftersom han på grund av den förvirring som rådde utanför fordonet inte hade kunnat se C. När det gällde mannen som avlossade det dödande skottet fann undersökningsdomaren att han hade skjutit i luften utan avsikt att döda och att han under alla förhållanden hade handlat i självförsvar som svar på den våldsamma attacken som han och hans kollegor utsatts för. - I Europadomstolen klagade familjen över att Cs död hade orsakats av onödig användning av våld och över att organisationen av de operationer som skulle upprätthålla ordningen hade varit otillräcklig. De åberopade artikel 2. De åberopade vidare artikel 2 och 3 och hävdade att underlåtenheten att omedelbart ge hjälp hade inneburit kränkningar av dessa artiklar. Familjen åberopade vidare artiklarna 2, 6 och 13 och klagade över att det inte skett någon effektiv utredning. Slutligen gjordes gällande att den italienska regeringen i strid med artikel 38 hade underlåtit att lämna domstolen all information eller genom att lämna falska uppgifter.

Europadomstolen erinrade när det gällde frågan om det använts för mycket våld till de allmänna principer rörande artikel 2 som slagits fast i dess praxis. På grundval av den bevisning som lagts fram analyserade domstolen skälen för undersökningsdomarens beslut att avbryta utredningen. Domstolen noterade att den karabinjär som avlossat skotten hade ställts inför en grupp demonstranter som genomförde ett våldsamt angrepp på det fordon han satt i, att han hade ropat ut varningar, att han hållit sitt vapen på ett sådant sätt att det tydligt kunde ses och att han hade skjutit först när angreppet trots detta fortsatte. Domstolen instämde i undersökningsdomarens bedömning att användningen av dödligt våld inte hade överskridit gränserna för vad som var absolut nödvändigt för att avvärja vad karabinjären uppfattat utgöra en verklig och överhängande fara för hans eget och kollegornas liv. Domstolen fann vidare att det inte var nödvändigt att in abstracto pröva om de tillämpliga lagbestämmelserna om polisens användning av vapen var förenliga med artikel 2, eftersom den situation som skulle bedömas hade omfattat ett enskilt beslut som fattats i ett tillstånd av panik. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 2.

När det sedan gällde den positiva skyldigheten att skydda liv konstaterade domstolen att när en stat anordnar ett internationellt evenemang som innebär att risknivån är mycket hög så har den också skyldighet att vidta alla lämpliga säkerhetsåtgärder samtidigt som den säkerställer demonstranternas rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet. I det aktuella fallet måste domstolen pröva om de italienska myndigheternas planering och genomförande av operationen hade lett till att risken för att dödligt våld skulle användas hade blivit minimal. Domstolen noterade i det sammanhanget att enligt de klagande hade det förekommit ett flertal brister i organisationen av operationen och att det på nationell nivå inte hade gjorts någon utredning som spridit ljus över dessa anklagelser. I avsaknad av en sådan utredning och med hänsyn till att det varit en omfattande insats som inneburit enorma påfrestningar på ordningsmakten, fann domstolen att det inte kunde konstateras ett direkt och omedelbart samband mellan några brister i organisationen och Cs död. Domstolen noterade vidare, att efter det att skotten avlossats, hade de poliser som befann sig på Piazza Alimonda omedelbart kallat på en beredskapsstyrka. Det kunde således inte fastställas att de italienska myndigheterna hade brustit när det gällde sin positiva skyldighet att skydda Cs liv. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det inte heller i detta hänseende hade skett någon kränkning av artikel 2.

I fråga om skyldigheten att utreda Cs död hade uppfyllts noterade domstolen inledningsvis att obduktionen av Cs kropp inte hade inneburit att den dödande kulans exakta bana hade kunnat fastställas. Inte heller hade det metallfragment, som genom en scanning klart konstaterats vara inbäddat i offrets skalle, kunnat återfinnas. Dessutom hade åklagaren, redan innan han fått obduktionsprotokollet, tillåtit familjen att allt för tidigt kremera den avlidne och därigenom för alltid göra det omöjligt att genomföra ytterligare undersökningar. Domstolen fann vidare att den nationella utredningen endast hade gällt de exakta förhållandena vid händelsen genom att inriktas på att pröva om de direkt inblandade skulle anses ansvariga men utan att identifiera eventuella brister i planeringen och genomförandet av operationen. Italien hade därför inte uppfyllt sina formella skyldigheter i samband med Cs död. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det i detta hänseende skett en kränkning av artikel 2.

De klagande hade också hävdat att det förhållandet att C blivit överkörd och underlåtelsen att omedelbart ge honom hjälp hade orsakat honom ett lidande som innebar omänsklig och förnedrande behandling. Domstolen fann emellertid att det av de tjänstgörande karabinjärernas beteende inte kunde utläsas att de haft något uppsåt att orsaka lidande. Mot bakgrund av omständigheterna i målet skulle klagomålet prövas uteslutande enligt artikel 2. Med hänsyn till att domstolen funnit att det skett en kränkning av artikel 2 i den formella delen var det nu inte nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 6 och artikel 13. Domstolen fann således enhälligt att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artiklarna 6 och 13.

Till sist fann domstolen i motsats till de klagande att regeringen hade samarbetat i tillräcklig utsträckning och därmed gett domstolen möjlighet att pröva målet i tillbörlig omfattning. Italien hade därför inte brustit i sina skyldigheter enligt artikel 38. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 38.

Skiljaktiga meningar

Ordföranden i målet, den brittiske domaren Nicolas Bratza med vilken den slovakiske domaren Ján Sikuta instämde, lämnade en delvis skiljaktig mening. På de skäl som anges i domen delade han majoritetens uppfattning att det skett en kränkning av artikel 2 när det gällde Italiens formella skyldigheter med anledning av dödsfallet. Han kunde däremot inte godta majoritetens bedömning att det inte skett någon kränkning av artikel 2 i den materiella delen. Enligt hans uppfattning var Cs död följden av de nationella myndigheternas brister när det gällde statens positiva skyldighet att skydda Cs liv.

En gemensam delvis skiljaktig mening lämnades av den andorranske domaren Josep Casadevall och den polske domaren Lech Garlicki. De kunde inte ansluta sig till majoritetens bedömning att det skett en kränkning av artikel 2 i den formella delen. Enligt deras mening var den utredning som de italienska myndigheterna gjort i denna beklagansvärda situation effektiv och kontradiktorisk och helt i enlighet med svarandestatens skyldigheter. Staten kunde därför inte klandras för att den gjort sig skyldig till en kränkning av artikel 2 i denna del.

Till sist var också den italienske domaren Vladimiro Zagrebelsky delvis skiljaktig. Han fann ingen anledning att frångå majoritetens bedömning att det inte skett någon kränkning av artikel 2 i den materiella delen men ansåg att det borde utvecklas lite mer. Alla detaljer som var väsentliga och användbara för att fastställa förloppet och eventuellt ansvar för Cs död hade utretts och prövats så långt det var möjligt under utredningen. Denna borde därför enligt hans mening bedömas som tillräcklig i sin helhet mot bakgrund av de formella skyldigheter som följer av artikel 2. Han ansåg därför inte att det skett någon kränkning i den formella delen.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2 - allmänna principer
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Kiliç ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Makaratzis ./. Grekland, dom (GC) 2004-12-20 (jfr nr 1/05)
Andronicou o. Constantinou ./. Cypern, dom 1997-10-09
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Tahsin Acar ./. Turkiet, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Güleç ./. Turkiet, dom 1998-07-27
Velikova ./. Bulgarien, dom 2000-05-18
Buldan ./. Turkiet, dom 2004-04-20
Ramsahai m.fl. ./. Nederländerna, dom (GC) 2007-05-15 (jfr nr 5/07)
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Hugh Jordan ./. U K, dom 2001-05-04
Aktas ./. Turkiet, dom 2003-04-24 (jfr nr 5/03)
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Gül ./. Turkiet, dom 2000-12-14
Yasa ./. Turkiet, dom 1998-09-02
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Ogur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Artikel 2 - överdrivet våld
Huohvanainen ./. Finland, dom 2007-03-13 (jfr nr 3/07)
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Bubbins ./. U K, dom 2005-03-17 (jfr nr 3/05)
Artikel 2 - positiva skyldigheter
Andronicou o. Constantinou ./. Cypern, dom 1997-10-09
Bubbins ./. U K, dom 2005-03-17 (jfr nr 3/05)
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Artikel 2 - formella skyldigheter
Aktas ./. Turkiet, dom 2003-04-24 (jfr nr 5/03)
Artikel 3
Makaratzis ./. Grekland, dom (GC) 2004-12-20 (jfr nr 1/05)
Artikel 6 och artikel 13
Aksoy ./. Turkiet, dom 1996-12-18
Artikel 38
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Bazorkina ./. Ryssland, dom 2006-07-27 (jfr nr 8/06)

E.S. m.fl. mot Slovakien
(Ansökan nr 8227/04, dom den 15 september 2009)
Domen finns endast på engelska.

En kvinna och hennes barn misshandlades av maken/fadern i hemmet och kunde inte få det skydd de behövde. Nationell domstol fann visserligen att barnen utsatts för våld men ansåg att konstaterandet innebar tillräcklig gottgörelse. Härigenom saknade kvinnan ett effektivt rättsmedel och det barnen haft tillgång till var otillräckligt. Staten uppfyllde inte sina skyldigheter och det skedde en kränkning av artiklarna 3 och 8.

Klagande i målet är E och hennes tre barn, alla slovakiska medborgare och bosatta i Slovakien. I mars 2001 lämnade E sin make och far till barnen och ansökte om skilsmässa. Denna beviljades i maj 2002 och E fick ensam vårdnaden om barnen. I april 2001 anmälde E maken för misshandel och hävdade att han misshandlat både henne och barnen samt att han förgripit sig sexuellt på en av döttrarna. Mannen dömdes två år senare för misshandel, våld och sexuellt övergrepp till fyra års fängelse. Redan i maj 2001 begärde E att maken interimistiskt skulle åläggas att lämna den gemensamma bostaden. De nationella domstolarna avslog hennes begäran med motiveringen att de enligt tillämplig lagstiftning saknade befogenhet att begränsa mannens nyttjande av sin egendom. Beslutet fastställdes sedan E överklagat och appellationsdomstolen noterade att E, sedan skilsmässan vunnit klaga kraft, kunde begära att den gemensamma hyresrätten skulle upphävas och att hon under tiden fram till dess kunde begära ett beslut om att mannen måste avhålla sig från ett olämpligt beteende. Konstitutionsdomstolen fann härefter att det inte skett någon kränkning av Es rättigheter, eftersom hon inte hade begärt ett sådant beslut. Konstitutionsdomstolen fann emellertid att underinstanserna inte hade vidtagit lämpliga åtgärder för att skydda Es barn från övergrepp men dömde inte ut något skadestånd, eftersom man fann att konstaterandet av en kränkning innebar tillräcklig gottgörelse. Sedan ny lagstiftning införts gav E in ytterligare ansökningar och genom två beslut, det första i juli 2003, förbjöds mannen att komma in i lägenheten, och det andra i december 2004, tillerkändes E ensamrätt till lägenheten. Under tiden hade E och barnen varit tvungna att flytta bort från sitt hem, sin familj och sina vänner och två av barnen hade fått byta skola. - I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 3 och artikel 8 och klagade över myndigheterna inte förmått ge dem tillräckligt skydd mot våld i hemmet.

Europadomstolen godtog inte Slovakiens invändning att de klagande inte uttömt inhemska rättsmedel och erinrade om att när en stat hävdar att inhemska rättsmedel inte har uttömts så måste den på ett tillfredsställande sätt visa att det vid den aktuella tidpunkten hade funnits ett effektivt rättsmedel tillgängligt i både teori som praktik som de klagande hade tillgång till och som kunde lämna gottgörelse med anledning av klagomålet och som också lämnade en skälig möjlighet till framgång. Domstolen fann att den alternativa åtgärd som den slovakiska regeringen hade föreslagit, dvs. ett beslut som förbjöd mannen att uppträda på ett olämpligt sätt, inte skulle ha gett de klagande tillräckligt skydd mot deras make och far och att det därför inte hade inneburit ett effektivt inhemskt rättsmedel som E varit skyldig att uttömma. E hade inte befunnit sig i en situation där hon kunnat begära ensam rätt till bostaden förrän efter det att skilsmässan vunnit laga kraft i maj 2002, nära ett år efter det att anklagelserna riktats mot mannen första gången. Med hänsyn till anklagelsernas art och att de var mycket allvarliga hade E och barnen behövt skydd omedelbart. Under den tiden hade det således inte funnits något effektivt rättsmedel för E varigenom hon kunnat säkerställa att hon och barnen skulle skyddas mot hennes förre makes våldsamhet. När det gällde barnen fann domstolen att konstaterandet av att det beträffande dem hade skett en kränkning inte utgjorde tillräcklig gottgörelse för den skada de lidit. Regeringen hade medgett att barnen hade utsatts för sådan behandling som var så allvarlig att den gick utöver tröskeln för att artiklarna 3 och 8 skulle bli tillämpliga. Domstolen fann att Slovakien också hade underlåtit att skydda Es rättigheter enligt de nämnda artiklarna. Slovakien hade därför inte uppfyllt sina skyldigheter att skydda de klagande från misshandel. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 och av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
T.P. o. K.M ./. U K, dom (GC) 2001-05-10

Moskal mot Polen
(Ansökan nr 10373/05, dom den 15 september 2009)
Domen finns endast på engelska.

En kvinna beviljades felaktigt en förtidspension som betalades ut under tio månader. I beslutet angavs att det gällde för all framtid. När myndigheterna upptäckte felaktigheten återkallades pensionen och kvinnan blev under tre års processande utan inkomst. Utbetalda belopp återkrävdes dock inte. Hon beviljades senare retroaktivt förtidspension på annan grund men med lägre belopp. Eftersom det inte upprätthölls en rimlig jämvikt mellan de olika intressena kränktes artikel 1 i protokoll nr 1.

