JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 8 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 21 juli - den 4 augusti 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets "startsida" under Publikationer på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se .

REGISTER

På Sveriges domstolars webbsida finns nu också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad, från och med nr 1/01. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består av sju olika kolumner. Den första kolumnen A innehåller partens/parternas namn, den andra B anger svarandestaten, i tredje kolumnen C anges om målet prövats i Grand Chamber (GC), i kolumnen D står avgörandedagen, i kolumn E den artikel som varit i fråga i målet och slutligen i kolumnerna F och G anges årgång respektive nummer för nyhetsbrevet.

På webbsidan finns vidare från och med juni månad 2009 en "lathund" med anvisningar om hur man lättast hittar och sorterar eller söker i registret. Gå in på www.domstol.se och klicka vidare till Publikationer/Nytt från Europadomstolen. Där finner du en beskrivning med tydliga exempel på hur du går till väga för att hitta i registret till Nytt från Europadomstolen.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar mot andra länder

Osmanagaoglu mot Turkiet, 2009-07-21
Vittnes uttalanden, som gjorts efter påstådd tortyr och som senare återtagits, lades 19 år senare till grund för en fällande dom utan att vittnena hördes på nytt och utan att den tilltalade fick möjlighet att förhöra dem. Försvarets rättigheter begränsades och det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 och 3 d).

Bowler International Unit mot Frankrike, 2009-07-23
Konfiskering av gods i en transportsändning, där även lådor med cannabis funnits, med motiveringen att det tagna godset dolt smugglingsbrottet, var inte proportionerlig och det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Sutyazhnik mot Ryssland, 2009-07-23
Rättelse av forumfel, genom ett tillsynsförfarande som kunde inledas utan tidsbegränsning, motiverades snarare av rättslig renlära än av önskan att rätta ett rättsligt fel av grundläggande betydelse. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Joubert mot Frankrike, 2009-07-23
Bestämmelse med retroaktiv verkan som infördes under pågående skatteprocess och som medförde att målet avgjordes till myndigheternas fördel ledde till att det skedde en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Lee Davies mot Belgien, 2009-07-28
Trots att bevisning erhölls på ett olagligt sätt gav den inte upphov till tvivel om att den var tillförlitlig och rättegången i ett brottmål var därför i sin helhet inte orättvis. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1.

Olaru m.fl. mot Moldavien, 2009-07-28
Domstolen konstaterar kränkningar av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1 och tillämpar pilotmålsförfarande på mål om utebliven eller fördröjd verkställighet av nationella domar i Moldavien.

Danilenkov m.fl. mot Ryssland, 2009-07-30
Klagomål om diskriminering på grund av fackföreningstillhörighet kunde inte prövas annat än i brottmål och beviskravet för direkt uppsåt var så högt att åtal inte väcktes. Brottmålsförfarandet var därför inte något effektivt rättsmedel och staten hade brustit i sina skyldigheter att ge skydd mot diskriminering. Det hade därför skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 11.

Svetlana Orlova mot Ryssland, 2009-07-30
Ett förfarande pågick i nationella domstolar i flera instanser under knappt två år effektiv tid. På grund av upprepade återförvisningar spreds prövningen emellertid ut över nära sju år. De nationella domstolarna hade inte handlat tillräckligt skyndsamt och prövningen skedde inte inom skälig tid. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Perdigao mot Portugal, 2009-08-04
När de rättegångskostnader, vilka beräknades på grundval av det värde tvisten gällde och som de klagande ålades att betala, översteg den expropriationsersättning som de tillerkändes i målet, upprätthölls inte någon rimlig jämvikt mellan samhällets och de enskildas intressen och det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

SVENSKA DOMAR M.M.

Allmänna domstolar

Högsta domstolens dom den 3 juli 2009 i mål nr T 2955-08 i fråga om skadestånd.
Högsta domstolen finner att inte bara staten utan även en kommun kan åläggas skadeståndsskyldighet vid överträdelse av Europakonventionen.

Förvaltningsdomstolar

Kammarrättens i Sundsvall dom den 7 juli 2009 i mål nr 2614-08 angående avvisad talan enligt folkbokföringslagen.
Fastställandet av personnummer är en så uttalat offentligrättslig fråga att den faller utanför ramen för tillämpningsområdet för artikel 6.1 och ett beslut att tilldela en individ ett personnummer kan inte anses gälla en civil rättighet eller skyldighet och är därför inte överklagbart.

ALLMÄNT

Domstolen har förklarat ett klagomål, avseende villkoren för att den klagande skulle kunna överklaga att han fått böter för att ha överskridit gällande hastighetsbestämmelse, för inadmissible. Beslutet, som endast finns på franska hittar du om du söker på målet Schneider mot Frankrike, ansökan nr 49852/06. Den klagande, S, hade vid två tillfällen påförts böter på grund av att det vid automatiska hastighetskontroller hade konstaterats att hastigheten hade överskridits med hennes fordon. Sedan hon fått del av beslutet förekom olika brister i kommunikationen med myndigheterna. S åberopade artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över att hon varit tvungen att deponera ett belopp motsvarande de påförda böterna för att få överklaga och att hon därför inte fått sin sak prövad i domstol samt över att hon i avsaknad av en rättslig prövning varit tvungen att betala böterna för att undvika utmätning. När det gällde artikel 6.1 hänvisade domstolen till ett tidigare avgörande (Thomas ./. France, beslut 2008-04-29, ansökan 14279/05) där man funnit att kravet på deposition var legitimt och fann inte skäl att nu göra en annan bedömning. Klagomålet i den delen bedömdes uppenbart ogrundat. Den andra delen av klagomålet fann domstolen vara densamma som den första delen och med samma motivering bedömdes klagomålet även i den delen för uppenbart ogrundat. Domstolen förklarade således klagomålet i dess helhet för inadmissible.

Domstolen har vidare den 17 juli 2009 förklarat sex klagomål avseende elever som för alltid avstängts från skolan på grund av att de burit iögonfallande symboler med religiös anknytning för inadmissible. Målen är Aktas ./. Frankrike (ansökan nr 43563/08), Bayrak v. Frankrike (ansökan nr 14308/08), Gamaleddyn v. Frankrike (ansökan nr 18527/08), Ghazal v. Frankrike (ansökan nr 29134/08), J. Singh v. Frankrike (ansökan nr 25463/08) and R. Singh v. Frankrike (ansökan nr 27561/08). Besluten finns endast på franska. De klagande är fyra flickor som är muslimer och som första skoldagen kom till skolan iförda sjaletter eller huvuddukar samt två pojkar som bar s.k. "keski", som är en liten turban som bärs av Sikher. Skolornas rektorer fann att huvudbonaderna stred mot lagstiftningen och skolornas disciplinnämnder beslöt så småningom att avstänga eleverna från skolorna. I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 9 i förening med artikel 14 och klagade över förbudet mot huvudbonader och hävdade att de behandlats olika på grund av sin religion. Domstolen konstaterade att förbudet mot religiösa symboler grundades på den konstitutionella principen om sekularism som är förenlig med de värderingar som skyddas av konventionen och domstolens praxis. Även alternativa huvudbonader som ersättning för de religiösa symbolerna innebar en religiös manifestation. Att för alltid stänga av eleverna från skolan var inte oproportionerligt, eftersom de hade kvar möjligheten att fortsätta sin skolgång per korrespondens. Domstolen fann klagomålen uppenbart ogrundade. Även vissa klagomål enligt artikel 6.1 förklarades uppenbart ogrundade, avseende bl.a. ett orättvist förfarande inför nämnderna, eftersom besluten kunde överklagas, avseende utebliven rättshjälp för att klaga till Conseil d´Etat och avseende ett utdraget förfarande, eftersom inhemska rättsmedel inte hade uttömts. I samtliga fall förklarades klagomålen således för inadmissible.

Med anledning av den tillfälliga tillämpningen av vissa av bestämmelserna i protokoll nr 14 genom protokoll nr 14 bis, har domstolen utfärdat ett tillägg till domstolsreglerna daterat den 1 juli 2009. På samma sätt som gäller för de tillfälliga protokollsbestämmelserna kommer de ändrade domstolsreglerna att gälla endast i förhållande till de stater som på något angivet sätt gett uttryck för att de godtagit den tillfälliga tillämpningen. Jämför även föregående nummer, 7/09.

