JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 7 2008

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 19 juni - den 10 juli 2008. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhanterin"/"Europarätt". Det finns också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Freddie Andersson mot Sverige, 2008-06-03
Fråga om muntlig förhandling i socialförsäkringsmål kommunicerades med regeringen medan klagomål över att prövning inte skett inom skälig tid, som hade anförts efter sexmånadersfristen, förklarades för inadmissible.
Beslut avskriva mål

Kjeld Ohland Andersen AB i konkurs mot Sverige, beslut 2008-05-20
Domstolen fastställer förlikning i mål i fråga om prövningen av klagandens skattemål skett inom skälig tid.

Domar mot andra länder

Ryabikin mot Ryssland, 2008-06-19
Ryska myndigheter beaktade inte risken för att en person som skulle utvisas till Turkmenistan kunde komma att utsättas för behandling i strid med artikel 3 där, vilket var troligt och det skulle därför ske en kränkning av artikel 3 om han utvisades. Något lagstöd för frihetsberövandet av mannen hade inte kunnat anges och det skedde därför en kränkning av artikel 5.1 f). När det saknades rättsmedel för att få lagligheten av frihetsberövandet prövad kränktes artikel 5.4.

Adamsons mot Lettland, 2008-06-24
När en lettisk medborgare vägrades kandidera i val till parlamentet p.g.a. sin tidigare tjänstgöring i en sovjetisk gränsvaktsstyrka, trots att han under tio år haft en framskjuten ställning i det fria Lettland, kränktes artikel 3 i protokoll nr 1.

Isaak mot Turkiet, 2008-06-24
Solomou mot Turkiet, 2008-06-24
Den turkiska regeringen var ansvarig för att två grekcypriotiska demonstranter dödats i FNs buffertzon utanför Nicosia på Cypern och det skedde därför kränkningar av artikel 2. När regeringen inte vidtog någon åtgärd för att utreda omständigheterna kring det inträffade skedde ytterligare kränkningar av artikel 2.

Gäfgen mot Tyskland, 2008-06-30
En person utsattes för hot för att erkänna ett brott i strid med artikel 3 men när gottgörelse lämnades genom att de ansvariga ställdes inför rätta och straffades kunde han inte längre hävda att han var ett offer för en kränkning. Den bevisning som erhållits genom det framtvingade erkännandet användes endast som stöd för ett senare, utan tvång lämnat erkännande och hans försvarsrättigheter kränktes därför inte och förfarandet var inte orättvist. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1 och 3.

Liberty & other organisations mot U K, 2008-07-01
Avlyssning av tele- och datakommunikation till och från områden utanför de brittiska öarna var inte tillräckligt tydligt reglerad och tillgänglig för allmänheten och ansågs därför inte ha haft stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Chember mot Ryssland, 2008-07-03
Att trots vetskap om hans knä- och ryggbesvär ålägga en värnpliktig att som bestraffning göra 350 knäböjningar, vilket medförde så svåra skador att han blev diagnostiserad som handikappad och inte kunde fullfölja sin militärtjänst, innebar omänsklig bestraffning och det skedde en kränkning av artikel 3. När utredningen inte var tillräcklig och effektiv kränktes artikel 3 igen. Den ineffektiva utredningen underminerade också andra rättsmedel och det skedde en kränkning även av artikel 13.

Matveyev mot Ryssland, 2008-07-03
När en felaktig dom upphävts på grund av en omvärdering av bevisningen och inte på grund av att det framkommit någon ny eller nyupptäckt omständighet, var artikel 3 i protokoll nr 7 inte tillämplig och klagomålet kunde därför inte prövas i sak.

The Georgian Labour Party mot Georgien, 2008-07-08
Det klagande partiet kunde hävda att det var offer enligt artikel 34 men införandet av ett nytt system för registrering av väljarna och valkommissionens sammansättning medförde inte någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1. Däremot kränktes denna artikel när två valdistrikt utestängdes från att delta i valet och väljarna därmed fråntogs sin rösträtt. Ingen av de aktuella åtgärderna var riktad mot partiet och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1.

Hajibeyli mot Azerbaijan, 2008-07-10
Politiker som anklagades för brott belades med förbud att lämna sin bostadsort. Begränsningen av hans rörelsefrihet var inte proportionerlig och saknade även för viss tid stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 4. När brottmålsförfarandet mot honom var oskäligt utdraget kränktes även artikel 6.1.

Domar och beslut i Grand Chamber

Maslov mot Österrike, 2008-06-23
Utvisning på tio år på grund av ungdomsbrottslighet, som på grund av den utvisades ringa ålder avsåg en betydande del av hans liv, var med hänsyn till bl.a. hans uppträdande efter frigivning och hans bristande anknytning till ursprungslandet inte proportionerlig i förhållande till sitt ändamål och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Yumak och Sadak mot Turkiet, 2008-07-08
Tröskeln för att komma in i parlamentet var så hög som 10 % av det totala röstantalet och borde egentligen ändras. Med hänsyn till det politiska sammanhanget vid det aktuella valet och till de rättelseåtgärder och andra säkerhetsåtgärder som begränsade tröskelns effekter i praktiken, hade det inte visats att kärnan i de klagandes rättigheter hade skadats och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik per den 30 juni 2008 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 25 450 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 32 % i förhållande till föregående års 19 350 klagomål för motsvarande period. 731 klagomål har förklarats admissible, en ökning med 1 % och 2 113 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 26 %. 14 112 klagomål har avgjorts, 940 genom dom, en ökning med 3 %, och 13 172 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 7 950 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 30 juni till 90 650 mål vilket är en ökning med 14 % från den balans om 79 400 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 30 000 på avgörande i kammare och 60 650 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 30 juni till 22 200, en minskning med 9 % från de 24 450 mål som förelåg vid årsskiftet.

LÄNKAR

Domstolen har en värdefull Human Rights-portal. Här nedan lämnas en länk till startsidan som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att söka på engelska eller franska. På startsidan finns också en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Freddie Andersson mot Sverige
(Ansökan nr 17202/04, beslut den 3 juni 2008)
Beslutet finns endast på engelska.

Fråga om muntlig förhandling i socialförsäkringsmål kommunicerades med regeringen medan klagomål över att prövning inte skett inom skälig tid, som hade anförts efter sexmånadersfristen, förklarades för inadmissible.

A gav i september 1996 in en arbetsskadeanmälan till Försäkringskassan och yrkade att hans rygg- och höftbesvär skulle godkännas som arbetsskada och därmed ge honom rätt till arbetsskadeersättning. Försäkringskassan noterade i beslut i december 1996 att A hade haft ett tungt arbete i slakthus fram till 1982 då han flyttade till USA och att han där arbetade med att renovera väggar. Vidare noterades att A 1988 hade upplyst kassan om att han inte kunde arbeta längre på grund av sina höft- och ryggbesvär. Han beviljades därför förtidspension i juni 1988 med diagnosen lumbar spondylos och coxartrit, dvs. en degenerativ sjukdom i ländryggen och höger höft. Mot denna bakgrund fann kassan att det var möjligt att As arbete i USA hade varit skadligt för honom och eftersom kassan endast kunde pröva skador som uppkommit vid arbete i Sverige så kunde den inte pröva As arbetsskadeanmälan. På begäran av A omprövade kassan sitt beslut men ändrade det inte. A klagade till länsrätten och hävdade att hans skador orsakats av arbetet i Sverige. Han uppgav att han bildat ett bolag i USA för att importera glasfiberväv men att han för att komma igång med verksamheten hade varit tvungen att inkludera mätning, installation och målning. Eftersom han redan då led av smärtorna från höften/ryggen kunde han inte utföra arbetena utan var tvungen att sälja företaget. Han förklarade vidare hur han arbetat i slakthus mellan 1948 och 1980, vilket inneburit tungt arbete under svåra förhållanden. Länsrätten, som fann att As skador väl kunde ha orsakats av hans arbete i Sverige, upphävde Försäkringskassans beslut och visade målet åter till kassan för förnyad prövning. Försäkringskassan begärde ett yttrande av försäkringsläkaren Ho som på grundval av Försäkringskassans akt uttalade bl.a. att As höftskada snarare var ålderrelaterad än arbetsrelaterad och att det inte fanns något vetenskapligt stöd för att det arbete som A hade haft kunde orsaka artrit. Med stöd av detta utlåtande avslog Försäkringskassan As framställning. A klagade till länsrätten och åberopade ett utlåtande av läkaren Ha som behandlat honom och som gjorde bedömningen, att eftersom det inte fanns någon ärftlighet i As familj för artrit och sjukdomen hade utvecklats i en tidigare ålder än normalt, så var det tänkbart att sjukdomen orsakats av As tunga arbete i slakthusen. Försäkringskassan bestred ändring och menade att Has bedömning inte klart visade att slakthusarbetet hade orsakat As besvär. I maj 1998 kontaktade A länsrätten och begärde en muntlig förhandling för att han skulle få förklara hur hans arbetsförhållanden varit. Länsrätten avslog yrkandet och fann att muntlig förhandling inte var nödvändig. Länsrätten avslog överklagandet i dom den 29 juni 1999 och framhöll att den inte ifrågasatte att A haft ett tungt arbete men att det krävdes en tämligt hög grad av sannolikhet för att skadorna orsakats av de aktuella arbetsuppgifterna och det inte hade visats i As fall. A klagade vidare till kammarrätten och vidhöll sitt yrkande om muntlig förhandling samt gav in ett nytt läkarutlåtande av B som ansåg att det fanns mycket starkare skäl för ett samband mellan As skador och hans arbete än emot ett sådant samband. Försäkringskassan bestred ändring. Kammarrätten avslog yrkandet om muntlig förhandling och förelade A att skriftligen slutföra sin talan. Kammarrätten avslog härefter överklagandet i september 2001. Även i sitt överklagande till Regeringsrätten yrkade A förgäves muntlig förhandling. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i november 2003. - I Europadomstolen klagade A över att han inte fått en muntlig förhandling och över att förfarandet varit för långdraget. Han åberopade artikel 6.1.

Europadomstolen fann att den inte kunde avgöra klagomålet avseende den vägrade muntliga förhandlingen på det material som domstolen hade tillgängligt och att målet därför i den delen skulle kommuniceras med regeringen. När det gällde klagomålet över att prövningen inte skett inom skälig tid noterade domstolen att Regeringsrätten meddelat sitt beslut den 10 november 2003 och att As klagomål till domstolen kommit in först den 9 mars 2006. Det hade således förflutit mer än sex månader mellan det slutliga beslutet och anhängiggörandet av klagomålet hos domstolen. Den föreskrivna sexmånadersfristen hade således inte iakttagits och målet måste därför avvisas i den delen. Domstolen beslöt därför enhälligt att målet skulle kommuniceras med regeringen när det gällde frågan om muntlig förhandling och förklarade klagomålet i övrigt för inadmissible.

Beslut avskriva mål

Kjeld Ohland Andersen AB i konkurs mot Sverige
(Ansökan nr 42402/04, beslut den 20 maj 2008)
Beslutet finns bara på engelska.

Domstolen fastställer förlikning i mål i fråga om prövningen av klagandens skattemål skett inom skälig tid.

Skattemyndigheten inledde i januari 1996 en taxeringsrevision hos bolaget avseende tiden den 1 januari 1993 till den 31 december 1995. I februari 1997 skickades skattemyndighetens överväganden med förslag om eftertaxering av bolagets inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt påförande av skattetillägg ut till bolaget. Den slutliga revisionspromemorian med väsentligen samma åtgärder sändes ut till bolaget för yttrande i april 1997. Bolaget hävdade att dess deklarationer var riktiga och motsatte sig taxeringsändringarna. Skattemyndigheten beslöt emellertid att ändra taxeringarna i enlighet med revisionspromemorian och att påföra skattetillägg för de tre åren med sammanlagt ca 1 550 000 kr. Bolaget överklagade och skattemyndigheten företog de obligatoriska omprövningarna i augusti 1998 och maj 2000 men ändrade inte besluten utan överlämnade klagomålen till länsrätten. Under tiden hade bolaget försatts i konkurs i juni 1998. Länsrätten meddelade dom den 5 oktober 2000 och både bolaget och skattemyndigheten överklagade. Kammarrätten biföll bolagets klagomål delvis i domar i oktober 2002 och december 2003. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i maj och juni 2004. - I Europadomstolen klagade bolaget över att förfarandet dragit ut för långt på tiden eller i nära sju år och tre månader. Bolaget åberopade artikel 6.1 och artikel 13.

Europadomstolen konstaterade att den underrättats om att parterna träffat en överenskommelse innebärande en förlikning och att regeringen godkänt densamma. Domstolen noterade att förlikningen grundade sig på respekt för de mänskliga rättigheterna så som de framgår av konventionen och dess protokoll och fann att det inte fanns några skäl att ändå fortsätta att pröva klagomålet. Domstolen beslöt därför enhälligt att avskriva målet.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Ryabikin mot Ryssland
(Ansökan nr 8320/04, dom den 19 juni 2008)
Domen finns endast på engelska.

