JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 4 2008

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 18 mars - den 10 april 2008. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt". Det finns också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Nilsson mot Sverige, beslut 2008-02-26
Beslut att avslå en begäran om att inte behöva ingå i viltvårdsområde utan att själv få jaga på egen mark var inte oproportionerligt i förhållande till det legitima syftet att främja viltvården och den klagande fick inte bära en för tung börda. Klagomålet var därför uppenbart ogrundat och förklarades för inadmissible. När ett klagomål inte förts fram i de nationella domstolarna vare sig formellt eller till sin innebörd hade inhemska rättsmedel inte uttömts.

Fägerskiöld mot Sverige, beslut 2008-02-26
Domstolen har för första gången prövat om buller från ett vindkraftverk innebar en sådan miljöstörning som kunde medföra kränkningar av artikel 8 och artikel 1 i protokoll nr 1 och fann att så inte var fallet i förevarande mål.

Beslut avskriva mål

Erlandsson mot Sverige, beslut 2008-02-26
Sedan den klagande återkallat sin talan och anledning saknats att ändå pröva klagomålet har målet skrivits av.

Domar mot andra länder

Dacia S.R.L. mot Moldavien, 2008-03-18
Statliga myndigheter var enligt nationell lag undantagna från skyldigheten att iaktta fastställda tidsfrister för att väcka talan. Tillämpningen av den bestämmelsen stred mot rättssäkerhetsprincipen och det skedde en kränkning av artikel 6.1. Med tillämpning av nämnda bestämmelse fråntogs ett bolag efter nära fyra år och utan goda skäl egendom som privatiserats och det skedde en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Kulis mot Polen, 2008-03-18
Att i en tidningsartikel kalla en politiker för lögnare var ett värdeomdöme som inte var överdrivet och som en offentlig person fick tåla även om det uttalats om honom som privatperson. En fällande dom mot tidningsutgivaren, där de nationella domstolarna inte förmått upprätthålla en rimlig jämvikt mellan de motstående intressena, innebar därför att det skedde en kränkning av artikel 10.

Piroglu och Karakaya mot Turkiet, 2008-03-18
Nationell lag om föreningar lades till grund för en fällande dom pga. anslutning till en vapenvägrarrörelse. Följderna av lagen var inte tillräckligt förutsebara och den hade därför inte sådan kvalitet att det intrång i yttrandefriheten som den fällande domen innebar kunde anses ha varit föreskrivet i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 10. När förfarandet inte var rättvist kränktes artikel 6.1 och då krav på uteslutning ur förening var godtyckligt skedde en kränkning av artikel 11.

Ladent mot Polen, 2008-03-18
Beslut om att en person skulle häktas som fattades i hans frånvaro och som inte delgavs honom när han greps och inte heller omprövades av domare innebar att det skedde kränkningar av artikel 5.1, 5.2 och 5.3. När beslut om att mannen skulle släppas fri inte verkställdes förrän efter tre dagar skedde ytterligare en kränkning av artikel 5.1.

Budayeva m.fl. mot Ryssland, 2008-03-20
När staten trots varningar inte vidtog några som helst skyddsåtgärder, underlät att reparera befintliga skydd och inte varnade för en naturkatastrof kränktes rätten till liv enligt artikel 2. När det inte heller gjordes en effektiv utredning av ansvarsförhållandena för inträffade dödsfall och skador skedde ytterligare en kränkning av artikel 2. Den ersättning som offren tillerkändes var inte uppenbart oskälig och det skedde inte någon kräkning av artikel 1 i protokoll nr 1. När vägran att utge ytterligare ersättning inte var godtycklig eller oskälig kränktes inte artikel 13 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

Shtukaturov mot Ryssland, 2008-03-27
Sedan en mor fått sin son omyndigförklarad utan dennes vetskap togs han på hennes begäran in på mentalsjukhus och vägrades träffa sin advokat. Beslutet om intagning som fattats i den intagnes frånvaro omprövades inte automatiskt och den intagnes begäran om frigivning avvisades pga. hans bristande rättshandlingsförmåga. Myndigheterna vägrade följa domstolens anmodan om interimistiska åtgärder enligt Regel 39 i rättegångsreglerna. Förfarandet innebar kränkningar av artiklarna 6.1, 8, 5.1, 5.4 och 34.

Emin m.fl. mot Grekland, 2008-03-27
Tourkiki Enosi Xanthis m.fl. mot Grekland, 2008-03-27
Vägran att registrera förening och beslut att upplösa förening på grund av att föreningarnas namn innehöll ordet "turkisk" medförde att det i båda fallen skedde en kränkning av artikel 11.

Koretskyy m.fl. mot Ukraina, 2008-04-03
Vägran att registrera förening som avsåg att verka för fredliga och demokratiska ändamål med stöd av lag som inte var tillräckligt förutsebar var, trots möjlighet att överklaga, godtycklig och svarade inte mot ett trängande samhällsbehov. Det skedde därför en kränkning av artikel 11.

Megadat.com SRL mot Moldavien, 2008-04-08
Beslut att dra in licenser för bolag som drev verksamhet för att tillhandahålla Internet var godtyckligt och medförde en oproportionerligt sträng påföljd och det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Ali och Ayse Duran mot Turkiet, 2008-04-08
En man avled till följd av misshandel hos polisen och ansvariga poliser behövde aldrig avtjäna de straff som dömdes ut. På grund härav uppkom ett oproportionerligt förhållande mellan det begångna brottet och straffet, vilket dessutom varken var strängt eller avskräckande. Eftersom Turkiet inte förmått skydda mannens liv eller hans fysiska och moraliska integritet kränktes såväl artikel 2 som artikel 3.

Nnyanzi mot U K, 2008-04-08
Det saknades anledning att tro att en kvinna, som aldrig varit politiskt aktiv, skulle utsättas för förnedrande eller omänsklig behandling om hon utvisades till Uganda, enbart på grund av sitt samröre med fadern, vilken varit minister där och som suttit fängslad i många år. Även om hon kunde sägas ha etablerat ett privatliv under sin vistelse i UK kunde en utvisning inte anses som ett oproportionerligt intrång i det privatlivet. Det skulle därför inte ske någon kränkning av vare sig artikel 3 eller artikel 8 om hon utvisades.

Paschalidis, Koutmeridis och Zaharakis mot Grekland, 2008-04-10
När högsta instans på ett oförutsebart sätt ändrade sin praxis i fråga om huruvida blanka röstsedlar skulle beaktas vid fördelningen av rösterna i en valkrets och det fick till följd att tre valda parlamentsledamöter förlorade sina platser, skedde det en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Wasserman mot Ryssland (nr 2), 2008-04-10
När en dom till förmån för en person fortfarande inte hade verkställts efter det att Europadomstolen funnit att den bristande verkställigheten innebar kränkningar av konventionen var domstolen behörig att pröva ett nytt klagomål över bristande verkställighet för perioden efter den tidigare domen. Domstolen fann att det åter skett en kränkning av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1. När det rättsmedel som stått till buds inte var effektivt skedde det en kränkning även av artikel 13.

ALLMÄNT

Europarådets parlamentariska församling valde den 15 april 2008 Nebojsa Vucinic som den första domaren att representera Montenegro. Samtidigt omvaldes domarna Hajiyev, Azerbaijan, Mularoni, San Marino och Zupancic, Slovenien.

Enligt domstolens statistik per den 29 februari 2008 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 8 800 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 26 % i förhållande till föregående års 7 000 klagomål för motsvarande period. 233 klagomål har förklarats admissible, en ökning med 68 % och 599 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 29 %. 4 480 klagomål har avgjorts, 463 genom dom, en ökning med 39 %, och 4 017 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 2 300 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 29 februari till 83 900 mål vilket är en ökning med 6 % från den balans om 79 400 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 28 400 på avgörande i kammare och 55 500 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 29 februari till 23 200, en minskning med 5 % från de 24 450 mål som förelåg vid årsskiftet.

Enligt statistiken per den 31 mars 2008 har det i runda tal kommit in 12 850 mål som lottats ut mot 10 300 för motsvarande period föregående år. 369 klagomål har förklarats admissible mot 299 föregående år. 877 klagomål har kommunicerats mot 757 under motsvarande period 2007. Domstolen har meddelat 566 domar vilket är en ökning med 32 % från de 429 domar som meddelats motsvarande period förra året. 6 746 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Balansen av lottade mål uppgick per den 31 mars till 85 000 jämfört med de 79 400 mål som förelåg vid årsskiftet. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 mars till 22 400, en minskning med 8 % från de 24 450 mål som förelåg vid årsskiftet.

Enligt domstolens pressrelease den 14 april 2008 (nr 265) har den stora kammarens panel för prövning av ansökningar om att hänskjuta mål som avgjorts i kammare till prövning i stor sammansättning beslutat att målen Verein Gegen Tierfabriken Schweiz (VGT) mot Schweiz (ansökan nr 32772/02, dom 2007-10-04, jfr nr 9/07) och Kozacioglu mot Turkiet (ansökan nr 2334/03, dom 2007-07-31) skall prövas av domstolen i stor sammansättning. Domstolen har vidare beslutat att avslå 55 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga, se vidare domstolens hemsida via "Latest Press Releases".

LÄNKAR

Domstolen har en värdefull Human Rights-portal. Här nedan lämnas en länk till startsidan som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att söka på engelska eller franska. På startsidan finns också en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:

Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Nilsson mot Sverige
(Ansökan nr 11811/05, beslut den 26 februari 2008)
Beslutet finns endast på engelska.

Beslut att avslå en begäran om att inte behöva ingå i viltvårdsområde utan att själv få jaga på egen mark var inte oproportionerligt i förhållande till det legitima syftet att främja viltvården och den klagande fick inte bära en för tung börda. Klagomålet var därför uppenbart ogrundat och förklarades för inadmissible. När ett klagomål inte förts fram i de nationella domstolarna vare sig formellt eller till sin innebörd hade inhemska rättsmedel inte uttömts.

N ärvde 1973 33 ha mark efter sin far, varav 28 ha ingick i ett jaktvårdsområde sedan 1952, numera benämnt viltvårdsområde. Ns fastighet var belägen i det nordöstra hörnet av viltvårdsområdet som omfattade totalt drygt 5 500 ha fördelade på nära 150 fastigheter. Alla jakträttshavarna var medlemmar i Norrfjärdens viltvårdsområdesförening, NVF. Enligt NVFs föreskrifter kunde älgjakt endast ske i form av gemensam jakt. I januari 2001 begärde N hos NVF att få sin fastighet undantagen från viltvårdsområdet. Han ville få fastigheten registrerad som ett "område för en kalv", vilket skulle innebära att han fick skjuta en älgkalv om året. Han uppgav att han inte deltagit i jakten på åtta eller tio år, att han tyckte att ett jaktlag om 55 jägare var för stort och att han föredrog att jag i mindre skala. NVF motsatte sig hans begäran och ärendet överlämnades till länsstyrelsen som i beslut den 9 februari 2001 avslog Ns begäran med motiveringen att han inte kunde undantas från viltvårdsområdet vare sig med stöd av 33 § första punkten eller andra punkten i lagen om viltvårdsområden. Länsstyrelsen fann att beslutet att vägra N undantag inte stred mot proportionalitetsprincipen i 2 kap. 18 § RF eller i Europakonventionen. Beslutet fastställdes sedan N överklagat av länsrätten och prövningstillstånd vägrades i kammarrätten i februari 2003 och i Regeringsrätten i februari 2005. - I Europadomstolen klagade N över beslutet att vägra undanta hans fastighet från viltvårdsområdet och hävdade att det innebar att en alltför tung börda lades på honom i strid med artikel 1 i protokoll nr 1. N åberopade även artiklarna 8, 11 och 14.

Europadomstolen fann att det förhållandet att Ns fastighet inte kunde undantas från viltvårdsområdet innebar en åtgärd för att reglera nyttjandet av egendomen i det allmännas intresse enligt andra stycket i artikel 1 i protokoll nr 1. Enligt domstolens fasta praxis skall andra stycket tillämpas i ljuset av artikelns första stycke och därför måste varje inskränkning i egendomsrättigheterna innebära att en rimlig jämvikt upprätthålls mellan det allmänna intressets behov och skyddet för den enskildes grundläggande rättigheter. Domstolen bekräftade att staten har ett stort utrymme för sina bedömningar både när det gäller att välja vilka åtgärder som skall genomföras och när det gäller att bedöma om effekterna av genomförandet är berättigade för att uppnå den aktuella lagens syfte. Domstolen fann också att bevarandet av ett område avsett att främja viltvården och jakträttshavarnas gemensamma intresse var ett legitimt syfte i det allmännas intresse. När det gällde frågan om proportionalitet mellan den tillämpade åtgärden och det mål som åsyftades, hänvisade domstolen till sitt avgörande i målet Chassagnou m.fl. mot Frankrike och konstaterade att det förevarande målet skilde sig från det franska målet på flera punkter. För det första kräver bildandet av ett viltvårdsområde kvalificerad majoritet av de berörda markägarna. För det andra gäller den svenska lagstiftningen både privat och allmän mark. För det tredje innehåller den svenska lagstiftning vad man kan kalla ett funktionstest genom att den anger att en egendom inte får ingå i ett viltvårdsområde om den saknar betydelse för verksamheten på grund av sin storlek eller användning. En fastighet som kan utgöra en egen enhet för viltvård får inte ingå i ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke. Samma funktionstest skall användas när myndigheterna prövar om en fastighet kan undantas från ett viltvårdsområde. För det fjärde innebär bildandet av viltvårdsområden också bildandet av en förening där jakträttshavarna ansvarar för samordning av jakten och för nödvändiga åtgärder för att skydda och vårda viltet. För det femte har enligt svensk lagstiftning en markägare som av samvetsskäl motsätter sig jakt rätt att få sin fastighet undantagen från jakt. Domstolen noterade att i det aktuella fallet hade N inte motsatt sig jakt och att han inte vill hindra andra från att jaga på hans mark. Vidare hade fastigheten under mer än 28 år tillhört viltvårdsområdet och N har fortfarande rätt att jaga inom området, inklusive på sin egen fastighet även om han måste göra det i enlighet med NVFs beslut så länge dessa stämmer över ens med lagstiftningen. Domstolen fann att det obehag som orsakas N, genom att han inte kan jaga på det sätt han föredrar, inte uppnår en sådan svårighetsgrad att det kan sägas ålägga honom en för tung börda. Slutligen kan N överlåta eller upplåta sina jakträttigheter även om NVFs samtycke krävs. Mot den bakgrunden och med hänsyn till det vida utrymme som staten har för sina bedömningar kunde domstolen inte finna att beslutet att vägra undanta Ns fastighet från viltvårdsområdet var oproportionerligt i förhållande till sitt syfte. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

När det gällde klagomålet i övrigt konstaterade domstolen att N i sin första inlaga hade åberopat artiklarna 11 och 14 men att han i ett senare yttrande hävdat att klagomålet skulle prövas enligt artikel 8. Domstolen fann att N inte hade tagit upp detta klagomål vare sig formellt eller i huvudsaklig innebörd ("either in form or substance") i länsstyrelsen eller länsrätten. N hade därför i denna del inte uttömt de inhemska rättsmedlen och klagomålet var därför i denna del inadmissible och skulle avvisas. Domstolen förklarade härefter enhälligt klagomålet i sin helhet för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Chassagnou m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-04-29
Fredin ./. Sverige (nr 1), dom 1991-02-18
Piippo ./. Sverige, beslut 2006-03-21 (jfr nr 5/06)
Jakobsson ./. Sverige, kommissionens beslut 1992-02-19
Johansson ./. Sverige, kommissionens beslut 1992-04-01
Baudiniere o. Vauzelle ./. Frankrike, beslut 2007-12-06
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28

Fägerskiöld mot Sverige
(Ansökan nr 37664/04, beslut den 26 februari 2008)
Beslutet finns endast på engelska.