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Osmanagaoglu mot Turkiet
(Ansökan nr 12769/02, dom den 21 juli 2009)
Domen finns endast på franska.

Vittnes uttalanden, som gjorts efter påstådd tortyr och som senare återtagits, lades 19 år senare till grund för en fällande dom utan att vittnena hördes på nytt och utan att den tilltalade fick möjlighet att förhöra dem. Försvarets rättigheter begränsades och det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 och 3 d).

O ingick i en grupp på 14 identifierade personer som misstänktes för att vara inblandade i morden på sju unga vänsterextremister den 9 oktober 1978. Massakern antogs ha organiserats av en hemlig nationalistgrupp som hämnd för morden den 3 oktober 1978 på ledaren för ett högerparti och hans son. Utredningen ledde till tre brottmålsprocesser. Den första gällde nio av de fjorton identifierade personerna vilka ställdes inför krigsrätt. O ingick inte i denna grupp, eftersom han hade försvunnit. En av de andra åtalade personerna, D, uppgav i december 1978 att O hade befunnit sig i en bil från vilken tre personer hade kommit ut och begett sig till den aktuella lägenheten på mordkvällen. I juni 1979 uppgav D att han förhörts under tortyr och att han blivit tvingad att skriva under de anteckningar som polisen upprättat. Domarna satte ingen tilltro till Ds uttalanden utom det som lämnats dagen efter händelserna och fann att de hade ett avledande syfte. Under den andra processomgången som inleddes 1986 nämndes inte att O varit inblandad. Det tredje förfarandet inför brottmålsdomstolen inleddes 1995 mot en av Os medåtalade. O greps efter 19 år på flykt och arresterades 1999. Brottmålsdomstolen fann att O hade varit delaktig i massakern som huvudansvarig. Domstolen grundade sina bedömningar särskilt på de anklagande uttalanden som D gjort och även på uttalanden av M som förhörts i militärfängelset i samband med sin egen rättegång och som också hade klagat över att han blivit misshandlad där. Den 15 februari 2001 dömdes O för mord på fem personer till fem dödsstraff. Domen fastställdes av kassationsdomstolen i juni 2001. Sedan dödsstraffet år 2002 avskaffats under fredstid i Turkiet förvandlades dödsdomarna till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning under de första 25 åren. Os straff avkortades i oktober 2007 till 40 års fängelse. - I Europadomstolen åberopade O artikel 6.1 och 3 d) och klagade över att han fällts på grund av en godtycklig bedömning av den bevisning som erhållits genom tortyr från hans två medåtalade och över att han inte kunnat ifrågasätta den bevisningen.

Europadomstolen uttalade sig inte om de ifrågavarande uttalandena som sådana men konstaterade att de erhållits i Os frånvaro på förundersökningsstadiet. Det hade emellertid, med hänsyn till det straff han kunde få och osäkerheten om hur tillförlitliga uttalandena var, varit av avgörande betydelse för O att kunna få förhöra D och M som vittnat mot honom. Domstolen noterade de skillnader som fanns både mellan Ds olika uttalanden i sig och i domstolarnas tolkning av hans uttalanden. Domstolen framhöll emellertid särskilt att D hade förhörts när han hölls isolerad hos polisen under sex dygn och att M hade gjort sina uttalanden från ett militärfängelse, där han hölls i avvaktan på sin rättegång i krigsrätten. Domstolen noterade vidare att även om vittnena hade pekat ut O så hade de senare uttryckligen återtagit sina uttalanden och påstått att de förhörts under tortyr, vilket de också anmält med stöd av medicinsk bevisning. Domarna i brottmålsdomstolen hade inte gjort någon bedömning när det gällde vilken effekt tillåtandet den aktuella bevisningen skulle få på rättvisan i Os rättegång. De hade underlåtit att höra D och M på nytt och att bedöma deras trovärdighet. De hade inte hållit en kontradiktorisk förhandling, där försvaret kunde ha ifrågasatt vittnenas version av händelserna. Försvarets rättigheter hade därför begränsats. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och 3 d).

HÄNVISNINGAR
Schenk ./. Schweiz, dom 1988-07-12
Kolu ./. Turkiet, dom 2005-08-02
Kok ./. Nederländerna, beslut 2000-07-04
A.M. ./. Italien, dom 1999-12-14
Unterpertinger ./. Österrike, dom 1986-11-24
Saïdi ./. Frankrike, dom 1993-09-20
Van Mechelen m.fl. ./. Nederländerna, dom 1997-04-23
Mentes ./. Turkiet, dom 2007-02-06
Söylemez ./. Turkiet, dom 2006-09-21
Hulki Günes ./. Turkiet, dom 2003-06-19
Sadak m.fl. ./. Turkiet (nr 1), dom 2001-07-17
Khan ./. UK, dom 2000-05-12

Bowler International Unit mot Frankrike
(Ansökan nr 1946/06, dom den 23 juli 2009)
Domen finns endast på franska.

Konfiskering av gods i en transportsändning, där även lådor med cannabis funnits, med motiveringen att det tagna godset dolt smugglingsbrottet, var inte proportionerlig och det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Bowler International Unit är ett brittiskt bolag med säte i UK. Under 1998 ordnade bolaget en transport av en sändning med 276 lådor med dockor som skulle föras med lastbil från Spanien till UK. Den franska tullen i Pas-de-Calais fann emellertid den 29 augusti 1998 att bland lådorna med dockor fanns 17 lådor som innehöll mer än 520 kg cannabis. Godset i sändningen beslagtogs och konfiskerades och krav ställdes på att bolaget skulle lämna bankgarantier på höga belopp för att varorna skulle kunna lämnas ut igen. Bolaget klagade i flera omgångar och varorna återlämnades till bolaget den 28 juli 2000. Tullmyndigheten klagade ändå till kassationsdomstolen som i maj 2001 upphävde det överklagade beslutet och återförvisade målet till appellationsdomstolen i Amiens. I dom den 22 maj 2003 fann appellationsdomstolen att bolaget skulle betala ett belopp motsvarande värdet på godset till den franska tullmyndigheten. Åtgärden syftade till att ersätta statskassan för den förlust som orsakats av brottet och var tillåten enligt fransk lag på grund av att godset hade använts för att dölja brottet. Bolaget överklagade i sin tur till kassationsdomstolen, som den 7 juli 2005 avslog överklagandet. Att bolaget hade varit inblandat i brottet hade inte ifrågasatts. Lastbilsföraren hade i augusti 1999 dömts som ansvarig för transporten och för smugglingen. - I Europadomstolen hävdade bolaget att förfarandet i ärendet hade kränkt dess rätt till respekt för sin egendom enligt artikel 1 i protokoll nr 1 och dess rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1.

Europadomstolen förklarade klagomålet admissible och avslog regeringens förstahandsinvändning att inhemska rättsmedel inte hade uttömts. Domstolen konstaterade att det var ostridigt att det skett ett intrång i bolagets egendomsrätt. Domstolen erinrade om att artikel 1 i protokoll nr 1 innehåller tre distinkta regler, nämligen den första som finns i första styckets första mening och som ger var och en rätt till respekt för sin egendom. Vidare den andra som finns i första styckets andra mening och som innebär att en person får berövas sin egendom endast under vissa förutsättningar. Till sist den tredje regeln i andra stycket om att en stat ändå har rätt att genomföra nödvändig lagstiftning för att reglera nyttjandet av egendom i det allmännas intresse och för att säkerställa betalning av bl.a. skatter, avgifter och böter. Domstolen fann i det förevarande målet nödvändigt att fastställa om konfiskeringen av bolagets gods hade inneburit att nyttjandet reglerats eller om bolaget berövats sin egendom. Domstolen konstaterade att även om åtgärden innebar att egendomen togs i beslag så behövde det inte nödvändigtvis innebära att bolaget berövades egendomen enligt andra meningen i första stycket av artikel 1. Domstolen fann i stället att det var andra stycket som var tillämpligt i målet. Det återstod då att pröva om det upprätthållits en rimlig jämvikt mellan samhällsintressets krav och skyddet för bolagets grundläggande rättigheter. Särskilt måste det finnas ett proportionerligt förhållande mellan de medel som använts och det legitima syftet med alla åtgärder som innebär att en person fråntas sin egendom. Domstolen fann att de aktuella åtgärderna visserligen varit nödvändiga i kampen mot narkotikahandeln och att staten hade ett stort utrymme för sina bedömningar av vilka åtgärder som behöver vidtas men att intrånget i bolagets rätt till respekt för sin egendom inte hade upprätthållit en rimlig jämvikt mellan anspråken från samhällets allmänintresse och de oeftergivliga kraven på skydd för den enskildes grundläggande rättigheter. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Cardot ./. Frankrike, dom 1991-03-19
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Vernillo ./. Frankrike, dom 1991-02-20
Dalia ./. Frankrike, dom 1998-02-19
Gnahoré ./. Frankrike, dom 2000-09-19
Artikel 1 i protokoll nr 1
AGOSI ./. U K, dom 1986-10-24
Air Canada ./. U K, dom 1995-05-05
C.M. ./. Frankrike, beslut 2001-06-26
Handyside ./. U K, dom 1976-12-07
Grifhorst ./. Frankrike, dom 2009-02-26 (noterad i nr 3/09)
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20

Sutyazhnik mot Ryssland
(Ansökan nr 8269/02, dom den 23 juli 2009)
Domen finns endast på engelska.

