JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 8 2006

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 11 juli - den 10 augusti 2006. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt". Numera finns det också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Osmanov och Osmanova mot Sverige, beslut 2006-06-27
Även beviljandet av ett temporärt uppehållstillstånd innebar att frågan i målet hade lösts för asylsökande som klagade över avvisning till Azerbaijan. Målet avskrevs därför.

Swedish Transport Workers Union mot Sverige, 2006-07-28
När regeringen medgav att det skett en kränkning av rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1 och föreslaget skadestånd framstod som skälig gottgörelse, saknades anledning till fortsatt prövning och målet avskrevs.

Domar mot andra länder

Rivière mot Frankrike, 2006-07-11
När psykisk sjuk fånge fick stanna i fängelse trots att hans tillstånd krävde sjukhusvård utsattes han för lidande som innebar omänsklig och förnedrande behandling och det skedde därför en kränkning av artikel 3.

Jäggi mot Schweiz, 2006-07-13
Vägran att låta en person få ett DNA-prov från en avliden person för att han skulle kunna få fastställt vem som var hans far innebar en kränkning av artikel 8.

Keegan mot U K, 2006-07-18
När bristfälliga kontroller avseende misstänkts adress ledde till att polisen bröt sig in hos en familj som saknade samband med utredningen och orsakade familjemedlemmarna fruktan och oro, kränktes artikel 8 och när det saknades möjlighet att få skadestånd för det inträffade kränktes artikel 13.

Gök m.fl. ./. Turkiet, 2006-07-27
Omprövning av utgångspunkt för beräkning av tidsfrist som fastslagits i slutlig dom utan inhämtande av nya uppgifter kränkte artikel 6.1.

Bazorkina ./. Ryssland, 2006-07-27
En persons försvinnande under livshotande förhållanden och bristande utredning därav, trots att hans mor gjorde upprepade försök att få upplysningar om sonen, innebar kränkningar av artiklarna 2, 3, 5 och 13.

H.M. ./. Turkiet, 2006-08-08
Bristande utredning av påstådd olaglig husrannsakan innebar att svarandestaten inte fullgjorde sin skyldighet att skydda den klagandes rätt till respekt för sitt hem och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Eskelinen m.fl. mot Finland, 2006-08-08
Att hovrätt vägrade kalla vittne som givit in ett expertutlåtande i tingsrätt, så att han kunde höras av de tilltalade, innebar inte att förfarandet var orättvist och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1.

Olaechea Cahuas mot Spanien, 2006-08-10
Underlåtelse att följa domstolens uppmaning om interimistisk åtgärd enligt artikel 39 i domstolens rättegångsregler innebar ett brott mot den enskildes klagorätt enligt artikel 34.

Dobrev mot Bulgarien, 2006-08-10
Yordanov mot Bulgarien, 2006-08-10
Husrannsakningar utan laglig grund kränkte artikel 8 och olagliga beslut om häktning som inte prövades i tid och inte berättigade till skadestånd kränkte artikel 5.1, 5.3, 5.4 och 5.5. Sammantagna var förhållandena i häktet förnedrande och kränkte artikel 3.

Padalov mot Bulgarien, 2006-08-10
När en klagande som inte klart avstått sin rätt till försvar inte fick något biträde av en advokat kränktes artikel 6.1 och 3 c).

Yanakiev mot Bulgarien, 2006-08-10
När det lagrum som klaganden åberopat till stöd för sin talan inte prövades, kränktes rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

Schwartzenberger mot Tyskland, 2006-08-10
Domstol, som delvis grundade sin fällande dom på tidigare dömd medbrottslings uttalanden, var inte opartisk och det skedde inte någon kränkning av artikel 6.1.

Domar och beslut i Grand Chamber

Jalloh mot Tyskland, 2006-07-11
Tvångsvis tillfört kräkmedel för att få fram en påse med narkotika som sedan användes som bevisning för att få en fällande dom kränkte artikel 3. Detta medförde att rättegången i sin helhet blev orättvis och att det därför skedde en kränkning av artikel 6.1.

ALLMÄNT

Enligt domstolens halvårsstatistik hade det under årets första sex månader kommit in i runda tal 25 000 klagomål, vilket är en ökning med 13 % från föregående års 22 050 klagomål för motsvarande period.  815 klagomål har förklarats admissible, en ökning med 67 %, och 1 529 har kommunicerats med svarandestatens regering, vilket innebär en ökning 29 %. 16 849 klagomål har avgjorts, 730 genom dom och 16 119 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. Meddelade domar har ökat med 70 % från 429 per den sista juni 2005. Antalet beslut har ökat från 13 081 eller med 23 %. 5 308 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts. Domstolens balanser uppgick den 1 juli till 85 000 mål vilket är en ökning med 5 % från föregående års motsvarande balans om 81 000 mål.

LÄNKAR

Domstolen har en värdefull Human Rights-portal. Här nedan lämnas några länkar som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till Europadomstolens förteckning över domar och beslut:
Engelska: List of Recent Judgments
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=668105&skin=hudoc-en&action=request
Franska: Liste des arrêts récent
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=545504&skin=hudoc-fr&action=request

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Osmanov och Osmanova mot Sverige
(Ansökan nr 30977/05, beslut den 27 juni 2006)
Beslutet finns endast på engelska.

Även beviljandet av ett temporärt uppehållstillstånd innebar att frågan i målet hade lösts för asylsökande som klagade över avvisning till Azerbaijan. Målet avskrevs därför.

O och Oa kom med sin dotter L, född 2001, till Sverige i juli 2004. De ansökte om asyl och åberopade bl.a. att O varit politiskt verksam i Azerbaijan och på grund därav blivit förföljd och misshandlad och tvingats in i militärtjänst från vilken han flytt samt att Oa i sin mors och dotters åsyn blivit våldtagen. Efter ankomsten till Sverige fick de veta att deras föräldrar försvunnit i Azerbaijan. O hävdade att han riskerade 20 års fängelse om han återvände och att han var rädd att bli dödad i fängelset. O hade sedan de kom till Sverige lidit av svår ångest, sömlöshet, depression, huvudvärk och kramper och Oa led av svår ångest, mardrömmar och hallucinationer, allt symtom på en post-traumatisk stresstörning. Dottern L led av epilepsi och konstant huvudvärk. De klagandes asylansökan avslogs och det bedömdes inte föreligga någon fara för dem om de återvände till Azerbaijan.

Målet förklarades på den svenska regeringens begäran vilande med anledning av antagandet av den tillfälliga ändringen av Utlänningslagen. I april 2006 informerades Europadomstolen om att de klagande i mars månad beviljats ett temporärt uppehållstillstånd på ett år för att de skulle kunna visa sina identiteter. Regeringen ansåg att målet skulle avskrivas och i maj 2006 uppgav de klagande att de ville återta sitt klagomål.

Europadomstolen fann att de tillfälliga uppehållstillstånden innebar att frågan måste anses ha lösts. Även om tillstånden var temporära så behövde de klagande bara visa sina identiteter för att få permanent uppehållstillstånd. Domstolen fann därför att det inte längre var motiverat att pröva klagomålet vidare. Det fanns inte heller någon omständighet som gjorde att respekten för de mänskliga rättigheterna krävde en fortsatt prövning av klagomålet. Domstolen beslöt därför enhälligt att avskriva målet.

Swedish Transport Workers Union mot Sverige
(Ansökan nr 53507/99, dom den 18 juli 2006)
Domen finns endast på engelska.

När regeringen medgav att det skett en kränkning av rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1 och föreslaget skadestånd framstod som skälig gottgörelse, saknades anledning till fortsatt prövning och målet avskrevs.

Svenska Transportarbetareförbundet, förbundet, hade 1976 träffat ett kollektivavtal med Svenska Tidningsutgivareföreningen, TU, som innehöll ett villkor om att företag som omfattades av avtalet och som anlitade en entreprenör var skyldiga att träffa ett särskilt avtal med förbundet. I en fotnot angavs att distribution till fots, med cykel eller med bil inte fick utföras av entreprenörer. Den aktuella bestämmelsen infördes på initiativ av förbundet och under hot om stridsåtgärder i syfte att förhindra att avtalsbestämmelserna om löner kringgicks. År 1995 anlitade ett företag som tillhörde TU en entreprenör för att dela ut tidningar i ett distrikt där utdelningen tidigare hade skötts av en medlem i facket. Förbundet stämde framgångsfullt TU och företaget till Arbetsdomstolen. Bolaget klagade till Konkurrensverket och hävdade att den aktuella klausulen stod i strid med konkurrenslagstiftningen. I följd därav förbjöds TU och dess medlemmar att tillämpa den aktuella bestämmelsen. Eftersom endast bolag som påverkades av konkurrensverkets beslut kunde klaga till Marknadsdomstolen kunde förbundet inte klaga och det anfördes inget klagomål.

I januari 2006 medgav regeringen att det skett en kränkning av artikel 6.1 och att man var beredd att ändra lagstiftningen och ansåg att målet skulle avskrivas. Förbundet erbjöds vidare ett skadestånd för kränkningen av artikel 6.1 med 40 000 SEK. Det av förbundet yrkade beloppet 500 000 SEK ansågs alltför högt mot bakgrund av att två tredjedelar av klagomålet hade förklarats inadmissible (beslut 2004-11-30, jfr nr 2/05). Förbundet å sin sida ansåg att klagomålet skulle prövas och vidhöll yrkandet om högre skadestånd.