Domstolen har för första gången prövat om buller från ett vindkraftverk innebar en sådan miljöstörning som kunde medföra kränkningar av artikel 8 och artikel 1 i protokoll nr 1 och fann att så inte var fallet i förevarande mål.

F är två makar som sedan mitten av 1980-talet äger en fritidsfastighet i Ödeshög. 1991 och 1992 beviljades bygglov för uppförande av två vindkraftverk på en närbelägen fastighet, det ena 430 m från Fs fastighet och det andra 620 m därifrån. Dessa vindkraftverk har uppenbarligen inte orsakat F något obehag. I april 1998 uppfördes ett tredje vindkraftverk på den angränsande fastigheten på ett avstånd av 371 m från Fs fastighet. Detta var större än de tidigare och ägdes av en vindsamfällighetsförening. Enligt F förde det nya vindkraftverket att konstant pulserande oljud och gav ibland störande och påträngande ljuseffekter. I ett brev till kommunen klagade F över att det nya vindkraftverket uppförts för nära deras fastighet och utan att de först hade tillfrågats. Det visade sig att miljötekniska nämnden redan i november 1997 hade meddelat bygglov för vindkraftverket. Innan beslutet hade en geoteknisk utvärdering gjorts av Luftfartsverket, Försvarsmakten och yttrande hade inhämtats från länsstyrelsen och de fastighetsägare vars två fastigheter låg närmast och inom 250 m från den plats där uppförandet planerades. Ingen av dessa hade haft några invändningar mot uppförandet. Detta kom emellertid att ske på en plats 65 m från den beviljade placeringen. Vindsamfällighetsföreningen begärde att ett nytt bygglov skulle beviljas för den plats där vindkraftverket uppförts och F och alla andra som var bosatta inom en radie på 500 m från den aktuella platsen fick därmed tillfälle att yttra sig. Det gjordes nya bullermätningar av de tre vindkraftverken, för vart och ett för sig och för de tre tillsammans. På Fs fastighet uppmättes 37,7 dB från det nya vindkraftverket och 39,4 dB för de tre tillsammans. Efter vissa justeringar hölls ett möte den 28 oktober 1998 varefter miljötekniska nämnden fattade ett beslut som F klagade på till länsstyrelsen. F vidhöll sin inställning att det nya vindkraftverket orsakade dem allvarliga obehag och hävdade att det inte gjorts någon riktig bullermätning för att fastställa ljudets verkliga nivå. De åberopade vidare att de inte fått tillfälle att yttra sig innan vindkraftverket uppfördes och att kommunen inte hade handlagt ärendet på ett opartiskt sätt, eftersom den var delägare i vindkraftverket. Länsstyrelsen avslog klagomålet efter att ha besökt Fs fastighet. F klagade till länsrätten som höll syn och förhandling på fastigheten och därefter avslog överklagandet. Länsrätten fann att miljötekniska nämndens beslut varit lagligt och att även om visst ljud kunde höras på Fs fastighet så måste det anses godtagbart. Såväl kammarrätten som Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd. - I Europadomstolen åberopade F artikel 8 och artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över att ljudet och ljusreflektionerna från vindkraftverket gjorde det omöjligt för dem att nyttja sin egendom och att deras privat- och familjeliv skadades. De vidhöll att det inte gjorts någon oberoende bullermätning trots att de begärt det upprepade gånger. De påstod också att värdet på deras fastighet hade minskat på grund av störningarna. De åberopade även artikel 13 och hävdade att eftersom beslutet i november 1997 hade fattats utan att de fått yttra sig hade de fråntagits ett effektivt rättsmedel.

Europadomstolen avslog först regeringens invändningar, bl.a. att artikel 8 inte var tillämplig, eftersom den aktuella fastigheten var Fs fritidsbostad och inte deras hem. Domstolen erinrade om att den i sin praxis har tillämpat en extensiv tolkning av begreppen privatliv och hem och att den funnit att ett andra hus som är fullt möblerat och utrustat samt använt som semesterbostad kan utgöra "hem" i den mening som avses i artikel 8. Eftersom F under nära 20 år hade använt det aktuella huset som sitt andra hem var förutsättningarna för att tillämpa artikel 8 uppfyllda. Vidare anfördes att det visserligen inte finns någon uttalad rättighet till en ren och lugn miljö i konventionen men att när enskilda direkt och allvarligt påverkas av buller eller annan miljöförstöring, kan det uppkomma frågor enligt artikel 8. Domstolen har tidigare funnit att artikel 8 är tillämplig på allvarlig miljöförstöring som påverkar enskildas välbefinnande och hindrar dem från att nyttja sina hem i sådan omfattning att det påverkar deras privat- och familjeliv negativt även om deras hälsa inte utsätts för allvarlig fara. Domstolen redogjorde för ett antal olika fall där den funnit att artikel 8 var tillämplig och erinrade sammanfattningsvis om att för att artikel 8 skall vara tillämplig krävs att ett intrång har en direkt påverkan och att de negativa effekterna av en miljöförstöring måste uppnå en viss minsta svårighetsgrad. Denna minimieffekt är relativ och skall bestämmas med hänsyn till bl.a. obehagets intensitet och varaktighet och dess fysiska eller mentala påverkan. Obehaget får inte heller vara ringa jämfört med de miljörisker som den som bor i en modern stad utsätts för.

Domstolen godtog att F direkt påverkades av ljudet från vindkraftverken. Enligt de bullermätningar som gjorts beräknades ljudnivån på Fs fastighet till 37,7 dB beträffande det sist uppförda vindkraftverket och till 39,4 dB för de tre tillsammans. F hade visserligen kritiserat den mätningen men de hade inte själva åberopat någon annan mätning och de hade inte vidhållit sin begäran om en ny mätning genom en formell framställan vid mötet den 28 oktober 1998 eller senare, trots att länsstyrelsen erinrat om möjligheten i sitt beslut. Domstolen godtog därför resultaten av den genomförda bullermätningen som en uppskattning av ljudnivån. Även om ljudnivån kunde vara 3-5 dB högre, fann domstolen att den inte, vare sig inom- eller utomhus, överskred den av WHO rekommenderade nivån 42-45 dB och endast i ringa mån överskred den i Sverige rekommenderade nivån. Det obehag som F orsakades kunde därför inte anses uppnå en sådan nivå att det utgjorde en alvarlig miljöstörning. Ljudnivån var inte heller sådan att den hindrade F från att njuta av sitt hem eller sitt privat- och familjeliv. F hade inte heller lämnat något stöd för påståendet att de stördes av ljusreflexer och domstolen konstaterade att detta var en fråga som i det nationella förfarandet hade nämnts endast kortfattat som en andrahandseffekt efter det störande ljudet. Domstolen konstaterade till sist att F inte hade åberopat några som helst läkarintyg till stöd för att deras hälsa påverkats negativt. Störningarna i målet var inte så allvarliga att de nådde den höga tröskel som domstolen lagt fast i sin praxis. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

F hade vidare åberopat artikel 1 i protokoll nr 1 och klagat över att störningarna inneburit bristande respekt för deras egendom och att värdet på deras fastighet hade sjunkit på grund av ljudet. Domstolen konstaterade att bygglovet hade beviljats i enlighet med lagen och fann därför att det tredje vindkraftverket var lagligt. Vidare fastslogs att det är ett allmänt intresse att driva vindkraftverk som är en miljövänlig energikälla och som är till nytta både för miljön och för samhället. Det måste emellertid prövas om en rimlig jämvikt hade upprätthållits mellan de motstående enskilda och allmänna intressena när bygglovet meddelades. Vid den prövningen måste domstolen, som framgår av dess praxis, ta hänsyn till vindkraftens positiva miljöeffekter för samhället som helhet samtidigt som den beaktar den negativa inverkan på de klagande. I det sammanhanget måste staten ges ett stort utrymme för sina bedömningar. Miljötekniska nämnden hade beslutat om vissa begränsningar beträffande vindkraftverkens användning. F tyckte visserligen att dessa var otillräckliga men de hade inte begärt att de skulle utvidgas. Möjligheten kvarstår också för dem att löpande få beslutade begränsningar omprövade och att begära att ytterligare åtgärder vidtas. Vid sådant förhållande fann domstolen att det påstådda intrånget var proportionerligt i förhållande till sitt syfte och att klagomålet i denna del var uppenbart ogrundat.

När det slutligen gällde påståendet att fastighetens värde sjunkit fann domstolen att F inte företett något stöd för detta påstående. De hade inte lämnat någon bevisning om att vare sig huspriserna i allmänhet eller värdet på deras egen fastighet hade påverkats negativt av vindkraftverket. I vart fall hade de inte uttömt inhemska rättsmedel i detta avseende, eftersom de inte begärt någon ersättning för den påstådda värdeförsämringen i ett nationellt förfarande. Till sist hade F klagat över att de inte fått tillgång till ett effektivt rättsmedel och åberopat artikel 13. Domstolen erinrade emellertid om att ett klagomål enligt artikel 13 endast är möjligt i samband med ett berättigat klagomål i sak. Eftersom domstolen funnit att Fs klagomål enligt såväl artikel 8 som artikel 1 i protokoll nr 1 är uppenbart ogrundade resp. inte admissible pga. att inhemska rättsmedel inte uttömts kunde klagomålen inte anses berättigade i den mening som anges i konventionens praxis. Även i den sistnämnda delen var klagomålet alltså uppenbart ogrundat.

Domstolens majoritet fann därmed att klagomålet i sin helhet skulle avvisas och förklarade det inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8 - tillämplighet
Niemietz ./. Tyskland, dom 1992-12-16
Demades ./. Turkiet, dom 2003-07-31 (jfr nr 8/03)
Hatton m.fl. ./. U K, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Taskin m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-11-10 (jfr nr 11/04)
Lopez Ostra ./. Spanien, dom 1994-12-09
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
Fadeyeva ./. Ryssland, dom 2005-06-09 (jfr nr 6/05)
Giacomelli ./. Italien, dom 2006-11-02
Moreno Gómez ./. Spanien, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Ashworth m.fl. ./. U K, beslut 2004-01-20
Artikel 1 I protokoll nr 1
Hatton m.fl. ./. U K, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Taskin m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-11-10 (jfr nr 11/04)
Artikel 13
Hatton m.fl. ./. U K, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Ashworth m.fl. ./. U K, beslut 2004-01-20

Beslut avskriva mål

Erlandsson mot Sverige
(Ansökan nr 31552/05, beslut den 26 februari 2008)
Beslutet finns endast på engelska.

Sedan den klagande återkallat sin talan och anledning saknats att ändå pröva klagomålet har målet skrivits av.

E, som tidigare arbetat som ingenjör, blev arbetslös. Sedan han tackat nej till ett arbete som erbjudits honom av arbetsförmedlingen uteslöts han från det arbetsmarknadspolitiska programmet "Aktivitetsgarantin". E klagade över detta till Arbetsmarknadsstyrelsen som fastställde det överklagade beslutet. - I Europadomstolen åberopade E artiklarna 6 och 13 och klagade över att han inte kunnat klaga över Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i domstol.

Europadomstolen noterade att den sänt regeringens synpunkter på klagomålet till E för yttrande och att han skulle svara senast den 7 december 2007. Den 3 december upplyste E domstolen om att han ville återta sitt klagomål. Domstolen fann att det innebar att E inte längre ville fullfölja sin talan och att det inte fanns några omständigheter som med hänsyn till respekten för mänskliga rättigheter krävde en fortsatt prövning av målet. Domstolen beslöt därför enhälligt att avskriva målet.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Dacia S.R.L. mot Moldavien
(Ansökan nr 3052/04, dom den 18 mars 2008)
Domen finns endast på engelska.

Statliga myndigheter var enligt nationell lag undantagna från skyldigheten att iaktta fastställda tidsfrister för att väcka talan. Tillämpningen av den bestämmelsen stred mot rättssäkerhetsprincipen och det skedde en kränkning av artikel 6.1. Med tillämpning av nämnda bestämmelse fråntogs ett bolag efter nära fyra år och utan goda skäl egendom som privatiserats och det skedde en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

D är ett bolag som driver ett fyrstjärnigt hotell i Chisinau. Under 1997 antogs en privatiseringslagstiftning och hotellet som då ägdes av staten, auktionerades ut. Köpare blev bolaget "Selikat-Mix", SM, som i februari 1999 slöt ett köpeavtal med departementet för privatisering av statlig egendom. I januari 2003 väckte riksåklagaren en talan mot SM och departementet och yrkade att privatiseringen av hotellet skulle upphävas och köpeskillingen återbetalas till SM. Åklagaren begärde senare att D skulle förklaras vara svarande i målet eftersom SM upphört att existera. Den 6 juni 2003 biföll Moldaviens ekonomiska domstol åklagarens yrkanden och annullerade privatiseringen med motiveringen att den varit olaglig. D ålades att lämna tillbaka hotellet till staten och finansministeriet ålades att betala D det belopp som erlagts för hotellet vid köpet. - I Europadomstolen klagade D över att privatiseringen av hotellet hade upphävts utan övertygande skäl och över att förfarandet inte varit rättvist. D åberopade artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen fann att det skett ett intrång i Ds egendomsrättigheter och noterade att D hade förlorat äganderätten till hotellet och den mark det låg på liksom vissa andra närliggande investeringar och att bolaget i gengäld endast fick den ursprungliga köpeskillingen som erlagts för hotellet. När det gällde frågan om intrånget varit berättigat, fann domstolen att de oegentligheter som Moldaviens ekonomiska domstol hade påpekat inte var underbyggda och att de inte gällde D. Även om man antog att återtagandet av egendomen kunde visas tjäna ett allmänt intresse, fann domstolen att D bar och fortsatte att bära en alltför tung börda. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

När det gällde frågan om förfarandet varit rättvist hade D påstått att det i två skilda hänseenden skett en kränkning. För det första hade åklagaren när han väckte talan mot D inte behövt betala några domstolsavgifter. För det andra hade han framställt sitt yrkande efter utgången av den frist som angavs i den gamla lagstiftningen, vilket gav staten en obefogad fördel och stred mot rättssäkerhetsprincipen. Domstolen fann att statliga enheter enligt lag tilläts väcka talan med begäran om återlämnande av statlig egendom utan tidsbegränsning. Domstolen noterade att de statliga myndigheterna varit väl medvetna om omständigheterna vid den aktuella privatiseringen. Åklagaren hade väckt talan nära fyra år efter privatiseringen och om den allmänna tidsfristen hade gällt för honom hade hans talan väckts för sent. Den roll som tidsfrister spelar är av stor betydelse när de tolkas i ljuset av preambeln till konventionen, som i den relevanta delen förklarar att rättssäkerhet är en del av konventionsstaternas gemensamma arv. Domstolen ifrågasatte inte att den nationella lagstiftaren har rätt att fastställa olika tidsfrister för skilda typer av mål. Det hade emellertid inte lämnats några skäl för att undanta statliga organ från skyldigheten att iaktta fastställda tidsfrister. Domstolen fann att den aktuella bestämmelsen i den gamla lagen, som undantog statliga enheter från skyldigheten att iaktta den allmänna tidsfristen i sig var oförenlig med artikel 6. Domstolen fann dessutom att det inte var förenligt med rättssäkerhetsprincipen att ändra ett lagligt förhållande som vunnit laga kraft eller som skulle ha vunnit laga kraft om fastställda tidsfrister hade tillämpats utan diskriminering till förmån för staten. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 6.1 och enhälligt att det inte var nödvändigt att pröva Ds övriga klagomål enligt artikel 6.

