JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 4 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 19 mars - den 16 april 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering/Europarätt".

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Albertsson och Carina Ahlström Förvaltning AB mot Sverige, beslut 2009-03-24
Domstolen beslutar kommunicera klagomål enligt artikel 1 i protokoll nr 1 över uteblivet skadestånd för skada som orsakats genom domstols oriktiga konkursbeslut med regeringen och förklarar enhälligt klagomålet i övrigt för inadmissible.

Beslut avskriva mål

H. Karlsson ./. Sverige, beslut 2009-03-17

Domstolen godtar förlikning.

Dom

Mendel mot Sverige, 2009-04-07

Arbetsmarknadsstyrelsen avslog en persons överklagande av att hon inte längre fick delta i aktivitetsgarantins program och i beslutet upplystes om att det inte fick överklagas. Även om det enligt praxis fanns en möjlighet att överklaga beslut gällande civila rättigheter, fick det godtas att personen litat på upplysningen i beslutet. Hon hade därför inte haft en effektiv tillgång till domstol och det skedde en kränkning av artikel 6.1.

Domar mot andra länder

Krejcir mot Tjeckien, 2009-03-26
Lucka i lagen stred mot kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet och åklagare som beslutade om häktning var inte oberoende och det skedde därför en kränkning av artikel 5.3. När överklagande avgjordes utan förhandling och den häktade därmed inte fick lägga fram sina argument muntligen fick han inte en sådan omprövning i domstol som konventionen kräver och det skedde därför en kränkning av artikel 5.4.

Wiktorko mot Polen, 2009-03-31
En person vägrade betala överpris för taxiresa och kördes till en tillnyktringsenhet, där hon togs in mot sin vilja och blev avklädd i närvaro av personer av motsatt kön samt spändes fast med bälten. Det skedde därför en kränkning av artikel 3. När den efterföljande utredningen var bristfällig kränktes artikel 3 igen.

Natunen mot Finland, 2009-03-31
Tillämplig lagstiftning var bristfällig och tillät att inspelade telefonsamtal, som kunnat visa en tilltalads oskuld, förstördes redan på utredningsstadiet innan målet hade avgjorts. Även om lagstiftningen sedan hade ändrats, hade det varit för sent för den tilltalade i målet. Det hade därför skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 b).

Muradova mot Azerbaijan, 2009-04-02
En person, som var närvarande vid en demonstration som ledde till sammanstötningar med polis men som försökte fly undan våldsamheterna, föll till marken och blev slagen med en batong i ögat av en polis så att hon för all framtid blev helt blind på ett öga. Utredningen lades ned och hennes skadeståndstalan avslogs i avsaknad av bevis. Det inträffade innebar en kränkning av artikel 3 såväl när det gällde behandlingen som den bristande utredningen.

Zickus mot Litauen, 2009-04-07
Publicering av uppgift om samarbete med KGB under tidigare regim, som medförde förbud att söka arbete inom den privata sektorn, innebar en oproportionerlig åtgärd och det skedde en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

A mot Norge, 2009-04-09
Artiklar om en man, som nyligen frigivits efter avtjänat fängelsestraff för mord, i samband med utredningen av mord och våldtäkt på två små flickor var kränkande till sin natur och gjorde att mannen kunde identifieras av dem som kände honom. Publiceringen skadade allvarligt mannens privatliv och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Társaság a Szabadságjogokért mot Ungern, 2009-04-14
Vägran, att låta en organisation ta del av en ansökan om rättsprövning av en ändring i strafflagen avseende drogrelaterade brott, med motivering att en ansökan hos konstitutionsdomstolen inte kunde lämnas ut till utomstående utan författarens tillstånd, innebar en kränkning av rätten att förmedla information enligt artikel 10. Domstolen närmar sig ett erkännande av en rätt att få tillgång till uppgifter och en ickestatlig organisation jämställs med pressen som "samhällets vakthund".

Egeland och Hanseid mot Norge, 2009-04-16
Fällande dom för publicering av fotografier som tagits utan samtycke och i strid med lagen innebar, med hänsyn till skyddet för privatlivet och för en rättvis rättskipning, inte någon kränkning av pressens yttrandefrihet enligt artikel 10.

Domar och beslut i Grand Chamber

Gouru mot Grekland (nr 2), 2009-03-20
Artikel 6.1 var tillämplig på en framställan till åklagare om att denne skulle begära rättsprövning av en dom, när den enskilde också begärde visst skadestånd och fråga då var om en civil rättighet. Att åklagaren avslog framställningen utan motivering innebar dock ingen kränkning av artikel 6.1.

Leger mot Frankrike, 2009-03-30
Sedan domstolen i kammare meddelat dom och den klagande begärt att målet skulle hänskjutas till prövning i stor kammare, har han avlidit. Då den person som begärt en fortsatt prövning inte kunnat visa att hon haft ett berättigat intresse därav, har domstolen beslutat att avskriva målet i enlighet med artikel 37.1.

Silih mot Slovenien, 2009-04-09
Domstolen finner sig ha jurisdiktion ratione temporis i mål där ett dödsfall inträffat innan konventionen trätt i kraft i landet och alla åtgärder bortsett från förundersökningen inletts och genomförts efter den dagen. Bl. a. frekventa byten av domare och forum medförde att föräldrars klagomål över sonens död på sjukhus inte handlades med den flit som krävdes och det skedde därför en kränkning av artikel 2.

Revision

Fonyódi mot Ungern, 2009-04-07
Klaganden tillerkänd ytterligare ersättning.

SVENSKA DOMAR

Allmänna domstolar

Stockholms tingsrätts mellandom den 4 mars 2009 i mål T 13716-07 i fråga om skadestånd.

Svea hovrätts dom den 6 april 2009 i mål T 8924-07 i fråga om skadestånd

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik per den 31 mars 2009 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 14 450 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 12 % i förhållande till föregående års 12 850 klagomål för motsvarande period. 413 klagomål har förklarats admissible, en ökning med 13 % och 2 283 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 160 %. 7 788 klagomål har avgjorts, 563 genom dom, en minskning med 1 %, och 7 225 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 3 050 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 31 mars till 104 100 mål vilket är en ökning med 7 % från den balans om 97 300 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 36 900 på avgörande i kammare och 67 200 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 mars till 21 200, en minskning med 1 % från de 21 450 mål som förelåg vid årsskiftet.

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:

Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en

Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Albertsson och Carina Ahlström Förvaltning AB mot Sverige

(Ansökan nr 41102/07, beslut den 24 mars 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Domstolen beslutar kommunicera klagomål enligt artikel 1 i protokoll nr 1 över uteblivet skadestånd för skada som orsakats genom domstols oriktiga konkursbeslut med regeringen och förklarar enhälligt klagomålet i övrigt för inadmissible.

I juli 2003 gav en bank in en ansökan om att förvaltningsaktiebolaget, nedan bolaget, skulle försättas i konkurs. När bolaget trots flera försök inte kunde delges handlingarna och kallelse skedde delgivning genom bolagets registrerade revisor. Vid förhandlingen i tingsrätten den 1 september 2003 var revisorn närvarande men ingen företrädare för bolaget. Tingsrätten fann att bolaget blivit lagligen kallat genom revisorn och att det därför inte förelåg hinder för förhandlingen. I beslut samma dag försatte tingsrätten bolaget i konkurs och utsåg en konkursförvaltare. Bolaget överklagade och hävdade bl.a. att det inte lagligen delgetts, att delgivning inte kunde ske genom revisorn, eftersom denne blivit uppsagd från sitt uppdrag och att det funnits en styrelse att delge. Hovrätten fann att det inte funnits någon registrerad styrelse i aktiebolagsregistret vid den aktuella tidpunkten och att det inte framgick av registret att revisorn sagts upp från sitt uppdrag. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut. Bolaget överklagade till Högsta domstolen som beviljade prövningstillstånd och i beslut den 18 mars 2005 (NJA 2005 s. 175) fann att det inte var möjligt att delge ett bolag utan registrerad styrelse genom dess revisor. Högsta domstolen upphävde beslutet och återförvisade målet till tingsrätten. Den 9 januari 2006 hölls en ny förhandling i tingsrätten där bolaget var företrätt. I beslut den 13 januari 2006 avslog tingsrätten konkursansökan och ålade banken att ersätta bolagets rättegångskostnader samt beslöt att konkurskostnaderna, drygt 866 000 kr skulle stanna på staten. Bolaget hävdade att under den tid det varit försatt i konkurs så hade konkursförvaltaren orsakat det ekonomisk skada bl.a. genom att sälja en restaurangrörelse värd 10 miljoner kr för endast 2,8 miljoner kr, trots att bolagets egen representant erbjudit sig att köpa restaurangrörelsen för 3 miljoner kr. Vidare påstods att förvaltaren hade sålt restaurangens inventarier, varav vissa var köpta med äganderättsförbehåll och andra var lånade eller hyrda. Bolaget skrev över sina skadeståndsanspråk mot staten på A, som därefter stämde staten inför Högsta domstolen med yrkande om att staten skulle förklaras skadeståndsskyldig för de skador som orsakats genom tingsrättens och hovrätten konkursbeslut. Högsta domstolen avslog yrkandena i en dom den 22 mars 2007 och anförde bl.a. att det inte var tillräckligt att en domstol gjorde en felaktig bedömning för att skadeståndsskyldighet skulle uppstå utan att det krävdes uppenbart felaktiga bedömningar. - I Europadomstolen klagade A och bolaget över att de berövats sin egendom genom att bolaget oriktigt hade försatts i konkurs och att staten borde ha ersatt dem för den skada de lidit. De åberopade artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen noterade inledningsvis att bolaget skrivit över sina skadeståndsanspråk på A och att A ensam väckt talan mot staten. Bolaget hade därmed inte uttömt de inhemska rättsmedlen och dess talan skulle därför avvisas. När det gällde A fann domstolen att den på grundval av det material som f.n. fanns i akten inte kunde avgöra frågan om admissibility och att det därför var nödvändigt att kommunicera klagomålet i den delen med regeringen.

De klagande hade även åberopat artikel 13 och gjort gällande att staten, genom att begränsa rätten till ersättning till vissa särskilt kvalificerade förhållanden, oriktigt hade begränsat deras rätt till ett effektivt rättsmedel. I denna del fann domstolen att A hade utnyttjat sin rätt att klaga till Högsta domstolen och att den domstolen hade full behörighet att pröva klagomålet och också hade gjort det. Det fanns därför inget tecken på någon kränkning av artikel 13. När det gällde bolaget hade det inte utnyttjat sin möjlighet att klaga till Högsta domstolen. Klagomålet var i dessa delar uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

De klagande hade slutligen gjort gällande att bolaget inte fått en rättvis rättegång när tingsrätten försatte det i konkurs utan att det underrättats om ansökan eller förhandlingen och att detta medfört oreparabla skador för bolaget. Domstolen noterade att Högsta domstolen hade upphävt konkursbeslutet och fann att Högsta domstolen därigenom hade medgett att det skett en kränkning av bolagets rättigheter. Bolaget hade fått upprättelse genom en ny rättegång i tingsrätten och det var en tillräcklig och lämplig gottgörelse. Bolaget kunde därefter inte längre hävda att det var "offer" för en kränkning. Klagomålet skulle därför även i denna del avvisas. Domstolen beslöt därför enhälligt att kommunicera frågan om avsaknad av ersättning för skada orsakad av det oriktiga konkursbeslutet med regeringen och förklarade enhälligt klagomålet i övrigt för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26

Beslut avskriva mål

H. Karlsson ./. Sverige
(Ansökan nr 29636/07, beslut den 17 mars 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Domstolen godtar förlikning.

K hade en tvist med skattemyndigheten gällande taxeringsåren 1997 och 1998. Målet prövades i länsrätten som meddelade dom i februari 2002. Ks överklagande prövades av kammarrätten som fastställde länsrättens dom i juni 2005. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd den 31 januari 2007. - I Europadomstolen klagade K över att han inte fått en prövning inom skälig tid.

Den 25 november 2008 fick Europadomstolen en förklaring från regeringen om att en förlikning träffats innebärande att regeringen betalar 70 000 kr till K och att denne förklarar att han inte har några ytterligare krav på staten grundat på de förhållanden som avses med hans ansökan.

Europadomstolen noterade den förlikning som träffats mellan parterna och fann att den grundades på respekten för mänskliga rättigheter så som de anges i konventionen och dess protokoll. Domstolen fann inga allmänna principiella skäl som berättigade en fortsatt prövning av klagomålet. Domstolen beslöt därför enhälligt att avskriva målet.

Dom

Mendel mot Sverige
(Ansökan nr 28426/06, dom den 7 april 2009)
Domen finns endast på svenska.

Arbetsmarknadsstyrelsen avslog en persons överklagande av att hon inte längre fick delta i aktivitetsgarantins program och i beslutet upplystes om att det inte fick överklagas. Även om det enligt praxis fanns en möjlighet att överklaga beslut gällande civila rättigheter, fick det godtas att personen litat på upplysningen i beslutet. Hon hade därför inte haft en effektiv tillgång till domstol och det skedde en kränkning av artikel 6.1.

M hade sedan 1992 varit registrerad hos arbetsförmedlingen, af, och hon hade sedan 2001 deltagit i flera olika program som ordnats av af. Ett av dessa var aktivitetsgarantin, som var ett program för personer som var eller som löpte stor risk att bli arbetslösa under lång tid. Syftet med programmet var att ge deltagarna större möjligheter att finna ett arbete och det innehöll olika aktiviteter som t.ex. korttidsutbildning och möjlighet att pröva olika yrken. Den 4 juli 2005 beslöt af efter delegation från Länsarbetsnämnden att dra in godkännandet av att M fick fortsätta att delta i programmet. Beslutet fattades med stöd av förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program (förordningen). Enligt af hade M inte på rätt sätt uppfyllt de krav som ställts på henne. Enligt en rapport upprättad av af hade M kallats till informationsmöten vid flera tillfällen utan att vare sig anmäla förhinder eller infinna sig. Vidare angavs att M vid ett informationsmöte hade gjort uttalanden som ledde till att en anställningsintervju hade ställts in. Till följd av indragningen av tillståndet att delta i aktivitetsprogrammet drogs även det ekonomiska stöd som var kopplat till deltagande i programmet in och M stod då utan inkomst. M klagade över af:s beslut till Arbetsmarknadsstyrelsen och hävdade att flera uppgifter i den aktuella rapporten var felaktiga. Bl.a. hade hon varit sjuk och legat på sjukhus och inte kunnat delta i vissa möten och detta hade hon upplyst af om. På det i rapporten omnämnda mötet hade hon talat om för en tjänsteman på af att hon kände att hon inte passade för det aktuella arbetet. Därefter hade tjänstemannen sagt till henne att hon kunde gå. Arbetsmarknadsstyrelsen avslog överklagandet och fann, att M vid flera tillfällen under augusti och september 2004, hade förklarat att hon inte kunde komma till vissa möten, vid ett tillfälle för att hon planerade att resa på semester. Styrelsen beaktade möjligheterna att anpassa det arbete som M erbjudits och det förhållandet att hon inte hade visat sina medicinska problem eller visat att de var av bestående karaktär och fann att hon inte gjort allt som stod i hennes makt för att få ett arbete. Det fanns därför anledning att dra tillbaka tillståndet för henne att delta i programmet. I beslutet angavs uttryckligen att det enligt 39 § i förordningen inte kunde överklagas. Den 6 april 2006 skrev M ett brev till Arbetsmarknadsstyrelsen och uttryckte sitt missnöje med beslutet. I brevet hänvisade hon särskilt till upplysningen om att beslutet inte kunde överklagas och undrade hur hon skulle kunna få upprättelse. Den 11 september 2006 gav M inte en skrivelse till JK där hon klagade över myndigheternas beslut och hur de handlagt hennes ärende. Hon begärde skadestånd men åberopade inte att det skett en kränkning av artikel 6 i konventionen. Ärendet tycks inte vara avgjort hos JK. - I Europadomstolen åberopade M artikel 6.1 och klagade över att hon inte kunnat överklaga arbetsmarknadsstyrelsens beslut och att hon därmed nekats tillgång till domstolsprövning.