Klagande i målet är M, mor till ett barn fött 1994 som lider av astma, olika allergier och återkommande infektioner. Detta är det första av 120 liknande klagomål som kommer från samma region i Polen och som gäller upphävande av förtidspension som felaktigt tillerkänts föräldrar till barn som kräver permanent omvårdnad. M ansökte hos socialförsäkringsnämnden om förtidspension för att kunna ta hand om sitt barn, vilket enligt hennes uppgift krävde ständig vård på grund av sin medicinska situation. Hennes ansökan beviljades från den 1 augusti 2001 och hon slutade därför den anställning som kontorist som hon haft i 30 år hos det polska telekommunikationsbolaget. M fick härefter ett identitetskort för pensionärer som innehöll uppgiften "Giltigt för all framtid". Hon fick under de följande tio månaderna utbetalt sin förtidspension utan avbrott. I juni 2002 beslöt socialförsäkringsnämnden att upphäva hennes pension. Den högsta nationella instansen, Högsta domstolen, fann att det var berättigat att ta upp ärendet igen, eftersom myndigheterna först efter det att beslutet om förtidspension hade fattats hade funnit att det saknades avgörande bevisning i akten. Man begärde inte att M skulle återbetala de pensionsutbetalningar som hon hade erhållit. M hade under tiden den 1 juli 2002 och den 25 oktober 2005 inte någon inkomst och fick inte heller några sociala förmåner. I ett särskilt förfarande tillerkändes hon sistnämnda datum en förtidspensionsförmån om ungefär 50 % av den tidigare erhållna pensionen. Förmånen lämnades retroaktivt från den 25 oktober 2002 men det betalades inte ut någon ränta. - I Europadomstolen åberopade M artiklarna 6 och 8 samt artikel 1 i protokoll nr 1. Hon klagade över att myndigheterna hade tagit hennes egendom genom ett orättvist förfarande.

Europadomstolen konstaterade att M, till följd av beslutet att bevilja henne förtidspension, hade fått en egendomsrätt. Beslutet hade varit gällande under tio månader innan myndigheterna blev medvetna om sitt misstag. Även om M hade ifrågasatt återkallandet av pensionen i domstol hade ett rättsligt beslut fattats först två år senare och under mellantiden hade hon inte erhållit några sociala bidrag. Domstolen betonade att myndigheterna måste agera med största försiktighet när det gäller att hantera frågor av livsviktig betydelse för den enskilde, som t.ex. frågor om sociala förmåner. Samtidigt som myndigheterna måste ha möjlighet att kunna rätta ett fel, måste de vara särskilt uppmärksamma så att de undviker att den enskilde får bära en alltför tung börda på grund av det fel de begått. Till följd av myndighetens beslut att stoppa Ms pension, när man fann den beviljats på felaktiga grunder, hade M plötsligt förlorat sin enda inkomstkälla. Eftersom hon inte fick en ny förtida pensionsförmån förrän i oktober 2005 med endast hälften av det belopp som den återkallade pension uppgått till och utan ränta, hade myndigheternas fel lett till att hon endast fick 50 % av sin förväntade inkomst och detta först efter tre år processande. Domstolen fann att det inte hade upprätthållits en rimlig jämvikt mellan samhällets allmänintresse och skyddet av den enskildas grundläggande rättigheter. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 och enhälligt att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artiklarna 6 och 8.

Skiljaktiga meningar

Ordförande i målet den brittiske domaren Nicolas Bratza, den finska domaren Päivi Hirvelä och den albanske domaren Ledi Bianku lämnade en gemensam skiljaktig mening. De delade majoritetens uppfattning att beslutet att dra in den beviljade pensionen innebar ett intrång i Ms egendom i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. De ansåg också att återkallandet av pensionen hade ett legitimt syfte nämligen att säkerställa att det allmännas kassa inte skulle behöva belastas med kostnaden för en förmån som M aldrig varit berättigad till. Till skillnad från majoriteten ansåg de att återkallandet med hänsyn till omständigheterna i målet var proportionerligt i förhållande till det legitima syftet eller mer exakt att det upprätthållits en rimlig jämvikt mellan samhällets allmänintresse och skyddet för den enskildas grundläggande rättigheter. De hade kunnat godta att det varit oproportionerligt om myndigheterna hade krävt tillbaka de felaktigt utbetalda beloppen men så hade inte skett och de ansåg att det skulle rubba den rimliga jämvikt som skall upprätthållas om myndigheterna hade varit förhindrade att rätta effekterna av det fel som begåtts.

HÄNVISNINGAR
The former King of Greece m.fl. ./. Grekland, dom (GC) 2000-11-23
Jahn m.fl. ./. Tyskland, dom (GC) 2005-06-30 (jfr nr 7/05)
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Megadat.com S.r.l. ./. Moldavien, dom 2008-04-08 (jfr nr 4/08)
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
James m.fl. ./. U K, dom 1986-02-21
Zvolský o. Zvolská ./. Tjeckien, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Rosinski ./. Polen, dom 2007-07-17
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20
The Holy Monasteries ./. Grekland, dom 1994-12-09
Kjartan Ásmundsson ./. Island, dom 2004-10-12 (jfr nr 9/04)

Saime Özcan mot Turkiet
Kaya och Seyhan mot Turkiet
(Ansökningar nr 22943/04 resp. 30946/04, domar den 15 september 2009)
Domarna finns endast på franska.

Tre turkiska lärare bestraffades för att ha deltagit i en facklig strejk. Härigenom kränktes i samtliga fall artikel 11 och i två fall även artikel 13.

De klagande i målen är tre turkiska medborgare, Ö, K och S, som bestraffades för att i egenskap av lärare och medlemmar i fackföreningen Egitim Sen ha deltagit i nationella strejkdagar som arrangerats av fackföreningen i december 2000 och 2003. Ö dömdes i ett brottmål till tre månaders fängelse villkorligt jämte böter och avstängdes från tjänstgöring i två och ett halvt år. Effekterna av straffet pågick under flera år tills det undanröjdes till följd av att den nya strafflagen trädde i kraft. K och S erhöll disciplinära varningar. - I Europadomstolen hävdade de klagande att deras rätt till föreningsfrihet enligt artikel 11 hade kränkts genom det straff och de varningar de fått. K och S åberopade även artikel 13 och hävdade att det inte funnits något rättsmedel tillgängligt för dem för att ifrågasätta de åtgärder som beslutats mot dem.

Europadomstolen fastslog att de påföljder som avsågs med klagomålet hade, även om de i Ks och Ss fall var mycket lindriga, varit ägnade att avhålla fackföreningsmedlemmar från att lagligen delta i strejker eller andra fackliga arrangemang. De hade inte svarat mot ett trängande samhällsbehov och de hade därmed inte varit nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. De stod därför i strid med de klagandes rätt att demonstrera. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 11.

Domstolen fann vidare när det gällde K och S att det inte funnits något skydd som förhindrade eventuella oegentligheter eller för att helt enkelt tillåta en omprövning av lagligheten i sådana disciplinära åtgärder som vidtagits mot K och S. I själva verket tillhandahöll varken konstitutionen eller allmän lag några bestämmelser om rättslig prövning av varningar och erinringar. Det hade inte heller lagts fram någon bevisning om förekomsten av en avgörande praxis som angav det motsatta och som kunde föregripit klagomålet till Europadomstolen. Domstolen fann därför enhälligt att det i fallet K och S hade skett en kränkning även av artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 11
Karaçay ./. Turkiet, dom 2007-03-27
Enerji Yapi-Yol Sen ./. Turkiet, dom 2009-04-21
Ezelin ./. Frankrike, dom 1991-04-26
Karakaya ./. Turkiet, dom 2008-01-24
Urcan et autres ./. Turkiet, dom 2008-07-17
Artikel 13
Nouhaud m.fl. ./. Frankrike, dom 2002-07-09
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Karaçay ./. Turkiet, dom 2007-03-27

Manole m.fl. mot Moldavien
(Ansökan nr 13936/02, dom den 17 september 2009)
Domen finns endast på engelska.

När nationella myndigheter och inhemsk lag inte gav tillräckligt skydd mot politisk kontroll av landets enda TV- och radiostation så att regerande parti och oppositionspartier inte fick lika mycket sändningstid och så att journalister utsattes för censur genom att vissa uttryck och ämnen var förbjudna kränktes artikel 10.

De klagande i målet, M, är nio moldaviska medborgare, vilka alla är eller var anställda av Teleradio Moldova (TRM), som vid den aktuella tidpunkten var den enda nationella TV- och radiostationen i Moldavien. Enligt M var TRM, under hela den tid som företaget existerade, föremål för politisk kontroll som de hävdade blev allt värre efter februari 2001 då kommunistpartiet vann en stor seger och fick in många medlemmar i parlamentet. De högsta cheferna på TRM avsattes och ersattes med personer som var lojala mot regeringen. Endast en liten grupp journalister som ansågs pålitliga användes för rapporter av politisk karaktär, vilka redigerades så att de framställde det regerande partiet i förmånlig dager. Journalister bestraffades när de använde uttryck som återgav sovjettiden negativt eller som antydde kulturells eller språkliga band med Rumänien. Av samma skäl klipptes intervjuer ner och andra program lyftes ut. Oppositionspartierna gavs endast ett mycket begränsat utrymme för att föra fram sina synpunkter. Till följd av en strejk under första hälften av år 2002 bland de TRM-anställda där de begärde att censuren skulle upphöra blev två TRM-journalister föremål för disciplinära åtgärder. De klagade till domstol som dömde till deras fördel. I en rapport som publicerades i april 2002 konstaterades att vissa ord och ämnen verkligen var förbjudna i TRMs rapporter. Emellertid avfärdades påståendena om censur med motiveringen att de användes av journalisterna som ursäkt för att de saknade professionalism. I juli 2002 antogs en lag som innebar att TRM privatiserades. Till följd därav var alla de klagande tvungna att genomgå prov för att få behålla sina tjänster. Ett stort antal av de journalister som deltagit i strejken tidigare under året fick inte behålla sina tjänster och 19 av dem förbjöds att komma in i TRMs lokaler. De klagande hävdade att de avskedats av politiska skäl och klagade utan framgå till domstol. - I Europadomstolen åberopade M artikel 10 och klagade över att de utsatts för censur som utövats av statliga myndigheter genom ledningen i TRM.

Europadomstolen noterade att regeringen inte hade förnekat de särskilda exempel som de klagande hade lämnat på radio- och TV-program som blivit förbjudna pga. det språk som använts eller pga. av ämnesvalet. Regeringen hade vidare medgett att det funnits en lista över förbjudna ord och uttryck men hade inte förmått lämna någon tillfredsställande förklaring som gjorde det berättigat. Med hänsyn till att myndigheterna inte sett till att TRM uppfyllde sin skyldighet att ge regeringspartier och oppositionspartierna lika mycket sändningstid fann Europadomstolen att de uppgifter som lämnats av olika NGOs var riktiga. Domstolen fann därför att TRM under den aktuella perioden hade favoriserat presidenten och regeringen och givit oppositionen begränsad tillgång till sändningstid. Domstolen fann vidare att TRM under större delen av perioden i fråga hade haft en faktisk monopolställning över audiovisuella sändningar i Moldavien. Det hade därför varit av största betydelse för en fungerande demokrati i landet att TRM hade sänt riktig och väl avvägd information som speglade hela vidden av den politiska debatten. De statliga myndigheterna var skyldiga att skydda en pluralistisk audiovisuell service genom att anta lagar som tillförsäkrade TRM oberoende från politisk påverkan och kontroll. Under perioden från februari 2001 till september 2006, då endast ett politiskt parti kontrollerade parlamentet, presidenten och regeringen, gav den nationella rätten inte tillräckliga garantier för politisk jämvikt när det gällde sammansättningen av TRMs ledning och inte heller något skydd mot ingrepp från det regerande politiska partiet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Uttömt inhemska rättsmedel
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Danmark ./. Turkiet, beslut 1999-06-08
Cypern ./. Turkiet, dom (GC) 2001-05-10
Caraher ./. U K, beslut 2000-01-11
Artikel 10
Socialist Party m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-05-25
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Handyside ./. U K, dom 1976-12-07
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
Pedersen o. Baadsgaard ./. Danmark, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)
Murphy ./. Irland, dom 2003-07-10 (jfr nr 7/03)
VgT Verein gegen Tierfabriken ./. Schweiz, dom 2001-06-28
De Geillustreerde ./. Nederländerna, kommissionens beslut 1976-07-06
Informationsverein Lentia m.fl. ./. Österrike, dom 1993-11-24
Özgür Gündem ./. Turkiet, dom 2000-03-16
Fuentes Bobo ./. Spanien, dom 2000-02-29
Appleby m.fl. ./. U K, dom 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
Tele 1 Privatfernsehgesellschaft mbH ./. Österrike, dom 2000-09-21
X. SA ./. Nederländerna, kommissionens beslut 1994-01-11
Purcell m.fl. ./. Irland, kommissionens beslut 1991-04-16

Pietiläinen mot Finland
(Ansökan nr 13566/06, dom den 22 september 2009)
Domen finns endast på engelska.

Svaranden uteblev en dag från huvudförhandling och detta medförde att hans överklagande avskrevs. Med hänsyn till domstolars skyldighet att se till att förfarandet är rättvist och att försvarets rättigheter garanteras skedde det en kränkning av artikel 6.1 i förening med 6.3 c).

P dömdes den 24 februari 2004 för grovt bedrägeri till fängelse i ett år och åtta månader. Han överklagade och yrkade muntlig förhandling. Han delgavs senare kallelse till sex huvudförhandlingsdagar mellan den 28 februari och den 24 mars 2005. I kallelsen angavs att om han var frånvarande från förhandlingen utan giltigt skäl så skulle målet avskrivas. Med giltigt skäl avsågs force majeur eller sjukdom som styrktes genom läkarintyg. Vittnen hördes mellan den 14-24 mars 2005 och P hördes den 15 mars 2005. Emellertid var P inte närvarande den första förhandlingsdagen utan företräddes av sin försvarare. På grund av att han inte var närvarande avskrev Hovrätten i Helsingfors hans överklagande. I mars 2005 underrättade P hovrätten om att han varit frånvarande på grund av sjukdom och han gav in ett läkarintyg. Han hävdade vidare att det var orättvist att avskriva hans överklagande både enligt nationella lag och enligt Europadomstolens praxis. Hovrätten avslog hans yrkanden, eftersom läkarintyget var daterat efter den dag då den aktuella förhandlingen hölls och läkaren således inte hade undersökt P den aktuella dagen. I vart fall var Ps hälsotillstånd inte sådant att det utgjorde en giltig ursäkt för hans frånvaro. Han led av en långvarig sjukdom och behandlingen bedömdes pågå under 2-3 år. Han hade trots sin sjukdom kunnat närvara vid förhandlingen den 15 mars. Hans sjukdom var således inte av den arten att den utgjorde en giltig ursäkt för hans frånvaro. Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd. - I Europadomstolen åberopade P artikel 6.1 och 3 c). Han klagade över att hans rätt till en rättvis rättegång och att få försvara sig själv eller genom ett juridiskt biträde som han själv valt hade kränkts genom hovrättens beslut att avskriva målet på grund av att han inte hade varit närvarande vid förhandlingen den 28 februari utan hade företrätts av sin advokat. Han hävdade att den bestämmelse i rättegångsbalken som tillämpats stred mot Europakonventionen.

