JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 11 2009

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 19 november - den 10 december 2009. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets "startsida" under Publikationer på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se . I månadens nummer har även medverkat Mattias Henriksson, jurist på Domstolsverkets juridiska enhet.

REGISTER

På Sveriges domstolars webbsida finns också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad, från och med nr 1/01. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består av sju olika kolumner. Den första kolumnen A innehåller partens/parternas namn, den andra B anger svarandestaten, i tredje kolumnen C anges om målet prövats i Grand Chamber (GC), i kolumnen D står avgörandedagen, i kolumn E den artikel som varit i fråga i målet och slutligen i kolumnerna F och G anges årgång respektive nummer för nyhetsbrevet.

På webbsidan finns vidare en "lathund" med anvisningar om hur man lättast hittar och sorterar eller söker i registret. Gå in på www.domstol.se och klicka vidare till Publikationer/Nytt från Europadomstolen. Där finner du en beskrivning med tydliga exempel på hur du går till väga för att hitta i registret till Nytt från Europadomstolen.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Bladh mot Sverige, beslut 2009-11-10
Fråga om återkvalificering till arbetslöshetsersättning var en ren rättsfråga och det förelåg därför särskilda skäl för att inte hålla muntlig förhandling i någon instans. När reglerna ändrats och den klagande inte uppfyllde villkoren för återkvalificering hade han inte någon sådan berättigad förväntan om att få ersättning som kan utgöra egendom enligt artikel 1 i protokoll nr 1. Klagomålet förklarades därför i sin helhet för inadmissible.

Beslut avskriva mål

T.B. mot Sverige, beslut 2009-10-20
Sedan den klagande fått sökt uppehållstillstånd återtog han sitt klagomål. Eftersom det inte fanns andra skäl för att fortsätta prövningen avskrevs målet.

Domar mot andra länder

Kolesnik mot Ukraina, 2009-11-19
Uttalanden som en anklagad gjort till sin nackdel i avsaknad av en försvarare kunde inte ensamt utgöra grund för en fällande dom och det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 och 3 c). När mannen inte heller fick möjlighet att förhöra nyckelvittnen mot honom kränktes artikel 6.1 och 3 d).

Shannon mot Lettland, 2009-11-24
Sexualförbrytares rätt enligt konventionen kränktes på grund av långsam hantering av överprövningen av häktningsbeslut. Det skedde därför en kränkning av artikel 5.4.

Gochev mot Bulgarien, 2009-11-26
En åtgärd som innebär en inskränkning av en persons rätt att lämna sitt land får inte vara av automatisk karaktär och den måste under hela giltighetstiden vara motiverad och proportionerlig. I annat fall sker en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 4.

Velcea och Mazare mot Rumänien, 2009-12-01
Utredning av ett mord som pågick i elva år var inte snabb och effektiv och det skedde en kränkning av artikel 2. När mördarens familj tilläts ärva offret genom en strikt tolkning av bestämmelserna om arvsrätt skedde en kränkning av artikel 8.

G.N. m.fl. mot Italien, 2009-12-01
Italienska myndigheter brast inte när det gällde att skydda personer mot smitta via blodtransfusion och det skedde i det hänseendet inte någon kränkning av artikel 2. Den artikeln kränktes dock genom ett alltför utdraget förfarande. När personer som led av en blodbristsjukdom inte behandlades lika med blödarsjuka kränktes artikel 14 i förening med artikel 2.

Karsai mot Ungern, 2009-12-01
Påföljden för en historiker, som i en debattartikel hade kritiserat en författares hyllande av en politiker med antisemitisk inställning, innebar bl.a. en skyldighet att publicera en rättelse. Detta bedömdes som en alltför sträng påföljd som skadade historikerns trovärdighet och det skedde därför en kränkning av artikel 10.