Ryska myndigheter beaktade inte risken för att en person som skulle utvisas till Turkmenistan kunde komma att utsättas för behandling i strid med artikel 3 där, vilket var troligt och det skulle därför ske en kränkning av artikel 3 om han utvisades. Något lagstöd för frihetsberövandet av mannen hade inte kunnat anges och det skedde därför en kränkning av artikel 5.1 f). När det saknades rättsmedel för att få lagligheten av frihetsberövandet prövad kränktes artikel 5.4.

R är av ryskt ursprung och medborgare i Turkmenistan. R lämnade Turkmenistan i januari 2001 eftersom han var rädd för sitt liv på grund av att han varit vittne i ett brottmål mot två tjänstemän. Han for först till Förenade Arabemiraten och sedan till Moskva. Där fick han veta att åtal väckts mot honom i Turkmenistan och att en del av hans egendom hade konfiskerats. R ansökte om flyktingstatus i Ryssland år 2003 och åberopade att han var rädd att bli förföljd i Turkmenistan och att han var föremål för en brottsutredning. Hans ansökan avslogs av invandrarmyndigheten och de ryska domstolarna huvudsakligen med motiveringen att han kunnat lämna Turkmenistan helt lagligt och utan hinder, att hans familj bodde kvar i säkerhet i Turkmenistan, att han inte sökt asyl omedelbart när han kom till Ryssland samt att brottmålet i Turkmenistan inte hade något samband med hans politiska, religiösa eller etniska bakgrund utan med hans affärsverksamhet. I februari 2004 kallades R till pass- och visumkontoret i St. Petersburg, där han greps med stöd av en internationell efterlysning som innefattade anklagelser mot honom för förskingring, ett brott som kunde ge 8-15 års fängelse. Tingsrätten beslöt härefter att han skulle sitta i förvar i avvaktan på utvisning till Turkmenistan. Den 9 mars 2004 begärde Europadomstolen att verkställigheten av utvisningen skulle skjutas upp tills vidare. R klagade över frihetsberövandet flera gånger i de lokala domstolarna och tingsrätten beslöt slutligen att han skulle friges den 14 mars 2005. Domstolen tillämpade direkt artikel 17 i den ryska konstitutionen, som garanterar rättigheter och friheter i enlighet med internationellt erkända principer och internationella rättsliga normer samt artikel 5 i Europakonventionen. Utvisningsförfarandet pågår alltjämt och i sitt senaste yttrande till Europadomstolen i juli 2007 uppgav den ryska regeringen att åklagarmyndigheten i Turkmenistan i ett brev hade lämnat garantier innebärande att R, om han skickades tillbaka, inte skulle utsättas för misshandel. R å sin sida har gett in ett antal rapporter om förhållandena i Turkmenistan. - I Europadomstolen klagade R över att frihetsberövandet varit olagligt och över att han skulle löpa en risk att utsättas för tortyr och etniskt motiverad förföljelse om han sändes tillbaka till Turkmenistan. Han åberopade artikel 3 samt artikel 5.1 f) och 5.4.

Europadomstolen noterade att det till dags dato inte hade fattats något beslut rörande utvisningen av R till Turkmenistan. Vidare noterades att den bevisning som framgick av de rapporter och handlingar som R gett in till domstolen hade visat på allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Turkmenistan och att vad som hänt t.ex. mycket framstående fångar ofta förblev okänt t.o.m. för deras familjer. Trots att den ryska regeringen begärt en försäkran från den allmänne åklagaren i Turkmenistan hade någon kopia av det brevet inte getts in till domstolen. Även om man antog att det lämnats en sådan försäkran konstaterade domstolen att olika rapporter hade tytt på att myndigheterna i Turkmenistan systematiskt hade vägrat internationella observatörer inresa i landet och särskilt tillträde till häkten och fängelser. Domstolen ifrågasatte därför värdet av en sådan försäkran. Domstolen erinrade också om att den tidigare hade funnit att diplomatiska försäkringar i sig själva inte hade varit tillräckliga för att ge ett fullgott skydd mot risken för misshandel i länder där tillförlitliga källor hade rapporterat förekomsten av ett handlande som stred mot konventionen. Domstolen noterade också att Rs begäran om flyktingstatus hade begränsats till frågan om han kunde göra gällande att han var offer för förföljelse på en av de grunder som finns upptagna i de relevanta bestämmelserna i nationell och internationell lag. De ryska myndigheterna hade uppgett att de inte hade någon anledning att bedöma förhållandena för R som frihetsberövad i Turkmenistan, eftersom han inte varit berövad friheten där. Domstolen fann emellertid att en sådan bedömning måste göras innan beslut fattades om att utvisa R dit och att det därvid måste beaktas relevanta omständigheter för att förhindra att misshandel förekom. Dessutom noterade domstolen att R hade anklagats för ett allvarligt brott i Turkmenistan och att det, om han utvisades dit, fanns en verklig risk för att han skulle få tillbringa många år i fängelse. Domstolen fann därför att det fanns tillräcklig grund för att anse att en utvisning av R skulle strida mot konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skulle ske en kränkning av artikel 3.

Domstolen noterade att under Rs ettåriga frihetsberövande så hade det ryska rättssystemet inte kunnat identifiera något behörigt organ som varit ansvarigt för frihetsberövandet eller peka på de tillämpliga lagbestämmelserna eller kunnat sätta tidsgränser för frihetsberövandet. Domstolen fann därför att den relevanta nationella lagstiftningen hade brustit när det gällde att skydda R från godtycke. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1 f).

Domstolen fann slutligen att det inte funnits något rättsmedel varigenom R hade kunnat få lagligheten av frihetsberövandet prövat. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 5.4.).

HÄNVISNINGAR
Artikel 3
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
H.L.R. ./. Frankrike, dom 1997-04-29
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Müslim ./. Turkiet, dom 2005-04-26 (jfr nr 5/05)
Said ./. Nederländerna, dom 2005-07-05 (jfr nr 7/05)
Al-Moayad ./. Tyskland, beslut 2007-02-20
Fatgan Katani m.fl. ./. Tyskland, beslut 2001-05-31
Salah Sheekh ./. Nederländerna, dom 2007-01-11
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Ahmed ./. Österrike, dom 1996-12-17
Garabayev ./. Ryssland, dom 2007-06-07
Artikel 5.1 f)
Baranowski ./. Polen, dom 2000-03-28
Khudoyorov ./. Ryssland, dom 2005-11-08
Nasrulloyev ./. Ryssland, dom 2007-10-11
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
Quinn ./. Frankrike, dom 1995-03-22
Kolompar ./. Belgien, dom 1992-09-24
Artikel 5.4
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Stoichkov ./. Bulgarien, dom 2005-03-24 (jfr nr 4/05)
Vachev ./. Bulgarien, dom 2004-07-08
Nasrulloyev ./. Ryssland, dom 2007-10-11

Adamsons mot Lettland
(Ansökan nr 3669/03, dom den 24 juni 2008)
Domen finns endast på franska.

När en lettisk medborgare vägrades kandidera i val till parlamentet p.g.a. sin tidigare tjänstgöring i en sovjetisk gränsvaktsstyrka, trots att han under tio år haft en framskjuten ställning i det fria Lettland kränktes artikel 3 i protokoll nr 1.

A är lettisk medborgare bosatt i Lettland. 1979 anställdes han i det forna Sovjetunionens gränsvaktsstyrka, vilken var en väpnad enhet underställd KGB. Under sin tjänstgöring där, huvudsakligen i Fjärran östern, avancerade han till befälhavare. Efter Sovjetunionens sammanbrott i december 1991 hänfördes alla sovjetiska beväpnade styrkor till den ryska federationen. A lämnade den ryska gränsvaktsstyrkan i juni 1992 och återvände till Lettland, där han fick betydande befälsposter i den lettiska armén. Han blev först vicekommendör i flottan och sedan befälhavare för den lettiska gränsvaktsstyrkan. Han övergav sin militära karriär 1994 för att ägna sig åt politiken. Han blev inrikesminister och valdes därefter in i parlamentet där han blev kvar till 2002. 1996 lämnade han det ledande partiet och gick över till den socialdemokratiska oppositionen. 1998 vidtog parlamentets registreringskontor åtgärder för att formellt få honom antecknad som samarbetsman med KGB. I en dom den 3 mars 2000 fann tingsrätten på talan av åklagaren att A tjänstgjort i KGBs gränsvaktsstyrka och inte, som åklagaren påstod, varit en KGB-officer. På grundval av den domen försökte ett antal parlamentsledamöter förgäves få As mandat i parlamentet upphävt. Den kommission som prövade framställningarna hänvisade emellertid till den nämnda domen och pekade på att tingsrätten dragit en klar skiljelinje mellan en "KGB-officer" och en "officer i KGBs gränsvaktsstyrka". Den ifrågavarande lagstiftningen diskvalificerade endast de förra från att sitta i parlamentet. 2002 ställde A upp som kandidat i parlamentsvalet för det lettiska socialdemokratiska arbetarpartiet men valkommittén strök hans namn från listan. A överklagade utan framgång. A ställde därefter upp i valet till Europaparlamentet men hans parti fick inte några platser i Europaparlamentet. - I Europadomstolen klagade A över att han strukits från vallistorna och att han bedömts diskvalificerad att delta i valet. Han åberopade artikel 3 i protokoll nr 1 och artikel 14.

Europadomstolen konstaterade mot bakgrund av Lettlands erfarenheter av det sovjetiska styret att den aktuella vallagstiftningen hade ett legitimt syfte att skydda statens oberoende, dess demokratiska styrelsesätt, dess institutionella system och dess nationella säkerhet. När det gällde frågan om det beslut som hade hindrat A från att ställa upp i valet varit proportionerligt i förhållande till det legitima målet, fann domstolen i ljuset av den sociala och historiska bakgrunden att Lettland under de första åren efter frigörelsen kunde begränsa valrättigheterna i tämligen stor utsträckning utan att det skedde någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1. Allt eftersom tiden gick räckte det emellertid inte längre med en mer allmänt hållen misstanke avseende en grupp personer utan myndigheterna måste kunna lägga fram argument och bevisning för att berättiga åtgärden i fråga. Domstolen noterade att den aktuella lagstiftningen tog sikte på "officerare" i KGB. Med hänsyn till den byråns vidspridda funktioner fann domstolen att det begreppet var för vidsträckt och att en begränsning av valrättigheterna för en person som tillhörde den gruppen skulle prövas från fall till fall med beaktande av den aktuella personens faktiska agerande. Domstolen noterade att A aldrig hade anklagats för att ha varit direkt eller indirekt inblandad i den kommunistiska totalitära regimens missgärningar, såsom förtryck av den politiska och ideologiska oppositionen, angiveri eller andra åtgärder mot folket. Domstolen kunde inte finna att A hade motsatt sig eller uttryckt motvilja mot Lettlands frigörelse och ett demokratiskt styrelsesätt. A hade dessutom inte förklarats diskvalificerad från att ställa upp i val förrän under 2002, dvs. mycket senare än frigörelsen och först efter en framstående militär och politisk karriär i det fria Lettland. I själva verket hade A från det att han återkom 1992 innehaft viktiga poster innan han beslöt ägna sig åt en parlamentarisk karriär. Enligt domstolens uppfattning kunde endast verkligt övertygande skäl under sådana förhållanden berättiga att han diskvalificerades. Regeringen hade inte fört fram några sådana skäl. Under de tio åren hade A haft goda möjligheter att visa sin lojalitet mot den lettiska staten och sin inställning till demokratiska värderingar och regeringen hade inte förmått lägga fram någon som helst bevisning om att han i det avseendet hade saknat integritet. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14.

Skiljaktig mening och motivering

Den polske domaren Lech Garlicki, med vilken den slovenske domaren Bostjan Zupancic och den armeniska domaren Alvina Gyulumyan instämde, lämnade en skiljaktig motivering och förklarade att han inte var övertygad om att domstolen valt det bästa sättet att angripa problemen. Om domstolen centrerat uppmärksamheten på begreppet "laglighet" hade det medfört flera fördelar, bl.a. hade man inte behövt gå in på frågan om proportionalitet. Domstolens ledamöter är experter på lag och rätt men inte på politik och historia och de borde därför inte ge sig in på de områdena om det inte är absolut nödvändigt.

Den svenska domaren Elisabet Fura-Sandström lämnade en skiljaktig mening. Hon anförde i korthet bl.a. följande. De s.k. "reningslagarna" utgör ett problem och de är litet svåra att förstå för personer som aldrig levt under en totalitär regim. Men enligt domstolens praxis är de inte oförenliga med konventionen. De flesta om inte alla "reningslagarna" grundar sig på förtroende för individen, eftersom det vore nästan omöjligt att i efterhand visa vem som varit eller inte varit kollaboratör. Det är därför det krävs av individen att han skall visa att han inte tillhör den krets som omfattas av lagen. Eftersom det saknas tillförlitliga arkiv måste varje fall bedömas för sig. I förevarande mål har A vid tre tillfällen, 1995, 1998 och 2004, lämnat en oriktig förklaring då han sagt att han aldrig varit en representant för eller kollaboratör med KGB, vilket stämmer dåligt med att han innehaft en viktig post i gränsvaktstyrkan som stod under KGBs befäl och som var integrerad i den organisationen. Enligt den aktuella lagstiftningen kunde en person som tidigare samarbetat med KGB inte anses lojal mot republiken Lettland och det var upp till den lettiska staten att med utövande av utrymmet för sina bedömningar avgöra om den klagande skulle eller inte skulle få tillstånd att ställa upp i valet. Hon var övertygad om att den aktuella lagstiftningen och det sätt den tillämpats på av de lettiska rättsinstanserna var förenlig med konventionen, särskilt eftersom de nationella myndigheterna i det här fallet har ett stort utrymme för sina bedömningar.