Europadomstolen påpekade att det är av största betydelse att en svarande är närvarande både pga. sin rätt till muntlig förhandling och pga. behovet av att kunna verifiera hans uppgifter och jämföra dem med vad vittnena uppgett. Lagstiftningen måste därför kunna avhålla parter från oberättigad frånvaro. Det är emellertid också viktigt att en anklagad får ett lämpligt försvar både i första instans och vid överklagande. Det förhållandet att en svarande, trots att han kallats i vederbörlig ordning, inte infinner sig kan inte, även om det saknas en giltig ursäkt, berättiga att han fråntas sin rättighet enligt artikel 6.3 att bli försvarad av en advokat. Det ankommer på domstolen att se till att rättegången är rättvis och att en advokat som infinner sig i syfte att försvara en anklagad i dennes frånvaro också får göra det. Det var alltså hovrättens skyldighet att låta Ps försvarare, som var närvarande vid förhandlingen, försvara honom i hans utevaro. Vad förhandlingen den 28 februari skulle ägnas åt var inte helt klart men den skulle uppenbarligen inte handla om frågor som med nödvändighet krävde att P var personligen närvarande. Förhandlingen skulle pågå i flera dagar och det hade i kallelsen inte uttryckligen angetts att redan en dags utevaro skulle anses som utevaro från hela huvudförhandlingen. Vid sådant förhållande innebar avskrivningen av Ps överklagande, trots att hans advokat varit närvarande den 28 februari, en särskilt sträng och tung påföljd som inte kunde anses berättigad med hänsyn till försvarets rättigheter och kraven på en rättvis rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 c).

HÄNVISNINGAR
Poitrimol ./. Frankrike, dom 1993-11-23
Lala ./. Nederländerna, dom 1994-09-22
Pelladoah ./. Nederländerna, dom 1994-09-22
Van Geyseghem ./. Belgien, dom (GC) 1999-01-21
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Van de Hurk ./. Nederländerna, dom 1994-04-19
Dulaurans ./. Frakrike, dom 2000-03-21
Virgil Ionescu ./. Rumänien, dom 2005-06-28
Perez ./. Frankrike, dom (GC) 2004-02-12 (jfr nr 2/04)
Albina ./. Rumänien, dom 2005-04-28 (jfr nr 5/05)
Nedzela ./. Frankrike, dom 2006-07-27

Procedo Capital Corporation mot Norge
(Ansökan nr 3338/05, dom den 24 september 2009)
Domen finns endast på engelska.

Den omständigheten att en finansiell expert, som deltog i fyra och en halv av 19 förhandlingsdagar, entledigades pga. av jäv medförde inte att domstolen i sin helhet blev diskvalificerad och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1.

Klagande i målet är ett bolag, Procedo Capital Corporation, nedan Procedo, registrerat i Panama. I oktober 1998 väckte den norska värdepappersmäklaren Sundal Collier, nedan Sundal, en talan mot bolaget med yrkande om betalning för aktier som Sundal köpt för Procedos räkning. I december 1999 gav Procedo in en genstämning med yrkande om ersättning på grund av det förhållandet att uppgifter och råd som bolaget fått från Sundal hade orsakat det förluster. I januari 2002 dömde Oslo tingrett till Sundals förmån och avslog Procedos yrkanden. Procedo överklagade till Borgarting lagmannsrett som under 19 dagar under oktober och november höll en huvudförhandling. Sedan förhandlingen pågått i fyra och en halv dag anmälde en av ledamöterna, en lekdommere, A, som satt i rätten som finansiell expert, att han hade vissa band med Sundal. Han var bl.a. samarbetspartner med konsultfirman PricewaterhouseCoopers och hade varit inblandad i ett av dess revisionsuppdrag för ABG Sundal Collier, moderbolag till Sundal Collier. Till följd härav biföll de övriga ledamöterna i lagmannsretten, trots att de fann att det inte fanns något som tydde på att A inte skulle kunnat fatta ett opartiskt beslut i målet. Procedos begäran att han skulle entledigas och förhandlingen avbröts härefter tillfälligt. Den 27 oktober avslog lagmannsretten Procedos begäran att hela lagmannsretten skulle anses diskvalificerad pga. att A hade deltagit och förhandlingen fortsatte sedan. Den 17 november, efter ytterligare 11 dagars förhandling och två dagars överläggning beslöt lagmannsretten att avsluta förhandlingen och döma i målet. Lagmannsretten fastställde i januari 2004 tingrettens dom i huvudsak och ålade Procedo att betala Sundals rättegångskostnader. Høyesterett vägrade prövningstillstånd (ankesiling) i juli 2004. - I Europadomstolen åberopade Procedo artikel 6.1 och klagade över att A deltagit i den första delen av huvudförhandlingen i lagmannsretten och över den domstolens beslut att sedan A diskvalificerats inte avbryta förhandlingen och hänskjuta målet till en annan sammansättning av rätten.

Europadomstolen konstaterade först att det inte fanns något som tydde på att A hade varit jävig på det personliga planet mot Procedo. Skälen för att ifrågasätta As objektiva opartiskhet hade, även om de var berättigade, inte varit särskilt starka. Hans uppdrag hade endast indirekt varit kopplat till Sundal Collier och hade inneburit att ge råd av väsentligen teknisk karaktär. Det hade inte funnits några band mellan A och motparten i målet och han hade inte haft några direkta intressen av utgången i målet. Dessutom hade As närvaro varit begränsad och den hade avslutats på ett relativt tidigt stadium av huvudförhandlingen. Europadomstolen var inte övertygad om att A kunde ha "smittat" resten av förhandlingen genom att påverka de andra ledamöterna i rätten mot Procedo. Varje misstanke av det slaget hade prövats av lagmannsrettens ledamöter i besluten den 23 och den 27 oktober 2003 om att A skulle entledigas och att hans diskvalificering inte diskvalificerade dem alla. I själva verket hade det tillfälliga beslutet den 23 oktober och det slutliga beslutet den 17 november fattats i As frånvaro. Sammanfattningsvis fann domstolen att arten, tidpunkten och varaktigheten av As deltagande i förhandlingen inte väckte berättigade tvivel om lagmannsrettens opartiskhet i sin helhet. Lagmannsretten hade därför inte varit skyldig att avbryta förfarandet och att i stället återuppta det i en annan sammansättning. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Ekeberg m.fl. ./. Norge, dom 2007-07-31 (jfr nr 8/07)
Wettstein ./. Schweiz, dom 2000-12-21
Pétur Thor Sigurdsson ./. Island, dom 2003-04-10 (jfr nr 4/03)
Kyprianou ./. Cypern, dom (GC) 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
Lindon, Otchakovsky-Laurens o. July ./. Frankrike, dom (GC) 2007-10-22 (jfr nr 10/07)
Langborger ./. Sverige, dom 1989-06-22
Holm ./. Sverige, dom 1995-11-25
Pullar ./. U K, dom 1996-06-10

Constantin och Stoian mot Rumänien
(Ansökningar nr 23782/06 och 46629/06, dom den 29 september 2009)
Domen finns endast på engelska.

Polisprovokation och bristande utredning av påståenden om att de anklagade blivit provocerade medförde att det skedde en kränkning av artikel 6.1.

Klagande i målet är två rumänska medborgare, C och S. Den 11 november 2003 inledde åklagarmyndigheten ett brottmålsförfarande mot dem grundat på uppgifter om att de handlade med narkotika. Den 18 november 2003 gav åklagaren polisen rätt att använda en polis som arbetade under täckmantel och att få 2 gr heroin för att samla bevisning om Cs och Ss inblandning i narkotikahandeln. Samma dag ordnade en man som samarbetade med polisen ett möte mellan infiltratören, som låtsades vilja köpa 2 gr heroin, och C och S. Infiltratören lämnade pengar till de klagande och S gick iväg med dem. Då ingrep polisen som iakttagit det hela och grep C. Man fann att han hade sexton metadontabletter på sig. C hävdade att de var hans men att han fått dem, visserligen utan recept, men pga. att han rehabiliterades från ett drogmissbruk. S lyckades fly men greps några månader senare. Polisen fann ett litet paket innehållande 1,5 g heroin liggande vid växelspaken i infiltratörens bil där denne och C hade suttit. I målet har parterna lämnat olika versioner av det inträffade. Enligt regeringen hade C gått med på att ordna en affär mellan infiltratören och S och det heroin som påträffades i bilen härrörde från den affären. C däremot, som åberopade polisprovokation, uppgav att han blivit informerad om affären medan S hävdade att han lurats att ta emot pengar. Både C och S hävdade att det heroin som påträffats i bilen var detsamma som det som åklagarmyndigheten låtit polisen få för operationen. Den 25 maj 2005 frikändes C och S av domstol, som konstaterade att polisen försökt provocera fram en narkotikaförsäljning men misslyckats. Domstolen noterade vidare att det förfarande som inletts den 11 november 2003 varit olagligt, eftersom det då inte funnits några uppgifter om de klagandes kriminalitet. Sedan åklagaren överklagat ändrades domen och appellationsdomstolen fann C och S skyldiga och dömde C till fängelse i sju år och S till sex års fängelse. Domstolen fann att infiltratörens och samarbetsmannens beskrivningar av det inträffade skulle ha getts större tyngd, eftersom de stödde polisens uppgifter och därmed återspeglade sanningen. C ansågs ha ljugit om att han känt till operationen, eftersom han av erfarenhet visste att samarbetsmän skyddades av lagen. S avsikt hade varit att förhala utredningen. Appellationsdomstolen fann också, utan att själv höra vittnena, att det förhållandet att de ändrat sina utsagor var ett tecken på deras oärlighet. C dömdes även för olagligt innehav av metadontabletter. Denna dom fastställdes av kassationsdomstolen den 11 maj 2006. - I Europadomstolen åberopade C och S artikel 6.1, 2 och 3 och klagade över att brottmålsförfarandet mot dem varit orättvist. De framhöll särskilt att de provocerats av infiltratören och samarbetsmannen att begå brott.

Europadomstolen erinrade inledningsvis om att det var skillnad på att ordna en fälla och att använda lagliga infiltrationsmetoder. Domstolen bekräftade också de nationella domstolarnas skyldighet att genomföra en noggrann prövning av materialet i en akt när en anklagad åberopar polisprovokation och att domstolens roll endast är att säkerställa att de nationella domstolarna i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till försvarets rättigheter. Domstolen beaktade den betydelse och de svårigheter som är förenade med utredarnas uppgift och fann att polisinfiltratören och hans samarbetsman hade gått utöver en passiv brottsutredning och provocerat de klagande att begå det brott som de senare fällts för. Utan hinder av sin subsidiära roll när det gäller att värdera bevisningen och de motstridiga uppfattningarna om vad som hänt fann domstolen att omständigheterna talade för att om det inte hade varit för infiltratörens uttalade önskan att få köpa narkotika så hade ingen av de aktuella händelserna inträffat. Vidare hade de nationella domstolarna inte utrett påståendena om provokation tillräckligt, särskilt inte appellationsdomstolen, som ändrat första instansens dom utan att själv höra någon bevisning och som inte ens brytt sig om att förhöra de anklagade om deras påståenden. Domstolen noterade vidare bl.a. att appellationsdomstolens tvivel om att vittnena talat sanning inte hade haft något stöd i utredningen. Den bristfälliga utredningen och polisprovokationen var inte förenliga konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva de övriga klagomålen enligt artikel 6.

HÄNVISNINGAR
Ramanauskas ./. Litauen, dom (GC) 2008-02-05 (jfr nr 2/08)
Malininas ./. Litauen, dom 2008-07-01
Bykov ./. Ryssland, dom (GC) 2009-03-10 (jfr nr 3/09)
Danila ./. Rumänien, dom 2007-03-08
Constantinescu ./. Rumänien, dom 2000-06-27
Doorson ./. Nederländerna, dom 1996-03-26

Stanchev mot Bulgarien
(Ansökan nr 8682/02, dom den 1 oktober 2009)
Domen finns endast på franska.

En förseelse klassades i nationell rätt som administrativ men bedömdes med hänsyn till bl.a. den påföljd som kunde dömas ut, upp till 15 dagars frihetsberövande, medföra en anklagelse för brott. Med hänsyn till påföljdens stränghet ansågs gärning inte mindre grov och undantaget i punkt 2 i artikel 2 i protokoll nr 7 var inte tillämpligt. Det skedde därför en kränkning av nämnda artikel.

Klagande i målet, S, är en bulgarisk medborgare som hävdar att han är delägare till en bit mark i Dragor, en by i sydvästra Bulgarien. Den 28 januari 2002 hade S, på begäran av sin mor och den person till vilken hon sålt hälften av marken, bytt lås vid ingången till det aktuella markområdet. Han blev då ombedd av två poliser att följa med till polisstationen. S vägrade och gjorde motstånd och greps därför och fördes till stationen. Poliserna var tvungna att använda våld och att belägga S med handbojor. I målet lämnade parterna olika beskrivningar av det inträffade. Samma dag ställdes S inför rätta, anklagad för att ha stört allmän ordning. Han dömdes av tingsrätten till fem dagars administrativ internering för ett lindrigare ordningsbrott. Enligt bulgarisk lag kunde denna dom inte överklagas och den verkställdes omedelbart. S försökte trots det på olika sätt att få upprättelse, bl.a. genom överklagande, genom att anmäla poliserna som gripit honom och genom en skadeståndstalan. Hans försök var emellertid utan framgång. - I Europadomstolen åberopade S rätten att överklaga i brottmål enligt artikel 2 i protokoll nr 7 och klagade över att det inte funnits något rättsmedel för att angripa den fällande domen. Han åberopade också artikel 3 och klagade över att han misshandlats under gripandet och över att det inte gjorts någon effektiv utredning av den påstådda misshandeln.

