JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 2 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 15 januari - den 12 februari 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt".

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Levin mot Sverige, beslut 2009-01-20
Klagomål över socialnämndens beslut att begränsa umgänge för förälder vars barn bereds vård enligt LVU måste kommuniceras med regeringen innan frågan om admissiblity kan prövas. Klagomålet förklarades i övriga delar för inadmissible.

Dom

F.H. mot Sverige, 2009-01-20
Det som klaganden, en kristen, f.d. militär i Saddam Husseins armé och i Sverige dömd för mord på sin hustru, hade åberopat visade inte att han skulle utsättas för en verklig risk att bli dödad eller behandlad på ett sätt som stred mot konventionen om han utvisades till Irak och det skulle därför inte ske någon kränkning av artikel 2 eller 3 om beslutet att utvisa honom verkställdes.

Domar mot andra länder

Reklos och Davourlis mot Grekland, 2009-01-15
Fotografering av nyfödd baby på en privatklinik och vägran att lämna ut negativen till fotografierna kränkte artikel 8. När föräldrarnas klagomål över detta avvisades av överdrivet formalistiska skäl skedde en kränkning av rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

Burdov mot Ryssland (nr 2), 2009-01-15
Pilotmål om bristande verkställighet av ryska domar genom utebliven eller fördröjd betalning av förmån eller ersättning som tillerkänts en klagande av nationell domstol. Domstolen fann nu liksom i tidigare mål avseende samma klagande att det skett en kränkning av artikel 6 och av artikel 1 i protokoll nr 1 samt fann nu även en kränkning av artikel 13. Domstolen ålade Ryssland att inom viss tid införa ett rättsmedel som kan lämna lämplig gottgörelse vid kränkningar av förevarande slag.

Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien, 2009-01-15
Nationella myndigheter vidtog inte tillräckliga åtgärder för att skydda livet på en mor och hennes barn trots att dessa vid upprepade tillfällen hotats till livet av barnets far och han dödade dem sedan han frigivits från fängelset och tog därpå sitt eget liv. Det skedde därför en kränkning av artikel 2 och det var inte nödvändigt att pröva klagomålet om bristande utredning.

Katz mot Rumänien, 2009-01-20
Ännu ett vägledande mål avseende den rumänska lagstiftningen om återlämnande av fast egendom som nationaliserades under kommunisttiden.

Serife Yigit mot Turkiet, 2009-01-20
Med fyra röster mot tre har domstolen funnit att det inte skett någon kränkning av artikel 8 när efterlevandeförmåner enligt nationell lag endast kunde tillerkännas en civilrättsligt gift kvinna men inte en som gift sig enbart genom en religiös ceremoni.

Al-Khawaja och Tahery mot U K, 2009-01-20
När domstol tillät att vittnens utsagor som lämnats till polisen lästes upp i rättegången och vittnena inte var närvarande och kunde korsförhöras, var det till så stor nackdel för försvaret att det skedde en kränkning av artikel 6.1 i förening med 6.3 d).

Bulves AD mot Bulgarien, 2009-01-22
Nationella myndigheter vägrade ett bolag avdrag för ingående moms på grund av att bolagets leverantör inte uppfyllt sina skyldigheter utan lämnat sin momsredovisning först en senare period. Härigenom fick bolaget bära en för tung börda och det skedde en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Ramishvili och Kokhreidze mot Georgien, 2009-01-27
Undermåliga förhållanden i häkte och omotiverat stränga förhållanden under transport till och vid förhandling i rättssal kränkte artikel 3. När häktning förlängdes utan beslut kränktes artikel 5.1 c). Förhandling som genomfördes under kaotiska förhållanden och där domaren hjälpte åklagaren samt bristande skyndsamhet när häktning omprövades kränkte artikel 5.4.

A.L. mot Finland, 2009-01-27
Användning av bevisning, som utgjordes av en videoinspelning av samtal med en flicka som påstods ha blivit utsatt för sexuella övergrepp, var den avgörande bevisningen för att fälla den tilltalade för brott. När denne inte någon gång fick tillfälle att ställa frågor till flickan, innebar det sådana begränsningar av försvarets rättigheter att mannen inte ansågs ha fått en rättvis rättegång. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 d).

Women on Waves m. fl. mot Portugal, 2009-02-03
Fartyg, som användes för en planerad kampanj i Portugal för bl.a. avkriminalisering av aborter, vägrades med hjälp av krigsfartyg tillträde till portugisiskt territorialvatten. Åtgärderna var inte proportionerliga i förhållande till det mål som skulle uppnås och det skedde därför en kränkning av artikel 10.

Brunet-Lecomte m.fl. mot Frankrike, 2009-02-05
Fällande dom för publicering av en artikel vari en person i hätska ordalag anklagade en stor bank för att tvätta stora summor svarta pengar var, med hänsyn bl.a. till att uppgifterna inte verifierats, att uttalandena inte mildrats och att utdömt skadeståndsbelopp endast avsåg 1 EUR, proportionerlig och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 10.

Eerikäinen m.fl. mot Finland, 2009-02-10
De skäl, som lämnades för en fällande dom på grund av publicering av en artikel om en person som stod åtalad för bl.a. bedrägeri och i vilken en tidigare publicerad artikel återinfördes med fotografier och namn på den tilltalade, var visserligen relevanta men inte tillräckliga och levde inte upp till "ett trängande samhällsbehov". Den fällande domen var därför inte nödvändig i ett demokratiskt samhälle och det skedde en kränkning av artikel 10.

Iordachi m.fl. mot Moldavien, 2009-02-10
Lagstiftning om avlyssning var oklar och saknade tydliga regler om hur insamlat material skulle undersökas, bevaras och förstöras. När praktiskt taget alla ansökningar om tillstånd till avlyssning beviljades, gav lagen inte något skydd mot godtycklig maktutövning i strid med artikel 8.

Nolan och K mot Ryssland, 2009-02-12
En amerikansk missionär med giltigt visum vägrades inresa i Ryssland och berövades friheten under en natt på Moskvas flygplats, trots att han varit bosatt i Ryssland i många år och att hans 11 månader gamle son befann sig där. Motiveringen till beslutet var att hans religiösa aktiviteter innebar ett hot mot den nationella säkerheten. När regeringen inte lade fram någon bevisning för att åtgärderna var berättigade kränktes artiklarna 5, 8, 9 och 38 samt artikel 1 i protokoll nr 7.

Domar och beslut i Grand Chamber

Sergey Zolotukhin mot Ryssland, 2009-02-10
Frihetsberövande påföljd i administrativt förfarande innebar att den bakomliggande förseelsen var av straffrättslig karaktär. Personen i fråga åtalades igen för samma gärning och även om han frikändes förlorade han inte sin ställning som "offer". Brottmålet innebar därmed att han lagfördes två gånger för samma gärning och det skedde därför en kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7.

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik för året 2008 kom det in i runda tal 49 850 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 20 % i förhållande till 2007 års 41 650 klagomål. 1 671 klagomål förklarades admissible och 30 163 klagomål förklarades inadmissible eller avskrevs. 14 800 klagomål avgjordes genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolen avgjorde under förra året 1 881 mål genom dom vilket är en ökning med 8 % i förhållande till 2007 års 1 735 mål. Domstolen meddelade 1 543 domar. Domstolens balans av lottade mål uppgick vid årets slut till 97 300 mot 79 400 vid årets ingång, en ökning med 23 %. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 december 2008 till 21 450 vilket är en minskning med 12 % jämfört med balansen den 1 januari 2008.

Domstolen har under 2008 fått in 317 klagomål mot Sverige som lottats ut på kammare eller kommitté. Totalt 409 klagomål har förklarats inadmissible och 17 mål har kommunicerats med regeringen. Fem klagomål har förklarats admissible. Domstolen har meddelat två domar mot Sverige. Motsvarande siffror för den nya domstolens tioåriga verksamhet är 3 139 inkomna och lottade mål. 2 980 mål har förklarats inadmissible eller avskrivits, 176 mål har kommunicerats med regeringen, 46 mål har förklarats admissible och domstolen har meddelat 44 domar, varav 15 har inneburit att en förlikning har fastställts.

Mot bakgrund av att det i år är 50 år sedan domstolen bildades har domstolen presenterat några statistiska uppgifter för åren 1959-2008. Härav kan utläsas bl.a. att åren 1959-1998, eller på 40 år, meddelades sammanlagt 837 domar. År 1999 meddelades 177 domar och åren 2000-2004 meddelades 700-800 domar årligen. År 2005 uppgick antalet meddelade domar till 1 200 och därefter har antalet domar legat på drygt 1 500 (1 543 för 2008 avseende 1 881 klagomål).

Av de nu anhängiga lottade målen kommer drygt 27 000 från Ryssland, 11 000 från Turkiet och drygt 8 000 från resp. Rumänien och Ukraina. Drygt 4 000 mål kommer från Italien och Slovenien och Polen svarar för vardera drygt 3 000. Från Sverige kommer 243 mål, från Norge 82, från Finland 286, från Danmark 35 och från Island 13 mål.

De kränkningar som domstolen konstaterat under åren avser både för 2008 och de senaste tio åren tillsammans till en klart övervägande del rätten till en rättvis rättegång och rätten till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6 samt egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1. Även de kränkningar som Sverige ansetts skyldig till fördelar sig på samma sätt.

Enligt domstolens pressrelease den 9 februari 2009 (nr 94) har den stora kammarens panel för prövning av ansökningar om att hänskjuta mål som avgjorts i kammare till prövning i stor sammansättning beslutat att målen:
Guiso-Gallisay mot Italien (ansökan nr 58858/00, dom 2005-12-08) och
Kononov mot Lettland (ansökan nr 36376/04, dom 2008-07-24, jfr nr 8/08)
skall prövas av domstolen i stor sammansättning. Domstolen har vidare beslutat att avslå 28 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga, se vidare domstolens hemsida via "Recent press releases" och "Search".

Domstolen har den 20 januari 2009 förklarat klagomålet Cooperatieve Producentenorganisatie van de Nederlandse Kokkelvisserij U.A. ./. Nederländerna (13645/05) för inadmissible. Den klagande organisationen, som är en sammanslutning av enskilda och företag som ägnar sig åt mekaniskt musselfiske i Waddensjön, hade fått fisketillstånd med viss fiskekvot, vilket två NGOs klagade över. Den förvaltningsdomstol som prövade målet ansåg att fråga uppkom om tolkning och tillämpning av artikel 6 i EG-direktivet 92/43/EEG, det s.k. habitatdirektivet. Domstolen begärde därför ett förhandsbesked från EG-domstolen, ECJ. Den 29 januari 2004 offentliggjordes generaladvokatens förslag, innebärande att mekaniskt musselfiske endast skulle tillåtas om den behöriga nationella myndigheten, som skulle meddela tillstånd till fisket, var övertygad om att aktiviteten inte skulle påverka området i fråga negativt. Den klagande organisationen begärde tillstånd att få inkomma med ett skriftligt svar på yttrandet men ECJ avslog det yrkandet med motiveringen att organisationen inte hade visat att det antingen var till nytta eller nödvändigt att återuppta förfarandet. ECJ meddelade sin dom i september 2004 väsentligen i överensstämmelse med generaladvokatens förslag. Härefter upphävde den nationella domstolen organisationens tillstånd med motiveringen att i avsaknad av vetenskapliga bevis för att sådant fiske inte hade en skadlig inverkan på den naturliga miljön så stred tillstånden mot habitatdirektivet. - I Europadomstolen klagade organisationen över att dess rätt till ett kontradiktoriskt förfarande hade kränkts genom att ECJ hade vägrat den svara på generaladvokatens yttrande och åberopade artikel 6.1.

Europadomstolen konstaterade att såvitt klagomålet skulle förstås så att det riktades mot EU måste talan avvisas, eftersom EU inte anslutit sig till Europakonventionen. Domstolen måste emellertid ändå pröva Nederländernas ansvar, eftersom den nationella domstolen hade begärt ett utlåtande från ECJ. Domstolen hänvisade till sin praxis enligt vilken en konventionsstat inte anses ha avvikit från konventionens krav om den agerat i enlighet med skyldigheter som följer av dess medlemskap i en internationell organisation så länge som den organisationen skyddar grundläggande rättigheter på ett sätt som kan jämställas med konventionens skydd. Domstolen konstaterade att ECJ kan återuppta ett muntligt förfarande enligt regel 61 i sina förfaranderegler antingen på eget initiativ eller efter begäran från parterna. Den klagande organisationen hade framställt en sådan begäran men den hade avslagits på grund av att klaganden inte visat att det skulle vara till nytta eller att det var nödvändigt att återuppta förfarandet. Efter ECJs beslut hade den nationella domstolen kunna begära ett nytt förhandsbesked. Vidare hade den nationella domstolen, om organisationen, bortom rimligt vetenskapligt tvivel, hade förmått visa att mekaniskt musselfiske inte skulle påverka naturmiljön i Waddensjön negativt, kunnat besluta till organisationens fördel. Domstolen kunde därför inte finna att organisationen hade visat att det skydd den haft för att få en rättvis rättegång hade varit uppenbart bristfälligt och den hade därför inte kunnat vederlägga presumtionen att förfarandet inför ECJ gav samma skydd för dess grundläggande rättigheter som Europakonventionen. Klagomålet var därför uppenbart ogrundat och domstolens majoritet förklarade det därför inadmissible.

Den 30 januari 2009 hölls den högtidliga invigningen av domstolens 50e arbetsår. Dagen inleddes med ett seminarium med 150 av Europas mest framstående jurister som deltagare. Ämnet för seminariet var hur domstolens kollegor i internationella domstolar ser på dess 50-åriga tillvaro. Seminariet inleddes av presidenten Jean-Paul Costa och den belgiska domaren Françoise Tulkens. Anföranden hölls av bl.a. presidenten för den internationella brottstribunalen för forna Jugoslavien, Patrick Robinson, EG-domstolens president, Vassilios Skouris och ordföranden för Inter-amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, Paolo G. Carozza. Därefter följde den högtidliga invigningen som inleddes med ett tal av presidenten Costa följt av ett tal av presidenten för den internationella domstolen i Haag, Dame Rosalyn Higgins. Även den franska justitieministern, Rachida Dati, höll ett kort anförande. Den högtidliga invigningen kan ses på domstolens hemsida via länken "More information" under "Opening of the judicial year" på startsidan. Där finns också flera av talen att läsa samt ett fotogalleri.

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisninga" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Levin mot Sverige
(Ansökan nr 35141/06, beslut den 20 januari 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Klagomål över socialnämndens beslut att begränsa umgänge för förälder vars barn bereds vård enligt LVU måste kommuniceras med regeringen innan frågan om admissiblity kan prövas. Klagomålet förklarades i övriga delar för inadmissible.

L är mor till tre barn, T född 1999, S född 2001 och D född 2002. I mars 2003 separerade L från barnens far, B, och hon fick ensam vårdnaden om barnen. B fick viss umgängesrätt. Sommaren 2004 flyttade L från Mellansverige till Norrland, eller ca 85 mil bort, vilket medförde att Bs umgänge med barnen i praktiken upphörde. Under åren 2002 och 2003 hade socialnämnden på den första bostadsorten utrett barnens hemförhållanden och en kontaktfamilj hade ställts till Ls förfogande. En ny utredning inleddes 2004 men den lades ned när familjen flyttade. L gifte sig i november 2004 med J. I januari 2005 flyttade familjen igen till en mindre ort i Norrland och barnen började på dagis. Personalen där upplevde redan från början att L var stressad och distraherad och de lade märke till att barnens kläder och skor hade blivit sönderskurna men lagats. I mars 2005 kontaktade L BUP och bad om hjälp, eftersom hon ansåg att förhållandena var kaotiska. Hon uppgav att hon behövde hjälp med S som förstörde allt i hemmet inklusive möbler, kläder och skor. BUP kontaktade socialtjänsten och L kallades till ett möte som hon inte infann sig till. I april rapporterade dagispersonalen till socialtjänsten att barnen var smutsiga och hungriga när de kom på morgonen och att de uppträdde vilt och hyperaktivt. I maj 2005 kontaktade L åter BUP och då man uppfattade henne som mycket förvirrad anmälde man detta till socialtjänsten. Med hjälp av polis kunde ett beredskapsteam åtföljt av en vuxenpsykiatriker bereda sig tillträde till familjens bostad, vilken var i totalt förfall. L lade all skuld på S för bostadens tillstånd. L togs in för psykiatrisk tvångsvård och barnen placerades i ett jourfamiljehem vilket L samtyckte till. Under utredningen kände sig L missförstådd och hon återtog samtycket beträffande de två flickorna, T och D. Socialnämnden beslöt då att omedelbart omhänderta dessa med motiveringen att det var nödvändigt för att skydda dem. Man hänvisade till den pågående utredningen som visade att L saknade förmåga att ta hand om barnen. Det omedelbara omhändertagandet fastställdes av länsrätten och nämnden ansökte om att barnen skulle beredas vård. Länsrätten fann att S fortfarande bereddes vård på frivillig grund och beslöt att omhänderta även honom. Efter att ha hållit muntlig förhandling beslöt länsrätten i dom den 19 oktober 2005 att barnen skulle beredas vård enligt LVU och konstaterade att L saknade förmåga att ta hand om barnen. L klagade till kammarrätten L och åberopade bl.a. att hon nu fått veta att det inte var S som förstört deras hem utan hennes make, J. Makarna skildes i december 2005 och L hävdade att hemförhållandena då hade förbättrats. Barnens offentliga biträde hävdade att L saknade förmåga att ta hand om sina barn och noterade att hon avvisat alla erbjudanden om hjälp från socialtjänsten och att hon vägrat att ta något ansvar för den uppkomna situationen. I januari 2006 fastställde kammarrätten länsrättens dom. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i februari 2006. - Till följd av vårdbeslutet fick L rätt att besöka T en timma varannan vecka och att tala i telefon med henne en gång i veckan. Hon fick träffa S en gång var tredje vecka i närvaro av socialtjänstpersonal och hon fick umgänge med D en timma varje vecka. I oktober 2005 flyttades barnen och placerade i skilda familjehem, alla ca fem mil från Ls bostad. I maj 2006 flyttade L till Göteborg för att bo hos sin syster och till följd härav kunde hon resa upp för att träffa barnen bara en gång i månaden. L begärde utökat umgänge men socialtjänsten begränsade umgänget ytterligare med motivering att barnens far, B, också hade rätt till umgänge. Sålunda fick en av föräldrarna träffa barnen var tredje månad, vilket innebar att L endast fick träffa barnen två gånger om året. L överklagade beslutet men länsrätten och därefter även kammarrätten avslog hennes överklaganden. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i december 2007. - I Europadomstolen klagade L i flera avseende enligt artikel 8.