Zaunegger mot Tyskland, 2009-12-03
Fader till ett barn som fötts utom äktenskap kunde inte få omprövning av det beslut som gav modern till barnet ensam vårdnad, medan gifta och frånskilda män eller män som erhållit moderns samtycke kunde få sådan prövning. Det skedde därför en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

Seyidzade mot Azerbajdzjan, 2009-12-03
Nationell lag som begränsade rätten att ställa upp i parlamentsval var inte tillräckligt tydlig och klar och den tolkades även godtyckligt utan vägledande fast praxis. Det skedde därför en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Muñoz Diaz mot Spanien, 2009-12-08
Spanska myndigheter hade i visst hänseende godtagit ett äktenskap som ingåtts enligt romsk sed och hade låtit en mans familj omfattas av hans socialförsäkring samt under lång tid tagit emot hans socialförsäkringsavgifter. När kvinnan efter hans död ansökte om efterlevandepension vägrades hon sådan med motiveringen att det romska äktenskapet inte gav några civila rättigheter. Handlandet var oproportionerligt och det skedde en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

Janatuinen mot Finland, 2009-12-08
Polisen följde sin skyldighet enligt lag att förstöra inspelningar av telefonsamtal, som inte bedömdes ha med det misstänkta brottet att göra, utan att försvaret fick delta i beslutsprocessen. Den anklagade kunde därför senare inte åberopa inspelningarna till sitt försvar. Härigenom skedde det en kränkning av artikel 6.1 i förening med 6.3 b).

Koppi mot Österrike, 2009-12-10
Präst i en registrerad religiös gemenskap hade enligt lag inte en ställning som var jämförbar med den en präst i ett erkänt religiöst samfund hade och hans gemenskap hade inte heller ansökt om att bli erkänt som samfund. När han inte behandlades på samma sätt som präster i samfund skedde det inte någon diskriminering och inte heller en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 9.

Domar och beslut i Grand Chamber

Kart mot Turkiet, 2009-12-03
Domstolen i stor sammansättning ändrar kammarens dom och finner att ett beslut att vägra upphäva parlamentarisk immunitet, för att den klagande skulle kunna få anklagelser emot sig prövade i domstol inom skälig tid, inte innebar att det skedde en kränkning av artikel 6.1.

Revision

Bortesi m.fl. mot Italien, 2009-12-08
Revidering av tidigare dom avsåg tillägg i texten om att regeringen yttrat sig men innebar inte någon ändring av beslutad ersättning.

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik per den 30 november 2009 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 52 200 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 13 % i förhållande till föregående års 46 250 klagomål för motsvarande period. 6 033 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 48 %. 31 552 klagomål har avgjorts, 1 966 genom dom, en ökning med 18 %, och 29 586 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 11 050 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 30 november till 117 850 mål vilket är en ökning med 21 % från den balans om 97 300 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 43 550 på avgörande i kammare och 74 300 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 30 november till 20 950, en minskning med 2 % från de 21 450 mål som förelåg vid årsskiftet.

Domstolen i plenum valde den 16 november 2009 om den franske domaren Jean-Paul Costa som domstolens president för ytterligare tre år. Samtidigt omvaldes den brittiske domaren Nicolas Bratza som vicepresident i domstolen och den belgiska domaren Françoise Tulkens som president för den andra sektionen i domstolen, båda för en period av tre år.

Domstolen har funnit det tveksamt om tolkningen av begreppet "hem" enligt artikel 8, som också kan omfatta kontor och andra arbetslokaler, kan sträckas ut till att omfatta även en dirigents klädloge i en konserthall. Domstolen fann emellertid i det aktuella målet att även om så skulle vara fallet hade det intrång som i så fall skett genom att polisen genomfört en identitetskontroll i logen inte varit oproportionerligt. Klagomålet förklarades därför inadmissible. Målet är Hartung mot Frankrike, ansökan nr 10231/07.