Europadomstolen erinrade om att begreppet "brottslig gärning" i artikel 2 i protokoll nr 7 svarar mot begreppet "anklagelse för brott" i artikel 6.1. Enligt domstolens fasta praxis grundas tillämpligheten av artikel 6.1 i den straffrättsliga aspekten på tre kriterier: hur den aktuella gärningen klassificeras i den inhemska rätten, gärningens natur och hur sträng påföljden är. Enligt bulgarisk lag är den aktuella gärningen ringa störande av allmän ordning en administrativ förseelse som kan medföra upp till femton dagars frihetsberövande. Med hänsyn till gärningens allmänna betydelse samt till påföljdens art och stränghet fann domstolen att S varit offer för en anklagelse om brott i den mening som avses i artikel 6.1. Till följd därav var artikel 2 i protokoll nr 7 också tillämplig. Det var ostridigt att den aktuella domen var slutlig och inte kunde överklagas. Fråga var då om undantaget i punkten 2 av artikel 2 i protokoll nr 7 var tillämplig. Av betydelse för om en gärning skall anses mindre grov är om den kan medföra fängelsestraff. Den nu aktuella gärning kunde medföra frihetsberövande upptill femton dagar och den kunde därför inte anses som "mindre grov". Undantaget var inte tillämpligt och S borde därför ha haft möjlighet att få tingsrättens dom prövad av en högre instans. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 7.

När det gällde påståendet om misshandel fann domstolen att Ss vägran att lyda polisen och att motsätta sig ett gripande hade gjort det nödvändigt för polisen att använda våld och att det våld de hade använt inte varit oproportionerligt. Användandet av handbojor utgör i normalfallet inte något problem. Det var ostridigt att S gjort motstånd vid gripandet och han hade endast ett kort ögonblick utsatts för allmänhetens blickar medan han bar handbojor. Med hänsyn till omständigheterna fann domstolen att åtgärden av säkerhetsskäl inte var oproportionerlig. När det gällde utredningens effektivitet noterade domstolen särskilt att de utredande myndigheterna hade vidtagit olika steg för att klargöra förhållandena och att polisernas version av det inträffade hade bekräftats av ögonvittnen och också fått starkt stöd av de läkarintyg som utfärdats till S. Mot denna bakgrund fann domstolen enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 3.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2 I protokoll nr 7
Gourepka ./. Ukraina, dom 2005-09-06
Zaicevs ./. Lettland, dom 2007-07-31 (jfr nr 8/07)
Ezeh o. Connors ./. U K, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Öztürk ./. Tyskland, dom 1984-02-21
Kamburov ./. Bulgarien (nr 2), dom 2009-04-23
Artikel 3 - misshandel
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Rehbock ./. Slovenien, dom 2000-11-28
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Altay ./. Turkiet, dom 2001-05-22
Ivan Vasilev ./. Bulgarien, dom 2007-04-12
Berlinski ./. Polen, dom 2002-06-20 (jfr nr 7/02)
R.L. o. M.-J.D. ./. Frankrike, dom 2004-05-19 (jfr nr 6/04
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Artikel 3 - utredning
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Aksoy ./. Turkiet, dom 1996-12-18
Bati m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-06-03

Bozcaada Kimisis Teodokum Rum Otodoks Kilisesi Vafki mot Turkiet (nr 2)
(Ansökningar 37646, 37665, 37992-93 o. 37996/03, dom den 6 oktober 2009)
Domen finns endast på franska.

Nationella domstolars vägran att registrera en religiös stiftelse som ägare till viss egendom, vilken förvärvats genom bl.a. gåvor och som stiftelsen innehaft under mycket lång tid, var inte tillräckligt förutsebar och uppfyllde därför inte kravet på laglighet. Det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Klagande är en religiös, grekiskortodox, stiftelse enligt turkisk lag. Dess stadgar överensstämmer med bestämmelserna i Lausanne-traktaten om religiösa minoriteter. Stiftelsen uppgav att den genom gåvor och donationer hade fått ett stort antal delar av fast egendom, bl.a. en kyrkogård, små markområden, byggnader, ett kapell och ett kloster. Även om egendomen hade tillhört stiftelsen under mycket lång tid hade den aldrig registrerats i stiftelsens namn. Eftersom stiftelsen inte hade gett in en deklaration avseende egendomen inom föreskriven tid enligt lagen nr 2762 om stiftelser, hade dess äganderätt till aktuell egendom inte införts i fastighetsregistret. Stiftelsen väckte talan avseende varje enskild del av egendomen för att få äganderätten registrerad. Domstolen i första instans biföll stiftelsens yrkanden men kassationsdomstolen upphävde den domen med motiveringen att stiftelsen inte hade lämnat en deklaration inom den tid som krävdes enligt den turkiska lagen och att stiftelsen kunde hävda äganderätt till fast egendom grundat endast pga. innehav som ägare och inte på ett långvarigt innehav som nyttjare. - I Europadomstolen åberopade stiftelsen artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över myndigheternas vägran att registrera dess egendom i fastighetsregistret. Stiftelsen åberopade också artiklarna 14, 6, 9 och 13.

Europadomstolen noterade att de nationella domstolarnas vägran att föra in de aktuella egendomarna i fastighetsregistret i stiftelsens namn hade grundats på två avgöranden i kassationsdomstolen den 8 maj 2002 resp. den 8 maj 1974. Den första domen angav att förvärv genom långvarigt nyttjande måste grundas på innehav i egenskap av ägare. Den andra domen angav att minoritetsstiftelser kunde förvärva fast egendom utöver vad som angetts i de deklarationer som lämnades 1936 men endast om deklarationen innehöll en speciell klausul om det. När det gällde två av ansökningarna, bl.a. avseende kyrkogården, fann domstolen att de nationella domstolarnas vägran inte kunde anses ha varit tillräckligt förutsebar för stiftelsen, som innehaft den avsedda egendomen kontinuerligt under mer än tjugo år i den mening som avses i paragraf 14 av den turkiska lagen om fastighetsregister. Myndigheternas omtvistade intrång, som hade förhindrat stiftelsen att förvärva äganderätt pga. långvarigt innehav, hade därför inte uppfyllt kravet på laglighet och kraven i artikel 1 i protokoll nr 1. Domstolen kom sedan till samma slutsats när det gällde de övriga ansökningarna, även om frågan om villkoren för förvärv genom långvarigt innehav var uppfyllda eller ej, till skillnad från vad som förekommit i de två första fallen, inte hade avgjorts i nationell domstol. Detta trots den bevisning som den klagande åberopat, bl.a. i form av expertutlåtanden, hyresavtal och bevis om erlagd fastighetsskatt, och som inte hade motbevisats av regeringen. Domstolen noterade också att stiftelsen inte fått någon fördel av den nya lag som trädde i kraft år 2002 och som innebar ändringar i lagen nr 2762, vilka tillät att egendom, till vilken äganderätten var fastställd, infördes i fastighetsregistret. Domstolen fann därför enhälligt att det i samtliga fall hade skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt de övriga åberopade artiklarna.

HÄNVISNINGAR
Bozcaada Kimisis Teodoku Rum Ortodoks Kilisesi Vakfi ./. Turkiet, dom 2009-03-03
Fener Rum Erkek Lisesi Vakfi ./. Turkiet, dom 2007-01-09 (jfr nr 1/07)

Gsell mot Schweiz
(Ansökan nr 12675/05, dom den 8 oktober 2009)
Domen finns endast på franska.

Journalist, med uppdrag att skriva en artikel, hindrades att komma till Davos i samband med Världsekonomiskt forum med stöd av en generalklausul som var avsedd endast för sådana nödsituationer som inte kunde förutses. Det skedde därför en kränkning av hans rätt till yttrandefrihet enligt artikel 10.

G, som är schweizisk medborgare, är journalist på en tidning för bra mat. I samband med Världsekonomiskt forum, WEF, i Davos år 2001 ombads han skriva en artikel om den skada som de demonstrationer som förekom hade på de lokala hotellen och restaurangerna. Den 27 januari 2001, när G var på väg till WEF, eller närmare bestämt till ett arrangemang kallat "Public Eye on Davos" som ordnades av organisationer mot globaliseringen företog polisen en identitetskontroll av alla passagerarna i den buss där han färdades. Trots att han visade sitt presskort förbjöds han att komma till Davos av polisen, som hade vidtagit ett antal säkerhetsåtgärder för att möta otillåtna demonstrationer och upplopp. I februari 2001 gav G in ett klagomål som förklarades inadmissible av kantonstyrelsen i april 2002 med motiveringen att det hade getts in för sent. Styrelsen framhöll trots det i sak att tillämpningen av den s.k. allmänna polisklausulen, som finns i den federala konstitutionen och som kan åberopas av myndigheterna när det gäller "nödsituationer" och när det saknas andra lagliga vägar för att förhindra en "klar och överhängande fara", inte hade varit oproportionerlig med hänsyn till att den allmänna säkerheten stått på spel och då det varit omöjligt att skilja mellan potentiellt våldsamma personer och andra personer i publiken. Den 7 juli 2004 avslog den federala domstolen två överklaganden från G. Denne hade åberopat artikel 6 i Europakonventionen och domstolen fann att varken hans yrkesutövning eller hans yrkesmässiga rykte hade påverkats negativt genom att han varit avstängd från WEF. När det gällde artikel 10 fann den federala domstolen att kantonstyrelsen hade haft rätt att åberopa generalklausulen om polisens åtgärder, eftersom de senaste händelserna mot globaliseringen hade gett anledning att betrakta arrangemang som "Public Eye on Davos" som en nödsituation som innebar ett reellt hot och som inte var klart identifierbart eller som kunde förutses. - I Europadomstolen åberopade G artikel 10 och klagade över att han förbjudits komma till Davos. Han åberopade också artikel 6.1 och klagade i första hand över att hans klagomål inte hade prövats av en domstol i den mening som avses i artikel 6.1. I andra hand klagade han över att förfarandet inte gett en prövning inom skälig tid.

Europadomstolen konstaterade att den ifrågasatta åtgärden hade inneburit ett intrång i Gs rätt till yttrandefrihet, eftersom han varit på väg till Davos för att skriva en artikel. Myndigheterna hade tillämpat generalklausulen i den federala konstitutionen, eftersom det inte hade funnits någon uttrycklig regel som kunde utgöra stöd för att förbjuda G att resa in i Davos. Enligt den federala domstolens praxis kunde generalklausulen emellertid inte användas av myndigheterna i situationer som var förutsebara eller återkommande utan endast i nödsituationer för att avleda en klar och överhängande fara. Även om Europadomstolen i det förevarande fallet godtog att myndigheterna hade stora svårigheter att göra en mer exakt bedömning av de risker som WEF medförde, fann domstolen inte att omfattningen av demonstrationerna varit oförutsebar mot bakgrund av tidigare erfarenheter och den säkerhetsrapport som fanns. Omständigheterna vid 2001 års WEF hade därför varit förutsebara och återkommande. Dessutom angav den federala domstolens praxis också att åtgärder för att inskränka mötesfriheten endast fick vidtas avseende de personer som orsakade en störning, vilket G inte hade gjort. Myndigheterna hade därför inte varit berättigade att tillämpa generalklausulen för att hindra G från att komma till Davos. Inskränkningen av hans yttrandefrihet hade således inte varit föreskriven i lag. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10 och förklarade klagomålet i övrigt för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Stoll ./. Schweiz, dom (GC) 2007-12-10 (jfr nr 11/07)
VgT Verein gegen Tierfabriken ./. Schweiz, dom 2001-06-28
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Gaweda ./. Polen, dom 2002-03-14 (jfr nr 4/04)
Maestri ./. Italien, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Kokkinakis ./. Grekland, dom 1993-05-25
Vogt ./. Tyskland, dom 1995-09-26
Rekvényi ./. Ungern, dom (GC) 1999-05-20
Rassemblement Jurassien Unité ./. Schweiz, kommissionens beslut 1979-10-10
Artikel 6 - inadmissibility
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Le Compte, Van Leuven o. De Meyere ./. Belgien, dom 1981-06-23
Albert o. Le Compte ./. Belgien, dom 1983-02-10
Öztürk ./. Tyskland, dom 1984-02-21
Zumtobel ./. Österrike, dom 1993-09-21
Fischer ./. Österrike, dom 1995-04-26
Schweizer ./. Schweiz, beslut 2006-07-10
Belilos ./. Schweiz, dom 1988-04-29
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Zimmermann o. Steiner ./. Schweiz, dom 1983-07-13

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat tre domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och på franska.

Scoppola mot Italien (nr 2)
(Ansökan nr 10249/03, dom den 17 september 2009)

Domstolen avviker från tidigare praxis och förklarar att artikel 7.1, förutom förbudet om retroaktiv tillämpning av strafflag, även innehåller en regel som innebär att när det finns en skillnad mellan den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för brottet och den lagstiftning som gäller när domen meddelas, skall de bestämmelser tillämpas som är mest gynnsamma för den tilltalade. Sådan tillämpning hade inte skett och det hade därför skett en kränkning av artikel 7.1. Det aktuella förfarandet hade inte heller varit rättvist och det skedde en kränkning även av artikel 6.1.