Europadomstolen tog först ställning till klagomålet över att omhändertagandet av barnen hade kränkt Ls rätt till familjeliv. Domstolen konstaterade att L inte klagat vare sig över länsrättens dom i augusti 2005 varigenom socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande av T och D fastställdes. L hade inte heller klagat över länsrättens beslut att omhänderta S. Klagomålet kunde därför inte tas upp till prövning, eftersom inhemska rättsmedel inte hade uttömts. Domstolen förklarade därför klagomålet i denna del för inadmissible.

När det gällde beslutet att bereda barnen vård noterade domstolen att enligt fastlagd praxis utgör en förälders och ett barns gemensamma rätt till varandras sällskap en grundläggande del av ett familjeliv och beslutet att bereda barnen samhällsvård innebar ett klart intrång i Ls rätt till respekt för sitt familjeliv enligt artikel 8.1. Varje sådant intrång medför en kränkning av nämnda artikel om det inte har stöd i lag, sker i något av de syften som anges som legitima i artikel 8.2 och kan anses som nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann att åtgärden hade haft stöd i 1990 års lag med särskilda bestämmelser om vård av unga och att det syftade till att skydda barnens hälsa och utveckling och deras rättigheter och friheter. När det gällde frågan om åtgärden varit nödvändig beaktade domstolen att det finns skilda uppfattningar i konventionsstaterna om myndigheternas rätt att ingripa i barns vårdnad, men att det är viktigt att komma ihåg att barnets bästa i varje enskilt fall är av avgörande betydelse. Man bör också ha i minnet att de nationella myndigheterna har fördelen av att ha direkt kontakt med alla berörda personer. Vidare varierar det utrymme som myndigheterna tillerkänns för sina bedömningar med hänsyn till hur allvarlig den aktuella frågan är och vilka intressen som står på spel, som t.ex. betydelsen av att skydda ett barn i en situation som bedöms innebära ett allvarligt hot mot dess hälsa och utveckling och - å andra sidan - målet att återförena familjen så snart omständigheterna tillåter. Domstolen fann att myndigheterna när det gäller att omhänderta ett barn för vård har ett stort utrymme för sina bedömningar. Barnens hemförhållanden hade i det här fallet varit föremål för utredningar 2002, 2003, 2004 och 2005 och det hade vid besök i hemmet i maj 2005 kunnat konstateras att hemmet var totalt ödelagt och att det saknades vatten och el. Fråga var om L vid tidpunkten för beslutet att bereda barnen samhällsvård hade haft förmåga att ta hand om sina barn. Domstolen beaktade vad som framkommit vid socialtjänstens utredning vilket visade att L saknade förmåga att tillgodose barnens grundläggande behov och att deras hälsa och utveckling redan hade skadats av bristen på omvårdnad. Det hade också framkommit att L vägrade ta emot hjälp och att hon saknade insikt om familjens problem. Domstolen förvånades över hur L ihärdigt lagt all skuld på den fyraårige sonen ända fram till november 2005 då maken J erkände att det var han som var skyldig till all förstörelse. Domstolen fann att de svenska myndigheterna hade handlat inom ramen för det utrymme de haft för sina bedömningar och att de gett relevanta och tillräckliga skäl för sitt beslut. Dessutom kunde L när som helst begära att beslutet om vård skulle upphävas på grund av att förhållandena hade förändrats. Till sist hade socialtjänsten en skyldighet att var sjätte månad ompröva beslutet om vård. Intrånget i Ls familjeliv hade därför varit berättigat och klagomålet i denna del var därför uppenbart ogrundat. Domstolen förklarade klagomålet även i denna del för inadmissible.

L hade också klagat över att barnen inte fick träffa varandra sedan de placerats i skilda familjehem. Hennes klagomål i denna del saknade emellertid stöd. L hade inte åberopat någon omständighet eller förhållande till stöd för sina påståenden. Klagomålet var därför även i denna del uppenbart ogrundat. Domstolen förklarade klagomålet i denna del för inadmissible.

När det slutligen gällde klagomålet över att myndigheterna begränsat hennes umgängesrätt till en gång var sjätte månad fann domstolen att frågan om admissibility inte kunde avgöras på grundval av handlingarna i akten. Domstolen fann det därför nödvändigt att kommunicera klagomålet i denna del med regeringen. Domstolen förklarade därför klagomålet avseende umgänget vilande.

HÄNVISNINGAR
K. o. T. ./. Finland, dom (GC) 2001-07-12
Kutzner ./. Tyskland, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Eglert ./. Sverige, beslut 2007-09-20 (jfr nr 10/07)

Dom

F.H. mot Sverige
(Ansökan nr 32621/06, dom den 20 januari 2009)
Domen finns endast på engelska.

Det som klaganden, en kristen, f.d. militär i Saddam Husseins armé och i Sverige dömd för mord på sin hustru, hade åberopat visade inte att han skulle utsättas för en verklig risk att bli dödad eller behandlad på ett sätt som stred mot konventionen om han utvisades till Irak och det skulle därför inte ske någon kränkning av artikel 2 eller 3 om beslutet att utvisa honom verkställdes.

F är irakisk medborgare och han kom till Sverige den 9 januari 1993 och ansökte om asyl och uppehållstillstånd. Han hävdade att han flytt från Irak av fruktan för Saddam Hussein och hans styre. Vid det första förhöret uppgav F att han hade tjänstgjort i det militära under kriget mot Iran. Därefter förflyttades han till en pansarvagnsdivision inom det republikanska gardet. Han hävdade att han aldrig varit inblandad i strid eller i politiska aktiviteter och att hans militära uppgifter huvudsakligen bestått av transportlogistik. I oktober 1992 hade han inkallats för att utföra militära uppdrag mot shia-befolkningen i Al Ahwar. Han kände att han inte kunde mörda sitt eget folk deserterade från armén och lämnade landet i december 1992. Han var kristen och hade tillhört Baath-partiet. Han hade aldrig mött Saddam Hussein men hade fått ett "Saddams vänner-kort", vilket gav honom vissa förmåner. I maj 1995, innan hans asylansökan hade avgjorts, dömdes F av tingsrätt för att ha mördat sin hustru till rättspsykiatrisk vård. Domstolen beslöt också att F skulle utvisas från Sverige på livstid. I december 2004 fann länsrätten att den rättspsykiatriska vården skulle upphöra och F släpptes fri. Under mellantiden hade F, i juli 1998, begärt att regeringen skulle upphäva utvisningsbeslutet. Efter Saddams fall uppgav han att han löpte risk att dödas på grund av sitt medlemskap i Baath-partiet och det republikanska gardet. Regeringen beslöt i juli 2006 att inte upphäva utvisningsbeslutet eftersom den fann att det inte fanns hinder för verkställigheten eller några andra skäl för upphävande enligt utlänningslagen. I augusti 2006 begärde F att Europadomstolen med tillämpning av regel 39 i domstolsreglerna skulle anmoda regeringen att avbryta verkställigheten tills vidare. - I Europadomstolen åberopade F artiklarna 2 och 3 och hävdade att om han utlämnades från Sverige till Irak så skulle han löpa en verklig risk att bli dödad eller utsatt för omänsklig behandling eller tortyr på grund av sin kristna tro och sin bakgrund som medlem av det republikanska gardet och Baath-partiet. Han hävdade också att han riskerade att dömas en gång till för mordet på sin hustru.

Fs klagomål förklarades admissible genom beslut den 13 maj 2008, jämför nr 6/08.

Europadomstolen fann att frågorna i målet enligt artiklarna 2 och 3 inte kunde särskiljas och att de därför skulle prövas tillsammans. Domstolen medgav att säkerhetssituationen i Irak var problematisk och betonade vikten av den information som förmedlades i nya rapporter från oberoende internationella organisationer för mänskliga rättigheter eller från regeringskällor. Domstolen fann emellertid i Fs fall att medan den allmänna situationen i Irak var osäker och problematisk så var den inte så allvarlig att den i sig kunde orsaka en kränkning av artikel 3 om F skulle återvända dit. Domstolens uppgift var därför att fastställa om Fs personliga förhållanden var sådana att ett återsändande till Irak skulle strida mot artiklarna 2 eller 3.

När det gällde Fs påstående att han löpte risk att bli dödad på grund av sin kristna tro beaktade domstolen att det inträffat flera händelser riktade mot kristna i Irak. Kristna kan dock fortfarande församlas där och, enligt tillgänglig allmän information, har den irakiska regeringen fördömt alla angrepp på denna grupp. I oktober 2008, när 12 kristna dödades i staden Mosul, ingrep polis och militär. Det stod därför klart att det inte fanns någon statligt sanktionerad förföljelse av kristna och eftersom ingen tagit på sig ansvaret för dessa angrepp, som också hade fördömts av islamiska grupper, framstod det som om de utförts av individer snarare än organiserade grupper. Vidare hade F varit medlem av det republikanska gardet och tjänstgjort i kriget mot Iran och i det första Gulf-kriget. Mot bakgrund av de uppgifter som F hade lämnat och med hänsyn till att tidigare medlemmar i det republikanska gardet hade inlemmats i den nya irakiska armén fann domstolen emellertid inget som talade för att F skulle löpa en risk att anklagas för någon typ av brott inför de irakiska domstolarna på grund av tjänstgöringen i det republikanska gardet. När det gällde hans medlemskap i Baath-partiet var det inte möjligt att fastställa om han varit en fullständig medlem eller inte och, om han varit det, vilken nivå han uppnått inom partiet. Med hänsyn till att F uppgett att han aldrig träffat Saddam Hussein eller varit inblandad i politiska aktiviteter fann domstolen det ytterst osannolikt att han hade tillhört något högre skikt inom partiet. Dessutom hade den nya lagstiftningen öppnat dörren för tidigare medlemmar i Baath-partiet att ansöka om återinträde i statlig tjänst. Det irakiska parlamentet hade i februari 2008 antagit en amnestilagstiftning som lett till att mer än 120 000 fångar hade frigivits i Irak. Domstolen fann därför att F inte löpte någon verklig risk att bli förföljd och än mindre att bli dömd till döden på grund av att han varit medlem i Baath-partiet. Beträffande påståendet att han riskerade att bli dödad av shiamuslimska militant grupper utanför rättsordningen, konstaterade domstolen att F hela tiden hävdat att han från 1988 och fram till dess han lämnade Irak hade arbetat i en transportdivision med logistik och att han hade lämnat landet eftersom han inte ville delta i angreppen på shiamuslimer. F hade därför inte personligen utfört några våldshandlingar eller kriminella handlingar mot shiabefolkningen som någon skulle vilja hämnas. I fråga om Fs farhågor om att bli dömd en andra gång i Irak för mordet på hustrun erinrade domstolen om att brottet ägt rum i Sverige och att F dömts och avtjänats sitt straff där. Trots viss osäkerhet om dess nuvarande status förbjöd den irakiska strafflagen att en person som dömts genom en lagakraftvunnen dom utomlands åter ställdes inför rätta i Irak. Sammanfattningsvis fann domstolen att det inte hade visats föreligga några vägande skäl för att tro att F skulle utsättas för en verklig risk att bli dödad eller behandlad på ett sätt som stred mot konventionen om han utvisades till Irak. Domstolen fann därför med fem röster mot två att en verkställighet av utvisningsbeslutet inte skulle leda till en kränkning av artikel 2 eller 3. Domstolen beslöt också att enligt regel 39 anmoda regeringen att inte utlämna F innan denna dom vunnit laga kraft.

Skiljaktiga meningar

Den irländska domaren Ann Power, med vilken den slovenske domaren Bostjan M. Zupancic instämde, lämnade en skiljaktig mening. Hon framhöll bl.a. att eftersom frågorna i målet är grundläggande och rättigheterna i fråga är absoluta måste bedömningen av om det finns en risk vara rigorös. Efter att på samma sätt som domstolen i övrigt ha gått igenom Fs olika argument gjorde domaren Power följande sammanfattning. På grund av sin ställning i Saddam Husseins republikanska garde, det intresse han därför utgjorde för shiamilitanta grupper, hans medlemskap i den kristna minoriteten och möjligheten av en förnyad rättegång i ett land som nyligen återinfört dödsstraff för det aktuella brottet, hade F enligt hennes uppfattning lagt fram en samlad bevisning som visade att det fanns vägande skäl för att tro att han, om han utlämnades, skulle utsättas för en verklig risk att bli behandlad i strid med artiklarna 2 och 3. Det ankom på svarandestaten att skingra alla tvivel härom. Så hade inte skett. Med hänsyn till Fs personliga förhållanden och mot bakgrund av den allmänna situationen i Irak i dag fann domaren Power att det vid en sannolikhetsbedömning hade fastställts att det skulle ske en kränkning av Fs rättigheter enligt artiklarna 2 eller 3 om utvisningsbeslutet verkställdes.

HÄNVISNINGAR
Üner ./. Nederländerna, dom (GC) 2006-10-18 (jfr nr 10/06)
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
H.L.R. ./. Frankrike, dom 1997-04-29
N.A. ./. U K, dom 2008-07-17 (jfr nr 8/08)
Collins o. Akasiebie ./. Sverige, beslut 2007-03-08 (jfr nr 4/07)
Matsiukhina o. Matsiukhin ./. Sverige, beslut 2005-06-21
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Reklos och Davourlis mot Grekland
(Ansökan nr 1234/05, dom den 15 januari 2009)
Domen finns endast på franska.

Fotografering av nyfödd baby på en privatklinik och vägran att lämna ut negativen till fotografierna kränkte artikel 8. När föräldrarnas klagomål över detta avvisades av överdrivet formalistiska skäl skedde en kränkning av rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

R och D är grekiska medborgare och föräldrar till A som föddes den 31 mars 1997 på en privat klinik. Direkt efter födseln placerades barnet på en steril enhet som endast den medicinska personalen hade tillträde till. Som ett led i ett erbjudande till föräldrarna om fotografering togs två fotografier av babyn av en yrkesfotograf. Föräldrarna reagerade mot att fotografen fått tillträde till den sterila miljön utan deras samtycke. Kliniken vägrade lämna över negativen till föräldrarna och till följd därav väckte dessa en skadeståndstalan som domstolen fann ogrundad och avvisade. Föräldrarna klagade förgäves i september 1998 och i augusti 2002 begärde de en laglighetsprövning. De hävdade att domstolarnas avgöranden hade skadat deras rätt till dignitet och till skydd för sitt privatliv. De framhöll också den potentiella risken för handikappade barn av att andra än läkare och sköterskor fick tillträde till den sterila enheten. Kassationsdomstolen avvisade emellertid deras klagomål på grund av att det var för vagt. - I Europadomstolen klagade R och D över de nationella domstolarnas avvisningsbeslut och åberopade rätten att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1. De klagade också över att det skett ett intrång i barnets rätt till respekt för sitt privatliv enligt artikel 8.

Europadomstolen noterade att enligt den grekiska kassationsdomstolen så hade de klagande inte uppfyllt ett av kraven för att få prövningstillstånd för sin begäran om laglighetsprövning genom att de inte redovisat de relevanta omständigheter som appellationsdomstolen hade grundat sitt beslut att avvisa deras överklagande på. Domstolen fann emellertid att kassationsdomstolen hade känt till de förhållanden som appellationsdomstolen fastställt. Domstolen fann att genom att vägra föräldrarnas klagomål prövningstillstånd enbart på grund av att det varit för vagt så hade kassationsdomstolen varit alltför formalistisk. Härigenom hade R och D förhindrats att få en prövning i kassationsdomstolen av om deras påståenden var välgrundade. Detta stred mot rätten att få tillgång till domstolsprövning. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen erinrade om att begreppet "privatlivet" är omfattande och innefattar rätten till identitet. Domstolen betonade att en persons bild avslöjar hans eller hennes unika särdrag och utgör ett av de viktigaste kännetecknen på hans eller hennes personlighet. Domstolen tillade att ett effektivt skydd av rätten att bestämma över sin bild förutsatte att samtycke inhämtas från den berörda personen när ett fotografi tas och inte bara när det blir fråga om en eventuell publicering. Domstolen noterade att eftersom A var minderårig hade rätten till hans bild legat i föräldrarnas händer. Deras samtycke hade inte vid något tillfälle efterfrågats, inte ens när det gällde att behålla negativen, vilket de motsatte sig. Domstolen noterade att negativen kunde ha använts vid ett senare tillfälle mot de berördas vilja. De grekiska domstolarna hade inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda As rätt till skydd för sitt privatliv. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Brechos ./. Grekland, beslut 2006-04-11
Efstathiou m.fl. ./. Grekland, dom 2006-07-27
Zouboulidis ./. Grekland, dom 2006-12-14
Beles m.fl. ./. Tjeckien, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Zvolský o. Zvolská ./. Tjeckien, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Artikel 8
Von Hannover ./. Tyskland, dom 2004-06-24 (jfr nr 7/04)
Schüssel ./. Österrike, beslut 2002-02-21
Sciacca ./. Italien, dom 2005-01-11 (jfr nr 1/05)
Wisse ./. Frankrike, dom 2005-12-20 (jfr nr 1/06)
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Evans ./. U K, dom (GC) 2007-04-10 (jfr nr 4/07)
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
Krone Verlag GmbH & Co. KG ./. Österrike, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
P.G. o. J.H. ./. U K, dom 2001-09-25

Burdov mot Ryssland (nr 2)
(Ansökan nr 33509/04, dom den 15 januari 2009)
Domen finns endast på engelska. (Pressrelease finns även på ryska och franska)

Pilotmål om bristande verkställighet av ryska domar genom utebliven eller fördröjd betalning av förmån eller ersättning som tillerkänts en klagande av nationell domstol. Domstolen fann nu liksom i tidigare mål avseende samma klagande att det skett en kränkning av artikel 6 och av artikel 1 i protokoll nr 1 samt fann nu även en kränkning av artikel 13. Domstolen ålade Ryssland att inom viss tid införa ett rättsmedel som kan lämna lämplig gottgörelse vid kränkningar av förevarande slag.

