JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 8 2007

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 12 juli - den 31 juli 2007. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt". Det finns också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Steén mot Sverige, beslut 2007-06-14
Fråga om muntlig förhandling i socialförsäkringsmål.

Domar mot andra länder

Nanning mot Tyskland, 2007-07-12
Att en mor förlorade vårdnaden om sin dotter till den fosterfamilj som under många år haft hand om flickan enligt ett avtal med modern var väl motiverat och kränkte inte artikel 8. Skälen för att vägra modern rätt till umgänge med dottern var otillräckliga och kunde inte berättiga ett så allvarligt intrång i familjelivet och det skedde i den delen en kränkning av artikel 8.

Jorgic mot Tyskland, 2007-07-12
Tyska domstolar var behöriga att pröva anklagelser för folkmord begångna i Bosnien och det skedde därför inte någon kränkning vare sig av artikel 5.1 a), artikel 6 eller artikel 7.

F och M mot Finland, 2007-07-17
När en far anklagades för sexuella övergrepp på sin dotter flera år efter det att hon gjort ett visst uttalande till en psykolog och dottern sedan, trots faderns begäran, inte någon gång under förfarandet i tre instanser hördes eller fick frågor ställda till sig, kränktes faderns försvarsrättigheter enligt artikel 6.1 och 3d).

Bukta m.fl. mot Ungern, 2007-07-17
Upplösning av en fredlig demonstration, enbart pga. att den inte anmälts till polisen i förväg i enlighet med gällande lag, innebar en oproportionerlig begränsning av mötesfriheten och det skedde därför en kränkning av artikel 11.

Krasnov och Skuratov mot Ryssland, 2007-07-19
Beslut att vägra registrera en person som valbar kandidat i val till duman som grundades på motstridiga, irrelevanta och otillräckliga skäl medförde att beslutet inte var proportionerligt och det skedde därför en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Ekholm mot Finland, 2007-07-24
Förvaltningsmyndighets obenägenhet att följa meddelade domstolsbeslut innebar en kränkning av artikel 6.1. Det gjorde också förfarandets längd - 16 år - som inte medgav en prövning inom skälig tid.

Demirel m.fl. mot Turkiet, 2007-07-24
Förbud att distribuera dagstidning i region med undantagstillstånd var inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och det skedde därför en kränkning av artikel 10. När det saknades möjlighet att få förbudet prövat kränktes artikel 13.

Schmidt mot Frankrike, 2007-07-26
När de skäl som angivits för ett beslut att omhänderta och placera en flicka hos andra än föräldrarna varit inte bara relevanta utan också tillräckliga och när åtgärderna hade beslutats med hänsyn till barnets bästa, skedde ingen kränkning av artikel 8.

Musayeva m.fl. mot Ryssland, 2007-07-26
Gripande och dödande av två bröder som inte förklarades, utreddes eller gottgjordes och där regeringen inte lämnade det material som domstolen begärt att få ta del av medförde kränkningar av artiklarna 2, 3, 5, 13 och 38.1 a).

Musayev m.fl. mot Ryssland, 2007-07-26
En militär operation i Groznyj innebar bl.a. att säkerhetsstyrkor dödade elva släktingar till en av de klagande, vilket orsakade denne ett omänskligt lidande. Utredningen av händelserna var så ineffektiv att den ansågs som godkännande. Det inträffade medförde kränkningar av artiklarna 2, 3 och 13.

Zaicevs mot Lettland, 2007-07-31
Administrativ förseelse som medförde tre dagars frihetsberövande innebar "anklagelse för brott" enligt artikel 6.1 och "brottslig gärning" enligt artikel 2 i protokoll nr 7 och dessa bestämmelser var därmed tillämpliga. Det skedde emellertid inte någon kränkning av artikel 6.1 men väl av artikel 2 i protokoll nr 7.

Ekeberg m.fl. mot Norge, 2007-07-31
När en domare i appellationsdomstol tidigare hade deltagit i beslut om förlängning av häktning hade den person som avsågs med häktningsbeslutet haft grundad anledning att ifrågasätta domstolens opartiskhet medan övriga klaganden som inte berörts av det tidigare beslutet inte hade det. Det hade därför skett en kränkning av artikel 6.1 endast i ett fall.

SVENSKA DOMAR

Förvaltningsdomstolar

Regeringsrättens dom den 24 juli 2007 i mål nr 7052-04 i fråga befrielse från påfört skattetillägg.

Migrationsöverdomstolens dom den 12 juni 2007 i mål nr UM 1480-07 i fråga om rätt att överklaga Migrationsverkets beslut om uppsikt samt om Migrationsverket som handläggande myndighet, sedan enskild överklagat ett uppsiktsbeslut, kan förordna om förvar.

ALLMÄNT

Enligt den preliminära statistiken per den 30 juni 2007 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 26 450 klagomål, vilket är en ökning med 4 % i förhållande till föregående års 25 550 klagomål för motsvarande period. 721 klagomål har förklarats admissible (68 genom separata beslut och 653 genom dom i sak), en minskning med 12 %. 14 117 klagomål har avgjorts, 963 genom dom, en ökning med 32 %, och 13 154 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 4 789 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balanser uppgick den juli till 97 850 mål vilket är en ökning med 9 % från den balans om 89 900 mål som förelåg vid årsskiftet.

I beslut den 13 juli 2007 förklarade domstolen de norska "krigsbarnens" ansökan för inadmissible i målet Thiermann m.fl. mot Norge (ansökan nr 18712/03). De klagande, 154 norska medborgare, fyra svenska och en tysk medborgare, klagade över den behandling de utsatts för som barn pga. att de haft en tysk far och över myndigheternas oförmåga att vidta åtgärder för att gottgöra dem.

Enligt domstolens pressrelease den 3 augusti 2007 har den stora kammarens panel för prövning av ansökningar om att hänskjuta mål som avgjorts i kammare till prövning i stor sammansättning beslutat att målet Yumak och Sadak mot Turkiet (ansökan nr 10226/03) skall prövas av domstolen i stor sammansättning. Dom efter prövningen i kammare meddelades den 30 januari 2007, se nr 2/07. Domstolen beslöt vidare att avslå 31 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga, se vidare domstolens hemsida via "Latest Press Releases" och "Search".

LÄNKAR

Domstolen har en värdefull Human Rights-portal. Här nedan lämnas några länkar som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till Europadomstolens förteckning över domar och beslut:
Engelska: List of Recent Judgments
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=1754123&skin=hudoc-en&action=request
Franska: Liste des arrêts récent
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=1754146&skin=hudoc-fr&action=request

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Steén mot Sverige
(Ansökan nr 18724/05, beslut den 14 juni 2007)
Beslutet finns endast på engelska.

Fråga om muntlig förhandling i socialförsäkringsmål.

M lider av Crohns sjukdom, en tarmsjukdom. Hon beviljades den 23 februari 1983 handikappersättning från försäkringskassan på en nivå av 32 % av basbeloppet fr.o.m. augusti 1982. I november 1998 beslöt kassan att höja ersättningsnivån till 50 % från november 1987 pga. de extra kostnader som sjukdomen medförde. I september 1998 ansökte M om ytterligare höjning av förmånen. Försäkringskassan beviljade henne en höjning upp till 69 % av basbeloppet från oktober 1998. M överklagade och yrkade att höjningen skulle utgå från augusti 1996. Länsrätten biföll överklagandet i oktober 1999. Under tiden hade M begärt att försäkringskassan skulle ändra sitt beslut från den 18 november 1988 och bevilja henne förmåner på en nivå av 65 % av basbeloppet retroaktivt från november 1987. Yrkandet avslogs genom ett tjänstemannabeslut i december 1999 med motiveringen att beslutet den 18 november 1988 inte grundades på uppenbart oriktigt eller ofullständigt underlag. M överklagade och försäkringskassan bestred hennes yrkanden och åberopade bl.a. ett avgörande i FÖD och RFV:s allmänna råd 1998:4. Efter div. skriftväxling begärde M muntlig förhandling. Länsrätten begärde ett yttrande från RFV som kom in i november 2000. Ett kompletterande yttrande inkom i februari 2001. I dessa yttranden tog verket ställning för försäkringskassans inställning, dvs. att beslutet hade fattats i vederbörlig ordning. Länsrätten beredde M tillfälle att skriftligen slutföra sin talan men M vidhöll yrkandet om muntlig förhandling. Länsrätten avslog överklagandet och yrkandet om muntlig förhandling. M klagade till kammarrätten som dock vägrade prövningstillstånd i april 2003. M klagade vidare men även Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd. - I Europadomstolen klagade M över att hon inte fått en muntlig förhandling och åberopade artikel 6.1. Hon klagade också över att de svenska domstolarna inte hade prövat hennes begäran om omprövning av beslutet från 1988 i sak och hävdade att hon därigenom inte hade fått en riktig tillgång till domstolsprövning.

Europadomstolen erinrade om att i ett förfarande inför en första och enda instans innehåller artikel 6.1 en rätt till muntlig förhandling om det inte finns synnerliga skäl som berättigar att det inte hålls en sådan förhandling. Skyldigheten för domstolarna är emellertid inte absolut. En domstol kan befrias från skyldigheten att hålla muntlig förhandling om en part otvetydigt avstår från sin rätt och det inte finns någon fråga av allmänt intresse som ändå gör att förhandling skall hållas. Ett avstående kan göras uttryckligen eller tyst, t.ex. genom att man avstår från att begära en muntlig förhandling. En muntlig förhandling kan också vara onödig pga. speciella omständigheter, t.ex. när målet inte väcker frågor om faktiska förhållanden eller av rättslig karaktär som inte kan besvaras på grundval av handlingarna i målet. I det aktuella målet stod det klart att M inte hade avstått från sin rätt till förhandling utan att hon i stället uttryckligen hade begärt att det skulle hållas en sådan i länsrätten och att hon vidhållit sitt yrkande i kammarrätten och Regeringsrätten, som inte prövade hennes klagomål i sak. Enligt domstolens mening kunde frågan om prövningstillstånd avgöras på grundval av handlingarna i akten och det var i dessa domstolar berättigat att inte hålla en muntlig förhandling. M:s klagomål till länsrätten över försäkringskassans beslut 1988 gällde huvudsakligen frågan om beslutet hade fattats i vederbörlig ordning och länsrätten hänvisade till FÖD:s avgöranden och RFV:s allmänna råd. Alternativt hävdade M att beslutet från 1988 var felaktigt och att hon därför borde få förmåner med 65 % av basbeloppet retroaktivt från november 1987. Länsrätten underrättade M om att det framgick av kassans beslut att kassan hade prövat hennes klagomål i sak och att beslutet hade fattats av en behörig tjänsteman. Länsrätten gav M fyra veckor på sig att slutföra sin talan skriftligen. Domstolen noterade att det var först härefter som M framställde yrkandet om muntlig förhandling och fann att det var tydligt att M:s enda intresse av en muntlig förhandling var att få diskutera lagligheten av försäkringskassans beslut. Även andra omständigheter talade för den bedömningen. Domstolen fann att M med lätthet borde ha kunnat styrka sina påståenden om att 1988 års beslut var felaktigt genom att ge in räkningar, läkarutlåtanden och andra handlingar för att visa vilka extra kostnader hon haft 1988 och som inte hade beaktats i det aktuella beslutet. Mot denna bakgrund fann domstolen att klagomålet var uppenbart ogrundat och att det därför skulle avvisas. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Fredin ./. Sverige (nr 2), dom 1994-02-23
Fischer ./. Österrike, dom 1995-04-26
Lundevall ./. Sverige, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Döry ./. Sverige, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Göç  ./. Turkiet, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Miller ./. Sverige, dom 2005-02-08 (jfr nr 2/05)
Håkansson o. Sturesson ./. Sverige, dom 1990-02-21
Schuler-Zgraggen ./. Schweiz, dom 1993-06-24
Salomonsson ./. Sverige, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Nanning mot Tyskland
(Ansökan nr 39741/02, dom den 12 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

Att en mor förlorade vårdnaden om sin dotter till den fosterfamilj som under många år haft hand om flickan enligt ett avtal med modern var väl motiverat och kränkte inte artikel 8. Skälen för att vägra modern rätt till umgänge med dottern var otillräckliga och kunde inte berättiga ett så allvarligt intrång i familjelivet och det skedde i den delen en kränkning av artikel 8.