Efter en konflikt med sina barn dödade S den 2 september 1999 sin hustru och skadade ett av sina barn. Han greps den 3 september. Utredningen ledde till att åklagarmyndigheten i Rom yrkade att S skulle ställas inför rätta för mord, mordförsök, misshandel och olaga vapeninnehav. Vid ett förhör inför undersökningsdomaren, GUP, begärde S att få en prövning enligt ett summarisk förfarande, en förenklad process som bl.a. medförde en straffnedsättning vid fällande dom. Hans begäran bifölls. Enligt den version av lagen som gällde vid den aktuella tidpunkten innebar artikel 442 i strafflagen att om domaren fann att det straff som skulle dömas ut var livstids fängelse så skulle straffet sättas ned till fängelse i 30 år. Den 24 november 2000 fann GUP att S var skyldig och noterade att han skulle dömas till livstids fängelse. Eftersom rättegången hållits enligt det förenklade förfarandet dömdes S till fängelse i 30 år. Enligt en förordning, nr 341, som trädde i kraft samma dag ändrades artikel 442 i strafflagen så att om en person dömdes enligt det förenklade förfarandet skulle livstids fängelse ersättas med livstidsfängelse med isolering under dagtid om domen avsåg flera brott eller ett fortgående brott. Åklagaren, som ansåg att Ss straff borde ha varit livstids fängelse i stället för 30 års fängelse, överklagade GUPs dom och S dömdes av appellationsdomstolen den 10 januari 2002 till livstids fängelse. Domstolen noterade att förordningen 341 hade trätt i kraft samma dag som GUP meddelade dom och fann att eftersom bestämmelserna i förordningen var av formell karaktär så var de tillämpliga på alla pågående mål. Appellationsdomstolen konstaterade vidare att S kunnat återkalla sin begäran om att det förenklade förfarandet skulle tillämpas. Eftersom han inte hade gjort det borde GUP ha beaktat de ändrade bestämmelserna. S överklagade utan framgång. I kassationsdomstolen hävdade att S att han dömts i strid med de principer som anges i artikel 6 och att det skett en retroaktiv tillämpning av straffrättsliga bestämmelser i strid med artikel 7. Även detta överklagande var förgäves. - I Europadomstolen klagade S över att straffrättsliga bestämmelser tillämpats retroaktivt och att bestämmelserna i förordningen 341 inte var förenliga med artikel 6.1.

Målet hänsköts av den kammare på vilken det lottats till prövning i stor sammansättning.

Europadomstolen erinrade om att förbudet i artikel 7 mot retroaktiv tillämpning av strafflag till en anklagads nackdel är ett väsentligt inslag i rättssäkerheten och innehar en framskjuten plats i konventionssystemet. Trots det har domstolen, allt sedan ett avgörande i kommissionen år 1978, funnit att artikel 7 inte ger en anklagad rätt till ett mildare straff enligt en lagstiftning som införts efter att det aktuella brottet begicks. Eftersom konventionen främst är ett system för att skydda mänskliga rättigheter måste domstolen beakta förändrade förhållanden i svarandestaten och i konventionsstaterna i allmänhet och leva upp till den samsyn som uppkommer när det gäller vilka krav som skall gälla. Domstolen konstaterade att det internationellt hade skett en betydande utveckling. Bl.a. har tillämpningen av principen om tillämpning av en mildare strafflag tagits in i den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, i EUs stadga om grundläggande rättigheter och i reglerna för internationella brottmålsdomstolen. Dessutom har EG-domstolen, vars beslut har bekräftats av den franska kassationsdomstolen, funnit att denna princip utgör en del av den konstitutionella tradition som är gemensam för medlemsstaterna i EU. Domstolen fann att det sedan 1978 har utvecklats en samsyn i Europa och internationellt när det gäller att tillämpa en strafflagstiftning som leder till mildare påföljd även om den antagits efter det att brottet begicks, en samstämmig uppfattning som blivit en grundläggande princip i straffrätten. I ljuset av denna samsyn beslöt domstolen därför att avvika från sin tidigare praxis och slå fast att artikel 7 inte bara ger ett skydd mot retroaktiv tillämpning av strängare lagstiftning utan också underförstått innefattar principen om retroaktiv tillämpning av mildare lagstiftning. Principen innebär att när det finns en skillnad mellan den lagstiftning som gällde vid den tidpunkt då brottet begicks och den lagstiftning gäller när domen meddelas skall domstolarna tillämpa de bestämmelser som är mest gynnsamma för den tilltalade. Domstolen fann att den i Ss fall relevanta bestämmelsen i artikel 442 i strafflagen, med hänsyn till att den angav längden på det straff som skulle dömas ut i ett förenklat förfarande var en straffrättslig bestämmelse. Mot bakgrund av principen om retroaktiv tillämpning av mildare strafflag skulle de italienska domstolarna, av alla de olika versioner av lagen som gällt under tiden mellan det att brottet begicks och den dag då domen meddelades, ha tillämpat den version var mest förmånlig för S. Domstolen fann därför med elva röster mot sex att det skett en kränkning av artikel 7.

Domstolen noterade att det summariska italienska förfarandet otvivelaktigt innehöll fördelar för den tilltalade men också en begränsning av de formella skyddsbestämmelser som innefattas i begreppet en rättvis rättegång. S hade i utbyte av ett straff på livstids fängelse mot ett 30-årigt fängelsestraff otvetydigt avstått från sin rätt till en offentlig förhandling, till att få kalla vittnen och åberopa ny bevisning samt till att förhöra åklagarens vittnen. Det krävs inte av konventionsstaterna att de skall inrätta ett förenklat förfarande men om de gör det skulle det strida mot rättssäkerhetsprincipen, och skyddet för den enskildes förtroende för det rättsliga förfarande som han/hon är inblandad i, om en stat ensidigt kunde inskränka de fördelar som är förenade med ett avstående från rättsliga skyddsgarantier. Tillämpningen av förordningen 341 efter det att förfarandet i första instans hade avslutats berövade S en viktig fördel som getts honom enligt lag och som låg till grund för hans beslut att begära en summarisk process. Om S hade återtagit sin begäran om ett sådant förfarande hade följden blivit att målet tagits upp enligt det ordinarie förfarandet. Enligt domstolens uppfattning hade det varit att gå för långt att begära att S skulle ge upp möjligheten att få en förenklad rättegång som hade gett just det resultat som han hoppats på. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.

Domstolen konstaterade härefter att genom tillämpningen av förordningen 341 hade S, efter ett förfarande som domstolen funnit vara orättvist, fått ett strängare straff, livstids fängelse, än det maximistraff som han skulle ha fått när han begärde och beviljades prövning enligt det summariska förfarandet, 30 års fängelse. Med hänsyn till omständigheterna i målet och behovet av att snabbt bryta den pågående kränkning av artiklarna 6 och 7, fann domstolen att svarandestaten för att uppfylla kraven i artikel 46 skulle se till att Ss straff ersattes med ett straff som var förenligt med de principer som utvecklats i domen eller ett straff som inte översteg fängelse i 30 år.

Skiljaktiga meningar

Den schweiziske domaren Giorgio Malinverni, med vilken den portugisiska domaren Ireneu Cabral Barreto och den slovakiske domaren Ján Sikuta förenade sig, lämnade en skiljaktig motivering. Han instämde med majoriteten i bedömningen att den skett en kränkning av artikel 7 men ansåg att prövning borde gått djupare in i det som enligt hans mening var den viktiga frågan i detta mål, nämligen omständigheterna kring åklagarmyndighetens överklagande i laglighetsfrågan.

Den cypriotiske domaren George Nicolaou, med vilken den brittiske domaren Nicolas Bratza, den danske domaren Peer Lorenzen, den litauiska domaren Danute Jociene, domaren för Liechtenstein Mark Villiger och den ungerske domaren András Sajó instämde, lämnade en gemensam delvis skiljaktig mening. De ansåg att alla frågor i målet hade kunnat lösas enligt artikel 6.1. Majoriteten hade inte varit nöjd med det utan ansett att målet i första hand skulle prövas enligt artikel 7.1. Majoriteten har inte enbart funnit att bestämmelserna i artikel 7.1 innefattar principen om den förmånligaste lagstiftningen utan de har också funnit att målet kräver ett avsteg från domstolens praxis genom en ny tolkning av artikel 7.1 som är mer tidsenlig. Enligt de skiljaktigas mening ger artikel 7 inte utrymme för en sådan tolkning. Konventionen är ett levande instrument som kräver ett dynamiskt och evolutivt synsätt som ger faktiska och effektiva rättigheter och inte bara teoretiska och illusoriska. Men ingen rättslig tolkning hur kreativ den än är kan vara helt fri från begränsningar. Det viktigaste är att man håller sig inom de ramar som anges genom konventionens bestämmelser. Som framhållits i målet Johnston m.fl. mot Irland kan domstolen inte, genom en evolutiv tolkning, från konventionen och dess protokoll härleda en rätt som inte har innefattats i dess instrument från början. Domstolen borde därför vara särskilt försiktig på det området. Trots att det aktuella målet inte krävde det har majoriteten prövat det enligt artikel 7.1 och för att kunna tillämpa den, skrivit om bestämmelsen så att den stämmer över ens med vad de anser att den borde ha innehållit. Detta går över gränsen.

HÄNVISNINGAR
Artikel 7
S.W. ./. U K, dom 1995-11-22
C.R. ./. U K, dom 1995-11-22
Kafkaris ./. Cypern, dom (GC) 2008-02-12 (jfr nr 2/08)
Coëme m.fl. ./. Belgien, dom 2000-06-22
Kokkinakis ./. Grekland, dom 1993-05-25
Achour ./. Frankrike, dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Sud Fondi Srl m.fl. ./. Italien, dom 2009-01-20
X ./. Frankrike, dom 1992-03-31
Demicoli ./. Malta, dom 1991-08-27
Welch ./. U K, dom 1995-02-09
Cantoni ./. Frankrike, dom 1996-11-15
E.K. ./. Turkiet, dom 2002-02-07
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Streletz, Kessler o. Krenz ./. Tyskland, dom (GC) 2001-03-22
X ./. Tyskland, kommissionens beslut 1978-03-06
Le Petit ./. U K, beslut 2000-12-05
Zaprianov ./. Bulgarien, beslut 2003-03-06
Chapman ./. U K, dom 2001-01-18
Cossey ./. U K, dom 1990-09-27
Stafford ./. U K, dom (GC) 2002-05-28 (jfr nr 6/02)
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Mione ./. Italien, beslut, 2004-02-12
Rasnik ./. Italien, beslut, 2007-07-10
Martelli ./. Italien, beslut, 2007-04-12
EG-domstolen
Berlusconi m.fl. (förhandsbesked) dom 2005-05-03 (mål nr C-387/02, C-391/02 o. C-403/02)
Artikel 6
Stran Greek Refineries o. Stratis Andreadis ./. Grekland, dom 1994-12-09
National & Provincial Building Society m.fl. ./. U K, dom 1997-10-23
Zielinski, Pradal & Gonzalez m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-10-28
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Unédic ./. Frankrike, dom 2008-12-18
Hermi ./. Italien, dom (GC) 2006-10-18 (jfr nr 10/06)
Hany ./. Italien, beslut 2007-11-06
Kwiatkowska ./. Italien, beslut 2000-11-30
Poitrimol ./. Frankrike, dom 1993-11-23
Håkansson o. Sturesson ./. Sverige, dom 1990-02-21
Sejdovic ./. Italien, dom (GC) 2006-03-01 (jfr nr 3/06)
Artikel 46
Scozzari o. Giunta ./. Italien, dom (GC) 2000-07-13
Aleksanyan ./. Ryssland, dom 2008-12-22 (jfr nr 1/09)
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Abbasov ./. Azerbaijan, dom 2008-01-17
Gençel ./. Turkiet, dom 2003-10-23 (jfr nr 10/03)
Tahir Duran ./. Turkiet, dom 2004-01-29 (jfr nr 2/04)
Somogyi ./. Italien, dom 2004-05-18 (jfr nr 6/04)
R.R. ./. Italien, dom 2005-06-09 (jfr nr 6/05)
Bracci ./. Italien, dom 2005-10-13 (jfr nr 10/05)
Öcalan ./. Turkiet, dom (GC) 2005-05-12 (jfr nr 5/05)
Piersack ./. Belgien, dom 1982-10-01
Mentes m.fl. ./. Turkiet, dom (just satisfaction) 1998-07-24
Maestri ./. Italien, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)

Enea mot Italien
(Ansökan nr 74912/01, dom den 17 september 2009)

Medlem av maffian, som dömts till 30 års fängelse, placerades pga. sin farlighet under ett särskilt strängt fängelsesystem enligt ett antal tidsbegränsade ministerbeslut. Behandlingen där översteg inte det oundvikliga lidande som följde av interneringen och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 3. När mannen inte kunde få prövning i sak av ett beslut pga. att giltighetstiden löpt ut kränktes artikel 6.1. Placering på säkerhetsavdelning kunde innebära restriktioner av rättigheter som ansågs vara "civila" och artikel 6.1 var därför tillämplig. Om mannen utsatts för sådana restriktioner skulle han haft tillgång till domstolsprövning och det skedde i den delen inte någon kränkning av artikel 6.1. Däremot innebar censur av hans post en kränkning av artikel 8.

E, som är italiensk medborgare, dömdes till 30 års fängelse bl.a. för medlemskap i en kriminell maffiaorganisation. Han har varit frihetsberövad sedan den 23 december 1993. På grund av den stora fara som E ansågs utgöra beslutade justitieministern den 10 augusti 1994 att E under ett år skulle lyda under det särskilda fängelsesystem som angavs i paragraf 41 bis i lagen om kriminalvård. Enligt denna bestämmelse kan det ordinarie kriminalvårdssystemet helt eller delvis upphävas med hänsyn till allmän ordning och av säkerhetsskäl. Enligt ministerbeslutet begränsades bl.a. besök av familjen till en timma per månad och det antal paket som E fick ta emot. E förbjöds också att ta emot besök av andra än familjemedlemmar, att använda telefon och att organisera och delta i vissa aktiviteter. Dessutom granskades hans post. Tillämpningen av det strängare systemet förlängdes genom 19 olika beslut, vart och ett med begränsad giltighetstid, fram till senhösten 2005. E gav in ett antal överklaganden till den domstol i Neapel som var ansvarig för verkställigheten av hans straff och den domstolen beslöt vid tre tillfällen att lätta något på restriktionerna. E begärde aldrig någon laglighetsprövning i kassationsdomstolen, eftersom han menade att kassationsdomstolen vid varje tillfälle skulle ha avvisat hans talan, eftersom giltigheten av ministerbesluten redan hade löpt ut när domstolen i Neapel meddelade sina beslut. I slutet av februari 2005 meddelade kassationsdomstolen prövningstillstånd för Es överklagande av beslut nr 19 och beslöt att tillämpningen av det stränga systemet skulle upphöra. I mars 2005 placerades E på en enhet med särskild övervakning, EIV, en enhet där mycket farliga fångar hölls åtskilda. E har ett antal hälsoproblem och var tvungen att använda rullstol. Mellan juni 2000 och februari 2005 avtjänade han delvis sitt straff på den sjukhusavdelning i Neapelfängelset som var reserverad för fångar som var internerade enligt det stränga systemet enligt paragraf 14 bis. I oktober 2008 beslöt domstolen i Neapel att avbryta verkställigheten av Es straff, eftersom hans hälsotillstånd hade blivit oförenligt med internering i fängelse. E har därefter haft husarrest. - I Europadomstolen hävdade E att interneringen hade stridit mot artikel 3, särskilt med hänsyn till hans hälsotillstånd. Han åberopade artiklarna 6 och 13 och påstod att han utsatts för betydande restriktioner när det gällde sin rätt till domstolsprövning avseende besluten om att han skulle lyda under det stränga systemet enligt paragraf 14 bis och att placera honom på EIV-enheten. E åberopade vidare artikel 8 och klagade över att hans kontakter med familjen hade begränsats och över granskningen av hans korrespondens. Slutligen åberopade han artikel 9 och klagade över att han inte kunnat utöva sin religion, särskilt genom att han inte fick delta vid sin brors och sin flickväns begravningar.