Skiljaktiga meningar

Den engelske domaren Bratza med vilken den moldaviske domaren Pavlovschi instämde, var delvis skiljaktig och anförde väsentligen följande. Ds klagomål enligt artikel 6 omfattas av domstolens bedömning enligt artikel 1 i protokoll nr 1. Det verkliga problemet i målet är inte det förhållandet att nationell rätt gav statliga myndigheter rätt att väcka en återgångstalan mer än tre år efter det att köpet avtalats utan det förhållandet att dessa myndigheter dröjde oskäligt länge innan förfarandet inleddes. Eftersom domstolen redan har beaktat det förhållandet när den fann att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 var det enligt domare Bratzas mening onödigt att fortsätta att särskilt pröva de frågor som väckts enligt artikel 6.

HÄNVISNINGAR
Artikel 1 i protokoll nr 1
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
James m.fl. ./. U K, dom 1986-02-21
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Stretch ./. U K, dom 2003-06-24 (jfr nr 7/03)
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Artikel 6.1
De Haes o. Gijsels ./. Belgien, dom 1997-02-24
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Rosca ./. Moldavien, dom 2005-03-22
Platakou ./. Grekland, dom 2001-01-11
Popov ./. Moldavien, dom 2005-12-06

Kulis mot Polen
(Ansökan nr 15601/02, dom den 18 mars 2008)
Domen finns endast på engelska.

Att i en tidningsartikel kalla en politiker för lögnare var ett värdeomdöme som inte var överdrivet och som en offentlig person fick tåla även om det uttalats om honom som privatperson. En fällande dom mot tidningsutgivaren, där de nationella domstolarna inte förmått upprätthålla en rimlig jämvikt mellan de motstående intressena, innebar därför att det skedde en kränkning av artikel 10.

K är polsk medborgare och ägare till företaget "Westa-Druk" som ger ut veckotidningen "Angora". K publicerade en intervju med en advokat som företrädde M och hennes make, vilka anklagades för att ha kidnappat As dotter. A var vid den aktuella tidpunkten vice talman i parlamentets underhus och han hade i juni 1992 väckt talan mot M och påstått att hon kidnappat hans 17-åriga dotter. Enligt M hade As dotter rymt hemifrån tillsammans med sin pojkvän som var Ms son. Det beslöts om husrannsakan i Ms lägenhet och om att familjens telefon skulle avlyssnas. Brottmålet mot M och hennes make lades senare ned i augusti 1992 och ett disciplinförfarande inleddes mot de i målet inblandade åklagarna. Den 29 juni 1992 bad A i en TV-sändning om hjälp att finna sin kidnappade dotter. Påståendena om kidnappning fick stor spridning i polska media. Den 16 augusti 1992 publicerade K den aktuella intervjun med advokaten P. Denne kallade A för lögnare och påstod att A överträtt sina befogenheter i undersökningen av den påstådda kidnappningen av dottern. P påstod också att A och hans hustru utan framgång hade försökt att få dottern intagen på en psykiatrisk klinik och han ifrågasatte paret As förmåga som föräldrar. Den 8 augusti 1995 väckte A, hans hustru och hans dotter en talan mot "Westa-Druk" för att få skydd för sina personliga rättigheter. Den 15 maj 1998 fann regiondomstolen i Lodz att artikeln hade skadat As och hans familjs rykte och ålade K att publicera en ursäkt och att betala skadestånd. Domen fastställdes av appellationsdomstolen i Lodz som fann att påståendet att A var en lögnare innebar ett påstående om att han alltid ljög och att uttalandet var ett omdöme som inte kunde bevisas. Appellationsdomstolen fann vidare att artikeln inte tjänat något berättigat allmänt intresse och framhöll att kommentarer om en persons familjeliv alltid skulle anses olagliga även om uppgifterna var sanna. K klagade utan framgång. - I Europadomstolen klagade K över att den fällande domen mot honom hade skadat hans rätt till yttrandefrihet och han åberopade artikel 10.

Europadomstolen konstaterade att parterna var överens om att de nationella domstolarnas beslut innebar ett intrång i utövandet av Ks yttrandefrihet. Intrånget hade stöd i lagen och hade skett i det legitima syftet att skydda andras rykte och rättigheter. Domstolen erinrade om att A, som politiker och offentlig person, ofrånkomligen och medvetet hade utsatt sig för allmänhetens granskning och att han därför måste visa större tolerans när han utsattes för kritik. A hade själv gjort den påstådda kidnappningen till ett allmänt intresse genom att blanda in åklagarmyndigheterna, media, politiker och viktiga statliga institutioner i ärendet. Vid sådant förhållande hade frågor rörande As familjeliv blivit nära sammankopplade med hans ställning som politiker och bidragit till den allmänna debatten. Domstolen kunde därför inte instämma i de nationella domstolarnas bedömning att publiceringen inte hade skett i ett berättigat allmänintresse och att kommentarer om en persons familjeliv alltid skulle anses olagliga. Domstolen fann att K visserligen hade använt ett provocerande och mindre elegant språk och att han varit okänslig mot politikern. Men trots det fann domstolen att de ifrågasatta uttalandena inte hade utgjort något personligt angrepp på A och att de inte syftat till att förolämpa eller förnedra. Det kunde därför inte sägas att uttalandena varit överdrivna eller att de gått utöver vad som kunde godtas i en politisk debatt. Pressens roll som allmänhetens vakthund tillät t.o.m. att journalister i samband med en allmän debatt i viss utsträckning använde sig av överdrifter, provokationer eller hårdhet. Dessutom hade vissa av de uttalanden, vilka lett till att K befunnits skyldig för att ha skadat As och hans familjs personliga rättigheter, varit värdeomdömen som inte låter sig bevisas. De nationella domstolarna hade också bekräftat detta när de fann att uttalandet om att A var en lögnare utgjorde ett omdöme som inte kunde styrkas. Även ett värdeomdöme kan naturligtvis vara överdrivet om det helt saknar grund men domstolen fann emellertid att Ks uttalanden sedda i sitt sammanhang hade en tillräcklig faktisk grund och domstolen kunde därför inte ansluta sig till de nationella domstolarnas bedömning att de hade varit för långtgående. Domstolen påpekade även att politiska tillmälen ofta färgar av sig på privatlivet. Domstolen fann därför att de polska domstolarna inte hade förmått upprätthålla en rimlig jämvikt mellan skyddet för en offentlig persons personliga rättigheter och Ks rätt till yttrandefrihet i en fråga av allmänt intresse. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Oberschlick ./. Österrike (nr 1), dom 1991-05-23
Nilsen o. Johnsen ./. Norge, dom (GC) 1999-11-25
Sürek ./. Turkiet (nr 1), dom (GC) 1999-07-08
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Incal ./. Turkiet, dom 1998-06-09
Scharsach and News Verlagsgesellschaft ./. Österrike, dom 2003-11-13 (jfr nr 10/03)
Castells ./. Spanien, dom 1992-04-23
Prager o. Oberschlick ./. Österrike, dom 1995-04-26
The Observer o. The Guardian ./. U K, dom 1991-11-26
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
Jerusalem ./. Österrike, dom 2001-02-27
Turhan ./. Turkiet, dom 2005-05-19
Worm ./. Österrike, dom 1997-08-29
Feldek ./. Slovakien, dom 2001-07-12
Vogt ./. Tyskland, dom 1995-09-26
Ceylan ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Raichinov ./. Bulgarien, dom 2006-04-20
Mamère ./. Frankrike, dom 2006-11-07 (jfr nr 10/06)
Lindon, Otchakovsky-Laurens o. July ./. Frankrike, dom (GC) 2007-10-22 (jfr nr10/07)
Almeida Azevedo ./. Portugal, dom 2007-01-23
Lopes Gomes da Silvia ./. Portugal, dom 2000-09-28
Hrico ./. Slovakien, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)

Piroglu och Karakaya mot Turkiet
(Ansökan nr 36370/02 och 37581/02, dom den 18 mars 2008)
Domen finns endast på engelska.

Nationell lag om föreningar lades till grund för en fällande dom pga. anslutning till en vapenvägrarrörelse. Följderna av lagen var inte tillräckligt förutsebara och den hade därför inte sådan kvalitet att det intrång i yttrandefriheten som den fällande domen innebar kunde anses ha varit föreskrivet i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 10. När förfarandet inte var rättvist kränktes artikel 6.1 och då krav på uteslutning ur förening var godtyckligt skedde en kränkning av artikel 11.

P och K som båda är turkiska medborgare var vid den aktuella tidpunkten ledamöter av styrelsen för den lokala avdelningen av Föreningen för mänskliga rättigheter i Izmir. Den 10 juli 2001 skickade guvernören för Izmir ett brev till föreningen där han begärde att 13 medlemmar i föreningen däribland K skulle uteslutas ur föreningen på grund av deras påstådda inblandning i olagliga aktiviteter. I brevet nämndes också att K hade gripits av polisen i april 1999 men att hon därefter släppts fri, eftersom det inte hade kunnat fastställas att hon hade något samband med det olagliga turkiska kommunistpartiet/Marxist-leninistiska turkiska arbetares och jordbrukares befrielsearmé. Föreningen svarade att den inte hade för avsikt att följa guvernörens begäran och hävdade att ingen av de 13 personerna tidigare hade blivit dömda, vilket enligt turkisk lag skulle utgöra hinder för att de grundade eller blev medlemmar i en förening. Härefter väcktes åtal mot de klagande och de dömdes i december 2001 av polisdomstolen utan att det hölls någon förhandling. P och K klagade men brottmålsdomstolen i Izmir avslog deras överklaganden. Ingen av de klagande gavs tillfälle att yttra sig under det förfarandet. I oktober 2001 deltog föreningen och flera andra NGOs i en rörelse som kallades "Plattform för vapenvägrare" och lämnade en kollektiv pressdeklaration för att protestera mot utplaceringen av amerikanska trupper i Afghanistan. Ett andra åtal väcktes mot K för hennes inblandning i den rörelsen, eftersom åklagaren bedömde att rörelsen var en organisation som saknade laglig ställning i Turkiet. K befanns skyldig i december 2001. Hon klagade och hävdade bl.a. att en kollektiv pressdeklaration inte kunde anses bidra till bildandet av en olaglig organisation. Hennes överklagande avslogs i februari 2002. - I Europadomstolen åberopade P och K artikel 6.1 och klagade över att brottmålsförfarandet mot dem inte varit rättvist. K klagade också över den fällande domen i det förfarandet och åberopade artikel 11 samt över den fällande domen för att hon varit inblandad i pressdeklarationen och åberopade i den delen artikel 10.

Europadomstolen noterade att det i rättegången mot P och K inte hade hållits någon offentlig förhandling i enlighet med den vid den aktuella tidpunkten gällande lagstiftningen. Vidare konstaterades att de lokala domstolarna hade fattat sina beslut på grundval av de handlingar som förelåg i målen samt att P och K i de nationella domstolarna inte hade fått tillfälle att försvara sig personligen eller genom en advokat. Det nationella brottmålsförfarandet hade därför inte varit rättvist. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Härefter prövade domstolen den fällande domen mot K i december 2001 för att hon deltagit vapenvägrarnas demonstration. Domstolen konstaterade att målet i denna del skilde sig från tidigare mål i domstolen mot Turkiet som gällt yttrandefrihet. K hade dömts för att ha deltagit i en rörelse vars syfte hade varit att dra uppmärksamheten till en aktuell fråga. Detta innebar ett intrång i hennes rätt till yttrandefrihet. Regeringen hävdade att intrånget hade stöd i lag. Domstolen erinrade emellertid om att uttrycket "föreskrivet i lag" inte bara innebär att den ifrågasatta åtgärden skall ha någon form av stöd i den nationella lagstiftningen utan att det också avser den aktuella lagens kvalitet och innebär att lagen skall vara tillgänglig för den berörda personen och att dess följder skall vara förutsebara. Domstolen framhöll att förutsebarheten i stor utsträckning beror på lagtextens innehåll, det område den avser att täcka och det antal personer och deras ställning som den riktar sig till. Domstolen beslöt därför att pröva om den tillämpliga bestämmelsen i den turkiska föreningslagen som regeringen stödde sig på hade varit tillräckligt tillgänglig och förutsebar. Domstolen konstaterade att bestämmelsen varit tillräckligt tillgänglig, eftersom föreningslagen hade publicerats i en offentlig tidning i oktober 1983. När det gällde förutsebarheten noterade domstolen att den aktuella bestämmelsen hindrade föreningar från att bilda eller utgöra en del av andra juridiska enheter än federationer och konfederationer. Ordalydelsen var emellertid inte tillräckligt tydlig för att göra det möjligt för medlemmar i föreningen att inse att om de anslöt sig till en rörelse eller "plattform" skulle det kunna medföra en straffpåföljd. Domstolen fann därför att de lokala domstolarna hade utvidgat tillämpningsområdet för den ifrågavarande bestämmelsen utöver vad som rimligen kunde förutses. Sammanfattningsvis hade intrånget i Ks yttrandefrihet inte varit föreskrivet i lag. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning också av artikel 10.

Domstolen konstaterade vidare att K hade gjort gällande att det inte hade funnits någon anledning att upphäva de 13 personernas medlemskap, däribland hennes eget. Hon hävdade att även om hon hade arresterats under 1999 hade hon frigivits utan att något åtal väckts mot henne då. Mot bakgrund av innehållet i guvernörens brev den 10 juli 2001 fann domstolen att hennes uppgifter skulle godtas. Den turkiska regeringen hade därför inte kunnat visa varför myndigheterna hade kunnat framställa ett berättigat krav på att Ks medlemskap i föreningen skulle upphävas. K hade undandragits ett tillbörligt lagligt skydd mot godtyckliga intrång i sin rätt till föreningsfrihet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 11.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Stefanelli ./. San Marino, dom 2000-02-08
Stanford ./. U K, dom 1994-02-23
Delcourt ./. Belgien, dom 1970-01-17
Sentuna ./. Turkiet, beslut 2007-01-25
Artikel 10
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Gorzelik m.fl. ./. Polen, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Karademirci m.fl./. Turkiet, dom 2005-01-25
Artikel 11
Hasan o. Chaush ./. Bulgarien, dom (GC) 2000-10-26
Glas Nadezhda EOOD o. Elenkov ./. Bulgarien, dom 2007-10-11

Ladent mot Polen
(Ansökan nr 11036/03, dom den 18 mars 2008)
Domen finns endast på engelska.

Beslut om att en person skulle häktas som fattades i hans frånvaro och som inte delgavs honom när han greps och inte heller omprövades av domare innebar att det skedde kränkningar av artikel 5.1, 5.2 och 5.3. När beslut om att mannen skulle släppas fri inte verkställdes förrän efter tre dagar skedde ytterligare en kränkning av artikel 5.1.

