JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 5 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 21 april - den 14 maj 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets "startsida" under Publikationer på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se. Här finns nu också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består av sju olika kolumner. Den första kolumnen A innehåller partens/parternas namn, den andra B anger svarandestaten, i tredje kolumnen C anges om målet prövats i Grand Chamber (GC), i kolumnen D står avgörandedagen, i kolumn E den artikel som varit i fråga i målet och slutligen i kolumnerna F och G anges årgång respektive nummer för nyhetsbrevet. Redaktionen avser att återkomma med en "lathund" eller anvisningar om hur man lättast sorterar om eller söker i registret.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt".

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar mot andra länder

Stephens mot Malta nr 1, 2009-04-21
Stephens mot Malta nr 2, 2009-04-21
En man frihetsberövades i Spanien på begäran av Malta, där han var misstänkt för narkotikabrott och utlämnades senare till Malta. Det beslut som frihetsberövandet grundades på hade fattats av domstol som inte var behörig och nationell domstol fann avseende viss period att det hade skett en kränkning av artikel 5. I den delen var mannen inte längre att anse som "offer". För en annan period innebar det en kränkning av artikel 5.1. Klagomålet i övrigt enligt artikel 5.3 och 5.4 med åberopande bl.a. av att fråga om nationell domstols jurisdiktion inte hade prövats föranledde trots tidigare praxis ingen kränkning.

Raduco mot Rumänien, 2009-04-21
En man med flera allvarliga sjukdomar häktades i avvaktan på rättegång. Han fick under viss period ingen behandling men detta var inte anledningen till att han senare avled. Det skedde därför ingen kränkning av artikel 2. Frigivning från häktet och omprövning av beslutets laglighet dröjde för länge och det skedde därför kränkningar av artikel 5.1 och 5.4. Rumänsk lagstiftning om telefonavlyssning var inte tillfredsställande och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Sibgatullin mot Ryssland, 2009-04-23
När förhandling hölls i den tilltalades och hans advokats frånvaro och den dom som då fattades senare upphävdes och målet återförvisades för ny prövning samt då förhandling ånyo hölls utan att den tilltalade eller hans advokat var närvarande, utgjorde återförvisningen och den nya prövningen inte lämplig gottgörelse för den kränkning som bristerna i den första förhandlingen innebar. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 och 3 c) avseende båda tillfällena.

Savino m.fl. mot Italien, 2009-04-28
Deputeradekammares organ för prövning av förvaltningsärenden hade visserligen bildats i enlighet med den nationella rätten och deputeradekammarens lagstiftande befogenheter men var inte tillräckligt oberoende för att kunna godtas som domstol. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

K.H. m.fl. mot Slovakien, 2009-04-28
Romska kvinnor, som utan sin vetskap steriliserats i samband med bl.a. kejsarsnitt, försökte därefter förgäves få ut kopior av sina sjukhusjournaler för att få tillräcklig bevisning för en skadeståndstalan mot sjukhusen. Härigenom kränktes artikel 8 och rätten till en effektiv tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

Glor mot Schweiz, 2009-04-30
Den som av medicinska skäl bedömdes inte vara lämplig för militärtjänst men samtidigt inte ansågs vara handikappad i sådan grad att handikappet kunde anses betydande kunde inte befrias från att erlägga en skatt för undantag från militärtjänst, vilket personer med högre grad av handikapp eller personer som vapenvägrade av samvetsskäl slapp. Härigenom skedde en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

Kalacheva mot Ryssland, 2009-05-07
Resultatet av ett DNA-test godkändes inte som bevisning på grund av formella brister. Dessa brister bar det statliga undersökningsinstitutet ansvaret för och de nationella domstolarna borde därför ha beslutat om ett andra DNA-test. När så inte skedde kränktes artikel 8.

Masaev mot Moldavien, 2009-05-12
En muslimsk man bötfälldes för att ha utövat sin religiösa tro som inte var erkänd av staten. Härigenom skedde det en kränkning av hans religionsfrihet enligt artikel 9. När han inte i tid fick kallelse till appellationsdomstolen kränktes även artikel 6.1.

Korelc mot Slovenien, 2009-05-12
En person som inte var äkta make, homosexuell partner eller nära familjemedlem kunde inte få överta sin avlidne sambos hyreskontrakt eftersom deras förhållande varit endast varit av ekonomisk karaktär. Den klagandes påstående om att han diskriminerats saknade uppenbart grund och klagomålet förklarades i den delen för inadmissible. Domstolsförfarandet som omfattade dels processen om hyreskontraktet, dels ett verkställighetsförfarande pågick i ca nio år och prövningen skedde därför inte inom skälig tid. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Revision

Trojanczyk mot Polen, 2009-04-28
Arvingar tillerkända tidigare beslutad ersättning.

ALLMÄNT

Den 20 april 2009, den dag då det var 50 år sedan domstolen invigdes på Europarådets 10-årsdag lanserades en ny speciell händelseorienterad hemsida som kommer att uppdateras löpande under året. Den nya sidans adress för den engelska versionen, är http://www.echr.coe.int/50/en . På den nya hemsidan kommer alla händelser under jubileumsåret att presenteras, t.ex. "Open day" den 20 september. Detta är tredje gången som domstolen håller Öppet hus för allmänheten. De tidigare tillfällena var under år 2000 och 2006. Dessutom presenteras ett stort antal dokument rörande domstolens historia och framtid samt om Europarådets medlemsländer. Via en interaktiv karta över de 47 medlemsländerna kan man få grundläggande information om varje stat, som t.ex. datum för ratificering av konventionen, nuvarande och tidigare domare som valts för den aktuella staten, vissa viktiga mål mot staten och viss statistik. Här finns också möjlighet att gå på en rundvandring i domstolen via video.

En annan nyhet på domstolens hemsida är att man nu infört en tjänst som gör det möjligt att via ett formulär ta kontakt med domstolen och begära upplysningar. Länk till tjänsten finns på startsidan.

Enligt domstolens statistik per den 30 april 2009 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 18 800 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 8 % i förhållande till föregående års 17 450 klagomål för motsvarande period. 2 600 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 100 % från de 1 298 som kommunicerades under motsvarande period 2008. 10 646 klagomål har avgjorts, 745 genom dom, en ökning med 6 %, och 9 901 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 3 900 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 30 april till 105 450 mål vilket är en ökning med 8 % från den balans om 97 300 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 37 800 på avgörande i kammare och 67 650 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 30 april till 21 450, vilket är samma antal mål som förelåg vid årsskiftet.

Enligt domstolens pressrelease den 21 april 2009 (nr 333) har den stora kammarens panel för prövning av ansökningar om att hänskjuta mål som avgjorts i kammare till prövning i stor sammansättning beslutat att målen:
Carson and Others mot U K (ansökan r 42184/05, dom 2008-11-04, jfr nr 10/08)
Tanase och Chirtoaca mot Moldavien (ansökan 7/08, dom 2008-11-18, jfr nr 11/08)
skall prövas av domstolen i stor sammansättning. Domstolen har vidare beslutat att avslå 68 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga, däribland målet Iselsten mot Sverige, dom 2008-11-04, jfr nr 10/08. Se vidare domstolens hemsida, där du kan söka fram den aktuella releasen under "Press Releases". Du kan också gå in i HUDOC via hemsidan och söka på ett mål, t.ex. "Iselsten" och där klicka på "Search Press Releases".

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Stephens mot Malta nr 1
(Ansökan nr 11956/07, dom den 21 april 2009)
Stephens mot Malta nr 2
(Ansökan nr 33740/06, dom den 21 april 2009)
Domarna finns endast på engelska.

En man frihetsberövades i Spanien på begäran av Malta, där han var misstänkt för narkotikabrott och utlämnades senare till Malta. Det beslut som frihetsberövandet grundades på hade fattats av domstol som inte var behörig och nationell domstol fann avseende viss period att det hade skett en kränkning av artikel 5. I den delen var mannen inte längre att anse som "offer". För en annan period innebar det en kränkning av artikel 5.1. Klagomålet i övrigt enligt artikel 5.3 och 5.4 med åberopande bl.a. av att fråga om nationell domstols jurisdiktion inte hade prövats föranledde trots tidigare praxis ingen kränkning.