Målet hänsköts av den kammare på vilken det lottats till prövning i stor sammansättning.

Europadomstolen noterade att de restriktioner som E belagts med enligt det strängare fängelsesystemet hade varit nödvändiga för att förhindra honom från att upprätthålla kontakterna med den kriminella organisation som han tillhörde. Domstolen noterade också att de domstolar som varit ansvariga för verkställigheten av Es straff hade lättat på restriktionerna och att E hade fått behandling som var lämplig med hänsyn till hans hälsotillstånd, antingen i fängelset eller på ett sjukhus utanför fängelset. Domstolen fann mot den bakgrunden att den behandling som E utsatts för inte överskred nivån för det oundvikliga lidande som en internering innebär. Domstolen fann därför med 15 röster mot två att det inte hade skett någon kränkning av artikel 3.

Med hänsyn till det stränga fängelsesystem som paragraf 41 bis tillät, noterade domstolen att fångar som löd under det systemet hade tio dagar på sig från det att ministerbeslutet meddelades för att ge in ett överklagande till den domstol som var ansvarig för verkställigheten av straffet. Ett överklagande innebar dock inte att beslutet inhiberades men domstolen måste meddela beslut inom tio dagar. Domstolen noterade att för ett av de 19 besluten, beslut nr 12, hade domstolen i Neapel meddelat beslut efter den i lagen angivna tiodagarsfristen och då angett att beslutets giltighetstid löpt ut och att E således inte längre löd under det beslutet. Eftersom domstolen i Neapel inte hade prövat överklagandet avseende det stränga systemet i sak hade omprövningen av beslut nr 12 varit utan innehåll. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 6.1.

När det gällde inskränkningarna av rätten till domstolsprövning under perioden på EIV-enheten hävdade den italienska regeringen att denna typ av åtgärd inte föll under tillämpning av det straffrättsliga ledet i artikel 6.1 och att en fånges intresse av att inte bli placerade på en särskild enhet i det fängelse där han avtjänade sitt straff inte kunde betecknas som en civil rättighet som ger rätt till domstolsprövning. Regeringen ansåg därför att klagomålet i denna del var inadmissible. Europadomstolen delade regeringens uppfattning att det straffrättsliga ledet i artikel 6.1 inte var tillämpligt när det gällde placeringen på EIV-enheten. Å andra sidan var de flesta av de restriktioner som E varit utsatt för på grund av den placeringen hänförliga till de rättigheter som Europarådet har tillerkänt fångar genom de europeiska fängelseregler som antagits av ministerkommittén år 1987 och som utvecklats i Rekommendation nr 11 av den 11 januari 2006. Domstolen fann att även om rekommendationen inte är lagligen bindande för konventionsstaterna har en övervägande majoritet av dem godtagit att fångar har de flesta av de angivna rättigheterna och de har också inrättat möjligheter att överklaga beslut om inskränkningar av dessa rättigheter. Domstolen fann därför att det i det nu aktuella fallet varit fråga om en "tvist om en rättighet". Det fanns ingen tvekan om att vissa av restriktionerna, som t.ex. de som begränsade Es kontakter med familjen och de som påverkade hans rätt att ha pengar, klart föll inom ramen för personliga rättigheter och de var därför civila till sin karaktär. Domstolen fann därför med 16 röster mot en att klagomålet i denna del var admissible.

Vid prövningen i sak noterade domstolen att det visserligen var sant att en fånge inte i sig kunde ifrågasätta grunderna för ett beslut att placera honom eller henne på en EIV-enhet men att varje inskränkning av en civil rättighet, som t.ex. påverkade besöken från en fånges familj, kunde överklagas hos den domstol som var ansvarig för straffets verkställighet. I det aktuella fallet hade E inte varit utsatt för någon sådan inskränkning på EIV-enheten men om han varit det så hade han haft tillgång till en domstol för att få inskränkningen prövad. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1

Domstolen noterade härefter att enligt dess fasta praxis hade granskningen av Es korrespondens stått i strid med artikel 8, eftersom den inte skett i enlighet med gällande lagstiftning. Den bestämmelse som beslutet om granskning hade motiverats med, paragraf 18 i kriminalvårdslagen, reglerade inte vare sig hur länge åtgärden fick pågå eller på vilka grunder den kunde beslutas. Den angav inte heller med tillräcklig tydlighet omfattningen av och det sätt på vilket sätt de behöriga myndigheterna fick utöva denna befogenhet. Granskningen av Es post under tiden den 10 augusti 1994 till den 7 juli 2004 hade inte varit förenlig med artikel 8. För tiden därefter fann domstolen att E inte förmått lägga fram bevisning för att hans post utsatts för granskning. Domstolen fann enhälligt att det för angiven period hade skett en kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 13. Domstolen förklarade enhälligt klagomålet enligt artikel 9 för inadmissible.

Skiljaktiga meningar

Den ryske domaren Anatoly Kovler och den armeniska domaren Alvina Gyulumyan lämnade en gemensam delvis skiljaktig mening i vilken de förklarade att de inte kunde instämma med majoriteten att det inte hade skett en kränkning av artikel 3. De fann att Es påstående om att interneringen enligt det särskilda systemet med hänsyn till hans hälsotillstånd hade inneburit en omänsklig och förnedrande behandling var välgrundat. Majoritetens bedömning att de nationella myndigheterna hade uppfyllt sina skyldigheter genom att noggrant kontroller hans hälsotillstånd var enligt deras mening inte tillräckligt eftersom man inte tog hänsyn till andra förhållanden under interneringen, som bl.a. den långvariga isoleringen på sjukhus censureringen av hans post - alla omständigheter som sammantaget försvårade Es lidande på grund av sjukdomen.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3
Price ./. U K, dom 2001-07-10
Mouisel ./. Frankrike, dom 2002-11-14 (jfr nr 10/02)
Naumenko ./. Ukraina, dom 2004-02-10
Klaas ./. Tyskland, dom 1993-09-22
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Rivière ./. Frankrike, dom 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Matencio ./. Frankrike, dom 2004-01-15 (jfr nr 1/04)
Sakkopoulos ./. Grekland, dom 2004-01-15 (jfr nr 1/04)
Papon ./. Frankrike (nr 1), beslut 2001-06-07
Sawoniuk ./. U K, beslut 2001-05-29
Priebke ./. Italien, beslut 2001-04-05
Farbtuhs ./. Lettland, dom 2004-12-02 (jfr nr 11/04)
Argenti ./. Italien, dom 2005-11-10
Artikel 6.1 - rätt till domstolsprövning
Första perioden
Messina ./. Italien (nr 2), dom 2000-09-28
Ganci ./. Italien, dom 2003-10-30 (jfr nr 10/03)
Argenti ./. Italien, dom 2005-11-10
Viola ./. Italien, dom 2006-06-29
Andra perioden - admissibility
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Zander ./. Sverige, dom 1993-11-25
Masson o. Van Zon ./. Nederländerna, dom 1995-09-28
Fayed ./. U K, dom 1994-09-21
Editions Périscope ./. Frankrike, dom 1992-03-26
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Ezeh o. Connors ./. U K, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Artikel 8
Calogero Diana ./. Italien, dom, 1996-11-15
Domenichini ./. Italien, dom, 1996-11-15
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Campisi ./. Italien, dom 2006-07-11
Argenti ./. Italien, dom 2005-11-10

Varnava m.fl. mot Turkiet
(Ansökningar nr 16064-66/90 o. 16068-73/90, dom den 18 september 2009)

Försvinnanden i samband med den turkiska invasionen på Cypern 1974 och den bristande utredningen av vad som hänt de saknade personerna innebar fortgående kränkningar av artiklarna 2, 3 och 5.

Klagomålen gäller 18 cypriotiska medborgare - nio som försvann under de militära operationer som den turkiska armén genomförde på norra Cypern under tiden juli-augusti 1974 och nio som är deras släktingar. Av de nio som försvann var åtta medlemmar av de grekcypriotiska styrkorna som gjorde motstånd och försökte hindra den turkiska arméns framryckning. Enligt ett antal vittnesutlåtanden hade de befunnit sig bland de krigsfångar som den turkiska militären tog. Den nionde personen, H, var en bankanställd som hämtades till förhör av turkiska soldater den 18 augusti 1974. Hans kropp som hade flera kulhål hittades 2007 under ett uppdrag som utfördes av FNs kommitté för försvunna personer, CMP. Den turkiska regeringen bestred att de ifrågavarande männen tagits till fånga av den turkiska armén och hävdade att de första åtta var militärer som avlidit i strid och att namnet på den nionde mannen inte förekom på listan över grekcypriotiska fångar som hållits i det läger som inspekterats av Röda korset. Den cypriotiska regeringen uppgav emellertid att de nio männen hade försvunnit i områden som stod under de turkiska styrkornas kontroll. - I Europadomstolen hävdade de försvunna männens släktingar att männen försvunnit efter det att de tagits till fånga av den turkiska militären och att de turkiska myndigheterna därefter inte hade lämnat några uppgifter om dem. De klagande, V, åberopade artiklarna 2, 3, 4, 5, 6, 8, 10,12, 13 och 14.

Europadomstolen i kammare fann i dom den 10 januari 2008 enhälligt att det skett kränkningar av artiklarna 2, 3 och 5 och att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt enligt artiklarna 4, 6, 8, 12, 13 och 14. Kammaren fann också att konstaterandet av att det skett kränkningar i sig var tillräcklig upprättelse för den ideella skada som de klagande lidit.

På den turkiska regeringens begäran hänsköts målet till prövning av domstolen i stor sammansättning. Regeringen ifrågasatte på flera olika grunder domstolens behörighet att pröva målet. För det första hävdades bl.a. att det inte fans något rättsligt intresse av att få frågan prövad eftersom domstolen redan prövat frågan om saknade grekcyprioter i det fjärde mellanstatliga målet. För det andra anfördes att klagomålen föll utanför domstolens tidsmässiga jurisdiktion eftersom de alla avsåg förhållanden som inträffat innan Turkiet godtog den enskilda klagorätten. Till sist hävdades att alltför lång tid förflutit mellan de ifrågasatta händelserna och ingivandet av klagomålen vilka borde förklaras inadmissible eftersom de inte getts in till domstolen inom sex månader från Turkiets godkännande av enskildas rätt att klaga.

Europadomstolen i stor sammansättning tog först ställning till regeringens invändningar och noterade när det gällde frågan om rättsligt intresse att för att en ansökan skall anses densamma i sak som en annan som redan prövats måste det gälla inta bara samma faktiska förhållanden och klagomål utan också dessa måste också ges in av samma personer. Medan domstolen i det fjärde mellanstatliga målet visserligen hade funnit att det skett en kränkning i förhållande till alla saknade personer gav, de personliga klagomålen domstolen rätt att bevilja gottgörelse för ekonomisk och ideell skada som de enskilda klagandena hade lidit och att ange sådana allmänna och enskilda åtgärder som svarandestaten borde vidta. Domstolen fann således att det fanns ett bestående rättsligt intresse av att fortsätt prövning av de aktuella klagomålen. Domstolen avslog därför med 16 röster mot en regeringens första invändning.

Domstolen noterade härefter att de klagande uttryckligen hade angett att deras klagomål avsåg det bestående förhållandet efter den 28 januari 1987 eller den dag då Turkiet godkände enskildas klagorätt. Domstolen fann att skyldigheten att redogöra för de saknade personernas öden genom effektiva utredningar var av fortlöpande natur och även om männen hade varit försvunna i mer än 34 år utan att det kommit fram några nyheter om dem kunde denna skyldighet bestå så länge som de saknades öde inte var klarlagt. Domstolen avslog därför med 16 röster mot en även regeringens andra invändning.

Domstolen noterade slutligen att de klagande hade gett in sina klagomål ca 15 år efter det att deras släktingar försvann 1974 och att det inte hade varit möjligt för dem att göra det före 1987. Med hänsyn till den exceptionella situation som uppkommit genom den internationella konflikten fann domstolen att de klagande hade agerat med tillräcklig skyndsamhet, även om de inte gett in sina klagomål förrän omkring tre år efter det att Turkiet godkänt den enskilda klagorätten. Domstolen avslog därför med 15 röster mot två också regeringens sista invändning.

Domstolen konstaterade sedan att den turkiska regeringen inte hade lagt fram några konkreta uppgifter för att visa att någon av de saknade hade återfunnits avliden eller blivit dödad i den stridszon som turkarna kontrollerade. Det hade inte heller kommit fram någon övertygande förklaring till vad som kunde ha hänt dem som kunde motsäga de klagandes påståenden att männen hade försvunnits i områden som helt stod under den turkiska regeringens kontroll. Mot bakgrund av vad domstolen funnit i det fjärde mellanstatliga målet vilket inte hade motbevisats hade dessa försvinnanden inträffat under livshotande omständigheter där genomförandet av militära operationer hade åtföljts av omfattande gripanden och dödanden.

Domstolen godtog fullt ut betydelsen av CMPs pågående framgrävning och identifiering av kvarlevor och satte stor tilltro till det arbete som gjordes för att få fram uppgifter och att återlämna kvarlevor till efterlevande. Domstolen noterade emellertid att medan dess arbete var ett betydande första steg i utredningsförfarandet var det inte tillräckligt för att fylla regerings skyldighet enligt artikel 2 att genomföra en effektiv utredning. Särskilt fastställde inte CMP omständigheterna kring de återfunna personernas död. CMP samlade inte heller in eller bedömde bevisning för att kunna ställa en person som gjort sig skyldig till olagligt våld till ansvar i ett brottmål. Det fanns inte heller någon annan myndighet eller organisation som åtagit sig den rollen. Domstolen tvivlade inte på att det så många år efter det att händelserna inträffade förelåg stora svårigheter med att få ögonvittnesbevisning eller att identifiera och inleda ett rättegångsförfarande mot påstådda gärningsmän. Med hänsyn till sin fasta praxis när det gäller staternas skyldighet att effektivt utreda ett dödsfall fann domstolens emellertid att den turkiska regeringen måste göra nödvändiga ansträngningar i den riktningen. Så hade inte skett när det gällde de nio män som försvunnit 1974. Domstolen fann därför med 16 röster mot en att det skett en fortlöpande kränkning av artikel 2.