Europadomstolen noterade att regeringen, såväl före som efter det att klagomålet förklarats admissible i den del det avsåg artikel 6.1, på ett entydigt sätt hade medgivit att det skett en kränkning av artikel 6.1 samt att det redan pågick ett arbete för att ändra lagstiftningen och att det förväntades vara avslutat i november 2006. I det sammanhanget erinrade domstolen att den redan tidigare haft möjlighet att pröva omfattningen av rätten att få tillgång till domstolsprövning. Flera sådana mål hade gällt klagomål mot Sverige som visat sin villighet att vidta åtgärder för att följa domstolens domar, bl.a. genom antagandet av rättsprövningslagen. Domstolen fann vidare att det erbjudna skadeståndet 40 000 SEK kunde utgöra en tillräcklig gottgörelse för kränkningen och att de belopp som föreslagits som kostnadsersättning skäligen kunde anses motsvara de kostnader som förbundet orsakats. Mot den bakgrunden fann domstolen att det inte längre var motiverat att fortsätta prövningen av klagomålet och att det inte heller i övrigt fanns skäl för det. Domstolen beslöt därför enhälligt att avskriva målet.

HÄNVISNING
Tahsin Acar ./. Turkiet, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Rivière mot Frankrike
(Ansökan nr 33834/03, dom den 11 juli 2006)
Domen finns både på engelska och franska.

När psykisk sjuk fånge fick stanna i fängelse trots att hans tillstånd krävde sjukhusvård utsattes han för lidande som innebar omänsklig och förnedrande behandling och det skedde därför en kränkning av artikel 3.

R dömdes i oktober 1980 av brottmålsdomstolen i Pas-de-Calais till döden för mord, medhjälp till mord och andra allvarliga brott. Domen ändrades av domstolen i Somme, dit målet återvisats av kassationsdomstolen, och R dömdes till livstids fängelse med möjlighet till villkorlig frigivning efter 15 år. R gifte sig i fängelset 1990 och han har haft möjlighet till villkorlig frigivning sedan den 31 juli 1991. I juli 2002 avslog frigivningsnämnden hans ansökan om att bli villkorligt frigiven med motiveringen att det inte fanns några klara och strukturerade planer på hur han skulle kunna få socialt, utbildningsmässigt, medicinskt och psykologiskt stöd vid en frigivning. I samband med en senare ansökan undersöktes R av en psykiatriker som i augusti 2002 lämnade ett utlåtande vari han angav att R var psykotisk med självmordstankar och att hans tillstånd krävde sjukhusvård. Dagen därpå togs R in för tvångsvård för en månad. Sedan han åter ansökt om frigivning undersöktes R i oktober 2003 av tre psykiatriska experter som gjorde den sammanfattande bedömningen att R, vars psykiska störning uppkommit under hans tid i fängelse, nu led av en kronisk psykisk sjukdom med tvångstankar om att strypa sig själv. I januari 2004 avslog frigivningsnämnden åter en ansökan från R om villkorlig frigivning med motiveringen att även om hans tillstånd hade förbättrats så var hans förslag att han skulle flytta till Clermont-Ferrand och bo där tillsammans med en hustru som han aldrig levt ihop med ogenomförbart. - I Europadomstolen klagade R över att han trots sina psykiska problem fick stanna i fängelse.

Europadomstolen noterade att R fått psykiatriskt och psykologiskt stöd i fängelset från oktober 2001 till september 2004 och att han två gånger tvångsintagits för vård på sjukhus samt att han sedan han bytt fängelse i januari 2005 hade fått träffa en psykiatriker en gång i månaden och en sköterska en gång i veckan. Fängelsemyndigheterna hade alltså från medicinsk synpunkt gjort vissa ansträngningar för att lindra hans mentala störning. Domstolen konstaterade emellertid att enligt lagen fick fångar med psykiska störningar inte hållas i vanliga fängelser utan skulle tvångsintas på sjukhus. Domstolen framhöll att fångar med allvarliga psykiska störningar och självmordstendenser krävde särskilda åtgärder anpassade efter deras behov oavsett hur allvarligt brott de dömts för. Vid sådant förhållande innebar den fortsatta vistelsen i fängelse utan lämplig medicinsk tillsyn anpassad efter hans tillstånd en särskilt svår påfrestning som gjorde honom svårt betryckt eller olycklig i en utsträckning som överskred gränsen för vad som oundvikligen följde med ett frihetsberövande. R hade därför varit utsatt för omänsklig och förnedrande behandling genom vistelsen i fängelse på sådana villkor. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3.

Särskild mening

Den portugisiske domaren Cabral Barreto lämnade en särskild mening vari han uttalade att domen inte föreföll ge ett klart och tydligt svar på R:s klagomål vilket den borde göra. Domen borde enligt hans mening precisera om det är möjligt att i fängelse tillhandahålla ”en lämplig medicinsk kader” eller om i stället, som R hävdade, den enda lösningen är ”en psykiatrisk behandling utanför fångvården”.

HÄNVISNINGAR
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Peers ./. Grekland, dom 2001-04-19
Gelfmann ./. Frankrike, dom 2004-12-14 (jfr nr 1/05)
Mouisel ./. Frankrike, dom 2002-11-14 (jfr nr 10/02)
Matencio ./. Frankrike, dom 2004-01-15 (jfr nr 1/04)
Hurtado ./. Schweiz, dom 1994-01-28
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
Price ./. U K, dom 2001-07-10
Aerts ./. Belgien, dom 1998-07-30
Gennadiy Naumenko ./. Ukraina, dom 2004-02-10 (jfr nr 2/04)
McGlinchey m.fl. ./. U K, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Farbtuhs ./. Lettland, dom 2004-12-02 (jfr nr 11/04)

Jäggi mot Schweiz
(Ansökan nr 58757/00, dom den 13 juli 2006)
Domen finns endast på franska.

Vägran att låta en person få ett DNA-prov från en avliden person för att han skulle kunna få fastställt vem som var hans far innebar en kränkning av artikel 8.

J är schweizisk medborgare och född i juli 1939. Kort före hans födelse väcktes en talan mot AH, som var hans förmodade far, för att få faderskapet fastställt och för att få underhållsbidrag. Talan avslogs i januari 1948. När modern registrerade J:s födelse uppgav hon AH som far till barnet. J placerades i fosterfamilj. Han upplystes 1958 om att AH var hans far. J påstod att han hade regelbunden kontakt med AH och att han fått presenter från denne samt ett belopp motsvarande 6.40 EUR varje månad till dess han blev myndig. AH:s familj bestred dessa påståenden och AH hade alltid vägrat gå med på provtagning för att fastställa faderskapet. 1997 ansökte J förgäves om en privat faderskapstest. Samma år betalade han motsvarande 1 657 EUR för att förnya hyran för AH:s grav till 2016. 1999 begärde J omprövning av domen från 1948 och yrkade att det skulle göras ett DNA-test på AH:s kvarlevor. Hans begäran avslogs. Även hans överklagande avslogs med motiveringen att han vid uppnådda 60 års ålder hade haft möjlighet att utveckla sin personlighet även i avsaknad av säker vetskap om sin biologiske faders identitet. - I Europadomstolen klagade J över att han inte kunnat få en DNA-test utförd på en avliden person för att få fastställt om denne var hans biologiske fader. Han åberopade särskilt artikel 8 och artikel 14.

Europadomstolen konstaterade att personer som försöker få sitt ursprung fastställt har ett starkt intresse som skyddas av konventionen av att kunna få den information de behöver för att kunna ta reda på sanningen om en betydelsefull aspekt av deras personliga identitet. Emellertid kan skyddet för tredje man hindra att en person tvingas att genomgå någon form av medicinsk analys och särskilt en DNA-test. De motstående intressena måste därför vägas mot varandra, dvs. J:s rätt att få faderskapet fastställt skulle vägas mot tredje mans rätt att behålla den avlidnes kvarlevor okränkta eller rätten till respekt för de döda och det allmänna intresset av att skydda rättssäkerheten. Domstolen slog först fast att en persons intresse av att få veta vem som är hans far inte avtar med åldern, snarare tvärt om. J hade dessutom alltid visat ett intresse av att få veta sin fars identitet. Han hade hela livet försökt att få tillförlitliga uppgifter i frågan. Ett sådant beteende visade på moraliskt och mentalt lidande även om detta inte blivit medicinskt fastställt. När den vägrade ett DNA-test, som i sig var ett relativt litet intrång, hade AH:s familj inte uppgivit vare sig religiösa eller filosofiska skäl. Dessutom skulle den avlidnes frid och hans kvarlevors okränkbarhet redan ha skadats 1997 om inte J hade förlängt hyresavtalet för graven och kvarlevorna skulle förstöras 2016 när hyrestiden löpte ut. Rätten att få vila i frid åtnjöt därför bara ett temporärt skydd. Den avlidnes privatliv kunde dessutom inte skadas genom att man tog ett DNA-prov eftersom det gjordes efter döden. Skyddet av rättssäkerheten kunde inte i sig utgöra tillräcklig grund för att frånta J rätten att få veta sitt ursprung. Schweiz hade därför inte garanterat J rätten till respekt för hans privatliv. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det skett en kränkning av artikel 8. Domstolen fann enhälligt att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14.

Skiljaktiga meningar

Den irländske domaren Hedigan och den armeniska domaren Gyulumyan var skiljaktiga. De instämde med majoriteten i att intresset av att få veta sitt ursprung inte avtar med åldern men menade att behovet kan var olika stort för olika människor och ansåg därför att domstolen borde ha gjort en mer nyanserad bedömning. Den schweiziska domstolen däremot hade gjort en fördjupad och väl motiverad analys av de motstående intressena och det gick inte att upptäcka något fel i dess metod som kunde leda Europadomstolen till slutsatsen att det skett en kränkning.

HÄNVISNINGAR
Admissiblity
Haas ./. Nederländerna, dom 2004-01-13 (jfr nr 1/04)
Van Kück ./. Tyskland, dom 2003-06-12
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
Mikulic ./. Kroatien, dom 2002-02-07 (jfr nr 2/02)
Bensaid ./. U K, dom 2001-02-06
Odievre ./. Frankrike, dom (GC) 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Artikel 8
Mikulic ./. Kroatien, dom 2002-02-07 (jfr nr 2/02)
Odievre ./. Frankrike, dom (GC) 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Kresten Filtenborg Mortensen ./. Danmark, beslut 2006-05-15

Keegan mot U K
(Ansökan nr 28867/03, dom den 18 juli 2006)
Domen finns endast på engelska.