Mål nr 1
S är en brittisk medborgare som för närvarande avtjänar ett fängelsestraff på Malta. Han greps och anhölls i Spanien den 5 augusti 2004 på grund av en begäran från Malta om att han skulle utlämnas, eftersom han var misstänkt för att tillsammans med andra i Spanien ha planerat att transportera narkotika till Malta. Under oktober 2004, medan han satt anhållen i Spanien, förde S en talan inför en polisdomstol och inför civildomstolen på Malta. Han hävdade att beslutet att anhålla honom var olagligt, eftersom den domstol som fattat beslutet inte varit behörig, eftersom Malta inte hade jurisdiktion att ställa honom inför rätta och eftersom han inte kunde överklaga de domstolsbeslut genom vilka hans framställningar om att bli frigiven hade avslagits. Polisdomstolen avslog hans talan medan civildomstolen i ett beslut den 12 november 2004 delvis biföll hans talan och fann att arresteringsbeslutet varit olagligt, eftersom den domstol som fattat beslutet inte varit behörig att göra det. Civildomstolen beslöt samtidigt att S skulle friges och att han skulle få visst skadestånd. Samtidigt framhölls emellertid i domen att Malta i enlighet med den nationella rätten hade jurisdiktion att ställa honom inför rätta, även om brottet begåtts utanför landets gränser. Samma dag som civildomstolen meddelade sin dom överklagade S till Maltas konstitutionsdomstol och gjorde gällande att frihetsberövandet i Spanien var olagligt, eftersom Malta saknade jurisdiktion att ställa honom inför rätta. S klagade också över att det skadestånd han tillerkänts var för lågt med hänsyn till den långa tid han suttit i häkte. De spanska myndigheterna informerades om att arresteringsbeslutet hade förklarats olagligt av de maltesiska myndigheterna men att beslutet inte skulle vinna laga kraft förrän överklagandeprocessen var avslutad. Ss advokat begärde att S skulle friges men de spanska myndigheterna beslöt den 16 november 2004 att inte bifalla denna begäran. Den 23 november 2004 meddelade Maltas konstitutionsdomstol sin dom beträffande Ss överklagande. Konstitutionsdomstolen upphävde civildomstolens beslut att S skulle friges, eftersom den fann att en maltesisk domstol inte kunde besluta att en person som var frihetsberövad i ett annat land skulle friges. Vidare framhölls att konstitutionsdomstolen inte ansåg sig behörig att pröva frågan om jurisdiktion, eftersom det var en fråga för brottmålsdomstolarna. Domstolen fastställde emellertid civildomstolens beslut att arresteringsbeslutet var olagligt och beslutet att det skett en kränkning av artikel 5, eftersom den domstol som utfärdat det beslutet inte hade varit behörig att göra det. Konstitutionsdomstolen fastställde även det utdömda skadeståndet. S släpptes mot borgen den 22 november 2004 med skyldighet att anmäla sig hos polisen dagligen och han blev fråntagen sitt pass. Han greps åter av de spanska myndigheterna i månadsskiftet november-december 2004 på grund av en ny begäran om utlämning men som en fortsättning på det tidigare utlämningsförfarandet. S utlämnades till Malta den 9 september 2005 för att ställas inför rätta. De nationella domstolarna fann då att de hade jurisdiktion över de förhållanden som S var anklagad för och de fann honom skyldig i enlighet med åtalet. S har suttit i fängelse sedan januari 2008. - I Europadomstolen åberopade S särskilt artikel 5 och artikel 7 och klagade bl.a. över att han olagligen blivit arresterad, över att han inte kunnat överklaga avslagsbesluten avseende sina framställningar om att bli frigiven och över att han inte haft tillgång till ett effektivt rättsmedel.

Europadomstolen fann det nödvändigt att först pröva frågan om Malta hade jurisdiktion när det gällde klagomålet enligt artikel 5. Domstolen fann att S hade berövats friheten som en direkt följd av det arresteringsbeslut som de maltesiska myndigheterna hade fattat. Vidare konstaterades att domstolen var behörig att pröva målet mot Malta med hänsyn till att gripandet av S hade initierats av Malta i enlighet med den nationella rätten och att det hade verkställts av de spanska myndigheterna på grund av en internationell överenskommelse mellan Spanien och Malta. Ansvaret för frihetsberövandet av S skulle därför läggas på Malta oavsett det förhållandet att det verkställts i Spanien.

Domstolen prövade först frihetsberövandet under tiden den 5 augusti till den 12 november 2004 och fann att S klagomål i den delen var inadmissible. Å ena sidan hade han inte längre en ställning som "offer" i denna del med hänsyn till att de nationella domstolarna redan funnit att det skett en kränkning av artikel 5, eftersom arresteringsbeslutet meddelats av en domstol utan behörighet. Å andra sidan hade det kunnat väckas åtal för det brott som S anklagades för enligt maltesisk lag och de maltesiska domstolarnas tolkning av fakta hade stämt väl överens med fastlagd praxis.

När det gällde frihetsberövandet från den 12 november till den 22 november 2004 fann domstolen att Malta även i den delen bar ansvaret i enlighet med den maltesiska civildomstolens dom. Samma skäl som de maltesiska domstolarna stött sig på för att finna en kränkning av artikel 5.1 beträffande den tidigare perioden var tillämpliga även avseende de resterande tio dagarna av frihetsberövandet. S hade varit fortsatt frihetsberövad trots att arresteringsbeslutet hade förklarats olagligt av de nationella domstolarna. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 5.1.

Domstolen konstaterade att S kunnat begära en omprövning av frihetsberövandet i domstolarna ett obegränsat antal gånger även om han inte kunnat överklaga besluten att avslå hans begäran om att bli frisläppt. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 5.4.

När det gällde Ss klagomål enligt artikel 7, erinrade domstolen om att denna artikel är tillämplig enbart när det gäller åtal, fällande domar och straff och att den därför inte var tillämplig i Ss fall, eftersom målet handlade om frihetsberövande i avvaktan på rättegång. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet för inadmissible.

Mål nr 2
Sedan S åter gripits i månadsskiftet november-december, efter det att han släppts fri mot borgen av de spanska myndigheterna, på grund av en ny begäran från de maltesiska myndigheterna, utlämnades han till Malta den 9 september 2005 för att ställas inför rätta anklagad för narkotikabrott. Den 10 september 2005 ställdes S inför polisdomstolen och han ifrågasatte då lagligheten av det senare arresteringsbeslutet, Maltas jurisdiktion och hävdade att de förhållanden som han anklagades för inte utgjorde ett brott på Malta. Polisdomstolen fann att frågan om arresteringsbeslutets laglighet hade prövats i det tidigare förfarandet i de maltesiska domstolarna när S fortfarande befann sig i Spanien. S klagade till civildomstolen och hävdade att polisdomstolen inte hade prövat lagligheten av att han arresterats genom att den vägrat ta ställning till hans advokats ifrågasättande av Maltas jurisdiktion. Han gjorde vidare gällande att hans handlande inte var straffbart på Malta. Han begärde att civildomstolen skulle förklara frihetsberövandet för olagligt och besluta att han skulle friges. Civildomstolen avslog hans klagomål och S överklagade till konstitutionsdomstolen där han vidhöll vad han tidigare uppgett. Konstitutionsdomstolen fann den 14 februari 2006 att det skett en kränkning av artikel 5.4 på grund av att polisdomstolen inte uttalat sig i frågan om jurisdiktion och därför inte uppfyllt sin skyldighet när det gällde prövningen av frihetsberövandets laglighet. Till följd härav återförvisades målet till polisdomstolen och S tillerkändes visst skadestånd. Den 23 februari 2006 fann polisdomstolen att Malta hade jurisdiktion för att ställa S inför rätta. I en dom den 18 juli 2007, som senare fastställdes av högre rätt den 18 januari 2008, befanns S skyldig enligt åtalet och dömdes till fängelse. - I Europadomstolen åberopade S särskilt artikel 5.3 och 5.4 och klagade över att de nationella domstolarna återkommande hade underlåtit att pröva den fråga som hans advokat väckt när han ifrågasatte lagligheten i att S anhölls misstänkt för narkotikasmuggling samt att domstolarna brustit när det gällde att utan dröjsmål pröva om frihetsberövandet var lagligt.

Europadomstolen erinrade om att artikel 5.3 ger personer som anhållits eller häktats på grund av misstanke om brott ett skydd mot godtyckliga och oberättigade frihetsberövanden. Artikeln behandlar två skilda frågor nämligen det tidiga stadiet efter ett gripande när en person ställs under myndigheternas kontroll och perioden innan rättegången då den misstänkte kan vara häktad eller frigiven med eller utan villkor. Dessa två led innehåller klara rättigheter och är inte förenade. Vid den inledande automatiska omprövningen av ett anhållande eller en häktning måste domstolen kunna pröva laglighetsfrågor och om det finns eller inte finns en skälig misstanke att den frihetsberövade personen har begått ett brott, dvs. om frihetsberövandet faller inom det tillåtna undantaget i artikel 5.1 c). Om så inte är fallet eller om frihetsberövandet är olagligt måste den som prövar frågan ha befogenhet att besluta om frigivande. Domstolen noterade att även om S hade ställts inför polisdomstolen utan dröjsmål så avsåg hans klagomål kvalitén på den omprövning som polisdomstolen hade gjort framför allt den domstolens underlåtenhet att vid den första förhandlingen den 10 september 2005 pröva frågan om jurisdiktion. Även om det var ostridigt att detta var en viktig fråga som utgjorde grunden för brottmålsförfarandet fann domstolen, med hänsyn till frågans komplexitet, att polisdomstolen inte kunde klandras för att den inte prövat den frågan vid den första förhandlingen. Domstolen fann att det varit lämpligare att pröva frågan på ett senare stadium av förfarandet. Vid förhandlingen den 10 september 2005 hade båda parter hörts och polisdomstolen hade funnit att arresteringen varit berättigad. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det inte skett någon kränkning av artikel 5.3.

Domstolen begränsade sin prövning av klagomålet enligt artikel 5.4 till frågan om konstitutionsdomstolen genom att återförvisa målet till polisdomstolen för ny prövning hade brustit när det gällde att tillhandahålla en snabb och effektiv omprövning av om frihetsberövandet av S hade varit lagligt. Domstolen erinrade i det sammanhanget om att konstitutionsdomstolen i sin dom den 14 februari 2006 hade funnit att det skett en kränkning av artikel 5.4 och därför hade tillerkänt S skadestånd just på grund av att polisdomstolen inte hade prövat frågan om jurisdiktion den 29 september 2005. S hade således förlorat sin ställning som "offer" för den perioden och den tid som återstod för domstolen att pröva avsåg endast de resterande tio dagarna, dvs. mellan den 14 februari 2006 då målet återförvisades och den 23 februari 2006 när frågan om jurisdiktion och därmed lagligheten i frihetsberövandet av S hade avgjorts av polisdomstolen. Med hänsyn till att frågan om jurisdiktion var komplex fann domstolen att lagligheten av frihetsberövandet hade avgjorts tillräckligt skyndsamt. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det inte skett någon kränkning av artikel 5.4.