L är en fransk medborgare som numera är bosatt i Frankrike. Han gifte sig i mars 2001 med en polska och de har två barn. Fram till juli 2001 var de bosatt i Polen. I mars 2001 väckte en person som förvaltade den fastighet där L och hans hustru bodde en talan mot L för förtal och påstod att L ropat oanständigheter mot honom på polska. Till följd av att L flyttat till Frankrike blev de kallelser som tingsrätten skickade till honom obesvarade. I juli 2002 häktades L i sin frånvaro och han efterlystes. I oktober samma år vilandeförklarade tingsrätten målet mot L pga. av att det inte var känt var han vistades. Den 3 januari 2003 var L på väg från Polen, där han tillbringat en ledighet hos släktingar, hem till Frankrike när han greps vid en rutinmässig passkontroll vid gränsen mellan Polen och Tyskland. Han förhördes men kunde inte förstå vad som sades till honom och han vägrade att underteckna några handlingar. L påstod att olika framställningar som han gjorde genom sin hustru, om bl.a. att franska ambassaden skulle kontaktas och att han skulle förses med en tolk eller en advokat, avslogs. L häktades. Den 9 januari gav L, som då fått en advokat, in en begäran om att bli frisläppt och han klagade över beslutet om frihetsberövande. Advokaten hävdade särskilt att sedan L flyttat till Frankrike hade tingsrätten sänt kallelser till hans tidigare adress i Polen och till en annan adress där han aldrig hade bott. Advokaten hävdade också att L inte känt till brottmålet mot honom och att han inte fått del av stämningsansökan. Den 10 januari beslöt tingsrätten att L skulle friges och förbjöd honom samtidigt att lämna landet. Det häkte där han var placerad vägrade emellertid att verkställa beslutet med motivering att det inte hade fått en originalhandling utan endast ett fax. L frigavs till slut den 13 januari 2003 och han hävdade att det var först den dagen som han fick kännedom om anklagelserna mot honom. Den 17 januari upphävde tingsrätten förbudet att lämna landet. I februari 2003 skrev en parlamentsledamot från Krakow till presidenten i appellationsdomstolen i Krakow och begärde en förklaring till att L gripits och häktats. I presidentens svar angavs bl.a. att målet kontrollerades av vicepresidenten och att det fel som tingsrätten begått var att utan grund anta att L försökt undgå att ställas inför rätta. L och hans familj återvände till Frankrike i januari 2003 och två år senare frikändes han från de anklagelser som riktats mot honom. - I Europadomstolen åberopade L artikel 5 och klagade över att frihetsberövandet varit olagligt.

Europadomstolen, som avslog regeringens invändning att L inte längre kunde anses som "offer", noterade beträffande frihetsberövandet den 3-10 januari 2003 att tingsrätten hade bifallit det yrkande som framställts av Ls advokat och ersatt beslutet om häktning med ett beslut om icke frihetsberövande åtgärder.  Domstolen fäste också särskilt avseende vid de uttalanden som gjorts av presidenten i appellationsdomstolen och noterade att den polska regeringen också hade medgett att tingsrätten gjort fel när den funnit att L försökt undgå att ställas inför rätta. Domstolen fann därför att tingsrätten hade brustit när det gällde att tillämpa den nationella lagstiftningen rätt och att beslutet att L skulle vara häktad inte hade fattats "i den ordning som föreskrivits i lagen". Domstolen fann dessutom att frihetsberövandet varit godtyckligt. Tingsrättens bedömning hade saknat grund, eftersom L inte hade underrättats i vederbörlig ordning om anklagelserna mot honom. Domstolen fann att beslutet att häkta L inte utgjorde en proportionerlig åtgärd som syftade till att säkerställa att brottmålsförfarandet kunde genomföras på rätt sätt, särskilt när man tog hänsyn till den ringa förseelse som L påstods ha gjort sig skyldig till. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1.

I fråga om den fördröjda frigivningen 10-13 januari 2003 erinrade domstolen om att det ofta kan var oundvikligt med ett visst dröjsmål när det gäller att verkställa ett beslut om att frige en häktad person på grund av praktiska omständigheter hänförliga till domstolarnas öppettider och iakttagandet av vissa formaliteter. De nationella myndigheterna måste emellertid försöka att hålla sådana dröjsmål på en miniminivå och administrativa formaliteter kan inte föranleda dröjsmål längre än några timmar. Domstolen noterade att i det aktuella fallet kunde och skulle de administrativa formaliteterna vid frisläppandet av L ha utförts betydligt snabbare. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 5.1.

Härefter erinrade domstolen om att punkten 2 i artikel 5 innehåller grundskyddet för att varje person som arresteras skall få veta varför han berövas friheten. Det innebär att han på ett enkelt och icke-tekniskt språk som han kan förstå skall få veta de väsentliga rättsliga och faktiska grunderna för gripandet, så att han om han önskar, kan klaga till en domstol och ifrågasätta lagligheten av beslutet i enlighet med punkten 4 i artikel 5. Underrättelsen skall ske utan dröjsmål men det betyder inte att beslutet måste återges i sin helhet vid själva gripandet. Domstolen konstaterade att L inte utan dröjsmål och på ett språk som han förstod hade underrättats om skälen för gripandet. Han hade inte heller underrättats om anklagelserna mot honom förrän han frisläpptes från häktet. Domstolen fann därför att det skett en kränkning även av artikel 5.2.

Slutligen gjorde konstaterade domstolen att tingsrätten fattat beslut om att L skulle häktas utan att höra honom. I beslutet angavs att L när han greps skulle underrättas om sin rätt att överklaga beslutet. Domstolen noterade att sedan L gripits på skälig misstanke om att han begått ett brott så hade det inte skett någon automatisk rättslig prövning av det frihetsberövande som beslutats i hans frånvaro, utan en prövning kunde endast ske om L begärde det. Artikel 5.3 ger emellertid inte utrymme för något undantag från kravet på att en person som arresteras eller häktas utan dröjsmål skall ställas inför domare eller annan tjänsteman med dömande funktion. Det var med hänsyn till ordalydelsen i artikel 5.3 - "skall utan dröjsmål ställas inför domare" - uppenbart otillräcklig att L vid den rättsliga prövning som initierats av hans advokat företräddes och fick sina intressen bevakade av denne. Domstolen fann därför att det skett en kränkning av artikel 5.3.

HÄNVISNINGAR
Ställning som "offer"
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Artikel 5.1 - frihetsberövandet
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
McKay ./. U K, dom (GC) 2006-10-03 (jfr nr 9/06)
Weeks ./. U K, dom 1987-03-02
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Benham ./. U K, dom 1996-06-10
Jecius ./. Litauen, dom 2000-07-31
Witold Litwa ./. Polen, dom 2000-04-04
Saadi ./. U K, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Hilda Hafsteinsdóttir ./. Island, dom 2004-06-08 (jfr nr 6/04)
Enhorn ./. Sverige, dom 2005-01-25 (jfr nr 2/05)
Ambruszkiewicz ./. Polen, dom 2006-05-04 (jfr nr 5/06)
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Artikel 5.1 - dröjsmål med frisläppande
Quinn ./. Frankrike, dom 1995-03-22
Giulia Manzoni ./. Italien, dom 1997-07-01
K. F. ./. Tyskland, dom 1997-11-27
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Nikolov ./. Bulgarien, dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
Gebura ./. Polen, dom 2007-03-06
Artikel 5.2
Murray ./. U K, dom 1994-10-28
Conka ./. Belgien, dom 2002-02-05
Artikel 5.3
T.W. ./. Malta, dom 1999-04-29
McKay ./. U K, dom (GC) 2006-10-03 (jfr nr 9/06)
Brogan m.fl. ./. U K, dom 1988-11-29
Aquilina ./. Malta, dom (GC) 1999-04-29
Niedbala ./. Polen, dom 2000-07-04
Harkmann ./. Estland, dom 2006-07-11

Budayeva m.fl. mot Ryssland
(Ansökningar nr 15339/02, 21166/02, 20058/02, 11673/02 o. 15343/02, dom den 20 mars 2008)
Domen finns endast på engelska.

När staten trots varningar inte vidtog några som helst skyddsåtgärder, underlät att reparera befintliga skydd och inte varnade för en naturkatastrof kränktes rätten till liv enligt artikel 2. När det inte heller gjordes en effektiv utredning av ansvarsförhållandena för inträffade dödsfall och skador skedde ytterligare en kränkning av artikel 2. Den ersättning som offren tillerkändes var inte uppenbart oskälig och det skedde inte någon kräkning av artikel 1 i protokoll nr 1. När vägran att utge ytterligare ersättning inte var godtycklig eller oskälig kränktes inte artikel 13 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

Klagande i målet är sex ryska medborgare, B, som alla utom en var bosatta i staden Tyrnauz, där det förekommit jordskred varje år sedan 1937, särskilt på somrarna. Målet gäller de klagandes påståenden att de ryska myndigheterna brustit när det gällde att förvarna om risken för det stora jordskred som i juli 2000 ödelade Tyrnauz, att varna lokalbefolkningen, att vidta evakuerings- och hjälpinsatser och att efter katastrofen genomföra en rättslig utredning.

Ungefär vid 23-tiden den 18 juli 2000, drabbade en flod av lera och klippstycken staden Tyrnauz, och översvämmade delar av de bebodda områdena. Enligt B kom ingen förvarning och de lyckades precis att fly undan. En av de klagande, A, och hennes dotter fastnade i leran och spillrorna och blev skadade och fick svåra brännskador. När väl floden av lera slog till ljöd larmet ur högtalarna, men B påstår att det inte kom några räddningsteam eller annan krishjälp till katastrofplatsen. På morgonen 19 juli 2000 sjönk nivån på leran, och eftersom det inte fanns något som hindrade dem så återvände en del innevånare, däribland Bu och hennes familj till sina hem. De var inte medvetna om någon evakueringsorder. Klockan 13.00 samma dag drabbades staden av en andra, kraftigare lerflod. Bu och hennes äldste son lyckades fly. Hennes yngre son kunde räddas men fick allvarliga ryggmärgs- och hjärnskador. Hennes make, Bv, som stannade kvar för att hjälpa sina svärföräldrar, omkom när hyreshuset de bodde i kollapsade. Staden drabbades därefter av en serie jordskred under perioden fram till den 25 juli 2000. Åtta personer rapporterades officiellt vara döda, medan B hävdade att ytterliggare 19 människor försvann. B påstod att alla deras hem och tillhörigheter förstördes och att deras levnadsförhållanden och deras hälsa hade försämrats sedan katastrofen. Några av dem hade lidit av depression och varit tvungna att få psykiatrisk och/eller neurologisk behandling.

Enligt regeringen kunde jordskredets exceptionella styrka inte ha förutspåtts eller förhindrats. Efter den första lerfloden gav myndigheterna order om evakuering. Polis och lokala tjänstemän ringde på hos boende för att informera om jordskredet och för att hjälpa till med evakueringen av äldre och handikappade. Polisfordon utrustade med högtalare körde runt i staden och uppmanade alla att evakuera. De som återvände till sina hem bröt således mot evakueringsordern. Alla nödvändiga åtgärder vidtogs för att rädda de drabbade, återuppbygga hem och föra in förnödenheter.

Den 3 augusti 2000 beslöt åklagarmyndigheten att inte inleda någon förundersökning avseende Bus makes död, vilken betraktades som en olyckshändelse. Till följd av ett regeringsbeslut beviljades de klagande gratis ersättningsbostad och olycksfallsersättning i form av en klumpsumma motsvarande 530 EUR . Härefter väckte B talan om skadestånd. Deras yrkanden avslogs med motiveringen att myndigheterna hade vidtagit alla rimliga åtgärder för att mildra risken för jordskred. Domstolarna fann vidare att lokalbefolkningen verkligen hade blivit informerade om risken av ett eventuellt jordskred genom media.

B instämde inte i den bedömningen och anklagade myndigheterna för tre stora brister när det gällde hur systemet för skydd mot naturkatastrofer i Tyrnauz fungerade. För det första påstod de att myndigheterna inte lyckats upprätthålla skydden mot leran, främst genom att inte laga den damm för att samla leran, som hade skadats 1999 och inte rensa en uppsamlare som var blockerad av kvarlämnat skräp. För det andra klagade de på avsaknaden av en allmän varning som kunde bidragit till att man undvek dödsoffer, skador och masspanik. Slutligen klagade de över att det inte gjordes någon utredning för att bedöma hur effektivt myndigheterna hade agerat före och under jordskredet. Som stöd för sina anklagelser åberopade B tidningsartiklar, bl.a. en intervju med en expert som anklagade tjänstemän för grov ansvarslöshet, vittnesmål från sina familjer och från grannar som också blev offer för jordskredet samt officiella brev och handlingar som visade att inga medel hade anslagits i budgeten för det återuppbyggnadsarbete som krävdes efter jordskredet 1999, och att myndigheterna mellan augusti 1999 och juli 2000 fick ett antal varningar om den överhängande katastrofen från bergsinstitutet, en statlig verksamhet ansvarig för att övervaka väderorsakade risker i höglänta områden. I sina varningar rekommenderade institutet att den skadade dammen skulle repareras och att observationsplatser skulle sättas upp för att underlätta evakueringen av befolkningen i händelse av ett jordskred. En av de sista varningarna hänvisade till att rekordstora förluster och olycksfall kunde bli följden om dessa åtgärder inte vidtogs omgående. - I Europadomstolen åberopade B artiklarna 2, 8, 13 och artikel 1 i protokoll nr 1 och gjorde gällande att myndigheterna satt deras liv på spel och var ansvariga för att Bv omkommit och att deras hem förstördes genom misslyckandena när det gällde att mildra konsekvenserna av jordskredet. De klagade också över att myndigheterna underlåtit att genomföra en rättslig utredning av olyckan och åberopade artikel 2.

Europadomstolen konstaterade, när det gällde det bristande underhållet av skydden mot leran och underlåtenheten att upprätta ett varningssystem, att det inte var ifrågasatt att Tyrnauz var beläget i ett område där det förekom jordskred under somrarna. Med hänsyn till de åtgärder som var avsedda att skydda området, kunde båda parter rimligen ha utgått från att ett jordskred troligen skulle förekomma under sommaren 2000. Parterna var emellertid inte överens i frågan om myndigheterna hade vetat att jordskredet i juli 2000 skulle orsaka en förödelse av större omfattning än vanligt. Domstolen noterade att myndigheterna år 1999 hade mottagit ett antal varningar som borde gjort dem medvetna om den överhängande risken för ett stort jordskred. I själva verket var de medvetna om att ett jordskred oavsett omfattning, kunde få förödande konsekvenser pga. det eftersatta underhållet av skyddsanordningarna. Vad som behövde göras och att det brådskade framgick tydligt. Den ryska regeringen gav inte någon förklaring till varför rekommendationerna inte hade följts. M.h.t. att de åberopade handlingarna visade att inga medel anslagits för reparationsarbetena kunde domstolen inte finna annat än att problemen inte hade ägnats ordentlig uppmärksamhet. Myndigheterna borde ha insett sannolikheten för ett jordskred, och vidtagit nödvändiga praktiska åtgärder för att skydda lokalbefolkningens säkerhet, som t.ex. att varna allmänheten och förbereda för en evakuering.