N, som är mor till E, född 1984, blev änka 1986. Hon inledde 1987 ett förhållande med R som var gift med G och hade fyra barn med henne. G godtog förhållandet mellan maken och N och 1989 flyttade N och R till Duisburg medan E stannade kvar hos G och hennes barn i Dresden. N och R tillbringade regelbundet helgerna med G och barnen. 1991 flyttade R och G tillsammans med alla barnen till ett hus i Ratingen medan N stannade kvar i lägenheten i Duisburg. I juni 1991 träffade N ett avtal med R och G angående vården av dottern som innebar att denna skulle fortsätta att bo med R och G så som hon gjort de senaste tre åren. Härefter upphörde förhållandet mellan N och R och N:s försök att få träffa dottern ledde till konflikter. I november 1991 väckte N en talan för att få R och G att lämna tillbaka dottern. Enligt ett expertutlåtande kunde E inte hantera situationen i fosterfamiljen och det rekommenderades att hon skulle placeras på annat håll för att kunna återknyta till modern. Tingsrätten beslöt emellertid att avslå N:s talan och beslöt att E skulle stanna kvar i fosterfamiljen och där få psykologisk behandling. N:s vidare överklaganden var utan framgång. I maj 1994 väckte N åter en talan i tingsrätten för att få fosterföräldrarna att lämna tillbaka E eller alternativt att få ett beslut om umgängesrätt. En ny utredning inleddes men kunde inte genomföras som planerat pga. fosterföräldrarnas ovilja att medverka och E:s motstånd mot att medverka. Denna andra omgång i domstolarna förlöpte som tidigare utan någon framgång för N och förfarandet avslutades med konstitutionsdomstolens beslut att inte pröva N:s klagomål dit, bl.a. med hänsyn till att E blev myndig i juli 2002. I oktober 2002 förordnade tingsrätten att R och G fick adoptera E, ett beslut som N motsatte sig. - I Europadomstolen klagade N över att hon inte fått en domstolsprövning inom skälig tid och över att hennes rätt till respekt för sitt familjeliv hade kränkts.

Europadomstolen noterade att målet hade legat i regiondomstolen i fyra år. Kravet på prövning inom skälig tid var därför inte uppfyllt. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen fann vidare att de nationella domstolarna hade lämnat relevanta skäl för att avslå N:s begäran om att E skulle lämnas tillbaka till henne. Det hade därför inte skett någon kränkning av artikel 8 när det gällde den fortsatta placeringen i fosterfamiljen och den till viss del överförda vårdnaden. Domstolen noterade att de skäl som regiondomstolen stött sig på för att undanhålla N ett umgänge med sitt barn var otillräckliga för att motivera ett sådant intrång i N:s familjeliv. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Laino ./. Italien, dom (GC) 1999-02-18
H. ./. U K, dom 1987-07-08
Haase ./. Tyskland, dom 2004-04-08 (jfr nr nr 4/04)
Artikel 8
Keegan ./. Irland, dom 1994-05-26
Görgülü ./. Tyskland, dom 2004-02-26 (jfr nr 3/04)
Sahin ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Sommerfeld ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
T.P. o. K.M ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Elsholz ./. Tyskland, dom (GC) 2000-07-13
Kutzner ./. Tyskland, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Margareta o. Roger Andersson ./. Sverige, dom 1992-02-25
Olsson ./. Sverige (nr 2), dom 1992-11-27
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25
Gnahore ./. Frankrike, dom 2000-09-19

Jorgic mot Tyskland
(Ansökan nr 74613/01, dom den 12 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

Tyska domstolar var behöriga att pröva anklagelser för folkmord begångna i Bosnien och det skedde därför inte någon kränkning vare sig av artikel 5.1 a), artikel 6 eller artikel 7.

J, som är av serbiskt ursprung är medborgare i Bosnien och Hercegovina men var bosatt i Tyskland från 1969 till 1992, då han återvände till sin födelseort, Doboj. Han greps i december 1995 när han återvände till Tyskland och häktades misstänkt för att ha deltagit i folkmord under den etniska utrensningen i Dobojregionen under tiden maj-september 1992. Han anklagades för att ha bildat en paramilitär grupp som deltagit i gripanden, frihetsberövanden, misshandel och mord på muslimska män från tre byar i Bosnien i början av maj och juni 1992 och för att i juni 1992 ha skjutit 22 innevånare i en annan by däribland kvinnor, åldringar och handikappade. Därefter hade J och hans grupp jagat 40 män från sin by och J hade beordrat sin grupp att misshandla männen och att skjuta sex av dem. En sjunde person avled sedan han bränts tillsammans med de sex som avrättats. J hade vidare i september 1992 dödat en fånge med en träbatong för att demonstrera en ny metod för misshandel och dödande. I en dom den 26 september 1997 fällde appellationsdomstolen i Düsseldorf J för dessa anklagelser och han dömdes till livstids fängelse. Domstolen fann att den hade jurisdiktion över målet enligt artikel 6.1 i strafflagen och att det fanns ett legitimt samband för åtal i Tyskland, eftersom det skedde i enlighet med Tysklands militära och humanitära åtaganden i Bosnien och Hercegovina samt då J hade bott i Tyskland under mer än 20 år och hade gripits där. Domstolen fann vidare att tyska domstolar inte var förhindrade enligt allmän internationell rätt från att pröva målet. Domen vann efter ytterligare förfaranden i de tyska domstolarna laga kraft när det gällde att J dömdes för folkmord och åtta fall av mord och domstolens bedömning var att brotten var särskilt allvarliga. - I Europadomstolen åberopade J särskilt artikel 5.1 a) och artikel 6.1 och hävdade att de tyska domstolarna inte hade varit behöriga att döma honom. Han klagade också över att domen för folkmord stred mot artikel 7, särskilt eftersom de nationella domstolarnas vida tolkning av brottet folkmord inte hade någon grund i tysk eller internationell rätt.

Europadomstolen noterade att de tyska domstolarnas tolkning av artikel VI i folkmordskonventionen i ljuset av artikel 1 i samma konvention och deras fastställande av att de hade jurisdiktion för att döma J för folkmord hade starkt stöd i lagstiftningen och praxis i ett antal andra stater som var anslutna till konventionen till skydd för mänskliga rättigheter samt i reglerna för den internationella brottmålstribunalen för förra Jugoslavien (ICTY) och dess praxis. Artikel 9.1 i ICTY bekräftade de tyska domstolarnas bedömning att både ICTY och nationella domstolar hade jurisdiktion utan någon begränsning till nationella domstolar i något speciellt land. Europadomstolen noterade vidare att de tyska domstolarnas tolkning av tillämpliga bestämmelser och regler i internationell rätt inte varit godtycklig. De hade därför haft skälig grund för att finna att de hade jurisdiktion att pröva anklagelserna för folkmord. Härav följde att J dömts av en domstol som upprättats enligt lag i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Domstolen fann därför enhälligt att J berövats friheten efter en fällande dom av behörig domstol och att det därför inte skett någon kränkning av artikel 5.1 a) eller artikel 6.1.

Europadomstolen fann vidare att medan många myndigheter hade förespråkat en snäv tolkning av brottet folkmord så hade redan ett flertal myndigheter gett brottet en vidare tolkning på samma sätt som de tyska domstolarna. Vid sådant förhållande fann domstolen att J, om det behövts med hjälp av en advokat, rimligen kunde ha förutsett att han riskerade att anklagas och dömas för folkmord på grund av de gärningar han begått. I det sammanhanget fann domstolen också att J befunnits skyldig till gärningar som var särskilt allvarliga och som pågått länge. När dessa förutsättningar var uppfyllda ankom det på de tyska domstolarna att avgöra vilken tolkning av brottet folkmord enligt nationell rätt som de önskade tillämpa. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 7.

HÄNVISNINGAR
Artikel 5.1 a) och 6.1
Lavents ./. Lettland, dom 2002-11-28 (jfr nr 11/02)
Coëme m.fl. ./. Belgien, dom 2000-06-22
G. ./. Schweiz, kommissionens beslut 1990-10-10
Kübli ./. Schweiz, kommissionens beslut 1992-12-02
Artikel 7
S.W. ./. U K, dom 1995-11-22
C.R. ./. U K, dom 1995-11-22
Streletz, Kessler o. Krenz ./. Tyskland, dom (GC) 2001-03-22
K-H.W. ./. Tyskland, dom (GC) 2001-03-22
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Schenk ./. Schweiz, dom 1988-07-12

F och M mot Finland
(Ansökan nr 22508/02, dom den 17 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

När en far anklagades för sexuella övergrepp på sin dotter flera år efter det att hon gjort ett visst uttalande till en psykolog och dottern sedan, trots faderns begäran, inte någon gång under förfarandet i tre instanser hördes eller fick frågor ställda till sig, kränktes faderns försvarsrättigheter enligt artikel 6.1 och 3d).

F och M är finska medborgare och har tillsammans en dotter D. Fadern dömdes i oktober 1998 till villkorlig dom för att ha ofredat dottern sexuellt enligt uppgifter som hon lämnat till en psykolog 1991 under den tid då hon behandlades på sjukhus. Socialnämnden beslöt att omhänderta D och placera henne i familjevård pga. misstanken om sexuella övergrepp. Föräldrarna klagade över detta beslut i förvaltningsdomstolarna och Högsta förvaltningsdomstolen avslog klagomålet dit 1995. Samma år ansökte föräldrarna om att tvångsvården skulle upphöra och under förfarandets gång anmälde socialnämnden misstankarna om de fyra år tidigare begångna övergreppen. Som skäl för dröjsmålet angavs att nämnden velat ge fadern en möjlighet att genomgå terapibehandling och om denna visat sig vara framgångsrik skulle D ha kunnat återföras till hemmet. Nämnden ansåg uppenbarligen att terapibehandlingen misslyckats. Anklagelserna utreddes och fadern förnekade brott. D, nu elva år, hördes inte under förundersökningen och fadern gavs inte heller möjlighet att ställa frågor till henne. Förundersökningen avslutades den 17 februari 1997. Fadern dömdes av tingsrätten enligt anklagelserna för otukt med barn och blodskam med avkomling till fängelse i ett år och två månader villkorligt. D hördes, trots faderns begäran inte i tingsrätten. Fadern överklagade och vidhöll sitt yrkande om att D skulle höras. Han begärde också att rättsskyddscentralen för hälsovården skulle höra henne. Hovrätten avslog dessa yrkanden men höll muntlig förhandling och hörde då samma vittnen som tingsrätten, bl.a. dr SV, som nu uppgav att han träffat D några veckor tidigare och att hon då uppgett att fadern inte ofredat henne sexuellt på något sätt. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och avslog anklagelserna för blodskam med avkomling men fastställde domen i övrigt och lämnade ingen kommentar till dr SV:s vittnesmål. Fadern överklagade och vidhöll sina yrkanden. Högsta domstolen vägrade i december 2001 prövningstillstånd i brottmålsdelen men återvisade målet beträffande skadestånd till tingsrätten eftersom socialnämnden inte varit behörig att föra D:s talan. I Europadomstolen åberopade de klagande särskilt artikel 6.1, rätt till domstolsprövning inom skälig tid, och artikel 6.3 d), rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen, och klagade över att D inte hade hörts under förfarandet.

Europadomstolen konstaterade att förfarandet pågått i nära sex år och två månader för prövning i tre instanser. Målet var inte komplicerat och regeringen hade inte framfört något skäl för att domstolen skulle gå ifrån sin tidigare praxis i frågan. De klagande hade således inte fått sin sak prövad i domstol inom skälig tid. Domstolen fann därför att det i detta hänseende skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen konstaterade vidare att F inte på något stadium av förfarandet hade fått någon möjlighet att ställa frågor till sin dotter och att den enda bevisning emot honom varit de uttalanden som dottern gjort till en psykolog under 1991 och som varken hade upptagits på band eller videofilmats. Det strider visserligen inte i sig mot artikel 6.1 och 3 d) att man använder bevisning som erhållits under polisens utredning eller under förundersökningen under förutsättning att försvarets rättigheter respekteras. Som regel kräver dessa rättigheter att den tilltalade ges lämplig och tillräcklig möjlighet att ifrågasätta och förhöra en person som vittnar mot honom, antingen när uttalandena görs eller vid ett senare tillfälle under förfarandet. Domstolen var medveten om de svårigheter som kan föreligga när det gäller sexualbrott mot minderåriga och kunde därför godta att vissa särskilda åtgärder vidtogs för att skydda barnet så länge försvarets rättigheter respekterades. D hade, trots att fadern begärt det, inte hörts någon gång under förfarandet i tingsrätten och hovrätten. Inte heller hade fadern eller hans försvarare vid något tillfälle fått möjlighet att framställa frågor som vidarebefordrats till D. Detta hade inneburit så kraftiga begränsningar av försvarets rättigheter att fadern inte kunde sägas ha fått en rättvis rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 d).