HÄNVISNINGAR
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Zdanoka ./. Lettland, dom (GC) 2006-03-16 (jfr nr 4/06)
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Turek ./. Slovakien, dom 2006-02-14 (jfr nr 3/06)
Matyjek ./. Polen, dom 2007-04-24 (jfr nr 5/07)
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Harlanova ./. Lettland, beslut 2003-04-03
Domalewski ./. Polen, beslut 1999-06-15
Sidabras o. Dziautas ./. Litauen, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Petersen ./. Tyskland, beslut 2001-11-22
Volkmer ./. Tyskland, beslut 2001-11-22
Lykourezos ./. Grekland, dom 2006-06-15 (jfr nr 6/06)

Isaak mot Turkiet
(Ansökan nr 44587/98, dom den 24 juni 2008)
Solomou mot Turkiet
(Ansökan nr 36832/97, dom den 24 juni 2008)
Domarna finns endast på engelska.

Den turkiska regeringen var ansvarig för att två grekcypriotiska demonstranter dödats i FNs buffertzon utanför Nicosia på Cypern och det skedde därför kränkningar av artikel 2. När regeringen inte vidtog någon åtgärd för att utreda omständigheterna kring det inträffade skedde ytterligare kränkningar av artikel 2.

De klagande är 12 cypriotiska medborgare, fem personer i fallet I och sju personer i fallet S. Den 11 augusti 1996 deltog A i en grekcypriotisk demonstration som anordnats av Cyperns motorcykelfederation (CMF) för att protestera mot den turkiska ockupationen av den norra delen av Cypern. Demonstrationen ägde rum på flera platser längs FNs buffertzon öster om Nicosia. Enligt de klagande uppstod ett spänt förhållande när myndigheterna i TRNC, den turkiska republiken på norra Cypern, förklarade att de skulle organisera motdemonstrationer med deltagande av en turkisk extremistgrupp, Grå vargarna, och att de skulle skjuta mot de grekcypriotiska demonstranterna. Under demonstrationen sparkades och slogs A till döds av turkiska och turkcypriotiska poliser och motdemonstranter. En grupp på omkring 15-20 personer omringade A och fällde honom till marken. Han sparkades och slogs med metall- och träbatonger. Enligt uppgift fanns åtta poliser tillhöriga TRNC i närheten. När en polis från FNs styrkor, UNFICYP, försökte ingripa och försökte fösa undan några av angriparna var A redan medvetslös. Enligt regeringen avled A till följd av slagsmål mellan grekcypriotiska och turkcypriotiska demonstranter. Enligt en rättsläkarrapport avled A till följd av ett flertal huvudskador. De klagande åberopade ett flertal vittnesutsagor från UNFICYP-officerare och poliser som uppgav att A blivit angripen och slagen till döds av en grupp motdemonstranter och att några TRNC-poliser antingen passivt tittat på eller deltagit i misshandeln. De klagande gav också in 37 fotografier och en videoinspelning som visade hur en grupp människor beväpnade med käppar angrep A som låg på marken. Gruppen slog honom under flera minuter. Efter att ha deltagit i As begravning gick S in i buffertzonen tillsammans med andra demonstranter nära den plats där A dödats. Han klättrade upp i en flaggstång och blev skjuten till döds. De fem skott som träffade honom avlossades enligt de klagande av två män i turkiska uniformer och av en civilklädd man som befann sig på plattformen på den turkiska observationsposten. Regeringen påstod att S dödats i den korseld som brutit ut när den grekcypriotiska demonstrationen utvecklades till ett uppror. Även i denna del åberopade de klagande vittnesmål från UNFICYP-officerare samt fotografier och en videoinspelning. I Europadomstolen åberopade de klagande artiklarna 2, 8 och 14 samt i fallet S även artiklarna 1 och 3 och hävdade att deras släktingar olagligen hade dödats av turkiska soldater och att de turkiska myndigheterna inte genomfört någon utredning av det inträffade.

Europadomstolen noterade att det inte hade ifrågasatts att A och S frivilligt hade gått in i FNs buffertzon. Parterna hade emellertid olika uppfattningar om vad som orsakat att de avlidit. Domstolen kunde inte godta den turkiska regeringens versioner av händelserna och konstaterade att dessa versioner motsades av vittnesutsagorna och att domstolen inte hade någon anledning att tvivla på vittnenas oberoende och trovärdighet. Domstolen noterade också att de klagandes version hade bekräftats av den fotografiska bevisningen och av videoinspelningarna av dödandet. Den turkiska regeringen hade inte ifrågasatt att bilderna var autentiska och inget i bilderna tydde på att A hade burit vapen eller att han hade fastnat i taggtråden eller, i Ss fall, att det förekommit någon korseld. Domstolen noterade vidare att en medicinsk rapport angett att As död orsakats av ett flertal huvudskador. När det gällde S hade han träffats av fem kulor, ett förhållande som var svårförenligt med teorin att dödsskjutningen inte varit avsiktlig. Domstolen fann att dödandet av A och S inte hade varit nödvändigt för att skydda "var och en mot olagligt våld". Båda hade varit obeväpnade och de hade inte angripit någon. Det framgick tydligt att de knappast kunde ha undgått att bli kontrollerade av säkerhetsstyrkorna. Dessutom kunde dödandet inte i något av fallen anses som en åtgärd för att dämpa våld som uppkommit genom protesterna. I fallet I fann domstolen att den grymma misshandeln av A inför ögonen på demonstranterna utan något försök att gripa honom kunde ha lett till ännu våldsammare reaktioner från den grekcypriotiska sidan. Dessutom hade de turkiska eller turkcypriotiska styrkorna inte samordnat sitt agerande med UNFICYP. I fallet S betonade domstolen att det inte hade ifrågasatts att det endast var en demonstrant, S, som hade gått över eldupphörlinjen och att han varit obeväpnad. De första skotten hade riktats direkt mot honom och kunde därför inte bedömas som åtgärder för att dämpa ett våldsamt uppträdande hos andra demonstranter som fortfarande var i FNs buffertzon. Domstolen konstaterade att A och S dödats av representanter för den turkiska staten och att användningen av våld inte hade varit berättigad. Domstolen fann därför enhälligt i båda fallen att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

Domstolen noterade härefter i båda fallen att den turkiska regeringen inte hade förmått lägga fram någon bevisning som visade att det hade gjorts en utredning av omständigheterna kring As och Ss död. Regeringen hade inte heller ännu elva år efter de aktuella händelserna gjort gällande att de ansvariga för dödandet hade identifierats och ställts inför rätta inför nationell domstol. Domstolen fann därför i båda fallen enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen i övrigt.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2 - dödande
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Avsar ./. Turkiet, dom 2001-07-10
Musayev ./. Ryssland, dom 2007-07-26 (jfr nr 8/07)
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Ilascu m.fl. ./. Moldavien o. Ryssland, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Tanli ./. Turkiet, dom 2001-04-10
Togcu ./. Turkiet, dom 2005-05-31
Akkum m.fl. ./. Turkiet dom 2005-03-24
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
McKerr ./. U K, beslut 2000-04-04
Artikel 2 - utredning
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Bazorkina ./. Ryssland, dom 2006-07-27 (jfr nr 8/06)
Güleç ./. Turkiet, dom 1998-07-27
Ogur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28

Gäfgen mot Tyskland
(Ansökan nr 22978/05, dom den 30 juni 2008)
Domen finns både på engelska och franska.

En person utsattes för hot för att erkänna ett brott i strid med artikel 3 men när gottgörelse lämnades genom att de ansvariga ställdes inför rätta och straffades kunde han inte längre hävda att han var ett offer för en kränkning. Den bevisning som erhållits genom det framtvingade erkännandet användes endast som stöd för ett senare, utan tvång lämnat erkännande och hans försvarsrättigheter kränktes därför inte och förfarandet var inte orättvist. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 6.1 och 3.

G är tysk medborgare och han sitter f.n. i fängelse i Schwalmstadt i Tyskland. G dömdes i juli 2003 till livstids fängelse för att ha fört bort och mördat J, som var den yngste sonen i en välkänd bankfamilj. Domstolen fann att brottet var särskilt grovt, vilket innebär att återstoden av fängelsestraffet inte kan villkoras efter det att 15 år av fängelsestraffet har avtjänats. J som vid bortförandet var 11 år hade lärt känna G, som då studerade juridik, genom sin syster. Den 27 september 2002 lurade G in J i sin våning genom att påstå att systern lämnat en jacka där. Härefter kvävde han barnet. Han lämnade ett krav på lösensumma vid Js föräldrahem och begärde en miljon euro för att föräldrarna skulle få se sitt barn igen. Han övergav Js kropp under kajen till en damm en timmes bilväg från Frankfurt. Den 30 september 2002 omkring klockan ett på natten plockade G upp lösensumman vid en spårvagnshållplats. Han sattes under polisbevakning och greps flera timmar senare av polisen. Den 1 oktober 2002 varnades G av en av de poliser som förhörde honom, på uppdrag av polischefen, om att han skulle utsättas för svåra plågor i händerna på en person som var specialtränad för ändamålet, om han vidhöll sin vägran att avslöja var barnet fanns. Hotet ansågs nödvändigt eftersom Js liv bedömdes vara i stor fara på grund av kyla och avsaknad av mat. Till följd av dessa hot avslöjade G att han kidnappat och dödat J samt var han gömt kroppen. Efter bekännelsen säkrade polisen ytterligare bevisning som t.ex. spår efter Gs bil vid dammen, barnets kropp, J skolböcker, en ryggsäck m.m. När rättegången mot G inleddes yrkade G att målet skulle avskrivas eftersom hans erkännande lämnats under hot. Domstolen avslog yrkandet men beslöt att alla de bekännelser som G gjort under utredningen och de bevis som framkommit till följd därav inte kunde användas som bevisning i rättegången, eftersom de erhållits under påtryckningar i strid mot den tyska lagen och artikel 3 i Europakonventionen. Vid rättegången erkände J igen att han dödat J, trots att han upplysts om sin rätt att tiga och om att hans tidigare erkännanden inte kunde användas som bevisning, men han förklarade att det inte varit hans avsikt att döda J. Domstolen dömde honom för mord och kidnappning med utpressning. De faktiska omständigheter som domstolen lade fast grundades på erkännandet vid förhandlingen men de fick också stöd av den övriga bevisningen. G överklagade förgäves. I december 2004 dömdes de två poliser som varit inblandade i hoten mot G för olaga tvång resp. anstiftan till brottet till villkorliga böter. I december 2005 ansökte G om rättshjälp för att föra en skadeståndstalan mot Land Hessen för att han skadats av polisens förhörsmetoder. Förfarandet pågår alltjämt. - I Europadomstolen klagade G över att han utsatts för tortyr under polisförhören. Han hävdade vidare att hans rätt till en rättvis rättegång hade kränkts genom att den bevisning som erhållits till följd av det framtvingade erkännandet hade tillåtits i rättgången mot honom. Han åberopade artiklarna 3 och 6.

Europadomstolen fann i enlighet med de tyska domstolarna att en polisman hade hotat G med fysiskt våld, som skulle ha orsakat honom svåra plågor, för att få honom att avslöja var J fanns. G hade således utsatts för tillräckligt verkliga och omedelbara hot om avsiktlig misshandel. Domstolen underströk när det gällde misshandeln att förbudet mot behandling i strid med artikel 3 är absolut oavsett hur den berörda personen uppträder och även om misshandeln syftar till att få fram information som kan rädda livet på en människa. Behandlingen av G måste ha orsakat honom omfattande mentalt lidande vilket tydligt visades av att han, som dittills ihärdigt hade vägrat att göra några riktiga uttalanden, hade erkänt var han hade gömt J när han blev hotad. Domstolen fann därför att den behandling som G hade hotats med, om den hade utförts, hade inneburit tortyr. Den aktuella utfrågningen av G hade endast varat i tio minuter och den hade ägt rum i en spänd och känslig atmosfär, eftersom poliserna, som var uttröttade och under stark press, hade trott att de bara hade ett par timmar på sig för att rädda Js liv. Domstolen fann därför att J hade blivit utsatt för en behandling som var omänsklig och i strid med artikel 3. Domstolen konstaterade att de tyska domstolarna uttryckligen och otvetydigt hade bekräftat att G behandlats på ett sätt som var förbjudet enligt den tyska lagen och som också stod i strid med artikel 3. Gottgörelse hade lämnat genom att de två poliserna som varit inblandade hade dömts för olaga tvång och bestraffats. Dessutom hade alla uttalanden som G gjort under hot undantagits i rättegången, vilket var ett effektivt sätt att gottgöra honom för de nackdelar han drabbats av. Detta hade också en avskräckande effekt på fortsatt användning av hotfulla förhörsmetoder. Även om G ännu inte erhållit något skadestånd, fann domstolen att det i hans fall, där kränkningen av artikel 3 låg i ett hot om misshandel till skillnad mot en faktisk, fysisk misshandel, hade lämnats gottgörelse väsentligen genom att de två ansvariga poliserna åtalats och fällts. De nationella domstolarna hade därför gett G tillräcklig gottgörelse och han kunde inte längre hävda att han var offer för en kränkning. Domstolen fann därför med sex röster mot en att G inte längre kunde göra gällande att han var offer för en kränkning av artikel 3.