Rättelse av forumfel, genom ett tillsynsförfarande som kunde inledas utan tidsbegränsning, motiverades snarare av rättslig renlära än av önskan att rätta ett rättsligt fel av grundläggande betydelse. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Sutyazhnik, S, är en organisation registrerad i Ryssland. Till följd av att en ny lag om icke-statliga organisationer infördes ansökte S hos det regionala justitiedepartementet om att i enlighet med den nya lagen bli registrerat på nytt. Ansökningen avslogs emellertid. I juni 1999 fastslog den regionala marknadsdomstolen att departementet skulle registrera organisationen och det beslutet fastställdes i oktober samma år av marknadsdomstolen i en högre instans. Beslutet upphävdes emellertid av Högsta marknadsdomstolen under år 2000 med motiveringen att den aktuella tvisten föll utanför marknadsdomstolarnas jurisdiktion och att den i stället skulle ha prövats i allmän domstol. - I Europadomstolen åberopade S artikel 6 och klagade över att organisationen till följd av upphävandet genom ett tillsynsförfarande hade fråntagits rätten till tillgång till domstolsprövning.

Europadomstolen noterade först att reglerna om jurisdiktion i princip måste respekteras. Härefter erinrade domstolen om sin tidigare praxis enligt vilken fel beträffande domstols behörighet i princip kunde anses som ett sådant grundläggande fel som kunde bli föremål för rättelse genom ett tillsynsförfarande. Domstolen konstaterade emellertid att i det nu aktuella målet hade behörighetsreglerna som bäst varit otydliga och de hade förtydligats först under 2002 när Högsta marknadsdomstolen klargjorde att tvister rörande registrering av ideella organisationer föll utanför marknadsdomstolarnas kompetens. Domstolen konstaterade vidare att de strukturella förfarandeproblem som den tidigare hade konstaterat, nämligen att beslut av lägre domstolar i marknadsdomstolssystemet kunde ifrågasättas i all oändlighet på grund av en ansökan av en statstjänsteman utan att någon av parterna hade begärt det, förelåg också i det här målet. Frånvaron av en tidsfrist när det gällde återupptagandet av ett mål hade skapat osäkerhet för parterna. Det förhållandet att det tagit myndigheterna mindre än ett år att inleda omprövningsförfarandet påverkade inte det grundläggande osäkerhetsproblemet. Även om domstolen kunde godta att rättssäkerheten under vissa omständigheter kunde rubbas för att rätta ett grundläggande fel eller en domvilla vidhöll den i detta mål att Högsta marknadsdomstolens beslut att upphäva den lägre instansens dom hade motiverats av en rättslig renlärighetskänsla snarare än av ett behov att rätta till ett fel av grundläggande betydelse i det rättsliga systemet. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Skiljaktiga meningar

Domarna Anatoly Kovler, Ryssland och Elisabeth Steiner, Österrike, lämnade en gemensam skiljaktig mening. De höll med majoriteten om att den aktuella lagstiftningen som bäst var otydlig och att det därför hade varit Högsta marknadsdomstolens uppgift att just rätta till situationen och lämna anvisningar om registrering av ideella organisationer, vilket klart föll utanför marknadsdomstolarnas jurisdiktion. De höll inte med om att motivet för upphävandet varit rättslig renlära. Vidare framhöll de att den aktuella organisationens verksamhet inte hade påverkats nämnvärt av att inte bli registrerad och att den när som helst kunnat ge in en ny ansökan om registrering. Även om det inte fanns några tidsfrister för en omprövning hade den tid, inom vilken den extraordinära prövningen skett, inte överskridit skälig tid och upphävandet hade därför inte varit en oproportionerlig åtgärd.

HÄNVISNINGAR
Ryabykh ./. Ryssland, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Kot ./. Ryssland, dom 2007-01-18
Radchikov ./. Ryssland, dom 2007-05-24
Protsenko ./. Ryssland, dom 2008-07-31
Tishkevich ./. Ryssland, dom 2008-12-04
Luchkina ./. Ryssland, dom 2008-04-10

Joubert mot Frankrike
(Ansökan nr 30345/05, dom den 23 juli 2009)
Domen finns endast på franska.

Bestämmelse med retroaktiv verkan som infördes under pågående skatteprocess och som medförde att målet avgjordes till myndigheternas fördel ledde till att det skedde en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

J och hans hustru är båda franska medborgare och bosatta i Frankrike. År 1990 sålde de alla sina aktier i bolaget M till bolaget B. Till följd av en revision som genomförts i bolaget B av den nationella och internationella skatterevisionsenheten, DVNI, delgavs makarna J ett beslut om ytterligare skattekrav avseende kapitalinkomster som härrörde från transaktionen med försäljning av aktierna. DVNI fann att inkomsten hade överstigit det belopp som deklarerats med mer än 4 000 000 FRF. Makarna påfördes också en straffavgift, skattetillägg, för att ha lämnat oriktiga uppgifter med 40 %. Makarna medgav att de borde ha deklarerat det högre beloppet men begärde att skattetillägget skulle undanröjas. DVNI avslog deras begäran i november 1993. Beslutet om tillkommande skatt fastställdes i november 1994 och makarna J klagade i januari 1995 till skattemyndigheten över den tillkommande skatten och det påförda skattetillägget, men myndigheten svarade inte. I september 1995 klagade makarna till förvaltningsrätten och hävdade att DVNI inte hade haft behörighet att ändra taxeringen. Den 31 december 1996 publicerades budgetbeslutet för 1997. Där angavs bl.a. att skattemyndigheternas granskningar, som hade ifrågasatts på den grund att den myndighet som genomfört dem inte varit behörig att göra det, skulle anses lagenliga. Skattemyndigheten hävdade att denna bestämmelse skulle tillämpas i makarna Js fall. Förvaltningsrätten fann att bestämmelsen i budgetbeslutet inte uppfyllde kravet på allmänintresse, vilket var den enda grund på vilken lagstiftande åtgärder med retroaktiv verkan kunde vara berättigade. Förvaltningsrätten beslöt att den tillkommande skatten och påförda skattetillägg skulle undanröjas med motiveringen att DVNI inte haft befogenhet att granska de klagandes skatter, eftersom de inte hade haft några intressen i bolaget B, vilket bolag varit föremålet för revisionen. Båda parter överklagade. Appellationsdomstolen ändrade förvaltningsrättens dom den 10 februari 2004 genom att tillämpa bestämmelsen i budgetbeslutet på makarna Js fall och fann att DVNI hade haft befogenhet att granska deras affärer. Skattetilläggen undanröjdes emellertid helt eftersom de bedömdes orättvisa. Makarna betala skatten med klagade till Conseil d´ Etat som avslog överklagandet. - I Europadomstolen klagade makarna J över att en lagbestämmelse med retroaktiv verkan hade införts under förfarandet mot dem och att tvisten till följd därav hade avgjorts till myndigheternas fördel.