Europadomstolen tog först ställning till regeringens invändning att tvisten inte gällde en "rättighet" och noterade att det inte finns någon sådan rättighet att få delta eller fortsätta en arbetsmarknadspolitisk åtgärd enligt konventionen. Frågan måste därför bedömas enbart med utgångspunkt i den nationella rätten. Därvid måste domstolen beakta den aktuella bestämmelsens ordalydelse och hur den tolkas av nationella domstolar. Domstolen fann sammanfattningsvis att Ms yrkande att hennes tillstånd att delta i aktivitetsgarantin inte skulle dras in på ett godtyckligt sätt avsåg en rättighet som kunde sägas vara erkänd enligt svensk rätt. Dessutom kunde det förfarande som M klagade över leda till - och hade också gjort det - att Arbetsmarknadsstyrelsen fastställde af:s beslut att dra in Ms deltagande i programmet och det var därför direkt avgörande för den aktuella rättigheten. Eftersom rättigheten var "civil" fann domstolen att artikel 6 var tillämplig i målet. Regeringen hade vidare med åberopande av två avgöranden i Högsta domstolen invänt att M inte uttömt inhemska rättsmedel, eftersom hon kunnat stämma staten för att få skadestånd. Europadomstolen noterade att ett av de två åberopade avgörandena gällde prövning inom skälig tid medan det nu aktuella målet gällde tillgång till domstolsprövning. Det andra åberopade målet hade avgjorts nära ett år och tre månader efter det att M gett in sitt klagomål till domstolen. När klagomålet gavs in fanns det inget som talade för att en talan om skadestånd från staten på grund av avsaknad av tillgång till domstolsprövning kunde utgöra ett effektivt rättsmedel i Sverige. M måste därför anses ha uttömt de inhemska rättsmedlen. Frågan om effektiviteten i möjligheten att få ett klagomål avseende civila rättigheter prövat med bortseende från överklagandeförbudet var så nära förenad med sakfrågan att de skulle prövas tillsammans. Mot denna bakgrund förklarade domstolen klagomålet för admissible.

Domstolen erinrade om att artikel 6.1 ger var och en rätt att få ett anspråk gällande hans eller hennes civila rättigheter eller skyldigheter prövade i domstol och om att "rätten till domstol" varav en del är "rätten till tillgång", dvs. en rätt att väcka talan i domstol om civila frågor. Denna rätt är emellertid inte absolut utan får begränsas, men själva kärnan i rättigheten får inte inskränkas. Vid den aktuella tidpunkten fanns visserligen en möjlighet att överklaga beslut gällande civila rättigheter och skyldigheter trots överklagandeförbud enligt avgöranden från Högsta domstolen och Regeringsrätten. Frågan var om detta innebar en effektiv tillgång till domstol. Domstolen noterade att Arbetsmarknadsstyrelsen var skyldig att lämna upplysning om ett beslut kunde överklagas och hur detta skulle ske. I det aktuella fallet hade i stället upplysts att beslutet inte fick överklagas. Vidare noterades att ändringen i 3 § i förvaltningslagen om att lagens bestämmelser om överklagande alltid skall tillämpas om det behövs för att tillgodose kraven i artikel 6.1 ännu inte hade införts vid den aktuella tidpunkten. Såvitt framgick hade Arbetsmarknadsstyrelsen inte besvarat Ms brev eller på annat sätt upplyst henne om möjligheten att överklaga. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att M inte haft något rättegångsbiträde fick det godtas att hon litat på upplysningen om att beslutet inte fick överklagas. Med beaktande av samtliga omständigheter i målet fann domstolen att regeringens preliminära invändning om att inhemska rättsmedel inte uttömts skulle avslås och att M inte hade haft någon effektiv tillgång till domstol. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 13.

HÄNVISNINGAR
"Rättighet"
Allan Jacobsson ./. Sverige (nr 2), dom 1998-02-19
Masson o. Van Zon ./. Nederländerna, dom 1995-09-28
Pudas ./. Sverige, dom 1987-10-27
Mats Jacobsson ./. Sverige, dom 1990-06-28
Ankarcrona ./. Sverige, beslut 2000-06-27
"Uttömt inhemska rättsmedel"
Handyside ./. U K, dom 1976-12-07
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Artikel 6.1 - tillgång till domstol
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Ashingdane ./. U K, dom 1985-05-28

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Krejcir mot Tjeckien
(Ansökningar nr 39298/04 och 8723/05, dom den 26 mars 2009)
Domen finns endast på franska.

Lucka i lagen stred mot kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet och åklagare som beslutade om häktning var inte oberoende och det skedde därför en kränkning av artikel 5.3. När överklagande avgjordes utan förhandling och den häktade därmed inte fick lägga fram sina argument muntligen fick han inte en sådan omprövning i domstol som konventionen kräver och det skedde därför en kränkning av artikel 5.4.

K är tjeckisk medborgare men befinner sig f.n. i Sydafrika, där det pågår ett utlämningsförfarande mot honom. Den 18 september 2003 anhölls K och förhördes i samband med ett förfarande mot honom på grund av bedräglig hantering av pengar som han lånat av en bank enligt ett antal olika kreditavtal. Den 20 september 2003 beslöt en domare i tingsrätten att K skulle häktas på grund av risken för att han skulle fly och utsätta vittnen för påtryckningar. Domaren fann att det fanns skälig grund för att misstänka att K hade begått brottet i fråga. K överklagade beslutet men hans överklagande avslogs den 23 oktober 2003 utan att det hållits en förhandling. Den 5 maj 2004 avslog konstitutionsdomstolens Ks överklagande dit och fann att beslutet var i enlighet med konstitutionen och de principer som styr förfarandet vid ett överklagande. Den 10 december 2003 avslog tingsrätten Ks första begäran om att bli frisläppt. Den 19 december beslöt åklagaren vid Högsta domstolen i Prag att förlänga häktningsbeslutet på grund av brottets svårighetsgrad, att det pågick ytterligare ett brottmål mot K, risken för att K skulle kunna skaffa falska identitetshandlingar för att kunna fly samt pga. de påtryckningar som redan hade gjorts på vittnen. Åklagaren fann att den begränsning av häktningstiden som angavs i lagen om brottmålsprocess, CCP, inte var tillämplig i det aktuella fallet. Ks överklagande av det beslutet avslogs av Högsta domstolen i januari 2004. Även Ks överklagande av avslagsbeslutet på hans andra begäran om frigivning var utan framgång. Enligt K hade beslutet att hålla honom kvar i häkte under mer än tre månader inte fattats av domstol som lagen krävde. Tingsrätten noterade att lagen inte angav vilken myndighet som hade befogenhet att fatta ett sådant beslut och att det ankom på åklagaren att avgöra om häktningen skulle förlängas utöver tre månader. K klagade även till konstitutionsdomstolen men utan framgång. Hans klagomål avslogs med motiveringen att det mål som skulle uppnås med häktningen inte kunde uppnås med mindre ingripande åtgärder. K frigavs den 17 september 2004. I samband med en husrannsakan i hans hem i juni 2005 sprang K iväg och flydde först till Seychellerna och därefter till Sydafrika, där han greps och där det pågår ett förfarande för att utlämna honom till Tjeckien. - I Europadomstolen åberopade K särskilt artikel 5.3 och 5.4 och klagade över att beslutet att hålla honom i häkte var olagligt och över att han inte kunnat bli frisläppt på vissa villkor. Han klagade också över att förfarandet med omprövning av häktningsbeslutets laglighet inte hade uppfyllt konventionens krav.

Europadomstolen erinrade, när det gällde frågan om häktningsförlängningens laglighet, om att förutsättningarna för att beröva en person friheten måste vara klart angivna i den inhemska lagen och att lagen i sig måste uppfylla konventionens krav på laglighet och att tillämpningen av lagen måste vara förutsebar. Domstolen noterade att beslutet den 23 oktober 2003 varken hänvisade till artikel 71.2 CCP eller angav längden på frihetsberövandet. Domstolen påpekade också att den åklagare som fattat beslutet den 19 december 2003, vari det hänvisades till artikel 71.2 CCP, inte uppfyllde kravet på oberoende samt att när det beslutet fastställdes av Högsta domstolen så hade redan tremånadersfristen löpt ut. Den tjeckiska konstitutionsdomstolen hade bekräftat att CCP inte angav på vilket sätt tremånadersfristen skulle förklaras inte vara tillämplig enligt andra meningen i artikel 71.2. Domstolen fann att en sådan lucka i lagen stred mot kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet och att Ks rättigheter därmed hade inskränkts. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 5.3.

När det gällde Ks möjligheter att bli frigiven på vissa villkor erinrade domstolen om att de inhemska domstolarna var skyldiga att ompröva en fortgående häktning för att garantera att personen i fråga frigavs när omständigheterna inte längre krävde att han var berövad friheten. Fram till den 7 juni 2004 hade K varit häktad på grund av risken för att han skulle utöva påtryckningar på vittnen enligt artikel 67 b) CCP, som lagligen förhindrade honom från att få de förslag om säkerhetsåtgärder som han lämnat i sina två ansökningar om frisläppande prövade av domstol. Domstolen konstaterade att i det aktuella fallet hade avsaknaden av omprövning i domstol enbart gällt de åtgärder som var avsedda att ersätta häktningen i avvaktan på rättegång, att avsaknaden av omprövning hade varit begränsad i tid och att K inte hade fråntagits all omprövning av de fortlöpanden grunderna som berättigade frihetsberövandet. Domstolen noterade att de tjeckiska domstolarna hade kunnat besluta om ovillkorlig frigivning under hela förloppet av brottmålet mot K. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 5.3.

Domstolen konstaterade härefter att ett förfarande avseende ett överklagande av ett beslut om frihetsberövande måste vara kontradiktoriskt och att parternas, dvs. åklagarens och den häktades, likställdhet måste säkerställas. I det aktuella fallet hade Ks överklagande av tingsrättens beslut den 20 september 2003 om att han skulle häktas prövats utan förhandling och i parternas frånvaro. Domstolen noterade emellertid att appellationsdomstolen utförligt hade utvecklat och specificerat grunderna för häktningen, vilka tidigare hade angetts i vaga ordalag av tingsrätten. Domstolen påpekade att även om K hade kunnat ta del av alla handlingarna i akten så hade han inte kunnat förutse de förhållanden som domstolen skulle stödja sig på som grund för att placera honom i häkte. I själva verket var det de förhållanden som appellationsdomstolen angett som hade berättigat att tremånadersbegränsningen upphävdes på grund av risken för påtryckningar på vittnen. När det gällde avslaget på Ks överklagande av beslutet den 19 december 2003 om förlängning av häktningen noterade domstolen att Högsta domstolen genom att inte hålla en förhandling hade brustit när det gällde att ge K tillfälle att muntligen argumentera i fråga om förhållanden som var viktiga för bedömningen av om häktningen var laglig. När det gällde besluten den 20 september och den 19 december 2003 fann domstolen att K inte fått en sådan omprövning i domstol som konventionen kräver. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 5.4.

HÄNVISNINGAR
Artikel 5.3
Aquilina ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
McKay ./. U K, dom (GC) 2006-10-03 (jfr nr 9/06)
Boicenco ./. Moldavien, dom 2006-07-11
Wemhoff ./. Tyskland, dom 1968-06-27
S.B.C. ./. U K, dom 2001-06-19
Artikel 5.4
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Reinprecht ./. Österrike, dom 2005-11-15 (jfr nr 11/05)
Svipsta ./. Lettland, dom 2006-03-09
Fodale./. Italien, dom 2006-06-01 (jfr nr 6/06)
Rahbar-Pagard ./. Bulgarien, dom 2006-04-06
Megyeri ./. Tyskland, dom 1992-05-12
Grauzinis ./. Litauen, dom 2000-10-10

Wiktorko mot Polen
(Ansökan nr 14612/02, dom den 31 mars 2009)
Domen finns endast på engelska.

En person vägrade betala överpris för taxiresa och kördes till en tillnyktringsenhet, där hon togs in mot sin vilja och blev avklädd i närvaro av personer av motsatt kön samt spändes fast med bälten. Det skedde därför en kränkning av artikel 3. När den efterföljande utredningen var bristfällig kränktes artikel 3 igen.

W var den 27 december 1999 på väg hem i en taxi efter att ha varit ute och druckit en drink med en vän. Hon vägrade betala det överpris som chaufförens begärde om hon inte fick ett riktigt kvitto. I stället för att köra henne hem körde chauffören henne till en tillnyktringsenhet. W hävdar att vid ankomsten dit blev hon förolämpad, avklädd av en kvinna och två män, slagen och fastspänd med bälten för natten. Hon släpptes följande morgon. Hon undersöktes av läkare påföljande dag och i utlåtandet angavs att hon hade skador på höften, rivsår på handleden, smärtor i en skuldra och en svullen käke. Kort därefter anmälde W personalen på tillnyktringsenheten till polisen och påstod att de uppträtt kränkande och förnedrande. Under den undersökning som företogs konstaterades att W, som varit berusad, hade vägrat att betala sin taxiresa och att hon hade uppträtt på ett ovettigt sätt mot polisen, enhetens personal och den läkare som försökt undersöka henne. Med hänsyn till hennes motstånd och vägran att klä av sig hade personalen varit tvungen att använda våld mot henne och spänna fast henne med bälten. Utredningen som lades ner i januari och april 2000 återupptogs vid båda tillfällena. Till sist, i augusti 2000, lades den ned på grund av att det inte begåtts något brott. - I Europadomstolen åberopade W artikel 3 och klagade över att hon utsatts för förnedrande behandling på tillnyktringsenheten och att myndigheternas utredning av det inträffade varit otillräcklig.