De klagande vidhöll emellertid genomgående att hushållen inte hade blivit varnade förrän jordskredet nått staden den 18 juli 2000, vilket regeringen bekräftade. Dessutom styrkte de vittnesmål som de klagande åberopat påståendet att det inte funnits några tecken på ett evakueringsbeslut den 19 juli. M.h.t. att regeringen inte hade uppgett hur evakueringsbeslutet hade offentliggjorts eller på något sätt verkställts den dagen, kunde domstolen inte annat än anta att befolkningen inte hade blivit tillräckligt informerade. Trots bergsinstitutets ihärdiga uppmaningar hade inga observationsposter upprättats i bergen, vilket medförde att myndigheterna inte hade möjlighet att uppskatta tidpunkten, styrkan eller varaktighet av jordskredet. Det var därför inte möjligt för dem att ge en varning i förväg eller att effektivt verkställa evakueringsbeslutet. Regeringen tillhandahöll ingen information rörande andra lösningar för att skydda lokalbefolkningen, som t.ex. lagreglering, planläggning eller särskilda åtgärder, utan hänvisade enbart till skyddsdammen och uppsamlaren, vilka inte hade underhållits. Myndigheterna hade praktiskt taget inte vidtagit någon åtgärd alls, med avseende på jordskredet förrän den dag katastrofen inträffade. Domstolen fann sammanfattningsvis att myndigheternas underlåtenhet att vidta erforderliga planerings- och katastrofåtgärder i det krisdrabbade Tyrnauz saknade berättigande. Den fann dessutom att de allvarliga bristerna hade orsakat Bvs död och skadorna på Bu och A samt deras familjemedlemmar. De ryska myndigheterna brast därför i sin uppgift att skapa ett rättsligt och administrativt system som kunde ge ett effektivt skydd mot ett hot mot rätten till livet. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

När det gällde de rättsliga följderna av katastrofen noterades att åklagarmyndigheten redan en vecka efter katastrofen beslöt att inte göra någon utredning av omständigheterna kring Bvs död. Utredningen hade begränsats till de omedelbara orsakerna till hans död och säkerhetsfrågorna eller myndigheternas ansvar hade inte utretts. Dessa frågor hade inte heller varit föremål för någon brottsutredning eller någon administrativ eller teknisk utredning. Det hade inte vidtagits några som helst åtgärder för att bekräfta de otaliga anklagelser som riktats mot det bristfälliga underhållet av jordskredsskyddet eller myndigheternas underlåtenhet att etablera ett varningssystem. De klagandes skadeståndsyrkanden hade avslagits av de ryska domstolarna på grund av att de inte kunnat visa i vilken utsträckning statens underlåtenhet hade orsakat skador utöver det som vanligtvis följer av en naturkatastrof. Den frågan kunde emellertid endast ha besvarats av en omfattande expertundersökning och fastställande av fakta som endast myndigheterna hade tillgång till. Det hade således krävts av de klagande att de skulle lägga fram bevisning som de inte hade tillgång till. De nationella domstolarna hade i vart fall inte fullt ut utnyttjat sina möjligheter för att fastställa omständigheterna kring olyckan. De hade inte kallat in vittnen eller inhämtat expertutlåtanden. Domstolarnas ovilja att fastställa de faktiska förhållandena var inte berättigad m.h.t. den bevisning som de klagande lagt fram, särskilt som den innefattade rapporter som antydde att de klagandes oro delades av flera befattningshavare. Frågan om Rysslands ansvar för olyckan i Tyrnauz hade aldrig blivit utredd eller undersökt av några rättsliga eller administrativa myndigheter. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2.

Domstolen konstaterade vidare att parterna var överens om att de klagande hade varit rättmätiga ägare till egendom som förstördes av jordskreden i juli 2000. De var också överens om att det var oklart i vilken utsträckning ett riktigt underhåll av jordskredsskyddet hade kunnat mildra jordskredens osedvanliga styrka. Det hade inte heller kunnat bevisas att ett varningssystem skulle ha förhindrat skadorna på de klagandes hem eller egendom. De skador som orsakades av jordskredet kunde således inte klart hänföras till statens brister. Dessutom kunde inte en stats skyldighet att skydda privat egendom anses liktydigt med en skyldighet att fullt ut kompensera marknadsvärdet av förstörd egendom. Ersättningsvillkoren, vilka av de klagande visserligen ansågs otillfredsställande, måste bedömas i ljuset av alla andra åtgärder som myndigheterna vidtagit och mot bakgrund av den komplicerade situationen, antalet ägare samt de ekonomiska, sociala och humanitära frågor som omfattas när det gäller att lämna gottgörelse för en katastrof. Mot den bakgrunden fann domstolen att den ersättning som B fått för sina bostäder inte var uppenbart oproportionerlig. Med hänsyn också till det stora antalet offer och omfattningen av den katastrofhjälp som myndigheterna ansvarade för framstod den övre gräns på 13 200 RUB som ersättning för hushållstillhörigheter som berättigad. Tillgång till dessa förmåner hade också lämnats direkt och automatiskt och hade inte varit beroende av något tvistemålsförfarande eller krav på att faktiska förluster skulle bevisas. De förhållanden under vilka offren fått ersättning hade inte lagt någon oproportionerlig börda på dem. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Mot bakgrund av vad den funnit i fråga om artikel 1 i protokoll nr 1 fann domstolen att de ryska domstolarnas vägran att inte tillerkänna de klagande ytterligare ersättningar inte var oskälig eller godtycklig. Domstolen fann inte heller någon annan grund för att anse att det civilrättsliga förfarandet inte hade inneburit ett effektivt rättsmedel. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 13 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1 och att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt enligt artikel 13 i förening med artikel 2 eller artikel 8 samt att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Kilic ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Fadeyeva ./. Ryssland, dom 2005-06-09 (jfr nr 6/05)
Hatton m.fl. ./. U K, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Lopez Ostra ./. Spanien, dom 1994-12-09
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
Murillo Saldias m.fl. ./. Spanien, beslut 2006-11-28
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Mastromatteo ./. Italien, dom (GC) 2002-10-24 (jfr nr 10/02)
Hugh Jordan ./. U K, dom 2001-05-04
Perez ./. Frankrike, dom (GC) 2004-02-12 (jfr nr 2/04)
Tanli ./. Turkiet, dom 2001-04-10
Makaratzis ./. Grekland, dom (GC) 2004-12-20 (jfr nr 1/05)
Artikel 1 i protokoll nr 1
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Bielectric S.r.l. ./. Italien, beslut 2000-05-04
Papachelas ./. Grekland, dom (GC) 1999-03-25
Former King of Greece m.fl. ./. Grekland, dom (GC) 2000-11-23
Artikel 13
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
T.P. o. K.M ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04
Boyle o. Rice ./. U K, dom 1988-04-27

Shtukaturov mot Ryssland
(Ansökan nr 44009/05, dom den 27 mars 2008)
Domen finns endast på engelska.

Sedan en mor fått sin son omyndigförklarad utan dennes vetskap togs han på hennes begäran in på mentalsjukhus och vägrades träffa sin advokat. Beslutet om intagning som fattats i den intagnes frånvaro omprövades inte automatiskt och den intagnes begäran om frigivning avvisades pga. hans bristande rättshandlingsförmåga. Myndigheterna vägrade följa domstolens anmodan om interimistiska åtgärder enligt Regel 39 i rättegångsreglerna. Förfarandet innebar kränkningar av artiklarna 6.1, 8, 5.1, 5.4 och artikel 34.

S är rysk medborgare och bosatt i S:t Petersburg. Han är psykiskt sjuk och 2003 blev han förklarad inkompetent.  S hävdar att hans mor omyndigförklarade förklarade honom, utan hans vetskap, så att hon kunde ta hand om de tillhörigheter han ärvt av sin mormor. Den 3 augusti 2004 ansökte Ss mor hos Vasileostrovskiy Tingsrätt om att hennes son skulle fråntas sin rättshandlingsförmåga. Hon påstod att S inte klarade av att leva ett självständigt liv, utan behövde en förmyndare. S underrättades inte om förfarandet. Den 28 december 2004 höll tingsrätten förhandling. S, som inte hade underrättats infann sig inte. Målet prövades i närvaro av åklagaren och en representant för det mentalsjukhus där S hade tagits in i juli 2004. Efter tio minuters överläggning omyndigförklarades S, med motiveringen att lagen tillät en sådan åtgärd om en person inte kunde förstå innebörden av sina handlingar eller kontrollera dem. Till grund för domen låg ett psykiatriskt utlåtande från 12 november 2004 och som med hänvisning till Ss aggressiva beteende, negativa inställning och "antisociala" livsstil drog slutsatsen att S led av schizofreni och att han var oförmögen att förstå sina handlingar eller att kontrollera dem. Ss mor blev utsedd till hans förmyndare och hon hade i den egenskapen laglig rätt att företräda honom i alla frågor. Sedan S kommit över en kopia av domslutet i sin mors hus, kontaktade han en advokat och den 2 november 2005 träffades de för att diskutera ett överklagande. Advokaten ansåg S fullt kapabel att förstå komplexa rättsliga frågor och att ge relevanta instruktioner. Den 4 november 2005 skrev Ss mor in honom på ett mentalsjukhus och hans advokat begärde att få träffa honom men begäran avslogs. S lyckades emellertid få ut en fullmakt till advokaten för att för hans räkning klaga hos Europadomstolen. Från och med december 2005 förbjöds S all kontakt med omvärlden. Han påstod att han mot sin vilja även blev behandlad med starka mediciner. Vid ett stort antal tillfällen begärde S utan framgång hos förmyndar- och hälsomyndigheterna, distriktsåklagaren och chefen för mentalsjukhuset att bli utskriven från sjukhuset. Även hans advokat gjorde liknande ansökningar utan framgång. Under tiden överklagade Ss advokat beslutet från december 2004. Överklagandet avslogs utan prövning på grund av att den klagande inte hade någon rättshandlingsförmåga utan endast kunde överklaga genom sin officiella förmyndare, modern, som motsatte sig att sonen skrevs ut från mentalsjukhuset. Den 6 mars 2006 anmodade Europadomstolen med tillämpning av Regel 39 i domstolens rättegångsregler den ryska regeringen att ge S och hans advokat den tid och möjligheter att träffas som var nödvändig för att de skulle kunna förbereda sitt mål i domstolen. Men de nationella myndigheterna vägrade att följa denna anmodan, eftersom rysk lag inte ansåg att Europadomstolens interimistiska åtgärder var bindande. De uppgav vidare att S inte kunde handla utan sin mors tillstånd och att hans advokat därför inte kunde anses som hans laglige företrädare. S skrevs slutligen ut från sjukhuset den 16 maj 2006 men hans mor tycks ha fått honom inlagd igen under 2007. Som omyndigförklarad kunde S inte arbeta, gifta sig eller gå med i föreningar, resa eller köpa eller sälja egendom. - I Europadomstolen påstod S att han utan sin vetskap berövats sin rättshandlingsförmåga. Han påstod vidare att han olagligen blivit instängd på mentalsjukhus där han inte kunde få sin ställning omprövad eller få träffa sin advokat samt att han mot sin vilja fick medicinsk behandling. S åberopade artiklarna 3, 5, 6.1, 8, 13, 14 och 34.

Europadomstolen erinrade om att i mål om tvångsvård har en person med psykisk störning rätt att bli hörd personligen eller, om det är nödvändigt, genom någon form av företrädare. S, som tycks ha varit en person med relativt god självkontroll, har emellertid inte fått möjlighet att delta i det rättsliga förfarandet om hans rättshandlingsförmåga.  M.h.t. de konsekvenser som förfarandet medförde för Ss självbestämmande och frihet, hade hans deltagande varit absolut nödvändigt, inte bara för att han skulle ha möjlighet att framföra sina synpunkter utan också för att ge domaren tillfälle att bilda sig en uppfattning om Ss mentala tillstånd. Beslutet den 28 december 2004 som grundades enbart på handlingarna var inte skäligt och stred mot principerna för ett kontradiktoriskt förfarande. Domstolen fann att närvaron av representanter från sjukhuset och distriktsåklagaren, vilka förblev passiva under den tio minuter långa förhandlingen, inte bidrog till att rättegången verkligen blev ett tvåpartsförfarande. Dessutom hade S inte kunnat överklaga domen från december 2004, eftersom hans överklagande avvisades utan prövning. Förfarandet i Vasileostrovskiy tingsrätt hade därför inte varit rättvist. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen noterade härefter att intrånget i Ss liv hade varit allvarligt. Det hade medfört att han blev helt beroende av sin förmyndare i så gott som alla avseenden under en obestämd period. Han kunde inte heller ifrågasätta intrånget annat än genom sin förmyndare som hade motsatt sig alla försök att få åtgärden upphävd. Domstolen påminde om att den redan slagit fast att förfaranden som berövade en person hans självbestämmanderätt var formellt bristfälliga. Domstolen slogs särskilt av det förhållandet att Ss mål avgjordes efter enbart en förhandling som bara varade i tio minuter. Tingsrättens resonemang var vidare otillräckligt, eftersom det endast grundade sig ett läkarutlåtande från den 12 november 2004, som inte tillräckligt noga analyserade graden av Ss mentala störning. Utlåtandet behandlade inte heller vilka konsekvenser sjukdomen fick för Ss sociala liv, hans hälsa eller för hans ekonomiska intressen eller exakt på vilket sätt han inte kunde förstå eller kontrollera sina handlingar. Den ryska lagstiftaren skilde endast mellan fullt kapabel och fullt inkapabel när det gällde psykiskt sjuka personer och gav inget utrymme för gränsfall. Domstolen hänvisade särskilt till en rekommendation som utfärdats av Europarådets ministerkommitté som tog upp vissa principer för att skydda oförmögna vuxna och där det rekommenderades en mer flexibel lagstiftning genom att tillåta "skräddarsydda" lösningar i varje enskilt fall. Domstolen fann att intrånget i Ss privatliv hade varit oproportionerligt i förhållande till den ryska regeringens syfte att skydda andras intressen och hälsa. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

Regeringen har inte förklarat varför Ss mor hade ansökt om att han skulle läggas in på sjukhus den 4 november 2005. Inga journaler hade lämnats in avseende Ss psykiska tillstånd vid tidpunkten för inläggningen för att visa att han undersökts av specialistläkare. De framgick att beslutet att ta in S på sjukhus hade grundats enbart på hans rättsliga status så som den bestämts tio månader tidigare. Det hade därför inte på ett tillförlitligt sätt visats att Ss mentala tillstånd hade gjort det nödvändigt att stänga in honom. Intagningen på sjukhus mellan den 4 november 2005 och den 16 maj 2006 hade därför inte varit laglig. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1 e).

Det var Ss mor som ansökt om att han skulle läggas in på sjukhus, och inläggningen hade därför enligt rysk lag ansetts frivillig. De ryska domstolarna hade inte vid något tillfälle eller på något sätt varit inblandade i besluten att lägga in S på sjukhus. Vidare innehöll den ryska lagen inte någon bestämmelse om automatisk rättslig omprövning av beslut om intagning på psykiatriskt sjukhus i sådana fall som Ss. Denne kunde därför inte självständigt anlita sig av ett rättsmedel för att ifrågasätta den fortsatta inläggningen, eftersom han fråntagits sin rättshandlingsförmåga. Han kunde inte heller föra en talan genom sin mor, eftersom hon motsatte sig att han frigavs. Det var också oklart om en utredning från åklagarmyndigheten hade avsett "lagligheten" i frihetsberövandet och en sådan utredning hade i vart fall inte kunnat anses som en rättslig omprövning enligt kraven i artikel 5.4. Mot bakgrund särskilt av att domstolarna hade bedömt Ss mentala kapacitet tio månader innan han togs in på sjukhus fann domstolen att han saknat möjlighet att få en rättslig prövning av frihetsberövandet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 5.4.

Domstolen slogs av de ryska myndigheternas vägran att vidta de interimistiska åtgärder som den ryska regeringen hade anmodats vidta enligt Regel 39 i rättegångsreglerna. Även om S slutligen hade frigivits, fått träffa sin advokat och kunnat fullfölja processen inför Europadomstolen hade detta inte haft något samband med att Ryssland vidtagit de interimistiska åtgärderna. Domstolen fann att genom att under lång tid hindra S från att träffa sin advokat och att kommunicera med honom och genom att inte vidta de interimistiska åtgärderna hade den ryska federationen hindrat S från att klaga till Europadomstolen. Domstolen fann därför enhälligt att Ryssland brustit i sina skyldigheter enligt artikel 34 att inte hindra rätten till enskilt klagomål.