Domstolen konstaterade emellertid att bedömningen att det inte skett någon kränkning i detta mål måste ses i ljuset av de speciella omständigheterna i målet, nämligen att S inte kunde anses ha varit ett offer avseende det inledande dröjsmålet, vilket varat under mer än fyra månader. Domstolen betonade att den förevarande domen inte ändrade de bedömningar som gjorts i tidigare praxis att ett konstitutionellt klagomål på Malta inte som sådant kunde ge en skyndsam omprövning av en persons frihetsberövande.

Skiljaktiga meningar

I det första målet (nr 1) var den brittiske domaren Nicolas Bratza skiljaktig. Han noterade att majoriteten delat upp frihetsberövandet i Spanien i två perioder och han delade fullt ut majoritetens bedömning avseende den första perioden, att S hade förlorat sin ställning som "offer". Han hade emellertid en annan mening än majoriteten när det gällde den andra perioden. Han ansåg att S även i den delen förlorat sin ställning som "offer" och att det därför inte kunde ske någon kränkning i den delen heller.

I det andra målet (nr 2) var den maltesiske domaren Giovanni Bonello skiljaktig. Han kände sig tvingad att rösta för en kränkning både i fråga om artikel 5.3 och 5.4 och ansåg att den förevarande domen i en fråga där skyndsamheten är av avgörande betydelse ger domstolarna "carte blanche" att syssla endast med det som verkar lätt att lösa. Han tillade sarkastiskt att kontrollen av ett frihetsberövandes laglighet inte kan tillåtas ingripa i den omprövande domarens mer grundläggande rätt att ta det lugnt. När det gällde artikel 5.4 var det för honom helt ofattbart att domstolen kunde finna att S inte längre var ett "offer", på grund av att en av två skilda kränkningar hade gottgjorts. Men den andra då? Får ett dröjsmål på fem månader och tio dagar för att avgöra en begäran om att bli frisläppt från ett olagligt frihetsberövande utan något som helst rättsmedel för att få dröjsmålet prövat, vare sig i de nationella domstolarna eller i Strasbourgdomstolen, inte någon att höja på ögonbrynen?

Även den albanske domaren Ledi Bianku var skiljaktig i fråga om artikel 5.3. Han ansåg att de skäl som domaren Bonello lämnat väl täckte hans egna synpunkter.

HÄNVISNINGAR
Mål 1
Domstolen jurisdiktion att pröva klagomålet mot Malta
Ilagcu m.fl. ./. Moldavien o. Ryssland, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Bankovic m.fl. ./. Belgien och 16 andra konventionsstater, beslut (GC) 2001-12-12
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Cruz Varas m.fl. ./. Sverige, dom 1991-03-20
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
Loizidou ./. Turkiet, dom 1995-03-23 (prel.obj.)
Loizidou ./. Turkiet, dom 1996-12-18
Issa m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-11-16
Behrami o. Behrami ./. Frankrike, beslut (GC) 2007-05-02
Saramati ./. Frankrike, Tyskland o. Norge, beslut (GC) 2007-05-02
Drodz o. Janousek ./. Frankrike o. Spanien, dom 1992-06-26
Hess ./. U K, dom 1975-05-28
Artikel 5.1
Eckle ./. Tyskland, dom 1982-07-15
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
Steel m.fl. ./. U K, dom 1998-09-23
Lucas m.fl. ./. U K, beslut 2003-03-18
Nevmerzhitsky ./. Ukraina, dom 2005-04-05
Artikel 5.4
Aquilina ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
T.W. ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Brogan m.fl. ./. U K, dom 1988-11-29
Megyeri ./. Tyskland, dom 1992-05-12
Reinprecht ./. Österrike, dom 2005-11-15 (jfr nr 11/05)
Sanchez Reisse ./. Schweiz, dom 1986-10-21
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Trzaska ./. Polen, dom 2000-07-11
Delcourt ./. Belgien, dom 1970-01-17
Kampanis ./. Grekland, dom 1995-07-13
Ekbatani ./. Sverige, dom 1988-05-26
X ./. Sverige, kommissionens beslut 1983-05-11
A.K. ./. Österrike, kommissionens beslut 1993-12-01
Guliyev ./. Azerbaijan, beslut 2005-05-27
D.W. ./. U K, kommissionens beslut 1996-10-21
Artikel 7
Osthoff ./.Luxembourg, kommissionens beslut 1998-01-14
Ferrari Bravo ./. Italien, kommissionens beslut 1984-03-14
Lawless ./. Irland, kommissionens rapport 1959-12-19
Mål nr 2
Artikel 5.3
Aquilina ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
T.W. ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
McKay ./. U K, dom (GC) 2006-10-03 (jfr nr 9/06)
De Jong, Baljet o. Van den Brink ./. Nederländerna, dom 1984-05-22
Brogan m.fl. ./. U K, dom 1988-11-29
Kadem ./. Malta, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
Artikel 5.4
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
Jensen ./. Danmark, beslut 2001-09-20
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Conka ./. Belgien, dom 2002-02-05
Musial ./. Polen, dom (GC) 1999-03-25
Rehbock ./. Slovenien, dom 2000-11-28
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Petar Vasilev ./. Bulgarien, dom 2006-12-21 (jfr nr 1/07)
Sabeur Ben Ali ./. Malta, dom 2000-06-29

Raduco mot Rumänien
(Ansökan nr 70787/01, dom den 21 april 2009)
Domen finns endast på franska.

En man med flera allvarliga sjukdomar häktades i avvaktan på rättegång. Han fick under viss period ingen behandling men detta var inte anledningen till att han senare avled. Det skedde därför ingen kränkning av artikel 2. Frigivning från häktet och omprövning av beslutets laglighet dröjde för länge och det skedde därför kränkningar av artikel 5.1 och 5.4. Rumänsk lagstiftning om telefonavlyssning var inte tillfredsställande och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

R, som är rumänsk medborgare, var tidigare borgmästare i den stad där han bodde, Alexandria. Den 2 augusti 2000 anmäldes R av en annan person för att ha försökt muta honom och myndigheterna beslöt samma dag att Rs telefonsamtal skulle avlyssnas. Dagen därpå togs R på bar gärning och han anhölls och anklagades för att utnyttja sitt inflytande. Han häktades i 30 dagar. Den 14 augusti begärde R att bli frisläppt. Han ansökan registrerades emellertid inte förrän den 24 augusti och den 25 augusti förklarade domstolen att den saknade grund. Domen fastställdes efter överklagande. Den 19 oktober beslöt appellationsdomstolen att R omedelbart skulle friges. R släpptes emellertid först dagen därpå, eftersom beslutet om frisläppande sändes till fel fängelse. Redan den 4 augusti hade Rs hustru meddelat myndigheterna att hennes man hade allvarliga hälsoproblem och att han sedan många år led av diabetes, blodbrist i hjärtmuskulaturen, högt blodtryck, övervikt och Parkinsons sjukdom. R fick dock uppenbarligen inte någon behandling mellan den 3 och 16 augusti. Sistnämnda dag blev R sjuk och fick föras till sjukhus där hans tillstånd förbättrades. R fick sedan vara på fängelsets sjukavdelning till den 20 oktober och han fick där diagnosen näthinneförändringar vid diabetes, en sjukdom som kräver strikt uppmärksamhet på patientens diabetesbehandling. R fick också behandling för två andra sjukdomar som han ådragit sig i häktet. När han frigavs den 20 oktober 2000 var hans allmäntillstånd stabilt. Sedan han åter tagits in på sjukhus avled R den 27 december 2000 till följd av en hjärtattack som orsakats av ett akut lungödem, blodbrist i hjärtmuskulaturen, diabetes och övervikt. - I Europadomstolen åberopade R artiklarna 5.1, 5.4 och 8 och klagade över att han olagligen hade hållits kvar i häkte nära ett dygn efter det att beslut om frigivning hade fattats, att prövningen av lagligheten av frihetsberövandet tagit för lång tid och över att hans telefonsamtal hade avlyssnats. Efter det att R avlidit gjorde hans änka gällande att hennes makes död berodde på avsaknaden av lämplig behandling under tiden i häktet.

Europadomstolen fann att ingen av de handlingar som myndigheterna hade gett in visade att R fått lämplig behandling under tiden den 3 till 16 augusti. Å andra sidan hade han därefter hela tiden fått vård och proverna visade att hans allmäntillstånd var stabilt när han frigavs. Till sist hade R avlidit mer än två månader efter frisläppandet och avsaknaden av behandling i det tidiga skedet av frihetsberövandet kunde därför inte anses ha varit en direkt och omedelbar anledning till dödsfallet. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 2.

Domstolen fann sedan att frihetsberövandet från den 19 till den 20 oktober inte kunde hänföras till ett sådant oundvikligt dröjsmål som följer med verkställigheten av ett frigivningsbeslut. Regeringen hade inte på ett tillfredsställande sätt förmått förklara misstaget med att beslutet sänts till fel adress, vilket inte hade rättats till förrän 12 timmar senare, när det var myndigheternas skyldighet att visa särskild nit när det gällde att identifiera var R befann sig. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1.

Härefter konstaterades att prövningen tagit 30 dagar i två instanser. Det hade tagit domstolen tio dagar att registrera Rs klagomål trots att den nationella lagen angav en tidsfrist på 24 timmar. Appellationsdomstolen hade inte meddelat sin dom förrän 16 dagar efter överklagandet. Myndigheterna hade inte lämnat något relevant berättigande till dessa dröjsmål. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.4.