Europadomstolen konstaterade att W blivit avklädd naken av tre anställda på enheten, en kvinna och två män. Domstolen fann, som den gjort i andra fall, att när en person blev avklädd naken i närvaro av personer av det motsatta könet brast det i respekten för den avklädda personens mänskliga värdighet. På samma sätt hade den klagande åsamkats känslor av oro och underlägsenhet som kunnat kränka och förnedra henne, särskilt som två manliga anställda hade klätt av henne med våld. Än värre var att det inte lämnats någon förklaring för nödvändigheten av att spänna fast W med bälten under en så överdrivet lång tid som tio timmar. En så lång tid utan att kunna röra sig måste ha orsakat henne svår vånda och fysiskt obehag som inte kunde anses förenligt med artikel 3. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

Domstolen noterade härefter att utredningen av Ws klagomål hade pågått under sju månader, att den återupptagits vid två tillfällen på grund av betydande formella brister. Vidare noterades att utredningen hade tagit sikte på att berättiga att W blivit frihetsberövad och att våld använts mot henne utan att gå in på frågan om varför våldet hade inkräktat på hennes rätt till respekt för mänsklig värdighet. Myndigheterna hade därför brustit när det gällde att bedöma proportionaliteten när det gällde våldsanvändningen, de hade nämligen inte förklarat det berättigat att två män med våld klädde av W alla hennes kläder eller varför det var nödvändigt att spänna fast henne med bälten till nästa dag. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

Skiljaktiga meningar

Den polske domaren Lech Garlicki och den isländske domaren David Thór Björgvinsson lämnade en gemensam skiljaktig mening där de i korthet anförde följande. De var inte övertygade om att utredningen inte hade tagit hänsyn till Ws klagomål över att hennes värdighet hade kränkts. Denna aspekt hade tagits upp av åklagaren i det första beslutet att upphäva beslutet att lägga ned utredningen. Det var sant att domstolens bedömning av förhållandena var annorlunda och att ledamöterna funnit att de åtgärder som vidtagits mot W varit oproportionerligt hårda. Men detta avser den materiella bedömningen av målet och ledde också till att domstolen konstaterade en kränkning av artikel 3. Denna bedömning kan inte föras över till den formella bedömningen av målet. En kränkning av konventionen måste inte nödvändigtvis i vartenda fall leda till ett brottmål mot ansvariga personer.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Egmez ./. Cypern, dom 2000-12-21
Balogh ./. Ungern, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Allgemeine Gold-und Silberscheideanstalt A.G. ./. U K, kommissionens beslut 1983-03-09
Krumpel o. Krumpelová ./. Slovakien, dom 2005-07-0
Wójcik ./. Polen, kommissionens beslut 1997-07-07
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Aquilina ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
Günaydin ./. Turkiet, beslut 2002-04-25
Artikel 3 - behandling
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Valasinas ./. Litauen, dom 2001-07-24
Iwanczuk ./. Polen, dom 2001-11-15
Witold Litwa ./. Polen, dom 2000-04-04
Klaas ./. Tyskland, dom 1993-09-22
Rehbock ./. Slovenien, dom 2000-11-28
Krastanov ./. Bulgarien, dom 2004-09-30 (jfr nr 9/04)
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Yankov ./. Bulgarien, dom 2003-12-11 (jfr nr 11/03)
Wainwright ./. U K, dom 2006-09-26 (jfr nr 9/06)
Wieser ./. Österrike, dom 2007-02-22 (jfr nr 3/07)
Artikel 3 - utredning
Slimani ./. Frankrike, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Okkali ./. Turkiet, dom 2006-10-17

Natunen mot Finland
(Ansökan nr 21022/04, dom den 31 mars 2009)
Domen finns endast på engelska.

Tillämplig lagstiftning var bristfällig och tillät att inspelade telefonsamtal, som kunnat visa en tilltalads oskuld, förstördes redan på utredningsstadiet innan målet hade avgjorts. Även om lagstiftningen sedan hade ändrats, hade det varit för sent för den tilltalade i målet. Det hade därför skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 b).

N och två andra personer misstänktes för knarkhandel och polisen fann i oktober 2001 amfetamin hos en av de två andra misstänkta. Enligt åtalet hade de misstänkta planerat att drogerna skulle gömmas i en lastbil och transporteras från Estland till Finland. De åtalades alla tre för grovt narkotikabrott. Alla tre förnekade anklagelserna och uppgav att de hade haft för avsikt att köpa vapen, inte droger. De hävdade att detta kunde bevisas genom deras telefonsamtal under den aktuella perioden. Polisen som införskaffat bevisning genom telefonövervakning upplyste N om att alla samtal som berörde narkotikabrottet - 21 inspelade telefonsamtal och 7 textmeddelanden - var med i förundersökningsmaterialet. N hävdade emellertid att många andra samtal som var relevanta och som kunde ha bevisat hans oskuld hade undantagits från akten och att de aldrig hade visats för honom. Under 2002 fann de nationella domstolarna, med stöd av de inspelningar av telefonsamtal som fanns i akten, N skyldig i enlighet med åtalet och de dömde honom till fängelse i sju år. När N överklagade åberopade han att de samtal som inte hade tagits in i förundersökningsmaterialet innehöll upplysningar som hade bevisat hans oskuld. Åklagarmyndigheten vidhöll emellertid att dessa inspelningar - i enlighet med nationell lag - hade förstörts, eftersom de inte hade haft något samband med ett annat brott som gjort det möjligt för polisen att behålla dem utan att bryta mot lagen. - I Europadomstolen åberopade N särskilt artikel 6.1 och 3 b) och klagade över att förfarandet mot honom varit orättvist. Han påstod att förstörandet av större delen av de inspelade telefonsamtalen inte var förenligt med principen om parternas likställdhet och att det hindrat honom att på rätt sätt förbereda sitt försvar.

Europadomstolen erinrade inledningsvis om att skyddet enligt punkten 3 i artikel 6 är en särskild aspekt av rätten till en rättvis rättegång enligt pukten 1. Domstolen fann det onödigt att pröva Ns påståenden särskilt enligt punkten 3 b) eftersom de innebar ett klagomål över att han inte fått en rättvis rättegång. Domstolen beslöt därför att pröva frågan om förfarandet i sin helhet varit rättvist. Ett grundläggande drag i en rättvis rättegång är att den är kontrakdiktorisk och att parterna är likställda i processen. Rätten till ett kontradiktoriskt förfarande innebär i ett brottmål att både åklagaren och försvaret skall ges samma möjlighet att få kännedom om och möjlighet att bemöta uppgifterna i akten och den bevisning som motparten åberopar. Dessutom kräver artikel 6.1 att åklagarmyndigheten överlämnar all bevisning som den har för och emot den tilltalade. Rätten att få ta del av all relevant bevisning är emellertid inte absolut utan kan begränsas med hänsyn till motstående intressen, som t.ex. nationell säkerhet, behovet av att skydda vittnen eller för att skydda polisens utredningsmetoder. Som allmän regel gäller emellertid att det är de nationella domstolarna, inte Europadomstolen, som skall bedöma bevisningen i målet. Domstolen skall bedöma om beslutsfattandet har varit förenligt med konventionens krav och om den tilltalade fått tillräckligt med tid och möjlighet för att förbereda sitt försvar. När det gällde det aktuella målet konstaterade domstolen att förstörandet av vissa inspelningar hade gjort det omöjligt för N att få sitt påstående om att han var oskyldig bekräftat. Domstolen noterade också att inspelningarna hade förstörts av polisen på utredningsstadiet, utan att N eller hans advokat hade tillfrågats och utan att domstolarna fått möjlighet att bedöma om de var relevanta. Förstörandet hade varit en direkt följd av tillämpningen av den vid det aktuella tillfället gällande lagstiftningen, vilken varit bristfällig genom att den tillåtit att uppgifter som kunde ge stöd för att en misstänkt var oskyldig hade förstörts innan målet hade avgjorts. Domstolen noterade att lagstiftningen visserligen hade ändrats härefter och bristen undanröjts men att ändring kommit för sent för N. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kärnkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 b).

HÄNVISNINGAR
Edwards ./. U K, dom 1992-12-16
Rowe o. Davis ./. U K, dom (GC) 2000-02-16
Can ./. Österrike, kommissionens rapport 1984-07-12
Moiseyev ./. Ryssland, dom 2008-10-09 (jfr nr 9/08)
C.G.P. ./. Nederländerna, beslut 1997-01-15
Galstyan ./. Armenien, dom 2007-11-15 (jfr nr 11/07)
Bendenoun ./. Frankrike, dom 1994-02-24
Fitt ./. U K, dom (GC) 2000-02-16
Jasper ./. U K, dom (GC) 2000-02-16

Muradova mot Azerbaijan
(Ansökan nr 22684/05, dom den 2 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

En person, som var närvarande vid en demonstration som ledde till sammanstötningar med polis men som försökte fly undan våldsamheterna, föll till marken och blev slagen med en batong i ögat av en polis så att hon för all framtid blev helt blind på ett öga. Utredningen lades ned och hennes skadeståndstalan avslogs i avsaknad av bevis. Det inträffade innebar en kränkning av artikel 3 såväl när det gällde behandlingen som den bristande utredningen.

M befann sig den 16 oktober 2003 i centrala Baku där anhängare till oppositionens presidentkandidat som just förlorat valet hade samlats för att protestera. Våldsamma sammanstötningar uppkom mellan demonstranterna och ett stort antal kravallpoliser och utplacerade soldater. M som var där när demonstrationen upplöstes skadades allvarligt. Hon och regeringen har emellertid lämnat olika versioner av händelseförloppet. Enligt M slog en polis henne i högra ögat med en batong när hon bad om hjälp att komma upp från marken där hon ramlat omkull. Enligt myndigheterna hade hennes skador inte orsakats av polisen utan var följden av att hon fallit på ett trubbigt föremål. M fördes samma dag till en akutmottagning och hon opererades följande dag på en specialistklinik. Trots operationen blev hon permanent helt blind på höger öga. M gjorde en brottsanmälan i februari 2004. Vid den tidpunkten hade åklagarmyndigheten redan väckt talan avseende den allmänna störning som demonstranterna orsakat vid det aktuella tillfället. Inget särskilt brottmål fördes avseende Ms klagomål. I mars och september 2004 utfärdades två rättsläkarutlåtanden rörande hennes skador. Båda utlåtandena bekräftade hennes allvarliga tillstånd men något säkert uttalande om orsaken till skadorna gjordes inte i något av dem. M, sex polismän som varit närvarande eller i närheten av demonstrationen samt två anställda på det apotek dit M fördes omedelbart efter skadan avlämnade vittnesmål. De senare åtta vittnena uppgav att de inte kände M, att de inte sett henne under demonstrationen eller på apoteket för att få första hjälpen. I november 2004 lades utredningen ned på grund av brist på bevisning till stöd för Ms påståenden. Under tiden, i mars 2004, väckte M en talan för att få skadestånd för sin skada. Domstolen hörde tre vittnen som M åberopat. Två av dessa uppgav att de sett M falla till marken bland demonstranterna och att en polisman hade slagit henne med en batong i höger öga. De nationella domstolarna avslog slutligen hennes talan på grund av att det saknades bevisning. - I Europadomstolen åberopade M artikel 3 och hävdade att hon slagits i ögat med en batong av en polisman under demonstrationen och att det inträffade inte hade utretts tillräckligt.

Europadomstolen noterade först att det den 16 oktober 2003 hade skett en stor sammanstötning mellan protestanter och poliser, med mycket våld från båda sidor. Domstolen noterade också att M den dagen hade varit närvarande när sammanstötningen inträffade, att hennes högra öga hade skadats mycket allvarligt och att polisen hade använt våld, bl.a. genom att använda batonger för att skingra demonstranterna och dämpa oroligheterna. Domstolen fann att M hade företett tillräckligt stark bevisning till stöd för sin version av det inträffade, nämligen sina läkarjournaler och vittnesutsagor. Domstolen var särskilt förvånad över hur de nationella domstolarna hade avfärdat Ms yrkande om skadestånd utan någon egentlig rättslig motivering. Myndigheterna hade inte heller visat att det varit berättigat med den grad av våld som använts mot M med hänsyn till att hon inte varit våldsam under demonstrationen utan hade försökt att lämna platsen för att inte utsätta sig för fara samt då hon inte arresterats eller åtalats med anledning av händelserna. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

Domstolen fann vidare att även om en brottsundersökning hade inletts så hade det varit oklart om den verkligen hade utrett polisens agerande under demonstrationen. Rättsläkarutlåtandena hade utfärdats först nio månader respektive ett år efter det inträffade. Slutsatsen i ett av utlåtandena hade inte uteslutet att Ms skador hade orsakats av ett hårt trubbigt föremål, vilket enligt domstolen mycket väl kunde ha varit en batong. De utredande myndigheterna hade in försökt få fram eller höra de vittnen som M uppgett under skadeståndsprocessen. Den underlåtelsen hade särskilt bidragit till den allmänna ineffektivitet som präglade utredningen. Myndigheterna hade därför inte genomfört en effektiv utredning av det inträffade. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Melnik ./. Ukraina, dom 2006-03-28 (jfr nr 4/06)
Hummatov ./. Azerbaijan, dom 2007-11-29
Ismayilov ./. Azerbaijan, dom 2008-01-17
Artikel 3 - behandling
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Peers ./. Grekland, dom 2001-04-19
McKerr ./. U K, beslut 2000-04-04
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Avsar ./. Turkiet, dom 2001-07-10
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Pruneanu ./. Moldavien, dom 2007-01-16
Mammadov ./. Azerbaijan, dom 2007-01-11
Zelilof ./. Grekland, dom 2007-05-24
Kurnaz m.fl. ./. Turkiet, dom 2007-07-24
Vladimir Romanov ./. Ryssland, dom 2008-07-24
Saya m.fl. ./. Turkiet, dom 2008-10-07
Balçik m.fl. ./. Turkiet, dom 2007-11-29
Matko ./. Slovenien, dom 2006-11-02
Stoica ./. Rumänien, dom 2008-03-04 (jfr nr 3/08)
Ipek ./. Turkiet, dom 2004-02-17
Ivan Vasilev ./. Bulgarien, dom 2007-04-12
Rehbock ./. Slovenien, dom 2000-11-28
Satik and Others ./. Turkiet, dom 2000-10-10
Artikel 3 - utredning
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Gül ./. Turkiet, dom 2000-12-14
Gongadze ./. Ukraina, dom 2005-11-08 (jfr nr 10/05)
Mammadov ./. Azerbaijan, dom 2007-01-11
Afanasyev ./. Ukraina, dom 2005-04-05
Akkoç ./. Turkiet, 2000-10-10

Zickus mot Litauen
(Ansökan nr 26652/02, dom den 7 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Publicering av uppgift om samarbete med KGB under tidigare regim, som medförde förbud att söka arbete inom den privata sektorn, innebar en oproportionerlig åtgärd och det skedde en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

Z är litauisk medborgare och bosatt i närheten av Vilnius. Han tilldelades på 1990-talet flera statliga utmärkelser som erkännande för sina insatser i Litauens frigörelse och i den litauiska armén. I september 2000 fann en särskild regeringskommission, vilken enligt en lag som infördes i januari 2000 hade till uppgift att bedöma sådana personers handlingar som hade samarbetat med KGB, att Z hade hjälpt KGB under kommunisttiden. Denna uppgift publicerades i tidningen Official Gazette i juli 2001. Till följd härav avskedades Z samma månad från sin tjänst på inrikesministeriet. Avskedandet motiverades med de publicerade uppgifterna om hans tidigare handlingar. Z väckte talan vid förvaltningsdomstol för att försöka få kommissionens slutsatser gällande hans inblandning med KGB upphävda. Han fick först visst bifall till sin talan men senare avslogs den med konstaterande att Z verkligen samarbetat med KGB under en tid när han arbetade som sportjournalist och när han reste utomlands under 1980-talet. Detta beslut fastställdes efter flera turer av Högsta förvaltningsdomstolen i januari 2002. Z hävdade också att han till följd av domstolarnas beslut utestängdes från att arbeta som advokat. - I Europadomstolen åberopade Z artiklarna 8 och 14 och klagade över att han som ett resultat av den lag, på vilken publiceringen av uppgifterna att han samarbetat med KGB hade grundats, hade förlorat sitt arbete och att hans utsikter att få arbete på den privata marknaden hade varit begränsade sedan dess.