B inkallades av de militära myndigheterna den 1 oktober 1986 för att delta i katastrofhanteringen vid Tjernobylolyckan. Han deltog i verksamheten fram till den 11 januari 1987 och lider till följd härav att i mycket stor utsträckning ha utsatts för radioaktiva utsläpp. Han är på den grunden berättigad till olika sociala förmåner. Eftersom de ansvariga myndigheterna underlät att betala dessa förmåner fullt ut eller i tid stämde B dem från 1997 upprepade gånger inför nationella domstolar. Domstolarna beviljade hans yrkanden men ett antal av dessa domar verkställdes inte under olika långa perioder. I en dom den 7 maj 2002 (jfr nr 5/02) fann Europadomstolen att det skett kränkningar av artikel 6 och av artikel 1 i protokoll nr 1 på grund av myndigheternas underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder för att följa de nationella domstolarna beslut. I en resolution 2004 förklarade Europarådets ministerkommitté att den var nöjd med att regeringen i tid hade betalat B det skadestånd som Europadomstolen hade tillerkänt honom. Vidare noterades att åtgärder hade vidtagits för den grupp av personer som B tillhörde men att kommittén i samband med andra mål bevakade den bristande verkställigheten av nationella domstolars beslut mer allmänt i Ryssland. Under tiden har B fått ytterligare domar till sin fördel. En dom från domstolen i Shakty den 17 april 2003, som vann laga kraft den 9 juli 2003, var inte helt verkställd förrän den 19 augusti 2005. Samma domstols dom den 4 december 2003, som vann laga kraft den 15 december 2003, verkställdes inte fullt ut förrän den 18 oktober 2006. Ytterligare en dom från samma domstol den 24 mars 2006, som vann laga kraft den 22 maj 2006, verkställdes inte helt förrän den 17 augusti 2007. Två andra domar från den 22 maj 2007 och den 21 augusti 2007 verkställdes den 5 december 2007 respektive den 3 december 2007. - I Europadomstolen åberopade B artikel 6 och artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över myndigheternas underlåtenhet att följa de domar som de nationella domstolarna meddelat till hans fördel.

Europadomstolen konstaterade att det var ostridigt att de fem nationella domarna hade verkställts men inte i tid utan först efter vissa dröjsmål. Frågan var alltså om dessa dröjsmål kränkte konventionen. Domstolen redogjorde för de allmänna principer som var tillämpliga i målet. Domstolen fann i fråga om de första tre att dröjsmålen - två år och en månad, två år och tio månader samt ett år och nära tre månader - att de inte var förenliga med de krav som konventionen ställer upp när det gäller verkställighet av lagakraftvunna rättsliga beslut samt att de skadade själva kärnan i den klagandes rätt till domstolsprövning. När det gällde dröjsmålen med verkställigheten av de två sista nationella domarna fann domstolen att de inte var oskäliga. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6 avseende de första tre domarna.

Med hänsyn till att de aktuella bindande och verkställbara domarna medförde en fastställd rätt till betalning för den klagande, en rätt som skulle anses som "egendom", hade myndigheternas långdragna underlåtenhet att rätta sig efter domarna också kränkt Bs rätt till respekt för sin egendom. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 1 i protokoll nr 1.

B hade visserligen inte åberopat att det saknats effektiva nationella rättsmedel när det gällde hans klagomål över myndigheternas bristande verkställighet av de nationella domarna. Domstolen konstaterade trots det att det allt oftare klagades över de nationella rättsmedlens ineffektivitet i mål som gällde utebliven eller för sen verkställighet av nationella domar. Domstolen beslöt därför att pröva frågan enligt artikel 13. Sedan domstolen prövat de olika rättsmedel som fanns tillgängliga fann den att det inte fanns något effektivt rättsmedel, varken förebyggande eller kompenserande, som gav möjlighet till lämplig och tillräcklig gottgörelse i händelse av kränkningar av konventionen på grund av bristande verkställighet av rättsliga beslut som meddelats mot staten och dess enheter. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 13.

Europadomstolen konstaterade att det sedan år 2004 kommit in ett stort antal mål som hade sitt ursprung i systemfel eller strukturella problem i vissa länder. Domstolen har därför utvecklat ett pilotmålsförfarande. Domstolen fann nu att de konstaterade kränkningarna orsakats av ett förfarande som inte var förenligt med konventionen och som består i statens återkommande underlåtelser att betala skulder som fastställts i dom och i förhållande till vilka den förfördelade parten inte har något effektivt rättsmedel att tillgå. Domstolen förklarade att svarandestaten inom sex månader från det att denna dom vinner laga kraft måste inrätta ett effektivt nationellt rättsmedel som säkerställer att det ges lämplig och tillräcklig gottgörelse för utebliven eller för sen verkställighet av nationella domar i enlighet med konventionens principer och domstolens praxis. Domstolen förklarade vidare att svarandestaten måste bevilja sådan gottgörelse inom ett år från den dag då domen vinner laga kraft till alla offer för statliga myndigheters uteblivna eller för sena betalning av skulder enligt nationella domar som klagat till Europadomstolen innan denna dom meddelas och vars klagomål har kommunicerats med regeringen. Domstolen beslöt vidare, i avvaktan på att nämnda åtgärder vidtas, att under ett år från det denna dom vinner laga kraft vilandeförklara alla nya mål som kommer in rörande enbart frågan om utebliven eller för sen betalning som nationella domar har ålagt staten att betala.

Domstolen fann att de trångmål och den frustration som B upplevt hade förvärrats av myndigheternas ihållande underlåtelse att i tid betala sina skulder enligt de nationella domarna trots att Europadomstolen redan en gång funnit att det i detta hänseende skett kränkningar i hans fall. Domstolen höjde därför skadeståndet för ideell skada till 6 000 EUR .

HÄNVISNINGAR
Artikel 6
Hornsby ./. Grekland, dom 1997-03-19
Burdov ./. Ryssland, dom 2002-05-07 (jfr nr 5/02)
Raylyan ./. Ryssland, dom 2007-02-15
Moroko ./. Ryssland, dom 2008-06-12
Metaxas ./. Grekland, dom 2004-05-27
Akashev ./. Ryssland, dom 2008-06-12
Shvedov ./. Ryssland, dom 2005-10-20
Kosmidis o. Kosmidou ./. Grekland, dom 2007-11-08
Kukalo ./. Ryssland, dom 2005-11-03
Comingersoll ./. Portugal, dom (GC) 2000-04-06
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Artikel 1 i protokoll nr 1
Vasilopoulou ./. Grekland, dom 2002-03-21
Burdov ./. Ryssland, dom 2002-05-07 (jfr nr 5/02)
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Wasserman ./. Ryssland (nr 2), dom 2008-04-10 (jfr nr 4/08)
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Metaxas ./. Grekland, dom 2004-05-27
Akashev ./. Ryssland, dom 2008-06-12
Lositskiy ./. Ryssland, dom 2006-12-14
Isakov ./. Ryssland, dom 2008-06-19
Jasiuniene ./. Litauen, beslut 2000-10-24
Moroko ./. Ryssland, dom 2008-06-12
Plotnikovy ./. Ryssland, dom 2005-02-24
Akkus ./. Turkiet, dom 1997-07-09
Aka ./. Turkiet, dom 1998-09-23
Gayvoronskiy ./. Ryssland, dom 2008-03-25
Artikel 46
Scozzari o. Giunta ./. Italien, dom (GC) 2000-07-13
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Lukenda ./. Slovenien, dom 2005-10-06
S. o. Marper ./. U K, dom (GC) 2008-12-04 (jfr nr 11/08)
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Hutten-Czapska ./. Polen, dom (GC) 2006-06-19 (jfr nr 7/06)
Hutten-Czapska ./. Polen, dom (GC) 2008-04-28 (förlikning)
E.G. ./. Polen, beslut 2008-09-23
Wolkenberg m.fl. ./. Polen, beslut 2007-12-04
Xenides-Arestis ./. Turkiet, dom 2005-12-22 (jfr nr 1/06)
E.G. ./. Polen, beslut 2008-09-23
Kukalo ./. Ryssland, dom 2005-11-03
Wasserman ./. Ryssland (nr 2), dom 2008-04-10 (jfr nr 4/08)
Bottazzi ./. Italien, dom (GC) 1999-07-28

Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien
(Ansökan 46598/06, dom den 15 januari 2009)
Domen finns endast på engelska.

Nationella myndigheter vidtog inte tillräckliga åtgärder för att skydda livet på en mor och hennes barn trots att dessa vid upprepade tillfällen hotats till livet av barnets far och han dödade dem sedan han frigivits från fängelset och tog därpå sitt eget liv. Det skedde därför en kränkning av artikel 2 och det var inte nödvändigt att pröva klagomålet om bristande utredning.

De klagande, B, hans hustru och deras tre barn, är släktingar till MT och hennes barn VT vilka båda dödades av VTs far, MM. Fram till juli 2005 bodde MT och MM tillsammans hemma hos MTs föräldrar. Då flyttade MM efter häftiga dispyter med flera av hushållets medlemmar. I januari 2006 anmälde MT honom till polisen för att ha hotat att döda henne. Den 15 mars 2006 fann tingsrätten att MM var skyldig till att vid upprepade tillfällen ha hotat att döda MT, sig själv och barnet med en bomb och dömde honom till fem månaders fängelse. Som en säkerhetsåtgärd beslöts att MM skulle genomgå en tvångsmässig psykiatrisk behandling under fängelsevistelsen och även därefter om det bedömdes nödvändigt. Den 28 april 2006 ändrade appellationsdomstolen det beslutet och begränsade behandlingen till tiden för fängelsevistelsen. MM avtjänade sitt straff och frigavs den 3 juli 2006. Den 15 augusti 2006 sköt han MT och dottern VT till döds innan han tog livet av sig själv. - I Europadomstolen klagade B m.fl. över att staten inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda MT och VT och över att det inte gjorts en effektiv utredning av möjligheten att staten var ansvarig för MTs och VTs död. De klagande åberopade artikel 2 och artikel 13.

Europadomstolen konstaterade att de nationella domstolarnas bedömningar och de slutsatser som dragits av den psykiatriska undersökningen otvivelaktigt hade visat att myndigheterna varit medvetna om att hoten mot MTs och VTs liv hade varit allvarliga och att alla rimliga åtgärder skulle ha vidtagits för att skydda dem. Domstolen noterade emellertid att MMs bostad och fordon inte hade genomsökts under det inledande skedet av brottmålet mot honom och detta trots att han vid upprepade tillfällen hotat att använda en bomb. Även om det psykiatriska utlåtande som upprättats inför brottmålet hade betonat behovet av fortsatt psykiatrisk behandling hade regeringen inte förmått visa att MM faktiskt hade fått lämplig behandling. MM hade i själva verket inte följt ett individuellt program under tiden i fängelset även om det varit ett krav enligt domen. Han hade inte heller undersökts omedelbart innan han frigavs för att man skulle kunna bedöma om det fanns en risk att han skulle verkställa sina dödshot mot MT och VT när han väl blev fri. Domstolen fann att de nationella myndigheterna inte hade vidtagit lämpliga åtgärder för att skydda livet på MT och VY. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kräkning av artikel 2 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet avseende underlåten utredning enligt artikel 2 eller klagomålet enligt artikel 13.

Skiljaktig motivering

Den cypriotiske domaren George Nicolaou lämnade en skiljaktig motivering som finns fogad till domen.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Cardot ./. Frankrike, dom 1991-03-19
Van Oosterwijck ./. Belgien, dom 1980-11-06
E m.fl. ./. U K, dom 2002-11-26 (jfr nr 11/02)
Caraher ./. U K, beslut 2000-01-11
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Slimani ./. Frankrike, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Artikel 2 i sak
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom (GC) 2005-07-06 (jfr nr 7/05)
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Bromiley ./. U K, beslut 1999-11-23
Artikel 2 - utredning
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Perez ./. Frankrike, dom (GC) 2004-02-12 (jfr nr 2/04)
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Mastromatteo ./. Italien, dom (GC) 2002-10-24 (jfr nr 10/02)
Lazzarini o. Ghiacci ./. Italien, beslut 2002-11-07
Tarariyeva ./. Ryssland, dom 2006-12-14

Katz mot Rumänien
(Ansökan nr 29739/03, dom den 20 januari 2009)
Domen finns endast på franska.

Ännu ett vägledande mål avseende den rumänska lagstiftningen om återlämnande av fast egendom som nationaliserades under kommunisttiden.

Ks föräldrar ägde ett hus med en bit mark som de överlämnade till staten 1966. Staten sålde den 27 november 1973 egendomen till S, som varit hyresgäst där sedan staten tog över. Den 13 augusti 2001 gav K in en begäran till kommunen i Satu Mare för att återfå egendomen enligt lagen nr 10/2001. Hans begäran har ännu inte prövats av myndigheten. År 2002 väckte K en talan vid domstol för att få överlämnandet till staten annullerat av brist på samtycke. Han försökte också få sin rätt till egendomen fastställd och försäljningsavtalet den 27 november 1973 upphävt. Domstolen förklarade den 25 juni 2002 överlämnandet av egendomen till staten för ogiltigt men avslog Ks övriga ansökningar med motiveringen att S hade handlat i god tro när han undertecknade avtalet 1973. K klagade utan framgång. - I Europadomstolen åberopade K artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över att han inte kunde återfå äganderätten till den fasta egendom som staten hade sålt.

Europadomstolen bekräftade åter att när det gällde den rumänska lagstiftningen om förfaranden avseende egendom som nationaliserats under kommunistregimen så innebar statens försäljning av enskilds egendom till tredje man i god tro att den enskilde berövades sin egendom. Domstolen konstaterade igen att "Proprietatea-fonden" som ansvarade för betalning av ersättning på grundval av lagen nr 10/2001 inte fungerade effektivt. Domstolen noterade att lagstiftningen, vare sig lagen 10/2001 eller ändringsförfattningen nr 247/2005, inte tog hänsyn till den skada som uppkom genom att enskilda inte kunde använda den egendom som återlämnats till dem genom ett lagakraftvunnet beslut och genom att de under lång tid inte kunde få någon ersättning. Omintetgörandet av Ks äganderätt kombinerat med en total avsaknad av ersättning under mer än sex år hade därmed skadat hans rätt att förfoga över sin egendom. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Domstolen konstaterade vidare att det fanns ett vidsträckt strukturproblem när det gällde den rumänska lagstiftningen om återlämnande av nationaliserad fast egendom som staten sålt till tredje man som varit i god tro. Domstolen erinrade om svarandestatens skyldigheter enligt artikel 46 och om att staten under ministerkommitténs övervakning kan välja medel för att uppfylla dessa skyldigheter så länge de medel som används är förenliga med konventionen. Domstolen noterade att den redan hade prövat ett hundratal liknande mål, att det fortfarande fanns många liknande mål anhängiga i domstolen och att Rumäniens tillkortakommande utgjorde ett hot mot konventionsmaskineriets framtida effektivitet. Domstolen framhöll att lagstiftningen måste ändras vid snarast möjliga tillfälle för att förhindra att sådana situationer som den nu aktuella uppkommer och för att få slut på de kränkningar som domstolen har kunnat konstatera.

HÄNVISNINGAR
Artikel 1 i protokoll nr 1
Strain m.fl. ./. Rumänien, dom 2005-07-21
Porteanu ./. Rumänien, dom 2006-02-16
Voda och Bob ./. Rumänien, dom 2008-02-07
Ruxanda Ionescu ./. Rumänien, dom 2006-10-12
Artikel 46
Paduraru ./. Rumänien, dom 2005-12-01
Strain m.fl. ./. Rumänien, dom 2005-07-21
Xenides-Arestis ./. Turkiet, dom 2005-12-22 (jfr nr 1/06)
Scordino ./. Italien (nr 3), dom 2007-03-06 (ers.)
Driza ./. Albanien, dom 2007-11-13
Toganel o. Gradinaru ./. Rumänien, dom 2006-06-29
Tudor ./. Rumänien, dom 2008-01-17
Albu ./. Rumänien, dom 2008-06-17
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)

Serife Yigit mot Turkiet
(Ansökan nr 3976/05, dom den 20 januari 2009)
Domen finns endast på franska.

Med fyra röster mot tre har domstolen funnit att det inte skett någon kränkning av artikel 8 när efterlevandeförmåner enligt nationell lag endast kunde tillerkännas en civilrättsligt gift kvinna men inte en som gift sig enbart genom en religiös ceremoni.

S gifte sig 1976 med Ö genom en religiös ceremoni. Ö avled den 10 september 2002 och deras yngsta barn, E, var då endast tolv år gammal. Den 11 september 2003 väckte S talan dels i sitt eget namn, dels för E, för att få äktenskapet med Ö erkänt och för att få E inskriven i befolkningsregistret som hans dotter. Tingsrätten biföll yrkandet avseende E men avslog Ss yrkande om att äktenskapet skulle erkännas. S vände sig också till pensionsfonden för att få Ös pension och sjukvårdsförmåner överförda på sig och dottern. Förmånerna beviljades E men inte S med motiveringen att hennes äktenskap med Ö inte lagligen hade erkänts. S klagade utan framgång. - I Europadomstolen åberopade S artikel 8 och klagade över domstolarnas vägran att föra över hennes döde makes socialförsäkringsförmåner på henne.

Europadomstolen noterade att S, hennes partner och deras barn utgjorde en familj, eftersom S hade gift sig med Ö genom en religiös ceremoni och levt tillsammans med honom fram till hans frånfälle och hade fått sex barn med honom. Domstolen konstaterade att det avgörande förhållandet var om ett åtagande hade gjorts som innefattade kontraraktuella rättigheter och skyldigheter. Domstolen noterade att det i vissa länder finns en pågående trend mot att godta och t.o.m. erkänna andra stabila former av sammanboende än äktenskap men konstaterade att enligt turkisk lag ger en religiös vigselceremoni som utförs av en imam inte upphov till några förpliktelser mot tredje man eller staten. Domstolen fann det inte oskäligt att i Turkiet skydd ges endast till civila äktenskap och erinrade om att äktenskapet förblir en institution som i stor utsträckning anses medföra en särskild status för dem som ingår ett sådant. I det aktuella fallet fann domstolen att skillnaden när det gällde behandlingen av gifta och ogifta par i fråga om efterlevandeförmåner syftade till att skydda den traditionella familjen grundad på äktenskapliga band. Den var därför berättigad. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det inte skett någon kränkning av artikel 8.