Domstolen erinrade härefter om vad den funnit i det fjärde mellanstatliga målet om att i samband med försvinnandena 1974, då den militära operationen hade resulterat i stora förluster i människoliv och i omfattande frihetsberövanden, så att de försvunna personernas släktingar lidit svårt av att inte veta vad som hänt deras familjemedlemmar, om de dödats eller tillfångatagits. Till följd av den fortsatta delningen av Cypern hade släktingarna ställts inför stora svårigheter när det gällde att söka efter upplysningar om sina saknade. De turkiska myndigheternas tystnad kunde inte betecknas som annat än omänsklig behandling. Domstolen fann nu inte skäl att frångå denna bedömning. Släktingarnas pina hade pågått under lång tid och myndigheternas likgiltiga attityd i ansiktet på deras intensiva önskan att få veta vilket öde deras nära familjemedlemmar gått till mötes hade inneburit en sådan behandling. Domstolen fann därför med 16 röster mot en att det skett en fortgående kränkning av artikel 3.

Domstolen konstaterade att det förelåg en tvist om att två av de saknade männen, T och H, vilka båda förekom på den lista som internationella Röda korset upprättat över tillfångatagna, senast hade setts under sådana omständigheter som föll under de turkiska eller turkcypriotiska styrkornas kontroll. De turkiska myndigheterna hade emellertid inte bekräftat att de hållits frihetsberövade och de hade inte heller tillhandahållit några handlingar som officiellt visade hur de flyttats. Det fanns visserligen ingen bevisning som talade för att någon av de saknade personerna hade befunnits sig i fångenskap under den period som domstolen hade att bedöma, men de turkiska myndigheterna måste visa att de hade genomfört en effektiv utredning av det grundade påståendet att de två saknade männen hade tagits till fånga och därefter inte synts till. Det som domstolen funnit i fråga om artikel 2 innebar att det inte fanns något tvivel om att de turkiska myndigheterna hade brustit även när det gällde att genomföra en nödvändig utredning i detta hänseende. När det gällde de övriga sju männen fanns det inte tillräcklig bevisning som talade för att de senast hade setts under förhållanden som stod under turkisk kontroll. Domstolen fann därför att det i fråga om T och H hade skett en fortgående kränkning av artikel 5 och att det beträffande de övriga sju männen inte hade skett någon kränkning av artikel 5. Domstolen fann vidare att det inte var nödvändigt att särskilt pröva de resterande klagomålen.

Skiljaktig mening m.m.

I målet förekommer flera skiljaktiga motiveringar. Domaren för Luxemburg, Dean Spielmann lämnade tillsammans med den lettiska domaren Ineta Ziemele och den bulgariska domaren Zdravka Kalaydjieva en skiljaktig motivering i fråga om att domstolen borde ha anvisat Turkiet om vilka åtgärder som borde vidtas och inte överlåtit det på ministerkommittén. En gemensam skiljaktig motivering lämnades av domaren Spielmann och den irländska domaren Ann Power. Den lettiska domaren Ziemele och domaren för Liechtenstein, Mark Villiger lämnade var sin skiljaktig motivering. De skiljaktiga motiveringarna handlar bl.a. om tillämpning av sexmånadersregeln.

Den turkiske ad hoc domaren Gönül Erönen lämnade en skiljaktig mening. Han var skiljaktig i alla delar av domen utom i de delar den avsåg att det inte skett en kränkning av artikel 5 och att det inte var nödvändigt att pröva resterande klagomål.

HÄNVISNINGAR
I målet anges i anslutning till prövningen av regeringens preliminära invändningar ett stort antal rättsfall som inte listas här. Läsaren hänvisas i stället direkt till domen.

Artikel 2
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Akdeniz m.fl. ./. Turkiet, dom 2001-05-31
Tanis m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-08-02
Yusupova o. Zaurbekov ./. Ryssland, dom 2008-10-09
Akkum m.fl. ./. Turkiet dom 2005-03-24
Magomed Musayev m.fl. ./. Ryssland, dom 2008-10-23
Goygova v. Ryssland, dom 2007-10-04
Loizidou ./. Turkiet, dom (GC) 1996-12-23
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Brecknell ./. U K, dom 2007-11-27 (jfr nr 11/07)
Ogur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Hugh Jordan ./. U K, dom 2001-05-04
Douglas-Williams ./. U K, beslut 2002-01-08
Artikel 3
Orhan ./. Turkiet, dom 2002-06-18 (jfr nr 7/02)
Imakayeva ./. Ryssland, dom 2006-11-09 (jfr nr 10/06)
Tanis m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-08-02
Osmanoglu ./. Turkiet, dom 2008-01-24
Artikel 5
Kurt ./. Turkiet, dom 1998-05-25

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av, bristande eller för sen kallelse till eller underrättelse om förhandling
Godorozea ./. Moldavien, 2009-10-06; ej kallad till appellationsdomstol
Maksimov ./. Azerbaijan, 2009-10-08; ej kallad till kassationsdomstol avs. överklagande i brottmål

Se liknande mål i bl.a. nr 3/05, 10/05, 9/06, 2/07, 5/07, 6/07, 10/07, 1/08, 3/08, 5/08, 6/08, 9/08, 10/08, 1/09, 5/09 och 6/09.

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Aldemir ./. Turkiet, 2009-09-22; brottmål
Sándor Lajos Kiss ./. Ungern, 2009-09-29; brottmål i appellationsdomstol
Talabér ./. Ungern, 2009-09-29; brottmål i appellationsdomstol
Bozoglu ./. Turkiet, 2009-10-06; brottmål, även artikel 6.1 Skälig tid
Hasan Coskun ./. Turkiet, 2009-10-06; brottmål

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 9/08, 11/08, 1/09, 6/09 och 7/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Giermek m.fl. ./. Polen, 2009-09-15; även artikel 6.1 Skälig tid
Gjyli ./. Albanien, 2009-09-29; även artikel 13
Vrioni m.fl. ./. Albanien och Italien, 2009-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Costachescu ./. Rumänien, 2009-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tanasescu ./. Rumänien, 2009-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Makarova ./. Ryssland, 2009-10-01; ej verkst. dom om återinsättande på tjänst, även art. 6.1 Skälig tid
Musteata m.fl. ./. Rumänien, 2009-10-06; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kamilova ./. Makedonien, 2009-10-08
Finkov ./. Ryssland, 2009-10-08; även artikel 1 i protokoll nr 1 o. artikel 13
Prokhorova/. Ryssland, 2009-10-08; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Domstol - behörig, oberoende, opartisk m.m.
Mérigaud ./. Frankrike, 2009-09-24; ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05, 6/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 1/08, 5/08, 6/08, 10/08, 1/09, 4/09 och 8/09.

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Cetiner och Yücetürk ./. Turkiet, 2009-09-22; mark hänförd till allmän parkmark utan ersättning
Andreou Papi ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Christodoulidou ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av n. Cypern, även art.3 Våld fr polis
Diogenous and Tseriotis ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turk. ockupation av n.Cypern, även art.8 Privatliv
Epiphaniou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv
Hadjiprocopiou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Hadjithomas m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv
Hapeshis and Hapeshi-Michaelidou ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turk.ockupation av n. Cypern, art.8
Hapeshis m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Iordanis Iordanou ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv
Josephides ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Loizou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv
Ramon ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Roch Ruby Hotels Ltd ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Saveriades ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv
Strati ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv o. art. 3 Våld
Skyropiia Yialias Ltd ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Vrahimi ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern,
Zavou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; förlorad egendom pga. turkisk ockupation av norra Cypern, även art.8 Privatliv
Ali Tas ./. Turkiet, 2009-09-22; mark hänförd till allmän skogsmark utan ersättning
Antonovi ./. Bulgarien, 2009-10-01; ej fått lägenhet som utgjort ersättning för expropriation
Gatitu ./. Rumänien, 2009-10-06; ej fått effektiv ersättning för olagligen förstatligad egendom

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Yevdokimov ./. Ryssland, 2009-09-17; olagligt fängslad sedan strafftid löpt ut
Abdolkhani och Karimnia ./. Turkiet, 2009-09-22; art. 5.1, 2 o.4, olagligt, även art. 3 Frihetsberövande och art. 13
Talay ./. Turkiet, 2009-09-22; fortsatt fängslad trots beslut om inhibition
Erkus ./. Turkiet, 2009-09-29; artikel 5.1, ställd inför domare först efter 17 dagar
Lazoroski ./. Makedonien, 2009-10-08; art.5.1 c) o. 5.2, ej skälig grund för frih.ber., ej fått veta skäl, även art.6.1Rättvis
Mikolenko ./. Estland, 2009-10-08;ej förlängt uppehållstillstånd, internerad i väntan på utvisning 2003-2007

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Frågor om vårdnad, adoption, omhändertagande, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor
Stochlak ./. Polen, 2009-09-22; art. 8, myndigheter inte agerat tillräckligt för att återföra bortfört barn till sin far

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, 3/04, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 7/07, 8/07, 11/07, 1/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09, 3/09, 4/09 och 6/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Porubova ./. Ryssland, 2009-10-08; fälld för att ha kritiserat hantering av allmänna tillgångar
Romanenko m.fl. ./. Ryssland, 2009-10-08; fällda för att ha kritiserat hantering av allmänna tillgångar
Brunet-Lecomte o. Tanant ./. Frankrike, 2009-10-08; redaktör och journalist fällda för förtal av politiker

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift, oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning
Agromodel Ood och Mironov ./. Bulgarien, 2009-09-24; vägrad prövning av skadeståndstalan pga. obetald avgift

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9/8, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Granskning/brist. befordran av fånges/häktads/internerads post, besöksförbud m.fl. beslut i strid med artikel 8
Pacula ./. Lettland, 2009-09-15; granskning av korrespondens med Europadomstolen, även art. 6.1 o. 3 d) Rättvis
Kapcak ./. Turkiet, 2009-09-22;
Georgi Yordanov ./. Bulgarien, 2009-09-24; inspelning av häktads samtal med försvarare
Kotowski ./. Polen, 2009-09-29; korrespondens med Europadomstolen censurerad
Tsonyo Tsonev ./. Bulgarien, 2009-10-01;

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08,10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Ineffektiv eller otillräcklig eller avsaknad av utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.
Toporkov ./. Ryssland, 2009-10-01; artikel 3, bristande utredning, (behandling ej kränkning)

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 4/08, 5/08, 6/08, 8/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Akdüz m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; myndighet ej betalat fastställd skuld och otillräcklig ränta
Amato Gauci ./. Malta, 2009-09-15; hyresvärd hindrad säga upp hyresgäst eller få ut skälig ränta pga. ny lag
Fokas ./. Turkiet, 2009-09-29; grek ej fått ärva fast egendom i Turkiet
Almeida Santos ./. Portugal, 2009-10-06; ej närvarande vid inventering för arvskifte
Uygurer Insaat SaN. TiC. LtD. Stl. ./. Turkiet, 2009-10-06; ej fått betalt av kommun för utfört arbete
Merzhoyev ./. Ryssland, 2009-10-08; ej kränkning, tillfälligt inte fått ut sparmedel från rysk bank i Tjetjenien
Adzhigovich ./. Ryssland, 2009-10-08; rysk tull beslagtagit valuta som ej deklarerats

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Hasan Polat ./. Turkiet, 2009-09-22; art. 6.1, även art. 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Perinati ./. Italien, 2009-10-06; även artikel 6.1 Rättvis
Ricci m.fl. ./. Italien, 2009-10-06; otillräcklig expropriationsersättning
Firat m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-06; otillräcklig ersättning för värdeförsämrad expropriationsersättning
Gezer ./. Turkiet, 2009-10-06; otillräcklig ersättning för värdeförsämrad expropriationsersättning

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Cihangül ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol
Dikel ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol
Ilter ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol
Merdan ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol
Okan Erdogan ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol
Tevfik Okur ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol
Tamay m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-29; inte fått tillgång till hemligstämplat material som getts in till militärdomstol

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 8/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Diogenous and Tseriotis ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m.m.
Epiphaniou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m.m.
Hadjithomas m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m m
Hapeshis and Hapeshi-Michaelidou ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m m
Iordanis Iordanou ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m m
Loizou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m m
Saveriades ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m m
Strati ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m m
Zavou m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m.m.
C.C. ./. Spanien, 2009-10-06; uppgifter om hälsotillstånd avslöjade i domstolsbeslut

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09 och 8/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Asadulayeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-09-17; artiklarna 2, 3, 5 och 13
Magomadova m.fl. ./. Ryssland, 2009-09-17; artiklarna 2, 3, 5 och 13
Zabiiyeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-09-17; artiklarna 2, 3, 5 och 13
Rezvanov och Rezvanova ./. Ryssland, 20090-09-24; art.2 (försvinnande o. utredning), 3, 5, 8, 13 och artikel 1 i prot. nr 1
Babusheva m.fl. ./. Ryssland, 20090-09-24; artiklarna 2 (försvinnande o. utredning), 3, 5, 8, 13 och artikel 1 i prot. nr 1
Amanat Ilyasova m.fl. ./. Ryssland, 2009-10-01; artiklarna 2 (försvinnande o. utredning), 3, 5 och 13