Domstolen noterade återigen avsaknaden av skyddsregler i den rumänska lagstiftningen vid den aktuella tidpunkten när det gällde avlyssning av telefonsamtal. Lagstiftningen var inte förenlig med det minimiskydd som krävs i ett demokratiskt samhälle. Regeringen hade inte kunnat berättiga denna brist. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2
Taïs ./. Frankrike, dom 2006-06-01 (jfr nr 6/06)
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Anguelova ./. Bulgarien, dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Huylu ./. Turkiet, dom 2006-11-16
Tarariyeva ./. Ryssland, dom 2006-12-14
Artikel 5.1
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Bojinov ./. Bulgarien, dom 2004-10-28 (jfr nr 10/04)
Quinn ./. Frankrike, dom 1995-03-22
Giulia Manzoni ./. Italien, dom 1997-07-01
Calmanovici ./. Rumänien, dom 2008-07-01
Artikel 5.4
Singh ./. Tjeckien, dom 2005-01-25 (jfr nr 2/05)
Rappaciuolo ./. Italien, dom 2005-05-19
R.M.D. ./. Schweiz, dom 1997-09-26
Mayzit ./. Ryssland, dom 2005-01-20 (jfr nr 2/05)
Airey ./. Irland, dom 1979-10-09
Koendjbiharie ./. Nederländerna, dom 1990-10-25
Artikel 8
Malone ./. U K, dom 1984-08-02
Khan ./. UK, dom 2000-05-12
Klass m.fl. ./. Tyskland, dom 1978-09-06
Calmanovici ./. Rumänien, dom 2008-07-01
Dumitru Popescu ./. Rumänien (nr 2), dom 2007-04-26

Sibgatullin mot Ryssland
(Ansökan nr 32165/02, dom den 23 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

När förhandling hölls i den tilltalades och hans advokats frånvaro och den dom som då fattades senare upphävdes och målet återförvisades för ny prövning, samt då förhandling ånyo hölls utan att den tilltalade eller hans advokat var närvarande, utgjorde återförvisningen och den nya prövningen inte lämplig gottgörelse för den kränkning som bristerna i den första förhandlingen innebar. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 och 3 c) avseende båda tillfällena.

S dömdes den 22 februari 2002 för tre mord och stöld till 20 års fängelse. Han överklagade denna dom men uppgav inte uttryckligen att han ville vara med på förhandlingen i appellationsdomstolen. Den 15 augusti 2002 prövade den ryska federationens Högsta domstol överklagandet (den första förhandlingen) och avslog det. Varken S eller hans advokat var närvarande vid förhandlingen. Avslagsbeslutet upphävdes den 5 april 2006 och målet visades åter för ny prövning. Detta skedde efter ett yrkande av åklagaren om överprövning av domen i ett tillsynsärende. Grunden var att S och hans advokat inte hade underrättats om förhandlingen i appellationsdomstolen på rätt sätt. Den 23 maj 2006 fick S genom ett telegram besked om att hans mål skulle tas upp i Högsta domstolen den 29 juni 2006. Den dagen hölls en ny förhandling (den andra förhandlingen) i Högsta domstolen men varken S eller hans advokat var närvarande. Åklagaren begärde att den fällande domen mot S skulle fastställas när det gällde de tre morden men att domen i den del den avsåg stöld skulle undanröjas. S dömdes därmed till fängelse i 19 år och sex månader. I juli skickade S, som på något sätt fått veta att domen i det första överklagandemålet hade undanröjts, den 5 april 2006 in ytterligare grunder för sitt överklagande och framställde en särskild begäran om tillstånd att få närvara vid förhandlingen. - I Europadomstolen åberopade S artikel 6 och klagade över att brottmålet mot honom varit orättvist eftersom förhandlingen i appellationsdomstolen hade hållits i hans frånvaro.

Europadomstolen noterade att appellationsdomstolen hade haft att göra en fullständig prövning av både faktiska och rättsliga frågor när det gällde om S var skyldig eller oskyldig till anklagelserna avseende det första och det tredje mordet. Förfarandet var av största betydelse för S som blivit dömd till fängelse i 20 år i första instans och som inte hade varit företrädd vid den andra förhandlingen i appellationsdomstolen. Appellationsdomstolen hade inte kunnat göra en fullständig prövning av frågorna utan en direkt bedömning av den bevisning som S personligen kunde ha lämnat. Den domstolen kunde inte heller garantera parternas likställdhet i processen utan att ge S möjlighet att svara på det som åklagaren anförde vid förhandlingen. Domstolen fann dessutom att den andra förhandlingen inte hade uppfyllt kraven på att vara rättvis, eftersom S återigen inte hade underrättats på ett riktigt sätt om förhandlingen. Appellationsdomstolen hade inte heller påstått att han blivit underrättad på rätt sätt och S hade inte uttryckligen och på ett otvetydigt sätt avsagt sig sin rätt att delta i förhandlingen. De åtgärder som myndigheterna hade vidtagit, dvs. den andra förhandlingen, hade inte förmått att ge S lämplig gottgörelse, när det gällde kränkningen av hans rätt att delta i den första förhandlingen. Varken den första förhandlingen den 15 augusti 2002 eller den andra förhandlingen den 29 juni 2006 var således förenlig med konventionens krav. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och 3 c) avseende båda förhandlingarna.

Skiljaktiga motiveringar

Ordföranden i målet den grekiske domaren Christos Rozakis, den luxemburgske domaren Dean Spielmann och den schweiziske domaren Giorgio Malinverni lämnade en gemensam skiljaktig motivering där de i korthet anförde följande. Majoriteten har följt det synsätt som tillämpades i målet Sakhnovskiy ./. Ryssland, dom 2009-02-05, vilket innebar att en andra förhandling inte gav lämplig gottgörelse för bristerna i den första förhandlingen och har därför funnit att det skett en kränkning av artikel 6.1 och 3 c), eftersom båda förhandlingarna hölls i Ss och hans advokats frånvaro. Enligt deras mening var S emellertid inte längre ett "offer" för bristerna i den första förhandlingen, eftersom myndigheterna genom upphävandet av domen och återförvisningen av målet för ny prövning hade erkänt att det skett en kränkning och lämnat lämplig gottgörelse för bristerna i den första förhandlingen. De tre domarna hänvisar till den skiljaktiga motivering de lämnat i målet Sakhnovskiy och särskilt till punkten 5 i det yttrandet.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Artikel 6 i sak
Colozza ./. Italien, dom 1985-02-12
Stoichkov ./. Bulgarien, dom 2005-03-24 (jfr nr 4/05)
Kamasinski ./. Österrike, dom 1989-12-19
Ekbatani ./. Sverige, dom 1988-05-26
Monnell o. Morris ./. U K, dom 1987-03-02
Sutter ./. Schweiz, dom 1984-02-22
Fejde ./. Sverige, dom 1991-10-29
Kremzow ./. Österrike, dom 1993-09-21
Belziuk ./. Polen, dom 1998-03-25
Hermi ./. Italien, dom (GC) 2006-10-18 (jfr nr 10/06)
Dondarini ./. San Marino, dom 2004-07-06 (jfr nr 7/04)
Brandstetter ./. Österrike, dom 1991-08-28
Van Geyseghem ./. Belgien, dom (GC) 1999-01-21
Quaranta ./. Schweiz, dom 1991-05-24
Sejdovic ./. Italien, dom (GC) 2006-03-01 (jfr nr 3/06)
Poitrimol ./. Frankrike, dom 1993-11-23
Somogyi ./. Italien, dom 2004-05-18 (jfr nr 6/04)

Savino m.fl. mot Italien
(Ansökningar nr 17214/05, 20329/05 och 422113/04, dom den 28 april 2009)
Domen finns endast på franska.

Deputeradekammares organ för prövning av förvaltningsärenden hade visserligen bildats i enlighet med den nationella rätten och kammarens lagstiftande befogenheter men var inte tillräckligt oberoende för att kunna godtas som domstol. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Klagande i de första två klagomålen är S och P, båda anställda vid den italienska deputeradekammaren. De ansökte hos förvaltningen om ett särskilt projektbidrag och S begärde också återbetalning av vissa försäkringsavgifter. Målet togs upp i den rättsliga kommittén för anställda i deputeradekammaren. I beslut i februari 2004 biföll kommittén delvis deras yrkanden och beviljade även Ss särskilda begäran. Förvaltningen överklagade till deputeradekammarens rättsliga byrå och begärde inhibition. I beslut i oktober 2004 beslöt den rättsliga byrån, som fann att yrkandet om inhibition var inadmissible eftersom det framställts för sent, att upphäva kommitténs beslut.

Klagande i det tredje klagomålet är fem italienska medborgare, B m.fl., som valts ut och inbjudits att delta i en skriftlig examination som ordnats av deputeradekammaren. Ingen av dem upptogs emellertid i den förteckning över kandidater som klarat provet. De klagade till den rättsliga kommittén över hur examinationen hade organiserats och över de kriterier som använts för att bedöma skrivningen. De ville att beslutet att inte ta upp dem på förteckningen över kandidater som skulle gå vidare till ett muntligt prov skulle ogiltigförklaras. De yrkade samtidigt att beslutet skulle inhiberas. I beslut i maj 2002 biföll kommittén de klagandes överklaganden. Förvaltningen överklagade till deputeradekammarens rättsliga byrå och begärde även inhibition av kommitténs beslut. Den rättsliga byrån biföll överklagandena och B m.fl. klagade till kassationsdomstolen som emellertid förklarade deras överklaganden av deputeradekammarens interna rättsliga enheters beslut för inadmissible.