Europadomstolen fann, till skillnad från regeringen, med hänsyn till appellationsdomstolens beslut och förvaltningsdomstolarnas praxis att de klagande, innan budgetbeslutet för 1997 infördes, hade haft en "egendom" i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. De hade åtminstone haft en berättigad förväntan om att kunna återfå en del av det aktuella beloppet genom att klaga till förvaltningsdomstolarna. Budgetbeslutet hade inneburit ett intrång i makarna Js rätt till respekt för sin egendom och hade medfört att de fråntagits sin egendom. Det var ostridigt att intrånget hade haft stöd i lag. Domstolen fann emellertid att den aktuella bestämmelsen i budgetbeslutet för 1997 inte hade varit berättigad av grunder som hänförde sig till allmänintresset. Ökningen av antalet klagomål från skattebetalare, vilken den aktuella bestämmelsen, enligt regeringen, hade syftat till att motverka, hade varit rent hypotetisk vid den tidpunkt då bestämmelsen infördes. Införandet av den aktuella bestämmelsen hade oåterkalleligen hindrat makarna J från att göra gällande att DVNI hade gått utöver sina befogenheter och det hade därmed berövat dem en egendom som de kunde ha förväntat sig att återfå. Antagandet av den aktuella bestämmelsen i budgetbeslutet för 1997 hade därför gjort ett intrång i deras egendom och jämvikten mellan det allmännas intresse och skyddet för makarna Js rättigheter hade därför rubbats. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Maurice ./. Frankrike, dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Lecarpentier ./. Frankrike, dom 2006-02-14 (jfr nr 3/06)
S.A. Dangeville ./. Frankrike, dom 2002-04-16 (jfr nr 5/02)
Draon ./. Frankrike, dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Zielinski, Pradal & Gonzalez m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-10-28
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23

Lee Davies mot Belgien
(Ansökan nr 18704/05, dom den 28 juli 2009)
Domen finns endast på franska.

Trots att bevisning erhölls på ett olagligt sätt gav den inte upphov till tvivel om att den var tillförlitlig och rättegången i ett brottmål var därför i sin helhet inte orättvis. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1.

D är brittisk medborgare och bosatt i U K. Han befann sig i Belgien 1998 när polisen trängde in på privat mark utan husrannsakningsbeslut och upptäckte D och en annan person, hyresgästen på fastigheten, och ett stort parti cannabis. På grundval av den bevisning som sålunda erhölls anklagades D för narkotikahandel och sammansvärjning. Han frikändes i första instans i maj 2001 eftersom bevisningen mot honom hade erhållits på ett olagligt sätt. Åklagaren överklagade och hävdade att poliserna hade handlat i enlighet med belgisk lag enligt vilken poliser vid varje tillfälle kan gå in på "platser som är tillgängliga för allmänheten" och på "övergiven fast egendom". Appellationsdomstolen i Gent dömde D i juni 2004 och fann att även om endast en del av husrannsakan hade varit laglig hade rättvisan i rättegången som helhet inte påverkats. Ds vidare överklagande var utan framgång. - I Europadomstolen klagade D främst över att det skett en kränkning av artikel 6.1 eftersom den bevisning som legat till grund för åtalet mot honom hade erhållits olagligen.

Europadomstolen konstaterade ännu en gång att frågan om vilken bevisning som skall tillåtas huvudsakligen är en fråga för den nationella rätten. Domstolens roll är att säkerställa att förfarandet som helhet, inklusive det sätt på vilket bevisningen tagits fram, hade varit rättvist. Appellationsdomstolen i Gent hade funnit att husrannsakningen inte hade varit fullt laglig men att detta inte hade påverkat värdet av den bevisning som erhållits och att det inte hade kunnat konstateras någon kränkning av Ds rätt till respekt för sitt privatliv och hem. När det gällde om förfarandet som helhet varit rättvist fann Europadomstolen att det var viktigt att kunna fastställa om försvarets rättigheter hade respekterats och, framför allt, om D hade haft en möjlighet att ifrågasätta riktigheten av den olagligen erhållna bevisningen och motsätta sig att den användes. När kvaliteten på bevisningen var god och inte gav utrymme för tvivel minskade behovet av ytterligare stödbevisning. I Ds fall gav omständigheterna, under vilka den ifrågasatta bevisningen erhållits, inte anledning till något som helst tvivel om dess tillförlitlighet och riktighet. Dessutom hade D haft möjlighet att ifrågasätta riktigheten i tre skilda rättsinstanser och att motsätta sig att bevisningen användes och det resultat den medförde. Sakfrågan i brottmålet mot D hade därför prövats på ett rättvist sätt. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Schenk ./. Schweiz, dom 1988-07-12
Teixeira de Castro ./. Portugal, dom 1998-06-09
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Khan ./. UK, dom 2000-05-12
P.G. o. J.H. ./. U K, dom 2001-09-25
Heglas ./. Tjeckien, dom 2007-03-01 (jfr nr 3/07)
Allan ./. U K, dom 2002-11-05 (jfr nr 10/02)
Bykov ./. Ryssland, dom (GC) 2009-03-10 (jfr nr 3/09)
Göçmen ./. Turkiet, dom 2006-10-17

Olaru m.fl. mot Moldavien
(Ansökan nr 476/07 m.fl., dom den 28 juli 2009)
Domen finns endast på engelska.

Domstolen konstaterar kränkningar av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1 och tillämpar pilotmålsförfarande på mål om utebliven eller fördröjd verkställighet av nationella domar i Moldavien.

O m.fl. är sex moldaviska medborgare bosatta i Moldavien. De hade alla genom slutliga domar fått rätt att enligt skilda lagstiftningar få bostad från samhället. Domarna till deras förmån verkställdes emellertid inte. - I Europadomstolen klagade O m.fl. över att myndigheternas underlåtenhet att följa de bindande och verkställbara domarna till deras förmån innebar kränkningar av deras rättigheter enligt artikel 6.1 och av deras egendomsrätt enligt artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen noterade att de ifrågavarande domarna till förmån för de klagande inte hade blivit verkställda under perioder som varierade mellan tre och elva år. Domstolen har tidigare i ett antal fall funnit att det skett kränkningar av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1 när det gällt dröjsmål med verkställigheten av slutliga domar. Domstolen fann nu i likhet med de klagande att det inte hade framkommit något som gav anledning att göra en annan bedömning i förevarande fall. Domstolen fann därför på de skäl som den lämnat i de mål den hänvisade till att bristen på verkställighet inom skälig tid stred mot konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett kränkningar av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1

Domstolen hade vidare underrättat parterna om att den övervägde att ta upp målet som ett pilotmål. De klagande påstod att det var omöjligt för de lokala myndigheterna att rätta sig efter domstolarnas domar att förse dem med bostad och att detta avslöjade ett systemfel som kunde beröra ca 10 000 personer från fem olika kategorier. Personkategorierna var domare, åklagare, polistjänstemän, personer med vissa handikapp och anställda inom kriminalvården. Regeringen hade medgett att problemen fanns och hade förklarat att man förberett en ändrad lagstiftning men att denna inte kunde påverka de aktuella domarna. Europadomstolen erinrade om staternas skyldigheter enligt artikel 46. För att underlätta för staterna att verkställa sina domar kan domstolen genom ett pilotmål klargöra förekomsten av ett strukturproblem och peka på särskilda åtgärder som en stat kan vidta för att komma till rätta med dem. Om en stat emellertid underlåter att vidta de åtgärder som domstolen anvisat i ett pilotmål och fortsätter att kränka konventionen kommer domstolen inte att ha annat val än att åter ta upp prövningen av alla de mål som anhängiggjorts i frågan och avgöra dem genom dom. Domstolen konstaterade att den för närvarande har ca 300 mål anhängiga mot Moldavien gällande bristande verkställighet och att ungefär hälften av dem gäller domar om rätt till bostad från samhället för personer från ett tjugotal kategorier. Medan resten av målen om bristande verkställighet mot Moldavien, som vanligen rör mindre belopp som betalas efter vissa dröjsmål ofta förlikas, träffas det mycket sällan förlikningar i bostadsmålen. Domstolen framhöll att den i ett pilotmålsförfarande kan vilandeförklara alla mål som rör samma strukturella problem i avvaktan på att svarandestaten genomför anvisade åtgärder. Domstolen fann inte skäl för ett annat synsätt i förevarande fall men att det fanns anledning att göra skillnad mellan mål som redan hade anhängiggjorts och sådan som kan komma i framtiden. När det gällde den senare kategorin kommer domstolen att vilandeförklara alla nya ansökningar som kommer in efter det att denna dom har meddelats och som gäller bristande verkställighet eller dröjsmål med verkställighet av nationella domar gällande samhällsbostad. Vilandeförklaringen kommer att gälla under ett år efter det att denna dom vunnit laga kraft och de klagande i dessa mål kan komma att bli hänvisade till att åter vända sig till nationella myndigheter. När det däremot gällde mål som redan anhängiggjorts fann domstolen att det skulle vara orättvist för de klagande att åter behöva vända sig till de nationella myndigheterna även om det införts ett nytt rättsmedel. Domstolen fann därför att svarandestaten, inom ett år från det denna dom vinner laga kraft, måste garantera en lämplig och tillräcklig gottgörelse till alla offer för utebliven eller fördröjd verkställighet som klagat till domstolen innan denna dom meddelas. Detta kan åstadkommas genom särskilda lösningar i de enskilda målen som t.ex. förlikningar. Dessa mål vilandeförklarades därför under ett år, vilket inte hindrar domstolen från att avskriva mål till följd av att parterna träffat en förlikning eller när frågan lösts på annat sätt.