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Pacula ./. Lettland, 2009-09-15; art. 6.1 o. 3 d), ej fått möjlighet höra vittnen, även art. 8 Granskning
Arcinski ./. Polen, 2009-09-15; art. 6.1 i fören. m. 6.3 c), ej tillgång till prövning i högsta instans
Arzu ./. Turkiet, 2009-09-15; art. 6.3 c) i fören. m. 6.1 ej fått jur. biträde hos polis, även art. 5.3 och 6.1 Skälig tid
Ihsan Baran ./. Turkiet (nr 1), 2009-09-15; art. 6.3 c) i fören. m. 6.1, ej fått jur. biträde hos polis o. i säkerhetsdomstol
Kozlov ./. Ryssland, 2009-09-17; ej kränkning art 6, muntl. förh. i civilprocess, likställda parter
Cimolino ./. Italien, 2009-09-22; art. 6.1 ej kränkning, fråga om kontradiktoriskt förfarande
Ahmet Arslan ./. Turkiet, 2009-09-22; artikel 6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis
Çelebi m.fl. ./. Turkiet, 2009-09-22; artikel 6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis
Halil Kaya ./. Turkiet, 2009-09-22; artikel 6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis
Pishchalnikov ./. Ryssland, 2009-09-24; art.6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde under förhör hos polis, även 6.1 Skälig tid
Chirita ./. Rumänien, 2009-09-29; art. 6.1 och 6.3 d) ej kränkning
Perinati ./. Italien, 2009-10-06; även artikel 1i protokoll nr 1 Otillräcklig expropriationsersättning.
Petru Rosca ./. Moldavien, 2009-10-06; artikel 6.1 i fören. m art. 6.3 c) o.d), även artikel 3 Våld
Çatak ./. Turkiet, 2009-10-06; artikel 6.1, ej fått del av hemligstämplade handlingar
Eraslan m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-06; art.6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis, även art. 6.1 Militär ledamot
Gürova ./. Turkiet, 2009-10-06; art.6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis
Mehmet Zeki Dogan ./. Turkiet, 2009-10-06; art.6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis
Özcan Çolak ./. Turkiet, 2009-10-06; art. 6.1 o. 3 c), dom grundad på uttalanden som erhållits under tortyr
Soyhan ./. Turkiet, 2009-10-06; art.6.3 i fören. m 6.1, ej fått jur. biträde hos polis
Lazoroski ./. Makedonien, 2009-10-08; ej fått närvara vid prövning av frihetsberövande, även art. 5 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Tanke-, samvets- eller religionsfrihet inskränkt i strid med artikel 9
Mirolubovs m.fl. ./. Lettland, 2009-09-15; myndigheter ingripit i intern tvist inom den ortodoxa kyrkan

Se liknande mål i bl.a. nr. 1/02, 10/02, 7/04, 1/05, 10/05, 4/06, 9/06, 1/07, 4/07, 5/07, 10/07, 1/08, 3/08 och 2/09

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Beyazgül ./. Turkiet, 2009-09-22; artikel 2 (liv), lag om gränspolisens användning av vapen gav otillräckligt skydd
Seyfettin Acar m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-06; artikel 2 (liv och utredning)

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09 och 8/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3
Bordikov ./. Ryssland, 2009-10-08; art. 3, ej fått lämplig medicinsk behandling, (art. 5.3 o 6.1 ej kränkning)

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Borodkin ./. Ryssland, 2009-09-17; artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Upplösning/vägrad registrering av parti eller annan organisation eller sammanslutning el. dess stadgar etc.
Kimlya m.fl. ./. Ryssland, 2009-10-01; vägrad registrering av religiöst samfund tillh. Scientologkyrkan
Özbek m.fl. ./. Turkiet, 2009-10-06; vägrad registrering av religiöst samfund
Tebieti Mühafize Cemiyyeti o. Israfilov ./. Azerbaijan, 2009-10-08; upplösning av ideell miljöorganisation

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 2/06, 3/06, 9/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 1/08, 1/09, 2/09 och 7/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd m.m. i strid med artikel 3
Abdolkhani och Karimnia ./. Turkiet, 2009-09-22; även artikel 13 och artikel 5. Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 2/06, 7/06, 1/07, 5/08, 3/09, 4/09 och 5/09

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Christodoulidou ./. Turkiet, 2009-09-22; art. 3, även art.1 i protokoll nr 1Expropriation m.m.
Strati ./. Turkiet, 2009-09-22; även art.1 i protokoll nr 1 Expropriation m.m.
Ümit Gül ./. Turkiet, 2009-09-29
Ali Hidir Polat ./. Turkiet, 2009-10-06; art. 3 (behandling och utredning)
Petru Rosca ./. Moldavien, 2009-10-06; även artikel 6 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Rasidescu ./. Rumänien, 2009-09-15
Tamir m.fl. ./. Rumänien, 2009-09-15
S.C. Concordia International S.R.L. Constanta ./. Rumänien, 2009-09-22; art. 1 i protokoll nr 1 o. artikel 6.1
Simionescu-Râmniceanu ./. Rumänien (nr 2), 2009-09-22; art. 1 i protokoll nr 1 o. artikel 6.1

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09 och 8/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
15 september
Aiminen ./. Finland (24732/06) brottmål
Giermek m.fl. ./. Polen (6669/03) förvaltningsmål även Bristande verkställighet
Lorenc ./. Polen (28604/03) förvaltningsmål
Arzu ./. Turkiet (1915/03) brottmål, även art. 5.3 se nedan och under Rättvis rättegång
Etem Karagöz ./. Turkiet (320098/05) brottmål, även art. 5.3 se nedan
Güli Kara ./. Turkiet (30944/04) brottmål
Hatipoglu ./. Turkiet (23945/05) brottmål
17 september
Zharkova ./. Ryssland (32380/06) arbetstvist
Bocvarska ./. Makedonien (27865/02) verkställighetsförf. avs. betalning av skuld, även artikel 1 i protokoll nr 1
22 september
Knaster ./. Finland (7790/05) brottmål
Bican ./. Rumänien (37338/02) ej kränkning
Göksel Tütün Ticaret ve Sanayi A.S. ./. Turkiet, 2009-09-22; expropriationsmål
Singar ./. Turkiet (13467/05) brottmål
Uyanik och Kabadayi ./. Turkiet (7945/05) även artikel 5.3 se nedan
24 september
Sartory ./. Frankrike (40589/07) mål om omplacering, pga. otillräckligt skadestånd alltjämt "offer"
Pishchalnikov ./. Ryssland (7025/04) brottmål, även art. 6 Rättvis rättegång
29 september
Jánosi ./. Ungern (19689/05) mål om äganderätt till fast egendom
Tarnowski ./. Polen (nr 1) (33915/03) fastighetsfrågor, ej kränkning, ej heller av art.1 i protokoll nr 1
Tarnowski ./. Polen (nr 2) (43934/07) fastighetsfrågor, ej kränkning, ej heller av art.1 i protokoll nr 1
Tomcáni ./. Slovakien (19011/05) brottmål
Panzari ./. Moldavien (27516/04) även artikel 13
Korcz ./. Polen (33429/07)
1 oktober
Makarova ./. Ryssland (23554/03) även art. 6.1 Bristande verkställighet
Donka Stefanova ./. Bulgarien (19256/03)
6 oktober
Deservire S.R.L. ./. Moldavien, 2009-10-06; även artikel 13
Bahçeli ./. Turkiet (35257/04) även art. 5.3 se nedan
Bozoglu ./. Turkiet (25099/04) även artikel 6.1 Avsaknad förhandling
Karasinska ./. Polen (13771/02)
Puchalska ./. Polen (10392/04)
Baltutan and ANO Insaat ve Ticaret Ltd. Sti. ./. Turkiet (9522/03)
Tur-Ko Turizm Yatirim ve Ticaret A.S. ./. Turkiet (41421/05)
Yücel Dogan ./. Turkiet (24647/04)
8 oktober
Kindereit ./. Tyskland (37820/06)
Sopp ./. Tyskland (47757/06)
Yildiz ./. Tyskland (23279/06) ej kränkning

ARTIKEL 5.3
15 september
Jamrozy ./. Polen (6093/04) för lång häktningstid
Arzu ./. Turkiet (1915/03) för lång häktningstid, även art 6.1 se ovan och under Rättvis rättegång
Etem Karagöz ./. Turkiet (320098/05) för lång häktningstid, även artikel 5.4, även art 6.1 se ovan
22 september
Ünay ./. Turkiet (24801/05) för lång häktningstid
Uyanik och Kabadayi ./. Turkiet (7945/05) för lång häktningstid, även artikel 6.1 se ovan
Hasan Polat ./. Turkiet (32489/03) brottmål, även art. 6.1 Militär ledamot
Oy Hopotihoi Suomen Lelukamarit Toy & Hobby Ltd och Matti Kangasluoma ./. Finland (38158/07) även artikel 13
M.V. ./. Serbien (45251/07) även artikel 13
Balea ./. Rumänien (31253/03)
Lazarescu ./. Rumänien (3912/03)
Barker ./. Turkiet (34656/03)
Saruhan and Çelik ./. Turkiet (5298/06)
Seval Tekstil Sanayi ve Mümessillik Dis Ticaret Ltd. Sti. ./. Turkiet (8476/05)
Sürgit ./. Turkiet (27597/06)
29 september
Wisniewski ./. Polen (43610/06) för lång häktningstid
6 oktober
Stoican ./. Rumänien (3097/02) för lång häktningstid och otillräckliga skäl för förlängning
Lewicki ./. Polen (28993/05) för lång häktningstid, även art. 5.4 se nedan
Bahçeli ./. Turkiet (35257/04) för lång häktningstid, även art. 6.1 se ovan
8 oktober
Naudo .7. Frankrike (35469/06) för lång häktningstid
Maloum ./. Frankrike (35471/06) för lång häktningstid

ARTIKEL 5.4
6 oktober
Lewicki ./. Polen (28993/05) ej snabb prövning, även artikel 5.3 se ovan

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Regeringsrättens dom den 17 september 2009 i mål 8133-08 gällande skattetillägg.

Ett mycket uppmärksammat fall där Regeringsrätten hänvisar till två avgöranden från Europadomstolen, som bedöms innebära en delvis ny tolkning av förbudet mot dubbelbestraffning i konventionen och därmed även i svensk lag, men kommer fram till att rättsfallen inte avser det svenska rättssystemet.

Den 16 november 2006 dömde Svea Hovrätt (mål nr B5180-06) B för skatteförseelse enligt 3 § skattebrottslagen (1971:69) pga. odeklarerade inkomster. Hovrätten bestämde påföljden till 75 dagsböter om 100 kr. Skatteverket påförde B skattetillägg på det oredovisade beloppet. B klagade till länsrätten som med hänsyn till hovrättens fällande dom satte ned skattetillägget till hälften. Skatteverket överklagade länsrättens dom men kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten. Verket klagade då till Regeringsrätten och yrkade att underinstansernas domar skulle undanröjas och att Skatteverkets beslut avseende skattetillägg skulle fastställas.

Regeringsrätten redogjorde för vad som förevarit och konstaterade att ett sådant förfarande är förenligt med inhemsk lagstiftning. Ingen av parterna hade berört frågan om detta också var förenligt med förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4.1, sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen, EKMR. Regeringsrätten noterade dock att Europadomstolen i år meddelat två domar vilka får anses innebära en delvis ny tolkning av konventionens förbud mot dubbelbestraffning (Sergey Zolotukhin mot Ryssland, dom den 10 februari 2009, och Ruotsalainen mot Finland, dom den 16 juni 2009) (Jämför nr 2/09 resp. 6/0..)

Regeringsrätten redogjorde härefter för det svenska systemet med administrativa avgifter som infördes 1972 samtidigt som reglerna för skattebrott reformerades och förbehölls grövre fall av oriktigt uppgiftslämnande. Vidare redogjordes för bestämmelsen i 5 kap. 14 § första stycket taxeringslagen, TL, och hänvisades till uttalande i propositionen om att den skattskyldige helt eller delvis ska befrias från särskild avgift, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp samt till att vid bedömningen av om det annars skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp, det ska särskilt beaktas, i enlighet med punkten 3, bl.a. om felaktigheten eller underlåtenheten även har medfört att den skattskyldige fällts till ansvar för brott enligt skattebrottslagen. Regeringsrätten noterade att det även i brottsbalken finns regler om samordning av påföljder och att bland de omständigheter som enligt praxis beaktas är om det utgår en administrativ sanktionsavgift, t.ex. skattetillägg.

Regeringsrätten gör sedan följande bedömning.

Förbudet mot dubbelbestraffning i EKMR bör tolkas med beaktande av hur konventionsstaternas rättsordningar utformats. I Sverige liksom i flera andra konventionsstater finns både allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. Som framgått har den kompetens och sakkunskap som byggts upp i de olika domstolarna tagits till vara vid utformningen av sanktionssystemen i syfte att uppnå effektivitet och rättssäkerhet. En alltför snäv teknisk tolkning av dubbelbestraffningsförbudet skulle kunna leda till svåröverskådliga konsekvenser för enskilda konventionsstater, utan att för den skull den rådande ordningen med fog kan påstås kränka grundläggande mänskliga rättigheter.

Ett förfarande där såväl skattetillägg som påföljd för skattebrott kan åläggas en enskild avseende en och samma oriktiga uppgift vid taxeringen har också tidigare godtagits av Europadomstolen (Ponsetti och Chesnel mot Frankrike, beslut den 14 september 1999, Rosenquist mot Sverige, beslut den 14 september 2004 och Synnelius mot Sverige, beslut den 17 juni 2008, som dock inte avsåg skattebrott utan bokföringsbrott). Både Högsta domstolen och Regeringsrätten har i vägledande avgöranden funnit att svensk rätt inte strider mot konventionen (se t.ex. NJA 2000 s. 622, NJA 2005 s. 856 och RÅ 2002 ref. 79).

Europadomstolens båda nya avgöranden år 2009 tyder på en utveckling av domstolens praxis. De avser emellertid inte det svenska rättssystemet, som innehåller bl.a. de särdrag som redovisats ovan. Regeringsrätten drar slutsatsen att den ordning som gäller enligt intern svensk reglering är förenlig med EKMR.

Regeringsrätten konstaterar härefter att avsikten med bestämmelsen i 5 kap. 14 § första stycket TL är att befrielse från skattetillägg skall aktualiseras när den skattskyldige dömts till ett kännbart straff. Den påföljd som B fått bedömdes inte vara så kännbar från ekonomiska och andra utgångspunkter att den tillsammans med skattetillägget medförde att påföljdsbördan blev oproportionerligt tung. Regeringsrätten fann därför att saknades förutsättningar för befrielse från skattetillägget. Något annat skäl för sådan befrielse hade inte framkommit. Regeringsrätten biföll överklagandet och undanröjde underinstansernas domar.
 




Senast ändrad: 2011-04-12