I Europadomstolen klagade S, P och B m.fl. över att de inte haft tillgång till en domstol i den mening som avses i artikel 6.1 för att få sina krav prövade. De hävdade att den rättsliga kommittén och den rättsliga byrån inte var domstolar upprättade enligt lag och att de inte var oberoende och opartiska på det sätt som konventionen kräver.

Europadomstolen förklarade klagomålen för admissible och fann att både kommittén och den rättsliga byrån hade en laglig grund i den inhemska rätten, eftersom deputeradekammarens förordningar, genom vilka dessa båda organ hade bildats, hade sitt ursprung i den lagstiftande makten enligt konstitutionen och eftersom de var avsedda att skydda lagstiftaren från påtryckningar utifrån, däri inräknat den verkställande makten. Domstolen konstaterade att den rättsliga byrån var ett appellationsorgan, vars beslut blev slutgiltiga, sammansatt av ledamöter från kammarens behöriga organ för att avgöra viktiga förvaltningsfrågor. I det aktuella fallet hade de förvaltningsbeslut som var föremål för klagomål fattats av deputeradekammaren i enlighet med dess lagstiftningsbefogenheter. Det förhållandet var tillräckligt för att sprida tvivel om appellationsorganets objektiva oberoende. Domstolen noterade vidare det nära sambandet mellan föremålet för det rättsliga förfarandet och de beslut som fattats av kammaren. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Campbell o. Fell ./. U K, dom 1984-06-28
Demicoli ./. Malta, dom 1991-08-27
Coëme m.fl. ./. Belgien, dom 2000-06-22
Zand ./. Österrike, kommissionens rapport 1978-10-12
Morris ./. U K, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Findlay ./. U K, dom 1997-02-25
Kleyn m.fl. ./. Nederländerna, dom (GC) 2003-05-06 (jfr nr 5/03)

K.H. m.fl. mot Slovakien
(Ansökan nr 32881/04, dom den 28 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Romska kvinnor, som utan sin vetskap steriliserats i samband med bl.a. kejsarsnitt, försökte därefter förgäves få ut kopior av sina sjukhusjournaler för att få tillräcklig bevisning för en skadeståndstalan mot sjukhusen. Härigenom kränktes artikel 8 och rätten till en effektiv tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

Klagande i målet, K, är åtta slovakiska kvinnor av romskt ursprung. De behandlades under sina graviditeter och i samband med nedkomster vid två sjukhus i östra Slovakien, varefter ingen av dem trots upprepade försök lyckades bli gravid igen. K misstänkte att anledningen till att de inte blev gravida kunde vara att de under sina kejsarsnitt hade blivit steriliserade av personalen på de aktuella sjukhusen. För att kunna få en medicinsk analys av skälen till sin ofruktsamhet och ev. tänkbar behandling, gav K sina advokater tillstånd att gå igenom och kopiera deras medicinska journaler som tänkbar bevisning i framtida processer om skadestånd samt för att försäkra sig om att dessa handlingar och bevisningen inte förstördes eller kom bort. Advokaterna gjorde två försök, i augusti och september 2002, för att få kopior av journalerna men de vägras detta av sjukhusledningarna. K stämde sjukhusen och begärde att domstolarna skulle förelägga sjukhusen att lämna ut journalerna till deras advokater och att tillåta dessa att kopiera handlingarna. I juni 2003 beslöt domstolarna att sjukhusen skulle tillåta de klagande och deras advokater att gå igenom journalerna och att göra handskrivna utdrag därav men avslog begäran om att få kopiera handlingarna för att förhindra att de missbrukades. Domstolarna förklarade vidare att K inte var förhindrade att i framtiden få eventuella krav på skadestånd prövade i enlighet med konventionens krav och att de medicinska institutionerna var skyldiga att lämna begärda upplysningar till bl.a. domstolarna i samband med tvistemål om Ks krav på skadestånd. Härefter har sju av de klagande fått tillgång till sina akter och kunnat göra kopior av handlingarna i enlighet med den nya hälsovårdslagen år 2004. När det gällde den åttonde kvinnan gav sjukhuset henne endast en enkel operationsrapport där det angavs att hon opererats och att hon hade steriliserats under operationen. - I Europadomstolen åberopade K artikel 8 och artikel 13 och klagade över att de inte kunnat få kopior av sina journaler, vilket de hade behövt för att fastställa anledningen till att de var ofruktsamma. De klagade också över att de inte fått tillgång till domstolsprövning, eftersom de inte på ett kvalificerat sätt hade kunnat göra en bedömning av sina möjligheter i ett senare tvistemål, förutsättningarna för framgång i ett sådant tvistemål och att få fram kopior av journalerna som bevisning.

Europadomstolen noterade att K hade klagat över att de vid en viss tidpunkt inte hade kunnat utöva sin rätt att få effektiv tillgång till uppgifter om sin hälsa och sina reproduktionsmöjligheter. Denna fråga hade varit nära förenad med deras privat- och familjeliv och skyddades därför av artikel 8. Domstolen fann att personer, som i likhet med K önskade få kopior av handlingar med uppgifter om sina personliga förhållanden, inte skulle behöva tvingas uppge särskilda skäl till varför de ville ha kopiorna. Det skulle snarare ha ankommit på de myndigheter som förvarade handlingarna att visa att det funnits tvingande skäl för att inte tillhandahålla kopiorna. Med hänsyn till att K fått ett domstolsbeslut som tillät dem att gå i genom sina journaler kunde myndigheterna inte anses ha berättigat sin vägran att ge dem möjlighet att kopiera handlingarna. För att undvika risken att handlingarna missbrukades hade det varit tillräckligt att vidta lagstiftningsåtgärder för att strikt begränsa de omständigheter under vilka uppgifterna fick avslöjas och att begränsa omfattningen av de personer som kunde få tillgång till handlingarna. Domstolen noterade att den nya hälsovårdslagen som antogs 2004 hade uppfyllt dessa krav men konstaterade att den kommit för sent för att kunna påverka de klagandes situation. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

Domstolen godtog Ks påståenden att de hade befunnit sig i ett tillstånd av ovisshet när det gällde sitt hälsotillstånd och sin förmåga att bli med barn efter behandlingen på de ifrågavarande sjukhusen. Domstolen konstaterade att det hade varit av stor betydelse för Ks möjligheter att bedöma förutsättningarna för att begära gottgörelse i domstolarna för eventuella misstag i den sjukvårdsbehandling de fått, att de kunnat få kopior av sina journaler. Den vid den aktuella tidpunkten tillämpliga lagen hade i allt för stor utsträckning begränsat deras och deras advokaters möjligheter att föra en talan i domstolarna på ett effektivt sätt och regeringen hade inte lagt fram tillräckliga skäl för att berättiga den begränsningen. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det hade skett en kränkning av artikel 6.1.

När det gällde klagomålet enligt artikel 13 konstaterade domstolen att denna artikel inte garanterar ett rättsmedel för att ifrågasätta en lag som sådan inför de nationella domstolarna och att det därför inte i den delen skett någon kränkning av artikel 13. Domstolen fann det vidare onödigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 13 i förening med artikel 6.1 eftersom den fann att kraven enligt artikel 13 var mindre stränga än och konsumerades av kraven enligt artikel 6.1. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 13 i förening med artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 13 i förening med artikel 6.1.

Skiljaktig mening

Den slovakiske domaren Ján Sikuta var delvis skiljaktig och delade inte majoritetens uppfattning att det skett en kränkning av artikel 6.1. Han ansåg för det första att om det hade behövts mer bevisning än vad K hade tillgång till var det inte nödvändigt att de fått kopior av sina sjukhusjournaler, eftersom tvistemålsdomstolen hade kunnat förordna en expert som hade haft full tillgång till alla handlingarna. För det andra hade K inte ens försökt föra en skadeståndstalan. Om de klagande inte hade haft tillräckligt med bevismaterial hade domstolen inte avvisat deras talan på den grunden utan hade förelagt sjukhusen att lämna ut alla uppgifter i journalerna. För det tredje stred en så vid tolkning av reglerna om tillgång till domstolsprövning som majoriteten hävdat mot domstolens fasta praxis. Sammanfattningsvis ansåg domare Sikuta att även om de klagande hade begränsade uppgifter till sitt förfogande, eftersom de inte fick kopiera handlingarna, så var begränsningen inte av den omfattningen att deras rätt till en effektiv tillgång till domstolsprövning begränsades.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8
Roche ./. U K, dom (GC) 2005-10-19 (jfr nr 10/05)
Gaskin ./. U K, dom 1989-07-07
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
McGinley o. Egan ./. U K, dom 1998-06-09
M.G. ./. U K, dom 2002-09-24
Phinikaridou ./. Cypern, dom 2007-12-20
I. ./. Finland, dom 2008-07-17 (jfr nr 8/08)
Z. ./. Finland, dom 1997-02-25
Artikel 6.1
Ashingdane ./. U K, dom 1985-05-28
McGinley o. Egan ./. U K, dom 1998-06-09
Artikel 13 i förening med artikel 8
M.A. och 34 andra ./. Finland, beslut 2003-06-10
Artikel 13 I förening med artikel 6.1
McGinley o. Egan ./. U K, dom 1998-06-09

Glor mot Schweiz
(Ansökan nr 13444/04, dom den 30 april 2009)
Domen finns endast på franska.