Domstolen fann vidare att användning av bevisning som erhållits under hot liksom erkännanden som erhållits under press medförde en stark presumtion för att rättegången som helhet kunde ha varit orättvis. Domstolen noterade emellertid att det var Gs nya erkännande vid rättegången som utgjort den väsentliga grunden för den fällande domen, medan all annan bevisning varit av stödjande karaktär och endast hade använts för att pröva trovärdigheten av hans erkännande.  G hade hävdat att han lämnat det nya erkännandet endast på grund av att den bevisning som erhållits till följd av det erkännande han lämnat under hot skulle användas och faktiskt hade använts mot honom. Domstolen konstaterade dock att G under rättegången i de nationella domstolarna hela tiden hade vidhållit att han lämnat sin bekännelse där på grund av ånger och för att be om förlåtelse. Med hänsyn till att den tyska domstolen hade betonat den nya bekännelsens avgörande betydelse för dess bedömningar, var domstolen i vilket fall som helst inte övertygad om att G inte kunde ha kunde ha förhållit sig tyst och att han inte haft annat val för sitt försvar än att erkänna. Man kunde säga att han bara hade ändrat försvarsstrategi. Hans erkännande kunde därför inte anses vara ett resultat av åtgärder som hade kränkt hans försvarsrättigheter. Med hänsyn till de speciella omständigheterna i Gs fall och särskilt den tillförlitliga bevisning som polisen erhållit genom spaningen på G sedan han hämtat lösensumman, fann domstolen att den bevisning som erhållits som ett resultat av det framtvingade erkännandet endast hade använts som stödbevisning. Gs försvarsrättigheter hade inte inskränkts genom att den bevisningen tillåtits och användningen därav hade inte gjort rättegången orättvis. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1 och 3.

Skiljaktig mening

Den bulgariska domaren Zdravka Kalaydjieva lämnade en skiljaktig mening och ansåg i korthet att majoritetens uppfattning avvek från domstolens fasta praxis i fråga om kravet på skydd enligt artikel 3, genom att för första gången finna att bevisning som erhållits i strid med nämnda artikel inte påverkade rättvisan i en brottmålsrättegång. Med hänsyn till det otillräckliga skyddet av Gs rätt att tiga och inte ange sig själv fortsatte han att vara ett offer för tvång, vilket påverkade rättvisan i rättegången mot honom. Enligt den skiljaktiga domarens uppfattning skulle en möjlighet för G att få en ny rättegång kunna rätta till båda dessa felaktigheter.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3 - behandling
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
V. ./. U K, dom (GC) 1999-12-16
Ramirez Sanchez ./. Frankrike, dom (GC) 2006-07-04 (jfr nr 7/06)
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
Campbell och Cosans ./. U K, dom 1982-02-25
Aksoy ./. Turkiet, dom 1996-12-18
Egmez ./. Cypern, dom 2000-12-21
Krastanov ./. Bulgarien, dom 2004-09-30 (jfr nr 9/04)
Artikel 3 - ställning som offer
Siliadin ./. Frankrike, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Eckle ./. Tyskland, dom 1982-07-15
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
M.C. ./. Bulgarien, dom 2003-12-04 (jfr nr 11/03)
Egmez ./. Cypern, dom 2000-12-21
Krastanov ./. Bulgarien, dom 2004-09-30 (jfr nr 9/04)
Heglas ./. Tjeckien, dom 2007-03-01 (jfr nr 3/07)
Busa ./. Ungern, kommissionens beslut 1997-01-15
Murillo Saldias m.fl. ./. Spanien, beslut 2006-11-28
Artikel 6
Saunders ./. U K, dom 1996-12-17
Heaney o. McGuinness ./. Irland, dom 2000-12-21
Kahn ./. UK, dom 2000-05-12
Allan ./. U K, dom 2002-11-05 (jfr nr 10/02)
Heglas ./. Tjeckien, dom 2007-03-01 (jfr nr 3/07)
Schenk ./. Schweiz, dom 1988-07-12
Teixeira de Castro ./. Portugal, dom 1998-06-09
P.G. o. J.H. ./. U K, dom 2001-09-25
Içöz ./. Turkiet, beslut 2003-01-09
Göçmen ./. Turkiet, dom 2006-10-17
Harutyunyan ./. Armenien, dom 2007-06-28
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Windisch ./. Österrike, dom 1990-09-27
Lüdi ./. Schweiz, dom 1992-06-15
Hulki Günes ./. Turkiet, dom 2003-06-19

Liberty & other organisations mot U K
(Ansökan nr 58243/00, dom den 1 juli 2008)
Domen finns endast på engelska.

Avlyssning av tele- och datakommunikation till och från områden utanför de brittiska öarna var inte tillräckligt tydligt reglerad och tillgänglig för allmänheten och ansågs därför inte ha haft stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 8.

De klagande är en brittisk, L, och två irländska, B och I, organisationer som klagat över att deras telefoner, fax, e-brev och datakommunikationer, inklusive uppgifter som lämnats under tystnadsplikt och konfidentiella uppgifter, hade avlyssnats mellan 1990 och 1997 av en elektronisk försöksverksamhet som drevs av det brittiska försvarsministeriet. Organisationerna klagade utan framgång i alla nationella instanser. De lokala domstolarna fann att det inte hade skett något brott mot lagen 1985 om avlyssning av kommunikationer. - I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 8 och artikel 13 och klagade över att deras kommunikationer hade avlyssnats.

Europadomstolen erinrade om att den tidigare har funnit att enbart förekomsten av en lagstiftning som tillåter att kommunikationer avlyssnas i hemlighet innebär en risk för att bli övervakade för alla dem som lagstiftningen kunde tillämpas på. I det aktuella fallet hade det därför skett ett intrång i de klagandes rättigheter enligt artikel 8. 1985 års lag gav de brittiska myndigheterna ett ytterst stort utrymme för att avlyssna kommunikationer mellan U K och en mottagare utomlands, nämligen avlyssning av "sådana externa kommunikationer som beskrivs i bemyndigandet". I själva verket var handlingsutrymmet obegränsat. Bemyndiganden enligt lagen täckte mycket breda grupper av kommunikationer. I sina bemötanden till domstolen hade den brittiska regeringen medgivet att i princip varje person som sände eller tog emot någon form av telekommunikation från ett område utanför de brittiska öarna under den aktuella perioden kunde få sina meddelanden avlyssnade enligt bemyndigandet i lagen. Dessutom hade myndigheterna ett stort utrymme för att avgöra vilka kommunikationer av det totala antalet meddelanden som fångades upp som skulle läsas eller avlyssnas. Försvarsministern var enligt lagen skyldig att "vidta sådana åtgärder som han ansåg nödvändiga" för att säkerställa att det inte skedde något maktmissbruk vid urvalet av de meddelanden som skulle granskas, spridas och lagras. Även om det under den aktuella perioden hade funnits interna förordningar, manualer och instruktioner för att garantera ett skydd mot maktmissbruk i förfarandet och trots att den kommissionär som utsågs enligt 1985 års lag för att utöva tillsyn över hur lagen användes varje år hade rapporterat att "arrangemangen" var tillfredsställande, hade dessa "arrangemangs" natur inte angivits i lagstiftningen eller på annat sätt gjorts tillgängliga för allmänheten. Domstolen noterade till sist den brittiska regeringens oro för att publiceringen av uppgifter om dessa arrangemang under den aktuella perioden kunde ha skadat underrättelsetjänstens effektivitet eller gett upphov till en säkerhetsrisk. I U K var emellertid omfattande utdrag av uppförandekoden för avlyssning av kommunikationer offentliggjorda, vilket antydde att det var möjligt för staten att publicera vissa uppgifter om hur ett övervakningssystem fungerade utan att sätta den nationella säkerheten i fara. Domstolen fann att den nationella lagstiftningen vid den aktuella tidpunkten inte med tillräcklig tydlighet hade angett omfattningen av eller hur det vida handlingsutrymme staten fått skulle användas för att ge ett tillräckligt skydd mot maktmissbruk. Särskilt hade man inte angett det förfarande som skulle tillämpas för att undersöka, lagra eller förstöra det material som fångats upp på ett sätt som var tillgängligt för allmänheten. Intrånget i de klagandes rättigheter hade därför inte skett i enlighet med lagen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Weber and Saravia ./. Tyskland, beslut 2006-06-29 och där angivna rättsfall
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Huvig ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Lambert ./. Frankrike, dom 1998-08-24
Perry ./. U K, dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)
Dumitru Popescu ./. Rumänien (nr 2), dom 2007-04-26
Malone ./. U K, dom 1984-08-02
Silver m.fl. ./. U K, dom 1983-03-25
Association for European Integration and Human Rights o. Ekimdzhiev ./. Bulgarien, dom 2007-06-28
Christie ./. U K, kommissionens beslut 1994-06-27

Chember mot Ryssland
(Ansökan nr 7188/03, dom den 3 juli 2008)
Domen finns endast på engelska.

Att trots vetskap om hans knä- och ryggbesvär ålägga en värnpliktig att som bestraffning göra 350 knäböjningar, vilket medförde så svåra skador att han blev diagnostiserad som handikappad och inte kunde fullfölja sin militärtjänst, innebar omänsklig bestraffning och det skedde en kränkning av artikel 3. När utredningen inte var tillräcklig och effektiv kränktes artikel 3 igen. Den ineffektiva utredningen underminerade också andra rättsmedel och det skedde en kränkning även av artikel 13.

C är rysk medborgare och han fick i augusti 2001 diagnosen andragradshandikappad. I december 2000 förklarades han frisk och inkallades till två års militärtjänstgöring. I februari 2001 förflyttades han till 7e kompaniet i en militär enhet i Astrakhan. I mars 2001 beordrades han som bestraffning för att inte ha städat barackerna tillräckligt, av sergeanten Ch i närvaro av löjtnanten D, att göra 350 knäböjningar. Han kollapsade och fördes till sjukhus där man diagnostiserade en ryggradsskada. C kunde härefter inte längre gå riktigt och i juni 2001 frikallades han från militärtjänstgöringen av medicinska skäl. Cs mor klagade till de militära myndigheterna och en brottsutredning inleddes och förhör hölls med Cs befälhavare, som bekräftade Cs påstående att han led av återkommande knäledsproblem och att han vid flera tillfällen hade behandlats för detta på enhetens sjukavdelning. Löjtnanten D uppgav att C, på grund av sitt hälsotillstånd, hade sluppit fysiska övningar och gruppexercis. Till följd av utredning beslöt åklagarmyndigheten i maj 2001 att något åtal inte skulle väckas mot löjtnanten D eller sergeanten Ch, eftersom det inte hade begåtts något brott. Myndigheten hänvisade särskilt till det förhållandet att alla värnpliktiga i Cs kompani hade frågats ut och att de uppgett att C inte hade blivit trakasserad och att hans överordnade inte hade gjort sig skyldiga till maktmissbruk mot honom.  I april 2003 avslog tingsrätten Cs yrkande om skadestånd på grund av att brottsutredningen inte hade kunnat finna någon skyldig. Cs överklagande avslogs med samma motivering. Under tiden hade Cs mor klagat till en högre militär åklagare som svarade att hennes klagomål inte kunde prövas förrän tingsrätten lämnade tillbaka utredningshandlingarna. C har därefter inte fått någon upplysning om det klagomålet. Cs försök att få en militärpension har avslagits, eftersom myndigheterna vidhållit att hans handikapp orsakats av ett kroniskt tillstånd som han lidit av sedan barndomen men som han först som värnpliktig fått diagnostiserat. Det fanns därför inte något bevis för att han faktiskt hade skadat ryggraden under sin militärtjänstgöring. - I Europadomstolen klagade C över att han utsatts för omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning under sin militärtjänstgöring. Han åberopade artiklarna 3 och 13.