Skiljaktiga meningar

Ordföranden i målet, den belgiska domaren Francoise Tulkens, den italienske domaren Vladimiro Zagrebelsky och den ungerske domaren András Sajó lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg i korthet följande. Domstolen har ofta haft tillfälle att precisera begreppet familjeliv och slagit fast att det omfattar såväl förhållanden grundade på äktenskap som på faktiska förhållande och att omständigheterna kan leda till att man erkänner ett konventionellt familjeliv även om de juridiska banden brister. Det är ostridigt att S inte fått de sociala förmåner som normalt tillförsäkras en efterlevande maka. Regeringen har begränsat sig till att hävda att ingen kan få dra nytta av äktenskapliga rättigheter om man inte uppfyller lagens krav. Det hade därför varit möjligt att betrakta Ss klagomål i förhållande till artikel 1 i protokoll nr 1 i förening med artikel 14. De skiljaktiga kunde inte godta majoritetens bedömning att den skillnad i behandling som förelåg när det gällde efterlevande, mellan makar och ogifta personer, följde ett legitimt syfte och grundades på ett objektivt och skäligt berättigande, nämligen skyddet för den traditionella familjen grundad på äktenskapliga band. Majoriteten har inte prövat proportionaliteten, som enligt domstolens praxis innefattas i begreppet "objektivt och skäligt berättigande". Artikel 8 och även i vissa fall artikel 14 kan också ålägga staterna positiva skyldigheter som syftar till att göra konventionens skydd verkligt och effektivt. Majoriteten ger inget svar på Ss argument att de nationella myndigheterna varit medvetna om situationen och inte gjort något för att rätta till den. Domen behandlar knappast heller Ss andra argument att, i situationer som den aktuella, endast kvinnor blir "offer" och inte män, vilket leder till frågan om indirekt diskriminering.

HÄNVISNINGAR
Marckx ./. Belgien, dom 1979-06-13
Johnston m.fl. ./. Irland, dom 1986-12-18
K. o. T. ./. Finland, dom (GC) 2001-07-12
Keegan ./. Irland, dom 1994-05-26
Al Nashif ./. Bulgarien, dom 2002-06-20 (jfr nr 7/02)
X, Y o. Z ./. U K, dom 1997-04-22
Merger o. Cros ./. Frankrike, dom 2004-12-22 (jfr nr 1/05)
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Joanna Shackell ./. U K, beslut 2000-04-27
Antonio Mata Estevez ./. Spanien, beslut 2001-05-10

Al-Khawaja och Tahery mot U K
(Ansökningar nr 26766/05 och 22228/06, dom den 20 januari 2009)
Domen finns endast på engelska.

När domstol tillät att vittnens utsagor som lämnats till polisen lästes upp i rättegången och vittnena inte var närvarande och kunde korsförhöras, var det till så stor nackdel för försvaret att det skedde en kränkning av artikel 6.1 i förening med 6.3 d).

Målet avser två separata klagomål som domstolen beslutat att sammanföra.

A arbetade som konsulterande läkare inom området rehabiliteringsmedicin. Han anklagades för att i två fall ha ofredat två kvinnliga patienter medan de var under hypnos. En av kvinnorna, S, begick självmord innan rättegången, dock inte på grund av ofredandet. Hon hade emellertid dessförinnan uttalat sig till polisen. Den 22 mars 2004 beslöts att hennes uttalande skulle läsas upp för juryn. Domaren förklarade att innehållet i uttalandet var avgörande för åtalet, eftersom det inte fanns någon annan direkt bevisning om vad som inträffat. Försvaret medgav att om Ss uttalande lästes upp för juryn vid rättegången så skulle de kunna vederlägga det genom korsförhör med andra vittnen. Under rättegången fick juryn höra bevisning från ett antal olika vittnen och försvaret fick möjlighet att korsförhöra dessa. Domaren talade om för juryn hur de skulle se på den avlidnas uttalande och påpekade för dem att de inte hade sett henne berätta eller korsförhöras och att alla anklagelser förnekades. A dömdes genom en enhällig dom för båda fallen av ofredande till fängelse i 15 månader för det första fallet och 12 månader för det andra och straffen skulle avtjänas efter varandra. A klagade utan framgång. Appellationsdomstolen fann att domarens anvisningar till juryn varit lämpliga och fann att det inte skett någon kränkning av artikel 6 i konventionen. As vidare överklagande var förgäves.

T högg den 19 maj 2004 en person, S, i ryggen tre gånger med en kniv och anklagades för uppsåtligt vållande till kroppsskada och för försök att hindra rättvisan genom falsk tillvitelse. Han uppgav till polisen att han sett två svarta män knivhugga S. När vittnen förhördes på platsen var det ingen som sett T hugga S. Två dagar senare uppgav emellertid ett av vittnena till polisen att han sett T hugga S. Av Ss uttalande till polisen framgick klart att han inte sett vem som stuckit honom. Den 26 april begärde åklagaren tillstånd att få läsa upp vittnets uttalande, eftersom denne var för rädd för att uppträda i domstolen. Tillstånd beviljades och vittnesmålet lästes upp för juryn i vittnets frånvaro. Även T vittnade. När han sammanfattade målet varnade domaren juryn om faran av att lita på det ifrågavarande vittnesmålet. T dömdes den 29 april 2005 genom ett majoritetsbeslut huvudsakligen för uppsåtligt vållande av allvarlig kroppsskada till fängelse i tio år och tre månader. T klagade och hävdade att hans rätt till en rättvis rättegång hade inskränkts, eftersom han inte kunnat korsförhöra det aktuella vittnet. Klagomålet vann ingen framgång. Appellationsdomstolen medgav emellertid att hade vittnets utsaga inte tillåtits så hade förutsättningarna för en fällande dom minskat och möjligheten till frikännande ökat. Domstolen noterade att korsförhör med andra av åklagarens vittnen och bevisning från T och åskådare kunde förhindra orättvisa. Det noterades också att domaren givit juryn anvisningar om hur den skulle behandla uttalandet i fråga. Ts vidare överklaganden var förgäves. - I Europadomstolen åberopade A och T artikel 6.1 och 3 d) och klagade över att de fällande domarna till övervägande del grundades på utsagor av vittnen som inte kunde korsförhöras under rättegången och att de därför inte fått en rättvis rättegång.

Europadomstolen konstaterade i båda fallen att de ifrågasatta uttalandena utgjorde den enda eller åtminstone den avgörande grunden för de fällande domarna mot var och en av de klagande.

I fallet A fann domstolen att inget av de förhållanden som den brittiska regeringen åberopat vare sig för sig eller sammantagna kunde ha utgjort en motvikt mot den nackdel som det innebar för försvaret att Ss uttalande tilläts. För det första om Ss uttalande inte hade tillåtits så var det troligt att A endast hade ställts till ansvar för det andra fallet av ofredande och han hade då bara behövt uttala sig i den delen. Det hade inte funnits någon antydan om samförstånd mellan de båda kvinnorna. Avsaknaden av samförstånd kunde emellertid inte ändra domstolens bedömning att innehållet i det uttalande som tillåtits utgjorde bevisning för åtalspunkten ett som A inte kunde ha vederlagt på ett effektivt sätt. När det gällde domarens varning till juryn fann domstolen att inte ens en bättre anvisning hade kunnat uppväga effekten av ett oprövat uttalande vilket varit den enda bevisningen mot den klagande. Domstolen fann därför enhälligt att det när det gällde A hade skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 d).

Inte heller i fallet T fann domstolen att de förhållanden som den brittiska regeringen åberopat, varken var för sig eller sammantagna, kunde ha utgjort en motvikt mot den stora nackdel det innebar för försvaret att Ts uttalande tilläts. Domstolen konstaterade att det förhållandet att alternativa åtgärder hade avvisats som olämpliga inte fritog de nationella domstolarna från skyldigheten att säkerställa försvarets rättigheter. Det medförde i stället en ännu större skyldighet att skydda dessa rättigheter. Domstolen fann vidare att vittnets uttalande inte kunde ha vederlagts på ett effektivt sätt, eftersom det inte hade funnits några andra vittnen som var villiga att vittna. Ts rätt att själv avlägga vittnesmål för att förneka anklagelserna kunde inte sägas ha uppvägt det förhållandet att det inte funnits något tillfälle att förhöra eller korsförhöra åklagarens enda ögonvittne mot honom. Domstolen fann att den varning som appellationsdomstolen tydligt hade uttryckt inte hade varit tillräcklig för att uppväga det förhållandet att den enda direkta bevisningen mot T utgjordes av ett frånvarande vittnes oprövade utsaga. Domstolen fann därför enhälligt att det även i fallet T hade skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 d).

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.3 d) (båda fallen)
Krasniki ./. Tjeckien, dom 2006-02-28 (jfr nr 3/06)
Barberà, Messegué o. Jabardo ./. Spanien, dom 1988-12-06
Kostovski ./. Nederländerna, dom 1989-11-20
Unterpertinger ./. Österrike, dom 1986-11-24
Craxi ./. Italien (nr 1), dom 2002-12-05 (jfr nr 11/02)
Ferrantelli o. Santangelo ./. Italien, dom 1996-08-07
Zentar ./. Frankrike, dom 2006-04-13
S.N. ./. Sverige, dom 2002-07-02 (jfr nr 7/02)
Lüdi ./. Schweiz, dom 1992-06-15
Van Mechelen m.fl. ./. Nederländerna, dom 1997-04-23
Lucà ./. Italien, dom 2001-02-27
Doorson ./. Nederländerna, dom 1996-03-26

Bulves AD mot Bulgarien
(Ansökan nr 3991/03, dom den 22 januari 2009)
Domen finns endast på engelska.

Nationella myndigheter vägrade ett bolag avdrag för ingående moms på grund av att bolagets leverantör inte uppfyllt sina skyldigheter utan lämnat sin momsredovisning först en senare period. Härigenom fick bolaget bära en för tung börda och det skedde en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Bulves AD, bolaget, köpte den 16 augusti 2000 varor från ett annat bolag, leverantören. Båda bolagen var momsregistrerade och den aktuella affärstransaktionen var momsskattepliktig. Den totala kostnaden för varorna var 21 660 bulgariska lev (BGN) varav 18 050 BGN var varukostnad och 3 610 avsåg moms. Bolaget betalade den av leverantören utfärdade fakturan och bokförde inköpet i sin redovisning för augusti samt gav in en momsdeklaration den 15 september. Leverantören däremot bokförde sin försäljning först i oktober och lämnade sin momsdeklaration den 14 november 2000. Något senare gjordes en momsrevision hos bolaget avseende tiden den 10 februari till den 31 december 2000. Därvid gjordes en motkontroll hos leverantören och skillnaden i redovisning upptäcktes. Till följd härav beslöt skattemyndigheten, som drog slutsatsen att det inte erlagts någon moms för transaktionen i augusti, att vägra bolaget avdrag för den aktuella ingående momsen. - I Europadomstolen åberopade bolaget artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över att myndigheterna vägrat det rätt att dra av den ingående moms som det betalat till leverantören, vilken hade uppfyllt sina skyldigheter för sent. Bolaget hävdade också att den bulgariska momslagstiftningen var diskriminerande.

Europadomstolen konstaterade inledningsvis att rätten att dra av ingående moms innebar att bolaget hade åtminstone en berättigad förväntan att få nyttja en egendomsrättighet som utgjorde egendom i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. Dessutom fick myndighetens beslut att vägra bolaget avdrag till följd att bolaget ålades att betala moms på de köpta varorna en gång till jämte ränta och att det först erlagda beloppet inte längre ansågs utgöra en avdragsgill kostnad för bolaget, vilket ökade underlaget för bolagets inkomstskatt. Domstolen beaktade att bolaget i tid och fullt ut hade uppfyllt sina redovisningsskyldigheter när det gällde momsen. Domstolen beaktade även det förhållandet att det varit omöjligt för bolaget att säkerställa att leverantören uppfyllde sina skyldigheter när det gällde att deklarera det aktuella beloppet. Hänsyn togs också till att det inte förekommit någon form av bedrägeri i förhållande till momssystemet som bolaget hade kännedom om eller som det haft möjlighet att känna till. Domstolen fann att om de nationella myndigheterna i avsaknad av en indikation på en individs eller enhets direkta inblandning i ett bedrägligt förfarande när det gäller momsbetalning eller kunskap därom, ändå straffar den som fullgjort sina skyldigheter för en leverantörs handlanden eller underlåtelser, över vilka han inte har någon kontroll och i förhållande till vilken han inte har någon möjlighet att styra eller framtvinga att denne uppfyller sina skyldigheter, går de utöver vad som är skäligt och rubbar därmed den jämvikt som skall upprätthållas mellan samhällets allmänna intresse och kraven för att skydda egendomsrätten. Domstolen fann att bolaget fullt ut fått bära konsekvenserna av leverantörens underlåtelse att i tid uppfylla sina deklarationsskyldigheter. Härigenom hade bolaget fått bära en alltför tung börda. Domstolen fann enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Kopecký ./. Slovakien, dom (GC) 2004-09-28 (jfr nr 9/04)
Prince Hans Adam II de Liechtenstein ./. Tyskland, dom (GC) 2001-07-12
Gratzinger o. Gratzingerova ./. Tjeckien, beslut (GC) 2002-07-10
Pine Valley Developments Ltd m.fl. ./. Irland, dom 1991-11-29
S.A. Dangeville ./. Frankrike, dom 2002-04-16 (jfr nr 5/02)
Cabinet Diot o. S.A. Gras Savoye ./. Frankrike, dom 2003-07-22
Aon Conseil et Courtage S.A. o. Christian de Clarens S.A. ./. Frankrike, dom 2007-01-25
National & Provincial Building Soc., Leeds Permanent Building Soc. o Yorkshire Building Soc. ./. U K, dom 1997-10-23
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
M.A. o. 34 andra ./. Finland, beslut 2003-06-10
Lithgow m.fl. ./. U K, dom 1986-07-08
Intersplav ./. Ukraina, dom 2007-01-09

Ramishvili och Kokhreidze mot Georgien
(Ansökan nr 1704/06, dom den 27 januari 2009)
Domen finns endast på engelska.

Undermåliga förhållanden i häkte och omotiverat stränga förhållanden under transport till och vid förhandling i rättssal kränkte artikel 3. När häktning förlängdes utan beslut kränktes artikel 5.1 c). Förhandling som genomfördes under kaotiska förhållanden och där domaren hjälpte åklagaren samt bristande skyndsamhet när häktning omprövades kränkte artikel 5.4.

R och K grundade och var delägare i ett privat TV-bolag som ägde kanalen "TV 202". I april 2005 åtog sig bolaget att visa en dokumentärfilm som hade negativa konsekvenser för en parlamentsledamot som tillhörde det politiska presidentpartiet. Parlamentsledamoten ringde R upprepade gånger och bad honom stoppa sändningen. De två träffades och kom överens om att R inte skulle sända filmen i utbyte mot 100 000 USD. Efter mötet anmälde parlamentsledamoten R till inrikesministern för utpressning och ministeriet anmälde sedan R till åklagaren misstänkt för utpressning. Den 27 augusti 2005 träffades R och parlamentsledamoten och pengarna överlämnades. Därefter anhölls R och K. Parlamentsledamoten hade med tillstånd från åklagarmyndigheten i hemlighet videofilmat samtalet och överlämnandet av pengarna. Ungefär 30 000 USD märkta med särskilda kemikalier av åklagarmyndigheten och de klagandes bil togs i beslag. Både R och K anklagades för att i samråd ha gjort sig skyldiga till utpressning. Den 29 augusti 2007 häktades de klagande genom ett domstolsbeslut för tre månader. De förblev dock kvar i häkte betydligt längre utan domstolsbeslut. Den 11 januari 2006 förflyttades R från sin vanliga cell till en straffcell som en disciplinpåföljd för att han använt en mobiltelefon. Han delade straffcellen som var på 5,65 kvm och som var avsedd för endast en person med en annan person. R klagade över förhållandena i cellen och uppgav bl.a. att där fanns råttor och kackerlackor, att det saknades fönster och ventilation, att det var mycket fuktigt eftersom vattenkranen rann hela tiden, att toaletten utgjordes av ett rör i ena hörnet av cellen utan någon som helst avskärmning samt att den enda sängen, som var full med ohyra, var för liten för två personer. R fick den 3 juli 2006 uppgift om att det den 18 maj 2006 öppnats en utredning avseende hans klagomål och att den lagts ned den 26 juni samma år, eftersom det inte fanns några bevis för brott. - K placerades den 19 januari 2006 i en cell med tolv bäddar och där det bodde varierande mellan 29 och 35 fångar, som fick turas om att sova. R och K överklagade häktningsbesluten och den 2 september 2005 hölls förhandling i regiondomstolen i Tbilisi. Rättssalen var överbefolkad och ljudnivån i rummet gjorde det omöjligt att höra vad som sades. När advokaterna talade stördes de av journalister och av oändliga avbrott från både domaren och åhörarna. Kommunikationen mellan försvaret, domaren och åklagaren kunde endast genomföras genom att man upprepat begärde att andra skulle flytta på sig eller sitta ner. De klagande fick sitta i en gallerbur och för att de skulle kunna se och höra vad domaren sa fick de ställa sig på en stol i buren och ropa. Å andra sidan satt domaren och åklagaren så nära varandra att de lätt kunde samtala. Den 6 december 2005 klagade R och K över att häktningen varit olaglig sedan den 27 november 2005, eftersom det saknades domstolsbeslut, men de fick inget omgående svar. - I Europadomstolen hävdade de klagande att den behandling de utsatts för i rättegångssalen under häktningsförhandlingarna hade varit förnedrande i strid med artikel 3. R klagade också över förhållandena i straffcellen och K över överbeläggningen i sin cell. Vidare åberopade R och K artikel 5.1 c) och 5.4 och klagade över att häktningen varit olaglig under tiden den 27 november 2005 till den 13 januari 2006. De ifrågasatte också om det rättsliga förfarandet avseende omprövning av häktningsbeslutet hade varit rättvist och skyndsamt.