Domstolen ålade staten att inom sex månader från det att denna dom vinner laga kraft inrätta ett effektivt rättsmedel för utebliven eller fördröjd verkställighet av slutliga domar gällande samhällsbostad och att inom ett år garantera alla offer som klagat till domstolen gottgörelse.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1
Prodan ./. Moldavien, dom 2004-05-18 (jfr nr 6/04)
Luntre m.fl. ./. Moldavien, dom 2004-06-15 (noterat i nr 7/04)
Artikel 46
Scozzari o. Giunta ./. Italien, dom (GC) 2000-07-13
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Lukenda ./. Slovenien, dom 2005-10-06
S. o. Marper ./. U K, dom (GC) 2008-12-04 (jfr nr 11/08)
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2005-09-28 (förlikning)
Hutten-Czapska ./. Polen, dom (GC) 2006-06-19 (jfr nr 7/06)
Hutten-Czapska ./. Polen, dom (GC) 2008-04-28 (förlikning)
E.G. ./. Polen, beslut 2008-09-23 (avskriva 176 Bug River-mål och avsluta pilotförfarandet enl. Broniowski)
Wolkenberg m.fl. ./. Polen, beslut 2007-12-04 (avskriva mål enligt Broniowski)
Xenides-Arestis ./. Turkiet, dom 2005-12-22 (jfr nr 1/06)
Caraman ./. Moldavien, beslut 2008-04-22
Bottazzi ./. Italien, dom (GC) 1999-07-28
Moisei ./. Moldavien, dom 2006-12-19
Tudor-Auto S.R.L. o. Triplu-Tudor S.R.L. ./. Moldavien, dom 2008-12-09
Burdov ./. Ryssland (nr 2), dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)

Danilenkov m.fl. mot Ryssland
(Ansökan nr 67336/01, dom den 30 juli 2009)
Domen finns endast på engelska.

Klagomål om diskriminering på grund av fackföreningstillhörighet kunde inte prövas annat än i brottmål och beviskravet för direkt uppsåt var så högt att åtal inte väcktes. Brottmålsförfarandet var därför inte något effektivt rättsmedel och staten hade brustit i sina skyldigheter att ge skydd mot diskriminering. Det hade därför skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 11.

Klagande i målet, D, är 32 ryska medborgare alla medlemmar i det ryska hamnarbetareförbundets, DURs, avdelning i Kaliningrad. Den 14 oktober 1997 började DUR en två veckors strejk för att få bättre löner, bättre arbetsförhållanden och hälso- och livförsäkringar. Strejken misslyckades och målen uppnåddes inte och den avbröts den 28 oktober 1997. Under den period som följde blev DURs medlemmar omplacerade, överflyttade till deltidsanställningar och slutligen förklarades de övertaliga och avskedades på grund av en strukturell omorganisation av hamnbolaget. D besvarade dessa åtgärder med att väcka ett antal mål i de lokala domstolarna, där de klagade över att de utsatts för en olaglig diskriminerande behandling som grundades på deras medlemskap i fackföreningen. I samtliga mål och instanser dömde domstolarna till Ds fördel och undanröjde hamnens beslut och beslöt om ersättning för förlorade inkomster. Anklagelserna för diskriminering avslogs emellertid med motiveringen att förekomsten av diskriminering endast kunde fastställas inom ramen för ett brottmålsförfarande. De civila domstolarna ansåg sig därför inte behöriga att pröva den frågan. D saknade möjlighet att få tillstånd ett brottmål, eftersom juridiska personer som bl.a. hamnbolaget inte kunde hållas ansvariga och åklagarmyndigheten vägrade att väcka åtal mot hamnbolagets verkställande direktör. En preliminär utredning hade nämligen inte kunnat fastställa att direktören hade haft ett direkt uppsåt att diskriminera de klagande. Även DUR vände sig till domstolarna och klagade dessutom till internationella transportarbetarfederationen, ITF, och till den regionala duman i Kaliningrad. Både ITF och duman bekräftade förekomsten av diskriminering på grund av fackligt medlemskap och uppmanade till respekt för DURs medlemmars rättigheter. Trots dessa uppmaningar och domstolarnas återkommande undanröjande av hamnbolagets beslut minskade DURs medlemsantal från 290 under 1999 till endast 24 år 2001. - I Europadomstolen åberopade D artiklarna 11 och 14 och klagade över att regeringen hade godtagit deras arbetsgivares diskriminerande inställning och över vägran att pröva deras klagomål om diskriminering.

Europadomstolen erinrade först om omfattningen av statens skyldigheter att ge skydd mot diskriminering som hänför sig till rätten till föreningsfrihet. Domstolen betonade särskilt att varje anställd eller arbetare skulle ha full frihet att ansluta sig eller inte till en fackförening utan påföljd. Domstolen fann härefter att det var av avgörande betydelse att enskilda som påverkas av en diskriminerande behandling skall ges en möjlighet att ifrågasätta behandlingen och få rätt att vidta rättsliga åtgärder som kan säkerställa en verklig och effektiv gottgörelse. Domstolen konstaterade att Kaliningrads hamnbolag hade använt olika sätt för att uppmuntra anställda att ge upp sitt fackliga medlemskap, bl.a. omplacering till särskilda arbetslag med begränsade möjligheter, avskedanden som upphävts av domstolarna, sänkta löner, disciplinstraff m.m. Dessutom hade de rättsliga myndigheterna, trots att det i nationell civillagstiftning vid den aktuella tidpunkten fanns ett blankt förbud mot diskriminering på grund av fackföreningstillhörighet eller på grund av icke-medlemskap, vägrat pröva Ds klagomål över diskriminering med motiveringen att diskriminering endast kunde fastställas i ett brottmål. Domstolen fann att den huvudsakliga bristen i ett brottmålsförfarande, som grundades på principen om personligt ansvar, var att det krävdes bevisning bortom rimligt tvivel avseende hamnbolagets direktörs direkta uppsåt att diskriminera fackföreningsmedlemmarna. När sådant uppsåt inte kunde fastställas medförde det beslut att inte väcka åtal. Domstolen var därför inte övertygad om att ett brottmålsförfarande kunde ha inneburit en lämplig och genomförbar upprättelse i förhållande till den påstådda diskrimineringen. Staten hade brustit när det gällde att tillhandahålla ett effektivt och rättsligt skydd mot diskriminering på grund av medlemskap i fackförening. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 11.

HÄNVISNINGAR
Wilson & National Union of Journalists m.fl. ./. U K, dom 2002-07-02 (jfr nr 7/02)
National Union of Belgian Police ./. Belgien,dom 1975-10-27
Swedish Engine Drivers Union ./. Sverige, dom 1976-02-06
Demir o. Baykara ./. Turkiet, dom (GC) 2008-11-12 (jfr nr 10/08)
Associated Society of Locomotive Engineers and Firemen (ASLEF) ./. U K, dom 2007-02-27 (jfr nr 3/07)

Svetlana Orlova mot Ryssland
(Ansökan nr 4487/04, dom den 30 juli 2009)
Domen finns endast på engelska.