När bristfälliga kontroller avseende misstänkts adress ledde till att polisen bröt sig in hos en familj som saknade samband med utredningen och orsakade familjemedlemmarna fruktan och oro, kränktes artikel 8 och när det saknades möjlighet att få skadestånd för det inträffade, kränktes artikel 13.

De klagande i målet är GK, hans hustru MK och deras fyra barn. Vid den aktuella tidpunkten var de bosatta i Liverpool. Den 21 oktober 1999 omkring klockan 07 på morgonen bröt sig polisen, som av misstag fått uppfattningen att det bodde en beväpnad rånare där, in i K:s bostad genom att göra hål i ytterdörren och genomsökte bostaden. När poliserna fann att det endast var de klagande som bodde i huset bad de om ursäkt och ordnade så att dörren skulle lagas. K väckte talan mot polischefen för att han varit vårdslös när han beslutade om husrannsakan. De hävdade att de blivit uppskrämda och orsakats oro och psykiskt lidande. Enligt läkarutlåtanden led de klagande av post-traumatiska stressymtom i olika grader. Domaren som uttryckte medkänsla med de klagande ogillade deras talan och deras vidare överklagande avslogs. - I Europadomstolen klagade K över polisens intrång i deras hem och åberopade artikel 8. De hävdade vidare att de inte haft tillgång till ett effektivt rättsmedel och åberopade artikel 13.

Europadomstolen delade de nationella domstolarnas uppfattning att polisen inte handlat med ont uppsåt men fann att även om polisen haft relevanta skäl för sitt agerande så var dess skäl grundade på en missuppfattning som kunde och skulle ha undvikits genom att lämpliga säkerhetsåtgärder hade vidtagits. Det saknade emellertid avgörande betydelse för domstolens bedömning att polisen inte handlat med ont uppsåt, eftersom konventionen avsåg att skydda mot maktmissbruk av vilken anledning det än skett. Utövandet av möjligheten att tränga in i någons hem och privatliv måste hållas inom rimliga gränser för att minimera intrånget i den enskildes personliga liv. I ett fall där grundläggande åtgärder för att bekräfta sambandet mellan en adress och det brott som utreddes inte genomfördes på ett effektivt sätt kunde det polisingripande som följde och som orsakade de klagande avsevärd fruktan och oro inte anses proportionerligt. Domstolen framhöll att därmed kunde inte alla husrannsakningar som visade sig vara utan framgång anses oproportionerliga, utan det gällde endast underlåtenhet att vidta rimliga och tillgängliga säkerhetsåtgärder. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

Domstolen konstaterade vidare att K:s försök att få skadestånd för polisens inbrytning och de effekter den haft på dem varit utan framgång. De nationella domstolarna hade funnit att det saknades grund för en talan mot polisen eftersom skadestånd endast kunde utgå när det visats föreligga ont uppsåt. Domstolarna hade inte kunnat pröva frågor om proportionalitet och skälighet och som flera nationella domare framhållit vägde vågskålen över till polisens fördel. Mot den bakgrunden fann Europadomstolen att K inte haft tillgång till rättsmedel som kunnat ge dem gottgörelse för kränkningen av deras rättigheter enligt artikel 8. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8
Olsson ./. Sverige (nr 1), dom 1988-03-24
McLeod ./. U K, dom 1998-09-23
Funke ./. Frankrike, dom 1993-02-25
Buck ./. Tyskland, dom 2005-04-28 (jfr nr 5/05)
Buckley ./. U K, dom 1996-09-26
Artikel 13
Boyle o. Rice ./. U K, dom 1988-04-27
Costello-Roberts ./. U K, dom 1993-03-25
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30

Gök m.fl. ./. Turkiet
(Ansökan nr 71867/01 m.fl., dom den 27 juli 2006)
Domen finns endast på franska.

Omprövning av utgångspunkt för beräkning av tidsfrist som fastslagits i slutlig dom utan inhämtande av nya uppgifter kränkte artikel 6.1.

De klagande, G, är fyra turkiska medborgare som tillsammans ägde mark som innehades av försvarsministeriet. 1996 väckte G en talan för att få ersättning för den faktiska expropriation som skett av deras mark. Tingsrätten, som inte godtog myndigheternas invändning att talan väckts för sent, biföll deras talan och tillerkände dem mer än 375 000 EUR i ersättning. Domen fastställdes i kassationsdomstolen. 1999 väckte G en ny talan för att få tilläggsersättning för expropriationen. Tingsrätten fann även denna gång att talan kunde tillåtas men kassationsdomstolen upphävde beslutet pga. att marken ockuperats 1977 och inte 1991 som man tidigare funnit. Målet återvisades till tingsrätten som avslog G:s yrkanden slutligt. - I Europadomstolen klagade G över att förfarandet varit orättvist. De åberopade artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen konstaterade att genom att ompröva vid vilken datum den ifrågavarande tidsfristen började löpa hade kassationsdomstolen begränsat sig till att ompröva den befintliga bevisningen utan att ta in några nya uppgifter. Genom att återvända till en fråga som redan varit föremål för en slutlig prövning hade de turkiska domstolarna brutit mot rättssäkerhetsprincipen. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det skett en kränkning av artikel 6.1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 1 i protokoll nr 1.

Skiljaktig mening

Den portugisiske domaren Cabral Barreto och den litauiska domaren Jociene lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg att det inte skett någon kränkning av artikel 6.1 men väl av artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Ryabykh ./. Ryssland, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)

Bazorkina ./. Ryssland
(Ansökan nr 69481/01, dom den 27 juli 2006)
Domen finns endast på engelska.

En persons försvinnande under livshotande förhållanden och bristande utredning därav, trots att hans mor gjorde upprepade försök att få upplysningar om sonen, innebar kränkningar av artiklarna 2, 3, 5 och 13.

B klagar för egen del och för sin son, Y. I augusti 1999 reste Y till Groznie i Tjechenien och B har därefter inte hört av honom. Den 2 februari 2000 såg hon sin son bli förhörd av en rysk officer i ett nyhetsprogram på TV om intagandet av byn Alkhan-Kala. Hon fick senare en kopia av inspelningen som gjorts av en reporter för NTV, (Rysk Oberoende TV) och CNN. I slutet av utfrågningen gav den befälhavande officeren instruktioner om att skjuta Y. De CNN-journalister som filmade förhöret identifierade senare förhörsledaren som överste A. Direkt därefter började B leta efter sin son och hon besökte läger och fängelser och vände sig till olika myndigheter. I augusti 2000 fick hon uppgift om att hennes son inte satt i något fängelse i Ryssland. En militär åklagare beslöt i november 2000 att inte öppna någon utredning avseende Y:s försvinnande. En månad senare uttalade samma åklagare att det inte fanns anledning att anse militärer ansvariga för de handlingar som visades på videobandet.  I juli 2001 inleddes en utredning av åklagarmyndigheten i Tjechenien och det framkom senare att Y förts upp på en lista över saknade personer. I november 2003 kommunicerades B:s ansökan med den ryska regeringen och när klagomålet förklarats admissible gav regeringen in en kopia av utredningsakten. I utredningen slogs fast att Y hade gripits den 2 februari 2000 i Alkhan-Kala. Omedelbart efter det att han arresterats överlämnades han till tjänstemän vid justitieministeriet för att transporteras till ett interneringsläger. Y kom aldrig fram till något sådant läger och var han sedan befunnit sig kunde inte fastställas. Överste A förhördes vid två tillfällen och han hävdade att han inte gett order om att Y skulle skjutas men att han hade försökt få ett slut på Y:s aggressiva uppträdande och att förhindra eventuella oroligheter. Han hävdade att de militärer som omgav honom inte var hans underordnade och att de alltså inte kunde ha tagit någon order från honom. Utredningen lades ned och återupptogs sex gånger under tiden mellan juli 2001 och februari 2006. Flertalet handlingar var daterade efter december 2003. - I Europadomstolen hävdade B att hennes son misshandlats och dödats av federala styrkor och att det inte skett någon effektiv utredning av omständigheterna kring hans försvinnande. Hon hävdade vidare att hon själv lidit av ångest och känslomässig oro i samband med sonens försvinnande. B åberopade artiklarna 2, 3, 5, 6, 8 och 13.

Europadomstolen erinrade om häktade personers sårbara situation och om att myndigheterna har en skyldighet att skydda dem. Myndigheternas skyldighet att kunna redogöra för hur en frihetsberövad person behandlats var särskilt framträdande när personen i fråga avlidit eller försvunnit sedan han tagits i förvar av polisen. Y hade arresterats under en antiterroristoperation i Alkhan-Kala den 2 februari 2000. Domstolen beaktade det som framkommit genom videoinspelningen och vid ett flertal förhör och som bekräftade att Y blivit förhörd av en högre officer som i slutet av förhöret sade att Y skulle avrättas. Domstolen noterade vidare att det inte fanns några tecken från Y efter den dagen. I avsaknad av en rimlig förklaring från den ryska regeringen och med hänsyn till att det inte kommit fram något som kunnat kasta ett ljus över var Y befunnit sig under sex års tid utgick domstolen från att Y måste antas vara död. När myndigheterna inte kunde lämna någon förklaring som berättigade användandet av dödligt våld blev följden att den ryska regeringen fick bära ansvaret. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende skett en kränkning av artikel 2.