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisninga"" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Bladh mot Sverige
(Ansökan nr 46125/06, beslut den 10 november 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Fråga om återkvalificering till arbetslöshetsersättning var en ren rättsfråga och det förelåg därför särskilda skäl för att inte hålla muntlig förhandling i någon instans. När reglerna ändrats och den klagande inte uppfyllde villkoren för återkvalificering hade han inte någon sådan berättigad förväntan om att få ersättning som kan utgöra egendom enligt artikel 1 i protokoll nr 1. Klagomålet förklarades därför i sin helhet för inadmissible.

B var sedan1980-talet medlem i Grafikernas arbetslöshetskassa. Han uppbar arbetslöshetsersättning fram till sommaren år 2000 då han inte längre ansågs berättigad till sådan ersättning. Vid ett möte som B hade med sin kontaktperson på Arbetsförmedlingen informerades han om att han, i enlighet med 12 och 19 §§ i lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF), kunde återkvalificeras för ersättning under en ny period om 300 dagar om han arbetade på en kommunal praktikplats 70 timmar i månaden under sex månader. B började praktiktjänstgöringen den 7 augusti 2000 och skulle hålla på till den 6 februari 2001. Den 20 december 2000 ändrades 19 § ALF så att praktiktjänstgöring inte längre kunde utgöra grund för återkvalificering. Ändringen trädde i kraft den 5 februari 2001. B hade kännedom om ändringen och försökte få kontakt med sin arbetsförmedlare för att få praktiktjänstgöringens slutdatum ändrad. Han ansåg att han hade uppfyllt de föreskrivna arbetsvillkoren redan i slutet av januari. Sedan han avslutat praktiken begärde B åter arbetslöshetsersättning från Grafikernas arbetslöshetskassa. A-kassan avslog emellertid hans begäran med motiveringen att han inte uppfyllde kraven i ALF i dess lydelse fr.o.m. den 5 februari 2001. B överklagade men länsrätten avslog överklagandet. B gick vidare till kammarrätten som meddelade prövningstillstånd men som, efter att ha inhämtat ett yttrande från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring, avslog överklagandet och fastställde länsrättens dom. B hade begärt muntlig förhandling i både länsrätten och kammarrätten för att kunna höra en tjänsteman från A-kassan som vittne. Domstolarna avslog dock denna begäran. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd. - I Europadomstolen åberopade B artikel 6.1 och klagade över att han inte fått muntlig förhandling i länsrätten och kammarrätten. Han hävdade vidare att beslutet att avslå hans begäran om arbetslöshetsersättning stred mot artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen godtog inte regeringens invändning att B inte hade uttömt inhemska rättsmedel genom att han inte utnyttjat möjligheten enligt Högsta domstolens praxis att begära skadestånd för konventionskränkningar i svensk domstol. Domstolen fann att denna praxis hade utvecklats helt nyligen och att den gällde andra frågor än dem som var aktuella i detta mål. Domstolen välkomnade utvecklingen av den svenska rätten när det gäller möjligheten att begära skadestånd för en kränkning av konventionen men framhöll att förekomsten av detta rättsmedel ännu inte var tillräckligt säker för att kunna tillämpas generellt. Den bedömningen gällde särskilt, eftersom beslutet som införde denna möjlighet, hade meddelats efter det att Bs klagomål hade getts in till Europadomstolen.