Ett förfarande pågick i nationella domstolar i flera instanser under knappt två år effektiv tid. På grund av upprepade återförvisningar spreds prövningen emellertid ut över nära sju år. De nationella domstolarna hade inte handlat tillräckligt skyndsamt och prövningen skedde inte inom skälig tid. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

S som är rysk medborgare och bosatt i Ryska Federationen arbetade som konsult vid Högsta domstolen i republiken Adygeya, RA. Under tiden hon var föräldraledig ändrades hennes anställning till att bli assistent till presidenten för Högsta domstolen i RA. När S återkom till arbetet erbjöds hon olika tjänster men inte den nyskapade. Hon godtog inte dessa erbjudanden och avskedades därför. Till följd därav väckte hon i juli 2001 en talan mot Högsta domstolen och yrkade att bli återinsatt på sin tidigare tjänst och att få ersättning för obetalda löner samt skadestånd. Hennes talan avslogs först av tingsrätten och senare av Högsta domstolen i RA i september 2001. Mellan november 2002 och maj 2008 prövades målet ånyo fem gånger till genom ett tillsynsförfarande. Slutligen beslöt den nationella domstolen genom ett beslut som vann laga kraft den 19 maj 2008 att S skulle återinsättas på sin tjänst och att de löner som hon skulle ha erhållit om hon inte hade avskedats skulle betalas ut till henne. - I Europadomstolen åberopade S artikel 6.1 och klagade över att de domstolar som prövat hennes klagomål inte hade varit opartiska, över att hon hade fråntagits rätten att få tillgång till domstolsprövning och över att hennes yrkanden inte hade prövats inom skälig tid.

Europadomstolen noterade att de nationella domstolarna hade prövat målet i totalt sex omgångar. Även om målet varit anhängigt i domstolarna under ett år och elva månader sammanlagt hade förfarandet fördröjts genom upprepade återförvisningar för ny prövning vilket fått till följd att det hade spritts ut över nära sju år. Målet hade inte varit svårt och S hade själv inte orsakat annat än obetydliga dröjsmål. Domstolen erinrade om att den konstant har haft den uppfattningen att en klagande inte kan klandras för att fullt ut dra fördel av de möjligheter som den nationella lagstiftningen tillhandahåller för att försvara sina intressen. Vidare hade de tre första omgångarna av förfarandet inneburit att målet prövades av domstolar som inte kunde anses oberoende och opartiska, vilket hade bekräftats av Högsta domstolen den 7 oktober 2005 när domstolen överlämnade målet till en domstol i en annan region. Dessutom hade målet prövats i ytterligare tre omgångar. Domstolen fann att de nationella domstolarnas underlåtenhet att utan dröjsmål överlämna målet till en oberoende och opartisk domstol och de upprepade återförvisningarna av målet från en domstol till en annan hade resulterat i betydande dröjsmål med prövningen av målet. Domstolen noterade att S hade befunnit sig i en särskilt sårbar situation eftersom hon hade avskedats när hon var föräldraledig. Det hade därför krävts att de nationella domstolarna hade handlat med särskild omsorg när de prövade de krav som S riktade mot sin arbetsgivare. Detta hade de nationella domstolarna inte gjort. Domstolen bedömde därför förfarandets längd som orimligt lång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Skorobogatova ./. Ryssland, dom 2005-12-01
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Ruotolo ./. Italien, dom 1992-02-27
Yagci o. Sargin ./. Turkiet, dom 1995-06-08
Sürmeli ./. Tyskland, dom (GC) 2006-06-08
Wierciszewska ./. Polen, dom 2003-11-25
Matica ./. Rumänien, dom 2006-11-02
Falimonov ./. Ryssland, dom 2008-03-25
Litoselitis ./. Grekland, dom 2004-02-05

Perdigao mot Portugal
(Ansökan nr 24768/06, dom den 4 augusti 2009)
Domen finns endast på franska.

När de rättegångskostnader, vilka beräknades på grundval av det värde tvisten gällde och som de klagande ålades att betala, översteg den expropriationsersättning som de tillerkändes i målet, upprätthölls inte någon rimlig jämvikt mellan samhällets och de enskildas intressen och det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

P är två makar som är portugisiska medborgare och bosatta i Lissabon. De ägde ett landområde om 130 000 kvm som år 1995 exproprierades för ett motorvägsbygge. P begärde över 20 miljoner EUR i ersättning för marken för att täcka den vinst de hävdade att de kunde ha gjort genom att exploatera ett stenbrott som var beläget inom det aktuella området. I juli 2003 avslogs deras begäran av appellationsdomstolen i Evora. Domstolen fann att de potentiella vinsterna från stenbrottet inte skulle beaktas vid beräkningen av ersättning. Denna bestämdes därför till litet över 197 000 EUR. Emellertid överskred de rättegångskostnader som makarna P, som tappande part i processen, skulle betala den beslutade ersättningen. Till följd härav återgick inte bara det beslutade ersättningsbeloppet till staten utan makarna P var dessutom tvungna att betala ytterligare 15 000 EUR. Detta gjorde de i februari 2008. - I Europadomstolen åberopade makarna P artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över det förhållandet att den expropriationsersättning som tillerkänts dem helt hade ätits upp av de rättegångskostnader som de ålagts att betala till staten.

Europadomstolen lät sig inte övertygas av regeringens argument att de klagande hade sig själva att skylla, eftersom den höga nivån på rättegångskostnaderna, som enligt portugisisk lag beräknades på grundval av det värde som var föremål för tvisten, hade orsakats av det förhållandet att makarna P hade övervärderat markens värde. Enligt Europadomstolens mening kunde makarna P inte klandras för att de, genom att använda de processuella möjligheter som stod tillbuds, hade försökt övertyga domstolen om att i ersättningen inkludera sådana omständigheter som de ansåg vara väsentliga, dvs. de vinster de kunde ha fått genom att utveckla stenbrytningen. Det var inte domstolens uppgift att göra en allomfattande prövning av det portugisiska systemet för att beräkna och bestämma rättegångskostnaderna. Tillämpningen av det systemet i praktiken i makarna Ps fall hade emellertid resulterat i att de över huvud taget inte fick någon som helst ersättning för den mark som togs ifrån dem. Det hade därför inte upprätthållits en rimlig jämvikt mellan samhällets allmänna intresse av att finansiera rättssystemet och de klagandes rättigheter. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Skiljaktiga meningar

Den italienske domaren Vladimiro Zagrebelsky, med vilken den ungerske domaren András Sajó instämde, var skiljaktig och anförde i korthet följande. Först lämnas en kort resumé över omständigheterna i målet och sedan sammanfattas majoritetens bedömning. Domare Zagrebelsky anger sedan att enligt hans uppfattning är den slutsats som majoriteten kommit till frukten av en bedräglig sammanblandning av det som gäller expropriationsersättning och de rättegångskostnader som de klagande skulle betala. Dessa har inget att göra med expropriationsersättningen utan avser endast det förhållandet att de klagande väckt en talan om ett stort belopp som saknade grund. Om deras krav varit ännu högre hade kostnaderna också varit högre. Man får inte blanda ihop det som myndigheterna var skyldiga att betala till de klagande med det som de å sin sida var skyldiga att betala. Det portugisiska systemet med ett samband mellan rättegångskostnaderna och tvistens värde är inte unikt för Portugal. Det finns också i andra europeiska rättssystem. Det handlar om betalning av sådana pålagor som avses i andra stycket av artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
James m.fl. ./. U K, dom 1986-02-21
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Kozacioglu ./. Turkiet, dom (GC) 2009-02-19 (jfr nr 3/09)
Aires ./. Portugal, kommissionens beslut 1995-05-25
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Iatridis ./. Grekland, dom (GC) 1999-03-25
Comingersoll ./. Portugal, dom (GC) 2000-04-06

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Bestämmelse om klagofrist, strikt tolkning eller överdriven formalism hindrade domstolsprövning
Dattel ./. Luxemburg, 2009-07-30; formalistisk tolkning av överklagande var oproportionerlig; art.1 i prot. nr 1 ej kränkn.

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 8/07, 4/08, 5/08, 7/08, 1/09, 4/09 och 7/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Kvitsiani ./. Georgien, 2009-07-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Grisevic m.fl. ./. Serbien, 2009-07-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ciornei ./. Rumänien, 2009-07-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Prokopyeva ./. Ukraina, 2009-07-30; även artikel 1 i protokoll nr 1
Solonskiy ./. Ukraina, 2009-07-30; även artikel 1 i protokoll nr 1
Sorokina och Goncharenko ./. Ukraina, 2009-07-30; även artikel 1 i protokoll nr 1
Semenovych ./. Ukraina, 2009-07-30; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Shventkovskiy ./. Ukraina, 2009-07-30;
Tereshchenko ./. Ukraina, 2009-07-30; endast artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Diskriminering

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass), 7/08 (militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 (skattefri ersättning beskattad), 11/08 (könsdiskriminering), 1/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering) 2/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering), 3/09 (religion, uppehållstillstånd, ras), 4/09 (religiös tillhörighet, nationalitet), 5/09 (könsdiskriminering)

Domstol - behörig, oberoende, opartisk m.m.
Luka ./. Rumänien, 2009-07-21; lekmannadomares oberoende inte säkerställt, ej skydd mot påtryckningar, även 6.1 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05, 6/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 1/08, 5/08, 6/08, 10/08, 1/09 och4/09.