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 - skälig tid
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Artikel 6.1 och 3 d)
A.M. ./. Italien, dom 1999-12-14
Saïdi ./. Frankrike, dom 1993-09-20
Doorson ./. Nederländerna, dom 1996-03-26
Bricmont ./. Belgien, dom 1989-07-07
Asch ./. Österrike, dom 1991-04-26
Baegen ./. Nederländerna, dom 1995-10-27
P.S. ./. Tyskland, dom 2001-12-20 (jfr nr 1/02)

Bukta m.fl. mot Ungern
(Ansökan nr 25691/04, dom den 17 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

Upplösning av en fredlig demonstration, enbart pga. att den inte anmälts till polisen i förväg i enlighet med gällande lag, innebar en oproportionerlig begränsning av mötesfriheten och det skedde därför en kränkning av artikel 11.

B m.fl. är ungerska medborgare bosatta i Budapest. Den 1 december 2002 gjorde den rumänske premiärministern ett officiellt besök i Budapest där han gav en mottagning på hotell Kempinski för att fira den rumänska nationaldagen, som var den dag då Transsylvanien, som tidigare var en del av Ungern, införlivades med Rumänien 1918. Dagen innan hade den ungerske premiärministern förklarat att han skulle närvara vid mottagningen. B m.fl. ansåg inte att han skulle närvara vid en tillställning till minne av något negativt i Ungerns historia och de samlades tillsammans med ca 150 andra personer framför hotellet för att demonstrera. De hade inte upplyst polisen om demonstrationen trots att det fanns ett lagligt krav på att så skulle ske tre dagar i förväg. När de poliser som ändå befann sig vid hotellet hörde ett ljud som liknande en detonation tvingade de demonstranterna att skingras. B m.fl. väckte en talan där de ifrågasatte polisens ingripande som de yrkade skulle förklaras olagligt. Klagomålet avvisades pga. att demonstrationen upplösts, eftersom polisen inte hade informerats i förväg. - I Europadomstolen åberopade B m.fl. artiklarna 10 och 11 och klagade över att deras fredliga demonstration hade upplösts.

Europadomstolen noterade att de nationella domstolarna inte hade prövat om demonstrationen varit fredlig och att de hade grundat sina beslut uteslutande på avsaknaden av en anmälan i förväg till polisen. Det fanns ingen bevisning som talade för att demonstrationen hade inneburit någon fara för den allmänna ordningen. Begränsningen hade stöd i lag och hade ett legitimt syfte. Att upplösa demonstrationen hade varit en oproportionerlig begränsning av de klagandes rätt till fredlig mötesfrihet som inte varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 11 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Rassemblement Jurassien Unité ./. Schweiz, kommissionens beslut 1979-10-10
Oya Ataman ./. Turkiet, dom 2006-12-05 (jfr nr 11/06)

Krasnov och Skuratov mot Ryssland
(Ansökningar nr 17864/04 och 21396/04, dom den19 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

Beslut att vägra registrera en person som valbar kandidat i val till duman som grundades på motstridiga, irrelevanta och otillräckliga skäl medförde att beslutet inte var proportionerligt och det skedde därför en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

K och S är ryska medborgare boende i Moskva. De klagade över att de förklarats obehöriga att ställa upp som kandidater i valet till duman på grund av att de lämnat oriktiga uppgifter i sina ansökningar om att bli registrerade som kandidater. K anklagades för att ha uppgett sig vara distriktsfullmäktiges ordförande när i själva verket en annan person, vid tiden för ansökningen, hade utnämnts till den befattningen. S påstods ha uppgett att han fungerade som chef för juridiska avdelningen vid Moskvas social-universitet när han hade förflyttats till en professorstjänst vid samma institution. Han anklagades också för att inte ha bekräftat att han var medlem i kommunistpartiet. Varken K eller S deltog härefter i valet. - I Europadomstolen åberopade de artikel 3 i protokoll nr 1. S klagade också över att han var den ende kandidat som nominerats av kommunistpartiet som vägrats registrering och han åberopade i den delen artikel 14.

Europadomstolen konstaterade att K i sin ansökan i september 2003 hade uppgett att han var ordförande i distriktsfullmäktige. Vid den tidpunkten hade distriktsfullmäktige lagligen upphört att existera efter en omorganisation till en kommun och en annan person utsetts till ordförande i kommunfullmäktige. Den befattning K uppgett sig ha fanns alltså inte längre och han hade uppsåtligen lämnat osanna uppgifter som kunde vilseleda väljarna. Domstolen fann att det var helt osannolikt att han, som han påstod, skulle ha varit omedveten om att det organ som han haft det verkställande ansvaret för hade omorganiserats och att en annan person hade utnämnts till befattningen som ordförande i kommunfullmäktige. Även om beslutet den 16 juni 2003 att avskeda honom inte formellt hade delgetts honom fanns det inget som tydde på att han därefter fortsatt att fullgöra sina tidigare uppgifter. Han hade därför lämnat uppgifter som kunde ha varit missledande för väljarna. Beslutet att vägra honom registrering var därför inte oproportionerligt. Domstolen fann därför enhälligt att det i fråga om K inte hade skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

När det sedan gällde S noterade domstolen att de nationella domstolarna hade lämnat motstridiga skäl till varför de ansett att han lämnat oriktiga uppgifter om sin anställning. Dessa skäl hade dessutom inte någon laglig grund. Det fanns inget som talade för att S handlat i ond tro och i vart fall kunde påståendet, att skillnaden mellan en tjänst som professor och en som chef för avdelningen, kunde vilseleda väljarna inte tas på allvar. Det hade inte påståtts att S inte varit medlem i kommunistpartiet och domstolen kunde därför inte godta att beslutet att förklara honom obehörig att ställa upp i valet hade syftat till att förhindra att väljarna fick en felaktig uppfattning om hans politiska sympatier. Följaktligen saknades det ett rimligt proportionellt förhållande mellan åtgärden att utestänga S från deltagande i valet och det legitima syftet att skydda väljarna mot att vilseledas av att kandidater falskeligen uppgav vad de stod för och representerade. De nationella myndigheternas beslut att S inte kunde förklaras valbar grundades inte på relevanta och tillräckliga skäl och stämde inte överens med ostridiga fakta och det var därför inte proportionerligt i förhållande det mål som skulle uppnås. Domstolen fann därför enhälligt att det i fråga om S hade skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14.

HÄNVISNINGAR
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Sadak m.fl. ./. Turkiet (nr 2), dom 2002-06-11 (jfr nr 6/02)
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Gitonas m.fl. ./. Grekland, dom 1997-07-01
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
Russian Conservative Party of Entrepreneurs m.fl. ./. Ryssland, dom 2007-01-11 (jfr nr 1/07)
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
I fallet S även
Rekvényi ./. Ungern, dom (GC) 1999-05-20
Moscow bransch of the Salvationa Army ./. Ryssland, dom 2006-10-05 (jfr nr 9/06)
Tsonev ./. Bulgarien, dom 2006-04-13
Leyla Sahin ./. Turkiet, dom (GC) 2005-11-20 (jfr nr 10/05)

Ekholm mot Finland
(Ansökan nr 68050/01, dom den 24 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

Förvaltningsmyndighets obenägenhet att följa meddelade domstolsbeslut innebar en kränkning av artikel 6.1. Det gjorde också förfarandets längd - 16 år - som inte medgav en prövning inom skälig tid.

E och hennes son är finska medborgare och bosatta i Esbo. De har också ett fritidshus på Åland. Målet gäller E:s klagomål över det förfarande där de 1991 väckte talan inför Södra Ålands hälsonämnd mot grannar till fritidshuset med yrkande om att dessa skulle ta bort sina hundgårdar från deras gemensamma gräns, eftersom hundarnas skällande var störande. Efter många turer ända till högsta instans och sedan Europadomstolen kommunicerat klagomålet med regeringen, förelade hälsonämnden i april 2006 genom ett åttonde beslut grannarna att inte använda hundgårdarna och att de, om de önskade ha hundar på sin egendom efter det att beslutet vunnit laga kraft, måste bygga nya hundgårdar som inte kunde orsaka störningar. Detta förfarande tycks ännu inte vara avslutat. - I Europadomstolen klagade E över förfarandets längd och över att hälsonämnden hade underlåtit att följa rättsliga beslut. De hävdade vidare att oväsendet av skällande hundar hade hindrat dem från att använda eller att sälja sin egendom. De åberopade artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen konstaterade att förfarandet hade pågått i nära 16 år och att även om det kunde anses vara fråga om flera processer så skulle de bedömas tillsammans. Domstolen hänvisade till att den tidigare prövat liknande frågor och att regeringen inte anfört något som gav anledning att frångå den bedömning som gjorts tidigare. Mot bakgrund av domstolens praxis kunde längden på det aktuella förfarandet inte anses svara mot kravet på "skälig tid". Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende skett en kränkning av artikel 6.1.

När det gällde klagomålet över att hälsonämnden inte följt det beslut som meddelats av domstol och som ålade nämnden att pröva vilka åtgärder som skulle vidtas för att sänka nivån på det störande ljudet och nämnden i stället gjort en ny prövning av om det förekom något störande ljud, erinrade Europadomstolen om att den rätt att få tillgång till domstolsprövning som artikel 6.1 garanterar skulle vara illusorisk om ett nationellt rättssystem tillät att slutliga, bindande rättsliga beslut fick förbli verkningslösa till nackdel för en part. Det är otänkbart att det skydd som artikel 6.1 ger en enskild part i ett rättsligt förfarande beskrivs i detalj, t.ex. rättvis rättegång, offentlig och skyndsam prövning, utan att tillämpningen av rättsliga beslut skyddas. Att en dom som har meddelats av en domstol följs och verkställs är därför en integrerade del av en rättegång i den mening som avses i artikel 6. Dessa principer är av än större betydelse när det gäller förvaltningsförfaranden gällande en tvist vars utgång är av avgörande betydelse för en parts civila rättigheter. När en förvaltningsmyndighet vägrar att följa en dom eller bara fördröjer verkställigheten förlorar de rättssäkerhetsgarantier som den enskilde åtnjuter enligt artikel 6 sin mening. Domstolen noterade att hälsonämnden underlåtit att följa Högsta förvaltningsdomstolens och länsrättens avgöranden under omkring tio år eller mer exakt ända tills domstolen kommunicerade klagomålet med den finska regeringen och att nämnden därigenom berövat rätten till en rättvis rättegång all effekt. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende skett en kränkning av artikel 6.1 och att det mot den bakgrunden inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 - skälig tid
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Artikel 6.1 - rättvis rättegång
Philis ./. Grekland (nr 1), dom 1991-08-27
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Hornsby ./. Grekland, dom 1997-03-19

Demirel m.fl. mot Turkiet
(Ansökan nr 75512/01, dom den 24 juli 2007)
Domen finns endast på franska.

Förbud att distribuera dagstidning i region med undantagstillstånd var inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och det skedde därför en kränkning av artikel 10. När det saknades möjlighet att få förbudet prövat kränktes artikel 13.