Domstolen konstaterade att Bs begäran om arbetslöshetsersättning gällde en "civil rättighet" i den mening som avses i artikel 6.1. Vidare erinrades om att i ett förfarande i första och enda instans innefattar rätten till en "offentlig förhandling" enligt artikel 6.1 normalt en rätt till "muntlig förhandling". Avsaknaden av förhandling i andra eller tredje instans kan vara berättigad under förutsättning att det hållits en förhandling i första instans. Om det inte föreligger särskilda omständigheter anses artikel 6.1 ge rätt till muntlig förhandling i åtminstone en instans. Sådana särskilda omständigheter som kan berättiga att man inte håller en förhandling hänför sig till arten av de frågor som skall prövas i målet, t.ex. har domstolen godtagit att tvister enligt socialförsäkringen kan avgöras på det skriftliga materialet. Vidare kan kraven på effektivitet och ekonomi innebära att förhandling inte hålls i den typen av mål. I det förevarande fallet hade B begärt muntlig förhandling för att höra tjänstemän på Arbetsförmedlingen och A-kassan. Frågan i målet var emellertid hur ändringen i 19 § ALF skulle tolkas. Domstolarna hade således en ren rättsfråga att pröva. Enligt domstolens uppfattning måste Bs begäran att få höra de aktuella tjänstemännen ses som ett försök att klargöra om de handlat på ett felaktigt sätt. Det var dock inte en fråga som domstolarna skulle pröva i det aktuella målet. Hur tjänstemännen agerat påverkade inte den rättsfråga som domstolarna skulle pröva. Domstolen fann därför att rättsfrågan kunde prövas av domstolarna på det skriftliga materialet och att det förelåg sådana särskilda skäl som berättigade att det inte hölls en muntlig förhandling. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

Domstolen konstaterade härefter att rätten till arbetslöshetsförmån är en ekonomisk rättighet som omfattas av artikel 1 i protokoll nr 1. Men en klagande kan endast göra gällande en kränkning av den artikel när det gäller hans "egendom", som kan vara antingen en bestående egendom eller tillgångar, inklusive fordringar, beträffande vilka den klagande kan göra gällande åtminstone en berättigad förväntan om att få. Endast en förhoppning om att få en egendomsrätt erkänd kan inte anses utgöra "egendom". Domstolen noterade att B sommaren 2000 inte var berättigad till arbetslöshetsersättning och att han då inte hade en egendomsrätt som skyddades av artikel 1 i protokoll nr 1. Enligt den äldre lydelsen av 19 § ALF kunde han emellertid återkvalificeras. Fråga var då om B genom att ansluta sig till praktikprogrammet kunde sägas ha fått en berättigad förväntan om att få arbetslöshetsersättning vid ett senare tillfälle. Domstolen erinrade om att kravet för sådan ersättning var att praktikprogrammet avslutats. B var därför under den tid programmet pågick inte vid något tillfälle berättigad till ersättning. Det var först när programmet avslutats som en sådan rätt uppkom. Det var klarlagt att B redan under vintern 2000 blev medveten om den lagändring som tog bort denna möjlighet till återkvalificering. Han kunde därför inte anses ha haft en berättigad förväntan om en egendomsrätt i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. Den aktuella artikeln var därför inte tillämplig i målet och klagomålet skulle avvisas såsom oförenligt med konventionen. Domstolen beslöt därför enhälligt att förklara klagomålet i sin helhet för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Salomonsson ./. Sverige, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Miller ./. Sverige, dom 2005-02-08 (jfr nr 2/05)
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
Kopecký ./. Slovakien, dom (GC) 2004-09-28 (jfr nr 9/04)

Beslut avskriva mål

T.B. mot Sverige
(Ansökan nr 62034/08, beslut den 20 oktober 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Sedan den klagande fått sökt uppehållstillstånd återtog han sitt klagomål. Eftersom det inte fanns andra skäl för att fortsätta prövningen avskrevs målet.