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Naghi ./. Rumänien, 2009-07-21; ej fått ersättning för olagligt förstatligande
Simionescu-Râmniceanu ./. Rumänien, 2009-07-21; ej fått ersättning för olagligt förstatligande
Stefanescu m fl. ./. Rumänien, 2009-07-21; ej fått ersättning för olagligt förstatligande

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 6/09 och 7/09.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Alekhin ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel 5.3, 5.4 och 5.5
Lamazhyk ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel5.1 c) olagligt, även artikel 6.1, 5.3 och 5.4 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Hachette Filipacchi Asasocies, "Ici Paris" ./. Frankrike, 2009-07-23; bl.a. publ. reklamfoton av Johnny Halliday

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift el. oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning
Brezeanu ./. Rumänien, 2009-07-21; ej betald stämpelavgift hinder för domstolsprövning

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9/8, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09 och 7/09.

Granskning/brist. befordran av fånges/häktads/internerads post, besöksförbud m.fl. beslut i strid med artikel 8
Janus ./. Polen, 2009-07-21; korrespondens med Europadomstolen

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08,10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 6/09 och 7/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Aleksa ./. Litauen, 2009-07-21; tvistemål ang. del av byggnad, även art.6.1 Skälig tid
Igariene ./. Litauen, 2009-07-21; tvistemål ang. del av byggnad, även art.6.1 Skälig tid
Okçu ./. Turkiet, 2009-07-21; värdeförsämring på arbetsskadeers. pga. oskäligt lång tid, även artikel 13, art. 6.1 Skälig tid

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Giç ./. Turkiet, 2009-07-21; även artikel 6.1 Skälig tid
Gök och Güler ./. Turkiet, 2009-07-28; även art. 3 Våld och art. 6 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 5/09, 6/09 och 7/09.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Üçpinar ./. Turkiet, 2009-07-21; tillkommande expropriationsersättning för låg pga. otillräcklig dröjsmålsränta

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Zeki Bayhan ./. Turkiet, 2009-07-28; även art. 6 Rättvis rättegång
Arga ./. Turkiet, 2009-07-28;

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09 och 6/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Rachwalski och Ferenc ./. Polen, 2009-07-28; även artikel 3 Våld från polis, olaga intrång i hem

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09 och 5/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Mutsayeva ./. Ryssland, 2009-07-23; art. 2 (liv o. utredning), art.3 (behandling), art. 5 och art. 13

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Luka ./. Rumänien, 2009-07-21; grund för överklagande inte prövad, även art.6.1 Domstol - oberoende
Seliwiak ./. Polen, 2009-07-21; ej fått närvara när överklagande av brottmål prövades o. ej fått bemöta åkl.
GAspari ./. Slovenien, 2009-07-21; ej fått del av motparts överklagande
Bialas ./. Polen, 2009-07-28, tillgång till domstolsprövning, varken allmän el. förvaltningsdomstol fann sig behörig
Smyk ./. Polen, 2009-07-28; ej kränkning, rättshjälpsbiträde vägrat föra talan i högsta instans
Gök och Güler ./. Turkiet, 2009-07-28; ej fått juridiskt biträde hos polisen, även art. 3 Våld och art.6.1 Militär
Izzet Özcan ./. Turkiet, 2009-07-28; ej fått juridiskt biträde hos polisen även art. 6.1 Skälig tid
Seyithan Damir ./. Turkiet, 2009-07-28; anklagad ej fått närvara i första instans i brottmål
Zeki Bayhan ./. Turkiet, 2009-07-28; ej fått juridiskt biträde hos polisen, även art.6 Part inte fått del
Ananyev ./. Ryssland, 2009-07-30; art. 6.1 och 3 c) och d), ej varit närvarande el. företrädd vid förhandling
Gladyshev ./. Ryssland, 2009-07-30; användande av bevisning som erhållits genom tvång, även art. 3 Undermåliga
Yevgeniy Kornev ./. Ryssland, 2009-07-30; ej fått närvara vid förhandling, även artikel 3 Våld från polis

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Dvorácek och Dvorácková ./. Slovakien, 2009-07-28; artikel 2 (utredning), även artikel 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09 och 6/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3
Ananyin ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel 3 behandling, även artikel 5.3 och 5.4 Skälig tid
Pitalev ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel 3 behandling

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Klimenko o. Ostapenko ./. Ryssland, 2009-07-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Markovtsi o. Selivanov ./. Ryssland, 2009-07-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Molodyka m.fl. ./. Ryssland, 2009-07-23; även artikel 1 i protokoll nr 1
Colceru ./. Rumänien, 2009-07-28; även artikel 1 i protokoll nr 1
Khotuleva ./. Ryssland, 2009-07-30; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Alexanadru Marius Radu ./. Rumänien, 2009-07-21; fängelsepersonal ej förmått skydda mot misshandel fr. interner
Müdet Kömürcü ./. Turkiet (nr 2), 2009-07-21; artikel 3 (behandling och utredning) även artikel 13
Rachwalski och Ferenc ./. Polen, 2009-07-28; artikel 3 (behandling), även artikel 8 Privat- o. familjeliv
Ersoy ./. Turkiet, 2009-07-28; artikel 3 (behandling och utredning)
Gök och Güler ./. Turkiet, 2009-07-28; art. 3 utredning (ej kränkning art. 3 behandling), även art. 6 Rättvis och Militär
Terzi och Erkmen ./. Turkiet, 2009-07-28; artikel 3 (behandling och utredning)
Gladyshev ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel 3 (behandling och utredning) även artikel 6.1 Rättvis rättegång
Vladimir Fedorov ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel 3 behandling och utredning
Yevgeniy Kornev ./. Ryssland, 2009-07-30; artikel 3 behandling och utredning, även art. 6.1 Rättvis rättegång
Drozd ./. Ukraina, 2009-07-30; artikel 3: behandling ej kränkning, utredning kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Cernitu ./. Rumänien, 2009-07-21;
Dumitras ./. Rumänien, 2009-07-28;

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09 och 7/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
21 juli
Lesjak ./. Slovenien (33946/03) även artikel 13, mål om trafikskadeersättning
Aleksa ./. Litauen (27576/05) tvistemål ang. del av byggnad, även art.1 i protokoll nr 1 Intrång
Igariene ./. Litauen (26892/05) tvistemål ang. del av byggnad, även art.1 i protokoll nr 1 Intrång
Koç och Yürek ./. Turkiet (15179/02) brottmål
Pehlivanoglu ./. Turkiet (45873/05) mål om skadestånd pga. lång tid i häkte
Okçu ./. Turkiet (39515/03) arbetsskadeers., även artikel 13 och artikel 1 i prot. nr 1 Intrång
Giç ./. Turkiet (8126/02) även artikel 6.1 Militär ledamot
Kania ./. Polen (12605/03)
23 juli
Veljanoska ./. Makedonien (35640/04)
28 juli
Dvorácek och Dvorácková ./. Slovakien (30754/04)
Izzet Özcan ./. Turkiet (10324/05) även art. 6 Rättvis
30 juli
Lamazhyk ./. Ryssland (20571/04) brottmål, även artikel 5.3 och 5.4 se nedan samt artikel 5.1 c Frihetsberövande
Yefanov m fl. ./. Ukraina (13404/02) brottmål
Sebova ./. Ukraina (4430/04)
Shastkiv och Valitska ./. Ukraina (3638/04)
Smirnov ./. Ukraina (1409/03)
Yakubovych ./. Ukraina (29025/05)

ARTIKEL 5.3
21 juli
Janus ./. Polen (8713/03) för lång tid i häkte, även artikel 8 Granskning
Kacprzyk ./. Polen (50020/06) brottmål
Dün ./. Turkiet (17727/02) för lång tid i polisarrest
30 juli
Ananyin ./. Ryssland (13659/06) även artikel 3 Undermåliga och artikel 5.4 se nedan
Lamazhyk ./. Ryssland (20571/04) även artikel 6.1 och 5.4 se ovan samt artikel 5.1 c Frihetsberövande
Sergey Medvedev ./. Ryssland (3194/08) för lång häktningstid
Sorokin ./. Ryssland (7739/06) för lång häktningstid

ARTIKEL 5.4
30 juli
Ananyin ./. Ryssland (13659/06) även artikel 3 Undermåliga och artikel 5.3 se ovan
Lamazhyk ./. Ryssland (20571/04) även artikel 5.3 och 6.1 se ovan samt artikel 5.1 c Frihetsberövande

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Högsta domstolens dom den 3 juli 2009 i mål nr T 2955-08 i fråga om skadestånd.