Europadomstolen erinrade om att kravet på lojalitet mot staten utgjorde ett villkor för att få anställning som statstjänsteman och betonade att statliga restriktioner på en persons möjligheter att få arbete inom den privata sektorn på grund av bristande lojalitet mot staten inte kunde bli berättigade enligt konventionen på samma sätt som begränsningar för offentliganställda. Den lag som tillämpats i Zs fall hade ett antal avigsidor; den gjorde inte någon skillnad mellan olika former av samarbete med KGB och den hade trätt i kraft åtminstone ett decennium efter det att Z upphört att arbeta för KGB. Dessutom hade det inte funnits något i akten som tydde på att Z skulle ha utgjort någon fortlöpande fara för den nationella säkerheten om han hade fått anställning inom den privata sektorn efter år 2000. Slutligen hade de litauiska myndigheterna själva erkänt Zs lojalitet mot landet genom att tillerkänna honom statliga ersättningar. Förbudet med stöd av den aktuella lagen för Z att söka arbete inom vissa delar av den privata sektorn innebar, trots att de mål som skulle uppnås - att skydda den nationella säkerheten, allmänhetens trygghet, landets ekonomiska välbefinnande samt andras rättigheter och friheter - var lagliga, en oproportionerlig åtgärd. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

Skiljaktiga meningar

Den litauiska domaren Danute Jociene, den ungerske domaren András Sajó och den georgiska domaren Nona Tsotsoria var skiljaktiga i sakfrågan och anförde i korthet. De delade majoritetens uppfattning att begränsningarna av Zs arbetsmöjligheter hade legitima syften. Även om begränsningarna av Zs arbetsmöjligheter inom den privata sektorn inte kunde berättigas på samma sätt som begränsningar för offentliganställda måste man skilja det här målet från tidigare avgjorda mål. Till skillnad från den lag som var tillämplig i de målen var den nu tillämpliga lagen enligt deras mening också avsedd att skydda tidigare samarbetsmän. De personliga skälen för att bli en informatör kunde grundas på allt från avund, politisk lojalitet eller konformism till materiella eller andra skäl. Andra personer blev bara offer för regimen. Samarbetet kunde också få svåra konsekvenser för dem som angavs, medan i andra fall följderna var tämligen triviala. I den nuvarande lagen behandlas också en särskild följd av ett tidigare samarbete, nämligen möjligheten att bli utsatt för utpressning. Om Z självmant hade uppgett att han samarbetat med KGB hade uppgiften förblivit hemlig och inte publicerats och Z hade inte utsatts för några arbetsrelaterade begränsningar. De ansåg att lagen innebar tillräckligt skydd för Zs rätt till respekt för sitt privatliv. Staten kan inte hållas ansvarig för att Z inte följt lagen. Mot den bakgrunden ansåg de att det inte skett någon kränkning av konventionen.

Ordföranden, den belgiska domaren Françoise Tulkens, den portugisiske domare Ireneu Cabral-Bareto och den italienske domaren Vladimiro Zagrebelsky var skiljaktiga i fråga om ersättningen och ansåg inte att ett konstaterande av en kränkning var tillräcklig gottgörelse utan att Z skulle ha fått ekonomisk ersättning för både ekonomisk och ideell skada.

HÄNVISNINGAR
Sidabras o. Dziautas ./. Litauen, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Rainys o. Gasparavicius ./. Litauen, dom 2005-04-07
Marckx ./. Belgien, dom 1979-06-13

A mot Norge
(Ansökan nr 28070/06, dom den 9 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Artiklar om en man, som nyligen frigivits efter avtjänat fängelsestraff för mord, i samband med utredningen av mord och våldtäkt på två små flickor var kränkande till sin natur och gjorde att mannen kunde identifieras av dem som kände honom. Publiceringen skadade allvarligt mannens privatliv och det skedde därför en kränkning av artikel 8.

A, som vid den aktuella tidpunkten var 42 år, hade avtjänat ett fängelsestraff för mord och knivöverfall. Han frigavs ca ett år innan två flickor, åtta och tio år gamla, våldtogs och knivhöggs till döds i ett område som A regelbundet besökte efter frigivningen. A förhördes om morden som ett tänkbart vittne men släpptes efter tio timmar. Två andra män dömdes senare för morden. Polisens intresse för A väckte stort intresse i media och flera rikstidningar rapporterade om att han förhörts och om hans kriminella bakgrund men utan att hans identitet avslöjades. Den största lokala tidningen på den norska sydkusten, Fædrelandsvennen, publicerade emellertid artiklar om mordfallet två på varandra följande dagar i maj 2000. I dessa artiklar avslöjades detaljer om As tidigare brottmålsdomar och det uppgavs att han påstods ha blivit sedd av vittnen i samma område och vid den tidpunkt då flickorna mördades. Artiklarna innehöll också andra uppgifter som var tillräckliga för att identifiera honom, nämligen en intervju med honom där han framhöll sin oskuld, detaljer från hans arbetsplats, hans bostad och dess grannskap samt ett stort foto av honom som visserligen tagits på långt håll och som var litet suddigt. I maj 2000 rapporterades även på en TV-kanal, TV2, i ett nyhetsprogram, att journalister hade följt en 42-årig mördare i den stad där flickorna våldtagits och knivhuggits. Det visades också en intervju med A på väg till mordplatsen. A väckte talan mot Fædrelandsvennen och TV2 och de norska domstolarna dömde till hans fördel och tillerkände honom skadestånd med avseende på TV2s reportage. När det gällde tidningsartiklarna fann domstolarna visserligen att publiceringen var kränkande, till den del de kunde ge den vanlige läsaren intrycket att A ansågs som den mest tänkbare förövaren, men drog ändå slutsatsen efter en avvägning att tidningen haft rätt att publicera artiklarna, eftersom den handlat i allmänhetens intresse och allmänheten hade rätt att bli informerad om hur utredningen utvecklades och om jakten på förövarna. - I Europadomstolen åberopade A artikel 6.2 och artikel 8 och klagade över att domstolarna hade funnit att tidningens publicering av kränkande material om honom var berättigad samt att detta hade på ett negativt sätt påverkat hans rätt att anses som oskyldig till dess annat visats. Han åberopade också att det påverkat hans privatliv negativt.

Europadomstolen noterade först de nationella domstolarnas bedömning att de publicerade artiklarna varit kränkande till sin natur, eftersom de gav intrycket att A var den mest misstänkte för morden på de två flickorna. Även om A inte nämnts vid namn hade fotografierna och uppgifterna om hans arbetsplats och bostad gjort det möjligt för personer som redan kände honom att identifiera honom som en möjlig misstänkt för grova och särskilt förkastliga brott. Domstolen fann vidare att nyhetsrapporteringen felaktigt hade förmedlat uppfattningen att det fanns fakta som pekade ut A som misstänkt. Det hade visserligen varit ostridigt att pressen hade rätt att lämna uppgifter till allmänheten och allmänheten en rätt att ta emot den informationen, men det berättigade inte de kränkande påståendena mot A och den skada de medförde för honom. A hade blivit förföljd av journalister för att de skulle kunna fotografera honom och få intervjuer och detta särskilt under en period av hans liv när han genomgick en rehabilitering och återanpassning till samhällslivet. Till följd av journalisternas reportage hade han funnit det omöjligt att fortsätta arbeta och hade varit tvungen att lämnat sitt hem och drivits till social utslagning. Europadomstolen fann att publiceringen i fråga allvarligt hade skadat As rykte och heder och att den varit särskilt skadlig för hans moral och psykologiska integritet samt för hans privatliv. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att artikel 6.2 inte var tillämplig, eftersom A inte anklagats för brott av någon myndighet.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8
X o. Y ./. Nederländerna, dom 1985-03-26
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Mikulic ./. Kroatien, dom 2002-02-07 (jfr nr 2/02)
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
White ./. Sverige, dom 2006-09-19 (jfr nr 9/06)
Pfeifer ./. Österrike, dom 2007-11-15 (jfr nr 11/07)
Sanchez Cardenas ./. Norge, dom 2007-10-04 (jfr nr 9/07)
Sidabras o. Dziautas ./. Litauen, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Von Hannover ./. Tyskland, dom 2004-06-24 (jfr nr 7/04)
Pedersen o. Baadsgaard ./. Danmark, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)
Artikel 6.2
Allenet de Ribemont ./. Frankrike, dom 1995-02-10
Kyriakides ./. Cypern, dom 2008-10-16
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20

Társaság a Szabadságjogokért mot Ungern
(Ansökan nr 37374/05, dom den 14 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Vägran att låta en organisation ta del av en ansökan om rättsprövning av en ändring i strafflagen avseende drogrelaterade brott med motivering att en ansökan hos konstitutionsdomstolen inte kunde lämnas ut till utomstående utan författarens tillstånd, innebar en kränkning av rätten att förmedla information enligt artikel 10. Domstolen närmar sig ett erkännande av en rätt att få tillgång till uppgifter och en ickestatlig organisation jämställs med pressen som "samhällets vakthund".

Klagande i målet är en NGO, organisationen, med syfte att främja grundläggande rättigheter och att stärka det medborgerliga samhället och rättssäkerheten i Ungern. Organisationen är verksam på det narkotikapolitiska området. I mars 2004 gav en parlamentsledamot, MP, och andra personer in en begäran om abstrakt omprövning hos konstitutionsdomstolen och begärde en konstitutionell granskning av vissa ändringar i strafflagen som gällde drogrelaterade brott. I juli samma år gav MP en pressintervju rörande ansökningen. Den 14 september begärde organisationen hos konstitutionsdomstolen att få ta del av ansökningen med stöd av vissa bestämmelser i lagen om skydd för personliga uppgifter och den offentliga karaktären på uppgifter av allmänt intresse, nedan uppgiftslagen. Konstitutionsdomstolen avslog organisationens begäran utan att ha konsulterat MP med motiveringen att en ansökan hos domstolen inte kunde göras tillgänglig för utomstående utan författarens tillstånd. Organisationen väckte talan mot konstitutionsdomstolen och begärde att regiondomstolen skulle ålägga svaranden att ge den tillgång till ansökningen men fick avslag på sin begäran på grund av att ansökningen inte kunde anses som "uppgift" och vägrad tillgång till den inte kunde ifrågasättas med stöd av uppgiftslagen. Detta beslut fastställdes efter överklagande. Appellationsdomstolen fann att ansökningen innehöll vissa "uppgifter" men att dessa var "personliga" och inte kunde lämnas ut utan författarens medgivande. Ett sådant uppgiftsskydd kunde inte tas över av andra lagliga intressen inklusive tillgång till allmän information. Organisationens begäran att uppgifterna skulle lämnas ut sedan personliga uppgifter tagits bort avslogs utan motivering. - I Europadomstolen gjorde organisationen gällande att de ungerska domstolarnas beslut hade inneburit en kränkning av dess rätt att ta emot information av allmänt intresse och åberopade artikel 10.

Europadomstolen framhöll att den alltid erkänt att allmänheten har en rätt att ta emot information av allmänt intresse. Denna praxis har utvecklats i förhållande till pressfriheten som avser att förmedla information och idéer i sådana frågor. Domstolen måste göra en mycket omsorgsfull granskning när en myndighets åtgärder kan avhålla pressen, en av samhällets "vakthundar", från att delta i en debatt om frågor av ett berättigat allmänintresse. Mot bakgrund av de intressen som skyddas av artikel 10 kan lagstiftningen inte tillåta godtyckliga begränsningar som kan bli en form av indirekt censur. Pressens funktion innefattar funktionen att skapa forum för en allmän debatt. Denna funktion är emellertid inte begränsad till pressen eller yrkesjournalister. I det aktuella målet var det en NGO som ledde utformandet av ett debattforum. Syftet med organisationens handlingar kan därför sägas ha varit ett viktigt och välinformerat debattinlägg. Organisationen kan i likhet med pressen sägas vara en "samhällets vakthund" och domstolen ansåg att dess aktiviteter borde ha samma skydd enligt konventionen som tillerkänns pressen. Den aktuella tvisten gällde frågan om strafflagstiftningen avseende drogrelaterad brottslighet var förenlig med konstitutionen och enligt domstolen utgjorde ingivandet av en ansökan om en abstrakt prövning av lagstiftningen, särskilt när den getts in av en MP, otvivelaktigt en fråga av allmänt intresse. Organisationen hade således legitimt samlat in uppgifter i en fråga av allmän betydelse. Myndigheterna hade ingripit i denna insamling genom att skapa administrativa hinder. Konstitutionsdomstolens monopol på uppgifter innebar därmed en form av censur. Organisationens avsikt var att förmedla uppgifterna i MPs ansökan till konstitutionsdomstolen till allmänheten och därmed bidra till den allmänna debatten om lagstiftningen om drogrelaterade brott. Organisationens rätt att förmedla information hade därför tydligt inskränkts. Det hade därför skett ett intrång i organisationens rättigheter enligt artikel 10.1.