Domstolen noterade vidare att utredningen öppnats ett år och fem månader efter händelserna i fråga och att det förekommit en uppsjö av oförklarliga dröjsmål. Vidare hade det mesta av det agerande som var nödvändigt för att lösa ett brott skett först efter december 2003, då B:s klagomål kommunicerades med den ryska regeringen. Dessa dröjsmål var tillräckliga för att skada utredningens effektivitet och de hade en negativ effekt på möjligheterna att få fram sanningen. Domstolen konstaterade också ett flertal underlåtelser, bl.a. underlåtenheten att identifiera eller förhöra några av de militärer som haft hand om gripna och frihetsberövade. Underlåtelserna var i vissa delar uppenbara för åklagarna men deras instruktioner följdes inte eller följdes först efter oacceptabla dröjsmål. I ljuset av dessa omständigheter fann domstolen att myndigheterna brustit när det gällde att genomföra en effektiv utredning av omständigheterna kring Y:s försvinnande och antagna död. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende skett en kränkning av artikel 2.

När det gällde artikel 3 konstaterade domstolen att B, som var mor till Y, på video hade sett sin son bli förhörd och sedan bortförd av soldater i enlighet med uttalanden som antydde att han skulle avrättas. Hon hade dessutom, trots förfrågningar, inte fått någon godtagbar förklaring eller upplysningar om vad som hänt sonen sedan han gripits. Dessa förhållanden hade orsakat henne oro och ångest. Myndigheternas sätt att hantera hennes klagomål kunde också anses innefatta en omänsklig behandling. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 när det gällde B men att det inte fanns tillräckligt stöd för hennes påståenden att sonen utsatts för misshandel i fångenskapen och att det därför i det hänseendet inte skett någon kränkning av artikel 3.

Trots att det kunnat fastställas att Y berövats friheten den 2 februari 2000 av federala myndigheter hade frihetsberövandet inte antecknats i relevant förteckning och det fanns inte något offentligt spår av vart han därefter tagit vägen eller om hans vidare öde. Detta förhållande var i sig en mycket allvarlig försummelse, eftersom det gjorde det möjligt för dem som var ansvariga för frihetsberövandet att dölja sin inblandning i ett brott, att dölja sina spår och att undgå att ställas till svars för den frihetsberövades öde. Detta var inte förenligt med syftet med artikel 5. Myndigheterna borde dessutom ha varit uppmärksamma på behovet av att mer noggrant och skyndsamt utreda B:s klagomål om att hennes son gripits av säkerhetsstyrkor och bortförd under livshotande omständigheter. Y hade således varit frihetsberövad utan några som helst av de skyddsåtgärder som anges i artikel 5. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 5.

Mot bakgrund av vad den funnit när det gällde artiklarna 2 och 3 fann domstolen att B borde ha haft tillgång till effektiva och praktiska rättsmedel som kunde leda till att de ansvariga identifierades och straffades och till att hon tillerkändes skadestånd. Den utredning som gjorts hade varit ineffektiv och domstolen fann att staten brustit när det gällde att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 13 i förening med artiklarna 2 och 3, att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt enligt artikel 13 i förening med artikel 5 och att det inte heller uppkom någon särskild fråga enligt artiklarna 6 och 8 samt att den ryska regeringen inte brustit när det gällt att följa artiklarna 34 och 38.1 a).

HÄNVISNINGAR
Artikel 2, rätten till liv
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Avsar ./. Turkiet, dom 2001-07-10
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Ertak ./. Turkiet, dom 2000-05-09
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Timurtas ./. Turkiet, dom 2000-06-13
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Artikel 2, bristande utredning (utöver tidigare hänv.)
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Güleç ./. Turkiet, dom 1998-07-27
Ögur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Gül ./. Schweiz, dom 1996-02-19
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Yasa ./. Turkiet, dom 1998-09-02
Artikel 3 (utöver idigare hänv.)
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Klaas ./. Tyskland, dom 1993-09-22
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Orhan ./. Turkiet, dom 2002-06-18 (jfr nr 7/02)
Artikel 5 (utöver idigare hänv.)
Kurt ./. Turkiet, dom 1998-05-25
Akdeniz m.fl. ./. Turkiet, dom 2001-05-31

H.M. ./. Turkiet
(Ansökan nr 34494/97, dom den 8 augusti 2006)
Domen finns endast på franska.

Bristande utredning av påstådd olaglig husrannsakan innebar att svarandestaten inte fullgjorde sin skyldighet att skydda den klagandes rätt till respekt för sitt hem och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

HM arbetade vid den aktuella tidpunkten som lågstadielärare och var en av ledarna i den lokala avdelningen av en fackförening för anställda inom det offentliga utbildningsväsendet. HM åtalades 1995-1996 vid flera tillfällen och väckte under den tiden själv talan flera gånger mot poliser. I augusti 1995 deltog HM tillsammans med andra i en demonstration utan tillstånd och i september samma år angreps han med våld av poliser framför en domstolsbyggnad dit han gått för att närvara vid en rättegång där hans vänner var inblandade. Han väckte talan avseende våldshandlingarna och åtalades själv i december 1995 och februari 1996 för att ha deltagit i otillåtna demonstrationer eller möten men frigavs i båda fallen. Den 15 mars 1996 kom fyra civilklädda personer som presenterade sig som poliser till HM:s hem där även hans hustru och två söner befann sig. Poliserna anklagade HM och en av hans söner för olaglig verksamhet och för att gömma brottslingar och de genomsökte huset utan att visa något beslut om husrannsakan. HM som ansåg att han utsatts för en olaglig husrannsakan anmälde det inträffade samma dag. Den 20 mars beslöt åklagaren att lägga ner ärendet eftersom något brott inte hade begåtts. Bedömningen grundades på uppgifter från olika polisavdelningar om att det inte skett någon genomsökning vare sig av egendom eller personer i HM:s hem. HM klagade förgäves över det beslutet. Sedan Europadomstolen kommunicerat klagomålet med den turkiska regeringen uppmanade allmänne åklagaren de berörda polismyndigheterna att uppge namnet på poliser som kunde tänkas ha utfört genomsökningen i HM:s hem. Myndigheterna svarade att den inträffade händelsen inte kunde hänföras till säkerhetsstyrkorna, att den utredning som genomförts hade visat att det inte begåtts något brott och att den lagstadgade klagofristen hade löpt ut. - I Europadomstolen klagade HM över att det skett en överträdelse av hans rätt till respekt för sitt hem genom en olaglig husrannsakan som utförts av poliser. Han åberopade artikel 8.

Europadomstolen erinrade om att ett betydelsefullt syfte med artikel 8 var att skydda enskilda från godtyckliga ingrepp från offentliga myndigheter. Artikeln innefattade emellertid också en skyldighet för myndigheterna att genomföra en utredning när det var den enda möjligheten för att kasta ljus över händelserna i fråga för att upprätthålla allmänhetens förtroende och för att förhindra ett sken av att myndigheterna ägnade sig åt hemligt samröre med eller godtagande av olagliga handlingar. Det fanns i handlingarna inte något som med säkerhet kunde visa att det skett en husrannsakan i HM:s hem och frågan var om svårigheterna att få klarhet berodde på de turkiska myndigheternas underlåtenhet att ge tydliga svar på HM:s anklagelser. Det borde t.ex. ha räckt att åklagaren tog upp vittnesmål från HM:s familjmedlemmar. Ingen sådan åtgärd hade vidtagits och de frågetecken som fanns hade inte rätats ut genom utredningen i målet, vilket åklagaren avskrivit efter fem dagar. Med hänsyn till skyldigheten att genomföra en utredning fann domstolen att när väl en anmälan gjorts till åklagarmyndigheten så borde denna ha utrett HM:s klagomål på ett sådant sätt att den visade sin villighet att slå fast fakta och att identifiera de ansvariga. Vid sådant förhållande kunde HM hävda att han varit offer för en underlåtenhet att ge hans rätt till respekt för sitt hem skydd. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Camenzind ./. Schweiz, dom 1997-12-16
Funke ./. Frankrike, dom 1993-02-25
Moreno Gómez ./. Spanien, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
M.C. ./. Bulgarien, dom 2003-12-04 (jfr nr 11/03)
Ay ./. Turkiet, dom 2005-03-22 (jfr nr 4/05)

Eskelinen m.fl. mot Finland
(Ansökan nr 43803/98, dom den 8 augusti 2006)
Domen finns endast på engelska.

Att hovrätt vägrade kalla vittne som givit in ett expertutlåtande i tingsrätt så att han kunde höras av de tilltalade, innebar inte att förfarandet var orättvist och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1.

De klagande, E, är fyra finska medborgare som åtalades för att ha avslöjat en affärshemlighet. E bestred anklagelsen men i november 1995 fann domstolen dem skyldiga enligt åtalet och dömde dem till böter . I tingsrättens dom citerades flera gånger ett expertutlåtande som lämnats av professor C. E överklagade och en av dem begärde uttryckligen att bl.a. professor C skulle kallas som vittne, eftersom de inte haft någon möjlighet att ställa frågor till honom. E klagade också över att tingsrätten hade underlåtit att beakta uttalanden som gjorts av andra vittnen som åberopats av dem. Men utan att lämna någon förklaring vägrade hovrätten att höra några vittnen och fastställde i huvudsak tingsrättens domskäl. Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd. - I Europadomstolen klagade E över att förfarandet inte varit rättvist, eftersom domstolarna vägrat kalla professor C som vittne, trots att tingsrätten hade grundat sitt avgörande på hans utlåtande.  De åberopade artikel 6.1 och 3 d).