Klagande i målet är tio personer, D, alla turkiska medborgare. De är utgivare, redaktör, rättslig företrädare för och reportrar på en dagstidning, (ung.) "Dagens sjunde bud", samt rättslig företrädare för det bolag som ansvarade för produktionen och distributionen av tidningen som kom ut första gången den 23 juni 2001. Den 27 juni 2001 beslöt guvernören i en region där undantagstillstånd har införts att utan någon tidsgräns förbjuda lanseringen, distributionen och försäljningen av tidningen i regionen. - I Europadomstolen klagade D över att förbudet att distribuera en daglig tidning i en region med undantagstillstånd innebar ett oberättigat intrång i deras rätt att förmedla information och uppfattningar. De klagade också över att det inte fanns något rättsmedel som gjorde det möjlig för dem att överklaga guvernörens beslut. De åberopade ett flertal artiklar i konventionen och artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen konstaterade att klagomålet i första hand skulle prövas enligt artikel 10 i sig och i förening med artikel 13 och fann därvid inledningsvis att distributionsförbudet innebar ett intrång i rätten till yttrandefrihet. Domstolen noterade att lagen om undantagstillstånd gav en guvernör behörighet att förbjuda spridning och distribution av allt skrivet när det kunde anses ägnat att allvarligt störa den allmänna ordningen i regionen eller att hetsa den lokala befolkningen eller att hindra ordningsstyrkorna från att utföra sina uppgifter genom att lämna en falsk tolkning av de aktiviteter som skedde i regionen. Guvernören fick härigenom vida befogenheter när det gällde att meddela förbud mot att distribuera och introducera publikationer. Sådana förbud är inte i sig oförenliga med konventionen men det måste finnas ett fullgott skydd mot godtycke. Domstolen noterade särskilt att det finns stora svårigheter när det gäller kampen mot terrorism och den politiska spänning som vid den aktuella tidpunkten rådde i regionen men konstaterade också att beslutet i fråga inte var motiverat. Vidare hade regeringen inte åberopat några omständigheter som talade för att den aktuella tidningen syftade till att mana befolkningen till våld eller som tog avstånd från demokratin. Mot denna bakgrund kunde domstolen inte finna att det ifrågasatta beslutet varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

Domstolen erinrade vidare om att det enligt artikel 13 skall finnas ett rättsmedel för dem som utsatts för en kränkning av sina rättigheter eller friheter enligt konventionen. Oavsett hur staterna väljer att utforma ett sådant rättsmedel så skall det i vart fall vara effektivt såväl i praktiken som rättsligt. Domstolen konstaterade härefter att det i den nationella rätten saknades ett rättsmedel för att ifrågasätta en åtgärd som beslutats av en guvernör i en region med undantagstillstånd. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 13 och att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet i övrigt.

HÄNVISNINGAR
Artikel 10
Çetin m.fl. ./. Turkiet, dom 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Güneri m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-07-12 (jfr nr 7/05)
Yesilgöz ./. Turkiet, dom 2005-09-20 (jfr nr 9/05)
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27

Schmidt mot Frankrike
(Ansökan nr 35109/02, dom den 26 juli 2007)
Domen finns endast på franska.

När de skäl som angivits för ett beslut att omhänderta och placera en flicka hos andra än föräldrarna varit inte bara relevanta utan också tillräckliga och när åtgärderna hade beslutats med hänsyn till barnets bästa, skedde ingen kränkning av artikel 8.

AS är fransk medborgare och hans hustru, DS, är nyzeeländsk medborgare. De är båda bosatta på Nordirland. De var tidigare medlemmar i "Den kristna bibelkyrkan", känd som "Citadellet", en evangelisk, protestantisk kyrka som upplöstes 1990. 1993 anklagades AS för övergrepp på ett fyraårigt barn. Parets egen dotter, V, då tre år, omhändertogs av de sociala myndigheterna efter ett beslut av Versailles ungdomsdomare den 12 februari 1993. Till stöd för sitt beslut framhöll domaren att AS hade anklagats i brottmål för olagligt inspärrande samt bristande vård och misshandel av minderårig. Vidare noterade hon att det sätt som V, likt andra barn vars föräldrar tillhört "Citadellet" hade uppfostrats på, var sådant att hennes psykologiska balans och utveckling troligen hade äventyrats allvarligt. Omhändertagandebeslutet fastställdes och föräldrarna fick umgängesrätt. DS lämnade härefter Frankrike för att förena sig med sin familj i Nya Zeeland och för att föda sitt andra barn där i mars 1995. I juli 1995 fick V:s farföräldrar vårdnaden om henne och föräldrarnas umgängesrätt upphävdes. Detta beslut fastställdes och det förlängdes sedan vid flera tillfällen, i september 1997, maj 1998 och juni 1999. Under tiden hade DS bosatt sig på Nordirland och när hon fick veta att V skulle döpas som romersk katolik motsatte hon sig detta med all kraft och lyckades ändra planeringen. Den 13 juli 1998 kallades DS till ungdomsdomaren för en ny förhandling och hon såg då sin dotter för första gången på fem år. Mötet ledde inte till någon åtgärd. I juni 1999 beviljades DS rätt att besöka dottern och det beslutet fastställdes i mars 2000. I juli 2000 fastställdes placeringen av V hos farföräldrarna och efter en psykologutvärdering fick DS ytterligare rättigheter till kontakter med dottern och hon skulle bl.a. få ha V boende hos sig. Under ett sådant besök under tiden 12-15 juli 2000 tog DS med sig V och lämnade Frankrike och for till Nordirland. DS efterlystes och de franska myndigheterna begärde att de brittiska myndigheterna skulle återlämna V med stöd av Haagkonventionen. Den 16 augusti fick DS vårdnaden om V av en nordirländsk domstol och fadern fick rätt att ha kontakt med V enligt moderns samtycke och med samtycke från de sociala myndigheterna. I mars 2001 fick fadern också åter vårdnad om V. Den 10 december 2002 lade förundersökningsdomaren ner det förfarande som inletts mot DS. I december 2005 dömdes AS till 18 månaders fängelse villkorligt för frihetsberövande och misshandel av barnen JA och SA under 1989 och 1990. - I Europadomstolen klagade AS och DS över att V tagits ifrån dem och att det därför skett ett intrång i deras familjeliv. De klagade också över att förfarandet varit orättvist. De åberopade artiklarna 8, 6 och 13.

Europadomstolen fann att de åtgärder som beslutats av ungdomsdomaren, inkl. placeringen hos farföräldrarna, innebar ett intrång i de klagandes rätt till respekt för sitt familjeliv. Intrånget hade haft stöd i lag och att det haft det legitima syftet att skydda V:s hälsa och hennes rättigheter och friheter. Frågan var om det hade varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen noterade inledningsvis de skäl som angetts som stöd för omhändertagandet av V och konstaterade att ungdomsdomaren hade grundat sitt beslut på det förhållandet att AS anklagats i ett brottmål rörande minderåriga, att de sociala myndigheterna fäst uppmärksamheten på att barn vars föräldrar tillhört samma samfund som AS och DS bl.a. var utestängda från omvärlden, som framställdes som satanisk, att de var tvingade att lyda vissa fastebestämmelser, att de hade begränsad tid för sömn och att de kunde utsättas för kroppsstraff i form av örfilar och slag med bälte samt att denna form av uppfostran var sådan att V:s psykologiska hälsa och utveckling allvarligt äventyrades. Europadomstolen fann med hänsyn till barnets bästa att detta var tillräckliga skäl för att omhänderta V. Härefter prövade domstolen skälen för att förlänga placeringsbeslutet och noterade att den återkommande omprövningen av situationen före varje förlängning och den noggrannhet och omsorg med vilken omprövning skett, hade gjorts i syfte att skydda barnets intressen. Domstolen prövade också om ungdomsdomaren försökt upprätthålla kontakten mellan V och hennes föräldrar och fann att myndigheterna försökt uppnå ett sådant mål men att misslyckandet berodde på de klagandes motvilja mot föreslagna åtgärder. Domstolen noterade slutligen att DS inte utestängts från beslutsprocessen och att hon hade haft möjlighet att stoppa planen på att döpa V. Sammanfattningsvis fann domstolen att de skäl som angivits inte bara var relevanta utan att de också var tillräckliga i den mening som avses i artikel 8.2. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 8.

Domstolen tog sedan ställning till klagomålet över att de klagande inte fått del av referentens rapport i Kassationsdomstolen. Regeringen hade överlåtit den frågan till domstolens bedömning och mot den bakgrunden samt med hänsyn till domstolens praxis i liknande mål fann domstolen enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen konstaterade vidare att Kassationsdomstolen hade meddelat sin dom avseende placeringen av V hos farföräldrarna den 6 mars 2002 eller tre år efter det att målet hade överklagats dit. Kassationsdomstolen hade funnit att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet eftersom placeringsbeslutet löpt ut och ungdomsdomaren hade beslutat om nya åtgärder beträffande V. Europadomstolen erinrade om att förfaranden som gäller föräldraansvar krävde skyndsam behandling eftersom den tid som gick kunde medför irreparabla skador på förhållandet mellan barn och föräldrar som inte levde tillsammans. Överklagandet till Kassationsdomstolen kunde med hänsyn till de speciella omständigheterna i målet inte anses ha varit effektivt. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8 - tillämplighet
Eckle ./. Tyskland, dom 1982-07-15
Inze ./. Österrike, dom 1987-10-28
Association Ekin ./. Frankrike, beslut 2000-01-18
Chevrol ./. Frankrike, dom (GC) 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Artikel 8 - intrång
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25
Gnahore ./. Frankrike, dom 2000-09-19
Artikel 8 - med stöd i lag
Olsson ./. Sverige (nr 1), dom 1988-03-24
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Gnahore ./. Frankrike, dom 2000-09-19
Zakharova ./. Frankrike, beslut 2005-12-13
Artikel 8 -nödvändig i ett demokratiskt samhälle
Hoffmann ./. Österrike, dom 1993-06-23
Olsson ./. Sverige (nr 1), dom 1988-03-24
Hokkanen ./. Finland, dom 1994-09-23
Elsholz ./. Tyskland, dom (GC) 2000-07-13
Gnahore ./. Frankrike, dom 2000-09-19
Sahin ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
K. o. T. ./. Finland, dom (GC) 2001-07-12
Olsson ./. Sverige (nr 2), dom 1992-11-27
Johansen ./. Norge, dom 1996-08-07
Artikel 6.1 - kommunikation
Reinhardt o. Slimane-Kaïd ./. Frankrike, dom 1998-03-31
Artikel 6.1 i förening med artikel 13
Tolmunen ./. Frankrike, kommissionens beslut 1997-04-09
Plasse-Bauer ./. Frankrike, beslut 2005-05-31
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25

Musayeva m.fl. mot Ryssland
(Ansökan nr 74239/01, dom den 26 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

Gripande och dödande av två bröder som inte förklarades, utreddes eller gottgjordes och där regeringen inte lämnade det material som domstolen begärt att få ta del av medförde kränkningar av artiklarna 2, 3, 5, 13 och 38.1 a).

De klagande i målet, M, är två makar, AD och AR och deras sonhustru E. Makarna M bodde tillsammans med sina söner, A och U samt A:s hustru E i ett hushåll som omfattade två hus i Gekhi i Tjetjenien. Den 8 augusti 2000 genomfördes en militär operation i byn sedan ett ryskt pansarfordon hade sprängts i närheten av byn. Under operationen greps A och U och fördes bort. Härefter var byn var helt avspärrad av federala trupper under två dagar. När avspärrningarna hävdes, gick AD till Urus-Martan och underrättade chefen för distriktsförvaltningen om att sönerna gripits. Hon gick också till den militäre distriktsbefälhavarens kontor där hon såg sin äldste sons bil, som förts bort, på gården. När hon frågade efter sina söner och bilen upplyste befälhavaren henne om att han inte hade några uppgifter om sönerna och han uppmanade henne att återkomma två dagar senare. Den 11 eller 12 augusti återkom AD men hon fick åter samma svar, att det inte fanns några uppgifter om var sönerna fanns. Trots upprepade förfrågningar hos olika myndigheter och på olika nivåer kunde AD inte få några upplysningar om vad som hänt hennes söner. Den 13 september fann AR i närvaro av en polis och tjänstemän från den lokala förvaltningen fyra kroppar i en grav nära kyrkogården i Gekhi. Alla kropparna visade tecken på att ha mött en våldsam död. AR identifierade två av kropparna som sina söner. Ett brottmålsförfarande inleddes men det sköts vid flera tillfällen upp på grundval av att det var omöjligt att identifiera några gärningsmän. I augusti 2002 fick modern AD status som offer för ett brott men utredningen sköts åter upp och förblev vilande till oktober 2004 eller tills Europadomstolen kommunicerat familjens klagomål med den ryska regeringen, då modern informerades om att den återupptagits. Härefter följde ytterligare uppskjutningar och återupptaganden av förfarandet. Under mellantiden hade AD och AR i separata mål väckt talan mot finansministeriet i tingsrätten i Moskva med yrkanden om skadestånd för det olagliga frihetsberövandet av sönerna. Tingsrätten avslog emellertid deras yrkanden eftersom den fann att det inte fanns grund för yrkandena i den inhemska lagen. Även makarnas överklaganden avslogs. - I Europadomstolen klagade M särskilt över att deras anhöriga till följd av de olagliga frihetsberövandena hade torterats och dödats, över avsaknaden av en tillräcklig utredning av det inträffade och över avsaknaden av ett effektivt rättsmedel. De åberopade artiklarna 2, 3, 5 och 13.