Europadomstolen noterade först att R varit tvungen att dela en 120 cm bred säng med en främling och att han inte kunnat använda toaletten utan att främlingen sett honom. Förhållandena i straffcellen hade därför uppenbart inte gett utrymme ens för den mest grundläggande enskildhet. De sanitära förhållandena hade varit oacceptabla och R hade varit fängslad under omänskliga och förnedrande omständigheter. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 3.

Domstolen konstaterade att Ks uppgifter om överbeläggningen i den cell där han suttit tillsammans med först 29 andra personer och senare, sedan ytterligare 6 personer placerats i cellen, med 35 personer inte hade bestritts av regeringen. Förhållandena var i sig sådana att det stred mot konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det även i detta hänseende skett en kränkning av artikel 3.

När det gällde hur R och K behandlats i rättssalen den 2 september 2005, dvs. att de placerats i en bur och att man använt specialstyrkor i rättegångssalen, noterade domstolen att de inte varit dömda tidigare och att de uppträtt lugnt och stilla under förfarandet. Regeringen hade inte förmått lämna någon tillfredsställande förklaring till behandlingen och ingenting i akten talade för att det fanns den minsta risk för att de klagande, välkända och uppenbart ofarliga, kunde ha flytt eller använt våld under transporten till domstolen eller under rättegången. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 även i denna del.

Domstolen slog vidare fast att det under tiden den 27 november 2005 till den 13 januari 2006 eller under en månad och 17 dagar, inte hade funnits något rättsligt beslut som medgav att R och K var häktade. Domstolen fann därför enhälligt att skett en kränkning av artikel 5.1 c).

R och K hade inte fått tillgång till en kopia av den videoinspelning som parlamentsledamoten gjort den 27 augusti 2005. Domstolen fann emellertid att brottmålsakten hade innehållit mycket annan bevisning som var relevant. Även utan tillgång till videon hade de nationella domstolarna kunnat ompröva lagligheten av beslutet att de klagande skulle vara häktade i avvaktan på rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 5.4 i detta hänseende.

När det sedan gällde det sätt på vilket förhandlingen den 2 september 2005 hade genomförts beklagade domstolen detta. Domstolen fann att en muntlig förhandling under så kaotiska förhållanden knappast kunde bidra till en sansad rättslig prövning. Domstolen kunde inte annat än att konstatera att domaren uppenbarligen hade hjälpt åklagaren under förhandlingen. Begreppet "oberoende" hade otvivelaktigt färgats av det stora antalet hemliga regeringsagenter och även av specialstyrkorna som varit närvarande vid förhandlingen. Domstolen konstaterade att förhandlingen den 2 september 2005 hade saknat de mest grundläggande dragen av en rättvis förhandling. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.4 i detta hänseende.

Till sist noterade domstolen att den behöriga domstolen, först 38 dagar efter det att R och K klagat över häktningsbeslutet, hade lämnat ett svar. Regeringen hade inte lämnat något förklaring till dröjsmålet och det fanns inget som talade för att de klagande var ansvariga för att målet fördröjts. Den rättsliga prövningen hade därför inte skett på ett sätt som kunde betecknas som "snabbt". Domstolen fann enhälligt att det även i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 5.4.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3
Valasinas ./. Litauen, dom 2001-07-24
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Dougoz ./. Grekland, dom 2001-03-06
Gharibashvili ./. Georgien, dom 2008-07-29
Barbu Anghelescu ./. Rumänien, dom 2004-10-05 (jfr nr 9/04)
Corsacov ./. Moldavien, dom 2006-04-04
Kehayov ./. Bulgarien, dom 2005-01-18
Ostrovar ./. Moldavien, dom 2005-09-13
Ramishvili o. Kokhreidze ./. Georgien, beslut 2007-06-26
Rohde ./. Danmark, dom 2005-07-21 (jfr nr 8/05)
Mikadze ./. Ryssland, dom 2007-06-07
Mathew ./. Nederländerna, dom 2005-09-29 (jfr nr 9/05)
Renolde ./. Frankrike, dom 2008-10-16 (jfr nr 9/08)
Lind ./. Ryssland, dom 2007-12-06
Kantyrev ./. Ryssland, dom 2007-06-21
Andrey Frolov ./. Ryssland, dom 2007-03-29
Labzov ./. Ryssland, dom 2005-06-16
Mayzit ./. Ryssland, dom 2005-01-20 (jfr nr 2/05)
Peers ./. Grekland, dom 2001-04-19
Trepashkin ./, Ryssland, dom 2007-07-19
Karalevicius ./. Litauen, dom 2005-04-07
Belevitskiy ./. Ryssland, dom 2007-03-01
Novoselov ./. Ryssland, dom 2005-06-02
Kalashnikov ./. Ryssland, dom 2002-07-15 (jfr nr 8/02)
Stepuleac ./. Moldavien, dom 2007-11-06
Kadikis ./. Lettland (nr 2), dom 2006-05-04
Nurmagomedov ./. Ryssland, beslut 2004-09-16
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Gorodnichev ./. Ryssland, dom 2007-05-25
Tyrer ./. U K, dom 1978-04-25
Hénaf ./. Frankrike, dom 2003-11-27 (jfr nr 11/03)
Istratii m.fl. ./. Moldavien, dom 2007-03-27
Khudoyorov ./. Ryssland, dom 2005-11-08
V. ./. U K, dom (GC) 1999-12-16
Sarban ./. Moldavien, dom 2005-10-04
Artikel 5.1 c)
Gigolashvili ./. Georgien, dom 2008-07-08
Jacius ./. Litauen, dom 2000-07-31
Grauslys ./. Litauen, dom 2000-10-10
Baranowski ./. Polen, dom 2000-03-28
Khudoyorov ./. Ryssland, dom 2005-11-08
Absandze ./. Georgien, beslut 2004-07-20
Nakhmanovich ./. Ryssland, dom 2006-03-02
Artikel 5.4
Lamy ./. Belgien, dom 1989-03-30
Garcia Alva ./. Tyskland, dom 2001-02-13
Shishkov ./. Bulgarien, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
Galuashvili ./. Georgien, beslut 2006-10-24
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Wiloch ./. Polen, dom 2000-10-19
Megyeri ./. Tyskland, dom 1992-05-12
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Schiesser ./. Schweiz, dom 1979-12-04
Itowiecki ./. Polen, dom 2001-10-04
Lebedev ./. Ryssland, dom 2007-10-25 (jfr nr 10/07)
Neumeister ./. Österrike, dom 1968-06-27
D.N. ./. Schweiz, dom (GC) 2001-03-29
Bülbül ./. Turkiet, dom 2007-05-22
Kadem ./. Malta, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
Rehbock ./. Slovenien, dom 2000-11-28
Mitev ./. Bulgarien, dom 2004-12-22

A.L. mot Finland
(Ansökan nr 23220/04, dom den 27 januari 2009)
Domen finns endast på engelska.

Användning av bevisning, som utgjordes av en videoinspelning av samtal med en flicka som påstods ha blivit utsatt för sexuella övergrepp, var den avgörande bevisningen för att fälla den tilltalade för brott. När denne inte någon gång fick tillfälle att ställa frågor till flickan, innebar det sådana begränsningar av försvarets rättigheter att mannen inte ansågs ha fått en rättvis rättegång. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 d).

A anmäldes till polisen den 13 mars 2001 av en kvinnlig släkting som misstänkte att han tio dagar tidigare hade utsatt hennes dotter, R, 14 år, för sexuella övergrepp. Polisen förhörde modern den 21 mars 2001 och den 9 juli 2001 förhördes A. Den 30 juli 2001 förhörde polisen R i närvaro av en socialtjänsteman. Ingen annan var närvarande och det gjordes inte någon inspelning av förhöret. A åtalades senare vid tingsrätten i Tammerfors för sexuellt ofredande genom beröring. A bestred anklagelserna. Tingsrätten hörde Rs mor och A samt tre vittnen som han åberopat. Åklagaren åberopade en videoinspelning av två samtal som en medicinskt sakkunnig, H, haft med R. H hördes i samband därmed som vittne. Åklagaren åberopade vidare ett läkarutlåtande avseende samtalen med R och ett utlåtande avseende den fysiska undersökningen av R. Vidare åberopade åklagaren ett utlåtande från ett rehabiliteringscenter för förståndshandikappade varav framgick att R hade en intelligensnivå motsvarande ett barn på 6-8,5 år. Tingsrätten fällde A för sexuellt övergrepp på barn och dömde honom till fängelse i sju månader. A överklagade och hävdade att tingsrätten inte borde ha avgjort målet utan att höra R personligen. Han klagade över att han inte fått tillfälle att ställa frågor till R någon gång under förfarandet och han hade inte heller fått möjlighet att se videoinspelningen av hennes samtal före huvudförhandlingen, trots att denna utgjort en väsentlig del av den bevisning som lagts till grund för den fällande domen. Hovrätten i Åbo avslog yrkandet att R skulle höras personligen med hänvisning till hennes utvecklingsnivå och den aktuella frågans art. Hovrätten stödde sig bl.a. på 10 (1) § i lagen om offentlighet vid rättegång, som innebar att en person under 15 år inte kunde delta i en förhandling om domstolen fann att det kunde vara till skada för honom eller henne. I den efterföljande muntliga förhandlingen lades fram samma bevisning som i tingsrätten jämte fyra fotografier och en ritning över As lägenhet. Hovrätten fastställde den 27 februari 2003 tingsrättens dom. A ansökte om besvärstillstånd och åberopade bl.a. att hans rätt enligt Europakonventionen att höra vittnen som åberopats emot honom hade kränkts. Högsta domstolen vägrade besvärstillstånd den 14 januari 2004. - I Europadomstolen klagade A över att hans rätt till en rättvis rättegång hade kränkts, eftersom han inte fått möjlighet att ställa frågor till R trots att hennes inspelade redogörelse hade behandlats som avgörande bevisning mot honom.

Europadomstolen fann inledningsvis, mot bakgrund av att skyddet enligt artikel 6.3 utgör speciella aspekter av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1, att det var lämpligt att pröva klagomålet enligt de två bestämmelserna sammantagna. Domstolen erinrade om att frågan om vilken bevisning som skall tillåtas i första hand ankommer på de nationella domstolarna att pröva. Domstolens uppgift är att säkerställa att förfarandet i sin helhet har varit rättvist, däri inbegripet det sätt på vilket bevisningen tagits upp. En dom får inte grundas vare sig enbart eller till avgörande del på utsagor som försvaret inte har fått möjlighet att ifrågasätta. Artikel 6 ger inte en anklagad obegränsad rätt att få vittnen inkallade i domstol. Brottmålsförhandlingar gällande sexualbrott upplevs ofta som en pina för offret, särskilt när detta inte vill konfronteras med den tilltalade. Detta gör sig särskilt gällande när offret är en minderårig person. Hänsyn måste tas till offrets privatliv och domstolen godtar därför att åtgärder vidtas för att skydda offret, om de kan förenas med att försvaret effektivt får utöva sina rättigheter. I det aktuella fallet hade domstolarna grundat sina beslut på vittnesmålen från Rs mor och H som samtalat med R och på videoinspelningarna av dessa samtal. Dessa vittnesmål innebar endast indirekt bevisning eftersom varken modern eller H hade bevittnat de påstådda gärningarna. De hade endast kunnat redogöra för vad R hade berättat för dem och deras iakttagelser av Rs beteende. Domstolen noterade vidare att genom att spela upp videobanden hade både domstolarna och A kunnat lyssna på Rs berättelse om de påstådda händelserna. Inspelningen gjorde det möjligt för dem att observera hur intervjuerna med R hade gått till och att själva, åtminstone i viss utsträckning, kunna bedöma Rs trovärdighet. A hade kunnat ifrågasätta och kommentera den bevisning som lagts fram i domstolarna. Även om domstolen medgav att en sådan inspelning hade betydelse som bevisning kunde den inte ensam anses tillräcklig för att garantera försvaret dess rättigheter när det inte gavs någon möjlighet att ställa frågor till personen i fråga. A hade inte vid något tillfälle fått möjlighet att ställa frågor till R och hans begäran att R skulle höras i hovrätten hade avslagits. Domstolen konstaterade att den redan tidigare hade prövat liknande frågor i andra mål och fann att användningen av den aktuella bevisningen innebar sådana begränsningar av försvarets rättigheter att A inte kunde sägas ha fått en rättvis rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 d).

HÄNVISNINGAR
W.S. ./. Polen, dom 2007-06-19 (jfr nr 7/07)
Doorson ./. Nederländerna, dom 1996-03-26
A.H. ./. Finland, dom 2007-05-10
Bricmont ./. Belgien, dom 1989-07-07
W. ./. Finland, dom 2007-04-24 (jfr nr 5/07)
Baegen ./. Nederländerna, dom 1995-10-27
P.S. ./. Tyskland, dom 2001-12-20 (jfr nr 1/02)
Asch ./. Österrike, dom 1991-04-26
F. och M. ./. Finland, dom 2007-07-17 (jfr nr 8/07)
Asch ./. Österrike, dom 1991-04-26
Bocos-Cuesta ./. Nederländerna, dom 2006-11-10 (jfr nr 10/05)
S.N. ./. Sverige, dom 2002-07-02 (jfr nr 7/02)
B. ./. Finland, dom 2007-04-24 (jfr nr 5/07)

Women on Waves m.fl. mot Portugal
(Ansökan nr 31276/05, dom den 3 februari 2009)
Domen finns endast på franska.

Fartyg, som användes för en planerad kampanj i Portugal för bl.a. avkriminalisering av aborter, vägrades med hjälp av krigsfartyg tillträde till portugisiskt territorialvatten. Åtgärderna var inte proportionerliga i förhållande till det mål som skulle uppnås och det skedde därför en kränkning av artikel 10.

Klagande i målet är Women on Waves, WoW, en nederländsk stiftelse med säte i Amsterdam och två portugisiska föreningar som bl.a. arbetade för att försvara sexuella rättigheter. De tre organisationerna är särskilt aktiva i debatten om fortplantningsrättigheter. År 2004 chartrade WoW fartyget "Borndiep" och seglade mot Portugal efter en inbjudan från de två andra organisationerna att delta i en kampanj för avkriminalisering av aborter. Möten om förhindrande av sexuellt överförda sjukdomar, familjeplanering och avkriminalisering av aborter hade planerats att äga rum på fartyget från den 30 augusti till den 12 september 2004. Den 27 augusti förbjöds fartyget genom ett ministerbeslut att komma in på portugisiskt vatten med stöd av sjölag och portugisisk hälsovårdslagstiftning och det hindrades av ett portugisiskt krigsfartyg att segla in. Den 6 september 2004 avslog förvaltningsdomstolen en begäran av de klagande organisationerna om ett beslut att tillåta fartyget att komma in på portugisiskt territorium. Domstolen fann att organisationerna tycktes avse att ge portugisiska kvinnor tillgång till aborter och mediciner som var förbjudna i Portugal. Organisationerna klagade utan framgång. - I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 5 och artikel 2 i protokoll nr 4 och klagade över att fartyget vägrats tillträde till portugisiskt territorialvatten. De åberopade även artikel 6, artikel 10 och artikel 11.

Europadomstolen beslöt inledningsvis att klagomålet skulle prövas enbart enligt artikel 10. Domstolen godtog visserligen att de portugisiska myndigheternas handlande hade haft legitima mål, nämligen att förhindra oordning och att skydda hälsan, men erinrade om att pluralism, tolerans och vidsynthet mot idéer som är stötande, chockerande eller oroande är kännetecken på ett demokratiskt samhälle. Domstolen påpekade att rätten till yttrandefrihet innefattar rätten att välja i vilken form man vill förmedla sina åsikter utan oskälig inblandning från myndigheternas sida och särskilt när det gällde symboliska protestaktioner. Domstolen fann att de begränsningar som myndigheterna i det aktuella målet hade beslutat hade påverkat själva kärnan i de idéer och upplysningar som förmedlades. Domstolen noterade att valet av fartyget "Borndiep" för de planerade mötena hade haft stor betydelse och legat i linje med de aktiviteter som WoW den senaste tiden genomfört i andra europeiska stater. De klagande hade inte inkräktat på privat eller statligt ägd egendom och domstolen noterade att det saknades tillräckligt stark bevisning om att organisationerna haft för avsikt att bryta mot portugisisk abortlagstiftning. Rätten att ge uttryck för olika uppfattningar under ett fredligt möte kunde inte begränsas på något sätt så länge inga klandervärda gärningar begicks. Domstolen fann att de portugisiska myndigheterna kunde ha vidtagit andra åtgärder för att förhindra oordning och skydda hälsan som i mindre utsträckning hade inskränkt de klagandes rättigheter och betonade den avskräckande effekt på yttrandefriheten i allmänhet som en så radikal åtgärd som att sända in ett krigsfartyg hade. Myndigheternas åtgärder hade därför inte varit proportionerliga i förhållande till de mål som skulle uppnås. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt de andra artiklarna.

HÄNVISNINGAR
Ezelin ./. Frankrike, dom 1991-04-26
Karademirci m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-01-25
Djavit An ./. Turkiet, dom 2003-02-20 (jfr nr 3/03)
Open Door o. Dublin Well Woman ./. Irland, dom 1992-10-29
Thoma ./. Luxemburg, dom 2001-03-29
Steel m.fl. ./. U K, dom 1998-09-23
Çiloglu m.fl. ./. Turkiet, dom 2007-03-06
Appleby m.fl. ./. U K, dom 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
Özgür Gündem ./. Turkiet, dom 2000-03-16
Keegan ./. Irland, dom 1994-05-26
Izmir Savas Karsitlari Dernegi m.fl. ./. Turkiet, dom 2006-03-02
Baczkowski m.fl. ./. Polen, dom 2007-05-03 (jfr nr 5/07)

Brunet-Lecomte m.fl. mot Frankrike
(Ansökan nr 42117/04, dom den 5 februari 2009)
Domen finns endast på franska.