Den, som av medicinska skäl bedömdes inte vara lämplig för militärtjänst men samtidigt inte ansågs vara handikappad i sådan grad att handikappet kunde anses betydande, kunde inte befrias från att erlägga en skatt för undantag från militärtjänst, medan personer med högre grad av handikapp eller personer som vapenvägrade av samvetsskäl slapp betala skatten resp. fick andra tjänstgöringsuppgifter. Härigenom skedde en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

G är schweizisk medborgare. Han är lastbilsförare. Den 14 mars 1997 förklarades han olämplig för militärtjänst, eftersom han led av typ 1-diabetes. Han skrevs härefter ut från civilförsvaret 1999. Den 9 augusti 2001 fick han en anmaning att betala en skatt för undantag från militärtjänst med 477 EUR. G begärde omprövning och i september 2001 rekommenderade den federala skattemyndigheten att det skulle göras en ytterligare utredning för att få klarlagt om G var handikappad till minst 40 %, vilket var gränsen för när en person ansågs så "betydande handikappad" enligt den federala domstolens praxis att han inte var skyldig att betala undantagsskatten. På grundval av två expertutlåtanden - ett från ett universitetssjukhus och ett från en militärläkare - fann den myndighet som var ansvarig för undantagsskatten att G inte kunde undantas från skattskyldigheten, eftersom graden av hans handikapp var lägre än 40 %. Inför den federala domstolen, hävdade G att han var utsatt för diskriminerande behandling genom att han måste betala undantagsskatten, trots att han varit villig att göra sin militärtjänst men hindrats att göra detta. Den federala domstolen avslog emellertid hans överklagande i mars 2004. Den federala domstolen noterade att även om den diabetes som G led av inte hindrade honom att fortsätta ett normalt yrkesliv så medförde militärtjänstens särskilda krav att han måste förklaras olämplig för den. Domstolen fann att myndigheterna hade tillämpat de gällande bestämmelserna på ett riktigt sätt i syfte att skapa jämställdhet mellan dem som gör sin militärtjänst och dem som undantas från militärtjänst. - I Europadomstolen åberopade G artikel 14 i förening med artikel 8 och klagade över att han utsatts för diskriminering genom att han mot sin vilja hade hindrats att göra militärtjänst och sedan tvingats att betala undantagsskatt, eftersom hans handikapp inte bedömts som betydande av myndigheterna.

Europadomstolen konstaterade att begreppet "privatliv" i den mening som avses i artikel 8 innefattar en persons fysiska integritet och att en statlig skatt som är baserad på olämplighet att fullgöra militärtjänst av medicinska skäl odiskutabelt faller inom ramen för den artikeln. Domstolen fann att de schweiziska myndigheterna hade behandlat personer i liknande situationer på olika sätt i två avseenden. För det första var G skattskyldig för undantagsskatt till skillnad från personer med ett svårare handikapp. För det andra var han olämplig att utföra alternativa civilförsvarstjänster vilka enligt schweizisk lag var reserverade för dem som vapenvägrade av samvetsskäl. Den första skillnaden avsåg enligt regeringen att skapa jämställdhet mellan dem som gjorde militärtjänst och dem som undantogs från sådan tjänstgöring, eftersom skatten var en ersättning för de ansträngningar som de som gjorde sin tjänstgöring utsattes för. Europadomstolen var inte övertygad om att det var i samhällets intresse att kräva av G att han betalade undantagsskatten som ersättning för ansträngningar under militärtjänst, vilken han hindrats att genomföra av medicinska skäl, ett förhållande som låg utanför hans kontroll. Domstolen påpekade också att skattens avskräckande effekt var ringa eftersom den schweiziska armén hade ett tillräckligt antal personer tillgängliga som var lämpliga för militärtjänst. Vidare bedömdes skatteinkomsterna vara obetydliga. Domstolen konstaterade att en skatt av detta slag inte förekom i de flesta andra länder. Sett ur Gs synvinkel var skatten på 477 EUR inte obetydlig, särskilt med hänsyn till att han inte hade någon hög inkomst och då skatten togs ut årligen under en period av åtminstone åtta år, motsvarande den period skyldighet att göra militärtjänst förelåg. Med hänsyn till bedömningen av graden av Gs handikapp fann domstolen att de schweiziska myndigheterna inte hade tagit tillräcklig hänsyn till hans personliga förhållanden. Myndigheterna hade stött sig på den federala domstolens praxis och ett tidigare fall som knappast var jämförbart, ett fall avseende en amputerad man, när de bedömt att graden av Gs handikapp var lägre än 40 %. Domstolen noterade att lagstiftningen inte gav utrymme för något undantag från den aktuella skatten för dem som var mindre handikappade än 40 % och hade en blygsam inkomst. Domstolen föreslog att personer i Gs situation kunde erbjudas möjlighet till alternativa former av tjänstgöring i det militära som innebar mindre fysiska ansträngningar och som var förenliga med ett partiellt handikapp - i detta fall insulininjektioner fyra gånger om dagen - eller en civil tjänst utan att sådana reserverades för vapenvägrare. G hade utsatts för en diskriminerande behandling, eftersom det inte hade funnits ett rimligt berättigande av den skillnad som de schweiziska myndigheterna hade gjort särskilt mellan personer som inte var lämpliga för militärtjänst och inte var skattskyldiga för undantagsskatt och dem som var olämpliga för tjänstgöring men ändå måste betala undantagsskatten. Domstolen fann enhälligt att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
Syndicat national de la police belge ./. Belgien, dom 1975-10-27
Schmidt och Dahlström ./. Sverige, dom 1976-02-06
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
Hadri-Vionnet ./. Schweiz, dom 2008-02-14 (jfr nr 3/08)
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
Costello-Roberts ./. U K, dom 1993-03-25
X o. Y ./. Nederländerna, dom 1985-03-26
Marckx ./. Belgien, dom 1979-06-13
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Emonet m.fl. ./. Schweiz, dom 2007-12-13 (jfr nr 1/08)
Pla o. Puncernau ./. Andorra, dom 2004-07-14 (jfr nr 7/04)
Petrovic ./. Österrike, dom 1998-03-27
Merger o. Cros ./. Frankrike, dom 2004-12-22 (jfr nr 1/05)
Ankerl ./. Schweiz, dom 1996-10-23
Artikel 14 i förening med artikel 8
National & Provincial Building Society m.fl. ./. U K, dom 1997-10-23
Zarb Adami ./. Malta, dom 2006-06-20 (jfr nr 7/06)
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
Lithgow m.fl. ./. U K, dom 1986-07-08
Petrovic ./. Österrike, dom 1998-03-27
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
G.M.B. o. K.M. ./. Schweiz, beslut 2001-09-27
Fretté ./. Frankrike, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Rasmussen ./. Danmark, dom 1984-11-28
Inze ./. Österrike, dom 1987-10-28
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Tyrer ./. U K, dom 1978-04-25
Airey ./. Irland, dom 1979-10-09
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Karlheinz Schmidt ./. Tyskland, dom 1994-07-18
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
Smith o. Grady ./. U K, dom 1999-09-27

Kalacheva mot Ryssland
(Ansökan nr 3451/05, dom den 7 maj 2009)
Domen finns endast på engelska.

Resultatet av ett DNA-test godkändes inte som bevisning på grund av formella brister. Dessa brister bar det statliga undersökningsinstitutet ansvaret för och de nationella domstolarna borde därför ha beslutat om ett andra DNA-test. När så inte skedde kränktes artikel 8.

K är rysk medborgare och bosatt i Astrakhan. I september 2003 födde hon som ogift en flicka. I november 2003 väckte hon en talan mot A för att få faderskapet fastställt och för att få underhåll för barnet. I december beslöt domstolen om ett DNA-test. Blodprov togs och skickades till Moskva för en rättsmedicinsk genetisk undersökning. Enligt experternas slutsats som lämnades i mars 2004 var det till 99 % möjligt att A var far till barnet. A ifrågasatte undersökningsresultatet och hävdade att det förekommit formella fel. Domstolen hörde båda parter och avslog därefter Ks yrkanden i sin helhet, eftersom hon inte bedömdes ha styrkt dem. K överklagade utan framgång. Appellationsdomstolen fann särskilt att ett expertutlåtande inte är bindande för domstolen och att den DNA-test som i det förevarande fallet hade utförts i strid med tillämpligt förfarande, inte vann stöd i någon annan bevisning. Ks advokat gav in en begäran om tillsynsomprövning men utan framgång. - I Europadomstolen åberopade K artikel 8 och klagade över att de nationella domstolarna hade brustit när det gällde att fastställa hennes dotters biologiske fader bortsett från resultatet av DNA-testet.

Europadomstolen noterade först att K var den enda lagliga vårdnadshavaren för barnet. Det hade därför varit viktigt för henne, inte minst från en känslomässig, social och ekonomisk synpunkt att domstolen hade fastställt vem som var far till hennes barn. Ks klagomål gällde hennes privatliv och skulle därför prövas enligt artikel 8. De nationella rättsliga myndigheterna hade stått inför en konflikt mellan de motstående intressena, Ks intresse som ensamstående mor till ett barn fött utom äktenskap och den påstådde faderns intresse. Domstolen noterade att det varit av avgörande betydelse att få fram ett resultat av ett DNA-test för att kunna lösa tvisten på ett för barnet bästa sätt, eftersom ett DNA-test hade varit det enda vetenskapliga metoden för att riktigt kunna fastställa faderskapet. Med hänsyn till att resultatet av det första DNA-testet som gjordes i syfte att fastställa faderskapet till Ks barn bedömdes som inadmissible av formella skäl hade ett andra test varit nödvändigt. Domstolen noterade att det enligt den ryska lagen hade ankommit på de nationella domstolarna att besluta om ett andra DNA-test om trovärdigheten av resultatet av ett tidigare prov hade ifrågasatts. Detta hade varit av särskilt stor betydelse i det förevarande fallet, eftersom det var institutet för rättsmedicinska undersökningar, en statlig institution, som var ansvarigt för de formella bristerna. De nationella domstolarnas beslut att inte besluta om ett andra DNA test var därför inte förenligt med konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Evans ./. U K, dom (GC) 2007-04-10 (jfr nr 4/07)
Shofman ./. Ryssland, dom 2005-11-24 (jfr nr 11/05)
Yildirim ./. Österrike, beslut 1999-10-19
Rasmussen ./. Danmark, dom 1984-11-28
Rozanski ./. Polen, dom 2006-05-18 (jfr nr 6/06)
Mikulic ./. Kroatien, dom 2002-02-07 (jfr nr 2/02)
Jäggi ./. Schweiz, dom 2006-07-13 (jfr nr 8/06)
Dickson ./. U K, dom (GC) 2007-12-04 (jfr nr 11/07)
Jevremovic ./. Serbien, dom 2007-07-17

Masaev mot Moldavien
(Ansökan nr 6303/05, dom den 12 maj 2009)
Domen finns endast på engelska.