Domstolen fann att intrånget var föreskrivet i lag i den mening som avses i artikel 10.2. och att det kunde anses ha haft det legitima syftet att skydda andras rättigheter. Domstolen erinrade om att artikel 10 inte ger en person en rätt att få tillgång till ett register som innehåller uppgifter om hans personliga ställning och att det inte heller ålägger staten en skyldighet att förmedla sådan information till den enskilde. Det är svårt att från konventionen härleda en allmän rätt att få tillgång till förvaltningsuppgifter och handlingar. Trots det har domstolen nyligen närmat sig en vidare tolkning av begreppet "frihet att ta emot uppgifter" och därmed mot ett erkännande av en rätt att få tillgång till uppgifter. Domstolen noterade att rätten att fritt ta emot uppgifter förbjuder en stat att hindra en person från att ta emot information som andra vill eller är villiga att dela med honom. Det aktuella målet gäller väsentligen en inskränkning av utövandet av funktionen som samhällets vakthund, snarare än ett förnekande av en allmän rätt att få tillgång till offentliga handlingar. De uppgifter som organisationen begärde fanns färdiga och tillgängliga och krävde inte någon framtagning av uppgifter. Staten hade därför en skyldighet att inte hindra det informationsflöde som organisationen sökte. Domstolen noterade att organisationen hade begärt att få ta del av den aktuella ansökningen eventuellt utan de personliga uppgifterna om MP. Domstolen fann det helt otroligt att man skulle kunna finna någon hänvisning till MPs privata liv i hans ansökan. Han hade informerat pressen om att han gett in en ansökan och man kunde därför identifiera hans uppfattning i frågan. Domstolen fann att det skulle vara ödesdigert för yttrandefriheten på det politiska området om offentliga personer kunde censurera pressen och den allmänna debatten med hänvisning till sina personliga rättigheter och under påstående att deras uppfattning i allmänna frågor är nära förenade med deras personer och att de därför utgör privata uppgifter som inte kan avslöjas utan samtycke. Domstolen fann att de hinder som skapats för att hindra tillgång till uppgifter av allmänt intresse kan avskräcka dem som arbetar med media eller anslutande områden från att utreda sådana frågor. De kan då inte längre spela den viktiga rollen av samhällets vakthund och deras förmåga att förmedla riktig och tillförlitlig information kan påverkas negativt. Mot den bakgrunden fann domstolen att intrånget i organisationens yttrandefrihet inte kunde anses ha varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Observer o. Guardian ./. U K, dom 1991-11-26
Thorgeir Thorgeirson ./. Island, dom 1992-06-25
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
Dammann ./. Schweiz, dom 2006-04-25 (jfr nr 5/06)
Steel o. Morris ./. U K, dom 2005-02-15 (jfr nr 2/05)
Riolo ./. Italien, dom 2008-07-17
Vides Aizsardzibas Klubs ./. Lettland, dom 2004-05-27 (jfr nr 6/04)
Leander ./. Sverige, dom 1987-03-26
Loiseau ./. Frankrike, beslut 2003-11-18
Sdruzení Jihoceské Matky ./. Tjeckien, beslut 2006-07-10
Chauvy m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-06-29 (jfr nr 7/04)
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
Goodwin ./. U K, dom 1996-03-27

Egeland och Hanseid mot Norge
(Ansökan nr 34438/04, dom den 16 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Fällande dom för publicering av fotografier som tagits utan samtycke och i strid med lagen innebar, med hänsyn till skyddet för privatlivet och för en rättvis rättskipning, inte någon kränkning av pressens yttrandefrihet enligt artikel 10.

E och H är båda norska medborgare bosatta i Norge. De var vid den aktuella tidpunkten chefredaktörer för tidningarna Dagbladet respektive Aftenposten. De dömdes för att olagligen ha publicerat fotografier av en kvinna, B, som lämnade en domstolsbyggnad efter att ha blivit dömd till fängelse i 21 år för ett trippelmord. B hade, tillsammans med sin make A, sin halvsyster C och dennas vän D, åtalats för att ha dödat sina svärföräldrar och sin svägerska på ett mycket brutalt sätt. A, B och C dömdes alla till 21 års fängelse och D till två och ett halvt års fängelse. B anhölls direkt efter det att domen meddelats och hon fördes till en civil polisbil. Brottmålet hade väckt en uppmärksamhet utan motstycke från norska media och allmänheten. Europadomstolen har tidigare prövat en fråga gällande samma brottmål i målet P4 Radio Hele Norge ASA v. Norge (76682/01), där domstolen i beslut den 6 maj 2003 fann att klagomålet, över att tingsrättens beslut att vägra radiobolaget tillstånd att sända direkt från rättegångssalen kränkte artikel 10, var uppenbart ogrundat. I reportagen i Dagbladet och Aftenposten om domen publicerades tre fotografier av B, när hon lämnade domstolsbyggnaden, när hon gick mot bilen och i den väntande polisbilen. Hon föreföll upprörd och i tårar och höll en näsduk för ansiktet. Bs försvarare hade försökt hindra att B fotograferades, eftersom hon inte gett sitt samtycke till detta och hon väckte talan mot E och H för att de brutit mot bestämmelsen i domstolloven som förbjuder fotografering av tilltalade och dömda personer på väg till eller från en domstol utan samtycke. E och H frikändes i första instans men Høyesterett fann, sedan åklagaren överklagat, dem skyldiga och dömde dem till böter om 10 000 NOK vardera. Høyesterett fann att det inte fanns några särskilda skäl som kunde ge pressen rätt att fotografera eller allmänheten en rätt att se fotografierna. - I Europadomstolen åberopade E och H artikel 10 och klagade över att de dömts till böter för att ha publicerat de aktuella fotografierna.

Europadomstolen noterade att det var ostridigt att domen mot B och det omedelbara anhållandet var en fråga av allmänt intresse. Enligt artikel 10.2 medför yttrandefriheten emellertid också vissa skyldigheter och visst ansvar. I det aktuella fallet betydde det att andras rykte och rättigheter skulle skyddas och att domstolens auktoritet och oberoende skulle upprätthållas. Även om fotografierna hade gällt en offentlig händelse och hade tagits på en offentlig plats vid en tidpunkt då Bs identitet redan var väl känd för allmänheten, fann domstolen att de återgivit B på ett särskilt påträngande sätt. Hon hade ju just anhållits inne i domstolsbyggnaden efter att ha underrättats om domen, varigenom hon dömts för trippelmord till det strängaste straffet enligt norsk lag. Det fick antas att B som visades i tårar och mycket upprörd hade varit känslomässigt skakad och som mest psykologiskt sårbar. B hade inte lämnat något samtycke till att bli fotograferad eller till att fotografierna publicerades. Den omständigheten att hon tidigare hade samarbetat med pressen kunde inte berättiga att hon fråntogs skydd mot att de aktuella fotografierna publicerades i pressen. De skäl som Høyesterett angett, dvs. skydd för Bs privatliv och för en rättvis rättsskipning, hade varit tillräckliga för att berättiga inskränkningen i de klagandes yttrandefrihet. Dessutom hade intresset av att begränsa publiceringen av fotografierna tagit över pressens intresse av att informera läsarna om en fråga av allmänt intresse. Vidare hade utdömda böter inte varit särskilt höga. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 10.

Skiljaktiga motiveringar

Ordföranden, den grekiske domaren Christos Rozakis och den schweiziske domaren Giorgio Malinverni lämnade var sin skiljaktig motivering. De vände sig båda mot att majoriteten med stöd av det tidigare beslutet i målet P4 Radio Hele Norge ASA v. Norge ansett att staten i förevarande fall måste anses ha ett stort utrymme för sina bedömningar, "a wide margin of appreciation".

HÄNVISNINGAR
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20
News Verlags GmbH & CoKG ./. Österrike, dom 2000-01-11
Worm ./. Österrike, dom 1997-08-29
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
P4 Radio Hele Norge ASA ./. Norge, beslut 2003-05-06
Von Hannover ./. Tyskland, dom 2004-06-24 (jfr nr 7/04)
Hachette Filipacchi Associés ./. Frankrike, dom 2007-06-14
Schüssel ./. Österrike, beslut 2002-02-21
Peck ./. U K, dom 2003-01-28 (jfr nr 2/03)
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Krone Verlag GmbH & Co. KG ./. Österrike, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Tønsbergs Blad A.S. and Haukom ./. Norge, dom 2007-03-01 (jfr nr 3/07)
Nilsen o. Johnsen ./. Norge, dom (GC) 1999-11-25
Oberschlick ./. Österrike (nr 2), dom 1997-07-01

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat tre domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och på franska.

Gouru mot Grekland (nr 2)
(Ansökan nr 12686/03, dom den 20 mars 2009)

Artikel 6.1 var tillämplig på en framställan till åklagare om att denne skulle begära rättsprövning av en dom, när den enskilde också begärde visst skadestånd och fråga då var om en civil rättighet. Att åklagaren avslog framställningen utan motivering innebar dock ingen kränkning av artikel 6.1.
 
G är grekisk medborgare, född 1957 och bosatt i Bryssel. Hon är tjänsteman i det grekiska utbildningsdepartementet och vid den aktuella tidpunkten arbetade hon utstationerad i Stuttgart. Den 2 juni 1998 gjorde hon en brottsanmälan avseende mened och förtal mot sin närmaste chef, med en ansökan om att få delta i förfarandet som enskild part. Hon anklagade chefen för att ha påstått att hon inte iakttog arbetstider och att hon inte kom bra överens med sina kolleger. Efter att ha hört synpunkter från G, frikände en brottmålsdomstol hennes tidigare chef i september 2001. Domstolen fann att chefens kommentarer hade varit sanna och att det inte hade varit hans avsikt att förtala eller förolämpa henne. Domen vann laga kraft den 5 augusti 2002. I september samma år begärde G att åklagaren i kassationsdomstolen skulle överklaga domen i rättsfrågor. G anförde att domen inte varit tillräckligt motiverad. Med en något brysk anmärkning avfärdade åklagaren hennes begäran som ogrundad.
 

Europadomstolen i kammare fann i dom den 14 juni 2007 med fyra röster mot tre, att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1 i fråga om anklagelsen att förfarandet hade varit orättvist och enhälligt att det hade skett en kränkning av artikel 6.1 i fråga om processens längd, vilken uppgick till mer än fyra år och tre månader i en rättsinstans. I september 2007 begärde G att målet skulle hänskjutas till Grand Chamber.

Med stöd av artikel 6.1 anförde G att åklagarens beslut att avvisa hennes begäran om överklagande i rättsfrågor inte hade varit tillräckligt motiverat och att processens längd överstigit vad som kan anses som rimligt.

Den grekiska regeringen bestred tillämpligheten av artikel 6.1 med motiveringen att det inte hade varit någon tvist om en civil rättighet i den mening som avses i bestämmelsen. Regeringen bestred att artikeln var tillämplig även på den grunden att den inte ansåg att Gs begäran hos åklagaren kunde karaktäriseras som ett rättsmedel.

Europadomstolen avfärdade regeringens argument. Domstolen intog först ståndpunkten att konventionen inte ger någon rätten att få en tredje part åtalad eller dömd för brott men konstaterade dock att artikel 6 § 1 var tillämplig då processen involverade frågan om ett gott rykte samt att den också omfattade ett yrkande om ersättning, om än symbolisk, för skada. Domstolen noterade vidare att tillämpligheten av artikel 6.1 inte nödvändigtvis kräver att det finns ett rättsmedel som lagstadgat. Domstolen konstaterade att det skulle vara mer i enlighet med den nationella rättsordningen att beakta den väletablerade rättspraxis, genom vilken en enskild part kan begära att åklagaren överklagar målet i rättsfrågor. Domstolen fann att Gs begäran till åklagaren i kassationsdomstolen hade varit en logisk del av bestridandet av domen, i vilken hennes yrkande som enskild part om ersättning hade avslagits och att det således fortfarande var en tvist i enlighet med artikel 6.1. I enlighet med Europadomstolens praxis är en överprövningsdomstol inte nödvändigtvis skyldig att lämna utförliga motiveringar när den bedömer om överklaganden ska prövas materiellt. I Gs fall fann domstolen att åklagaren inte hade någon skyldighet att rättfärdiga sitt beslut, vilket skulle ha ålagt honom en oproportionerlig börda, utan endast att ge ett besked till den enskilda parten. Europadomstolen fann därför med 13 röster mot fyra att det inte skett någon kränkning av artikel 6.1 i fråga om att beslutet saknade motivering. Europadomstolen bekräftade dock kammarens bedömning att det skett en kränkning av artikel 6.1 i fråga om processens längd.

Skiljaktig motivering

Domare Zagrebelsky, Hayiyev, Jaeger, Björgvinsson, Villiger och Berro-Lefèvre röstade för att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6 i fråga om avsaknad av motivering i åklagarens svar till G på begäran om överklagande. De var dock av den uppfattningen att det inte var någon tvist över en civil rättighet, vilket krävs för att artikel 6.1 ska vara tillämplig. De anser därför att talan inte skulle ha tagits upp till prövning. Av relevant lagstiftning framgår att en begäran om upphävande av en dom endast kan sökas av en enskild part i ett begränsat antal situationer, i vilka den nu aktuella inte ingår. För att säkerställa att den relevanta lagstiftningen beaktas av rättstillämpningen, beaktar åklagaren framställningar från enskilda parter och brukligt är att denne svarar summariskt på deras brev där han ombeds att överklaga i rättsfrågor. Europadomstolens majoritet borde inte ha funnit artikel 6 tillämplig med denna praxis som grund, hur etablerad den än må vara, om den står i strid med lagstiftningen. Om en sådan praxis skulle beaktas som ett rättsmedel som är tillgängligt för den enskilda parten, skulle den stå i strid med en klar tillämplig lag som ger enskilda parter rätten att överklaga rättsfrågor endast i de situationer som anges i lagstiftningen och som inte omfattar den i målet aktuella situationen. En konsekvens härav är att Gs begäran hos åklagaren inte kan betraktas som ett rättsmedel, utan endast som ett sätt att påverka åklagaren att själv överklaga i rättsfrågor. Det är inte lämpligt för en internationell domstol att dra en mer omfattande slutsats från en begränsad praxis bestående av att besvara brev, särskilt när det i lag finns uttömmande uppräknat i vilka situationer det är möjligt att överklaga. Talan angående bristande motivering i åklagarens svar till G är därför inte förenlig med konventionens bestämmelser.