Europadomstolen erinrade om att även om fysisk exercis utgör en väsentlig del av den militära disciplinen får den inte sätta de värnpliktigas hälsa och välbefinnande i fara eller undergräva deras mänskliga värdighet. Domstolen noterade att C tvingats utföra fysiska övningar i sådan utsträckning att han kollapsat och att den då uppkomna skadan hade medfört en långvarig inverkan på hans hälsa. Det framgick tydligt av de uttalanden som gjorts under den nationella utredningen, att trots att hans befälhavare varit fullt medveten om Cs speciella hälsoproblem och låtit honom slippa fysiska övningar och gruppexercis, så hade han tvingat honom att göra just den sorts övningar som hade medfört en stor påfrestning på hans knän och ryggrad. Straffets stränghet kunde inte motiveras av att det var nödvändigt från disciplinär eller militär synvinkel. Domstolen fann därför att det aktuella straffet avsiktligt hade utformats för att orsaka C ett intensivt fysiskt lidande och att han därmed hade utsatts för en omänsklig bestraffning. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

Domstolen fann att den nationella utredningen inte hade varit tillräckligt noggrann. Det hade inte gjorts någon medicinsk undersökning av C och det hade inte heller hänvisats till något annat medicinskt dokument som C kunde ha erhållit. De enda vittnen som namngivits i beslutet i maj 2001 hade varit de överordnade mot vilka C hade riktat sitt klagomål, löjtnanten D och sergeanten Ch. De andra vittnena hade inte identifierats med namn eller rang och det var t.o.m. osäkert hur många de varit. Regeringen hade uppgett att tre soldater uttalat sig medan den nationella utredningen hade hänvisat till "alla värnpliktiga i 7e kompaniet", dvs. ca 100 personer. De soldater som kunde ha varit ögonvittnen till den påstådda misshandeln hade över huvud taget inte förhörts. Dessutom hade C inte hörts personligen och hans version av det inträffade hade inte ens nämnts i beslutet att åtal inte skulle väckas. C hade därför inte formellt kunnat hävda att han var ett offer eller kunnat utöva sina formella rättigheter. Domstolen noterade slutligen att C hade fastnat i en ond cirkel med växlande ansvar där ingen inhemsk myndighet hade omprövat eller lämnat gottgörelse för bristerna i utredningen. Tingsrätten hade utan att göra en oberoende omprövning helt enkelt grundat sin dom på de militära myndigheternas beslut. Den militäre tillsynsåklagaren hade sedan underlåtit att besvara det klagomål som Cs mor gett in, eftersom han ansåg att det inte längre krävdes ett svar till följd av tingsrättens dom. Mot bakgrund av dessa brister fann domstolen att de ryska myndigheternas utredning av Cs påstående om misshandel inte hade varit noggrann, tillräcklig eller effektiv. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

Domstolen erinrade slutligen om att den nationella brottsutredningen hade varit ineffektiv och att effektiviteten av andra rättsmedel som eventuellt kunde ha funnits därigenom hade underminerats. Detta visades av det förhållandet att de nationella domstolarna helt enkelt hade bekräftat utredarens uppfattning utan att ha gjort en egen bedömning av omständigheterna i målet och därmed avslagit Cs yrkande om skadestånd. Domstolen noterade också en underlighet i den ryska lagen som hade gjort de grunder på vilka brottmålet hade lagts ned till en förutsättning för möjligheten att väcka en skadeståndstalan. Därför hade beslutet att inte väcka åtal mot Cs befälhavare på grund av att inget brott hade begåtts också hindrat C från att stämma den militära personalen på skadestånd i en civil domstol. C hade därför förnekats ett effektivt rättsmedel när det gällde klagomålet om misshandel under militärtjänstgöringen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3 - bestraffningen
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Kilinç m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-06-07 (jfr 6/05)
Álvarez Ramón ./. Spanien, beslut 2001-07-03
Danmark, Norge, Sverige o. Nederländerna ./. Grekland, kommissionens rapport 1969-11-05
Peers ./. Grekland, dom 2001-04-19
Artikel 3 - utredningen
Mikheyev ./. Ryssland, dom 2006-01-26 (jfr nr 2/06)
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Belevitskiy ./. Ryssland, dom 2007-03-01
Artikel 13
Cobzaru ./. Rumänien, dom 2007-07-26
Anguelova ./. Bulgarien,  dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Süheyla Aydin ./. Turkiet, dom 2005-05-24
Buldan ./. Turkiet, dom 2004-04-20
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Menesheva ./. Ryssland, dom 2006-03-09 ( jfr nr 3/06)
Corsacov ./. Moldavien, dom 2006-04-04

Matveyev mot Ryssland
(Ansökan nr 26601/02, dom den 3 juli 2008)
Domen finns endast på engelska.

När en felaktig dom upphävts på grund av en omvärdering av bevisningen och inte på grund av att det framkommit någon ny eller nyupptäckt omständighet, var artikel 3 i protokoll nr 7 inte tillämplig och klagomålet kunde därför inte prövas i sak.

M är rysk medborgare och bosatt i Arkhangelsk. I augusti 1981 dömdes han för förfalskning och stöld av en poststämpel till två års fängelse. Han avtjänade straffet och avskedades från sitt arbete. I ett tillsynsförfarande fann de ryska domstolarna senare att domen mot M var olaglig. - I Europadomstolen klagade M över att hans yrkande om ersättning för icke-ekonomisk skada till följd av den olagliga domen avslogs medan hans yrkande om ersättning för ekonomisk skada beviljades. Han åberopade artikel 3 i protokoll nr 7.

Europadomstolen noterade inledningsvis att bestämmelsen i artikel 3 i protokoll nr 7 syftar till att ge en person som dömts till följd av felaktig rättstillämpning rätt till ersättning när en sådan dom upphävts av de nationella domstolarna. Artikeln är därför inte tillämplig innan den felaktiga domen har upphävts. I det förevarande målet upphävdes domen mot M efter den 1 augusti 1998, den dag då protokoll nr 7 trädde i kraft i Ryssland, och förutsättningarna för domstolens jurisdiktion ratione temporis var därför uppfyllda. Domstolen skulle också avgöra om förutsättningarna för att artikel 3 i protokoll nr 7 var tillämplig i det aktuella målet. Domstolen hänvisade till uttalanden i den förklarande rapporten till artikel 3 i protokoll nr 7 och noterade att M hade dömts genom ett slutligt avgörande den 25 september 1981 till två års fängelse samt att han avtjänat det straffet. Den fällande domen upphävdes den 6 oktober 1999 i ett tillsynsförfarande. Domstolen påpekade att det saknade betydelse vilken typ av förfarande som de nationella domstolarna tillämpade för att upphäva den felaktiga domen. Vidare noterade domstolen att parterna i målet var oeniga om domen upphävts på grund av nya eller nyupptäckta omständigheter. Domstolen konstaterade att M själv hade hänvisat till prislistan nr 125 i tingsrätten och att han påstått att han inte kunnat använda poststämpeln, eftersom den hade blivit ogiltig enligt prislistan. Tingsrätten godtog inte hans påstående och ansåg att han stulit stämpeln utan att vara medveten om prislistan och att han haft för avsikt att använda stämpeln olagligen. Domstolen noterade att domen mot M upphävts med motiveringen att stämpeln vid den aktuella tidpunkten inte längre varit giltig och att den inte kunde ha använts för att få en olaglig förtjänst. Den fällande domen hade därför inte upphävts på grund av ett nytt eller ett nyupptäckt förhållande utan på grund av en omvärdering av den bevisning som använts i brottmålet mot M. Förutsättningarna för att artikel 3 i protokoll nr 7 skulle vara tillämplig var därför inte uppfyllda och klagomålet väckte inte heller någon fråga enligt någon annan bestämmelse i konventionen och dess protokoll. Klagomålet var därför ratione materiae oförenligt med konventionens bestämmelser och artikel 3 i protokoll nr 7 var inte tillämplig. Domstolen fann därför enhälligt att den inte kunde pröva klagomålet i sak.

Inga hänvisningar

The Georgian Labour Party mot Georgien
(Ansökan nr 9103/04, dom den 8 juli 2008)
Domen finns endast på engelska.

Det klagande partiet kunde hävda att det var offer enligt artikel 34 men införandet av ett nytt system för registrering av väljarna och valkommissionens sammansättning medförde inte någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1. Däremot kränktes denna artikel när två valdistrikt utestängdes från att delta i valet och väljarna därmed fråntogs sin rösträtt. Ingen av de aktuella åtgärderna var riktad mot partiet och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1.

Partiet är ett politiskt parti baserat i Tbilisi. Den 2 november 2003 hölls ett allmänt parlamentsval i Georgien. Resultatet skulle avgöras enligt två röstsystem, majoritetsval och proportionerlig representation. Partiet fick 12,04% av de röster som avgivits enligt den proportionerliga representationen, vilket motsvarade 20 av de 150 platser i parlamentet som reserverats för kandidater från partilistorna. Demonstranter som protesterade mot att valen hade varit uppgjorda på förhand och som begärde att presidenten Sjevardnadze skulle avgå, avbröt det nyvalda parlamentets första möte den 22 november 2003, den s.k. Rosenrevolutionen. Presidenten avgick och Högsta domstolen upphävde den proportionerliga representationens resultat i valet. Därefter beslöts att det skulle hållas ett presidentval den 4 januari 2004 och ett omval till parlamentet planerades till den 28 mars 2004. Den centrala valkommissionen antog ett antal förordningar i december 2003 som krävde att väljarna skulle gå till valdistrikten och fylla i särskilda formulär för att få rösta i presidentvalet. Partiet och andra oppositionspartier ifrågasatte utan framgång lagligheten av dessa regler i domstol. Partiet ställde inte upp med någon kandidat i presidentvalet. Det klagade förgäves till Högsta domstolen för att få valresultatet upphävt. När det gällde parlamentsvalet antog den centrala valkommissionen en förordning som krävde att valdistrikten skulle publicera preliminära listor över väljarna och som tvingade dessa att gå till valkontoren och kontrollera att deras namn stod med på listan och att begära rättelse om det behövdes. Enligt partiet uppgav den nye presidenten Saakashvili kvällen före parlamentsvalet till media att han inte tänkte låta partiet ingå i det nya parlamentet. Till följd av ett antal klagomål till valkommissionen över oegentligheter i parlamentsvalet i valdistrikten Kobuleti och Khulo annullerades resultaten i dessa distrikt genom ett beslut den 2 april 2004 som inte innehöll några relevanta och tillräckliga skäl för avgörandet. Nyval bestämdes till den 18 april 2004 men den dagen öppnade inte valkontoren i distrikten Kobuleti och Khulo och ca 60 000 personer tappade sina röster. Partiet klagade förgäves till Högsta domstolen och konstitutionsdomstolen. Samma dag redovisades resultat av valet den 28 mars och partiet fick 6,01 % vilket inte var tillräckligt för att komma över tröskeln på 7 % för att få komma in i parlamentet. Partiets representant, en av de 15 i valkommissionen, hade motsatt sig en slutredovisning av valet med motiveringen att kommissionen inte kunde avsluta valet innan det hållits ett val i distrikten Kobuleti och Khulo. Ordföranden svarade att det förhållandet att vallokalerna inte hade öppnat i dessa distrikt var de lokala myndigheternas fel. Kommissionen fastställde valresultatet genom ett majoritetsbeslut. - I Europadomstolen klagade partiet över hur parlamentsvalet den 28 mars 2004 hade genomförts och särskilt över hur reglerna för röstlängderna hade utformats. Partiet åberopade artikel 3 i protokoll nr 1. Partiet klagade också över att majoriteten av ledamöterna i valkommissionen representerade den styrande politiska makten och över att kommissionen fattat majoritetsbeslut som gjorde det möjligt för den att ignorera partiets otaliga protester om oegentligheter i valet. Slutligen klagade partiet över att de fråntagits chansen att få platser i parlamentet på grund av att rösterna sluträknats utan att två distrikt fått rösta.