Domstolen fann vidare enhälligt att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artiklarna 13 och 14 och förklarade klagomålet enligt artikel 3 för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
Sanchez-Reisse ./. Schweiz, dom 1986-10-21
Kampanis ./. Grekland, dom 1995-07-13
Ilijkov ./. Bulgarien, dom 2001-07-26
Luberti ./. Italien, dom 1984-02-23
Kovalev ./. Ryssland, dom 2007-05-10
Mantovanelli ./. Frankrike, dom 1997-03-18
C.G. ./. U K, dom 2001-12-19
Artikel 8 - admissibility
Brüggeman o. Scheuten ./. Tyskland, kommissionens rapport 1977-07-12
Matter ./. Slovakien, dom 1999-07-05
Artikel 8 - i sak
Bronda ./. Italien, dom 1998-06-09
Elsholz ./. Tyskland, dom (GC) 2000-07-13
Görgülü ./. Tyskland, dom 2004-02-26 (jfr nr 3/04)
Sahin ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Artikel 5.1 - admissibility
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Ashingdane ./. U K, dom 1985-05-28
H.M. ./. Schweiz, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Storck ./. Tyskland, dom 2005-06-16 (jfr nr 6/05)
Artikel 5.1 - i sak
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
Artikel 5.4
Luberti ./. Italien, dom 1984-02-23
Rakevich ./. Ryssland, dom 2003-10-28 (jfr nr 10/03)
X ./. U K, dom 1981-11-05
Artikel 34
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Ergi ./. Turkiet, dom 1998-07-28
Boicenco ./. Moldavien, dom 2006-07-11
Aoulmi ./. Frankrike, dom 2006-01-17 (jfr nr 2/06)
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)

Emin m.fl. mot Grekland
(Ansökan nr 34144/05, dom den 27 mars 2008)
Tourkiki Enosi Xanthis m.fl. mot Grekland
(Ansökan nr 26698/05, dom den 27 mars 2008)
Domarna finns endast på franska.

Vägran att registrera förening och beslut att upplösa förening på grund av att föreningarnas namn innehöll ordet "turkisk" medförde att det i båda fallen skedde en kränkning av artikel 11.

E och sex andra klagande bildade i mars 2001 tillsammans med andra kvinnor en förening, "Kulturföreningen för turkiska kvinnor i regionen Rodopi". Enligt föreningsstadgarna var föreningens syfte att skapa en mötesplats för kvinnor i regionen Rodopi och att arbeta för "socialt, moraliskt och andligt lyft och att skapa ett systerskap mellan medlemmarna". Den 6 juni 2001 avslog de grekiska domstolarna förenings ansökan om registrering på grund av att dess namn kunde vara missledande för allmänheten i fråga om medlemmarnas ursprung. Appellationsdomstolen fastställde det beslutet i januari 2003 och erinrade då om att enligt Lausannefördraget hade endast en muslimsk minoritet men inte någon turkisk minoritet erkänts i regionen Västra Thrace. Appellationsdomstolen fann att föreningens namn i kombination med dess stadgar stred mot allmän uppfattning. Föreningens vidare klagomål avslogs i april 2005.

T står för en klagande förening och sex grekiska medborgare. Föreningen bildades redan 1927 och enligt dess stadgar var syftet att bevara och främja Västra Thrace´s turkars kultur och att skapa vänskapsband och solidaritet mellan dem. 1936 ändrades namnet till "Turkiska föreningen i Xanthi". I november 1983 fattades emellertid ett beslut som förbjöd föreningen att använda uttrycket "turkisk" på handlingar, stämplar eller underskrifter. Den 11 mars 1986 beslöt grekiska domstolar att föreningen skulle upplösas pga. att dess stadgar stred mot den allmänna uppfattningen. Beslutet fastställdes den 25 januari 2002 av appellationsdomstolen, som fann att föreningen inte var förenlig med Lausannefördraget och att några medlemmar framhöll den muslimska minoriteten i Thrace som en "starkt förtryckt minoritet". Domstolen hänvisade bl.a. till att föreningens president hade deltagit i konferenser som anordnats av turkiska myndigheter och till publiceringen av ett brev i en turkisk dagstidning som handlade om "turkarna i Västra Thrace". I april 2002 klagade föreningen och begärde en laglighetsprövning och de övriga klagandena intervenerad till föreningens förmån. Klagomålet avslogs i februari 2005. - I Europadomstolen åberopade E och T artikel 11 och artikel 14 och klagade över besluten att vägra registrering resp. att upplösa föreningen. T klagade också över att domstolsprövningen inte skett inom skälig tid och åberopade artikel 6.1.

Europadomstolen erinrade om att bevisupptagningen i första hand är en fråga för de nationella domstolarna och förklarade att den inte var nöjd med att de grekiska domstolarna grundat sina bedömningar att föreningen E utgjorde en fara för allmän uppfattning enbart på föreningens namn, "Kulturföreningen för turkiska kvinnor i regionen Rodopi". Domstolen noterade att det inte varit möjligt att få de klagandes intentioner bekräftade i praktiken eftersom föreningen aldrig blev registrerad. Domstolen konstaterade vidare att även om man antog att föreningens verkliga mål hade varit att främja uppfattningen att det fanns en etnisk minoritet i Grekland kunde detta inte sägas innebära ett hot mot ett demokratiskt samhälle. Det fanns inget i föreningens stadgar som talade för att medlemmarna förespråkade användning av våld eller odemokratiska eller icke konstitutionella metoder. Domstolen noterade vidare att de grekiska domstolarna hade haft möjlighet att upplösa en organisation om det i praktiken visades att dess syften var annorlunda än dem som angavs i stadgarna eller om den agerade på något olagligt sätt. Domstolen fann därför enhälligt att det i denna del hade skett en kränkning av artikel 11.

När det gällde T hänvisade domstolen inledningsvis till att upplösningen av en förening är en radikal åtgärd och noterade att föreningen oförhindrad hade varit verksam under nära ett halvt sekel. Dessutom hade de grekiska domstolarna inte angett vilken del av förenings namn som skulle strida mot allmän uppfattning. Domstolen konstaterade att även om man antog att föreningens verkliga mål hade varit att främja uppfattningen att det fanns en etnisk minoritet i Grekland kunde detta inte innebära ett hot mot ett demokratiskt samhälle. Domstolen erinrade om att förekomsten av minoriteter och olika kulturer i ett land var ett historiskt förhållande som ett demokratiskt samhälle måste godta och t.o.m. skydda och stödja enligt den internationella rättens principer. Domstolen fann också att man av de förhållanden som den grekiska appellationsdomstolen stött sig på inte kunde utläsa att föreningen hade varit engagerad i aktiviteter som stred mot dess uppgivna syften. Det fanns inte heller någon bevisning om att föreningens president eller dess medlemmar någonsin hade manat till användning av våld, till uppror eller till att på något annat sätt motsätta sig demokratiska principer. Domstolen fann att föreningsfriheten innefattade en rätt för var och en att i lagliga sammanhang ge uttryck för uppfattningen om sin etniska identitet. Hur chockerande eller oacceptabla vissa uppfattningar eller ordalag kunde framstå för myndigheterna kunde spridandet av dem inte automatiskt anses som ett hot mot den allmänna uppfattningen eller mot landets territoriella integritet. Domstolen fann därför enhälligt att det även i denna del hade skett en kränkning av artikel 11 och att det inte i någon del var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artikel 14 i förening med artikel 11.

När det gällde Ts klagomål om att föreningen inte fått en domstolsprövning inom skälig tid konstaterade domstolen att förfarandet i fråga hade pågått i mer än 21 år. Med hänsyn till omständigheterna i målet fann domstolen att detta var en överdrivet lång tid som inte uppfyllde kravet på "skälig tid". Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Artikel 11 - vägrad registrering
Gorzelik m.fl. ./. Polen, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Sidiropoulos m.fl. ./. Grekland, dom 1998-07-10
Bekir-Ousta m.fl. ./. Grekland, dom 2007-10-11
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Artikel 11 - upplösning av förening
Gorzelik m.fl. ./. Polen, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Sidiropoulos m.fl. ./. Grekland, dom 1998-07-10
Bekir-Ousta m.fl. ./. Grekland, dom 2007-10-11
Parti socialiste m.fl. ./. Turkiet (STP), dom 1998-05-25
The United Macedonian Organisation Ilinden m.fl. ./. Bulgarien, 2006-01-19
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
Stankov o. the United Org. Ilinden ./. Bulgarien, dom 2001-10-02
Parti de la liberté et de la démocratie (ÖZDEP) ./. Turkiet, dom (GC) 1999-12-08
Evans ./. U K, dom (GC) 2007-04-10 (jfr nr 4/07)
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
Ouranio Toxo m.fl. ./. Grekland, dom 2005-10-20 (jfr nr 10/05)
Artikel 6.1 - skälig tid
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Roïdakis ./. Grekland, dom 2007-06-21

Koretskyy m.fl. mot Ukraina
(Ansökan nr 40269/02, dom den 3 april 2008)
Domen finns endast på engelska.

Vägran att registrera förening som avsåg att verka för fredliga och demokratiska ändamål med stöd av lag som inte var tillräckligt förutsebar var, trots möjlighet att överklaga, godtycklig och svarade inte mot ett trängande samhällsbehov. Det skedde därför en kränkning av artikel 11.

Klagande i målet, K, är fyra ukrainska medborgare bosatta i Kiev. I juli 2000 gav K in en ansökan om registrering av deras organisation ung. "Medborgarkommittén för bevarande av vilda naturområden i Bereznyaky." I föreningsstadgarna angavs bl.a. att medborgarkommittén var en frivillig sammanslutning av medborgare, NGOs och andra juridiska enheter med syfte att bevara vilda (naturliga) natursystem i ukrainska städer och särskilt i naturområdena i Bereznyaky som är en del av Kiev. Den 18 september 2000 upplyste den kommunala rättsenheten K om att den vägrade registrera föreningen på grund av att dess stadgar inte hade utformats i enlighet med inhemsk lag och framhöll särskilt att föreningens ställning inte hade angivits, att bestämmelsen om att föreningen kunde ha filialer i andra städer inte svarade mot bestämmelsen att dess aktiviteter skulle utföras i Bereznyaky samt att den verkställande styrelsen hade anförtrotts ekonomisk verksamhet. Vidare noterades att K inte hade tagit hänsyn till vissa ändringar i och förbättringar av texten som myndigheterna hade föreslagit. K överklagade och hävdade bl.a. att deras rättighet att bilda en förening och att fritt välja dess syften och verksamhetsområde hade kränkts. Klagomålet avslogs i augusti 2001 och de lokala domstolarna fann att vägran att registrera föreningen hade varit laglig. K beslöt i juli 2002 att upplösa föreningen och avbryta dess verksamhet. - I Europadomstolen klagade K över de ukrainska myndigheternas vägran att registrera föreningen.

Europadomstolen noterade att den ukrainska regeringens huvudargument, när det gällde att intrånget i de klagandes föreningsfrihet varit nödvändigt, var att staten hade ensamrätt att oberoende reglera icke-statliga organisationers verksamhet på sitt territorium. Domstolen noterade emellertid att de lokala domstolarnas beslut och regeringens invändningar inte hade innehållit någon förklaring och inte heller en antydan om nödvändigheten av att begränsa föreningars spridning av propaganda och försök att påverka myndigheter med sina idéer och syften. Domstolen kunde inte heller förstå varför en sådan förenings verkställande styrelse hade förbjudits att utföra daglig administrativ verksamhet, även om den till stor del varit av ekonomisk natur. Vidare konstaterades att bestämmelserna i den aktuella lagen, som reglerade registrering av föreningar, hade varit alltför vaga för att kunna vara tillräckligt förutsebara och att de hade gett myndigheterna ett alltför stort utrymme för sina bedömningar när det gällde att besluta om en förening skulle registreras eller inte. Vid sådant förhållande kunde den överklagandemöjlighet som K haft inte förhindra att registreringen vägrades godtyckligt. Av handlingarna i akten framgick att föreningen enbart avsett att verka för fredliga och demokratiska syften. Ändå hade myndigheterna vidtagit en radikal åtgärd som gick så långt som till att hindra föreningen ens att påbörja sin huvudsakliga verksamhet. De ukrainska myndigheterna hade inte lämnat relevanta och tillräckliga skäl för sitt beslut att vägra registrera föreningen och den vägran hade inte svarat mot ett trängande samhällsbehov. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 11.

HÄNVISNINGAR
Sidiropoulos m.fl. ./. Grekland, dom 1998-07-10
The United Macedonian Organisation Ilinden m.fl. ./. Bulgarien, 2006-01-19
Moscow bransch of the Salvation Army ./. Ryssland, dom 2006-10-05 (jfr nr 9/06)
Ramazanova m.fl. ./. Azerbaijan, dom 2007-02-01 (jfr nr 2/07)
Gorzelik m.fl. ./. Polen, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
APEH Üldözötteinek Szövetsége m.fl. ./. Ungern, beslut 1999-08-31
Baczkowski m.fl. ./. Polen, dom 2007-05-03 (jfr nr 5/07)
Chassagnou m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-04-29
Maestri ./. Italien, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)

Megadat.com SRL mot Moldavien
(Ansökan nr 21151/04, dom den 8 april 2008)
Domen finns endast på engelska.

Beslut att dra in licenser för bolag som drev verksamhet för att tillhandahålla Internet var godtyckligt och medförde en oproportionerligt sträng påföljd och det skedde därför en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Megadat.com SRL var ett aktiebolag i Moldavien som vid den aktuella tidpunkten var det största bolaget som tillhandahöll Internet. I oktober 2003 ogiltigförklarades bolagets licenser på grund av att det inte hade underrättat den behöriga tillsynsnämnden om en adressändring. Bolaget klagade över ogiltigförklaringen och över att det var det enda av 91 bolag som drabbats av en så sträng påföljd. Bolagets förvaltningsbesvär avslogs av de moldaviska domstolarna i mars 2004. Till följd härav drogs bolagets tillstånd in i juli 2004 och det tvingades stänga.  - I Europadomstolen klagade bolaget över ogiltigförklaringen och åberopade artikel 1 i protokoll nr 1. Bolaget klagade också över att det utsatts för diskriminering, eftersom det hade behandlats annorlunda än de övriga 90 bolag som befunnit sig i samma situation, och åberopade i den delen artikel 14.

Europadomstolen noterade att bolaget i november 2002 hade upplyst registreringsmyndigheten och skattemyndigheten om att det hade ändrat adress och att det även upplyst tillsynsnämnden i maj 2003. Bolaget hade inte getts någon möjlighet att infinna sig och förklara sin inställning inför tillsynsnämnden och vid prövningen av dess överklagande hade målet avgjorts i dess frånvaro. De moldaviska domstolarnas prövning hade varit formalistisk och tycktes ha skett utan att det skett någon avvägning mellan det allmänna intresset och den påföljd som tillämpades. Domstolen fann därför att förfarandet varit godtyckligt och att bolaget hade påförts en oproportionerligt sträng påföljd. Med hänsyn till att bolaget också hade utsatts för diskriminerande behandling fann domstolen att de moldaviska myndigheterna inte hade följt någon verklig eller fast linje när det gällde beslutet att ogiltigförklara bolagets licenser. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14.

HÄNVISNINGAR
"Egendom"
Tre Traktörer AB ./. Sverige, dom 1989-07-07
Bimer S.A. ./. Moldavien, dom 2007-07-10 (jfr nr 7/07)
"ntrång"
Bimer S.A. ./. Moldavien, dom 2007-07-10 (jfr nr 7/07)
"Proportionalitet"
Pine Valley Developments Ltd m.fl. ./. Irland, dom 1991-11-29
Stretch ./. U K, dom 2003-06-24 (jfr nr 7/03)
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Sarban ./. Moldavien, dom 2005-10-04

Ali och Ayse Duran mot Turkiet
(Ansökan nr 42942/02, dom den 8 april 2008)
Domen finns endast på engelska.

En man avled till följd av misshandel hos polisen och ansvariga poliser behövde aldrig avtjäna de straff som dömdes ut. På grund härav uppkom ett oproportionerligt förhållande mellan det begångna brottet och straffet, vilket dessutom varken var strängt eller avskräckande. Eftersom Turkiet inte förmått skydda mannens liv eller hans fysiska och moraliska integritet kränktes såväl artikel 2 som artikel 3.