Europadomstolen noterade att det stått de klagande fritt att under förfarandet ifrågasätta professor C:s uttalanden, vilket de också gjort. Professorns ställning i processen var inte att uttala sig om fakta i målet utan han var juridiskt sakkunnig. Domstolen noterade vidare att de nationella domstolarna inte varit bundna av professor C:s uppfattning om det rättsliga läget och de hade inte heller grundat sina slutsatser uteslutande på hans expertutlåtande. Dessutom hade domstolarna en skyldighet enligt konventionen att pröva E:s invändningar mot de anklagelser som riktades mot dem och de hade uppfyllt den skyldigheten. Vägran att kalla professor C som vittne i hovrätten gjorde inte förfarandet där orättvist. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Colozza ./. Italien, dom 1985-02-12
Goddi ./. Italien, dom 1984-04-09
Mantovanelli ./. Frankrike, dom 1997-03-18
Nideröst-Huber ./. Schweiz, dom 1997-02-18
Schenk ./. Schweiz, dom 1988-07-12
Terra Woningen B.V. ./. Nederländerna, dom 1996-12-17
I.D. ./. Bulgarien, dom 2005-04-28 (jfr nr 5/05)

Olaechea Cahuas mot Spanien
(Ansökan nr 24668/03, dom den 10 augusti 2006)
Domen finns endast på franska.

Underlåtelse att följa domstolens uppmaning om interimistisk åtgärd enligt artikel 39 i domstolens rättegångsregler innebar ett brott mot den enskildes klagorätt enligt artikel 34.

O är peruansk medborgare och bosatt i Peru. O, var efterlyst internationellt pga. att han antogs vara medlem i Sendero Luminoso och den 3 juli 2003 arresterades han i Almeria i Spanien i samband med en rutinkontroll. Han begärdes utlämnad till Peru pga. ett terroristbrott och togs i förvar i avvaktan på utlämnandet. Beslutet fattades den 18 juli 2003 med beaktande av att den peruanska regeringen var bunden av internationella regler för att skydda grundläggande rättigheter, bl.a. den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter och att åtagit sig att inte döma O till döden eller till livstids fängelse. O klagade över beslutet men fick avslag. O gav in ett klagomål till Europadomstolen som uppmanade den spanska regeringen att enligt artikel 39 vidta interimistiska åtgärder för att inte utlämna O innan målet prövats den 26 augusti 2003. Emellertid utlämnades O påföljande dag, den 7 augusti 2003, till Peru. Han frigavs villkorligt i november 2003 pga. bristande bevisning om att han var medlem i Sendero Luminoso. I februari 2004 beslöt den spanska myndigheten att medge de peruanska myndigheterna att utsträcka de anklagelser som låg till grund för utlämnandet så att O kunde dömas i Peru för att från utlandet ha gett terroristgruppen Sendero Luminos ekonomiskt stöd. O:s överklagande av detta beslut är fortfarande anhängigt i den spanska konstitutionsdomstolen. - I Europadomstolen klagade O över att utlämnandet till Peru, där han riskerade att behandlas illa kränkte artikel 3. Han hävdade vidare att det förhållandet att han arresterats i syfte att kunna utlämnas stred mot artiklarna 5 och 6. Han hävdade vidare att det skett ett brott mot artikel 34 genom att de spanska myndigheterna underlåtit att rätta sig efter de interimistiska åtgärder som Europadomstolen anvisat.

Europadomstolen fann att det inte skett någon kränkning av vare sig artikel 3, artikel 5.1 eller artikel 6.1. När det gällde klagomålet enligt artikel 34 gjorde domstolen följande bedömning. Domstolen betonade att en interimistisk åtgärd ofrånkomligt var en temporär åtgärd som det var nödvändigt att den vidtogs i precis rätt ögonblick beroende på förekomsten av en risk som kunde hindra ett effektivt utövande av klagorätten enligt artikel 34. Om den berörda staten följde beslutet att vidta en interimistisk åtgärd avvärjdes risken och varje framtida hinder för att utnyttja klagorätten undanröjdes. Om staten emellertid inte följde anvisningen om interimistiska åtgärder förelåg fortlöpande en risk för att ett utnyttjande av klagorätten inte skulle vara effektivt och det var de omständigheter som inträffade efter domstolens beslut och regeringens ohörsamhet som avgjorde om risken hade materialiserats eller inte. Verkan av en interimistisk åtgärd måste anses bindande. En stats beslut när det gällde att följa en åtgärd kunde inte få vila i avvaktan på bekräftelse av att det verkligen förelåg en risk. Enbart bristen på följsamhet när det gällde en interimistisk åtgärd som domstolen beslutat på grundval av förekomsten av en risk, var i sig ett allvarligt hinder för ett effektivt utnyttjande av en individs klagorätt. Genom att underlåta att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 39 i domstolens rättegångsregler, så hade Spanien inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 34. Domstolen fann därför enhälligt att det skett ett brott mot artikel 34.

HÄNVISNINGAR
Artikel 34
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Conka ./. Belgien, beslut 2001-03-13
Cruz Varas m.fl. ./. Sverige, dom 1991-03-20
Shamayev m.fl. ./. Georgien och Ryssland, dom 2005-04-12 (jfr nr 4/05)
Aoulmi ./. Frankrike, dom 2006-01-17 (jfr nr 2/06)

Dobrev mot Bulgarien
(Ansökan nr 55389/00, dom den 10 augusti 2006)
Yordanov mot Bulgarien
(Ansökan nr 56856/00, dom den 10 augusti 2006)
Domarna finns endast på engelska.

Husrannsakningar utan laglig grund kränkte artikel 8 och olagliga beslut om häktning som inte prövades i tid och inte berättigade till skadestånd kränkte artikel 5.1, 5.3, 5.4 och 5.5. Sammantagna var förhållandena i häktet förnedrande och kränkte artikel 3.

D:s hem blev föremål för husrannsakan den 26 augusti 1999 i samband med utredningen av ett inbrott där det stulits bl.a. en TV och en videobandspelare. Husrannsakan skedde i Y:s hem den 29 december 1999 med anledning av uppgifter som polisen fått av flera narkotikamissbrukare. Hos Y beslagtog polisen bl.a. narkotika och hos D viss elektronisk utrustning. Varken D eller Y var närvarande vis genomsökningen av deras resp. hem. Vid varje tillfälle var två vittnen närvarande men ingen av dem representerade hyresvärden eller kommunen, vilket enligt bulgarisk lag krävdes när hyresgästen inte var närvarande. D och Y greps samma dag som deras resp. bostad genomsöktes. D sattes först i polisförvar för vilket gällde en tidsgräns om 24 timmar. Därefter placerades han under 24 timmar i preliminärt häkte. Både D och Y häktades genom beslut av en utredare, vilka därefter fastställdes av åklagarmyndigheten. D och Y överklagade båda dessa beslut förgäves. De förblev i häkte, D i ungefär två månader och Y i omkring tre månader. De beskrev sina celler som små, överbelagda och belägna under gatunivån utan dagsljus och frisk luft. De hävdade att cellerna översvämmades av gnagare och kackerlackor. De påstod att de hade en spann för sina sanitära behov och att det inte fanns vare sig varmvatten, tvål eller andra toalettartiklar. De hävdade vidare att de inte tilläts någon motion och att de inte fick tillgång till några böcker eller tidningar samt att maten var otillräcklig. - I Europadomstolen klagade D och Y särskilt över förhållandena i häktet, över husrannsakningarna i deras hem som de ansåg olagliga samt över att de inte skyndsamt ställts inför en domare. Båda åberopade artiklarna 3, 5, 8 och 6.1. D åberopade dessutom artikel 13.

Europadomstolen konstaterade att även om förhållandena i häktet inte varit avsedda att förnedra de klagande eller att de haft någon särskild påverkan på deras fysiska och psykiska hälsa, så var det inget tvivel om att de i vissa avseenden kunde anses förnedrande. Med hänsyn till de samlade effekterna av de förhållanden under vilka D och Y hade hållits häktade fann domstolen att det obehag och de påfrestningar de utsatt för under sin tid i häktet överskred den nivå av lidande som oundvikligen är förenad med ett frihetsberövande och att den ångest som blev följden gick utöver den svårighetsgrad som gör artikel 3 tillämplig. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3.

Domstolen fann vidare att varken den utredare eller den åklagare som beslutat om häktning av D och Y var tillräckligt oberoende och opartisk i den mening som avses i artikel 5.3. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.3.

Vidare konstaterades att husrannsakningarna inte genomförts på det sätt som föreskrevs i lag. Domstolen fann därför i båda fallen enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

När det gällde D hade han tagits i förvar hos polisen den 26 april och ett häktningsbeslut hade trots gällande tidsfrist om 24 timmar inte fattats förrän på eftermiddagen den 28 augusti. Frihetsberövandet under den tiden var således inte lagligt. Det hade därför skett en kränkning av artikel 5.1.

D:s överklagande av häktningsbeslutet hade inte prövats av domstol förrän efter mer än tre månader och det innebar ett brott mot D:s rätt att snabbt få lagligheten av frihetsberövandet prövad av domstol. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.4.