Delvis skiljaktig mening av domare Casadevall

Domare Casadevall delade majoritetens åsikt att det skett en kränkning av artikel 6.1 när det gäller processens längd. Han delade dock inte majoritetens inställning att åklagarens omotiverade avvisande av Gs begäran om att överklaga i rättsfrågor, kan anses vara en rättvis process. Domare Casadevall ansåg att artikeln var tillämplig, eftersom sökandens begäran avsåg fastställelse av civila rättigheter. Han fann det därför svårt att acceptera att åklagarens motivering hade varit tillräcklig när han avvisade Gs begäran. Utifrån principen i artikel 6.1, som ålägger domstolarna att motivera sina beslut, har domstolen tidigare utvecklat en entydig praxis avseende den företeelsen, när grekiska åklagare avvisar framställningar från enskilda om överklagande i rättsfrågor genom kortfattade och omotiverade handskrivna meddelanden. Se bl.a. Aliija v. Grekland, no. 73717/01 7 april 2005, Gorou v. Grekland (no. 4), no. 9747/04, 11 januari 2007 och Markoulaki v. Grekland (no. 1), no. 44858/04, 26 juli 2007 i vilka exakt samma fråga som i nu aktuellt mål behandlades, och där Europadomstolen fann att det hade skett en kränkning av artikel 6.1 i fråga om rättvis process. Domare Casadevall konstaterar att kammaren i nu aktuellt mål, i vilket domen meddelades den 14 juni 2007, funnit att det inte skett någon kränkning. Detta trots att domen har meddelats under tiden mellan två av de ovan nämnda domarna. Således har kammaren i nu aktuell fråga ändrat inställning, för att härefter återigen ändra inställning. Domstolen har således vid tre tillfällen besvarat frågan om kränkning jakande. Grand Chamber har nu beslutat stödja kammarens avvikande från praxis. I avsaknad av förklaring är det svårt att förstå vilka skäl det finns för domstolen att ta detta steg tillbaka. Det är uppenbart att domstolen, i de tidigare avgörandena, hade kunnat anlägga en något mindre krävande och formalistisk syn på frågan, men när den väl utvidgat enskildas rättigheter i ett visst avseende, bör den inte, om det inte skett ett klart misstag, ta tillbaka sitt beslut. Tillägnade rättigheter i fråga om mänskliga rättigheter är minst lika viktiga som tillägnade rättigheter i rättsområden och därför måste principen om icke återgång ha företräde.

Delvis avvikande mening av domare Malinverni med instämmande av domare Sajó

Domare Malinverni anförde bl.a. att han har svårt att förstå varför kammaren har avvikit från domstolens tidigare praxis. Avvikandet från praxis är än svårare att förstå då domstolens tidigare domar inte har kritiserats av den svarande staten, i vart fall inte formellt, genom en begäran om hänskjutande av målet till Grand Chamber. Det är också förvånande, eftersom ett avvikande från praxis normalt endast görs för att utvidga skyddet för enskilda. Här gäller motsatsen. Nu har domstolen åsikten att det inte skett någon kränkning av artikel 6 i den här typen av fall och en minoritet av domstolens ledamöter har till och med gått så långt att de förnekar tillämpligheten av bestämmelsen. Det aktuella domslutet utgör således ett steg bakåt i fråga om skyddet av grundläggande rättigheter, vilket är både svårt att förstå och beklagligt. Domare Malinverni ansåg också att åklagarens beslut, när det gäller ett beslut av sådan vikt för den enskilde, borde ha varit mer detaljerat. Beslutet borde också ha utformats i ett formellt dokument. Formen av åklagarens beslut överensstämmer inte med det allvar som borde vara kännetecknet för alla juridiska handlingar, vilket riskerar att underminera allmänhetens förtroende för rättskipningen.

Delvis avvikande mening av domare Kalaydjieva

I Europadomstolens slutsats att artikel 6 är tillämplig ligger en förväntan att processen i fråga är av juridisk natur och därför skyddas av bestämmelsens rättigheter, i vart fall till en särskild miniminivå. Domare Kalaydjieva röstade med majoriteten i fråga om tillämpligheten av artikel 6 när det gäller att fastställa Gs civila rättigheter inom brottmålsprocessen, men med minoriteten när det gällde att avsaknaden av tillräcklig motivering utgjorde en kränkning av bestämmelsen. Domare Kalaydjieva delade domare Casadevalls oro vad gäller vilken effekt majoritetens slutsats att det inte skett någon kränkning skulle få på utvecklingen av domstolens avgöranden i liknande fall. Domare Kalaydjieva instämde också i domare Malinvernis uppfattning att avsaknaden av rekvisit, innehåll och form i ett beslut som sätter punkt för en juridisk process kan ses som godtycklig och kan skada allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Domare Kalaydjieva instämde i den svarande regeringens inställning att Gs begäran till en åklagare inte kan ses som ett rättsmedel i förhållande till hennes klagomål. Det faktum att fastställandet av Gs civila rättighet till ersättning är överlåtet till ett organ som inte är bundet av processuella regler och krav och som dessutom inte har någon överinstans, utan som agerar som en mellanhand mellan G och domstolen, verkar inte vara förenligt med de institutionella och processuella garantier som är inbyggda i det rättsliga fastställandet av en medborgerlig rättighet. Efter att ha röstat för att artikel 6 är tillämplig under dessa omständigheter är det svårt att se att förfaranden av icke avhjälpande karaktär kan uppfylla de strängare normer som krävs enligt artikel 6.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6 - tillämplighet
Perez ./. Frankrike, dom 2005-02-05
Vilho Eskelinen m.fl. ./. Finland, dom (GC) 2007-04-19
Le Compte, Van Leuven and De Meyere ./. Belgien, dom 1981-06-23
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Sporrong and Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Van Droogenbroeck ./. Belgien, dom 1982-06-24
Roche ./. U K, dom (GC) 2005-10-19
Reinhardt and Slimane-Klaïd ./. Frankrike, dom 1998-03-31
Meftah m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 2002-07-26
Voisine ./. Frankrike, dom 2000-02-08
Wynen ./. Belgien, dom 2002-05-11
Artikel 6 - förenlighet
Ruiz Torija ./. Spanien, dom 1994-12-09
Van de Hurk ./. Nederländerna, dom 1994-04-19
Salé ./. Frankrike, dom 2006-03-21
Burg m.fl. ./. Frankrike, beslut 2003-01-28
Sisojeva m.fl. ./. Lettland, dom (GC) 2007-01-15

Leger mot Frankrike
(Ansökan nr 19324/02, dom den 30 mars 2009)

Sedan domstolen i kammare meddelat dom och den klagande begärt att målet skulle hänskjutas till prövning i stor kammare, har han avlidit. Då den person som begärt en fortsatt prövning inte kunnat visa att hon haft ett berättigat intresse därav, har domstolen beslutat att avskriva målet i enlighet med artikel 37.1.
 
L anklagades 1964 för att ha fört bort och mördat en 11-årig pojke. Han erkände när han befann sig i arrest hos polisen men återtog senare sitt erkännande och har alltsedan dess vidhållit sin oskuld. Han dömdes för brotten den 7 maj 1966 och begärde utan framgång omprövning 1971 och 1974. Efter 15 år i fängelse kunde han från juli 1979 ha blivit villkorligt frigiven och mellan 1985 och 1998 gav han in ett stort antal ansökningar om frigivning - alla förgäves. Han sökte också utan framgång nåd. 1999 begärde han åter villkorlig frigivning och trots ett positivt yttrande från straffverkställighetsnämnden avslogs hans ansökan av justitieministern. I januari 2001 begärde L åter att bli frigiven och nämnden tillstyrkte åter att han skulle friges. Trots detta avslogs hans ansökan i juli 2001 med motiveringen att L alltjämt förnekade att han begått de aktuella gärningarna och att det inte kunde uteslutas att han var farlig. Först efter en ansökan i januari 2005 frigavs L i oktober samma år efter mer än 41 år i fängelse. - I Europadomstolen klagade L över att beslutet att han skulle hållas kvar i fängelse hade blivit godtyckligt, särskilt efter det att hans ansökan om frigivning 2001 hade avslagits. Han hävdade att fängelsestraffet i praktiken var liktydigt med ett helt livstidsstraff och att det därför innebar omänsklig och förnedrande behandling. L åberopade artikel 5.1 a) och artikel 3.
 
Europadomstolen i kammare fann i dom den 11 april 2006 med fem röster mot två att det inte skett någon kränkning vare sig av artikel 5.1 a) eller artikel 3, jämför nr 4/06.
 
Europadomstolen i stor sammansättning konstaterade nu att L hade hittats död i sitt hem den 18 juli 2008 och att den begäran om fortsatt prövning som därefter hade kommit in till domstolen hade getts in av en person som inte kunnat förete någon bevisning vare sig om sin ställning som arvtagare eller nära släkting till L och hon hade inte heller visat något annat berättigat intresse av att få klagomålet prövat. Domstolen fann inte heller att respekten för mänskliga rättigheter krävde en fortsatt prövning av klagomålet eftersom den aktuella nationella lagstiftningen hade ändrats under mellantiden och att liknande frågor i andra mål i domstolen hade lösts. Domstolen beslöt därför med tretton röster mot fyra att avskriva målet.

Skiljaktiga meningar

Domaren för Luxemburg, Dean Spielmann, med vilken den brittiske domaren Nicolas Bratza, den armenska domaren Alvina Gyulumyan och den norske domaren Sverre Jebens instämde lämnade en skiljaktig mening och anförde i korthet följande. Han röstade emot att målet skulle avskrivas eftersom han ansåg att respekten för de mänskliga rättigheterna krävde en fortsatt prövning. Det förhållandet att den nationella lagstiftningen hade ändrats saknade enligt hans mening betydelse. Domstolen i kammare hade funnit att det inte skett någon kränkning och en omprövning av frågan hade gett den stora kammaren tillfälle att återkomma till den delikata frågan om lagligheten i att hålla en klagande internerad i mer än fyra decennier särskilt med hänsyn till vikten av social återanpassning. Det är härigenom som det här målet skiljer sig från målet Kafkaris ./. Cypern, GC (jfr nr 2/08). Dessutom har domstolen aldrig behövt svara på den svåra principiella frågan om ett livstidsstraff som inte kan avkortas i sig är oförenligt med artikel 3 på grund av att det inte finns något hopp om att komma ifråga för åtgärder som t.ex. villkorlig frigivning.

HÄNVISNINGAR
Deweer ./. Belgien, dom 1980-02-27
X ./. U K, dom 1981-11-05
Vocaturo ./. Italien, dom 1991-05-24
G. ./. Italien, dom 1992-02-27
Pandolfelli o. Palumbo ./. Italien, dom 1992-02-27
X ./. Frankrike, dom 1992-03-31
Raimondo ./. Italien, dom 1994-02-22
Malhous ./. Tjeckien, beslut (GC) 2000-12-13
Scherer ./. Schweiz, dom 1994-03-25
Öhlinger ./. Österrike, kommissionens rapport 1997-01-14
Thévenon ./. Frankrike, beslut 2006-02-28
Kafkaris ./. Cypern, dom (GC) 2008-02-12

Silih mot Slovenien
(Ansökan nr 71463/01, dom den 9 april 2009)

Domstolen finner sig ha jurisdiktion ratione temporis i mål där ett dödsfall inträffat innan konventionen trätt i kraft i landet och alla åtgärder bortsett från förundersökningen inletts och genomförts efter den dagen. Bl. a. frekventa byten av domare och forum medförde att föräldrars klagomål över sonens död på sjukhus inte handlades med den flit som krävdes och det skedde därför en kränkning av artikel 2.

Makarna S är slovenska medborgare och bosatta i Slovenien. Deras son G avled på sjukhus den 19 maj 1993, då 20 år gammal, efter en allergichock. Troligen var detta en följd av en allergisk reaktion på en av de droger som en jourhavande läkare gett honom i ett försök att behandla hans nässelfeber, som i sig är en form av allergisk reaktion. S anmälde läkaren för brott på grund av medicinsk vårdslöshet men anmälan avslogs i brist på bevisning. Till följd av att konventionen trädde i kraft i Slovenien gav S i augusti 1994 in en begäran om att det skulle göras en brottsutredning. Utredningen återupptogs och åtal väcktes i februari 1997. Ärendet visades tillbaka två gånger för vidare utredning innan förfarandet avbröts åter igen på grund av bristande bevisning. S överklagade utan framgång. Under tiden hade S i juli 1995 emellertid också väckt en skadeståndstalan mot sjukhuset och den aktuelle läkaren. Målet var vilande i första instans mellan oktober 1997 och maj 2001 och det avgjordes genom att Ss talan avslogs i augusti 2006. Under de mer än elva år som gått sedan talan väcktes hade målet handlagts av åtminstone sex olika domare. S överklagade och begärde rättsprövning, i båda fallen utan framgång. Målet är fortfarande anhängigt i konstitutionsdomstolen. - I Europadomstolen klagade S över det slovenska rättssystemets ineffektivitet när det gällde att fastställa ansvaret för deras sons död och åberopade artikel 2. S åberopade vidare artiklarna 6 och 13 och hävdade att det rättsliga förfarandet hade varit oskäligt långdraget och att brottmålsförfarandet varit orättvist.

Europadomstolen i kammare fann i dom den 28 juni 2007 ( jämför nr 7/07) enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 när det gällde avsaknaden av ett effektivt rättsligt förfarande för att fastställa anledningen till och ansvaret för att G avlidit på sjukhuset. På regeringens begäran hänsköts målet till prövning i stor kammare.

Europadomstolen i stor sammansättning avfärdade regeringens invändningar om att domstolen saknade jurisdiktion ratione temporis och att S inte hade uttömt inhemska rättsmedel och noterade nu att det var ostridigt att Gs tillstånd hade försämrats avsevärt på sjukhuset och att hans död möjligen berodde på den medicinska behandlingen där. När S hade hävdat att deras son avlidit till följd av medicinsk vårdslöshet var staten, för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2, tvungen att inleda en effektiv och oberoende rättsutredning för att avgöra anledningen till dödsfallet och ställa de ansvariga till svars. S hade använt sig av två rättsmedel, ett straffrättsligt och ett civilrättsligt för att få fastställt omständigheterna kring och ansvaret för sonens död. Domstolen fann att det utdragna brottmålsförfarandet, särskilt gällande utredningen, inte kunde anses berättigat vare sig av de klagandes agerande eller av målets svårighetsgrad. Skadeståndsmålet som påbörjades i juli 1995 är nu mer än 13 år senare alltjämt anhängigt i konstitutionsdomstolen. Även om det målet var vilande i avvaktan på att brottmålet skulle avslutas hade det redan legat stilla två år dessförinnan. Även efter det att brottmålet lagts ned tog det domstolarna ytterligare fem år och åtta månader att ta ställning till Ss skadeståndsyrkanden. S hade begärt byte av forum och att vissa domare skulle bytas ut och det hade i viss utsträckning försenat processen och dröjsmålen, som inträffat efter det att vilandeförklaringen hade hävts, hade ofta varit oskäliga. Vissa förhandlingar hade skjutits upp nio eller tio månader enbart på grund av ett byte av forum eller på grund av att ytterligare en ny domare tagit över målet. Det var värt att notera att den sjätte och siste domaren hade avslutat processen i första instans på mindre än tre månader. Det var emellertid klart otillfredsställande att målet handlagts av sex olika domare i första instans. Frekventa byten hade skadat processföringens effektivitet. De nationella myndigheterna hade brustit när det gällde att handlägga Ss klagomål över sonens död med den grad av flit som krävs enligt artikel 2. Domstolen fann därför med femton röster mot två att det skett en kränkning av artikel 2 och att det mot den bakgrunden inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artiklarna 6 och 13.