En muslimsk man bötfälldes för att ha utövat sin religiösa tro som inte var erkänd av staten. Härigenom skedde det en kränkning av hans religionsfrihet enligt artikel 9. När han inte i tid fick kallelse till appellationsdomstolen kränktes även artikel 6.1.

M är moldavisk medborgare och muslim. Den 30 januari 2004 befann han sig i ett hus som hyrdes av en icke statlig organisation, vars ordförande han var, och bad där tillsammans med en grupp andra muslimer. Mötet skingrades av polisen och M anklagades därefter för att ha utövat en religion som inte var erkänd av staten. I februari 2004 dömdes M enligt åtalet och ålades att betala böter. M ifrågasatte beslutet i appellationsdomstolen, som utan motivering och utan att ha kallat M till förhandling avslog hans överklagande. - I Europadomstolen åberopade M artikel 6. 1 och 3, artikel 9 och artikel 13 och klagade över att han bötfällts för att ha utövat sin religion. Han klagade också över att han inte haft tillgång till ett effektivt rättsmedel och över att han inte kallats till appellationsdomstolens förhandling.

Europadomstolen noterade att varje person som började utöva en religion som inte var erkänd i enlighet med den relevanta inhemska lagstiftningen, lagen om religiösa kyrkosamfund, automatiskt blev bötfälld enligt lagen om administrativa förseelser. Staten hade visserligen haft rätt att kräva att religiösa kyrkosamfund skulle registreras, men den fick inte straffa enskilda medlemmar i ett oregistrerat kyrkosamfund på grund av att de bad eller på annat sätt manifesterade sin religiösa tro. Att godta ett sådant synsätt skulle vara detsamma som att minoriteter, vars tro inte formellt hade registrerats, skulle uteslutas, vilket i sin tur skulle innebära att staten kunde bestämma vad en person fick tro. Domstolen fann att begränsningarna av Ms religionsfrihet var en följd av tillämpningen av lagen om administrativa förseelser. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 9.

Domstolen noterade vidare att M inte hade fått någon kallelse till förhandlingen i appellationsdomstolen i tid. Den moldaviska regeringen hade uttryckligen medgett att detta hade inneburit en kränkning av hans rätt till en rättvis rättegång. I ljuset därav och med hänsyn till sin tidigare praxis konstaterade domstolen att förfarandet inte var förenligt med konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 6.3 eller artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Ziliberberg ./. Moldavien, dom 2005-02-01 (jfr nr 2/05)
Gutu ./. Moldavien, dom 2007-06-07
Russu ./. Moldavien, dom 2008-11-13
Artikel 9
Kokkinakis ./. Grekland, dom 1993-05-25
Wingrove ./. U K, dom 1996-11-25

Korelc mot Slovenien
(Ansökan nr 28456/03, dom den 12 maj 2009)
Domen finns endast på engelska.

En person som inte var äkta make, homosexuell partner eller nära familjemedlem kunde inte få överta sin avlidne sambos hyreskontrakt, eftersom deras förhållande endast varit av ekonomisk karaktär. Den klagandes påstående om att han diskriminerats saknade uppenbart grund och klagomålet förklarades i den delen för inadmissible. Domstolsförfarandet som omfattade dels processen om hyreskontraktet, dels ett verkställighetsförfarande pågick i ca nio år och prövningen skedde därför inte inom skälig tid. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

År 1990 flyttade K, som sedan fem år var skild från sin f.d. hustru, in hos en 86-årig man, Z, som hyrde en enrumslägenhet av Ljubljana kommun. 1992 registrerade sig K som bosatt på den aktuella adressen och Z tecknade ett nytt hyreskontrakt med kommunen, vari K nämndes som en person som kunde använda lägenheten och som skötte Zs dagliga vård. I april 1993 avled Z och kommunen upplyste K om att han inte var berättigad att överta hyreskontraktet samt krävde att han skulle flytta inom tre månader. Senare samma månad väckte K en talan mot kommunen för att få rätt att överta hyreskontraktet efter Z. Under tiden som förfarandet pågick fortsatte K att bo i lägenheten, han betalade hyran varje månad och under 1999 renoverade han lägenheten. I juli 2000 och september 2001 avslog domstolarna hans yrkande och fann att han varken var äkta make till Z eller en nära släkting eller en person med vilken Z hade haft ett långvarigt förhållande, vilka var de krav som angavs i bostadslagen för att hyreskontraktet skulle kunna överföras efter en persons död. K hade inte ens påstått att det förelegat ett långvarigt förhållande mellan honom och Z. Domstolarna fann därför att de två männen sammanbott i en ekonomisk gemenskap vilken inte tillät att hyreskontraktet överfördes. K begärde att åklagaren skulle föra en laglighetstalan men han fick avslag även på den begäran. Detsamma gällde för hans klagomål till konstitutionsdomstolen, som uttryckligen förklarade att de sammanboendes kön saknade betydelse i den aktuella frågan och att det var arten av deras förhållande som medförde att kontraktet inte kunde överföras. I mars 2004 inledde kommunen en verkställighetsprocess för att få K vräkt från lägenheten. I juni 2005 begärde K att vräkningen skulle skjutas upp i avvaktan på Europadomstolens avgörande och i mars 2006 framställde kommunen ett likadant yrkande, vilket den nationella domstolen beviljade. - I Europadomstolen åberopade K artiklarna 8 och 14 och klagade över att han nekats att ta över den lägenhet som han delat med sin vän, på grund av att de hade samma kön. Han åberopade vidare artikel 6.1 och artikel 13 och klagade över att han inte fått en domstolsprövning av sina hyresrättigheter inom skälig tid.

Europadomstolen noterade att en person av samma kön som en avliden partner sedan 2005 hade rätt att överta ett hyreskontrakt. K hade emellertid inte påstått att hans och Zs förhållande hade varit av homosexuell natur. Han hade inte heller påstått att han diskriminerats på grund av sin sexuella läggning. Han hade vidhållit att han inte fått överta hyreskontraktet på grund av att han och Z var av samma kön, men domstolen kunde konstatera att hans yrkande hade avslagits av de nationella domstolarna, eftersom hans förhållande till Z varit av ekonomisk art snarare än ett långvarigt förhållande och alltså inte på grund av att han och Z varit av samma kön. Dessutom hade konstitutionsdomstolen framhållit att det skulle ha stridit mot den slovenska konstitutionen om Ks begäran avslagits enbart på grund av att de två männen var av samma kön. Konstitutionsdomstolen hade också framhållit att ett förhållande som bestod av ekonomiskt beroende inte kunde jämställas med ett långvarigt förhållande oavsett om det gällt personer av samma eller motsatt kön. K hade därför inte diskriminerats vare sig på grund av sin sexuella läggning eller på grund av sitt kön. Domstolen fann att Ks situation inte kunde jämställas med ett gift eller ett ogift par, ett homosexuellt partnerskap eller en nära familjemedlem, vilka alla hade rätt att få överta ett hyreskontrakt om innehavaren avled. K hade inte blivit diskriminerad och hans klagomål var därför uppenbart ogrundat och skulle avvisas. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet i denna del för inadmissible.

Domstolen konstaterade härefter att förfarandet inför de nationella domstolarna bestod av två delar, dels det huvudsakliga förfarandet som pågick i något mer än åtta år för prövning i tre instanser, dels verkställighetsförfarandet som pågick i nära ett år för två instanser. Sammantaget hade förfarandet således pågått i ungefär nio år, vilket bedömdes ha varit överdrivet långdraget. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

I enlighet med sin tidigare praxis i frågan fann domstolen vidare att den nationella lagstiftningen inte angav något rättsmedel för att på ett effektivt sätt kunna ifrågasätta ett för långt utdraget förfarande i domstol och ett verkställighetsförfarande. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8 i förening med artikel 14
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Karner ./. Österrike, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Larkos ./. Cypern, dom (GC) 1999-02-18
Stanková ./. Slovakien, dom 2007-10-09
Marckx ./. Belgien, dom 1979-06-13
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07)
Smith o. Grady ./. U K, dom 1999-09-27
Fretté ./. Frankrike, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
S.L. ./. Österrike, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Artikel 6.1
Zappia ./. Italien, dom 1996-09-26
Di Pede ./. Italien, dom 1996-09-26
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Grzincic ./. Slovenien,dom 2007-05-03

REVISION

Ändring av en dom i enlighet med artikel 80 i domstolens förfaranderegler.

Trojanczyk mot Polen
(Ansökan nr 11219/02, reviderad dom den 28 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Arvingar tillerkända tidigare beslutad ersättning.