Europadomstolen konstaterade inledningsvis att enligt dess praxis har rätten att ställa upp i val enligt artikel 3 i protokoll nr 1 huvudsakligen tillerkänts fysiska personer som en individuell rättighet. Domstolen har emellertid nyligen godtagit att när åtgärder som myndigheterna vidtagit för att begränsa en enskild kandidats rätt att ställa upp i val genom en partilista, så har partiet som juridisk person kunnat hävda att det varit ett offer enligt artikel 3 i protokoll nr 1 oberoende av sina kandidater. Domstolen fann att i det här målet kunde den klagande som ett politiskt parti hävda sin status som offer i den mening som avses i artikel 34. När det gällde det nya systemet för registrering av väljare fann domstolen att det var en förutsättning för en fri och rättvis röstning. Effektiviteten i rätten att ställa upp i val var otvetydigt beroende av att rätten att rösta kunde utövas på ett rättvist sätt. Ett tillräckligt nära samband fanns därför mellan partiets rätt att ställa upp i valet den 28 mars 2004 och dess klagomål över det då gällande systemet för registrering av väljarna. När det gällde tillämpningen av artikel 3 i protokoll nr 1 måste varje vallagstiftning bedömas i ljuset av den politiska utvecklingen i landet i fråga. Domstolen betonade att grunddrag som inte kunde godtas i samband med ett system kunde vara berättigade i samband med ett annat. I det förevarande fallet hade valmyndigheterna utmanats att rätta till påtagliga felaktigheter i vallängderna inom mycket korta tidsramar, i en "postrevolutionär" politisk situation. De oväntade förändringarna i reglerna för registrering av väljarna en månad före omvalet den 28 mars 2004 var med hänsyn till de speciella omständigheterna en lösning som inte kunde kritiseras enligt artikel 3 i protokoll nr 1. Domstolen fann att staten skulle tillerkännas ett stort handlingsutrymme när det gällde dess positiva skyldighet att säkerställa folkets frihet att uttrycka sina åsikter. Samma typ av system för registrering som lade ansvaret på väljarna finns i andra västeuropeiska stater. Systemet för registrering av väljarna kunde inte i sig anses stå i strid med partiets rätt att ställa upp i val. Mot bakgrund av de speciella omständigheterna i målet hade systemet inte visats vara orsaken till problemet med valfusk utan ett skäligt försök att komma till rätta med det, även om det inte var en perfekt lösning. Införandet av det nya systemet för registrering av väljarna hade inte kränk partiets rätt att ställa upp i valet. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

När det sedan gällde valkommissionens sammansättning fann domstolen att sammansättningen på alla nivåer saknade tillräckliga kontroller och att den saknade motvikt mot presidentmakten och att kommissionen knappast kunde vara oberoende från politiska påtryckningar utifrån. I avsaknad av bevis för särskilda handlingar av maktmissbruk eller valfusk som begåtts inom kommissionen till partiets nackdel, kunde det inte fastställas att det skett någon inskränkning av partiets rätt att ställa upp i valet. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det inte heller i detta hänseende hade skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

När det härefter gällde att väljarna i Khulo och Kobuleti hade förlorat sina rösträtter, prövade domstolen om de statliga myndigheterna hade gjort något som rimligen kunde ha förväntats av dem för att säkerställa att väljarna hade omfattats av omvalet till parlamentet innan den slutliga rösträkningen och om det förekommit godtycke eller avsaknad av proportionalitet mellan begränsningen i fråga och det legitima mål som staten ville uppnå. Domstolen noterade därvid att det inte var partiets rätt att vinna omvalet som var i fråga utan dess rätt att fritt och effektivt få ställa upp. Valkommissionen hade inte annullerat beslutet den 2 april 2004 och hade inte officiellt ogiltigförklarat omvalet i Khulo och Kobuleti. Om det verkligen varit omöjligt att verkställa beslutet den 2 april 2004 skulle det ha varit mer förenligt med de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna om valkommissionen hade upphävt det planerade valet i de aktuella distrikten genom ett klart, formellt beslut. Domstolen noterade att den georgiska staten, i strid med sina positiva skyldigheter, inte hade försökt vidta någon vidare åtgärd för att innefatta väljarna i de båda distrikten i det landsomfattande valet efter underlåtelsen att öppna vallokalerna den 18 april 2004. Det legitima intresset av att inom rimlig tid få ett nytt parlament valt var inte tillräckligt för att berättiga statens oförmåga eller ovilja att vidta ytterligare åtgärder för att inkludera 60 000 väljare. Valkommissionens beslut den 2 april 2004 att annullera valresultatet i Khulo och Kobuleti hade inte fattats på ett öppet och konsekvent sätt. Valkommissionen hade inte anfört några relevanta och tillräckliga skäl för sitt beslut och hade inte heller vidtagit några säkerhetsåtgärder mot ett maktmissbruk. Utan ytterligare åtgärder för att ordna ett val i de båda distrikten efter den 18 april 2004 hade valkommissionen fattat ett snabbt beslut att avsluta det landsomfattande valet utan giltig orsak. Utestängningen av de båda valdistrikten från det allmänna valet var inte förenlig med ett antal rättssäkerhetskrav och fick till följd att en betydande del av befolkningen effektivt fråntogs sin rösträtt. Partiets rätt att ställa upp i valet hade därmed kränkts. Däremot fanns det inget som talade för att vare sig registreringssystemet, valkommissionens sammansättning eller händelserna i Khulo och Kobuleti särskilt varit riktade mot partiet och att de inte påverkat andra kandidaters rätt att ställa upp i valet.  Domstolen fann därför i denna del enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1. Domstolen fann vidare enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1.

Skiljaktig mening

Domaren Antonella Mularoni, San Marino, lämnade en delvis skiljaktig mening och ansåg att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1 med avseende på valkommissionens sammansättning. Hon lämnade också en delvis skiljaktig motivering i fråga om att väljarna i Khulo och Kobuleti fråntagits sin rösträtt.

Domaren Dragoljub Popovic, Serbien, var delvis skiljaktig när det gällde valkommissionens sammansättning och anslöt sig till Antonella Mularonis mening.

HÄNVISNINGAR
Partiet status som offer
Aziz ./. Cypern, dom 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Zdanoka ./. Lettland, dom (GC) 2006-03-16 (jfr nr 4/06)
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Russian Conservative Party of Entrepreneurs m.fl. ./. Ryssland, dom 2007-01-11 (jfr nr 1/07)
Artikel 3 i protokoll nr 1 - registrering av väljarna
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Håkansson o. Sturesson ./. Sverige, dom 1990-02-21
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Py ./. Frankrike, dom 2005-01-11 (jfr nr 1/05)
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Russian Conservative Party of Entrepreneurs m.fl. ./. Ryssland, dom 2007-01-11 (jfr nr 1/07)
Artikel 3 i protokoll nr 1 - valkommissionens sammansättning
Rekvényi ./. Ungern, dom (GC) 1999-05-20
Brike ./. Lettland, beslut 2000-06-29
Vogt ./. Tyskland, dom 1995-09-26
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Artikel 3 i protokoll nr 1 - två utestängda valdistrikt
Aziz ./. Cypern, dom 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Russian Conservative Party of Entrepreneurs m.fl. ./. Ryssland, dom 2007-01-11 (jfr nr 1/07)
Bompard ./. Frankrike, beslut 2006-04-04
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Babenko ./. Ukraina, beslut 1999-05-04
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Artikel 14
Dudgeon ./. U K, dom 1981-10-22
Chassagnou m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-04-29

Hajibeyli mot Azerbaijan
(Ansökan nr 16528/05, dom den 19 juli 2008)
Domen finns endast på engelska.

Politiker som anklagades för brott belades med förbud att lämna sin bostadsort. Begränsningen av hans rörelsefrihet var inte proportionerlig och saknade även för viss tid stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 4. När brottmålsförfarandet mot honom var oskäligt utdraget kränktes även artikel 6.1.

H är medborgare i Azerbaijan och han var politiker i ett av landets oppositionspartier. Han deltog i april 2000 i en demonstration på ett torg i Baku och i samband med en sammanstötning mellan demonstranterna och polisen blev han arresterad. Han anklagades för att ha gjort motstånd mot polisen och släpptes villkorligt från häktet samt förbjöds att lämna sin bostadsort. Den 30 april 2005 lades målet mot honom ned på grund av preskription. Den frihetsberövande åtgärden mot honom upphävdes dock först den 14 september 2005. - I Europadomstolen klagade H över att brottmålet mot honom inte prövats inom skälig tid och över att han inte tillåtits lämna sin bostadsort på mer än fem år och fyra månader. Han åberopade artikel 6.1 och artikel 2 i protokoll nr 4.

Europadomstolen konstaterade att brottmålet pågått i mer än fem år och att det lades ner när det fortfarande befann sig på utredningsstadiet. Med hänsyn till bl.a. det som stod på spel för H hade prövningen av anklagelserna mot honom inte skett inom skälig tid. Dessutom hade förfarandet mot H fortsatt även efter det att anklagelserna mot honom preskriberats. Särskilt anklagades H för att ha begått ett "mindre allvarligt brott" som påstods ha ägt rum den 29 april 2000. Denna anklagelse hade preskriberats efter fem år eller den 30 april 2005. Trots det pågick förfarandet fram till den 14 september 2005. Mot den bakgrunden och då regeringen inte hade fört fram några omständigheter eller argument som kunde leda till en annan bedömning, konstaterade domstolen att kravet på prövning inom skälig tid inte var uppfyllt. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen konstaterade vidare att eftersom H varit förbjuden att lämna sin bostadsort hade han endast kunnat röra sig fritt inom stadens gränser. Han hade även varit förbjuden att byta bostadsort eller att lämna staden utan särskilt tillstånd från åklagarmyndigheten. Detta innebar en begränsning av hans rätt att röra sig fritt och för att begränsningen skulle stå i överensstämmelse med artikel 2 i protokoll nr 4 måste den ha haft stöd i lag, ha företagits i ett sådant legitimt syfte som anges i tredje punkten i nämnda artikel samt ha varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann att begränsningen fram till den 30 april 2005 hade haft stöd i lagen. Den hade också företagits i avsikt att se till att H fanns på plats för att medverka i utredningen och i det legitima syftet att förhindra brott och att skydda andras fri- och rättigheter i enlighet med vad som anges i tredje punkten. Den del av begränsningen av Hs rätt att röra sig fritt som domstolen kunde pröva omfattade tre år och fem månader. Trots det som tidigare uttalats i domstolens praxis fann domstolen att tidsperioden inte ensamt kunde utgöra grund för att avgöra om det upprätthållits en rimlig jämvikt mellan allmänna intressen och Hs personliga intresse av att få röra sig fritt. Som domstolen funnit hade förfarandet i brottmålet varit oskäligt utdraget trots att målet inte var särskilt komplicerat. Åklagarmyndigheten hade inte lyckades göra några framsteg i utredningen under mer än fem år och det var därför svårt att se något tänkbart berättigande för den fortsatta begränsningen av Hs rörelsefrihet, särskilt som det inte gjordes någon omprövning av nödvändigheten med åtgärden vare sig när utredningen lades ned eller när H särskilt klagade över begränsningen i juli 2004. Begränsningen av Hs rörelsefrihet hade därför inte varit proportionerlig. Dessutom hade åtgärden saknat stöd i lag för tiden från det att anklagelserna preskriberades den 30 april 2005 och fram till den 14 september samma år då den upphävdes. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 2 i protokoll nr 4.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Vernillo ./. Frankrike, dom 1991-02-20
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Merit ./. Ukraina, dom 2004-03-30
Foti m.fl. ./. Italien, dom 1982-12-10
Airey ./. Irland, dom 1979-10-09
Boicenco ./. Moldavien, dom 2006-07-11
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
V.A.M. ./. Serbien, dom 2007-03-13
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Artikel 6.1
Proszak ./. Polen, dom 1997-12-16
Pélissier o. Sassi ./. Frankrike, dom (GC) 1999-03-25
Comingersoll ./. Portugal, dom (GC) 2000-04-06
Nakhmanovich ./. Ryssland, dom 2006-03-02
Artikel 2 i protokoll nr 4
Ivanov ./. Ukraina, dom 2006-12-07 (jfr nr 11/06)
Raimondo ./. Italien, dom 1994-02-22
Nagy ./. Ungern, beslut 2004-07-06
Goffi ./. Italien, dom 2005-03-24 (jfr nr 4/05)
Luordo ./. Italien, dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)
Bassani ./. Italien, dom 2003-12-11
Antonenkov m.fl. ./. Ukraina, dom 2005-11-22
Fedorov o. Fedorova ./. Ryssland, dom 2005-10-13

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat två domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och franska.

Maslov mot Österrike
(Ansökan nr 1638/03, dom den 23 juni 2008)

Utvisning på tio år på grund av ungdomsbrottslighet, som på grund av den utvisades ringa ålder avsåg en betydande del av hans liv, var med hänsyn till bl.a. hans uppträdande efter frigivning och hans bristande anknytning till ursprungslandet inte proportionerlig i förhållande till sitt ändamål och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

M är bulgarisk medborgare och han kom till Österrike med sina föräldrar när han var sex år gammal.  Han växte upp där och talade språket. Han var lagligen bosatt i Österrike tillsammans med sina föräldrar och sina syskon och fick ett obegränsat uppehållstillstånd i mars 1999. M dömdes av ungdomsdomstolen i Wien i september 1999 och maj 2000 för brott han begått när han var 14-15 år gammal. Den första domen innebar att M dömdes till fängelse i 18 månade varav 13 månader villkorligt för bl.a. en serie grova inbrott. Han ålades också att genomgå behandling för sitt narkotikamissbruk. Den andra domen innebar ett fängelsestraff på 15 månader för ytterligare en serie inbrott och ungdomsdomstolen fann det vara försvårande att M så snabbt återfallit i brottlighet efter den första domen. Eftersom han inte hade genomgått någon behandling för sitt narkotikamissbruk upphävdes den villkorliga delen av det tidigare straffet så att hela fängelsestraffet skulle avtjänas. Till följd av de fällande domarna beslöts att M skulle utvisas från Österrike på tio år. Beslutet fattades när M var 16 år och blev slutgiltigt när han fyllde 18 år och fortfarande bodde hos föräldrarna. M frigavs från fängelset i maj 2002 och han utvisades till Bulgarien den 22 december 2003. - I Europadomstolen klagade M över att utvisningen till Bulgarien kränkte hans rätt till respekt för privat- och familjelivet. Han åberopade artikel 8.

Europadomstolen i kammare fann i dom den 22 mars 2007 med fyra röster mot tre att det skett en kränkning av artikel 8 ( se nr 4/07).