I motsats till vad domstolen funnit, dvs. att det skett kränkningar i samband med att D berövats friheten, hade de nationella domstolarna funnit att frihetsberövandet varit helt i enlighet med gällande nationella bestämmelser. Till följd därav hade D inte kunnat få något skadestånd. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 5.5.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3
K. o. T. ./. Finland, dom (GC) 2001-07-12
Iovchev ./. Bulgarien, dom 2006-02-02
N.C. ./. Italien, dom (GC) 2002-12-18 (jfr nr 1/03)
Sejdovic ./. Italien, dom 2004-11-10 (jfr nr 11/04)
Ergi ./. Turkiet, dom 1998-07-28
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
I.I. ./. Bulgarien, dom 2005-06-09 (jfr nr 6/05)
Ahmet Özkan m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-04-06 
Van der Ven ./. Nederländerna, dom 2003-02-04 (jfr nr 2/03)
Poltoratskiy ./. Ukraine, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Kalashnikov ./. Ryssland, dom 2002-07-15 (jfr nr 8/02)
Peers ./. Grekland, dom 2001-04-19
Iorgov ./. Bulgarien, dom 2004-03-11 (jfr nr 3/04)
G.B. ./. Bulgarien, dom 2004-003-11 (jfr nr 3/04)
Artikel 5.3
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Shishkov ./. Bulgarien, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
Artikel 5.1
Anguelova ./. Bulgarien, dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Fedotov ./. Ryssland, dom 2005-10-25
O´Hara ./. U K, dom 2001-10-16
Artikel 5.4
Ilijkov ./. Bulgarien, dom 2001-07-26
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Rutten ./. Nederländerna, dom 2001-07-24
Bezicheri ./. Italien, dom 1989-10-25
Kadem ./. Malta, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
Rehbock ./. Slovenien, dom 2000-11-28
Artikel 5.5
Yankov ./. Bulgarien, dom 2003-12-11 (jfr nr 11/03)
Belchev ./. Bulgarien, dom 2004-04-08
Artikel 8
Stés Colas Est m.fl. ./. Frankrike, dom 2002-04-16 (jfr nr 5/02)
Malone ./. U K, dom 1984-08-02
Kahn ./. UK, dom 2000-05-12

Padalov mot Bulgarien
(Ansökan nr 54784/00, dom den 10 augusti 2006)
Domen finns endast på franska.

När en klagande som inte klart avstått sin rätt till försvar inte fick något biträde av en advokat kränktes artikel 6.1 och 3 c).

P anhölls i september 1997 efter en anmälan från N, som anklagade honom för att ha bjudit hem N på en drink och väl där, för att ha slagit honom, knäckt hans käke, stulit hans pengar och försökt förgripa sig på honom sexuellt. P, som först rymde från polisstationen, åtalades därefter för väpnat rån, försök till sexuellt övergrepp och rymning. Under undersökningsdomarens förhör uppgav P att han inte ville ha någon advokat och han infann sig därför ensam till förhandlingen i rätten. Han dömdes den 27 januari 1998 till fängelse i elva år för stöld samt i tre år och sex månader för sexuellt övergrepp och rymning. P överklagade och åberopade framför allt att han inte kostnadsfritt fått ett rättsligt biträde. Appellationsdomstolen fastställde underinstansens dom utan att pröva den påstådda kränkningen av rätten till försvar. Inte heller kassationsdomstolen gjorde en sådan prövning när den avslog överklagandet dit. - I Europadomstolen åberopade P artikel 6.1 och 3 c).

Europadomstolen fann med hänsyn till omständigheterna i målet att det inte var klarlagt att P avstått från sin rätt att få biträde av en offentligt förordnad advokat. Med hänsyn till det stränga straff P riskerat att dömas till och den tillämpliga lagstiftningens svårighetsgrad fann domstolen att rättsintresset krävde att P, för att få en rättvis rättegång, skulle ha fått förmånen av att kostnadsfritt få ett rättsligt biträde i brottmålet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och 3 c).

HÄNVISNINGAR
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Benham ./. U K, dom 1996-06-10
Quaranta ./. Schweiz, dom 1991-05-24
Sejdovic ./. Italien, dom 2004-11-10 (jfr nr 11/04)
Kwiatkowska ./. Italien, beslut 2000-11-30
Cuscani ./. U K, dom 2002-09-24 (jfr nr 9/02)

Yanakiev mot Bulgarien
(Ansökan nr 40476/98, dom den 10 augusti 2006)
Domen finns endast på engelska.

När det lagrum som klaganden åberopat till stöd för sin talan inte prövades, kränktes rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

Y ansökte 1992, efter det att vissa ändringar i 1991 års bostadslag trätt i kraft, om att få köpa den lägenhet där han bott sedan 1986 och som var belägen i ett hus som av staten avsatts för anställda i statliga företag. Y var anställd i ett sådant företag och flera av hans kollegor hade fått köpa sina lägenheter som de hyrt av arbetsgivaren. Han ansåg att 4 § i tilläggsbestämmelserna till den aktuella lagen gav honom rätt att förvärva lägenheten till et förmånligt pris. I januari 1993 ansökte han om borgmästarens godkännande av affären. Han åberopade bland andra handlingar ett brev från arbetsgivarens styrelse vari styrelsen upplyste borgmästaren om att den godkänt försäljningen och begärde att denna skulle förklara försäljningen giltig. I brevet uppgavs uttryckligen att försäljningen skulle ske i enlighet med bestämmelserna i 4 § i tilläggsbestämmelserna till bostadslagen. Borgmästaren svarade inte och P överklagade hans tysta vägran. Domstolen upphävde beslutet och ålade borgmästaren att inom en månad giltigförklara försäljningen. Borgmästaren vägrade följa domstolens beslut och begärde omprövning i högsta instans. En panel på tre ledamöter i Högsta förvaltningsdomstolen upphävde underinstansens dom och avskrev målet. Y begärde omprövning av det beslutet och en panel på fem ledamöter avslog hans framställning. Ingen panel nämnde bostadslagen i sina skäl. - I Europadomstolen klagade Y över att han inte fått tillgång till domstolsprövning och åberopade bl.a. artikel 6.1.

Europadomstolen noterade att Högsta förvaltningsdomstolen inte hade berört den materiella frågan i Y:s påstående att han hade en särskild rätt att förvärva lägenheten enligt 4 § i tilläggsbestämmelserna till bostadslagen. Eftersom den bestämmelsen hade en avgörande betydelse för utgången i målet fann domstolen att Y varit berättigad till ett särskilt och uttryckligt svar. Den delen av hans yrkande hade emellertid inte nämnts av någon av Högsta förvaltningsdomstolen paneler. Y hade därför inte kunnat få ett slutligt avgörande av sin påstådda rätt att förvärva lägenheten. Detta skadade själva kärnan i hans rätt att få tillgång till domstolsprövning. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR (endast domar)
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Le Compte, Van Leuven o. De Meyere ./. Belgien, dom 1981-06-23
Benthem ./. Nederländerna, dom 1985-10-23
König ./. Tyskland, dom 1978-06-28
Le Calvez ./. Frankrike, dom 1998-07-29
Balmer-Schafroth m.fl. ./. Schweiz, dom 1997-08-26
Ringeisen ./. Österrike, dom 1971-07-16
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Sovtransavto Holding ./. Ukraina, dom 2002-07-25 (jfr nr 8/02)
Ryabykh ./. Ryssland, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Stoichkov ./. Bulgarien, dom 2005-03-24 (jfr nr 4/05)
Stankov o. the United Org. Ilinden ./. Bulgarien, dom 2001-10-02
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Kutic ./. Kroatien, dom 2002-03-01
Lungoci ./. Rumänien, dom 2006-01-26
Obermeier ./. Österrike, dom 1990-06-28
Higgins m.fl. ./. Frankrike, dom 1998-02-19
Ruiz Torija ./. Spanien, dom 1994-12-09
Albina ./. Rumänien, dom 2005-04-28 (jfr nr 5/05)

Schwartzenberger mot Tyskland
(Ansökan nr 75737/01, dom den 10 augusti 2006)
Domen finns endast på engelska.

Domstol, som delvis grundade sin fällande dom på tidigare dömd medbrottslings uttalanden, var inte opartisk och det skedde inte någon kränkning av artikel 6.1.

S greps i april 1996 tillsammans med en förmodad medbrottsling, D, i Spanien p.g.a. misstanke om att de mördat D:s mor. D utlämnades till Tyskland direkt medan S fick sitta kvar i häkte i Spanien. Den 8 april 1997 fann domstolen i Heilbronn D skyldig till mord på sin adoptivmor, försök till mord på sin adoptivfar och till att ha rånat dem. Enligt domstolen, som huvudsakligen grundade sin bedömning på uttalanden och medgivanden från D, hade brotten begåtts i samverkan med S. Sedan också denne utlämnats till Tyskland dömde samma domstol, trots att han förnekade varje inblandning i brotten, honom till livstids fängelse. Domstolen grundade sin bedömning på S:s egna uttalanden, D:s  vittnesmål och stödbevisning. S klagade i flera avseenden utan framgång. - I Europadomstolen klagade S över att domstolen i Heilbronn inte varit opartisk och åberopade artikel 6.1.

Europadomstolen konstaterade att bedömningen av fakta i domen mot S klart skilde sig från bedömningen i domen mot D och att den inte innehöll någon hänvisning till den tidigare domen. Det visade enligt domstolens mening att domarna gjort nya överväganden i S:s fall. S:s farhågor om de två domarnas opartiskhet var inte objektivt berättigade. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR (endast domar)
Cardot ./. Frankrike, dom 1991-03-19
Rojas Morales ./. Italien, dom 2000-11-16
Hauschildt ./. Danmark, dom 1989-05-24
Kyprianou ./. Cypern, dom (GC) 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
Castillo Algar ./. Spanien, dom 1998-10-28
Ferrantelli o. Santangelo ./. Italien, dom 1996-08-07
Wettstein ./. Schweiz, dom 2000-12-21
Ringeisen ./. Österrike, dom 1971-07-16
Diennet ./. Frankrike, dom 1995-09-26
Thomann ./. Schweiz, dom 1996-06-10

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat en dom avgjord i stor sammansättning. Domen finns både på engelska och franska.

Jalloh mot Tyskland
(Ansökan nr 54810/00, dom den 11 juli 2006)

Tvångsvis tillfört kräkmedel för att få fram påse med narkotika som användes som bevisning för att få en fällande dom kränkte artikel 3. Detta medförde att rättegången i sin helhet blev orättvis och att det därför skedde en kränkning av artikel 6.1.