I dom den 9 januari 2007 konstaterade domstolen att det skett en kränkning av artikel 6.1 avseende domstolsprövning inom skälig tid. Klaganden tillerkändes viss ersättning. Regeringen har begärt revision av domen och uppgett att den sedan klaganden avlidit inte har kunnat verkställa domen. Domstolen fann nu enhälligt att den ifrågasatta domen skulle ändras på så sätt att den avlidnas arvingar gemensamt tillerkändes den tidigare beslutade ersättningen.

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av, bristande eller för sen kallelse till eller underrättelse om förhandling
Sivukhin ./. Ryssland, 2009-05-07

Se liknande mål i bl.a. nr 3/05, 10/05, 9/06, 2/07, 5/07, 6/07, 10/07, 1/08, 3/08, 5/08, 6/08, 9/08, 10/08 och 1/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Chibulcutean ./. Rumänien, 2009-04-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Nitescu ./. Rumänien, 2009-04-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Bijelic ./. Montenegro och Serbien, 20090-04-28; endast art. 1 i protokoll nr 1, vräkning
Arici m.fl. ./. Turkiet, 2009-04-28;
Blinov och Blinova ./. Ryssland, 2009-04-30; även artikel 1 i protokoll nr 1, även Upphävande av dom
Forna ./. Rumänien, 2009-05-05; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Diskriminering
Blackgrove ./. U K, 2009-04-28; man vägrad änkeförmån, även under Könsdiskriminering

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass), 7/08 (militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 (skattefri ersättning beskattad), 11/08 (könsdiskriminering), 1/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering) 2/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering), 3/09 (religion, uppehållstillstånd, ras), 4/09 (religiös tillhörighet, nationalitet)

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Gubkin ./. Ryssland, 2009-04-23; art. 5.1, 3 o.4, olaglig o. lång häktningstid, även art. 3 Undermåliga o. art. 6 Skälig tid
Moskovets ./. Ryssland, 2009-04-23; art. 5.1 c) o. 3, olaglig o. för lång häktningstid, även artikel 6 Rättvis o. Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Özer ./. Turkiet, 2009-05-05; redaktör/utgivare, även artikel 6.1 Part inte fått del

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Mustafa Koçer ./. Turkiet, 2009-04-21; äganderätt förvärvad i god tro annullerad o. egendom återförd t. staten utan ers.
Fatihoglu och Ugutmen ./. Turkiet, 2009-04-28; egendom överförd till staten utan ersättning

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Könsdiskriminering, bl.a. skilda pensionsåldrar, olika förmåner
Blackgrove ./. U K, 2009-04-28; man vägrad änkeförmån, även under Diskriminering

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 11/04, 6/06, 7/06, 9/06, 11/06, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 11/08, 1/09 och 2/09.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Gürsel Çelik ./. Turkiet, 2009-05-05; även artikel 6.1 Rättvis
Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 11/08.

Mötes- och föreningsfrihet enligt artikel 11
Enerji Yapi-Yol Sen ./. Turkiet, 2009-04-21; förbud för offentliganställda fackföreningsmedlemmar att strejka

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 9/05, 10/05, 7/06, 11/06, 4/07, 5/07, 8/07, 11/07, 1/08 och 8/08.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Kurt och Firat ./. Turkiet, 2009-04-21; dröjsmål, även artikel 1 i protokoll nr 1
Yavuz m.fl. ./. Turkiet, 2009-05-05; dröjsmål med betalning av expropriationsersättning, även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Özer ./. Turkiet, 2009-05-05; ej fått del av åklagarens yttrande, även artikel 10 Fällande dom
Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09, 3/09 och 4/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Karako ./. Ungern, 2009-04-28; beskyllningar mellan politiker, ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Alaudinova ./. Ryssland, 2009-04-23; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (behandling), art. 5 och art. 13 i förening m. art. 2
Bitiyeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-04-23; art. 2 (liv o. utredning), art. 5 och art. 13 i förening m. art. 2
Gakiyev o. Gakiyeva ./. Ryssland, 2009-04-23;art. 2 (liv o. utredn.), 3 (behandl. o utredn.), 5 o. art.13 i fören. m art. 2 o. 3
Israilova m.fl. ./. Ryssland, 2009-04-23; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (behandling), art. 5 och art. 13 i förening m. art. 2
Khachukayev ./. Ryssland, 2009-04-23; art. 2 (liv o. utredning), art. 5, art. 13 i förening m. art. 2 o. art. 38.1 a)
Turluyeva och Khamidova ./. Ryssland, 2009-05-14; art.2 (liv o utredn.), art.3 (behandl.), art. 5 och art.13 i fören. m art. 2
Taysumov m.fl. ./. Ryssland, 2009-05-14; artikel 2 (liv och utredning), artikel 3 ej kränkning, artikel 13 i fören. m. art. 2

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Rätt att överklaga - artikel 2 i protokoll nr 7
Kamburov ./. Bulgarien (nr 2), 2009-04-23

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 9/05, 11/06, 8/07, 11/07 och 1/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Marttinen ./. Finland, 2009-04-21; artikel 6.1, rätt att tiga o. inte ange sig själv
Miran ./. Turkiet, 2009-04-21; ej fått kännedom om åklagarens yttrande, ej tillgång till handlingar
Soykan ./. Turkiet, 2009-04-21; art. 6.1 o. 3 c), ej fått advokat i polisarrest
Topal ./. Turkiet, 2009-04-21; ej fått del av hemliga handlingar
Moskovets ./. Ryssland, 2009-04-23; olagligen sammansatt domstol, även art. 5 Frihetsberövande o. artikel 6 Skälig tid
Rózsa ./. Ungern, 2009-04-28; art. 6.1, ej tillgång till domstolsprövning
Rasmussen ./. Polen, 2009-04-28; artikel 6.1 o. 6.3), s.k. reningsförfarande som helhet inte rättvist
Gülecan ./. Turkiet, 2009-04-28; artikel 6.1 o.6.3 c), ej fått del av åklagares yttrande, ej fått advokat i polisarrest
Gürsel Çelik ./. Turkiet, 2009-05-05; artikel 6.1 o.6.3 c), ej fått advokat i polisarrest, även artikel 6.1 Militär ledamot

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3
Gubkin ./. Ryssland, 2009-04-23; plus artikel 13, även artikel 5 Frihetsberövande och artikel 6 Skälig tid
Popov och Vorobyev ./. Ryssland, 2009-04-23; även artikel 5.3 Skälig tid
Tanase ./. Rumänien, 2009-05-12; art.3, bristande sjukvård o. handfängsel på sjukhus, även artikel 5.3 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Blinov och Blinova ./. Ryssland, 2009-04-30; även artikel 1 i protokoll nr 1,även Bristande verkställighet
Bindea ./. Rumänien, 2009-05-05;

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd m.m. i strid med artikel 3
Sellem ./. Italien, 2009-05-05; utvisning till Tunisien

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 2/06, 7/06, 1/07, 5/08, 3/09 och 4/09

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Ersoy och Aslan ./. Turkiet, 2009-04-28; artikel 3 ej kränkning
Kelekçier ./. Turkiet, 2009-04-28; artikel 3 (behandling och utredning)
Mrozowski ./. Polen, 2009-05-12; artikel 3 (behandling och utredning)
Alibekov ./. Ryssland, 2009-05-14; artikel 3 utredning, behandling ej kränkning,

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Elias ./. Rumänien, 2009-05-12

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
21 april
Jelitto ./. Polen (17602/07) brottmål
Tamási m.fl. ./. Ungern (25848/06)
Gerstbrein ./. Slovakien (17252/04)
Coskun ./. Turkiet (620/03)
Serafin m.fl. ./. Polen (36980/04) - nio klagande
23 april
Rangelov ./. Bulgarien (14387/03) även artikel 5.3 se nedan och artikel 5.4
Gubkin ./. Ryssland (36941/02) även artikel 3 Undermåliga och artikel 5 Frihetsberövande
Moskovets ./. Ryssland (14370/03) även artikel 5 Frihetsberövande o. artikel 6 Rättvis rättegång
Bratovanov ./. Bulgarien (28583/03)
Ballhausen ./. Tyskland (1479/08)
28 april
Kuyu ./. Turkiet (1180/04) brottmål
Klimkiewicz ./. Polen (44537/05)
30 april
Roubies ./. Grekland (22525/07) marktvist
Tsotsos ./. Grekland (25109/07) brottmål
Kontogouris ./. Grekland (38463/07)
Nikolopoulou ./. Grekland (54581/07)
Papathanasis ./. Grekland (46064/07)
Gasanova ./. Ryssland (23310/04)
7 maj
Bogdanska Duma ./. Makedonien (24660/03)
12 maj
Zietal ./. Polen (64972/01
Bul´ková ./. Slovakien (35017/03)
14 maj
Vervesos ./. Grekland (14721/06)

ARTIKEL 5.3
21 april
Rusiecki ./. Polen (36246/97) för lång häktningstid
Cigdem ./. Turkiet (16963/07) för lång häktningstid
Abdullah Yalcin ./. Turkiet (2723/07) för lång häktningstid
23 april
Rangelov ./. Bulgarien (14387/03) även artikel 6.1 se ovan och artikel 5.4
Popov och Vorobyev ./. Ryssland (1606/02) även artikel 5.4 och artikel 3 Undermåliga
28 april
Milosevic ./. Serbien (31320/05) ej ställts inför domare utan dröjsmål
Godysz ./. Polen (46949/07) för lång häktningstid
12 maj
Tanase ./. Rumänien (5269/02) för lång häktningstid

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.




Senast ändrad: 2011-04-12