Fällande dom för publicering av en artikel vari en person i hätska ordalag anklagade en stor bank för att tvätta stora summor svarta pengar var, med hänsyn bl.a. till att uppgifterna inte verifierats, att uttalandena inte mildrats och att utdömt skadeståndsbelopp endast avsåg 1 EUR, proportionerlig och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 10.

Klagande i målet är B och M samt ett förlag som ger ut månadstidningen "Objectif Rhône-Alpes". B är utgivare för tidningen och M var tidigare VD för det kontor som den schweiziska banken, Banque Cantonale de Genève (BGG), hade i Lyon. I den aktuella tidningens februarinummer 2001 publicerades en artikel där M intervjuades och där han anklagade den schweiziska banken för att i stor omfattning ägna sig åt penningtvätt av svarta pengar från skatteundandragande och kriminell verksamhet. Avdelningskontoret i Lyon väckte talan mot M och B för förtal och uppgav att intervjun och kommentarerna till den var kränkande och stred mot oskuldspresumtionen. De klagande bestred att uttalandena var kränkande och hävdade att intervjun hade ett allmänintresse. Den 3 oktober 2002 fann domstolen att Ms uttalanden var kränkande och betonade deras hätska karaktär och de allvarliga konsekvenser de medförde för hela eller del av BGGs ledning. Samtidigt noterades sambandet med den tvist som rådde mellan banken och M sedan denne avskedats 1996. Vidare konstaterades att B inte hade verifierat Ms anklagelser mot BGG. Domstolen fann dock att åtalet var preskriberat till följd av en amnestilagstiftning och bestämde i skadeståndsdelen att de klagande skulle betala 1 EUR. B och M klagade förgäves. - I Europadomstolen klagade B och M särskilt över att de hållits ansvariga för att offentligt ha förolämpat en privatperson och åberopade artikel 10.

Europadomstolen erinrade om att det skydd som artikel 10 ger journalister när de rapportera om frågor av allmänt intresse ges under förutsättningen av att de handlar i god tro för att tillhandahålla riktig och tillförlitlig information i enlighet med journalistisk etik. Domstolen påpekade att journalister har en viss frihet att ägna sig åt överdrifter och att inte systematiskt avhålla sig från citat. Domstolen noterade Ms hätska och oförbehållsamma uttalande varigenom han anklagade BGG för att tvätta svarta pengar till ett belopp om 313 miljoner francs. Domstolen framhöll den trovärdighet som M tillskrivits på grund av sin tidigare ställning som VD och noterade att han hade anklagat BGG för handlingar som var straffbara, trots att något sådant förhållande inte hade fastställts i domstol. Domstolen konstaterade att i den aktuella artikeln hade B publicerat en i starka ordalag utformad introduktion till Ms uttalanden, där han gått utöver den grad av överdrift eller provokation som är lämplig enligt journalistisk praxis. Trots att han var yrkesverksam inom media hade B underlåtit att vidta försiktighetsåtgärder och att mildra Ms uttalanden. Domstolen var inte övertygad om att B varit i sådan god tro som krävs enligt journalistisk etik. Domstolen noterade också det rent symboliska beloppet på 1 EUR som de klagande ålagts att betala i skadestånd. Mot bakgrund av att innehållet i Ms uttalanden hade publicerats utan reservation och att de befunnits vara kränkande, deras potentiella inverkan på allmänheten och det låga skadeståndsbeloppet fann domstolen sammanfattningsvis att de franska myndigheternas intrång i de klagandes yttrandefrihet hade varit proportionerligt. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Chauvy m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-06-29 (jfr nr 7/04)
Brasilier ./. Frankrike, dom 2006-04-11 (jfr nr 4/06)
Mamère ./. Frankrike, dom 2006-11-07 (jfr nr 10/06)
Abeberry ./. Frankrike, beslut 2004-09-21
Tourancheau o. July ./. Frankrike, dom 2005-11-24
Lindon, Otchakovsky-Laurens o. July ./. Frankrike, dom (GC) 2007-10-22 (jfr nr10/07)
July et Sarl Libération ./. Frankrike, dom 2008-02-14 (jfr nr 3/08)
Incal ./. Turkiet, dom 1998-06-09
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20
Colombani m.fl. ./. Frankrike, dom 2002-06-25 (jfr nr 7/02)
Thoma ./. Luxemburg, dom 2001-03-29
Radio France m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-03-30 (jfr nr 4/04)
Perna ./. Italien, dom (GC) 2003-05-06 (jfr nr 5/03)

Eerikäinen m.fl. mot Finland
(Ansökan nr 3514/02, dom den 10 februari 2009)
Domen finns endast på engelska.

De skäl, som lämnades för en fällande dom på grund av publicering av en artikel om en person som stod åtalad för bl.a. bedrägeri och i vilken en tidigare publicerad artikel återinfördes med fotografier och namn på den tilltalade, var visserligen relevanta men inte tillräckliga och levde inte upp till "ett trängande samhällsbehov". Den fällande domen var därför inte nödvändig i ett demokratiskt samhälle och det skedde en kränkning av artikel 10.

Klagande i målet är ett finskt förlag, dess förre chefsredaktör och en freelance journalist, E. Under 1997 skrev E en artikel om en pågående brottmålsrättegång med offentliga förhandlingar. Målet gällde X som stod åtalad för skattebedrägeri och grovt bedrägeri. Hon anklagades för att bedragit folkpensionsanstalten och försäkringsbolag. Rubriken på artikeln var "Det förefaller lagligt, men... en kvinnlig företagare lurades för att få en pension på över 2 miljoner mark?" I artikeln nämndes inte Xs namn men hennes förnamn angavs i innehållsförteckningen. Dessutom publicerades en åtta år gammal artikel om hur X lurats köpa ett fuktskadat hus, också skriven av E. I den äldre artikeln nämndes Xs fullständiga namn och den innehöll också två fotografier. X hade då lämnat sitt samtycke till att artikeln och fotografierna publicerades. I september stämde X först de klagande i ett brottmål men hon fick ingen framgång vare sig i tingsrätten eller i hovrätten. Härefter väckte hon talan i ett tvistemål och hävdade att hon kränkts av den aktuella artikeln alternativt att fotografierna publicerats utan hennes samtycke och att detta orsakat henne mentalt lidande. Hon yrkade bl.a. ideellt skadestånd med 250 000 FIM (drygt 42 000 EUR). Vid förhandling i tingsrätten hävdade X att publiceringen innebar ett intrång i hennes privatliv. Tingsrätten fann, med hänsyn till att X vid den aktuella tidpunkten endast var misstänkt och målet mot henne alltjämt pågick, att det varit fel att i innehållsförteckningen och i rubriken påstå att hon fått pensionsbetalningar genom bedrägeri. Tingsrätten fann att det inneburit förtal och ålade de klagande att betala bl.a. ideellt skadestånd med 80 000 FIM (nära 5 000 EUR). E m.fl. klagade och hävdade att deras yttrandefrihet hade kränkts. Även X klagade och yrkade högre skadestånd. Hovrätten upphävde genom dom den 8 december 1999, utan förhandling, den överklagade domen och framhöll bl.a. att det var berättigat att publicera en artikel om anklagelser som framförts i en offentlig rättegång även om det medförde visst lidande för den anklagade. X klagade vidare till Högsta domstolen som i dom den 26 september 2001 delvis instämde med vad hovrätten uttalat men som emellertid fann att de klagande genom att återinföra den gamla artikeln med Xs namn och fotografier hade kränkt hennes rätt till respekt för sitt privatliv. Högsta domstolen bestämde det ideella skadeståndet till 20 000 FIM (nära 3 500 EUR). Under tiden hade tingsrätten den 8 maj 2000 dömt X på fem punkter för skattebedrägeri och för två grova bedrägerier till fängelse i ett år och tio månader. Domen fastställdes av Åbo hovrätt i juni 2002. - I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 10 och klagade över att deras yttrandefrihet hade kränkts genom att de ålagts att betala skadestånd för att ha rapporterat om ett pågående brottmål rörande en fråga av allmänt intresse.

Europadomstolen delade uppfattningen att det utdömda skadeståndet innebar ett intrång i de klagandes rätt till yttrandefrihet. Domstolen konstaterade när det gällde frågan om intrånget hade stöd i lag att de aktuella bestämmelserna i den finska strafflagen inte innehöll några tvetydigheter och att inte heller skadeståndslagen var otydlig. Med hänsyn också till nationell praxis var möjligheten av att en påföljd kunde påföras inte oförutsebar. Domstolen fann därför att intrånget hade stöd i lag. Prövningen av om det varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle krävde att domstolen avgjorde om det svarat mot ett trängande samhällsbehov, om det var proportionerligt till det mål som skulle uppnås och om de skäl som de nationella myndigheterna hade lämnat var relevanta och tillräckliga. Domstolen betonade att pressfriheten är av största betydelse i ett demokratiskt samhälle och att pressen har både en rätt och en skyldighet att förmedla information och uppfattningar i alla frågor av allmänt intresse. Yttrandefriheten är emellertid inte helt obegränsad utan utövandet av den medför skyldigheter och ansvar som också gäller för pressen. Dessa skyldigheter och ansvar är av betydelse särskilt när det är fråga om att andras rättigheter undermineras. Det skydd som artikel 10 ger journalister kräver att de handlar i god tro för att tillhandahålla riktig och tillförlitlig information i enlighet med journalistisk etik. Begreppet privatliv innefattar frågor som rör en persons rätt till sin bild och publiceringen av fotografier och domstolen har i mål där skyddet för privatlivet har vägts mot yttrandefriheten betonat det bidrag som fotografier eller artiklar i pressen lämnar till en debatt av allmänt intresse. Offentliga rättegångar befriar inte media från skyldigheten att visa hänsyn när det gäller att förmedla uppgifter som erhållits vid en sådan förhandling. Domstolen noterade att den aktuella artikeln återgav fakta från den pågående rättegången och att rubriken var tydligt utformad som en fråga. Domstolen kunde inte fina att rubriken var överdriven eller missvisande. De beskrivna händelserna och citaten i artikeln var tagna från åklagarens stämningsansökan som blev allmän handling när den kom in till tingsrätten. I den tidigare artikeln hade X villigt delat sina personliga erfarenheter med läsarna och hon hade samtyckt till att hennes fotografier publicerades. Det ankom emellertid inte på domstolen, lika litet som på de nationella domstolarna, att sätta sin egen uppfattning i stället för pressens när det gäller på vilket sätt journalister skall rapportera. Dessutom var det inte den äldre artikeln som var i fråga utan endast användningen av den som en illustration i 1997 års artikel. Syftet med den senare var att bidra till en allmän diskussion och målet mot X valdes som ett exempel på de problem som var i fråga. X var varken en offentlig person eller en politiker utan en vanlig person som blev föremål för åtal. Det betydde inte att hon gett sig in på den offentliga scenen eller att hon fråntogs det skydd som artikel 8 ger. För att avgöra om nödvändigheten av att begränsa yttrandefriheten måste domstolen pröva om de skäl som Högsta domstolen lämnat var relevanta och tillräckliga. Domstolen fann att det inte framgick tydligt att Högsta domstolen fäst någon betydelse vid förhållandet att uppgifterna i artikeln grundades på en stämningsansökan. Det stod inte heller klart vilken betydelse Högsta domstolen fäst vid publiceringen av fotografierna och Xs namn. Domstolen påminde om att den tidigare framhållit att publicering av fotografier är ett område där skyddet för andras rättigheter och rykte gör sig särskilt gällande. Högsta domstolen hade inte heller analyserat betydelsen av det förhållandet att fotografierna tagits med Xs samtycke i avsikt att publiceras, även om det var i samband med en tidigare artikel. Sammanfattningsvis fann domstolen att de skäl som Högsta domstolen stött sig på, även om de var relevanta, inte var tillräckliga för att som ett "trängande samhällsbehov" berättiga intrånget i de klagandes yttrandefrihet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Om intrånget hade stöd i lag och legitimt syfte
Nikula ./. Finland, dom 2002-03-21 (jfr nr 4/02)
Selistö ./. Finland, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Karhuvaara o. Iltalehti ./. Finland, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Om intrånget var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
Von Hannover ./. Tyskland, dom 2004-06-24 (jfr nr 7/04)
Tammer ./. Estland, dom 2001-02-06
News Verlags GmbH & CoKG ./. Österrike, dom 2000-01-11
Krone Verlag GmbH & Co. KG ./. Österrike, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Editions Plon ./. Frankrike, dom 2004-05-18 (jfr nr 6/04)
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
Schwabe ./. Österrike, dom 1992-08-28
Fayed ./. U K, dom 1994-09-21
Sciacca ./. Italien, dom 2005-01-11 (jfr nr 1/05)

Iordachi m.fl. mot Moldavien
(Ansökan nr 25198/02, dom den 10 februari 2009)
Domen finns endast på engelska.

Lagstiftning om avlyssning var oklar och saknade tydliga regler om hur insamlat material skulle undersökas, bevaras och förstöras. När praktiskt taget alla ansökningar om tillstånd till avlyssning beviljades, gav lagen inte något skydd mot godtycklig maktutövning i strid med artikel 8.

De klagande, I, är fem moldaviska medborgare som är medlemmar i organisationen "Jurister för mänskliga rättigheter", som inriktar sig på att representera klagande inför Europadomstolen. I ansåg att de med hänsyn till den gällande lagstiftningen löpte en allvarlig risk att få sina telefonkommunikationer avlyssnade, eftersom de i sin verksamhet fört flera mål mot Moldavien, där Europadomstolen funnit att det skett kränkningar, vilket orsakat den moldaviska staten ekonomisk förlust och förlorat anseende. På Is begäran gav Högsta domstolen dem statistik över det antal ansökningar om avlyssning som getts in av de utredande myndigheterna och som domare beviljat. Statistiken visade att under 2007 hade 99,24 % av ansökningarna om tillstånd till avlyssning beviljats. - I Europadomstolen åberopade I artikel 8 och artikel 13 och hävdade att de löpte stor risk att bli avlyssnade eftersom de förde mål till Europadomstolen.

Europadomstolen noterade inledningsvis att den aktuella lagstiftningen inte klart angav de brott för vilka avlyssning kunde begäras eller vilka kategorier av personer som riskerade att få sina telefoner avlyssnade. Lagen angav inte heller någon tidsgräns för avlyssningsbesluten och var inte tydlig när det gällde vad som utgjorde sådan skälig misstanke som gjorde att telefonavlyssning kunde tillåtas. När det gällde det andra ledet, dvs. själva avlyssningen av samtal, konstaterade domstolen att undersökningsdomaren spelade en tämligen begränsad roll. Det fanns inga klara regler om hur undersökningen, bevarandet och förstörandet av uppgifter som samlats in under hemlig övervakning skulle ske. Mot bakgrund av att de moldaviska myndigheterna beviljat praktiskt taget alla ansökningar om avlyssning som åklagarmyndigheterna framställt under 2007 fann domstolen att systemet med hemlig telefonavlyssning fått för stor användning. Den gällande lagstiftningen gav inte något skydd mot en godtycklig statlig maktutövning. Domstolen fann därför enhälligt att lagstiftningen medförde kränkningar av artikel 8 och att det, med hänsyn till att konventionen inte kunde tolkas så att den kräver ett rättsmedel mot den nationella lagstiftningens tillstånd, inte hade skett någon kränkning av artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8
Weber o. Saravia ./. Tyskland, beslut 2006-06-29
Klass m.fl. ./. Tyskland, dom 1978-09-06
Colibaba ./. Moldavien, dom 2007-10-23
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Huvig ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Lambert ./. Frankrike, dom 1998-08-24
Perry ./. U K, dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)
Dumitru Popescu ./. Rumänien (nr 2), dom 2007-04-26
Association for European Integration and Human Rights o. Ekimdzhiev ./. Bulgarien, dom 2007-06-28
Liberty m.fl. ./. U K, dom 2008-07-01 (jfr nr 7/08)
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Artikel 13
Ostrovar ./. Moldavien, dom 2005-09-13

Nolan och K mot Ryssland
(Ansökan nr 2512/04, dom den 12 februari 2009)
Domen finns endast på engelska.

En amerikansk missionär med giltigt visum vägrades inresa i Ryssland och berövades friheten under en natt på Moskvas flygplats, trots att han varit bosatt i Ryssland i många år och att hans 11 månader gamle son befann sig där. Motiveringen till beslutet var att hans religiösa aktiviteter innebar ett hot mot den nationella säkerheten. När regeringen inte lade fram någon bevisning för att åtgärderna var berättigade kränktes artiklarna 5, 8, 9 och 38 samt artikel 1 i protokoll nr 7.