De klagande, D, är föräldrar till B som torterades till döds. Den 15 oktober 1994 greps B misstänkt för rån och sattes i polisarrest. Tidigt följande morgon påträffades han död i sin cell. Enligt en rapport som genast upprättades av polisen, åklagarmyndigheten och en medicinsk expert uppvisade Bs kropp inte några tecken på misshandel. De polismän som tjänstgjort vid tillfället uppgav också att B inte blivit torterad och att man funnit honom död när man gått för att erbjuda honom en kopp te. I rapporten noterades vidare att cellen, där det låg cigarettfimpar på golvet och fanns spindelnät på väggarna, inte hade blivit städad på en vecka. Den 29 december 1994 beslöt åklagaren att inte väcka åtal. Hans beslut grundades på obduktionsrapporten som angav att B avlidit på grund av en hjärtattack. I en senare rapport framgick att man funnit en blödning i Bs vänstra skuldra och att förhållandena för honom i arresten hade orsakat stress som lett till hjärtattacken. Till följd härav väcktes talan mot sju polismän, som under den följande rättegången genomgående förnekade att de misshandlat B. Brottmålsdomstolen fann slutligen att fyra av de anklagade polismännen hade slagit B och oavsiktligt dödat honom. Var och en av dem dömdes till fem års fängelse, ett straff som senare sattes ned till två år, nio månader och tio dagar med hänsyn till att några av dem hade hjälpt myndigheterna under utredningen. Den 22 mars 2002 omprövades målet i brottmålsdomstolen sedan det återförvisats på formella grunder och den tidigare domen fastställdes. Under förfarandet förnekade de tilltalade poliserna åter de anklagelser som riktades mot dem. Ds vidare klagomål, där de hävdade att poliserna borde ha avskedats och fällts för mord till följd av tortyr, avslogs av Kassationsdomstolen i juni 2003. De fyra poliser som dömdes avtjänade aldrig någon del av fängelsestraffet, eftersom de utdömda straffen villkorades enligt en lag om brott som begåtts före den 23 april 1999. - I Europadomstolen åberopade D artiklarna 2, 3, 6 och 13 och klagade över att deras son torterats till döds i polisarresten och att de ansvariga poliserna, trots att de befunnits skyldiga endast fått villkorliga fängelsestraff.

Europadomstolen fann att klagomålet så som det hade formulerats väsentligen gällde statens positiva skyldigheter att genom den nationella lagstiftningen skydda en persons liv och fysiska och moraliska integritet och att det därför skulle prövas med utgångspunkt i artiklarna 2 och 3. Domstolen noterade att brottmålsdomstolen hade slagit fast att de båda parterna var ense om att B slagits av fyra poliser och att han därefter hade avlidit. Domstolen beslöt därför att pröva om de rättsliga myndigheterna hade avsett att straffa de personer som var ansvariga för att B avlidit. De dömda poliserna hade fått sina straff nedsatta eftersom deras uttalanden uppgavs ha hjälpt utredarna. Detta var förvånande med hänsyn till att polismännen inte hade gjort några andra uttalanden än att ihärdigt förneka anklagelserna mot dem. Domstolen fann därför att brottmålsdomstolen hade använt sin prövningsrätt för att lindra konsekvenserna av en allvarlig brottslig gärning snarare än att visa att ett sådant handlande inte på något sätt kunde godtas. De dömda poliserna hade därefter i själva verket aldrig avtjänat sina fängelsestraff. Domstolen erinrade om att den redan tidigare slagit fast att när en statlig tjänsteman hade anklagats för brott där det ingick misshandel så var det av största betydelse att en brottmålsrättegång och ett avkunnande av en dom inte hindrades av preskription och att åtgärder som att bevilja amnesti eller nåd inte tilläts. Att villkora de dömda polisernas straff enligt den tillämpade lagen var jämförbart med en partiell amnesti och innebar i praktiken att man i verkligheten lät polismännen få straffrihet. Även om brottmålsdomstolen inte hade fattat något beslut i fråga om att avskeda de aktuella poliserna framgick det att tre av dem tagits ur tjänst till följd av att de dömts. Denna åtgärd var inte tillräcklig för att kompensera det förhållandet att det utdömda straffet aldrig hade verkställts. Det hade inte heller vidtagits några disciplinära åtgärder mot polismännen. Det hade därför rått ett oproportionerligt förhållande mellan det aktuella brottets svårighetsgrad och det straff poliserna fått. Det turkiska brottmålssystemet så som det tillämpats i Ds fall hade visat sig vara långt ifrån strängt och det hade haft endast en ringa avskräckande effekt. Turkiet hade inte förmått skydda Bs liv och hans fysiska och moraliska integritet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av dels artikel 2, dels artikel 3 och att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 3 avseende de undermåliga förhållandena i arresten.

HÄNVISNINGAR
Prövning enligt artiklarna 2 och 3
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Okkali ./. Turkiet, dom 2006-10-17
Zeynep Özcan ./. Turkiet, dom 2007-02-20 (jfr nr 3/07)
Dölek ./. Turkiet, dom 2007-10-02
Admissibility
Gökçe o. Demirel ./. Turkiet, dom 2006-06-22
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
I sak
Uçar ./. Turkiet, dom 2006-04-11
Anguelova ./. Bulgarien, dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Slimani ./. Frankrike, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Khashiyev o. Akayeva ./. Ryssland, dom 2005-02-24 (jfr nr 4/05)
Zeynep Özcan ./. Turkiet, dom 2007-02-20 (jfr nr 3/07)
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Öneryildiz ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Okkali ./. Turkiet, dom 2006-10-17
Hugh Jordan ./. U K, dom 2001-05-04
Abdülsamet Yaman ./. Turkiet, dom 2004-11-02
Tanli ./. Turkiet, dom 2001-04-10
Kalan ./. Turkiet, beslut 2001-10-02
Fazil Ahmet Tamer m.fl. ./. Turkiet, dom 2007-07-24

Nnyanzi mot U K
(Ansökan nr 21878/06, dom den 8 april 2008)
Domen finns endast på engelska.

Det saknades anledning att tro att en kvinna, som aldrig varit politiskt aktiv, skulle utsättas för förnedrande eller omänsklig behandling om hon utvisades till Uganda enbart på grund av sitt samröre med fadern, vilken varit minister där och som suttit fängslad i många år. Även om hon kunde sägas ha etablerat ett privatliv under sin vistelse i UK kunde en utvisning inte anses som ett oproportionerligt intrång i det privatlivet. Det skulle därför inte ske någon kränkning av vare sig artikel 3 eller artikel 8 om hon utvisades.

N är medborgare i Uganda. Hon är dotter till en f.d. minister som ingick i regeringen i Uganda under åren 1985-1986 och som också var det demokratiska partiets kassaförvaltare. N har studerat redovisning, är aktiv i sin kyrkliga församling och hon lider av astma. Hennes mor och yngre syskon är bosatta i Kenya. Fadern arresterades 1986 när det nuvarande styret tog makten och han har nu varit frihetsberövad sedan 1998 anklagade för förräderi. N arresterades 1987 vid ett besök hos fadern. Hon hölls kvar ett dygn och flydde därefter sedan hon fått tillstånd att söka upp ett lokalt sjukhus. Hon höll sig gömd till dess fadern frigavs senare under året. I oktober 1996 antogs fadern ha flytt till Kenya och familjen reste då dit. N återvände emellertid i januari 1997 i förhoppningen om att förhållandena hade förbättrats. I slutet av året förhördes hon angående faderns uppehållsort och hennes pass beslagtogs. Hon fick senare ett nytt pass i sitt eget namn men hon uppgav fel födelsedatum. I juli 1998 reste N till Kenya igen och kom därefter åter tillbaka till Uganda. I september 1998 fick hon en biljett till och ett turistvisum för U K. Den 21 september 1998 var hon tillsammans med sin familj i hemmet i Uganda när civilklädda poliser eller soldater genomsökte huset och letade efter bevis mot fadern som hade tagits med försedd med handbojor. N lämnade slutligen Uganda och kom den 27 september 1998 till U K, där hon sökte asyl. I november avslogs hennes ansökan med bl.a. motiveringen att hon inte varit involverad i politiken i Uganda och att hon inte hade påstått att hon haft några större problem under tiden från faderns frigivning 1987 till den påstådda husrannsakningen i september 1998. Vidare ansågs hon inte ha kunnat lämna Uganda på normal väg om hon varit av något större intresse för myndigheterna. N överklagade beslutet utan framgång. Hon gjorde också förgäves ett flertal framställningar till utrikesministern och hävdade att utvisningen från U K skulle strida mot Europakonventionen och 1998 års lag om mänskliga rättigheter. N greps i februari 2005 och placerades i förvar i avvaktan på att skickas iväg från U K. Sedan N klagat till Europadomstolen och domstolen anmodat U K med stöd av Regel 39 i rättegångsreglerna frigavs N och hon beviljades ett tillfälligt inresetillstånd på villkor att hon anmälde sig hos polisen varannan vecka. - I Europadomstolen hävdade N att en utvisning till Uganda skulle kränka hennes rättigheter enligt artikel 3, artikel 5 och artikel 8.

Europadomstolen noterade att den allvarligaste formen av förföljelse som N utsatts för i Uganda innan hon kom till U K var när hon greps och under en dag var berövad friheten och förhördes. Det hade aldrig påståtts att hon under det frihetsberövandet hade blivit misshandlad. I själva verket hade hon tillåtits uppsöka ett sjukhus sedan hon påstått att hon inte mådde bra. Omständigheterna vid frihetsberövandet var inte sådana att de nådde den minsta svårighetsgrad som krävs för att falla in under artikel 3. Domstolen fann vidare att det förhållandet att hon frivilligt hade återvänt från Kenya till Uganda och hennes optimistiska förväntan var bevis för att frihetsberövandet haft en begränsad negativ effekt på hennes mentala hälsa. Domstolen konstaterade att N fått leva ostörd och inte blivit trakasserad till slutet av 1997. Hon hade lyckats få ett nytt pass i sitt eget namn och utan svårigheter kunnat resa till Kenya med det innan hon åter vände tillbaka till Uganda helt frivilligt. Att N tänkt resa till U K som turist tydde också på att hon inte upplevt situationen i Uganda som farofylld. Slutligen hade Ns far varit frihetsberövad i nära tio år. Om myndigheterna hade velat ha uppgifter om honom hade de troligen gripit henne innan han sattes i häkte. Det hade inte heller lämnats någon förklaring till varför N kunde antas känna till mer om faderns politiska aktiviteter än han själv, särskilt som hon befunnit sig utomlands under nära tio år. Det saknades därför grundad anledning att tro att N var av något bestående särskilt intresse för myndigheterna i Uganda eller att hon skulle utsättas för förföljelse om hon återvände. N hade inte heller på något sätt varit politiskt aktiv i Uganda och domstolen fann det inte troligt att hon skulle utsättas för fara enbart på grund av sitt samröre med fadern. Efter att således ha prövat Ns personliga förhållanden i ljuset av den rådande allmänna situationen i Uganda fann domstolen att det inte fanns någon saklig grund för att tro att hon skulle utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling om hon utvisades. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skulle ske någon kränkning av artikel 3 om N utvisades till Uganda och att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt enligt artikel 5.

Domstolen fann vidare att det inte var nödvändigt att ta ställning till om Ns redovisningsstudier, hennes kyrkliga engagemang och den vänskap av okänd varaktighet som hon haft med en man under sin vistelse i UK innebar ett privatliv i den mening som avses i artikel 8. Även om man antog att så var fallet skulle ett utlämnande till Uganda ske "i överensstämmelse med lag" och vara motiverat av ett legitimt syfte, nämligen vidmakthållandet och tillämpningen av invandringsreglerna. När det gällde om intrånget i privatlivet var nödvändigt, fann domstolen, att det eventuella privatliv som N etablerat under sin vistelse i U K, inte medförde att utvisningen framstod som en oproportionerlig åtgärd, när det vägdes mot det legitima allmänna intresset av en effektiv invandringskontroll. Hon hade aldrig fått någon rätt att stanna i U K. Att hon fått vara kvar medan hennes asylansökningar och överklaganden prövades hade hela tiden inneburit en tillfällig vistelse och utlämningen blev inte oproportionerlig enbart på grund av påstådda dröjsmål i prövningen från myndigheternas sida. Inte heller kunde Ns astmaproblem, som påstods bli försämrade av stress, anses ha en så negativ effekt på hennes fysiska eller moraliska integritet att det stred mot artikel 8. Domstolen fann därför enhälligt att en utvisning till Uganda inte skulle medföra någon kränkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
Boujlifa ./. Frankrike, dom 1997-10-21
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
Ahmed ./. Österrike, dom 1996-12-17
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
H.L.R. ./. Frankrike, dom 1997-04-29
Jabari ./. Turkiet, dom 2000-07-11
Salah Sheekh ./. Nederländerna, dom 2007-01-11
Hilal ./. U K, dom 2001-03-06
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Müslim ./. Turkiet, dom 2005-04-26 (jfr nr 5/05)
Said ./. Nederländerna, dom 2005-07-05 (jfr nr 7/05)
Al-Moayad ./. Tyskland, beslut 2007-02-20
Fatgan Katani m.fl. ./. Tyskland, beslut 2001-05-31
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Price ./. U K, dom 2001-07-10
Mouisel ./. Frankrike, dom 2002-11-14 (jfr nr 10/02)
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Artikel 8
Moustaquim ./. Belgien, dom 1991-02-18
Üner ./. Nederländerna, dom 2005-07-05 (jfr nr 7/05)
Bensaid ./. U K, dom 2001-02-06
Costello-Roberts ./. U K, dom 1993-03-25

Paschalidis, Koutmeridis och Zaharakis mot Grekland
(Ansökningar nr 27863/05, 28422/05 och 28028/05, dom den 10 april 2008)
Domen finns endast på franska.

När högsta instans på ett oförutsebart sätt ändrade sin praxis i fråga om huruvida blanka röstsedlar skulle beaktas vid fördelningen av rösterna i en valkrets och det fick till följd att tre valda parlamentsledamöter förlorade sina platser, skedde det en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

P, K och Z är tre grekiska medborgare som klagar över att de med tillämpning av en dom från Högsta domstolen fråntagits sina platser i parlamentet. Under parlamentsvalet i mars 2004 kandiderade P, K och Z och alla tre valdes in i parlamentet. Den 30 mars 2004 vände sig F, en kandidat som misslyckats i valet, till Högsta domstolen med en begäran om att valet av P skulle undanröjas på grund av felaktigheter i valet. F klagade särskilt över att blanka röster i Ps valkrets inte hade beaktats när kvoten beräknades och hävdade att detta hade påverkat fördelningen av platser i valkretsen vilket fått till följd att P blivit vald i stället för henne. Högsta domstolen gjorde en ny tolkning av den aktuella lagstiftningen och fann i dom nr 12/2005 den 9 maj 2005 att de blanka rösterna skulle ha beaktats när kvoten beräknades och platserna fördelades. Till följd härav tilldelades F den plats som tidigare tilldelats P och han liksom K och Z fick lämna sina platser. I februari 2006 antog det grekiska parlamentet en ny bestämmelse som innebär att blanka röstsedlar inte skall beaktas vid rösträkningen i ett val. - I Europadomstolen åberopade P, K och Z artikel 3 i protokoll nr 1 och klagade över att de förlorat sina platser i parlamentet.