Skiljaktiga meningar och motiveringar

Den brittiske domaren Nicolas Bratza och den turkiske domaren Riza Türmen lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg att även om de utredningsåtgärder och det rättsliga förfarande som hade påbörjats innan konventionen ratificerades av Slovenien hade fortsatt efter den dagen så föll klagomålet avseende att staten brustit i sina formella skyldigheter utanför konventionen tidsmässiga jurisdiktion. Enligt deras mening var därför regeringens preliminära invändning mot domstolens jurisdiktion välgrundad och skulle godtas. I konsekvens med det röstade de mot majoritetens bedömning att det skett en kränkning av artikel 2. I följd därav röstade de också mot slutsatsen att det var onödigt att pröva klagomålet enligt artiklarna 6 och 13. Hade klagomålet prövats i den delen hade de funnit att det skett en kränkning av artikel 6 på grund av det utdragna förfarandet men inte av artikel 13.

Den danske domaren Peer Lorenzen lämnade en skiljaktig motivering och anförde att han inte fullt ut kunde ansluta sig till majoritetens resonemang när det gällde domstolens tidsmässiga jurisdiktion. I det aktuella målet inträffade Gs död litet mer än ett år innan konventionen trädde i kraft i Slovenien och med undantag för förundersökningen inleddes och genomfördes alla brott- och civilmål efter den dagen. Vid sådant förhållande instämde han i att det finns ett tillräckligt tidsmässigt samband mellan de aktuella händelserna och ikraftträdandet av konventionen för att man skall kunna finna att domstolen har jurisdiktion ratione temporis för att pröva S klagomål avseende formella brister enligt artikel 2.

Även den slovenske domaren Bostjan M. Zupancic och den italienske domaren Vladimiro Zagrebelsky, med vilken ordförande, den grekiske domaren Christos Rozakis, den portugisiske domaren Ireneu Cabral Barreto, den luxemburgske domaren Dean Spielmann och den ungerske domaren András Sajó instämde, lämnade skiljaktiga motiveringar där de utvecklade sina synpunkter.

HÄNVISNINGAR
Domstolens jurisdiktion ratione temporis
Blecic ./. Kroatien, dom (GC) 2006-03-08 (jfr nr 3/06)
Foti m.fl. ./. Italien, dom 1982-12-10
Yagci o. Sargin ./. Turkiet, dom 1995-06-08
Humen ./. Polen, dom (GC) 1999-10-15
Barberà, Messegué o. Jabardo ./. Spanien, dom 1988-12-06
Zana ./. Turkiet, dom 1997-11-25
Haroutyounian ./. Armenien, dom 2007-06-28
Hokkanen ./. Finland, dom 1994-09-23
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 ( jfr nr 7/04)
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Moldovan m.fl. ./. Rumänien, beslut 2001-03-13
Rostas m.fl. ./. Rumänien, beslut 2001-03-13
Moldovan m.fl. ./. Rumänien (nr 2), dom 2005-07-12 (jfr nr 7/05)
Balasoiu ./. Rumänien, dom 2003-09-02
Voroshilov ./. Ryssland, beslut 2005-12-08
Kholodov o. Kholodova ./. Ryssland, beslut 2006-09-14
B. ./. U K, dom 1987-07-08
M.C. ./. Bulgarien, dom 2003-12-04 (jfr nr 11/03)
Cypern ./. Turkiet, dom (GC) 2001-05-10
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Ergi ./. Turkiet, dom 1998-07-28
Mastromatteo ./. Italien, dom (GC) 2002-10-24 (jfr nr 10/02)
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Yasa ./. Turkiet, dom 1998-09-02
Süheyla Aydin ./. Turkiet, dom 2005-05-24
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Brecknell ./. U K, dom 2007-11-27 (jfr nr 11/07)
Hackett ./. U K, beslut 2005-05-10
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Scavuzzo Hager m.fl. ./. Schweiz, dom 2006-02-07
Ramsahai m.fl. ./. Nederländerna, dom (GC) 2007-05-15 (jfr nr 5/07)
Slimani ./. Frankrike, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Kanlibas ./ Turkiet, beslut 2005-04-28
Byrzykowski ./. Polen, dom 2006-06-27
Uttömt inhemska rättsmedel
Lukenda ./. Slovenien, dom 2005-10-06
Byrzykowski ./. Polen, dom 2006-06-27
Artikel 2 - i sak
Powell ./. U K, beslut 2000-05-04
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Mastromatteo ./. Italien, dom (GC) 2002-10-24 (jfr nr 10/02)
Lazzarini o. Ghiacci ./. Italien, beslut 2002-11-07
Byrzykowski ./. Polen, dom 2006-06-27
R.M.D. ./. Schweiz, dom 1997-09-26

REVISION

Ändring av en dom i enlighet med artikel 80 i domstolens förfaranderegler.

Fonyódi mot Ungern
(Ansökan 30799/04, reviderad dom den 7 april 2009)
Domen finns endast på engelska.

Klaganden tillerkänd ytterligare ersättning.

Genom dom den 7 oktober 2008 fann Europadomstolen att det skett en kränkning av artikel 6.1 när det gällde Fs klagomål över att hon inte fått sin skadeståndstalan mot ett sjukhus på grund av komplikationer till följd av en plastikoperation prövad inom skälig tid. Domstolen tillerkände F visst ideellt skadestånd för kränkningen. F begärde revision av domen och hävdade att en kostnadsräkning avseende hennes rättegångskostnader borde ha beaktats. Domstolen fann enhälligt att den ifrågasatta domen skulle ändras på så sätt att F tillerkändes ytterligare 1 000 EUR.

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Bestämmelse om klagofrist, strikt tolkning eller överdriven formalism hindrade domstolsprövning

Kallergis ./. Grekland, 2009-04-02;
Antonopoulou ./. Grekland, 2009-04-16; strikt tolkning, även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 8/07, 4/08, 5/08, 7/08 och 1/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av eller följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1

Nitescu ./. Rumänien, 2009-03-24
Marinescu och Mangu ./. Rumänien, 2009-03-24; även artikel 1 i protokoll nr 1
Luminita-Antoaneta Marinescu ./. Rumänien, 2009-03-31; även artikel 1 i protokoll nr 1
Belev ./. Bulgarien, 2009-04-02; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gikas ./. Grekland, 2009-004-02; även artikel 13
Felbab ./. Serbien, 2009-04-14; även artikel 8 Frågor om vårdnad m m, även artikel 13
S.C. Ghepardul S.R.L. ./. Rumänien; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Buchkovskaya ./. Ukraina, 2009-04-16; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Garashchenko ./. Ukraina, 2009-04-16; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gnitzevich ./. Ukraina, 2009-04-16; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yarmola ./. Ukraina, 2009-04-16; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Diskriminering

Lang ./. Österrike, 2009-03-19; art.14 i fören. m art.9, Jehovas vittne ej undantagen från militärtjänst
Weller ./. Ungern, 2009-03-31; art 14 i fören. m. art.8, ej moderskapsförmån pga. nationalitet

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass), 7/08 ( militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 (skattefri ersättning beskattad), 11/08 (könsdiskriminering), 1/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering), 2/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering), 3/09 (religion, uppehållstillstånd, ras)

Domstol - behörig, oberoende, opartisk m.m.

Poppe ./. Nederländerna, 2009-03-24; ej kränkning artikel 6.1

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05, 6/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 1/08, 5/08, 6/08, 10/08 och 1/09.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.

Mihuta ./. Rumänien, 2009-03-31;art. 5.3 o.4, ej tillr. behov förlänga, ej prövat alt. Åtgärder
Mehmet Siddik Eren m.fl. ./. Turkiet, 2009-003-31; artikel 5.3, 5.4 och 5.5
Gavril Georgiev ./. Bulgariren, 2009-04-02;art. 5.1 och 5.4, beslut av person utan behörighet
Straisteanu m.fl. ./. Moldavien, 2009-04-07; art. 5.1 o.3, även art. 3 Undermåliga o. art. 6 o.art.1 i prot. nr 1 Äganderätt
Hyde Park m.fl. ./. Moldavien (nr 4), 2009-04-07; olagligt, ej trängande samhällsbehov, ej nödvändigt, även art.11 Förbud

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Frågor om vårdnad, adoption, omhändertagande, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor

Felbab ./. Serbien, 2009-04-14; bristande verkställighet, även art. 6 Bristande och artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, 3/04, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 7/07, 8/07, 11/07, 1/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09 och 3/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10

Sanoma Uitgevers B.V. ./. Nederländerna, 2009-03-31; tvingad lämna ut CD-ROM som kunde avslöja källa, ej kränkning
Kydonis ./. Grekland, 2009-04-02; artikel m kritik mot politiker, avsaknad proportionalitet

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Förbud mot, hindrande av, upplösning av eller påföljd för genomförd demonstration eller möte

Hyde Park m.fl. ./. Moldavien (nr 1), 2009-03-31;kommuns skäl f. att vägra tillst. t. demonstration omfattades inte av lag
Hyde Park m.fl. ./. Moldavien (nr2), 2009-03-31; kommuns skäl f. att vägra tillst. t. demonstration omfattades inte av lag
Hyde Park m.fl. ./. Moldavien (nr 3), 2009-03-31; kommuns skäl f. att vägra tillst. t. demonstration omfattades inte av lag
Hyde Park m.fl. ./. Moldavien (nr 4), 2009-04-07; upplösning av fredlig demonstration, även art. 5 Frihetsberövande
Karatepe m.fl. ./. Turkiet, 2009-04-07, oproportionerligt ingripande, även artikel 3 Våld från polis

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 1/07, 4/07, 8/07, 4/08, 9/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift el. oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning

Ilic ./. Rumänien, 2009-03-31; art. 6.1, överklagande ogiltigförklarat pga. obetald stämpelavgift

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9/8, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Husrannsakan m.fl. åtgärder i strid med bl.a. artikel 8

Kolesnichenko ./. Ryssland, 2009-04-09; husrannsakan hos advokat vid utredning av en av dennes klienter

Se liknande mål i bl.a. nr 9/05, 8/06, 10/06, 8/07, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08 och 1/09.

Ineffektiv eller otillräcklig eller avsaknad av utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.

Nafiye Cetin m.fl. ./. Turkiet, 2009-04-07; bristande utredning, även artikel 2 Turkiet el. annan stat

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 4/08, 5/08, 6/08, 8/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.

Dan Cristian Ionescu ./. Rumänien, 2009-04-14; ingen möjlighet få ersättning för riven egendom, även art.6 Skälig tid
Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Italienska Pinto-lagen om skadestånd för utdraget förfarande

Simaldone ./. Italien, 2009-03-31; otillräcklig och för sent betald ersättning

Se även under bl.a. Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd ersättning och under Skälig tid. Liknande mål finns i bl.a. nr 8/04, 5/05, 4/06 (Ref., GC), 6/06 och 6/07.

Miljöförstöring eller bristande skydd mot kränkte privat- och familjelivet

Branduse ./. Rumänien, 2009-04-07; illaluktande tipp för hushållsavfall nära fängelse, även artikel 3 Undermåliga

Se liknande mål även under tidigare rubrik "Avsaknad av skydd mot miljöförstöring", se bl.a. nr 6/03, 7/03, 11/04, 6/05, 10/06, 6/07 och 2/09.

Oskuldspresumtionen

Didu ./. Rumänien, 2009-04-14; även artikel 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 1/02, 4/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 3/03, 10/03, 2/04, 4/04, 10/04, 1/05, 5/05, 3/06, 7/06, 9/06, 3/07, 7/07, 9/07, 3/08, 4/08, 5/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09 och 3/09.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1

Mehmet Emin Sahin ./. Turkiet, 2009-03-24; fördröjd betalning av ersättning
Mehmet Siret Atalay ./. Turkiet, 2009-03-31; fördröjd betalning av tillkommande expr.ersättning
Tinarlioglu ./. Turkiet, 2009-03-31; fördröjd betalning av tillkommande expr.ersättning
Karakus ./. Turkiet, 2009-04-14; berövad sin egendom utan ersättning

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol

Hasirci ./. Turkiet, 2009-03-24

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09 och 3/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8

Berková ./. Slovakien, 2009-03-24; återfå rättshandlingsförmåga efter förmyndare, även artikel 6 Skälig tid
Turnali ./. Turkiet, 2009-04-07; faderskapstalan inte fått föras efter utgången av lagstadgad frist

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar

Dokuyev ./. Ryssland, 2009-04-02; art.2 (liv o utredning), art.3 (behandling o utredning), artiklarna 5, 13 och 38.1
Dzhabayeva ./. Ryssland, 2009-04-02; art.2 (liv o utredning), art.3 (behandling), artiklarna 5 och 13
Saydaliyeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-04-02; art.2 (liv o utredning), art.3 (behandling), artiklarna 5 och 13
Dokayev m.fl. ./. Ryssland, 2009-04-09; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (behandling), artiklarna 5 och 13
Dzhabrailova ./. Ryssland, 2009-04-09; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (behandling), artikel 5
Gaziyeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-04-09; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (behandling), artiklarna 5 och 13
Malsagova m.fl. ./. Ryssland, 2009-04-09; art. 2 (liv o. utredning), art. 3 (behandling), artiklarna 5, 13 och 38.1 a)

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.