Europadomstolen i stor sammansättning fann nu att verkställigheten av beslutet att utvisa M hade inneburit ett intrång i hans rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, att intrånget hade haft stöd i lag och att det skett i det legitima syftet att förhindra oordning och brott. Enligt domstolens uppfattning var det av avgörande betydelse att M varit så ung när han begick de aktuella brotten. Huvuddelen av brotten hade avsett inbrott i varuautomater, bilar, affärer eller restauranger för att stjäla pengar eller varor. Ett våldsbrott hade avsett att han knuffat, sparkat och slagit en annan pojke. Det M gjort sig  skyldig till hade varit ungdomsbrottlighet. När det gällde utvisning av ungdomsbrottslingar innefattade kravet på att ta hänsyn till barnets bästa en skyldighet att underlätta hans eller hennes återanpassning. En återanpassning kunde inte ske om man skadade familjeband och sociala band genom utvisning, vilket måste ses som en sista åtgärd när det gällde ungdomsbrottslingar. Domstolen kunde inte finna att det fanns något utrymme som berättigade en utvisning av en etablerad invandrare på grundval av brott, väsentligen av ickevåldskaraktär, som begåtts när han var minderårig. Domstolen noterade hur lång tid M varit lagligen bosatt i Österrike och bedömde hans uppträdande från den tidpunkt då han begick det senaste brottet och fram till dess att utvisningen verkställdes. Av den tiden tillbringade M två år och tre och en halv månad i fängelse och han bodde därefter ytterligare ett och ett halvt år i Österrike utan att begå nya brott. Den tid som gått och hur M uppträtt vägde emellertid mindre tungt jämfört med förhållandet att han som minderårig begått huvudsakligen ickevåldsbrott. Domstolen noterade att M hade sina huvudsakliga sociala, kulturella, språkliga och sina familjeband med Österrike, där alla hans närmaste bodde samt att han inte visats ha några band med sitt ursprungsland. Den begränsade varaktigheten av utvisningen var inte av avgörande betydelse. Med hänsyn till Ms unga ålder avsåg en utvisning från Österrike under nästan lika lång tid som han tillbringat där en betydande del av hans liv. Domstolen fann att verkställigheten av utvisningsbeslutet, även om det avsåg en begränsade tid, var en oproportionerlig åtgärd i förhållande till det legitima målet att förhindra oordning och brott. Domstolen fann därför med 16 röster mot en att det skett en kränkning av artikel 8.

Skiljaktig mening

Den österrikiska domaren Elisabeth Steiner lämnade en skiljaktig mening. Hon vidhöll väsentligen den inställning hon redovisat i kammarens dom, bl.a. att med hänsyn till brottslighetens svårighetsgrad och upprepning samt M:s avsaknad av sociala band, innebar beslutet om ett tioårigt vistelseförbud att myndigheterna gjort en skälig avvägning mellan intressena i fråga. Även om myndigheterna beslutat om utvisning när M var omyndig så hade beslutet inte verkställts förrän han blivit myndig. M hade också möjlighet att få komma tillbaka till Österrike och han kunde då åberopa om han skött sig under den tid som gått. Bulgarien var nu också medlem i EU, vilket också var till hans fördel. Den ifrågasatta åtgärden var enligt hennes mening därför inte oproportionerlig i förhållande till sitt syfte och det hade därför inte skett någon kränkning av artikel 8.

HÄNVISINGAR
El Boujaïdi ./. Frankrike, dom 1997-09-26
Ezzouhdi ./. Frankrike, dom 2001-02-13
Mokrani./. Frankrike, dom 2003-07-15 (jfr nr 8/03)
Yildiz ./. Österrike, dom 2002-10-31 (jfr nr 10/02)
Kaya ./. Tyskland, dom 2007-06-28
Bouchelkia ./. Frankrike, dom 1997-01-29
Üner ./. Nederländerna, dom (GC) 2006-10-18 (jfr nr 10/06) samt där gjorda hänvisningar
Boultif ./. Schweiz, dom 2001-08-02
Moustaquim ./. Belgien, dom 1991-02-18
Radovanovic ./. Österrike, dom 2004-04-22  (jfr nr 5/04)
Slivenko ./. Lettland, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Berrehab ./. Nederländerna, dom 1988-06-21
Société Colas Est m.fl. ./. Frankrike, dom 2002-04-16 (jfr nr 5/02)
Dalia ./. Frankrike, dom 1998-02-19
Baghli ./. Frankrike, dom 1999-11-30
Scozzari o. Giunta ./. Italien, dom (GC) 2000-07-13
Jakupovic ./. Österrike, dom 2003-02-06 (jfr nr 2/03)
Hizir Kilic ./. Danmark, beslut 2007-01-22
Ferhat Kilic ./. Danmark, beslut 2007-01-22
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Jankov ./. Tyskland, beslut 2000-01-13
Benhebba ./. Frankrike, dom 2003-06-15 (jfr nr 7/03)
EG-domstolen
Orfanopoulos ./. Land Baden-Württemberg, dom 2004-04-29 (C-482/01)
Oliveri v. Land Baden-Württemberg, dom 2004-04-29 (C 493/01)

Yumak och Sadak mot Turkiet
(Ansökan nr 10226/03, dom den 8 juli 2008)

Tröskeln för att komma in i parlamentet var så hög som 10 % av det totala röstantalet och borde egentligen ändras. Med hänsyn till det politiska sammanhanget vid det aktuella valet och till de rättelseåtgärder och andra säkerhetsåtgärder som begränsade tröskelns effekter i praktiken, hade det inte visats att kärnan i de klagandes rättigheter hade skadats och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Y och S är båda turkiska medborgare. Y är egen företagare och S är borgmästare i Idil. Målet gäller den turkiska vallagstiftningen, enligt vilken ett parti måste få åtminstone 10 % av rösterna i det nationella parlamentsvalet för att få in ledamöter i parlamentet. I parlamentsvalet den 3 november 2002 ställde Y och S upp som kandidater för partiet DEHAP (ung. Demokratiska folkpartiet) i provinsen Sirnak, där de bor. Valresultatet visade att DEHAP fick ca 45,95% av rösterna i provinsen men att det inte räckte till 10 % i den nationella sammanräkningen. Y och S blev därför inte valda till parlamentet i enlighet med 33 § i lagen om val av parlamentsledamöter, nr 2839, som angav kravet på 10 % av de totala rösterna. Av de tre platser som lottades till provinsen tilldelades partiet AKP två platser medan den tredje tilldelades en oberoende kandidat, T, som fått 9,69 % av det samlade röstantalet. Av de 18 partier som deltog i valet lyckades endast två klara gränsen på 10 % och de fick 66 resp. 33 % av platserna i Nationalförsamlingen. Den församling som bildades var den minst representativa sedan flerpartisystemet infördes. I parlamentsvalet i juli 2007 använde de politiska partierna två olika valstrategier för att kringgå tröskelkravet på 10 %. Den ena innebar att man deltog i valet under ett annat partis flagga och den andra att man förde fram sina kandidater som oberoende kandidater, eftersom tröskelkravet inte gällde dem. Sålunda valdes 13 ledamöter för ett annat parti som de sedan lämnade och återgick till sitt ursprungliga parti. Det skedde också en ökning av antalet oberoende ledamöter. - I Europadomstolen åberopade Y och S artikel 3 i protokoll nr 1 och hävdade att den omständigheten att tröskeln lagts vid 10 % av det totala antalet röster inskränkte folkets rätt att fritt ge uttryck för sin uppfattning beträffande sammansättningen av den lagstiftande församlingen.

Europadomstolen i kammare meddelade dom den 30 januari 2007 ( se nr 2/07) och fann då med fem röster mot två att det inte hade skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Europadomstolen i stor sammansättning fann nu att den tröskel på 10 % som införts på det nationella planet för att politiska partier skulle kunna bli representerade i parlamentet innebar ett intrång i de klagandes valrättigheter. Kravet på 10 % hade det legitima syftet att undvika en försvagning och en för stor splittring av parlamentet och att därmed stärka statsskickets stabilitet. Domstolen noterade att tröskeln på 10 % på det nationella planet var den högsta som tillämpades i Europarådets medlemsstater. Endast tre andra stater har höga tröskelkrav, Liechtenstein har 8 % och Ryssland och Georgien har en tröskel på 7 %. Domstolen beaktade de synpunkter som olika organ inom Europarådet hade gett uttryck för och som innebar att de ansåg att det turkiska tröskelkravet var för högt och borde sänkas. Domstolen noterade emellertid att effekterna av en tröskel av det aktuella slaget kunde variera från stat till stat och att den roll en sådan tröskel spelade varierade med hänsyn till den nivå som lagts för tröskeln och respektive lands partisystem. En låg tröskel utesluter endast små grupperingar, vilket gör det svårare att bilda stabila majoriteter, medan en hög tröskel i sådana fall där partisystemet är mycket splittrat berövade en stor andel av väljarna representation. De skilda förhållanden som följde av medlemsstaternas olika vallagstiftningar visade på en mängd valmöjligheter. Det visade också att domstolen inte kunde bedöma en viss tröskel utan att ta hänsyn till det valsystem som den utgjorde en del av, även om den kunde gå med på att en tröskel på omkring 5 % bättre motsvarade den allmänna inställningen i medlemsstaterna. Varje valsystem måste emellertid bedömas mot bakgrund av landets politiska utveckling. Domstolen fann därför att den skulle undersöka de förbättringsåtgärder och säkerhetsåtgärder som finns i det turkiska systemet för att kunna bedömas dess effekter. När det gällde möjligheten att ställa upp som oberoende kandidat betonade domstolen det oersättliga bidrag som partierna lämnar till den politiska debatten och noterade att metoden i praktiken inte var ineffektiv vilket hade visats i valet 2007 samt att det förhållandet att det inte krävdes att oberoende kandidater uppnådde någon viss tröskel väsentligen hade underlättat användningen av en sådan valstrategi. Den andra möjligheten var att bilda en valkoalition med andra politiska grupper, en strategi som hade gett påtagliga resultat särskilt i valen 1991 och 2007. Eftersom omkring 14,5 miljoner röster hade avgivits i valet i november 2002 för kandidater som inte blev invalda i Nationalförsamlingen, kunde de nämnda valstrategierna endast ha begränsad effekt. 2002 års val hade emellertid ägt rum i ett krisartat klimat med ekonomiska och politiska kriser, jordskalv m.m. och de brister i representationen som kunde noteras efter det valet kunde delvis ha berott på sammanhanget och inte bara på den höga nationella tröskeln. De politiska partierna som berördes av tröskelkravet hade utvecklat strategier för att möta effekterna därav även om dessa strategier också gick emot ett av syftena med tröskeln, dvs. att undvika en splittring i parlamentet. Den nationella konstitutionsdomstolen hade också försökt hindra de mest överdrivna effekterna av tröskelkravet genom att upprätthålla en jämvikt mellan principerna om rättvis representation och regeringsstabilitet, vilket utgjort en garanti för att tröskelkravet inte skulle skada själva kärnan i den rättighet som artikel 3 i protokoll nr 1 ger. Domstolen fann att en tröskel på 10 % i allmänhet föreföll för hög och att en så hög tröskel tvingade de politiska partierna att använda strategier som inte bidrog till valprocessens öppenhet. I förevarande mål var det, med hänsyn till det politiska sammanhanget vid det aktuella valet och till de rättelseåtgärder och andra säkerhetsåtgärder som begränsat tröskelns effekter i praktiken, inte klarlagt att den ifrågasatta tröskeln på 10 % hade haft den effekten att den skadat kärnan i de klagandes rättigheter enligt artikel 3 i protokoll nr 1. Domstolen fann därför med tretton röster mot fyra att det inte skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Skiljaktig mening

Domarna Françoise Tulkens, Belgien, Nina Vajic, Kroatien, Renate Jaeger, Tyskland och Ján Sikuta, Slovakien, lämnade en gemensam skiljaktig mening och anförde i korthet. Även om de utgick från samma principer som majoriteten kunde de inte dela majoritetens uppfattning att det inte skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1. Det aktuella valsystemet, som har den högsta tröskeln i Europa och som inte tillgodoser de intressen och uppfattningar, som en stor del av den valmanskår som identifierar sig med en särskild region eller med en nationell eller annan minoritet har, och i vilket det är förbjudet att bilda öppna koalitioner med andra politiska partier, överskrider i hög grad det mycket vida utrymme som staten fått för sina bedömningar och strider mot ändamålet och syftet med artikel 3 i protokoll nr 1. De var inte övertygade om att begränsningarna i röstsystemet inte inskränkte rättigheterna i fråga i sådan utsträckning att själva kärnan i dem skadades och de därmed fråntogs sin effektivitet. Det föreföll dem emellertid som om majoriteten själv i viss utsträckning godtog en liknande uppfattning genom att medge att det aktuella systemet kan anses förenligt med konventionens krav endast om det rättas och genom att godta att rättelseåtgärderna är beroende av strategier. Fria val är en av grunderna för rätt och fred i Europa och de är oumbärliga för utvecklingen av en effektiv politisk och pluralistisk demokrati och därmed för rättssamhället och för att mänskliga rättigheter iakttas. Det är svårt att se hur dessa grundläggande målsättningar, som ligger till grund inta bara för konventionen utan för hela systemet med Europarådet, kan uppnås om de grundas på valbestämmelser som behöver kringgås för att bli förenliga med konventionen. Det är nödvändigt att införa ändringar i valsystemet på ett tydligt och öppet sätt och enligt deras mening är det den enda lämpliga vägen att gå för att förbättra de nuvarande förhållandena så att de stämmer överens med konventionen.