Europadomstolen konstaterade att parterna var överens om att A och U gripits av federala soldater den 8 augusti 2000 i samband med en specialoperation och att de förts till de federala styrkornas tillfälliga högkvarter när Gekhi. Det stod klart att de vid gripandet varit vid god hälsa och att deras kroppar hade återfunnits senare med tecken på att de mött en våldsam död. Domstolen fann det fastslaget att de två bröderna hade dött medan de kvarhölls av de federala styrkorna. M.h.t. att regeringen inte förmått lämna någon godtagbar förklaring har den brustit i sitt ansvar för bröderna under frihetsberövandet och den ryska staten blev alltså ansvarig för deras död. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2.

När det gällde utredningen av det inträffade noterade domstolen att trots familjens otaliga klagomål och förfrågningar hade myndigheterna inte gjort något försök att utreda omständigheterna kring A:s och U:s försvinnanden under den tid då de fortfarande saknades. Dessutom hade den officiella utredningen, trots att myndigheterna omedelbart gjorts medvetna om brödernas död, inte påbörjats förrän mer än två månader efter gripandet och mer än en månad efter det att deras kvarlevor hittats. Utredningen präglades av de mest oförklarliga brister när det gällde att vidta viktiga åtgärder och utredningen kunde inte beskrivas som annat än icke fungerande när det gällde att fastslå i vilken utsträckning militärer och säkerhetspersonal varit inblandade i brödernas död. Det hade också förekommit omfattande dröjsmål innan AD fick status som brottsoffer. Utredningen pågick från augusti 2000 till augusti 2002 då den lades ned under mer än två år och sedan inte återupptogs förrän i oktober 2004. Den hade därefter pågått åtminstone till augusti 2006. Den hade lagts ned och återupptagits åtminstone sju gånger. Mot denna bakgrund fann domstolen att myndigheterna brustit när det gällde att genomföra en omsorgsfull och effektiv utredning av omständigheterna kring A:s och U:s död. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

Dödsbeviset för U visade att det funnits olika skador på hans kropp. Regeringen hade inte lämnat någon godtagbar förklaring till hur dessa uppkommit och de fick därför anses ha uppkommit till följd av misshandel för vilken myndigheterna var ansvariga. Av de handlingar som de klagande åberopat drog domstolen slutsatsen att den misshandel U utsatts för hade inneburit ett så allvarligt och grymt lidande att det kunde betecknas som tortyr. Domstolen fann därför enhälligt att de beträffande U hade skett en kränkning av artikel 3.

När det gällde A hade de klagande inte gett in några handlingar som bekräftade skador på hans kropp. Domstolen kunde därför inte med nödvändig grad av bevisning fastslå att han misshandlats. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 3 när det gällde A.

Det hade slagits fast att bröderna gripits den 8 augusti 2000 av federala soldater och att det inte synts till förrän deras kroppar hittades den 13 september 2000. Regeringen hade inte lagt fram någon bekräftelse av eller något berättigande för att de berövats friheten under den aktuella perioden. A och U hade således blivit offer för oberättigade frihetsberövanden med totalt bortseende från de krav som innefattas i artikel 5. Detta utgjorde ett särskilt allvarligt brott mot deras rätt till frihet och säkerhet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.

När en brottsutredning av inträffade dödsfall har varit ineffektiv och när effektiviteten av varje annat rättsmedel som kan ha funnits, inklusive civila rättsmedel, konsekvent har underminerats har staten inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 13 i förening med artiklarna 2 och 3.

Konventionsstaterna är skyldiga att förse Europadomstolen med allt nödvändigt material. Underlåtenhet från en stats sida att, utan någon tillfredsställande förklaring, ge in all den information som den har tillgänglig kan inte bara leda till att den slutsatsen dras att klagomålet är välgrundat utan kan också återverka negativt på bedömningen av hur staten uppfyller sina skyldigheter. I ett mål där den klagande väcker frågor om en utrednings effektivitet är handlingarna från brottsutredningen av grundläggande betydelse när det gäller att slå fast fakta och avsaknaden kan hindra domstolen från att göra en ordentlig prövning av klagomålet. Europadomstolen har vid flera tillfällen begärt att regeringen skulle ge in en kopia av den utredningsakt som avsåg dödandet av de båda bröderna men regeringen har endast sänt in kopior av de beslut som fattats om att lägga ned resp. att återuppta utredningen samt brev som upplyst M om det aktuella förhållandet. Domstolen fann regeringens förklaringar otillräckliga för att berättiga att nyckelinformation som den begärt hemlighölls. Mot denna bakgrund fann domstolen enhälligt att den ryska regeringen inte förmått uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 38.1 a).

HÄNVISNINGAR
Artikel 2 - dödande
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Orhan ./. Turkiet, dom 2002-06-18 (jfr nr 7/02)
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Artikel 2 - utredningen
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Ögur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Gül ./. Turkiet, dom 2000-112-14
Yasa ./. Turkiet, dom 1998-09-02
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Artikel 3
Tomasi ./. Frankrike, dom 1992-08-27
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Dikme ./. Turkiet, dom 2000-07-11
Bati m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-10-03
Artikel 5
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Artikel 13
Anguelova ./. Bulgarien, dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Süheyla Aydin ./. Turkiet, dom 2005-05-24
Orhan ./. Turkiet, dom 2002-06-18 (jfr nr 7/02)
Boyle o. Rice ./. U K, dom 1988-04-27
Artikel 38.1 a)
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Timurtas ./. Turkiet, dom 2000-06-13
Mikheyev ./. Ryssland, dom 2006-01-26 (jfr nr 2/06)
Khashiyev o. Akayeva ./. Ryssland, dom 2005-02-24 (jfr nr 4/05)
Magomadov o. Magomadov ./. Ryssland, beslut 2005-11-24

Musayev m.fl. mot Ryssland
(Ansökningar nr 57941/00, 58699/00 och 60403/00, dom den 26 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

En militär operation i Groznyj innebar bl.a. att säkerhetsstyrkor dödade elva släktingar till en av de klagande, vilket orsakade denne ett omänskligt lidande. Utredningen av händelserna var så ineffektiv att den ansågs som godkännande. Det inträffade medförde kränkningar av artiklarna 2, 3 och 13.

Klagande i målet, M, är fem ryska medborgare som bor i Groznyj i Tjetjenien. Målet gäller händelser som inträffade i en bosättning, Novye Aldy, i södra Groznyj där de klagande bodde.  Den 5 februari 2000 genomförde ryska styrkor en operation i Novye Aldy och Chernorechye i de södra förorterna till Groznyj vilken resulterade i att ett stort antal hus brändes ned och många civila dödades. YM som var i Novye Aldy när operationen genomfördes anmälde att nio personer dödats, sju av dem medlemmar i hans familj. Han hade själv blivit hotad och med vapenhot tvingad att ligga på marken i snön. Den 10 februari upptäckte grannar kvarlevorna efter två av släktingarna i källaren till deras nedbrända hus och de grävde fram kropparna och begravde dem på gården. De klagande fick kännedom om detta när det befann sig i Ingusjien. Kort efter den aktuella händelsen bildade YM och andra släktingar en grupp som de kallade Aldys civila kommitté för att samordna insatserna efter massakern. Den 5 mars 2000 inledde åklagarmyndigheten i Groznyj en utredning avseende morden på invånare i Novye Aldy begångna av "oidentifierade män beväpnade med gevär" och avseende plundring av egendom. Mellan december 2000 och september 2004 gjorde Aldykommittén olika ansträngningar för att fästa myndigheternas uppmärksamhet på att utredningen inte gjorde några framsteg. I september 2004 kommunicerades de klagandes klagomål med regeringen. Trots olika åtgärder som vidtagits under utredningen kunde de enheter som deltagit i säkerhetsoperationen i Novye Aldy inte identifieras och ingen person anklagades för något brott. Utredningen lades flera gånger ned och återupptogs igen. Det senaste beslutet om att återuppta utredningen fattades av åklagarmyndigheten i Tjetjenien den 7 februari 2006. - I Europadomstolen klagade M över att deras elva släktingar hade mördats av statliga företrädare och de åberopade artiklarna 2, 3, 13 och 34.

Europadomstolen, som inledningsvis inte godtog regeringens invändning att inhemska rättsmedel inte uttömts, fann det fastslaget att de klagandes släktingar hade dödats av soldater och att dödandet därför kunde hänföras till staten. Den ryska regeringen hade inte lämnat någon förklaring till omständigheterna kring dödandet och inte åberopat någon grund som kunde berättiga att soldaterna använt dödligt våld. Det saknade därför betydelse om dödandet hade skett med de federala myndigheternas kännedom eller på deras order. Den ryska staten bar ansvaret för att de klagandes släktingar hade dödats. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende skett en kränkning av artikel 2.

När det gällde den påstått otillräckliga utredningen noterade domstolen för det första att utredningen inte hade inletts förrän en månad efter det inträffade vilket i sig innebar ett oacceptabelt dröjsmål. Domstolen häpnade också över en serie allvarliga och oförklarliga dröjsmål och bristen på handlande när utredningen väl kommit igång. Det utredande organet hade ställts inför en uppgift som inte kunde anses omöjlig. Dödandet hade skett mitt på ljusa dagen och ett stort antal vittnen hade sett gärningsmännen ansikte mot ansikte. Deras detaljerade beskrivningar av händelserna hade offentliggjorts genom olika källor. Offrens släktingar hade visat sin vilja att samarbeta med myndigheterna. Offrens skador och omständigheterna kring deras död hade fastslagits med tillräcklig grad av säkerhet. Otaliga kulor och patronhylsor hade samlats in och några av dem hade kunnat användas för att identifiera enskilda vapen och gjort det möjligt att spåra den ursprungliga produktionen. Uppgifter om de militära enheter som påstods ha deltagit hade varit tillgängliga för myndigheterna. Enligt domstolens uppfattning kunde den förvånansvärda ineffektivitet som åklagarmyndigheterna visat i detta mål inte betecknas som annat än ett godkännande av det inträffade. Myndigheterna hade således underlåtit att genomföra en effektiv brottsutredning. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

Enligt domstolens praxis sträcks vanligen inte tillämpningen av artikel 3 ut till att omfatta släktingar till personer som dödats av myndigheterna i strid med artikel 2 till skillnad från släktingar till dem som blivit offer för påtvingade försvinnanden. I detta fall gick emellertid YM:s situation utöver den som gäller för släktingar till offer för en kränkning av artikel 2. Den 5 februari 2000 hade han blivit vittne till hur flera av hans släktingar och grannar olagligen avrättades. Han hade utsatts för hot och med vapenhot tvingats ligga på marken med fruktan för sitt eget liv. Domstolen fann att den chock han upplevt sammantagen med myndigheternas totalt otillräckliga och ineffektiva svar på händelserna utan tvekan hade orsakat honom ett lidande som nådde tröskeln för omänsklig och förnedrande behandling enligt artikel 3. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3.

I en situation där en brottsutredning av inträffade dödsfall har varit ineffektiv och när effektiviteten av varje annat rättsmedel som kan ha funnits, inklusive de civila rättsmedel som den ryska regeringen påstått, konsekvent har underminerats har staten inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 13 i förening med artikel 2.

Med hänsyn till de slutsatser som domstolen dragit av de saknade handlingarna och omständigheterna i det aktuella målet fann domstolen enhälligt att det inte var nödvändigt att dra några särskilda slutsatser enligt artikel 38.1 a) och att det inte uppkom någon fråga enligt artikel 34.