T, som kommer från Eritrea, ansökte om asyl och uppehållstillstånd i Sverige i september 2005. Vid förhör hos Migrationsverket hävdade han att han under en diskussion i det militära läger där han varit stationerad hade argumenterat emot en order att marschera mot gränsen till Etiopien. Till följd därav hade han gripits misstänkt för samröre med Etiopien och placerats i ett militärfängelse. Han hade emellertid efter några månader lyckats fly och han hade med hjälp av smugglare lyckats ta sig till Sverige. T uppgav att han riskerade att bli tillfångatagen, fängslad och torterad pga. att han flytt och olagligen lämnat landet. Migrationsverket som tvivlade på hans trovärdighet avslog ansökningen. Beslutet fastställdes av migrationsdomstolen och sedan Migrationsöverdomstolen vägrat prövningstillstånd vann beslutet att utvisa honom laga kraft. I avvaktan på utvisningen placerades T i förvar och han begärde då, utan framgång i samtliga instanser, att hans begäran skulle omprövas. Utvisningen skulle verkställas den 3 januari 2009 men sedan Europadomstolen med tillämpning av artikel 39 i rättegångsreglerna anmodat Sverige att inhibera verkställigheten skedde detta. - I Europadomstolen åberopade T artiklarna 2 och 3 och hävdade att om han utvisades till Eritrea så löpte han en verklig risk att bli dödad eller fängslad utan rättegång och torterad pga. flykten från militärfängelset och från Eritrea.

Europadomstolen informerades den 9 september 20009 om att T önskade ta tillbaka sitt klagomål eftersom Migrationsverket i augusti 2009 hade beviljat honom permanent uppehållstillstånd i Sverige. Domstolen fann att T inte längre riskerade att utvisas från Sverige och att han inte hade för avsikt att fullfölja sin talan. Vid sådant förhållande var det inte längre motiverat att fortsätta prövningen. Det fanns inte heller i övrigt några särskilda förhållanden som med hänsyn till respekten för mänskliga rättigheter krävde en fortsatt prövning av målet. Domstolen fann därför enhälligt att målet skulle avskrivas.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Kolesnik mot Ukraina
(Ansökan nr 17551/02, dom den 19 november 2009)
Domen finns endast på engelska.

Uttalanden som en anklagad gjort till sin nackdel i avsaknad av en försvarare kunde inte ensamt utgöra grund för en fällande dom och det skedde därför en kränkning av artikel 6.1 och 3 c). När mannen inte heller fick möjlighet att förhöra nyckelvittnen mot honom kränktes artikel 6.1 och 3 d).

K är ukrainsk medborgare och sitter f.n. i fängelse i Ukraina. Han greps i november 1998 tillsammans med tre andra personer misstänkt för mord och grovt rån. Under det inledande förhöret och därefter vid en rekonstruktion av händelserna, som genomfördes utan att K hade något juridiskt biträde, erkände K att han och de andra två misstänkta hade dödat två personer i augusti resp. oktober 1998. K hävdade senare att poliserna hade tvingat honom att erkänna och att avsäga sig rätten till en försvarare. Sedan K tilldelats en försvarare återtog han, när han förhördes av åklagare i mars 1999, sitt erkännande och hävdade att han var oskyldig. I juli samma år återförvisade domstolen målet för ytterligare utredning, eftersom den fann att utredarna hade brutit mot vissa bestämmelser i rättegångslagen. Sedan den tillkommande utredningen utförts dömde den nationella domstolen K, som förnekade anklagelserna, för mord och grovt rån till fängelse i 14 år. Den fällande domen grundades väsentligen på de uttalanden som K gjort under det inledande förhöret och på vittnesmål från tre personer. Två andra vittnen som bekräftat Ks alibi beaktades inte, eftersom domstolen tvivlade på deras trovärdighet. Domen fastställdes av Högsta domstolen i maj 2001. - I Europadomstolen klagade K över att förfarandet mot honom varit orättvist. Han hävdade att han under det inledande förhöret hade tvingats att ange sig själv och att de huvudsakliga utredningsåtgärderna hade genomförts utan att han hade juridiskt biträde. Han hävdade vidare att han inte kunnat förhöra nyckelvittnen mot honom eftersom de inte varit närvarande vid rättegången. Han åberopade i huvudsak artikel 6.

Europadomstolen noterade att de nationella domstolarna hade funnit att det skett en kränkning av Ks rättigheter under det inledande utredningsförfarandet, särskilt hans rätt till försvar. De uttalanden som K gjort till sin nackdel och som gjorts utan att en försvarare varit närvarande hade gjorts under förhållanden som gav upphov till misstankar om att både avståendet från rätten till försvarare och Ks erkännanden hade gjorts mot hans vilja. Trots det hade uttalanden utgjort den väsentligaste grunden för den fällande domen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och 3 c).