J är medborgare i Sierra Leone och bosatt i Köln. Den 29 oktober 1993 såg två civilklädda poliser att J tog två små plastpåsar ur munnen och räckte över dem till en person mot att han fick pengar. Eftersom poliserna antog att påsarna innehöll narkotika, gick de för att arrestera J. Denne svalde då en tredje påse som han hade i munnen. Eftersom man inte fann någon narkotika på honom beslöt åklagaren att J skulle ges kräkmedel för att han skulle få upp den påse han svalt. J fördes till sjukhus och när han vägrade att ta kräkmedlet tillfördes han det med tvång av en läkare medan fyra poliser höll honom. Läkaren gav honom också en spruta med ett morfinderivat. Resultatet blev att J kräktes upp en påse med 0,2182 g kokain. Kort därefter undersöktes han av läkare som förklarade att han mådde tillräckligt bra för att sättas i häkte. Två timmar efter det att han fått kräkmedlet sade J, som visade sig inte kunna tyska, på bruten engelska att han var för trött för att uttala sig om anklagelserna mot honom. Den 30 oktober anklagades J för försäljning av narkotika och häktades. Hans advokat anförde huvudsakligen tre skäl till hans försvar: för det första hade bevisningen mot J erhållits olagligen och fick därför inte användas i brottmålet, för det andra hade poliserna och läkaren som deltog i behandlingen gjort sig skyldiga till vållande av kroppsskada under tjänsteutövning och för det tredje var det enligt straffprocesslagen förbjudet att injicera giftiga substanser. Vidare var åtgärden oproportionerlig, eftersom man kunnat nå samma resultat genom att vänta tills påsen kom ut på naturlig väg. J dömdes av tingsrätten i mars 1994 för narkotikahandel till ett års fängelse villkorligt. Han klagade utan annan framgång än att det villkorliga fängelsestraffet sattes ned till sex månader. J klagade förgäves vidare. - I Europadomstolen klagade J över att han med tvång getts kräkmedel och över att den bevisning som därvid enligt hans mening hade erhållits olagligen hade använts mot honom i rättegången. Han hävdade vidare att hans rätt att inte behöva uppge sig själv som brottslig hade kränkts. Han åberopade artiklarna 3, 6 och 8.

Europadomstolen erinrade om att konventionen i princip inte innehöll något förbud mot tvångsmedicinering som kunde bidra till en brottsutredning. Ett sådant ingrepp måste emellertid granskas noga. Domstolen var medveten om de svårigheter staterna har när det gäller att bekämpa de skadeverkningar samhället utsätts för genom narkotikahanteringen. I det aktuella fallet stod det klart att gatuförsäljaren inte kunnat erbjuda droger till försäljning i stor skala, eftersom han förvarade dem i munnen. Detta hade också beaktats när han dömdes. Det kunde inte heller anses ha varit nödvändigt att ge J kräkmedel för att få bevisning, när man kunnat vänta på att den naturligt passerade genom hans kropp. Den metod som tillämpats var inte riskfri, eftersom den tidigare lett till att två personer avlidit. Det sätt på vilket han tillförts kräkmedlet måste ha orsakat honom både smärta och oro och han utsattes för ytterligare kroppsligt ingrepp genom den injektion han fick. J hade dessutom orsakats mentalt lidande och det måste ha varit förnedrande att behöva kräkas under observation. De tyska myndigheterna hade således mot hans vilja utsatt J:s fysiska och psykiska integritet för allvarliga ingrepp och han hade orsakats fysisk smärta och mentalt lidande som innebar en omänsklig och förnedrande behandling. Domstolen fann därför med tio röster mot sju att det skett en kränkning av artikel 3 och att det inte uppkom någon fråga enligt artikel 8 att pröva särskilt.

Även om det inte varit myndigheternas avsikt att orsaka smärta och lidande hade bevisningen i fråga erhållits genom åtgärder som stred mot en av kärnrättigheterna i konventionen. Den narkotika som erhölls genom de ifrågasatta åtgärderna visade sig vara avgörande för den fällande domen. Att använda den narkotika som erhållits som bevisning i rättegången mot J gjorde hela rättegången orättvis. Domstolen fann vidare att det sätt på vilket bevisningen erhållits och hur den använts hade underminerat hans rätt att inte behöva uppge sig själv som brottslig och domstolen hade därför kunnat finna att rättegången i sin helhet varit orättvis även på den grunden. Domstolen fann med elva röster mot sex att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Skiljaktiga meningar

Skiljaktiga motiveringar lämnades var för sig av den engelske domaren Bratza och den slovenske domaren Zupancic.

Presidenten Wildhaber och den schweiziske domaren Caflisch lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg att den behandling som J utsatts för inte nådde tröskeln för att behandlingen skulle anses falla under artikel 3 och att denna artikel därför inte var tillämplig. De prövade i stället om det skett en kränkning enligt artikel 8 och fann att åtgärden inte varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. De fann således att det skett en kränkning av artikel 8. När det gällde klagomålet enligt artikel 6 instämde de med den skiljaktiga mening som domarna Ress, Pellonpää, Baka och Sikuta lämnade med det tillägget att domstolen inte bör finna att en enda materiell handling medför två eller flera kränkningar.

I den gemensamma skiljaktiga mening som lämnades av den tyske domaren Ress, den finske domaren Pellonpää, den ungerske domaren Baka och den slovakiske domaren Sikuta framhölls att de nämnda domarna var skiljaktiga i alla delar. De kunde godta att den behandling J utsatts för var hård men var och en som ger sig in i handel med narkotika måste räkna med möjligheten att utsättas för lagliga åtgärder som är långt ifrån trevliga. De åtgärder som vidtagits i detta fall nådde inte tröskeln för omänsklig och förnedrande behandling enligt artikel 3. Eftersom de inte fann att det skett någon kränkning av artikel 3 fann de att det uppkom en fråga att pröva enligt artikel 8. De ansåg inte att det våld som använts gått utöver vad som var nödvändigt och fann därför att det inte skett någon kränkning av artikel 8. När det gällde artikel 6 framhölls, att eftersom de inte funnit att det skett någon kränkning vare sig av artikel 3 eller artikel 8, så uppkom det egentligen inte någon möjlighet att finna att det skett någon kränkning av artikel 6 heller. De fann det emellertid tveksam om ett undantag från den allmänna regeln om bevisningens tillåtlighet kunde motiveras av det som anförts i domen. De vände sig särskilt mot majoritetens upprepade betoning av att J var en småhandlare som fått ett relativt milt straff och de fann inte dessa argument övertygande.

Domaren Hajiyev från Azerbaijan lämnade en egen skiljaktig mening där han förklarade att han röstat med majoriteten när det gällde artikel 6 på grund av att J:s rätt att inte behöva uppge sig själv som brottslig hade kränkts men att han när det gällde artikel 3 fullt ut delade den uppfattning som kommit till uttryck i domarna Wildhabers och Ress´ skiljaktiga mening.

HÄNVISNINGAR (endast domar medtagna)
Artikel 3
Price ./. U K, dom 2001-07-10
Mouisel ./. Frankrike, dom 2002-11-14 (jfr nr 10/02)
Gennadiy Naumenko ./. Ukraina, dom 2004-02-10 (jfr nr 2/04)
Klaas ./. Tyskland, dom 1993-09-22
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Hurtado ./. Schweiz, dom 1994-01-28
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Peers ./. Grekland, dom 2001-04-19
Herczegfalvy ./. Österrike, dom 1992-09-24
Nevmerzhitsky ./. Ukraina, dom 2005-04-05
Ilijkov ./. Bulgarien, dom 2001-07-26
Krastanov ./. Bulgarien, dom 2004-09-30 (jfr nr 9/04)
D. ./. U K, dom 1997-05-02
Artikel 6
Schenk ./. Schweiz, dom 1988-07-12
Teixeira de Castro ./. Portugal, dom 1998-06-09
Kahn ./. UK, dom 2000-05-12
P.G. o. J.H. ./. U K, dom 2001-09-25
Allan ./. U K, dom 2002-11-05 (jfr nr 10/02)
Heaney o. McGuinness ./. Irland, dom 2000-12-21
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Saunders ./. U K, dom 1996-12-17
J.B. ./. Schweiz, dom 2001-05-03
Funke ./. Frankrike, dom 1993-02-25
United States Supreme Court
Rochin ./. Californien, 342 U.S. 165 (1952)

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Fällande dom och/eller beslag ingrep i yttrandefriheten enligt artikel 10
Stefanec ./. Tjeckien, 2006-07-18; även artikel 6.1 rättvis rättegång
Capan ./. Turkiet, 2006-07-25; även artikel 6.1 rättvis rättegång
Halis Dogan ./. Turkiet, 2006-07-25; även artikel 6.1 rättvis rättegång
Güzel ./. Turkiet (nr 2), 2006-07-27; även artikel 6.1 rättvis rättegång
Lyashko ./. Ukraina, 2006-08-20

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06 och 7/06

Miltär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Mahmut Yilmaz m.fl. ./. Turkiet, 2006-08-08

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06 och 7/06.

Part inte fått del av handlingar och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
CED Viandes och en annan ./. Frankrike, 2006-07-27

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06 och 7/06.