HÄNVISNINGAR
Artikel 35.1 - uttömda rättsmedel
Estamirov m.fl. ./. Ryssland, dom 2006-10-12
Khashiyev o. Akayeva ./. Ryssland, dom 2005-02-24 (jfr nr 4/05)
Artikel 2 - dödande
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Avsar ./. Turkiet, dom 2001-07-10
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Tanli ./. Turkiet, dom 2001-04-10
Ilascu m.fl. ./. Moldavien o. Ryssland, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Togcu ./. Turkiet, dom 2005-05-31
Akkum m.fl. ./. Turkiet dom 2005-03-24
McKerr ./. U K, beslut 2000-04-04
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Timurtas ./. Turkiet, dom 2000-06-13
Artikel 2 - bristande utredning
Bazorkina ./. Ryssland, dom 2006-07-27 (jfr nr 8/06)
Artikel 3
Yasin Ates ./. Turkiet, dom 2005-05-31
Issayeva m.fl. ./. Ryssland, dom 2005-02-24 (jfr nr 4/05)
Artikel 13
Anguelova ./. Bulgarien, dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Süheyla Aydin ./. Turkiet, dom 2005-05-24
Orhan ./. Turkiet, dom 2002-06-18 (jfr nr 7/02)
Khashiyev o. Akayeva ./. Ryssland, dom 2005-02-24 (jfr nr 4/05)
Boyle o. Rice ./. U K, dom 1988-04-27
Artiklarna 34 och 38.1 a)
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Timurtas ./. Turkiet, dom 2000-06-13
Bazorkina ./. Ryssland, dom 2006-07-27 (jfr nr 8/06)
Mikheyev ./. Ryssland, dom 2006-01-26 (jfr nr 2/06)

Zaicevs mot Lettland
(Ansökan nr 65022/01, dom den 31 juli 2007)
Domen finns endast på franska.

Administrativ förseelse som medförde tre dagars frihetsberövande innebar "anklagelse för brott" enligt artikel 6.1 och "brottslig gärning" enligt artikel 2 i protokoll nr 7 och dessa bestämmelser var därmed tillämpliga. Det skedde emellertid inte någon kränkning av artikel 6.1 men väl av artikel 2 i protokoll nr 7.

Z är medborgare i forna USSR och en s.k. "permanent boende icke-medborgare" i Lettland. Han är president i en NGO kallad "Försvarare", vars syfte enligt föreningens stadgar är att skydda olika kategorier av sårbara personers rättigheter. Den 20 juli 2000 följde Z med NL till tingsrätten i Liepaja så att hon av domaren MJ skulle kunna få en kopia av protokollet från en förhandling några dagar tidigare i ett tvistemål som hon förde. Domaren vägrade att lämna ut den begärda handlingen och beordrade dem att lämna hennes kontor. MJ påstod senare i en anmälan att Z utan inbjudan hade rusat in på hennes kontor och ohyfsat begärt uppgifter som han inte var berättigad till. Z dömdes den 9 augusti 2000 genom ett slutligt beslut till tre dagars administrativt frihetsberövande för domstolstrots. Sedan Z avtjänat sitt straff skrev han flera brev till åklagarmyndigheten och kritiserade det förfarande varigenom han dömts. Han fick inget svar. - I Europadomstolen klagade Z över att förfarandet som lett till att han fälldes hade stridit mot de grundläggande skyddsbestämmelserna i artikel 6. Han åberopade vidare artikel 2 i protokoll nr 7, rätten att överklaga i brottmål, och klagade över att det enligt lettisk rätt saknades ett rättsmedel för att klaga över det fällande beslutet.

Europadomstolen redogjorde för de s.k. Engels-kriterierna i sin praxis och noterade att de två högsta rättsliga instanserna i svarandestaten, Högsta domstolen och Konstitutionsdomstolen, båda hade ansett att ett administrativt frihetsberövande var jämställt med en brottspåföljd. Domstolen fann därför att Z varit "anklagad för brott" i den mening som avses i artikel 6. Domstolen fann härefter att förfarandet i fråga sett i sin helhet inte kunde sägas ha varit orättvist. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1.

Domstolen erinrade om att begreppet "brottslig gärning" i artikel 2.1 i protokoll nr 7 motsvarar begreppet "anklagad för brott" i den mening som avses i artikel 6.1. Artikel 2 i protokoll nr 7 var därför tillämplig. Domstolen noterade vidare att den lettiska konstitutionsdomstolen hade funnit att punkten 2 i artikel 279 i lagen om administrativa förseelser stred mot bl.a. artikel 2 i protokoll nr 7 och därför hade förklarat bestämmelsen ogiltig. Den förändringen hade emellertid inte påverkat Z:s situation som fått känna av den fulla effekten av den nu ogiltigförklarade bestämmelsen. Andra eventuella rättsmedel som nåd och annullering som anges i lagen om administrativa förseelser kunde inte anses uppfylla kraven på överklagandemöjlighet enligt artikel 2 i protokoll nr 7. En sådan avsaknad av rättsmedel innebär en kränkning av den aktuella artikeln om inte ett av undantagen i punkten två är uppfyllda. Regeringen hade påstått att undantaget för mindre grova gärningar var tillämpligt men domstolen fann att så inte var fallet med hänsyn till att den förseelse som Z dömts för kunde medföra upp till 15 dagars frihetsberövande. Domstolen fann enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 7.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6 - tillämplighet
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Ezeh o. Connors ./. U K, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Jussila ./. Finland, dom (GC) 2006-11-23 (jfr nr 11/06)
Lauko ./. Slovakien, dom 1998-09-02
Öztürk ./. Tyskland, dom 1984-02-21
Ravnsborg ./. Sverige, dom 1994-03-23
Putz ./. Österrike, dom 1996-02-22
Weber ./. Schweiz, dom 1990-05-22
Jurík ./. Slovakien, beslut 2003-03-18
Kyprianou ./. Cypern, dom (GC) 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
T ./. Österrike, dom 2000-11-14
Artikel 6 - i sak
Van Geyseghem ./. Belgien, dom (GC) 1999-01-21
Pélissier o. Sassi ./. Frankrike, dom (GC) 1999-03-25
T ./. Österrike, dom 2000-11-14
Philis ./. Grekland, kommissionens beslut 1990-12-11
Bönisch ./. Österrike, dom 1985-05-06
Windisch ./. Österrike, dom 1990-09-27
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Cardot ./. Frankrike, dom 1991-03-19
Artikel 2 i protokoll nr 2
Gurepka ./. Ukraina, dom 2005-09-06 (jfr nr 9/05)
Grecu ./. Rumänien, dom 2006-11-30 (jfr nr 11/06)

Ekeberg m.fl. mot Norge
(Ansökan 11106/04 m.fl., dom den 31 juli 2007)
Domen finns endast på engelska.

När en domare i appellationsdomstol tidigare hade deltagit i beslut om förlängning av häktning hade den person som avsågs med häktningsbeslutet haft grundad anledning att ifrågasätta domstolens opartiskhet medan övriga klaganden som inte berörts av det tidigare beslutet inte hade det. Det hade därför skett en kränkning av artikel 6.1 endast i ett fall.

Klagande i målet, E, är fem norska medborgare, fyra av dem medlemmar i motorcykelklubben "Screwdrivers" med säte i Hamar och som fungerade som ett tillhåll för Hells Angels. Den femte var medlem i Hells Angels i Oslo. Den 4 juni 1997 detonerade de klagande sprängmedel gömda i en Volkswagen transportbil för att spränga delar av en annan motorcykelklubbs, Bandidos, klubbhus. Sprängkraften dödade föraren i en passerande bil och orsakade skador för 2 milj. norska kronor. E anklagades särskilt för anstiftan och medhjälp till att ha orsakat brand eller explosion som medfört att en person förlorade livet och omfattande materiella skador samt för grova brott innefattande allvarlig materiell skada. Efter överklagande av tingrettens dom dömde Borgarting lagmannsrett dem den 24 mars 2003 enligt anklagelserna - den förste, andre och den tredje klaganden till 6 års fängelse och den fjärde och femte till 12 resp. 16 års fängelse. I rätten ingick bl.a. domaren G. De klagande överklagade och åberopade bl.a. att domaren G tidigare hade deltagit i ett beslut om förlängning av häktningsbeslutet avseende den fjärde klaganden. - I Europadomstolen åberopade E artikel 6.1 och klagade över att domaren G hade saknat erforderlig opartiskhet, eftersom hon deltagit i det tidigare beslutet den 1 juli 2002 om förlängning av häktningsbeslutet avseende den fjärde klaganden. De övriga klagandena hävdade att även om endast den fjärde klaganden var direkt berörd innehöll beslutet den 1 juli 2002 några allmänna kommentarer om motorcykelmiljön vilken de alla tillhörde. De påstod vidare att den påtalade bristen hade försvårats genom det förhållandet att en av jurymedlemmarna, W, hade diskvalificerats, eftersom hon vittnat inför polisen angående målet.

Europadomstolen noterade att beslutet att förlänga den fjärde klagandens häktningstid hade fattats i enlighet med lagen om rättegång i brottmål som krävde otvetydig misstanke om att han hade begått gärningen. Domstolen gjorde flera jämförelser med fallet Hauschildt ./. Danmark och noterade vidare att utan de professionella domarnas godkännande hade den fjärde klaganden inte kunnat fällas av lagmannsretten. Detta gjorde en stor skillnad mellan domaren G:s roll i beslutet att förlänga häktningen och sedan delaktigheten i bedömningen att godkänna juryns fällande utslag. Vidare hade domaren G deltagit i bestämmandet av straffet för den fjärde klaganden. Denne hade därför enligt domstolens uppfattning haft en grundad anledning att befara att lagmannsretten saknat erforderlig opartiskhet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 när det gällde den fjärde klaganden.

 När det gällde de övriga klagandena fann domstolen att domaren G:s uttalanden om motorcykelmiljö inte hade innefattat någon bedömning av om det förelåg en otvetydig misstanke om att dessa hade begått brott, utan uttalandena hade hänfört sig till andra frågor, som om ett frisläppande av den fjärde klaganden skulle ha orsakat ett allmänt ramaskri. Domstolen fann därför att de övriga klagandenas farhågor inte var berättigade. Domstolen fann enhälligt att det i denna del inte skett någon kränkning av artikel 6.1.

Vad slutligen gällde klagomålet över att juryledamoten W medverkat fann domstolen att arten av och den korta tiden för hennes medverkan var sådan att de inte kunde skapa tvivel hos de klagande om juryns opartiskhet. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det i detta hänseende inte skett någon kränkning av artikel 6.1.

Skiljaktig mening

Den luxemburgske domaren Spielmann med vilken den cypriotiske domaren Loucaides och den ryske domaren Kovler förenade sig lämnade en skiljaktig mening som bifogats domen. Han var övertygad om att de klagande från sin ståndpunkt hade legitima skäl att misstänka att det inte kunde uteslutas att W, innan hon uteslöts ur juryn, hade samtalat med de andra jurymedlemmarna om ämnet för hennes vittnesmål till polisen den 10 juli 1997. Det framgick av de skäl som den först röstande domaren i Höyesteret angav att W:s vittnesutsaga till polisen inte varit neutral utan handlat om exakta faktiska omständigheter. Medan jurymedlemmar erinras om att inte diskutera ett mål med utomstående finns det inte någon sådan rekommendation jurymedlemmar emellan. De säkerhetsbestämmelser som fanns undanröjde inte risken för att W kunde ha påverkat övriga jurymedlemmar. Enligt hans mening hade de klagande haft berättigad anledning att befara att domstolen inte var opartisk och det hade därför skett en kränkning av artikel 6.1 även i denna del.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 - opartisk domstol
Langborger ./. Sverige, dom 1989-06-22
Wettstein ./. Schweiz, dom 2000-12-21
Pullar ./. U K, dom 1996-06-10
Holm ./. Sverige, dom 1995-11-25
Hauschildt ./. Danmark, dom 1989-05-24
Fey ./. Österrike, dom 1993-02-24
Castillo Algar ./. Spanien, dom 1998-10-28
Perote Pellon ./. Spanien, dom 2002-07-25 (jfr nr 8/02)
Gregory ./. U K, dom 1997-02-25
Sander ./. U K, dom 2000-05-09
Remli ./. Frankrike, dom 1996-04-23

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Bestämmelse om klagofrist eller strikt tolkning hindrade domstolsprövning
Jesina ./. Tjeckien, 2007-07-26
Walchli ./. Frankrike, 2007-07-26

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 1/07 och 11/06.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar
SC Ruxandra Trading SRL ./. Rumänien, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lykov ./. Ryssland, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr 1
Nevolin ./. Ryssland, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Pylnov ./. Ryssland, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Telyatyeva ./. Ryssland, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Vedernikova ./. Ryssland, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Chukhas ./. Ukraina, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Gorin ./. Ukraina, 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Rudenko ./. Ukraina , 2007-07-12; även artikel 1 i protokoll nr
Kray ./. Ukraina, 2007-07-12
Napalkova ./. Ukraina, 2007-07-12
Petruk ./. Ukraina, 2007-07-12
Uryanskiy ./. Ukraina, 2007-07-12
Vitiello ./. Italien, 2007-07-17
Bakharev ./. Ryssland, 2007-07-19
Zverev m.fl. ./. Ryssland, 2007-07-19
Tarverdiyev ./. Azerbaijan, 2007-07-26
Vershinina ./. Ryssland, 2007-07-26
Somchenko ./. Ryssland, 2007-07-31
Svitich ./. Ryssland, 2007-07-31

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Diskriminering
Angelova och Iliev ./. Bulgarien, 2007-07-26; rasdiskriminering, även artikel 2, bristande utredning, se nedan

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar)

Effektivt rättsmedel saknas i strid med artikel 13
Andrei Georgiev ./. Bulgarien, 2007-07-26
Peev ./. Bulgarien, 2007-07-26; även artikel 8 och artikel 10, jfr nedan under Husrannsakan

Se liknande mål i bl.a. nr 2/02, 8/02, 10/02, 1/04, 2/04, 3/05, 9/05, 10/05, 2/06, 3/06, 4/06, 6/06, 7/06,10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Gorea ./. Moldavien, 2007-07-17
Zerey m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-17
Makhmudov ./. Ryssland, 2007-07-26; även artikel 11, jfr nedan under Förbud mot ...
Weber ./. Schweiz, 2007-07-26, otillräcklig laga grund

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Frågor om vårdnad, adoption, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor
Chepelev ./. Ryssland, 2007-07-26; ej kränkning av vare sig artikel 8 eller artikel 5 i protokoll nr 5

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, 3/04, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07 och 7/07.