Domstolen erinrade vidare om att all bevisning i normalfallet skall förebringas vid en offentlig förhandling där den anklagade har möjlighet att förhöra eller låta förhöra personer som vittnar mot honom eller henne i hans eller hennes närvaro. I det aktuella fallet hade K inte fått möjlighet att konfrontera de tre nyckelvittnena vare sig på utredningsstadiet eller under rättegången. Enligt den ukrainska regeringen hade de nationella myndigheterna inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att säkerställa att dessa vittnen kunde närvara i domstolen. Trots detta hade vittnenas berättelser utgjort en betydande del av den bevisning som den fällande domen byggde på. K hade därför inte heller i detta hänseende fått en rättvis rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 6.1 och 3 d).

HÄNVISNINGAR
Van Mechelen m.fl. ./. Nederländerna, dom 1997-04-23
Krombach ./. Frankrike, dom 2001-02-13
Salduz ./. Turkiet, dom (GC) 2008-11-27 (jfr nr 11/08)
Shabelnik ./. Ukraina, dom 2009-02-19
Zhoglo ./. Ukraina, dom 2008-04-24

Shannon mot Lettland
(Ansökan nr32214/03, dom den 24 november 2009)
Domen finns endast på engelska.

Sexualförbrytares rätt enligt konventionen kränktes på grund av långsam hantering av överprövning av häktningsbeslut. Det skedde därför en kränkning av artikel 5.4.

S, är född 1955 och medborgare i USA. När han tillfälligtvis vistades i Olaine, Lettland, inledde polisen en brottsutredning mot honom och han greps den 1 oktober 2002 och anhölls av polisen misstänkt för att ha begått sexuella övergrepp på minderåriga under en av sina tidigare resor till Lettland. Den 4 oktober 2002 fördes S inför en domare i distriktsdomstolen i Riga, vilken beslutade att kvarhålla honom i häkte. För att motivera sitt beslut strök domaren under förtryckta häktningsgrunder i standardformuläret. Häktningsbeslutet förlängdes vid fem tillfällen genom två instanser. Alla Ss överklaganden över frihetsberövandet avslogs på grund av att han var skäligen misstänkt, brottets svårhetsgrad och eftersom han kunde försvåra utredningen. S anklagades senare för sexuella övergrepp även vid andra tillfällen och åtalet ändrades till att avse grova brott. S dömdes enligt åtalet till fem års fängelse men han frikändes senare från en av åtalspunkterna och straffet sattes ned. S utvisades från Lettland i juli 2006 sedan han avtjänat två tredjedelar av straffet. - I Europadomstolen klagade S över att häktningen som sådan varit olaglig och omotiverad på grund av att den hade baserats på otillräcklig bevisning och på grund av att han inte hade någon avsikt att lämna Lettland samt åberopade artikel 5.1 c). Han klagade också enligt artikel 5.1 b) i konventionen över att de angivna skälen för häktningsbesluten var oseriösa, alltför abstrakta och kortfattade. Han påpekade att besluten bara upprepade några av de häktningsgrunder som angavs i lagen, utan att förklara i vilken utsträckning de var tillämpliga i hans fall. Med åberopade av artikel 6.1 i konventionen, klagade S över att hans överklaganden av förlängningarna av häktningen inte hade behandlats med tillräcklig skyndsamhet. Slutligen anförde han, med stöd av artiklarna 5.2 och 6.3 e) i konventionen, att de engelska översättningarna av häktningsorderna kommit honom tillhanda för sent.