Europadomstolen noterade först att de klagande hade valts i enlighet med den gällande vallagen och att de därför inte kunde ha förutsett att valet av dem skulle upphävas till följd av en praxisändring. Domstolen betonade också det förhållandet att domen 12/2005 utgjorde det enda beslutet till förmån för att blanka röstsedlar skulle medräknas bland de giltiga rösterna, eftersom det grekiska parlamentet därefter hade antagit en ny lag enligt vilken blanka röstsedlar inte skall medräknas. Domstolen fann vidare att det ifrågasatta förfarandet kunde ändra på den uppfattning som väljarna gett uttryck för i valet. Domstolen noterade att under det ifrågavarande parlamentsvalet var det endast i den aktuella valkretsen som beräkningen av kvoterna hade skett med tillämpning av Högsta domstolens nya praxis. Domen nr 12/2005 hade alltså skapat två skilda kategorier av ledamöter i parlamentet: dels de som valts utan att blanka röstsedlar hade beaktats, dels de som fått sina platser till följd av att blanka röster tagits med vid beräkningarna, vilket varit till nackdel för de tre klagandena. Det oförutsebara sätt som de grekiska domstolarna hade tolkat och tillämpat den aktuella vallagen på var inte förenligt med konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Zdanoka ./. Lettland, dom (GC) 2006-03-16 (jfr nr 4/06)
Sadak m.fl. ./. Turkiet (nr 2), dom 2002-06-11 (jfr nr 6/02)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Lykourezos ./. Grekland, dom 2006-06-15 (jfr nr 6/06)

Wasserman mot Ryssland (nr 2)
(Ansökan nr 21071/05, dom den 10 april 2008)
Domen finns endast på engelska.

När en dom till förmån för en person fortfarande inte hade verkställts efter det att Europadomstolen funnit att den bristande verkställigheten innebar kränkningar av konventionen var domstolen behörig att pröva ett nytt klagomål över bristande verkställighet för perioden efter den tidigare domen. Domstolen fann att det åter skett en kränkning av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1. När det rättsmedel som stått till buds inte var effektivt skedde det en kränkning även av artikel 13.

W är både rysk och israelisk medborgare. Han har tidigare väckt talan i Europadomstolen (ansökan nr 15021/02) i fråga om bristande verkställighet av en dom till hans förmån gällande återbetalning av ett belopp om 1 600 USD som tullen beslagtog när han i januari 1998 kom till Ryssland och som han inte hade uppgett i sin tulldeklaration. I sin dom den 18 november 2004 fann Europadomstolen att det skett en kränkning av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1. Det nu aktuella målet gäller Ws klagomål över den fortsatt bristande verkställigheten av den ryska domen om återbetalning. - I Europadomstolen åberopade W artikel 6.1, artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13.

Den ryska regeringen hävdade att Europadomstolen inte var behörig att pröva målet eftersom Europarådets ministerkommitté ännu inte hade avslutat verkställigheten av domstolens tidigare dom. Domstolen medgav att den inte var behörig att ompröva de åtgärder som vidtagits av de ryska myndigheterna men fann att den trots det kunde granska den faktiska utvecklingen därefter. Domstolen noterade att det nu förevarande målet gällde Ws klagomål rörande ytterligare en period under vilken domen till hans förmån inte hade verkställts. Domstolen fann därför att den var behörig att pröva klagomålet.

Domstolen fann att klagomålet enligt artikel 13 över att W inte haft tillgång till något effektivt inhemskt rättsmedel skulle prövas först. Domstolen noterade att rysk lag inte angav något särskilt förfarande för klagomål över att en verkställighetsprocess dragit ut alltför långt på tiden. Med hänvisning till ett tidigare mål (Scordino) erinrade domstolen om att den fastställt de krav som gäller för att ett rättsmedel skall anses effektivt. Domstolen konstaterade att förfarandet i Ws mål hade pågått i mer än två och ett halvt år och att detta inte svarade mot det krav på skyndsamhet som är nödvändigt för att ett rättsmedel skall kunna anses effektivt. Dessutom hade de ryska domstolarnas ersättning till W för ideell skada, mindre än 250 EUR, varit uppenbart oskälig i ljuset av domstolens egen praxis i liknande mål. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 13.

Vidare erinrades om att domstolen tidigare i många fall har funnit att det i liknande situationer hade skett kränkningar av artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1. Den ryska regeringen hade inte fört fram några omständigheter eller argument som nu kunde leda domstolen till en annan slutsats i det här aktuella målet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av såväl artikel 6.1 som artikel 1 i protokoll nr 1.

Domstolen tillerkände W ersättning för bl.a. ideell skada med 4 000 EUR.

HÄNVISNINGAR
Domstolens behörighet
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Scozzari o. Giunta ./. Italien, dom (GC) 2000-07-13
Sejdovic ./. Italien, dom (GC) 2006-03-01 (jfr nr 3/06)
Oberschlick ./. Österrike, kommissionens beslut 1995-05-16
Lyons m.fl. ./. U K, beslut 2003-07-08
Mehemi ./. Frankrike (nr 2), dom 2003-04-10 (jfr nr 4/03)
Pailot ./. Frankrike, dom 1998-04-22
Leterme ./. Frankrike, dom 1998-04-29
Rando ./. Italien, dom 2000-02-15
Rongoni ./. Italien, dom 2001-10-25
Klagomålen, i vilken ordning skall de prövas
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Artikel 13
Balogh ./. Ungern, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Cocchiarella ./. Italien, dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Süßmann ./. Tyskland, dom 1996-09-16
Kanayev ./. Ryssland, dom 2006-07-27
Lositskiy ./. Ryssland, dom 2006-12-14
Artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1
Wasserman ./. Ryssland, dom 2004-11-18
Reynbakh ./. Ryssland, dom 2005-09-29
Gizzatova ./. Ryssland, dom 2005-01-13
Petrushko ./. Ryssland, dom 2005-02-24
Gorokhov o. Rusyayev ./. Ryssland, dom 2005-03-17
Burdov ./. Ryssland, dom 2002-05-07 (jfr nr 5/02)

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Allmänt ombuds närvaro under överläggning i förvaltningsdomstol
Bochet ./. Frankrike, 2008-04-10

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/05 och 5/07.

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Nurhan Yilmaz (nr 2) ./. Turkiet, 2008-04-08; dömd genom strafföreläggande
Abrahamian ./. Österrike, 2008-04-10; yrkande om m.f. avslaget utan motivering

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Avsaknad av möjlighet att få förnyad prövning för den som dömts i sin frånvaro
Gaga ./. Rumänien, 2008-03-25

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 4/05, 3/06, 6/06, 9/06, 1/07, 2/07 och 6/07.

Bestämmelse om klagofrist eller strikt tolkning hindrade domstolsprövning
Drahorád och Drahorádová ./. Tjeckien, 2008-03-20; för strikt tolkning av villkor för prövningstillstånd
Mourek ./. Tjeckien, 2008-04-03; för strikt tolkning av villkor för prövningstillstånd

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07 och 8/07.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar/beslut, artikel 6.1
Falimonov ./. Ryssland, 2008-03-25; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 6.1 Skälig tid
Gayvoronskiy ./. Ryssland, 2008-03-25; även artikel 1 i protokoll nr 1
Vacarencu ./. Moldavien, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Korotkikh ./. Ryssland, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mayamsin ./. Ryssland, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Shirykalova ./. Ryssland, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tikhov m.fl. ./. Ryssland, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Murtazin ./. Ryssland, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1, även Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut
Bulovic ./. Serbien, 2008-04-01; hindrade tillgång till domstolsprövning, se Rättvis
Taculescu m.fl. ./. Rumänien, 2008-04-01; även artikel 1 i protokoll nr 1
Regent Company ./. Ukraina, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Dmitriyeva ./. Ryssland, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1, även Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut
Ivan Novikov ./. Ryssland, 2008-04-03;
Pogulyayev ./. Ryssland, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tetsen ./. Ryssland, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Akinci ./. Turkiet, 2008-04-08; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yerlikaya ./. Turkiet, 2008-04-08; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gorokhov ./. Ryssland, 2008-04-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Shevchenko ./. Ryssland, 2008-04-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kolesnik ./. Ukraina, 2008-04-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Maydanik ./. Ukraina, 2008-04-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Martynchuk ./. Ukraina, 2008-04-10

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Keçecioglu m.fl. ./. Turkiet, 2008-04-08; exproprierad mark användes aldrig

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08 och 3/08.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Haci Zeki Uzun ./. Turkiet, 2008-03-27; artikel 5.3 frihetsberövande utan rättslig prövning
Varga ./. Rumänien, 2008-04-01; olagligt, även artikel 8 Husrannsakan
Meloni ./. Schweiz, 2008-04-10; olaglig förlängning

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Azevedo ./. Portugal, 2008-03-27; forskares kritik av annan forskares verk

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Förbud mot eller annat hindrande av eller påföljd för genomförd demonstration eller möte
Rosca, Secareanu m.fl. ./. Moldavien, 2008-03-27

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 1/07, 4/07 och 8/07.

För höga domstolsavgifter eller formellt hinder för domstolsprövning
Nemeti ./. Rumänien, 2008-04-01; ej erlagt stämpelavgift jfr Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08 och 3/08.

Granskning av fånges/häktads post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Vitan ./. Rumänien, 2008-03-25; även artikel 6.2 Oskuldspresumtionen
Guidi ./. Italien, 2008-03-27; även artikel 3 ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Husrannsakan m.fl. åtgärder i strid med bl.a. artikel 8
Varga ./. Rumänien, 2008-04-01; även artikel 5.1 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. nr 9/05, 8/06, 10/06 och 8/07.

Ineffektiv eller otillräcklig utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.
Dzeladinov m.fl. ./. Makedonien, 2008-04-10; artikel 3

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07 och 11/07.

Könsdiskriminering, bl.a. skilda pensionsåldrar, olika förmåner
McNamee ./. U K, 2008-03-27; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1
Bond ./. U K, 2008-04-01; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1
Cummins ./. U K, 2008-04-01; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1
Nelson ./. U K, 2008-04-01; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1
Szulc ./. U K, 2008-04-08; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 11/04, 6/06, 7/06, 9/06, 11/06, 9/07, 11/07, 1/08 och 2/08.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Kartal och Kizildag ./. Turkiet, 2008-04-08

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08 och 2/08.

Olaglig användning av mark/fastighet i avsaknad av formellt beslut om expropriation, utan ersättning eller annat förhållande i strid med artikel 1 i protokoll nr 1 eller annat hinder för nyttjande av mark
Velocci ./. Italien, 2008-03-18

Liknande mål finns även under rubriken Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning m.m.
Se också nr 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07 och 1/08.

Oskuldspresumtionen
Vitan ./. Rumänien, 2008-03-25; åklagares uttalande vid presskonferens, även artikel 8 Granskning av fånges post

Se liknande mål i bl.a. nr 1/02, 4/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 3/03, 10/03, 2/04, 4/04, 10/04, 1/05, 5/05, 3/06, 7/06, 9/06, 3/07, 7/07, 9/07 och 3/08.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Gümüsoglu m.fl. ./. Turkiet, 2008-03-18
Gigli Costruzioni S.R.L. ./. Italien, 2008-04-01; även artikel 6.1 Rättvis rättegång och Skälig tid
Yilmaz och Seçme ./. Turkiet, 2008-04-08

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008 och 3/08.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Kizil m.fl. ./. Turkiet, 2008-04-08

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Ryska övergrepp i Tjetjenien
Aziyevy ./. Ryssland, 2008-03-20; artiklarna 2, 3, 5 och 13 samt artikel 38.1 a)

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07 och 1/08.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Bartenbach ./. Österrike, 2008-03-20; inte fått yttra sig över bevisning, även Skälig tid
Alvanos m.fl. ./. Grekland, 2008-03-20; tillgång till domstolsprövning
Delespesse ./. Belgien, 2008-03-27; försvårande omständigheter prövade för flera tilltalade gemensamt
Kostadin Mihaylov ./. Bulgarien, 2008-03-27; nationella domstolar oense om mot vem talan skulle väckas
Lb Interfinanz A.G. ./. Kroatien, 2008-03-27; ej kränkning
Peric ./. Kroatien, 2008-03-27; svarandens vittnen hördes men inte klagandens
Gigli Costruzioni S.R.L. ./. Italien, 2008-04-01; även artikel 1 i protokoll nr 1 Otillräcklig ersättning samt Skälig tid
Bulovic ./. Serbien, 2008-04-01; Bristande verkställighet hindrade tillgång till domstolsprövning
Nemeti ./. Rumänien, 2008-04-01; ej erlagt stämpelavgift jfr För höga domstolsavgifter
Gradinar ./. Moldavien, 2008-04-08; rättegång och fällande dom mot avliden person
Mihalkov ./. Bulgarien, 2008-04-10; avgift minskade skadestånd o. avhöll fr. verkställighetsprocess, även Skälig tid.

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Korobov m.fl. ./. Ryssland, 2008-03-27
Sukhovoy ./. Ryssland, 2008-03-27

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Murtazin ./. Ryssland, 2008-03-27; även artikel 1 i protokoll nr 1, även Bristande verkställighet
Ponomaryov ./. Ukraina, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Dmitriyeva ./. Ryssland, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1, även Bristande verkställighet
Ignatyeva ./. Ryssland, 2008-04-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Luchkina ./. Ryssland, 2008-04-10
Nekhoroshev ./. Ryssland, 2008-04-10; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Yücel ./. Turkiet (nr 1), 2008-04-08

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Valentin Dumitrescu ./. Rumänien, 2008-04-01

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08 och 3/08.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
18 mars
Maio ./. Italien (24886/03)
Wilczynski ./. Polen (35760/06)
Elias ./. Slovakien (21326/07)
Pobijaková ./. Slovakien (45148/06)
Pekinel ./. Turkiet (9939/02)
Yildirim m.fl. ./. Turkiet (16456/03 o. 8138/06)
Dolhar ./. Slovenien (66822/01) även artikel 13
Gerden ./. Slovenien (44581/98) även artikel 13
20 mars
Bartenbach ./. Österrike (39120/03) brottmål, även Rättvis rättegång
Ivan Hristov ./. Bulgarien (32461/02) brottmål
Korfiatis ./. Grekland (34025/06) brottmål
Papastefanou ./. Grekland (39170/06)
25 mars
Falimonov ./. Ryssland (11549/02) även artikel 6.1 Bristande verkställighet
27 mars
Kouroupis ./. Grekland (36432/05) brottmål, även artikel 13
Terzoglou ./. Grekland (15280/06) narkotikabrott
Dim. Kai Aik. Tzivani O.E. ./. Grekland (4799/06)
Markou ./. Grekland (34035/06)
Seremetis ./. Grekland (38330/05)
Bergmann ./. Ungern (14276/04)
Csabainé Györi ./. Ungern (14996/05)
Gögös ./. Ungern (20014/04 och 25348/04)
1 april
Gigli Costruzioni S.R.L. ./. Italien (10557/03) expropriationsersättning; se även Otillräcklig och Rättvis
Shinckus ./. Belgien (29198/05)
Szilvássy ./. Ungern (17623/04)
Stukus m.fl. ./. Polen (12534/03)
Dekany ./. Rumänien (22011/03)
3 april
Golovkin ./. Ryssland (16595/02) brottmål, även artikel 13
Jeliazkov m.fl. ./. Bulgarien (9143/02) även artikel 13
Gavrilyak ./. Ukraina (31406/03)
N.B. ./. Ukraina (17945/02)
8 april
Krawczak ./. Polen (40387/06) brottmål, även artikel 13
Bezzina Wettinger m.fl. ./. Malta (15091/06)
Majcher ./. Polen (12193/02)
Ayse Gök m.fl. ./. Turkiet (60579/00)
Buyruk ./. Turkiet (14558/03)
Mesrure Sümer ./. Turkiet (64725/01)
Özgen and Others ./. Turkiet (28925/03)
Klinar ./. Slovenien (34544/02) även artikel 13
Sirc ./. Slovenien (44580/98) även artikel 13
10 april
Mihalkov ./. Bulgarien (67719/01) även artikel 6.1 Rättvis rättegång, se ovan
Avdelidis m.fl. ./. Grekland (15938/06)

ARTIKEL 5.3
1 april
Bereza ./. Polen (38713/06)
8 april
Yücel ./. Turkiet (nr 2) (31152/04)
Mehmet Bilen ./. Turkiet (5337/02) även artikel 5.4 och 5.5
Tarak ./. Turkiet (18711/02)




Senast ändrad: 2011-04-12