Fällande dom, vägrat tillstånd mot religiös ledare inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle
Barankevich ./. Ryssland, 2007-07-26; artikel 11, vägrat tillstånd hålla gudstjänst

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02

Fällande dom och/eller beslag ingrep i yttrandefriheten enligt artikel 10
A/S Diena och Ozolins ./. Lettland, 2007-07-12
Ormanni ./. Italien, 2007-07-17
Sanocki ./. Polen, 200707-17
Guzel ./. Turkiet, 2007-07-24
Chemodurov ./. Ryssland, 2007-07-31
Ulusoy ./. Turkiet, 2007-07-31; även artikel 6.1, se under Militär ledamot...
Dyuldin och Kislov ./. Ryssland, 2007-07-31; publicering av öppet brev

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Följder av att en person försatts i konkurs bl.a. förlorad rösträtt, flyttningsförbud, registrering, postgranskning, avsaknad av rättsmedel m.m.
Morselli ./. Italien, 2007-07-17; artikel 8
Casotti ./. Italien, 2007-07-31; artikel 8
Scorziello ./. Italien, 2007-07-31; artikel 8
Maugeri ./. Italien, 2007-07-31; artikel 8, även artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 5/04, 4/06, 6/06, 7/06, 9/06, 6/07 och 7/07.

Förbud mot eller annat hindrande av eller påföljd för genomförd demonstration eller möte
Makhmudov ./. Ryssland, 2007-07-26; även artikel 5, jfr ovan under Frihetsberövande...
Satilmis m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-17; facklig maskningsaktion

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 1/07 och 4/07.

För höga domstolsavgifter eller formellt hinder för domstolsprövning
Stankov ./. Bulgarien, 2007-07-12
Mehmet och Suna Yigit ./. Turkiet, 2007-07-17
FC Mretebi ./. Georgien, 2007-07-31

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07 och 6/07.

Husrannsakan m.fl. åtgärder i strid med bl.a. artikel 8
Peev ./. Bulgarien, 2007-07-26; även artikel 13, jfr ovan under Effektivt rättsmedel

Se liknande mål i bl.a. nr 9/05, 8/06 och 10/06.

Ineffektiv eller otillräcklig utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.
Fazil Ahmet Tamer m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-24; även tortyr, se Våld från polis/säkerhetspolis nedan
Kurnaz m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-24; upplopp i fängelse, även misshandel, se Våld från polis/säkerhetspolis nedan

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Halis Tekin ./. Turkiet, 2007-07-19
Garbul ./. Turkiet, 2007-07-19
Öz och Yürekli ./. Turkiet, 2007-07-19
Ulas Çelik ./. Turkiet, 2007-07-24
Karatepe ./. Turkiet, 2007-07-31; även artikel 10 ej kränkning
Ulusoy ./. Turkiet, 2007-07-31; även artikel 10, se under Fällande dom
Birtan Güven m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-31; även artikel 6.1 Skälig tid, se nedan och artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Olaglig användning av mark i avsaknad av formellt beslut om expropriation och utan ersättning i strid med artikel 1 i protokoll nr 1
Rosinki ./. Polen, 2007-07-17

Liknande mål finns även under rubriken Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning m.m.
Se också nr 10/06, 11/06, 1/07 och 2/07.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Kadayifçi m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-17
Tozkoparan m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-17
Yurtöven ./. Turkiet, 2007-07-17
Akdas m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-17
Bagci m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-17
Kozacioglu ./. Turkiet, 2007-07-31
Evcil ./. Turkiet, 2007-07-31

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Marti ./. Turkiet, 2007-07-19
Mesut Yurtsever ./. Turkiet, 2007-07-19

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Kovac ./. Kroatien, 2007-07-12; ej fått fråga ut vittne
Bobek ./. Polen, 2007-07-17; inte fått föra anteckningar, inte fått del av domsmotivering
Freitag ./. Tyskland, 2007-07-19; inte fått tillgång till domstolsprövning pga. domstols fördröjningar
Baucher ./. Frankrike, 2007-07-24; inte fått del av domsmotivering i
Baumet ./. Frankrike, 2007-07-24; bristande kommunikation
Mgueladze ./. Georgien, 2007-07-24; ej kränkning
Pieri ./. Frankrike, 2007-07-26; allmänt ombuds närvaro vid överläggning
Markoulaki ./. Grekland (nr 1), 2007-07-26; otillräckliga skäl
Kessler ./. Schweiz, 2007-07-26; bristande kommunikation
Rizhamadze ./. Georgien, 2007-07-31; ej kränkning, muntlig förhandling

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Magomadov och Magomadov ./. Ryssland, 2007-07-12;ej skyddat liv, bristande utredning, även artiklarna 3, 5 och 34
Angelova och Iliev ./. Bulgarien, 2007-07-26; även artikel 14 i förening med artikel 2, jfr under Diskriminering
Feyzi Yildrim ./. Turkiet, 2007-07-19; bristande utredning

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Testa ./. Kroatien, 2007-07-12
Trepashkin ./. Ryssland, 2007-07-19

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Kondrashina ./. Ryssland, 2007-07-19
Sidorenko ./. Ryssland, 2007-07-26; två kränkningar av vardera artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1
Bolyukh ./. Ryssland, 2007-07-31; tillsynsförfarande
Kozeyev ./. Ryssland, 2007-07-31

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07 och 6/07.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd m.m. i strid med artikel 8
Sayoud ./. Frankrike, 2007-07-26

Se liknande mål i bl.a. nr 7/02, 2/03, 4/03, 7/03, 7/05, 10/05, 2/06, 6/06, 10/06, 11/06, 1/07, 5/07, 6/07 och 7/07.
mål i bl.a. nr 10/04, 11/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 11/05, 4/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07 och 6/07.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Cafer Kurt ./. Turkiet, 2007-07-24; tortyr
Fazil Ahmet Tamer m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-24; tortyr och ineffektiv och otillräcklig utredning, jfr ovan
Cobzaru ./. Rumänien, 2007-07-26
Asan m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-31 även artikel 5.3 och 5.4, se nedan, artikel 5.5, artikel 13
Kurnaz m.fl. ./. Turkiet, 2007-07-24; upplopp i fängelse, även bristande utredning, se Ineffektiv...
Diri ./. Turkiet, 2007-07-31: tortyr i fängelse av typ F.

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07 och 6/07.

Äganderätt till, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Hauler ./. Rumänien, 2007-07-12
Radu ./. Rumänien, 2007-07-12
Savulescu ./. Rumänien, 2007-07-12
Popescu och Dasoveanu ./. Rumänien, 2007-07-19
Rusu m.fl. ./. Rumänien, 2007-07-19
Dorneanu ./. Rumänien, 2007-07-26
Hirschhorn ./. Rumänien, 2007-07-26
Elena och Nicolae Ionescu ./. Rumänien, 2007-07-26
Hertzog m.fl. ./. Rumänien, 2007-07-26
Spanoche ./. Rumänien, 2007-07-26

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07 och 7/07.

"SKÄLIG TID"

Under perioden den 12 juli - den 31 juli 2007 har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
12 juli
Nosalskiy ./. Ukraina (26277/02)
Kozlov ./. Ukraina (11084/03)
Vyrovyy ./. Ukraina (28746/03)
17 juli
Gecas ./. Litauen (418/04)
Jevremovic ./. Serbien (3150/05) faderskapsmål; även artikel 8 och artikel 13
Hanbayat ./. Turkiet (18378/02) även artikel 5.3, se nedan
Andria Oy och Kari Karanko ./. Finland (61557/00) ej kränkning
Nagler och Nalimmo B.V.B.A. ./. Belgien (40628/04)
Wawrzynowicz ./. Polen (73192/01)
Naime Dogan m.fl. ./. Turkiet (76091/01)
Samardzic och AD Plastika ./. Serbien (28443/05)
19 juli
Aresti Charalambous ./. Cypern (43151/04)
Zisis ./. Grekland ( 77658/01)
24 juli
Baskiene ./. Litauen (11529/04) även artikel 6.1 tillgång till domstolsprövning
Ali Esen ./. Turkiet (74522/01)
Mehmet Sah Çelik ./. Turkiet (48545/99) även artikel 5.3, se nedan
De Saedeleer ./. Belgien (27535/04)
Kat Insaat Ticaret Kollektif Sirketi ./. Turkiet (74495/01)
Talipoglu ./. Turkiet (64236/01)
Yildiz m.fl. ./. Turkiet (6749/03) även artikel 13
26 juli
Benyaminson ./. Ukraina (31585/02) även artikel 13
Kalinichenko ./. Ukraina (25444/03) även artikel 13
Safyannikova ./. Ukraina (31580/03) även artikel 13
Doggakis m.fl. ./. Grekland (527/05) även artikel 13
Inkovtsova ./. Ukraina (39946/02)
Shanko ./. Ukraina (39970/02)
31 juli
Electro Distribution Luxembourgeoise (E:D:L* ./. Luxemburg (11282/05)
Ak ./. Turkiet (27150/02)
Birtan Güven m.fl. ./. Turkiet (37625/03) även artikel 6.1Miltiär ledamot..., se ovan och artikel 13
Jakupovic ./. Kroatien (12419/04)
Skokandic ./. Kroatien (43714/02)
Hasan Genç ./. Turkiet (26576/02)
Gragnano ./. Italien (23901/03)

ARTIKEL 5.3
17 juli
Kuc ./. Polen (73102/01)
Szmajchel ./. Polen (21541/03)
Kucera ./. Slovakien (48666/99) även artikel 5.4, se nedan och artikel 8
Hanbayat ./. Turkiet (18378/02) även artikel 6.1, se ovan
19 juli
Kemal Koçak ./. Turkiet (40991/98) även artikel 6.1 militär ledamot i säkerhetsdomstol
Tus m.fl. ./. Turkiet (7144/02, 39865/02)
24 juli
Mehmet Sah Çelik ./. Turkiet (48545/99) även artikel 6.1, se ovan
Mehmet Yavuz ./. Turkiet (47043/99)
26 juli
Schutte ./. Österrike (18915/03) trafikbrott; även artikel 13
Stempfer ./. Österrike (18294/03) trafikbrott; även artikel 13
Vitzthum ./. Österrike (8140/04) trafikbrott; även artikel 13
31 juli
Asan m.fl. ./. Turkiet (56003/00) även artikel 5.4, se nedan, artikel 5.5, artikel 13 och artikel 3, se Våld från polis...
Bayam ./. Turkiet (26896/02)

ARTIKEL 5.4
17 juli
Kucera ./. Slovakien (48666/99) även artikel 5.3, se ovan och artikel 8
19 juli
Rozhkov ./. Ryssland (64140/00)
31 juli
Asan m.fl. ./. Turkiet (56003/00) även artikel 5.3, se ovan, artikel 5.5, artikel 13 och artikel 3, se Våld från polis...

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Regeringsrättens dom den 24 juli 2007 i mål nr 7052-04 i fråga befrielse från påfört skattetillägg.