Tudor Tudor ./. Rumänien, 2009-03-24; praxis inte enhetlig
Plonka ./. Polen, 2009-03-31; artikel 6.1 och 6.3 c), ej fått juridiskt biträde i inledn. av förfarande
Rache och Ozon ./. Rumänien, 2009-03-31; otillräcklig motivering för beslut
Grigoryevskikh ./. Ryssland, 2009-04-09; art. 6.1 och 3 c) ej fått välja juridiskt biträde, även artikel 3 Undermåliga
Ferreira Alves ./. Portugal (nr 4), 2009-04-14; ej fått kopia av domares anteckning, relevant överklagandegrund ej bemött
Ferreira Alves ./. Portugal (nr 5), 2009-04-14; ej fått kopia av domares anteckning
Ditaban ./. Turkiet, 2009-04-14; artikel 6.1 och 3 c), ej fått försvarare i polisarrest
Hanzevacki ./. Kroatien, 2009-04-16; artikel 6.1 och 6.3 c), förhandling hållen trots försvararens frånvaro pga. sjukdom
Karavelatzis ./. Grekland, 2009-04-16; formell tolkning, art. 6 utgjorde ingen fristående grund för prövning

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Rörelsefrihet m.m., artikel 2 i protokoll nr 4

A.E. ./. Polen, 2009-03-31; artikel 2.2, förbud lämna landet inte omprövat tillräckligt ofta, även artikel 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 8/03, 10/03, 5/04, 4/05, 11/05, 6/06, 9/06,10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07 och 7/08

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall

Beker ./. Turkiet, 2009-03-24; artikel 2 (liv och utredning)
Mojsiejew ./. Polen, 2009-03-24; artikel 2 (liv och utredning)
Horoz ./. Turkiet, 2009-03-31;artikel 2, avlidit pga. av fasta i protest mot viss typ av fängelse, ej kränkning
Nafiye Cetin m.fl. ./. Turkiet, 2009-04-07; bristande utredning, även artikel 3 Ineffektiv utredning

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3

Lyubimenko ./. Ryssland, 2009-03-19; art. 3 överbelagd cell, även artikel 5.3 Skälig tid
Straisteanu m.fl. ./. Moldavien, 2009-04-07; art.3, även art.5 Frihetsberövande o. art. 6 o. art.1 i prot. nr 1 Äganderätt
Branduse ./. Rumänien, 2009-04-07; art.3 överbeläggning m.m., även artikel 8 Miljöförstöring
Grigoryevskikh ./. Ryssland, 2009-04-09; art. 3, även artikel 6.1 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1

Vrioni m.fl. ./. Albanien, 2009-03-24; även artikel 1 i protokoll nr 1
Nikolenko ./. Ryssland, 2009-03-26; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Kravchenko ./. Ryssland, 2009-04-02; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kuzmina ./. Ryssland, 2009-04-02; även artikel 1 i protokoll nr 1
Stoisor m.fl. ./. Rumänien, 2009-04-07; även artikel 1 i protokoll nr 1
Eduard Chistyakov ./. Ryssland, 2009-04-09;

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd m m i strid med artikel 3

Abdelhedi ./. Italien, 2009-03-24
Ben Salah ./. Italien, 2009-03-24
Bouyahia ./. Italien, 2009-03-24
C.B.Z. ./. Italien, 2009-03-24
Darraji ./. Italien, 2009-03-24
Hamraoui ./. Italien, 2009-03-24
O. ./. Italien, 2009-03-24
Soltana ./. Italien, 2009-03-24

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 2/06, 7/06, 1/07, 5/08 och 3/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd m m i strid med artikel 8

Cherif m.fl. ./. Italien, 2009-04-07; ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 7/02, 2/03, 4/03, 7/03, 7/05, 10/05, 2/06, 6/06, 10/06, 11/06, 1/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 11/07, 8/08, 1/09 och 3/09.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder

Polonskiy ./. Ryssland, 2009-03-19; art. 3 (tortyr och utredning), även art. 5.3 och 6.1 Skälig tid
Breabin ./. Moldavien, 2009-04-07; behandling och utredning, även artikel 13
Karatepe m.fl. ./. Turkiet, 2009-04-07, oproportionerligt våld vid hindrande av demonstration, även artikel 11 Förbud
Olteanu ./. Rumänien, 2009-04-14; artikel 3 (behandling och utredning)
Mecail Özel ./. Turkiet, 2009-04-14; artikel 3 (behandling och utredning)

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder

Straisteanu m.fl. ./. Moldavien, 2009-04-07; även art.3 Undermåliga o. art. 5 Frihetsberövande

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09 och 3/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1

19 mars
Polonskiy ./. Ryssland (30033/05) även artikel 5.3 se nedan och artikel 3 Våld från polis
24 mars
Berková ./. Slovakien (67149/01) även artikel 13 och artikel 8 Privat- och familjeliv
Vienonen m.fl. ./. Finland (36989/05)
Pátková ./. Ungern (41453/05) även artikel 13
Katona ./. Ungern (20075/05)
Dorota o. Zbigniew Nowak ./. Polen (17904/04)
Czifra ./. Ungern (13290/05)
26 mars
Valentin Ivanov ./. Bulgarien (76942/01) även artikel 13
Valentin ./. Danmark (26461/06) även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1, konkursmål (17 år, 4 mån.)
Petko Ivanov ./. Bulgarien (19207/04)
Deiwick ./. Tyskland (7369/04)
Medic ./. Kroatien (49916/07) även artikel 13
Vaas ./. Tyskland (20271/05) ej kränkning
31 mars
Baris ./. Turkiet (26170/03) även artikel 5.3 se nedan
Can och Gümüs ./. Turkiet (16777/06 o. 2090/07) även artikel 13 och artikel 5.3 se nedan
Toive Lehtinen ./. Finland (nr 2) (45618/04)
Ciovica ./. Rumänien (3076/02)
2 april
Kola ./. Grekland (1483/07) brottmål
Bekiari m.fl. ./. Grekland (28264/07)
Gogias ./. Grekland (26421/07)
Kondyli m.fl. ./. Grekland (35812/07)
Konstantinidou m.fl. ./. Grekland (29529/07)
Mantzos m.fl. ./. Grekland (16630/07)
Vassiliadis ./. Grekland (32086/06) även artikel 13
Vegleris och Bratsas ./. Grekland (17114/07) även artikel 13
7 april
Ladoméry ./. Slovakien (39783/05)
9 april
Hub ./. Tyskland (1182/05)
14 april
Manninen ./. Finland (28631/05) även artikel 13
Dan Cristian Ionescu ./. Rumänien (17782/02) även artikel 1 i protokoll nr 1 Intrång
Didu ./. Rumänien (34814/02) även artikel 6.2 Oskuldspresumtionen
Paliga och Adamkowicz ./. Polen (23856/05)
Tomaszewska ./. Polen (9399/03)
Rusnáková ./. Slovakien (51071/06)
16 april
Dellis ./. Grekland (24977/07) brottmål
Kanakis ./. Grekland (16634/07) brottmål
Davaris ./. Grekland (43394/06)
Gioka ./. Grekland (44806/07)
Vlastos ./. Grekland (28803/07)
Popilin ./. Ukraina (12470/04)
Pysatyuk ./. Ukraina (21979/04)
Bykov ./. Ukraina (26675/07) även artikel 13
ARTIKEL 5.3
19 mars
Lyubimenko ./. Ryssland (6270/06) för lång tid i häkte, även artikel 3 Undermåliga
Polonskiy ./. Ryssland (30033/05) även artikel 6.1 se ovan och artikel 3 Våld från polis
Shkilev ./. Ryssland (13541/06) för lång tid i häkte
26 mars
Yelizarov ./. Ryssland (36551/07) för lång tid i häkte
31 mars
Baris ./. Turkiet (26170/03) även artikel 6.1 se ovan
Can och Gümüs ./. Turkiet (16777/06 o. 2090/07) även artikel 5.4 och artikel 6.1 se ovan
7 april
Tiron ./. Rumänien (17689/03) ej "utan dröjsmål" och otillräckliga skäl
Sfantul Vasile Plona Greek Catholic Parish ./. Rumänien (65965/01) även artikel 13
9 april
Kondratyev ./. Ryssland (2450/04) för lång tid i häkte

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Stockholms tingsrätts mellandom den 4 mars 2009 i mål T 13716-07 i fråga om skadestånd.

N var omhändertagen för samhällsvård under flera perioder åren 1960-1973. Han yrkade att Stockholms stad skulle förpliktas att betala honom skadestånd enligt skadeståndslagen pga. fel eller försummelse vid myndighetsutövning under den aktuella perioden. Genom vidlyftiga beslut om tvångsomhändertagande och genom att därefter inte följa upp hans omsorgs- och boendeförhållande hade staden brustit i sin myndighetsutövning. I andra hand yrkade N att Stockholms stad skulle förklaras skadeståndsansvarig enligt artiklarna 2-5 och 8 i Europakonventionen samt artikel 2 i protokoll nr 1. N anförde i den senare delen bl.a. följande. Skadeståndsansvar enligt Europakonventionen föreligger, eftersom hans rättigheter enligt de angivna artiklarna kränkts. Stockholms stad var myndighetsutövare och därför bunden av Europakonventionen. Eftersom konventionen gäller för svenska staten gäller den även för Stockholms stad. Detta gäller även för tiden innan den blev svensk lag. Europakonventionen skall ges företräde vid konflikt med svensk lag enligt principen lex posterior samt pga. Europakonventionens speciella karaktär.

Stockholms stad bestred skadeståndsyrkandena och anförde i fråga om Europakonventionen att den inte kan grunda skadeståndsansvar för Stockholms stad. Konventionen är en överenskommelse mellan stater och alltså endast bindande för stater. Implementeringen av Europakonventionen som gällande svensk rätt innebär inte att staten överlåtit sina fördragsenliga skyldigheter till andra rättssubjekt. Europakonventionen har ingen s.k. direkt horisontell effekt.

Tingsrätten anförde i frågan om Stockholms stad kunde åläggas att betala skadestånd grundat på en överträdelse av Europakonventionen i huvudsak följande. Högsta domstolen har i ett antal avgöranden ålagt staten skadeståndsansvar för underlåtenhet att uppfylla sina förpliktelser enligt Europakonventionen. Frågan om en enskild kan åläggas skadeståndsskyldighet med direkt tillämpning av Europakonventionen har av Högsta domstolen besvarats nekande. Fråga om andra rättssubjekt kan åläggas en sådan skyldighet har prövats av Göta hovrätt som, med hänvisning till vad Högsta domstolen uttalat, fann att det inte syntes ha varit HDs avsikt att ålägga andra rättssubjekt än staten en skadeståndsskyldighet grundad direkt på Europakonventionen. I det fallet fann hovrätten vidare att en kommun inte kan ådra sig skadeståndsskyldighet grundat på en överträdelse av Europakonventionen, eftersom det är orimligt att ur ett konventionsrättsligt perspektiv sätta likhetstecken mellan stat och kommun då den kommunala verksamheten bygger på delegering genom lag. Tingsrätten konstaterade därmed att det f.n. saknas rättsligt stöd för att kunna ålägga Stockholms stad skadeståndsskyldighet grundat på överträdelser av Europakonventionen.

HÄNVISNINGAR
NJA 2005 s. 462
NJA 2007 s. 295
NJA 2007 s. 584
NJA 2007 s. 747
Göta hovrätts dom 2008-05-30 i mål T 2939-07

Svea hovrätts dom den 6 april 2009 i mål T 8924-07 i fråga om skadestånd

J var från juni 1998 sjukskriven pga. hjärnblödningar och han fick sjukpenning fram till april 2003. Då beslutade försäkringskassan att sätta ner hans sjukpenninggrundande inkomst till noll kronor och att återkräva den sjukpenning som utbetalats. Beslutet upphävdes efter överklagande av kammarrätten. J ansökte härefter på nytt om sjukersättning och först i juni 2006 meddelade försäkringskassan ett provisoriskt beslut innebärande att J tillerkändes ersättning från juni 2003 t.o.m. mars 2005. Ersättningen för denna period betalades ut den 29 juni 2006. I juni 2007 meddelade försäkringskassan ett definitivt beslut avseende samma period och ersättningen bestämdes då till de provisoriskt beslutade beloppen. J yrkade skadestånd av staten i tingsrätten för det utdragna förfarandet och åberopade artikel 6.1 i Europakonventionen.

Tingsrätten fann att den nämnda artikeln tar sikte på domstolsprövning och inte på myndighetsutövning i allmänhet och att försäkringskassan, när den meddelar renodlat förvaltningsrättsliga beslut rörande sjukersättning, inte kunde likställas med en domstol. Tingsrätten fann därmed att J inte kunde få ideellt skadestånd med stöd av konventionen.

I hovrätten vidhöll J sin talan om ekonomiskt skadestånd med yrkat belopp och om ideellt skadestånd med 50 000 kr.

Hovrätten konstaterade att det var ostridigt att staten var ersättningsskyldig mot J pga. fel och försummelse vid myndighetsutövning och att tvisten i den delen endast gällde storleken på den ekonomiska skada han lidit. Hovrätten delade sedan tingsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen i denna del.

När det gällde frågan om försäkringskassan var att jämställa med en domstol delade hovrätten tingsrättens bedömning. En annan ståndpunkt skulle innebära att den enskildes rätt till domstolsprövning fullt ut skulle kunna garanteras genom en prövning hos försäkringskassan, vilket enligt hovrättens mening inte kunde anses vara fallet. Frågan var därefter om försäkringskassans dröjsmål med att fatta beslut i detta fall ändå kunde anses ha inneburit en kränkning av Js rätt enligt Europakonventionen till domstolsprövning inom skälig tid i en tvist om sina civila rättigheter. Hovrätten underströk att artikel 6.1 är tillämplig inte endast vid handläggning av en talan som redan har anhängiggjorts i domstol utan också innebär en rätt att få tillträde till domstol. Konventionens krav på ett rättvist, offentligt och skyndsamt bedrivet förfarande skulle sakna värde om ett domstolsförfarande inte kom till stånd. J har slutligen beviljats den ersättning som han ansökte om hos försäkringskassan och det har därför inte funnits något behov för honom att få frågan prövad i domstol. Försäkringskassan har dock tagit mycket lång tid på sig för fatta beslut och under den tiden har det inte funnits något beslut som J kunde påkalla domstolsprövning av. Ett sådant förfarande skulle åtminstone i vissa fall kunna innebära att den enskildes rätt till en domstolsprövning inom skälig tid träddes för när. Europadomstolen har visserligen inte bedömt någon motsvarande fråga men har ändå fastslagit att även den tid som gått åt för ett administrativt förfarande kan räknas in i den tid som skall bedömas enligt artikel 6.1. Den enligt artikeln relevanta tidsperioden börjar emellertid löpa först när en "tvist" kan anses uppstå. En sådan "tvist" kan uppstå inte bara när ett avslagsbeslut meddelas utan även när den enskilde begär ett beslut från myndigheten. Mot den bakgrunden fann hovrätten att den tid som skulle bedömas började löpa först när en "tvist" kunde anses ha uppkommit. J hade uppgett att han kontinuerligt påmint försäkringskassan om att något beslut inte hade fattats i hans ärende och att han slutligen påkallade ett möte, vilket hölls den 29 mars 2006. Vid mötet begärde J ett provisoriskt beslut. Hovrätten fann att en tvist inte hade uppstått förrän i samband med detta möte. Efter mötet fattade försäkringskassa beslut i ärendet inom tre månader vilket inte kunde anses som en oskälig tid. Mot den bakgrunden fann hovrätten att Js rätt enligt Europakonventionen till en domstolsprövning inom skälig tid inte hade kränkts. Hovrätten fastställde härefter tingsrättens domslut.

 




Senast ändrad: 2011-04-12