HÄNVISNINGAR
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Zdanoka ./. Lettland, dom (GC) 2006-03-16 (jfr nr 4/06)
Informationsverein Lentia m.fl. ./. Österrike, dom 1993-11-24
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Castells ./. Spanien, dom 1992-04-23
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
X. ./. U K, kommissionens beslut 1976-10-08
X. ./. Island, kommissionens beslut 1981-12-08
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Hilbe ./. Liechtenstein, beslut 1999-09-07
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Lykourezos ./. Grekland, dom 2006-06-15 (jfr nr 6/06)
Silvius Magnago o. Südtiroler Volkspartei ./. Italien, kommissionens beslut 1996-04-15
Etienne Tête ./. Frankrike, kommissionens beslut 1987-12-09
Federación nacionalista Canaria ./. Spanien, beslut 2001-06-07
Partija "Jaunie Demokrati" o. Partija "Musu Zeme" ./. Lettland, beslut 2007-11-29
Aziz ./. Cypern, dom 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Liberal Party, Mrs R. and Mr P. ./. U K, kommissionens beslut 1980-12-18

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Balaban ./. Turkiet, 2008-06-24

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08 och 6/08.

Bestämmelse om klagofrist eller strikt tolkning hindrade domstolsprövning
Rechtová ./. Tjeckien, 2008-06-26
Regálová ./. Tjeckien, 2008-07-03

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 8/07, 4/08 och 5/08.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar/beslut, artikel 6.1
Isakov ./. Ryssland , 2008-06-19; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Maltseva ./. Ryssland , 2008-06-19; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yerogova ./. Ryssland , 2008-06-19; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lukyanov ./. Ukraina, 2008-06-19
Cone ./. Rumänien, 2008-06-24; även artikel 1 i protokoll nr 1
Serov ./. Ryssland, 2008-06-26; även artikel 6.1 Rättvis, se nedan
Dorozhko ./. Ryssland, 2008-06-26; även artikel 1 i protokoll nr 1
Krasev ./. Ryssland, 2008-06-26; även artikel 1 i protokoll nr 1
Martynova ./. Ryssland, 2008-06-26; även artikel 1 i protokoll nr 1
Petukhov ./. Ryssland, 2008-06-26; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tolstov ./. Ryssland, 2008-06-26; även artikel 1 i protokoll nr 1
Elena Negulescu ./. Rumänien, 2008-07-01
Jankulovski ./. Makedonien, 2008-07-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Belotserkovets ./. Ryssland, 2008-07-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kolayev ./. Ryssland, 2008-07-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lyudmila Smirnova ./. Ryssland, 2008-07-03; ej kränkning artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1
Abramov ./. Ukraina, 2008-07-10; artikel 1 i protokoll nr 1
Skrypnyak m.fl. ./. Ukraina, 2008-07-10; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Diskriminering
Tara Lunga ./. Rumänien, 2008-07-08; militärt skattefritt avgångsvederlag, artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass)

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Gauchin ./. Frankrike, 2008-06-19; upphörande av arrende
Fener Rum Patrikligli (Ekumenical Patriarchate) ./. Turkiet, 2008-07-08; överföring av äganderätt till barnhem
Turgut m.fl. ./. Turkiet, 2008-07-08; äganderätt t. mark som innehafts i generationer överförd till staten utan ersättning
Kus ./. Turkiet, 2008-07-08; expropriation utan ersättning

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08 och 6/08.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Calmanovici ./. Rumänien, 2008-07-01; även art. 6.1 Rättvis, art. 8 Hemlig, artikel 3 i prot. nr 1 Inskränkning i rösträtt
Krushev ./. Bulgarien, 2008-07-03; artikel 5.1 e), även artikel 6.1 Skälig tid, se nedan
Belov ./.  Ryssland, 2008-07-03; artikel 5.1 c) även artikel 5.3 och 6.1 Skälig tid
Tokic m.fl. ./. Bosnien och Hercegovina, 2008-07-08; artikel 5.1, oskyldiga pga. mentalsjukd. dömda till psykiatrisk vård
Gigolashvili ./. Georgien, 2008-07-08; artikel 5.1 c) olagligt
Medvedyev m.fl. ./. Frankrike, 2008-07-10; även artikel 5.3 ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Foka ./. Turkiet, 2008-06-19; lärares böcker, kassetter konfiskerade pga. motstånd mot turkisk ockupation av Cypern
Flux (nr 5) ./. Moldavien, 2008-07-01; tidning kritiserat åklagare
Backes ./. Luxemburg, 2008-07-08; ej kränkning, även artikel 6.1 Rättvis rättegång ej kränkning
Vajnai ./. Ungern, 2008-07-08; burit röd stjärna på jacka som uttryck för politisk uppfattning
Kita ./. Polen, 2008-07-08; lärare som kritiserat lokala politiker
Soulas m.fl. ./. Frankrike, 2008-07-10; ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Granskning av fånges/häktads post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Özkartal ./. Turkiet, 2008-06-24

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Hemlig avlyssning, övervakning, anmälningsplikt o.d. gör intrång i privat- eller familjeliv
Calmanovici ./. Rumänien, 2008-07-01; även art. 6.1 Rättvis, art. 5 Frihetsberövande, art. 3 i prot. nr 1 Inskränkn. i rösträtt

Se liknande mål under Bevisning i strid med artikel 8 och i bl.a. nr 2/03, 3/03, 6/03, 8/03, 11/04, 4/05, 5/06, 7/06 och 5/07, 7/07, 1/08 och 6/08.

Inskränkning i rätten att rösta eller att kandidera i val
Calmanovici ./. Rumänien, 2008-07-01; även art. 5 Frihetsberövande, artikel 6.1 Rättvis rätteg., artikel 8 Hemlig avlyssning

Könsdiskriminering, bl.a. skilda pensionsåldrar, olika förmåner
Hubley ./. U K, 2008-07-08; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1, änklingsförmån
Wakeling ./. U K, 2008-07-08; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1, änklingsförmån
Wells ./. U K, 2008-07-08; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1, änklingsförmån

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 11/04, 6/06, 7/06, 9/06, 11/06, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08 och 6/08.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Satik ./. Turkiet (nr 2), 2008-07-08; även artikel 3 ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08 och 6/08.

Omplacering, förflyttning pga. medlemskap eller verksamhet i fackförening
Beyaz ./. Turkiet, 2008-07-01

Se liknande mål i bl.a. nr 9/05, 11/06, 3/07, 11/07 och 2/08.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Vokoun ./. Tjeckien, 2008-07-03

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08 och 6/08.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Daróczy ./. Ungern, 2006-07-01; tvingad ändra namn som visserligen felaktigt burits under 50 år

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07.

Proportionalitet
Pasaoglu ./. Turkiet, 2008-07-08; artikel 8, vägrad förnyelse av pass

Se liknande må i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/04, 11/05, 3/06, 10/06, 7/07, 9/07 och 11/07

Ryska övergrepp i Tjetjenien
Isigova m.fl. ./. Ryssland, 2008-06-26; artiklarna 2, 3, 5 och 13
Akhiyadova ./. Ryssland, 2008-07-03; artiklarna 2, 3, 5, 13, 14 (ej kränkning) och 38.1 a)
Musayeva ./. Ryssland, 2008-07-03; artiklarna 2, 3, 5, 13 och 38.1 a)
Ruslan Umarov ./. Ryssland, 2008-07-03; artiklarna 2, 3, 5, 13 och 38.1 a)

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Bacic ./. Kroatien, 2008-06-19; tillgång till domstolsprövning ej upplysts om arbetsgivarens konkurs i mål om lön
Fetaovski ./. Makedonien, 2008-06-19; tillgång till domstolsprövning skadeståndsmål, även artikel 6.1 Skälig tid, se nedan
Miliniene ./. Litauen, 2008-06-24; ej kränkning, fråga om brottsprovokation
Serov ./. Ryssland, 2008-06-26; parts yrkande ej prövat, även artikel 6.1 Bristande verkställighet, se ovan
Shulepov ./. Ryssland, 2008-06-26; artikel 6.1 och 3 c), vägrad rättshjälp för överklagande
Malininas ./. Litauen, 2008-07-01; brottsprovokation
Calmanovici ./. Rumänien, 2008-07-01; även art.5 Frihetsberövande, art. 8 Hemlig, art. 3 i prot. nr 1 Inskränkn. i rösträtt
Kart ./. Turkiet, 2008-07-08; vägrad tillgång till domstolsprövning pga. politisk immunitet
Perre m.fl. ./. Italien, 2008-07-08; inte tillräckligt offentlig rättegång
Balndeau ./. Frankrike, 2008-07-10; ej fått rättshjälp

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Guliyev ./. Ryssland, 208-06-19
Seleznev ./. Ryssland, 2008-06-26
Sudarkov ./. Ryssland, 2008-07-10; även artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Rahmanova ./. Azerbaijan, 2008-07-10

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Iambor ./. Rumänien, 2008-06-24; behandling och bristande utredning, även artikel 34
Satik ./. Turkiet (nr 2), 2008-07-08 ej kränkning artikel 3, även artikel 6.1 Militär ledamot
Norgül Dogan ./. Turkiet, 2008-07-08; artikel 3 behandling och utredning

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08 och 6/08.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Ioan ./. Rumänien, 2008-07-01
Cretu m.fl. ./. Rumänien, 2008-07-08; ej kränkning artikel 1 i protokoll nr 1

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08 och 6/08.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
19 juni
Ichtigiaroglou ./. Grekland (12045/06) även artikel 1 i protokoll nr 1, mål om ålderspension
Fetaovski ./. Makedonien /10649/03) även Rättvis rättegång, se ovan
Vlachou ./. Grekland (2655/06) även artikel 13
Philippos Ionnidis ./. Grekland (22957/06)
Gjozev ./. Makedonien (14260/03)
Manevski ./. Makedonien (22742/02)
Lesina ./. Ukraina (9510/03)
24 juni
Bas ./. Turkiet (49548/99) även artikel 1 i protokoll nr 1
26 juni
Vashchenko ./. Ukraina (26864/03) två kränkningar i brottmål och civilmål, även artikel 13
1 juli
Samsa ./. Turkiet (3372/05) även artikel 13, brottmål
Peák ./. Ungern (20280/04)
Conceria Madera S.R.L. ./. Italien (4012/03)
Berent-Derda ./. Polen (23484/02)
Borysiewicz ./. Polen (71146/01)
Piaskowski m.fl. ./. Polen (35431/05)
Sadura ./. Polen (35382/06)
Taschina ./. Rumänien (9415/02)
Ceh ./. Serbien (9906/04)
3 juli
Balabanov ./. Bulgarien (70843/01) även artikel 13, brottmål
Krushev ./. Bulgarien (66535/01) skadeståndsmål, även artikel 5.1 Frihetsberövande, se ovan
Belov ./.  Ryssland (22053/02) även artikel 5.3 se nedan och artikel 5.1 Frihetsberövande, se ovan
Kuncheva ./. Bulgarien (9161/02) även artikel 13
Vidas ./. Kroatien (40383/04) även artikel 13
Pavlovska ./. Ukraina (36949/02)
8 juli
Forgione ./. Italien (62471/00) även artikel 1 i protokoll nr 1, fördröjd ersättning enligt Pinto-lagen
Bonasia and Pozzi ./. Italien (62156/00)
Caglioni ./. Italien (65082/01)
Fuggi ./. Italien (64894/01)
Maugeri ./. Italien (62250/00)
Bieffe Rifugi Antiatomica S.R.L. ./. Italien (62354/00) även artikel 13 ej kränkning
10 juli
Nikolac ./. Kroatien (17117/06)
Pletes ./. Kroatien (21591/06)

ARTIKEL 5.3
24 juni
Atmaca, Çamdeviren och Yazir ./. Turkiet (28299/02, 28300/02 o. 28301/02)
1 juli
Kowalczyk ./. Polen, 2008-07-01
3 juli
Georgieva ./. Bulgarien (16085/02) även artikel 5.4, se nedan
Belov ./.  Ryssland (22053/02) även artikel 6.1 se ovan och artikel 5.1 Frihetsberövande, se ovan
8 juli
Konrad ./. Polen (33374/05)
Miroslaw Jablonski ./. Polen (33985/05)
Marchowski ./. Polen (10723/02)
10 juli
Guarrigenc ./. Frankrike (21148/02)
Medvedyev m.fl. ./. Frankrike (3394/03) ej kränkning, även artikel 5.1 Frihetsberövande

ARTIKEL 5.4
3 juli
Georgieva ./. Bulgarien (16085/02) även artikel 5.3, se ovan
 




Senast ändrad: 2011-04-12