Målrakan AB, bolaget, hade påförts skattetillägg enligt taxeringslagen, TL, med drygt 70 milj. kr och yrkade att det skulle undanröjas. Bland annat åberopades proportionalitetsprincipen enligt Europakonventionen. Skatteverket bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten redogjorde för bestämmelserna i 5 kap. 1 och 6 § samt 3 kap. 1 § TL och konstaterade att bolaget redan i ärendet hos Skatteverket hade medgett att det saknat rätt till avdrag för den i deklarationen redovisade nedskrivningen av aktier i dotterbolag. Regerringsrätten anslöt sig till kammarrättens bedömning att rätt till avdrag av aktuellt slag under vissa förutsättningar kan föreligga och fann att det därför inte framstod som uteslutet att Skatteverket hade kunnat godta yrkandet i deklarationen utan vidare utredning. Något utredningsansvar av betydelse för frågan om skattetillägg kunde dock inte anses ha uppkommit för Skatteverket. Kvar stod då frågan om det fanns grund för att medge befrielse från skattetillägget och om det fanns möjlighet till befrielse pga. att det framstod som uppenbart oskäligt att det togs ut. Regeringsrätten redogjorde för införandet av begreppet "uppenbart oskäligt" och för uttalanden som då gjordes i förarbetena. Härefter anförde Regeringsrätten följande.

I sammanhanget skall även beaktas den inverkan som Europakonventionen har på de svenska skattetilläggsbestämmelserna. Europakonventionen är, med de tillägg till konventionen som gjorts genom dess tilläggsprotokoll, svensk lag (SFS 1994:1219). Genom rättsfallet RÅ 2000 ref. 66 I och Europadomstolens domar den 23 juli 2002 i målen Janosevic mot Sverige samt Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic mot Sverige har klargjorts att skattetilläggsförfarandet faller in under artikel 6 i Europakonventionen och att skattetillägg skall jämställas med brottspåföljd i artikelns mening. Ett ifrågasatt påförande av skattetillägg är således jämställt med en anklagelse för brott. Att skattetillägg kan påföras utan krav på uppsåt eller oaktsamhet anses inte strida mot oskuldspresumtionen i artikel 6.2, under förutsättning att domstolarna i sin tillämpning av skattetilläggsreglerna i varje enskilt fall gör en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning av om förutsättningarna för att medge befrielse från skattetillägget finns (RÅ 2000 ref. 66 och Europadomstolens nyss angivna domar p. 104 respektive p. 166).

Regeringsrätten framhöll vidare att en viktig princip som enligt Europadomstolens praxis skall beaktas vid tillämpningen av Europakonventionen är den s.k. proportionalitetsprincipen och att många åtgärder som till sin karaktär är konventionsenliga sålunda kan godtas endast om de också är proportionerliga. Vidare konstaterades att Regeringsrätten i avgörandet RÅ 2000 ref. 66 fann att skattetilläggslagstiftningen i sig innefattar en rimlig proportionalitetsavvägning och att den också ger erforderligt utrymme för att låta en sådan avvägning få genomslag i det enskilda fallet. Härefter noterades att skattetillägg påförs på objektiva grunder och att den omständigheten att felet varit oavsiktligt inte i sig utgör grund för eftergift men att det är en faktor som kan tillmätas betydelse vid proportionalitetsbedömningen. Skattetillägget i målet uppgick till ett mycket högts belopp, 70 milj. kr och det framstod som stötande om det allmänna skulle tillgodogöra sig ett belopp på över 70 milj. kr med anledning av ett oavsiktligt - om än anmärkningsvärt - förbiseende. Enligt Regeringsrätten står en påföljd som innebär att hela skattetillägget tas ut inte i rimlig proportion till bolagets försummelse. Någon möjlighet till delvis befrielse från skattetillägg fanns inte vid den aktuella taxeringen och bolaget skulle därför befrias från skattetillägget i sin helhet. Regeringsrätten undanröjde det påförda skattetillägget.

HÄNVISNINGAR
Europadomstolen
Janosevic ./. Sverige, dom 2002-07-23 (jfr nr 8/02)
Västberga Taxi AB o. Vulic ./. Sverige, dom 2002-07-23 (jfr nr 8/02)
Regeringsrätten
RÅ 2004 ref. 11
RÅ 2000 ref. 66 I

Migrationsöverdomstolens dom den 12 juni 2007 i mål nr UM 1480-07 i fråga om rätt att överklaga Migrationsverkets beslut om uppsikt samt om migrationsdomstolen som handläggande myndighet, sedan enskild överklagat ett uppsiktsbeslut kan förordna om förvar.

A kom till Sverige och ansökte om asyl första gången 2004. Sedan han fått ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut reste han till Tyskland i st.f. till sitt hemland. Sedan Tyskland begärt att han skulle återtas enligt Dublinkonventionen kom han åter till Sverige i januari 2006 och ansökte i maj så. om asyl igen. Ett nytt ärende om uppehållstillstånd initierades och Migrationsverket avslog hans ansökan därom den 10 oktober 2006 och beslutade samtidigt om att utvisa A från Sverige och att ställa honom under uppsikt med anmälningsplikt. I beslutet noterades att A dömts för stöld, att det fanns misstanke om fortsatt brottslighet, att A inte styrkt sin identitet och att han, trots att han sagt sig vilja medverka till en avvisning till sitt hemland, hade avvikit till Tyskland. A överklagade beslutet och under muntlig förhandling i migrationsdomstolen yrkade A att han inte längre skulle stå under uppsikt. Migrationsverket bestred ändring av beslutet. Migrationsdomstolen avslog överklagandet och beslöt att A skulle tas i förvar och framhöll att det fanns en avsevärd risk för fortsatt brottslighet och anledning att anta att A skulle hålla sig undan verkställighet av utvisningsbeslutet. Uppsikt ansågs inte längre vara en tillräcklig åtgärd, eftersom A inte skött sin anmälningsplikt. A överklagade och yrkade bl.a. att omedelbart försättas på fri fot. Han anförde att migrationsdomstolens beslut stred mot 29 § FPL och principen om reformatio in pejus.

Migrationsöverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd beträffande de delar av överklagandet som inte avsåg förvar. Under handläggningstiden avvek A från förvaret och efterlystes. I fråga om möjligheten att klaga på uppsiktsbeslut noterade Migrationsöverdomstolen att A hävdat att han kommit i ett sämre läge efter att ha överklagat Migrationsverkets beslut. Härefter redogjordes för bestämmelserna i 14 kap. utlänningslagen om överklagande av förvarsbeslut och om l6 kap. 9 § samma lag och det konstaterades att det i utlänningslagen 14 kap. saknas bestämmelser om överklagande av uppsiktsbeslut. Migrationsdomstolen redogjorde härefter för lagen 1994:1219 om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och särskilt för artikel 5 i konventionen, artikel 2 i tilläggsprotokoll nr 4 och artikel 13 i konventionen. Vidare redovisades uttalanden i förarbeten till den tidigare och den nuvarande utlänningslagstiftningen. Det konstateras att gränsdragningen mellan rättigheter som skyddas av artikel 5 i konventionen och artikel 2 i tilläggprotokoll nr 4 inte alltid är självklar. Migrationsdomstolen redovisade avgörandena från Europadomstolen Amuur mot Frankrike, 1996-06-25, och Aygün mot Sverige, 1989-10-09, samt vissa avgöranden från Högsta domstolen. Migrationsdomstolen gick härefter in på det EG-rättsliga regelverket om mänskliga rättigheter. Att de internationella regelverken har betydelse i svensk rätt när det gäller bedömning av fullföljdsförbud framgår av Regeringsrätten praxis. De rättsfall som nämns är RÅ 1997 ref. 65 med hänvisningar till avgöranden från EG-domstolen och RÅ 2001 ref. 56 med hänvisning till Europakonventionen.

Migrationsdomstolen gör härefter följande bedömning. Beslut om uppsikt anges inte bland överklagandebestämmelserna i 14 kap. utlänningslagen och detta är ett fullföljdsförbud som inte tillkommit av en tillfällighet utan varit avsett av lagstiftaren. Förbudet i ledet Migrationsverket - migrationsdomstol måste ställas mot att uppsiktsbeslut kan överklagas i ledet migrationsdomstol - Migrationsöverdomstolen vilket följer av 16 kap. 9 § utlänningslagen. Mot den bakgrunden och m.h.t. att uppsikt är en tvångsåtgärd måste det prövas om A ändå har rätt att överklaga Migrationsverkets beslut. Att Europakonventionen införlivats i svensk lag innebär att även om A inte är svensk medborgare så kan han stödja sig direkt på konventionen om den ger honom ett starkare skydd än annan lagstiftning. Av artikel 2 i protokoll nr 4 framgår att var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där. Vid tidpunkten för Migrationsverkets prövning väntade A på att hans asylansökan skulle avgöras och han befann sig således lagligen i Sverige när uppsiktsbeslutet fattades. Vid den tidpunkt omfattades han av den rätt till rörelsefrihet som artikeln föreskriver. Friheten får dock inskränkas om beslutet har stöd i lag och om det är nödvändigt för att upprätthålla ordning och säkerhet. Enligt Migrationsöverdomstolen innebär ett uppsiktsbeslut med förordnande om anmälningsskyldighet en inskränkning av den garanterade rörelsefriheten. Den följer av utlänningslagen och syftar till att säkerställa verkställighet av utvisningsbeslut, att upprätthålla ordning och säkerhet och till att förhindra brott. Uppsiktsbeslut kan fattas på samma grunder som ett förvarsbeslut och kan användas när ett förvarsbeslut ter sig oproportionerligt. De inskränkningar som anges i 10 kap. utlänningslagen är enligt Migrationsöverdomstolen förenliga med artikel 2 i protokoll nr 4. - Enligt artikel 13 i konventionen har var och en vars fri- eller rättigheter har kränkts rätt till ett effektivt rättsmedel. Ett sådant saknas enligt 14 kap. utlänningsslagen när det gäller uppsiktsbeslut. Den omprövning som skall ske enligt 10 kap. 9 § kan inte anses utgöra ett sådant effektivt rättsmedel. Till detta kommer att tillgång till ett rättsmedel när fri- eller rättigheter inskränks även kan anses vara en del av de EG-rättsliga grundsatserna. Mot denna bakgrund fann Migrationsöverdomstolen att A trots fullföljdsförbudet i 14 kap. utlänningslagen haft rätt att överklaga Migrationsverkets beslut om uppsikt till migrationsdomstolen. Migrationsdomstolen synes också ha prövat överklagandet i sak men har avslagit överklagandet vilket får anses omfatta uppsiktsbeslutet. Därutöver har migrationsdomstolen upphävt beslutet om uppsikt och i stället förordnat att A skulle tas i förvar. Migrationsdomstolen finner i likhet med A att en domstol inte på överklagande av en enskild kan besluta om en skärpning av en tvångsåtgärd eftersom det går utöver vad som yrkas i målet. Migrationsdomstolen var vid tidpunkten för sitt avgörande handläggande myndighet och hade i den egenskapen behörighet att fatta beslut om tvångsåtgärder enligt 10 kap. utlänningslagen. Vid sidan av sin rättsskipande uppgift hade domstolen också både befogenheter och skyldigheter i egenskap av handläggande myndighet. I prövningen av fortsatt behov av tvångsåtgärder hade migrationsdomstolen att väga in all den utredning som fanns vid tillfället och var skyldig att bevaka fristen för ny prövning av uppsikt och att omedelbart häva tvångsåtgärden om grund för sådan inte längre förelåg. Prövningen vilade på domstolen ex officio. I kallelse till förhandlingen har migrationsdomstolen angett att denna kommer att avses även frågan om förvar. Även om migrationsdomstolen i sin dom inte tydligt har klargjort att den fattat beslutet om förvar i egenskap av handläggande myndighet är det ändå klart att det är detta som faktiskt har skett. Vid angivna förhållanden fann Migrationsöverdomstolen att förordnandena i migrationsdomstolens domslut är förenliga med såväl utlänningslagen som förvaltningsprocesslagen. Med hänsyn till bl.a. att A avvikit fann Migrationsöverdomstolen att beslutet om förvar skulle bestå och avslog därför överklagandet.

HÄNVISNINGAR
Europadomstolen
Amuur mot Frankrike, dom 1996-06-25
Aygün mot Sverige, kommissionens beslut 1989-10-09
EG-domstolen
C-540/03, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, dom 2006-06-27




Senast ändrad: 2011-04-12