Högsta domstolen finner att inte bara staten utan även en kommun kan åläggas skadeståndsskyldighet vid överträdelse av Europakonventionen.

Sedan socialnämnden fått anmälningar om att det fanns misstankar om att en man begått brott mot sin hustru, A, beslutade nämnden att inleda en utredning samt att omhänderta makarnas yngste son, O, med stöd av 6 § LVU. Vid omhändertagandet hämtades även A och hennes barn H, E och M av socialtjänstemän till inrättningen Rosenberg, där de kom att vistas från 2002-04-05 till 2002-05-16. Socialnämndens agerande har utretts och kritiserats. A, H, E och M väckte talan i tingsrätten och yrkade att kommunen skulle betala dem skadestånd med 350 000 kr till var och en av dem för kränkning samt till A även ersättning för sveda och värk. Som grund anförde de att kommunen begått brottsliga handlingar mot dem i form av olaga frihetsberövande och tjänstefel och de åberopade artikel 5 i Europakonventionen. Tingsrätten fastställde i mellandom att kommunen inte kan åläggas att betala skadestånd grundat på en överträdelse av konventionen. Hovrätten fastställde tingsrättens mellandom.

Högsta domstolen konstaterar inledningsvis att frågan om A, H, E och M är berättigade till ideellt skadestånd för kränkningar av deras rättigheter enligt Europakonventionen i första hand skall prövas enligt bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar i skadeståndslagen och att bestämmelserna skall tolkas fördragskonformt. Högsta domstolen erinrar om att den slagit fast att staten även utan särskilt lagstöd kan åläggas att betala ideellt skadestånd för kränkning av rättigheter enligt Europakonventionen. Frågan är nu om inte bara staten utan även en kommun kan åläggas att betala skadestånd för en kränkning av enskildas konventionsstadgade rättigheter. Domstolen erinrar vidare om att Europakonventionens artikel 13 ställer krav på att var och en, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet. Av bestämmelsen och i enlighet med den s.k. subsidiaritetsprincipen följer att nationella myndigheter och domstolar har det primära ansvarets för genomförandet av Europakonventionens rättigheter. Det står vidare klart att det vid en talan i Europadomstolen är staten som svarar enligt artikel 41 för bl.a. kommuners överträdelser av konventionen. Några konventionsrättsliga synpunkter på huruvida ett inhemskt skadeståndsansvar bör åvila stat eller kommun, torde inte finnas. Den aktuella frågan bör därför lösas i enlighet med de överväganden som gjordes när skadeståndslagens bestämmelser om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning infördes. Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen svarar stat och kommun för fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. I förarbetena angavs också bl.a. att det torde ligga i kommunernas eget intresse att de också i skadeståndsrättsligt hänseende själva fick svara för sina funktionärers göranden och låtanden i tjänsten samt att ett eventuellt statligt skadeståndsansvar för kommunala åtgärder sannolikt skulle leda till ökad statskontroll av kommunerna. Detta synsätt framstår som aktuellt och relevant även för frågan om en kommun bör ansvara för konventionskränkningar.

Högsta domstolen framhåller att det finns ett värde i att fördelningen av skadeståndsansvaret för konventionskränkningar speglar systematiken i skadeståndslagen. En anledning är att kärandeparten i många fall kan åberopa att ett handlande dels utgör fel eller försummelse enligt skadeståndslagen, dels innebär en konventionskränkning och att han/hon i sådant fall annars skulle behöva föra talan mot två svarandeparter. Högsta domstolen betonar att en ordning som innebär att denna komplikation kan undvikas framstår som angelägen.

Mot denna bakgrund finner Högsta domstolen att en kommun även utan särskilt lagstöd kan åläggas skyldighet att betala skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen i verksamhet som kommunen svarar för, i den mån det behövs för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen.

HÄNVISNINGAR
Högsta domstolen
NJA 2003 s. 217
NJA 2005 s. 462
NJA 2007 s. 295, 584 och 747

Kammarrättens i Sundsvall dom den 7 juli 2009 i mål nr 2614-08 angående avvisad talan enligt folkbokföringslagen.

Fastställandet av personnummer är en så uttalat offentligrättslig fråga att den faller utanför ramen för tillämpningsområdet för artikel 6.1 och ett beslut att tilldela en individ ett personnummer kan inte anses gälla en civil rättighet eller skyldighet och är därför inte överklagbart.

Skatteverket tilldelade en flicka ett personnummer vars sista fyra siffror var 0666. Föräldrarna, som ansåg att talet 666 är en religiös symbol, menade att dottern påtvingades en religiös meningsyttring i strid med 2 kap. 2 § Regeringsformen och begärde att flickan skulle få ett nytt personnummer. Skatteverket avvisade deras begäran med hänvisning till överklagandeförbudet i 39 § folkbokföringslagen. Föräldrarna klagade då till länsrätten, som bl.a. framhöll att den ifrågavarande bestämmelsen dock inte är tillämplig om möjlighet till domstolsprövning behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen . Länsrätten fann dock att det i målet inte var fråga om en civil rättighet eller skyldighet och att överklagandeförbudet därför skulle tillämpas.

Föräldrarna klagade vidare till kammarrätten och anförde bl.a. följande. För kristna symboliserar siffrorna 666 odjuret och det känns därför olustigt för dem att deras dotter skall tvingas bära dem i sitt personnummer. Skatteverkets beslut innebär en kränkning av deras grundlagsskyddade religionsfrihet enligt 2 kap. 1 § 6 RF. Ett påtvingat personnummer kränker dessutom deras grundläggande fri- och rättigheter enligt 2 kap. 2 § RF. Det utgör en civil skyldighet att både bära och använda det personnummer man tilldelas. Eftersom ett personnummer inte kan väljas bort utan tilldelas av staten genom tvingande beslut bör man som medborgare kunna överklaga detta beslut. Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. Att tilldela en person en viss sifferföljd i personnumret kan inte anses hindra fri religionsutövning och kan inte heller bryta mot det skydd mot visst tvång som regleras i 2 kap. 2 § RF. Ett personnummer har inte i något avseende tillagts en innebörd eller ett värde som kan anses utgöra en sådan civil rättighet eller skyldighet som avses i artikel 6.1.

Kammarrätten konstaterade att frågan i målet var om Skatteverkets beslut trots överklagandeförbudet måste anses vara överklagbart. Kammarrätten redogjorde härefter för bakgrunden till lagstiftningen, uttalanden i förarbeten, för artikel 6.1 i Europakonventionen och för Europadomstolens praxis på området. Härefter gjorde kammarrätten följande bedömning.

Personnummer används både inom den privata och den offentliga sektorn i samhället. Ett personnummer kan visserligen uppfattas som anknutet till en person som en personlig egenskap eller bestämning men är primärt inte avsett att fylla en funktion inom den privata rättssfären för rättshandlingar mellan enskilda och liknande förhållanden. Mot bakgrund av vad som uttalats i förarbetena och Europadomstolens praxis finner kammarrätten således att fastställandet av födelsenummer och kontrollsiffra är en så uttalat offentligrättslig fråga att den faller utanför ramen för tillämpningsområdet för artikel 6.1. Det aktuella beslutet kan alltså inte anses vara en fråga som rör en civil rättighet eller skyldighet och beslutet kan därför inte anses överklagbart på denna grund.

Kammarrätten fann härefter att inte heller det som anförts om de i RF föreskrivna grundläggande fri- och rättigheterna innebar att dessa hade åsidosatts. Överklagandeförbudet skulle därför upprätthållas. Kammarrätten avslog överklagandet.

HÄNVISNING
Schouten o. Meldrum ./. Nederländerna, dom 1994-12-09




Senast ändrad: 2011-04-12