N och hans son K, född 2001, är amerikanska medborgare men bosatta i Tbilisi i Georgien. N har ensam vårdnaden om K. N är medlem i och missionär för "Enandets kyrka" och 1994 inbjöds han att delta i kyrkans verksamhet i Ryssland. Han beviljades uppehållstillstånd som förnyades årligen och var placerad i södra Ryssland där han arbetade med lokala avdelningar av "Familjefederationen för världsfred och enande", FFWPU. I januari 2000 ändrades säkerhetsbestämmelserna för den ryska federationen på presidentens initiativ till att lyda: "Säkerställande av den Ryska federationens nationella säkerhet innefattar också bekämpande av en negativ påverkan från utländska religiösa organisationer och missionärer". I augusti 2001 upplöstes FFWPUs avdelning i Rostov av tingsrätten med motiveringen att den under mer än tre år i följd hade underlåtit att underrätta myndigheterna om sina fortsatta aktiviteter. I oktober 2001 kallades N till polisen i Rostov där hans pass fick en stämpel med innebörden att hans uppehållstillstånd hade upphört. N blev senare registrerad igen genom andra FFWPUavdelningar, först i Novorossiysk och sedan i Krasnodar, den senare registreringen var giltig till den 19 juli 2002. I maj 2002 reste N till Cypern medan hans son stannade i Ryssland med sin barnsköterska. När han återvände till Moskva natten till den 2 juni 2002 hänvisades N av passkontrollen till transithallen. Han ombads vänta och låstes sedan in i ett litet rum utan telefon, ventilation eller fönster. Han upplystes om att hans visum hade återkallats och blev tillsagd att lägga sig ner och sova. På morgonen den 3 juni 2002 tilläts N, sedan han bankat och ropat i 20 minuter, att under bevakning gå på toaletten. Han upplystes utan vidare förklaring om att han inte skulle få tillstånd att komma in i Ryssland. N köpte en biljett till Tallinn och åtföljdes av en vakt ända tills han gick ombord på planet. Han återfick sitt pass men inte sitt visum. N sände brev till flera offentliga myndigheter och frågade varför han förvägrades inresa och varför han blivit frihetsberövad. Han klagade också över att han berövats friheten under mer än nio timmar och att till följd därav hans 11månader gamle son lämnats kvar i Ryssland utan förälder. Han begärde också hjälp för att kunna återförenas med sonen men många av hans klagomål fick aldrig något svar. Trots att han fått ett nytt giltigt inresevisum nekades han inresa när han försökta passera den finsk-ryska gränsen. N väckte i augusti 2002 talan mot beslutet att vägra honom att återvända till Ryssland men han fick avslag i mars 2003. Domstolen stödde sig på en rapport från den ryska federala säkerhetstjänsten, FSB som uttalade att "Ns aktiviteter i vårt land är av destruktiv natur och utgör ett hot mot den Ryska federationens säkerhet". Domstolen förnekade att N varit berövad friheten över natten den 2-3 juni 2002 och framhöll att de ryska myndigheterna inte hade förhindrat N att återförenas med sin son i vilket annat land som helst utom Ryssland. Högsta domstolen avslog Ns överklagande. I april 2003 återförenades N med sin son i Ukraina sedan barnsköterskan fört K dit. Trots upprepade framställningar från Europadomstolen har den ryska regeringen inte tillhandahållit någon kopia av FSBs rapport för att klargöra varför N utvisades från Ryssland. - I Europadomstolen åberopade N artiklarna 5, 8 och 38.1 a) samt artikel 1 i protokoll nr 7 och klagade över att han berövats friheten på flygplatsen i Moskva, att han utvisats från Ryssland trots att han haft ett giltigt visum och över att han varit skild från sin son under tio månader. Han klagade också över att han hindrats att resa in i Ryssland som ett straff för att han gav uttryck för och spred sin religion i strid med artiklarna 9 och 14.

Europadomstolen noterade att den ryska regeringen trots upprepade framställningar inte hade företett FSBs rapport som uppenbarligen utgjort grund för att utvisa N, med motiveringen att den ryska lagen inte angav något förfarande för att kommunicera hemligstämplat material med en internationell organisation. Domstolen fann att regeringen kunde ha löst detta problem genom att utelämna känsliga delar av rapporten eller genom att tillhandahålla en sammanfattning av de relevanta faktiska grunderna. Genom att inte göra det hade regeringen brustit när det gällde att uppfylla sina skyldigheter gentemot domstolen. Domstolen fann med sex röster mot en att den ryska regeringen brutit mot artikel 38.1 a).

Domstolen fann att de förhållanden under vilka N tillbringat natten den 2-3 juni 2003 på Moskvas flygplats i praktiken var detsamma som ett frihetsberövande, som de ryska myndigheterna varit ansvariga för. Domstolen prövade de gällande riktlinjerna för passerande av gränsen. Mot bakgrund av riktlinjernas tillgänglighet och förutsebarhet fann domstolen att det nationella systemet hade brustit när det gällde att skydda N från ett godtyckligt frihetsberövande. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1.

Domstolen fann vidare att N inte hade haft någon verkställbar möjlighet att få skadestånd, eftersom de ryska domstolarna inte hade ansett att han berövats sin frihet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 5.5 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 5.4

Domstolen konstaterade att den period om tio månader som K varit fysiskt skild från sin far var en direkt följd av att de ryska myndigheterna utvisat N från Ryssland och deras underlåtenhet att underrätta honom om det beslutet. N hade i själva verket inte haft någon möjlighet att vidta några åtgärder för att sonen skulle kunna lämna Ryssland. Regeringen hade inte förmått bedöma den inverkan dess beslut skulle få på Ks välbefinnande. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8.

Den ryska regeringen hade genomgående vidhållit att hotet mot den nationella säkerheten hade bestått av Ns aktiviteter snarare än hans religiösa övertygelse. Regeringen hade emellertid inte vid något tillfälle specifikt angett dessa aktiviteters natur och hade vägrat att ge in FSBs rapport som kunde ha klargjort de faktiska grunderna för utvisningen av N. Med hänsyn till att Ns aktiviteter främst varit av religiös natur och den allmänna inställning som angavs i säkerhetsprincipen för den ryska federationens nationella säkerhet, dvs. att utländska missionärer utgjorde ett hot mot nationell säkerhet, fann domstolen det fastställt att förbudet för N att resa in i Ryssland hade tillkommit för att hindra utövandet av hans rätt till religionsfrihet. Eftersom den nationella säkerhetens intresse avsiktligt hade undantagits från de tillåtna grunderna för att begränsa utövandet av religionsfriheten enligt artikel 9 kunde sådana intressen inte utgöra stöd för att berättiga de åtgärder som de ryska myndigheterna vidtagit mot N. Den ryska regeringen hade inte lagt fram något godtagbart rättsligt eller faktiskt skäl för att berättiga att N utvisades pga. sina religiösa aktiviteter. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 9 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14 i förening med artikel 9.

Domstolen fann att N, som vid den aktuella tidpunkten lagligen uppehöll sig i Ryssland med ett giltigt visum kunde anses ha blivit utvisad från Ryssland. Eftersom N dessutom hade bott i landet sedan 1994 och hans son fortfarande var kvar där hade han haft berättigade förväntningar på att få fortsätta att bo där. Domstolen noterade att den ryska regeringen inte lämnat något stöd för sitt påstående att det varit nödvändigt med hänsyn till intresset av nationell säkerhet eller allmän ordning att utvisa N, ett undantag som var tillåtet enligt andra punkten i artikel 1 i protokoll nr 7. Det fanns därför inte någon anledning att tillämpa det undantaget och N skulle därför ha tillåtits att utnyttja det skydd som anges i artikelns första punkt innan han utvisades. Regeringen hade emellertid inte lämnat någon förklaring till varför beslutet att utvisa N inte hade kommunicerats med honom innan han faktiskt utestängdes från landet tre månader senare. Han hade inte heller tillåtits att få sitt fall omprövat. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det skett en kränkning även av artikel 1 i protokoll nr 7.

Skiljaktig mening

Den ryske domaren Anatoly Kovler var delvis skiljaktig. Han ansåg att domstolens bedömning enligt artikel 38 var märklig mot bakgrund av tidigare praxis och att det även uppkom fråga om statens utrymme för sina bedömningar. När det gällde artikel 1 i protokoll nr 7 fann domaren Kovler att det var en stor skillnad mellan det aktuella målet och fallet Bolat mot Ryssland. I det här fallet hade N haft möjlighet att ifrågasätta beslutet att vägra honom inresa i Ryssland i två instanser och det slutliga avslaget skedde genom en nio sidor lång dom. Enligt hans uppfattning tillgodosåg detta kraven i båda punkterna i artikel 1 i protokoll nr 7. Majoriteten däremot föredrog att ge punkten 2 en ny, ganska radikal tolkning. Sist men inte minst var domaren Kovler inte övertygad om att en missionärs aktiviteter är desamma som en prästs och att de endast innebär utövandet av religionsfriheten. Begreppet "socialt arbete" har inte klarlagts i domen.

HÄNVISNINGAR
Artikel 38
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Timurtas ./. Turkiet, dom 2000-06-13
Artikel 9
Serif ./. Grekland, dom 1999-12-14
Larissis m.fl. ./. Grekland, dom 1998-02-24
Kokkinakis ./. Grekland, dom 1993-05-25
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
Omkarananda o. the Divine Light Zentrum ./. Schweiz, kommissionens beslut 1981-03-19
Al-Nashif ./. Bulgarien, beslut 2001-01-25
Lotter ./. Bulgarien, beslut 1997-11-05
Perry ./. Lettland, dom 2007-11-08 (jfr nr 10/07)
Makhmudov ./. Ryssland, dom 2007-07-26
Fadeyeva ./. Ryssland, dom 2005-06-09 (jfr nr 6/05)
Ahmet Özkan m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-04-06
Liu o. Liu ./. Ryssland, dom 2007-12-06 (jfr nr 11/07)
Al Nashif ./. Bulgarien, dom 2002-06-20 (jfr nr 7/02)
Lupsa ./. Rumänien, dom 2006-06-08 (jfr nr 6/06)
Svyato-Mykhaylivska Parafiya ./. Ukraina, dom 2007-06-14
Ivanova ./. Bulgarien, dom 2007-04-12 (jfr nr 4/07)
Artikel 8
Dickson ./. U K, dom (GC) 2007-12-04 (jfr nr 11/07)
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Artikel 5
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Shamsa ./. Polen, dom 2003-11-27 (jfr nr 11/03)
Öcalan ./. Turkiet, dom (GC) 2005-05-12 (jfr nr 5/05)
Nasrulloyev ./. Ryssland, dom 2007-10-11
Khudoyorov ./. Ryssland, dom 2005-11-08
Jecius ./. Litauen, dom 2000-07-31
Baranowski ./. Polen, dom 2000-03-28
Fox, Campbell o. Hartley ./. U K, dom 1990-08-30
N.C. ./. Italien, dom (GC) 2002-12-18 (jfr nr 1/03)
Govorushko ./. Ryssland, dom 2007-10-25
Fedotov ./. Ryssland, dom 2005-10-25
Artikel 1 i protokoll nr 7
Prokopovich ./. Ryssland, dom 2004-11-18 (jfr nr 11/04)
Gillow ./. U K, dom 1986-11-24
Voulfouvitch o. Oulianova ./. Sverige, kommissionens beslut 1993-01-13
Bolat ./. Ryssland, dom 2006-10-05 (jfr nr 9/06)
Agee ./. U K, kommissionens beslut 1976-12-17

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat en dom avgjord i stor sammansättning. Domen finns både på engelska och på franska.

Sergey Zolotukhin mot Ryssland
(Ansökan nr 14939/03, dom den 10 februari 2009)

Frihetsberövande påföljd i administrativt förfarande innebar att den bakomliggande förseelsen var av straffrättslig karaktär. Personen i fråga åtalades igen för samma gärning och även om han frikändes förlorade han inte sin ställning som "offer". Brottmålet innebar därmed att han lagfördes två gånger för samma gärning och det skedde därför en kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7.

Z arresterades den 4 januari 2002 för att utan tillstånd ha tagit in sin flickvän på ett militärt område. Han fördes till en polisstation och enligt en polisrapport var han berusad, uppträdde oförskämt, använde ett obscent språk och försökte fly. Tingsrätten fann samma dag att Z gjort sig skyldig till brott mot artikel 158 i lagen om administrativa förseelser och dömde honom till tre dagars frihetsberövande. Domen kunde inte överklagas och verkställdes omedelbart. Härefter inleddes ett brottmål mot Z pga. misstanke om att han den 4 januari 2002 hade gjort sig skyldig till störande beteende enligt artikel 213 § 2 b) i strafflagen och enligt artiklarna 318 och 319 i samma lag för att ha uppträtt hotfullt och förolämpande under och efter det att polisrapporten upprättats. Z häktades den 24 januari 2002. Samma tingsrätt som tidigare fann i dom den 2 december 2002 att Z var skyldig till att ha smädat en statlig tjänsteman enligt artikel 319 i strafflagen. Tingsrätten frikände honom emellertid när det gällde brott mot artikel 213, eftersom domstolen fann att det inte hade visats att han var skyldig i den utsträckning som krävs i ett brottmål. Z dömdes till fängelse i fem år och sex månader och han beordrades genomgå vård för sitt alkoholberoende. Domen fastställdes sedan Z överklagat. - I Europadomstolen klagade Z över att han efter det att han avtjänat tre dagars frihetsberövande för störande beteende den 4 januari 2002 som ålagts honom i ett administrativt förfarande hade häktats och åtalats igen för samma gärning i ett brottmål. Han åberopade artikel 4 i protokoll nr 7.

Europadomstolen i kammare meddelade dom den 7 juni 2007 och fann därvid enhälligt att det skett en kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7 (jfr nr 6/07). På den ryska regeringens begäran har målet nu prövats i stor kammare.

Europadomstolen i stor sammansättning erinrade om att artikel 4 i protokoll nr 7 innehåller ett förbud att ställa en person inför rätta och döma honom två gånger i ett brottmålsförfarande för samma gärning. När det gällde "anklagelse för brott" i den mening som avses i den aktuella artikeln fastställde domstolen kammarens bedömning att även om förfarandet mot Z i tingsrätten den 4 januari 2002 klassades som ett administrativt förfarande enligt den nationella rätten så måste det jämställas med ett brottmålsförfarande, särskilt på grund av gärningens natur och den stränga påföljden. Beträffande frågan om gärningen var densamma noterade domstolen att den tidigare anlagt flera olika synsätt som lade vikten antingen på förhållandena oberoende av hur de beskrevs i lagtexten eller den rättsliga klassificeringen och att domstolen då godtagit att samma förhållanden kunde leda till skilda brott, eller på förekomsten av väsentliga inslag som var gemensamma för båda brotten. Med hänsyn till att förekomsten av dessa olika synsätt var en källa till rättslig osäkerhet som inte var förenlig med den grundläggande rättigheten enligt artikel 4 i protokoll nr 7, beslöt domstolen att i detalj definiera vad som skulle förstås med begreppet "samma gärning" i konventionens mening. Efter att ha undersökt omfattningen av rätten att inte bli ställd inför rätta och dömd två gånger så som den framgår av andra internationella instrument, särskilt FNs konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, EUs stadga om grundläggande rättigheter och den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, förklarade domstolen att artikel 4 i protokoll nr 7 skall förstås så att den förbjuder åtal eller rättegång mot en person för ett andra brott när detta uppkommer genom identiska förhållanden eller förhållanden som väsentligen är desamma som de som ligger till grund för det första brottet. Detta skydd träder i funktion när ett nytt förfarande inleds efter en tidigare frikännande eller fällande dom som vunnit rättskraft som res judicata. I det nu aktuella fallet fann domstolen att de förhållanden som låg bakom det administrativa och det straffrättsliga förfarandet mot Z skilde sig åt endast på en punkt, nämligen hotet om att använda våld mot en polistjänsteman, och att de därför skulle anses som väsentligen desamma. När det härefter gällde om det förekommit upprepade förfaranden fastställde domstolen kammarens slutsatser innebärande att det administrativa förfarandet som innebar att Z dömdes till tre dagars frihetsberövande innebar ett slutligt beslut, eftersom det enligt den nationella rätten inte kunde överklagas. Domstolen betonade vidare att det förhållandet att Z blivit frikänd i brottmålet saknade betydelse när det gällde hans påstående att han dömts två gånger för samma brott och det fråntog honom inte ställningen som offer eftersom han blivit frikänd, inte på grund av att hans rättigheter hade kränkts utan enbart på grund av att det funnits otillräcklig bevisning mot honom. Domstolen fann att det förfarande som inletts mot Z med stöd av artikel 213 i strafflagen väsentligen var samma brott som det han redan blivit dömd för enligt artikel 158 i lagen om administrativa förseelser. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 4 i protokoll nr 7.

HÄNVISNINGAR
Om den första påföljden var av straffrättslig natur
Storbråten ./. Norge, beslut 2007-02-01
Haarvig ./. Österrike, beslut 2007-12-11
Rosenquist ./. Sverige, beslut 2004-09-14 (jfr nr 10/04)
Manasson ./. Sverige, beslut 2003-04-08
Göktan ./. Frankrike, dom 2002-07-02 (jfr nr 7/02)
Malige ./. Frankrike, dom 1998-09-23
Nilsson ./. Sverige, beslut 2005-12-13 (jfr nr 2/06)
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Jussila ./. Finland, dom (GC) 2006-11-23 (jfr nr 11/06)
Ezeh o. Connors ./. U K, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Menesheva ./. Ryssland, dom 2006-03-09 (jfr nr 3/06)
Galstyan ./. Armenien, dom 2007-11-15 (jfr nr 11/07)
Ziliberberg ./. Moldavien, dom 2005-02-01 (jfr nr 2/05)
Om det var fråga om samma brott
Gradinger ./. Österrike, dom 1995-10-23
Oliveira ./. Schweiz, dom 1998-07-30
Göktan ./. Frankrike, dom 2002-07-02 (jfr nr 7/02)
Gauthier ./. Frankrike, beslut 2003-06-24
Ongun ./. Turkiet, beslut 2006-10-10
Franz Fischer ./. Österrike, dom 2001-05-29
W.F. ./. Österrike, dom 2002-05-30 (jfr nr 6/02)
Sailer ./. Österrike, dom 2002-06-06 (jfr nr 6/02)
Manasson ./. Sverige , beslut 2003-04-08
Bachmaier ./. Österrike, beslut 2004-09-02
Storbråten ./. Norge, beslut 2007-02-01
Haarvig ./. Österrike, beslut 2007-12-11
Rosenquist ./. Sverige, beslut 2004-09-14 (jfr nr 10/04
Hauser-Sporn ./. Österrike, dom 2006-12-07
Schutte ./. Österrike, dom 2007-07-26
Garretta ./. Frankrike, beslut 2008-03-04
Vilho Eskelinen m.fl. ./. Finland, dom (GC) 2007-04-19 (jfr nr 5/07)
Tyrer ./. U K, dom 1978-04-25
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Om det var ett dubbelt förfarande
Franz Fischer ./. Österrike, dom 2001-05-29
Gradinger ./. Österrike, dom 1995-10-23
Nikitin ./. Ryssland, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)
Horciag ./. Rumänien, beslut 2005-03-15
Den frikännande domens betydelse
Franz Fischer ./. Österrike, dom 2001-05-29
Nikitin ./. Ryssland, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)
Zigarella ./. Italien, beslut 2002-12-03
Falkner ./. Österrike, beslut 2004-09-30
Sciukina ./. Litauen, beslut 2006-12-05

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Beslag, utmätning, konfiskering, m.m.
Sud Fondi Srl m.fl. ./. Italien, 2009-01-20; egendom olagligen konfiskerad, även artikel 7
Borzhonov ./. Ryssland, 2009-01-22; buss tagen i beslag, även artikel 13 och artikel 6.1 Skälig tid
Gabric ./. Kroatien, 2009-02-05; valuta som införts utan deklaration konfiskerades
Sun Huan Xin ./. Ryssland, 2009-02-05; pengar som erhållits lagligen o. som ingick i smugglingsförsök konfiskerades

Se liknande mål i bl.a. nr 6/07 och 1/08

Bristande eller underlåten verkställighet av domar/beslut, artikel 6.1
Kozodoyev m.fl. ./. Ryssland, 2009-01-15
Zhuravlev ./. Ryssland, 2009-01-15
Dimitriu o. Dumitrache ./. Rumänien, 2009-01-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Hirgau o. Arsinte ./. Rumänien, 2009-01-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Nicolescu ./. Rumänien, 2009-01-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lotorevich ./. Ryssland, 2009-01-22; även artikel 1 i protokoll nr 1
Pralica ./. Bosnien och Herzegovina, 2009-01-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Cebotari m.fl. ./. Moldavien, 2009-01-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kotsar ./. Ryssland, 2009-01-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Levishchev ./. Ryssland, 2009-01-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Hamzaraj ./. Albanien, 2009-02-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Nuri ./. Albanien, 2009-02-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Bezzubikova ./. Ryssland, 2009-02-10; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08.