Rättvis rättegång? - ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, rättshjälp, bristande domskäl e.d.
Balsán ./. Tjeckien, 2006-07-18
Prononina ./. Ukraina, 2006-07-18
Cosson ./. Frankrike, 2006-07-18
Hostein ./. Frankrike, 2006-07-18
Popov ./. Ryssland, 2006-07-13; även undermåliga förhållanden i fängelse/häkte, se nedan
Ressegatti ./. Schweiz, 2006-07-13; likställda parter, bemötande
Nedzela ./. Frankrike, 2006-07-27; ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06 och 7/06

Domstol - behörig, oberoende, opartisk m.m.
Gurov ./. Moldavien, 2006-07-11

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05 och 6/06.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
La Rosa and Alba ./. Italien (nr 5), 2006-07-11
Maselli ./. Italien, 2006-07-11
Housing Association of War Disabled and Victims of War of Attica m.fl. ./. Grekland, 2006-07-13
Zacharakis ./. Grekland, 2006-07-13
Lo Bue m.fl. ./. Italien, 2006-07-13
Zaffuto m.fl. ./. Italien, 2006-07-13
Radu ./. Rumänien, 2006-07-20
Mehmet Sait Kaya ./. Turkiet, 2006-07-25
Kanayev  ./. Ryssland, 2006-07-27
Capozzi ./. Italien, 2006-08-03
Janes Carratù ./. Italien, 2006-08-03
Acun och Yumak ./. Turkiet, 2006-08-10
Kir m.fl. ./. Turkiet, 2006-08-10
Mehmet Ali Gündüz ./. Turkiet, 2006-08-10

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06 och 7/06.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar
SC Magna Holding SRL ./. Rumänien, 2006-07-13; ej kränkning
Grigoryeva ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kovalenko ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Matrena Polupanova ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Shamina ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Shiryayeva ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Terekhova ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Vasilyeva  ./. Ryssland, 2006-07-13; även artikel 1 i protokoll nr 1
Vasylyev ./. Ukraina, 2006-07-13; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Pietro m.fl. ./. Rumänien, 2006-07-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ahmet Kilic ./. Turkiet, 2006-07-25; även artikel 6.1 skälig tid
Balyatskaya ./. Ryssland, 2006-07-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Andrusenko m.fl. ./. Ukraina, 2006-08-10
Gubenko ./. Ukraina, 2006-08-10
Aistov ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Chernysheva ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Grisha ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Karpenkok ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kirilo ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kretinin ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mizina ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yavorskaya ./. Ukraina, 2006-08-10; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06 och 7/06.

Våld från polis/säkerhetspolis i Turkiet m.fl. länder
Boicenco ./. Moldavien, 2006-07-11
Kaja ./. Grekland, 2006-07-27
Davtian ./. Georgien, 2006-07-27; bristande utredning
Hüseyin Esen ./. Turkiet, 2006-08-08; tortyr, även artiklarna 5.3, 5.4, 6.1 och 13

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06 och 7/06.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Ermicev ./. Moldavien, 2006-08-08; även artikel 1 i protokoll nr 1
Stîngaciu och Tudor ./. Rumänien, 2006-08-03; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06 och 5/06.

Äganderätt m.m. till förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Bartos ./. Rumänien, 2006-07-20; artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1
Rabinovici ./. Rumänien, 2006-07-27; artikel 1 i protokoll nr 1
Zich m.fl. ./. Tjeckien, 2006-07-18; artikel 1 i protokoll nr 1

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06 och 7/06.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Ihsan Bilgin ./. Turkiet, 2006-07-27; även artikel 13

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06 och 7/06.

Granskning av fånges/häktads post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Campisi ./. Italien, 2006-07-11
Bastone ./. Italien, 2006-07-11
Cabala ./. Polen, 2006-08-08; även artikel 5.3, se nedan
Ceglowski ./. Polen, 2006-08-08; även artikel 5.3, se nedan

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06 och 7/06.

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Coorplan-Jenni GmbH och Hascic ./. Österrike, 2006-07-27; även civila rättigheter
Jurisic och Collegium Mehrerau ./. Österrike, 2006-07-27; även civila rättigheter

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05 och 2/06.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Popov ./. Ryssland, 2006-07-13; avsaknad av lämplig sjukvård, även Rättvis rättegång, se ovan

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06 och 7/06.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Zervudacki ./. Frankrike, 2006-07-27; artikel 5.1 och 5.4
Cabala ./. Polen, 2006-08-08; artikel 5.3, även artikel 8, se ovan
Ceglowski ./. Polen, 2006-08-08; artikel 5.3, även artikel 8, se ovan

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06 och 7/06.

Fällande dom mot religiös ledare inte nödvändig i ett demokratiskt samhälle
Agga ./. Grekland (nr 3), 2006-07-13
Agga ./. Grekland (nr 4), 2006-07-13

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02

Frågor om vårdnad och rätt till umgänge med barn
Koudelka ./. Tjeckien, 2006-07-20; artikel 8
Lafargue ./. Rumänien, 2006-07-13; artikel 8
Iosub Caras ./. Rumänien, 2006-07-27; artikel 8

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, ¾, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06 och 7/06.

"SKÄLIG TID"

Under perioden den 11 juli - den 10 augusti 2006 har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1, se den 11, 13, 18 och 27 juli samt den 3, 8 och 10 augusti 2006. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven enligt artikel 5.2, 5.3 och 5.4, se den 11, 18 och 27 juli samt den 8 och 10 augusti 2006.

ARTIKEL 6.1
11 juli
Aliuta ./. Rumänien (73502/01)
Teslim Töre ./. Turkiet (nr 2) (13244/02) även artikel 5.3, se nedan
Sarl du Parc d´Activités de Blotzheim ./. Frankrike (72377/01) även artikel 6.1 rättvis rättegång
13 juli
Allushi ./. Grekland (3525/04)
Dubinskaya ./. Ryssland (4856/03)
Farange S.A. ./. Frankrike (7757501);även artikel 6.1 rättvis rättegång
Stork ./. Tyskland (38033/02)
Kortessi ./. Grekland (31259/04)
Lazaridi ./. Grekland (31282/04)
Nikas and Nika ./. Grekland (31273/04)
Nichifor ./. Rumänien (nr 1) (62276/00)
Silin ./. Ukraina (23926/02)
Galatalis ./. Grekland (36251/03) även artikel 13
Berisa ./. Slovenien (1459/01) även artikel 13
Blagojevic ./. Slovenien (77809/01) även artikel 13
Boskic ./. Slovenien (5158/02) även artikel 13
Falnoga ./. Slovenien (5110/02) även artikel 13
Grenko ./. Slovenien (29891/02 även artikel 13
Guzej ./. Slovenien (14619/02) även artikel 13
Kristan ./. Slovenien (77778/01) även artikel 13
Kuzmin ./. Slovenien (8756/02) även artikel 13
Lusnickic ./. Slovenien (5186/02) även artikel 13
Obrovnik ./. Slovenien (76438/01) även artikel 13
Podjaversek ./. Slovenien (5176/02) även artikel 13
Radojcic ./. Slovenien (4562/02) även artikel 13
Radakovic ./. Slovenien (20290/02) även artikel 13
Svetlin ./. Slovenien (10299/02) även artikel 13
Zupanc ./. Slovenien (1411/02) även artikel 13
Bahçeyaka ./. Turkiet (74463/01) även artikel 13
18 juli
Fiala ./. Tjeckien (26141/03) även artikel 8 och artikel 13, verkställighet av umgängesrätt
Pedovic ./. Tjeckien (27145/03) även artikel 8, verkställighet av umgängesrätt
Reslová ./. Tjeckien (7550/04) även artikel 8, verkställighet av umgängesrätt
Jakumas ./. Litauen (6924/02)
Baltaci ./. Turkiet (495/02) även artikel 5.3, se nedan
Simonová ./. Tjeckien (73516/01)
Biró ./. Ungern (15652/04)
Jaczkó ./. Ungern (40109/03)
Ratajczyk ./. Ungern (11215/02)
Tamar ./. Turkiet 15614/02) även artikel 13
Efimenko ./. Ukraina (55870/00) även artikel 13
27 juli
Klement ./. Ungern (31701/02) brottmål
Von Hoffen ./. Liechtenstein (5010/04) brottmål
Fadin ./. Ryssland (58079/00) ej kränkning, ej orättvist förfarande, ej artikel 4 i prot. nr 7
Mamic ./. Slovenien (nr 2) (75778/01) ej kränkning, även artikel 13
Varelas ./. Frankrike (16616/02)
Adelfoi Io. Verri A.E. Choirotrofiki Epicheirisi ./. Grekland ( 2544/04)
3 augusti
Imsirovic ./. Slovenien (16484/02) även artikel 13
Prljanovic ./. Slovenien (22172/02) även artikel 13
Schützenhofer ./. Slovenien (1419/02) även artikel 13
Vidic ./. Slovenien (54836/00)
8 augusti
Stornaiuolo ./. Italien (52980/99) även artikel 1 i protokoll nr 1, se nedan
Dag ./. Turkiet (74939/01)
Sitarski ./. Polen (71068/01)
Mustafa Türkoglu ./. Turkiet (58922/00)
10 augusti
Toshev ./. Bulgarien (56308/00) även artikel 5.3 och 5.4.
Gerogiannakis ./. Grekland (30173/03)
Erin ./. Turkiet (71342/01)
Babichkin ./. Bulgarien (56793/00) även artikel 13
Nalbant ./. Turkiet (61914/00)
Kukharchuk ./. Ukraina (10437/02)

ARTIKEL 1 I PROTOKOLL NR 1
20 juli
Vajagic ./. Kroatien (30431/03) även artikel 13
8 augusti
Stornaiuolo ./. Italien (52980/99) även artikel 6.1, se ovan

ARTIKEL 5.2
11 juli
Saadi ./. U K (13229/03)

ARTIKEL 5.3
11 juli
Harkmann ./. Estland (2192/03)
Teslim Töre ./. Turkiet (nr 2) (13244/02) även artikel 6.1, se ovan
18 juli
Kozik ./. Polen (25501/02)
Baltaci ./. Turkiet (495/02) även artikel 6..1, se ovan
27 juli
Ferhat Berk ./. Turkiet (77366/01) även artikel 5.4, se nedan, och 5.5
8 augusti
D.A. och B.Y. ./. Turkiet (45736/99)
10 augusti
Toshev ./. Bulgarien (56308/00) även artikel 6.1 och 5.4.

ARTIKEL 5.4
13 juli
Fuscher ./. Schweiz (55894/00)
27 juli
Ferhat Berk ./. Turkiet (77366/01) även artikel 5.3, se ovan, och 5.5

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.




Senast ändrad: 2011-04-12