Diskriminering
Bizau ./. Rumänien, 2009-01-27; skattefri förmån beskattad för vissa men inte andra, även artikel 1 i protokoll nr 1
Gologus ./. Rumänien, 2009-01-27; skattefri förmån beskattad för vissa men inte andra, även artikel 1 i protokoll nr 1
Booth ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån, se även Könsdiskriminering
Mitchard ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån, se även Könsdiskriminering
Murray ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån, se även Könsdiskriminering
Turner ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån, se även Könsdiskriminering
Twomey ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån, se även Könsdiskriminering

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass), 7/08 (militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 (skattefri ersättning beskattad), 11/08 (könsdiskriminering), 1/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering)

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Alexandrou ./. Turkiet, 2009-01-20; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern
Solomonides ./. Turkiet, 2009-01-20; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern
Gavriel ./. Turkiet, 2009-01-20; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Orphanides ./. Turkiet, 2009-01-20; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Economou ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern,
Nicolaides ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern,
Evagorou Christou ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Ioannou ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Kyriacou ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Michael ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Nicola ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8
Sophia Andreou ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått tillgång till egendom på norra Cypern, även artikel 8

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08 och 1/09.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Faure ./. Frankrike, 2009-01-15; förfarandet inte lagenligt
Yudayev ./. Ryssland, 2009-01-15; artikel 5,1 olagligt, artikel 5.4 bristande skyndsamhet
Elgay ./. Turkiet, 2009-01-20; artikel 5.4 och 5.5
Güveç./. Turkiet, 2009-01-20; artikel 5.3 o. 5.4, även artikel 3 Undermåliga o. artikel 6 Rättvis rättegång
Ipek m.fl. ./. Turkiet, 2009-02-03; artikel 5.1 c), artikel 5.3, 5.4 och 5.5, 16-åringar i polisarrest under lång tid
Giosakis ./. Grekland (nr 1), 2009-02-12; häktad ej fått närvara vid förhandling, ingen snabb prövning
Giosakis ./. Grekland (nr 2), 2009-02-12; häktad ej fått närvara vid förhandling, ingen snabb prövning

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Orban m.fl. ./. Frankrike, 2009-01-15; publicering av generals bok om bl.a. tortyr under Algerietkriget
Csánics ./. Ungern, 2009-01-20; fackföreningsledare, påståenden i en intervju
Imza ./. Turkiet, 2009-01-20; chefredaktör
Marin ./. Rumänien, 2009-02-03; ej kränkning, berättigat intrång, även artikel 6 Rättvis rättegång
Güçlü ./. Turkiet, 2009-02-10; vice ordförande i politiskt parti

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Förbud mot, hindrande av, upplösning av eller påföljd för genomförd demonstration eller möte
Samüt Karabulut ./. Turkiet, 2009-01-27; oproportionerligt intrång i visserligen olaglig demonstration; även artikel 3 Våld

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 1/07, 4/07, 8/07, 4/08, 9/08 och 1/09.

För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift el. oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning
Palewski ./. Polen, 2009-01-20; vägrad eftergift för insolvent affärsman som stämt försäkringsbolag
Kupiec ./. Polen, 2009-02-03; ej kränkning, avgift nedsatt

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9/8, 10/08, 11/08 och 1/09.

Granskning/ bristande befordran av fånges/häktads post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Zara ./. Italien, 2009-01-20; begränsade besök av familjen
Uslu ./. Turkiet (nr 2), 2009-01-20; fånge ej fått kopia av resultat från läkarundersökning

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08,10/08, 11/08 0ch 1/09.

Ineffektiv eller otillräcklig utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.
Çelik ,/, Turkiet (nr 1), 2009-01-20; även artikel 3 behandling men ej kränkning
L.Z. ./. Rumänien, 2009-02-03: artikel 3, bristande utredning av påstådd våldtäkt i fängelse

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 4/08, 5/08, 6/08, 8/08, 11/08 och 1/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Koprinarovi ./. Bulgarien, 2009-01-15; beordrad flytta enl. lagstiftning om återlämnande av egendom
Bizau ./. Rumänien, 2009-01-27; skattefri förmån beskattad, även artikel 14 Diskriminering
Gologus ./. Rumänien, 2009-01-27; skattefri förmån beskattad, även artikel 14 Diskriminering
Vontas m.fl. ./. Grekland, 2009-02-05; mark förklarad som allmän mark tillhörig staten

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Könsdiskriminering, bl.a. skilda pensionsåldrar, olika förmåner
Booth ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån
Mitchard ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån
Murray ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån
Turner ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån
Twomey ./. U K, 2009-02-03; änkling ej fått änkeförmån

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 11/04, 6/06, 7/06, 9/06, 11/06, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 11/08 och 1/09.

Miljöförstöring eller bristande skydd kränkte privat- och familjelivet
Tatar ./. Rumänien, 2009-01-27; guldbrytning med hjälp av natriumcyanid

Se liknande mål även under tidigare rubrik "Avsaknad av skydd mot miljöförstöring" i bl.a. nr 6/03, 7/03, 11/04, 6/05, 10/06 och 6/07.

Olaglig användning av mark/fastighet i avsaknad av formellt beslut om expropriation, utan ersättning eller annat förhållande i strid med artikel 1 i protokoll nr 1 eller annat hinder för nyttjande av mark
Burghelea ./. Rumänien, 2009-01-27; bestämmelserna om expropriation ej iakttagna

Liknande mål finns även under rubrikerna Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning m.m. och Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl.
Se också nr 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08 och 11/08.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Michael Theodossiou Ltd. ./. Cypern, 2009-01-15; otillräckligt belopp betalat efter 30 år, även artikel 6.1 Skälig tid
Pierotti ./. Italien, 2009-01-20
Kalyoncu ./. Turkiet, 2009-02-03; utebliven ersättning för mark som tillförts staten
Kindler de Barahona ./. Portugal, 2009-02-10

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Duman ./. Turkiet, 2009-01-27; ej fått del av åklagarens skriftliga yttrande
Çimen ./. Turkiet, 2009-02-03; även artikel 6.1 Rättvis rättegång

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 11/08.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Cosic ./. Kroatien, 2009-01-15; vräkning
Czarnowski ./. Polen, 2009-01-20; fånge vägrad närvara vid faderns begravning

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08 och 1/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Dolsayev m.fl. ./. Ryssland, 2009-01-22; artiklarna 2 (liv o. utredning), 3 (behandling), 5 och 13
Sambiyev och Pokayeva ./. Ryssland, 2009-01-22; artiklarna 2 (liv o. utredning), 3 ej kränkning, 5 och 13
Zaurbekova och Zaurbekova ./. Ryssland, 2009-01-22; art. 2 (liv o. utredning), 3 (behandl.), 5, 8, 13, 38 o. art. 1 i prot. nr 1
Idalova o. Idalov ./. Ryssland, 2009-02-05; artiklarna 2, 3, 5 och 13
Khaydayeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-02-05; artiklarna 2, 3, 5 och 13
Khadisov och Tsechoyev ./. Ryssland, 2009-02-05; artiklarna 3, 5, 13, 34 (ej kränkning) och 38.1 a)
Ayubov ./. Ryssland, 2009-02-12; artiklarna 2 (liv och utredning), 5, 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Bantayeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-02-12; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling) 5 och 13
Meshayeva m.fl. ./. Ryssland, 2009-02-12; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling) 5, 13 och 38.1 a)

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Guillard ./. Frankrike, 2009-01-15; tillgång till domstol, talan ansågs automatiskt återkallad då frist för kompl. löpt ut
Ligue du Monde Islamique o. Org. Islamique Mondial du Secours Islamique ./. Frankrike, 2009-01-15; tillgång t. domstol
Menchinskaya ./. Ryssland, 2009-01-15; ej likställda parter
Sharomov ./. Ryssland, 2009-01-15; ej fått möjlighet att utföra sin talan vid omprövning i tillsynsförfarande
Dinchev ./. Bulgarien, 2009-01-22; effektiv tillgång till domstolsprövning
Popov ./. Bulgarien, 2009-01-22; åtal för brott prövat i den tilltalades frånvaro, även artikel 3 Våld från polis ej kränkning
Güveç./. Turkiet, 2009-01-20; art. 6.1 o.3 c) ej närv. under 14 av 30 förhandlingar o. inget biträde, även art.3 o.5
Precup ./. Rumänien, 2009-01-27; ingen jämvikt mellan enskilds och statens intresse
Stefan och Stef ./. Rumänien, 2009-01-27; osäker praxis, ej enhetligt faktiskt handlande
Chervonenko ./. Ryssland, 2009-01-29; förfarandet i brottmål som helhet orättvist
Kiselev ./. Ryssland, 2009-01-29; förfarandet i brottmål som helhet orättvist
Polyakov ./. Ryssland, 2009-01-29; artikel 6.3 d), domstol utan skäl vägrat höra vittnen till tilltalads förmån
Dauti ./. Albanien, 2009-02-03; ej tillgång till domstolsprövning av handikappförmåner
Marin ./. Rumänien, 2009-02-03; ej fått tillfälle försvara sig, även artikel 10 Fällande
Amutgan ./. Turkiet, 2009-02-03; artikel 6.3 c) i förening med 6.1.
Çimen ./. Turkiet, 2009-02-03; artikel 6.3 c) i förening med 6.1, även artikel 6.1 Part
Sükran Yildiz ./. Turkiet, 2009-02-03; artikel 6.3 c) i förening med 6.1, även artikel 5.3 Skälig tid
Olujic ./. Kroatien, 2009-02-05; disciplinförfarande, partiska ledamöter, ej offentlig förh., ej hört vittnen, skälig tid
Makeyev ./. Ryssland, 2009-02-05; ej fått korsförhöra vittnen
Sakhnovskiy ./. Ryssland, 2009-02-05; art. 6.1 o. 3 c), ej fått ha kontakt med advokat inför o. under förhandling
Samokhvalov ./. Ryssland, 2009-02-12; artikel 6.1 o. 3 c), ej fått närvara vid förhandling avs. överklagande

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Tanke-, samvets- eller religionsfrihet inskränkt i strid med artikel 9
Holy Synod of the Bulgarian Orthodox Church ./. Bulgarien, 2009-01-22; delad kyrka tvingad enas under en av två ledare

Se liknande mål i bl.a. nr. 1/02, 10/02, 7/04, 1/05, 10/05, 4/06, 9/06, 1/07, 4/07, 5/07, 10/07, 1/08 och 3/08

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Voiculescu ./. Rumänien, 2009-02-03; bristande utredning, person avled efter påkörning av bristfälligt militärt fordon

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08,
9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Slawomir Musial ./. Polen, 2009-01-20; häktad inte fått tillräcklig vård för epilepsi, schizofreni m.m., överbeläggning m.m.
Wenerski ./. Polen, 2009-01-20; bristande sjukvårdsbehandling för ögonbesvär, även artikel 8 Granskning
Güveç./. Turkiet, 2009-01-20; 15-åring placerad fem år i fängelse för vuxna, även art. 5 Frihetsberövande. o. 6 Rättvis
Andreyevskiy ./. Ryssland, 2009-01-29
Antropov ./. Ryssland, 2009-01-29; även artikel 3 Våld från polis
Maltabar och Maltabar ./. Ryssland, 2009-01-29
Kaprykowski ./. Polen, 2009-02-03; bristande sjukvårdsbehandling för bl.a. epilepsi, hjärnsjukdom och demens
Novinskiy ./. Ryssland, 2009-02-10; överbeläggning i fängelsecell, även artikel 34
Denisenko och Bogdanchikov ./. Ryssland, 2009-02-12; artikel 3 (behandling), även artikel 3 Våld från polis

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Daniel och Niculina Georgescu ./. Rumänien, 2009-01-27
Bodrov ./. Ryssland, 2009-02-12
Lenskaya ./. Ryssland, 2009-01-29; ej kränkning artikel 6.1, ej kränkning artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Upplösning/vägrad registrering av parti eller annan organisation eller sammanslutning el. dess stadgar etc.
Association de citoyens "Radko" o. Paunkovski ./. Makedonien, 2009-01-15; upphävd registrering

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 2/06, 3/06, 9/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 1/08 och 1/09.

Våld från polis/säkerhetspolis m.fl. eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Georgi Dimitrov ./. Bulgarien, 2§009-01-15; artikel 3 (behandling o. utredning)
Popov ./. Bulgarien, 2009-01-22; ej kränkning, även artikel 6 Rättvis
Samüt Karabulut ./. Turkiet, 2009-01-27; oproportionerligt våld för att stoppa demonstration; även artikel 11 Förbud mot
Denisenko och Bogdanchikov ./. Ryssland, 2009-02-12; artikel 3 (behandling o. utredning),även artikel 3 Undermåliga,
Antropov ./. Ryssland, 2009-01-29; artikel 3 (tortyr och utredning) även artikel 3 Undermåliga förhållanden

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Ionescu och Istrate ./. Rumänien, 2009-01-27
Ionescu och Maftei ./. Rumänien, 2009-01-27
Jones ./. Rumänien, 2009-02-03; klag. fått bära för tung börda
Dimitar och Anka Dimitrovi ./. Bulgarien, 2009-02-12; förvärvare förlorat egendom till ägare före förstatligande
Mihaylovi ./. Bulgarien, 2009-02-12; förvärvare förlorat egendom till ägare före förstatligande
Miteva ./. Bulgarien, 2009-02-12; förvärvare förlorat egendom till ägare före förstatligande
Simova och Georgiev ./. Bulgarien, 2009-02-12; förvärvare förlorat egendom till ägare före förstatligande

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08 och 1/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
15 januari
Charalambides ./. Cypern (35885/04) brottmål
Michael Theodossiou Ltd. ./. Cypern (31811/04) expropriationsförfarande, även art. 1 i prot. nr 1 Otillräcklig
Oblov ./. Ryssland (22674/02) brottmål
Holzinger ./. Österrike (nr 3) (9318/05)
Klug ./. Österrike (33928/05)
Argyrou m.fl. ./. Grekland (10468/04)
20 januari
Borsódy m.fl. ./. Ungern (16054/06) brottmål
Norkunas ./. Litauen (302/05) brottmål
Mahmut Yaman ./. Turkiet (33631/04) även artikel 5,3 se nedan
Cetvertakas m.fl. ./. Litauen (16013/02)
Romuald Kozlowski ./. Polen (46601/06)
Martikán ./. Slovakien (30036/06)
Hamiye Karaduman m.fl. ./. Turkiet (9437/04)
Özoguz ./. Turkiet (17533/04)
Serefli m.fl. ./. Turkiet (1533/03)
22 januari
Kaemena och Thöneböhn ./. Tyskland (45748/06 o 51113/06) även artikel 13
Borzhonov ./. Ryssland (18274/04) även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1 Intrång
Christensen ./. Danmark (247/07) även artikel 13
27 januari
Mehmet Ali Çelik ./. Turkiet (42296/07) även artikel 13 och artikel 5.3 se nedan
G. ./. Finland (33173/05)
Luigi Serino ./. Italien (nr 2) (680/03)
Çaygan ./. Turkiet (61/04)
Petikon Oy o. Parviainen ./. Finland (26189/06) kränkning o. ej kränkning
Doric ./. Serbien (33029/05) även artikel 13
29 januari
Missenjov ./. Estland (43276/06) även artikel 13
3 februari
Ayla Özcan ./. Turkiet (36526/04) även artikel 13 brottmål
Leonardi ./. Belgien (35327/05)
Poelmans ./. Belgien (44807/06)
Saçli m.fl. ./. Turkiet (42710/04)
Kauczor ./. Polen (45219/06) brottmål, även artikel 5.3 se nedan
5 februari
Sarantidis ./. Grekland (23163/07) brottmål
10 februari
Kharitonashvili ./. Georgien (41957/04)
12 februari
Mikhaylovich ./. Ryssland (30019/05)

ARTIKEL 5.3
20 januari
Pakos ./. Polen (3252/04) lång tid i häkte
Zywicki ./. Polen (27992/06) lång tid i häkte, även artikel 5.4 se nedan
Mahmut Yaman ./. Turkiet (33631/04) även artikel 6.1, se ovan
27 januari
Sandowycz ./. Polen (37274/06) för lång häktningstid
Mehmet Ali Çelik ./. Turkiet (42296/07) även artikel 5.4 och artikel 6.1, se ovan
3 februari
Sükran Yildiz ./. Turkiet (4661/02) även artikel 5.4 och artikel 6.1 Rättvis
Kauczor ./. Polen (45219/06) även artikel 6.1 se ovan
12 februari
Spas Spasov ./. Bulgarien (31646/02) lång tid i häkte, ej kränkning

ARTIKEL 5.4
20 januari
Zywicki ./. Polen (27992/06) även artikel 5.3, se ovan

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.




Senast ändrad: 2011-04-12