Den lettiska regeringen hävdade att Ss häktning återkommande hade godkänts genom domstolsbeslut. I augusti 2003 beslutade den regionala domstolen i Riga att ställa honom inför rätta och att han skulle kvarbli i häkte. Det hade därefter inte varit nödvändigt att förlänga häktningen tills S eventuellt skulle dömas. Regeringen anförde att under den tid som S varit häktad, hade det skett med stöd av beslut av behörig domstol och garantierna i artikel 5.1 i konventionen hade beaktats.

Europadomstolen förklarade klagomålen enligt artikel 5.1 c) och 5.4 för admissible och klagomålet i övrigt för inadmissible. Domstolen noterade att det var ostridigt att Ss häktning beslutats med stöd av tillämplig nationell lagstiftning. Därför uppstod inte någon fråga avseende häktningens laglighet. Vad gällde frågan om skälig misstanke mot S ville domstolen påminna om att den "skälighet" som en häktning måste grundas på utgör en viktig del av skyddet mot godtycklig arrestering och frihetsberövande enligt artikel 5.1 c). En skälig misstanke förutsätter förekomsten av fakta eller information som skulle kunna övertyga en objektiv bedömare om att den berörda personen kan ha begått brottet. "Skälig misstanke" i artikel 5.1 c) innebär dock inte att den misstänktes skuld i detta skede måste vara fastställd. Punkten c) i artikel 5.1 förutsätter inte ens att polisen, vare sig vid tidpunkten för gripandet eller när den sökande placeras i förvar, måste ha tillräckliga bevis för att väcka åtal. I förevarande fall framgick det att den ursprungliga misstanken mot S baserades på uttalanden från fyra offer och ett vittnesmål från ett icke namngivet "ögonvittne". Europadomstolen fann att sådana bevis räckte för att skapa "skälig misstanke" mot S i enlighet med dess praxis. Domstolen konstaterade vidare att misstankarna mot S inte minskade under häktningstiden. Tvärtom framgick att S i något skede av förfarandet delvis hade erkänt. Dessutom hade ytterligare bevisning framkommit angående misstankar om att S begått andra näraliggande brott. Således fanns det skälig misstanke mot S under hela häktningsperioden fram till den 30 juli 2003, då hans fall fördes över till den regionala domstolen i Riga för förhandling. När det gällde perioden från den 1 augusti 2003, då den regionala domstolen i Riga mottagit Ss fall, fram till den 20 januari 2004 när han dömdes, fann domstolen, trots att skälen för häktningen motiverats med annan rättslig grund, att karaktären av misstanken mot S inte hade förändrats. Dessutom har domstolen tidigare slagit fast att den omständigheten att en domstol beslutar att lämna en förebyggande åtgärd "oförändrad" inte i sig strider mot artikel 5.1 i konventionen. Som framgår av texten i artikel 5.1 c), utgör grunderna skäligen misstänkt för att ha begått ett brott och risken för rymning alternativa (och inte kumulativa) grunder för häktning. I det aktuella fallet var S, även om han hade kunnat visa att han inte hade för avsikt att fly från Lettland om han släpptes fri ur häktet, skäligen misstänkt för att ha begått ett brott. Detta utgjorde en tillräcklig grund för att anse att häktningen motsvarade kraven i konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 5.1 c).

Europadomstolen prövade Ss klagomål enligt bl.a. artikel 5.1 b), 5.2 och 6.1 enligt artikel 5.4 och konstaterade att den tidigare har slagit fast att vid tillämpningen av artikel 35.1 i konventionen, skall en period av frihetsberövande betraktas som en kontinuerlig situation. Även om domstolen i vissa situationer tidigare har gjort undantag från denna princip, såg den inte någon anledning att göra det i detta fall. Domstolen noterade att Ss klagomål framför allt avsåg det faktum att de inhemska domstolarnas resonemang hade varit alltför abstrakt och kortfattat när de förlängde häktningen och att det varit nödvändigt att översätta handlingar och häktningsbeslut till och från engelska, vilket hade skapat förseningar. Domstolen erinrade om att den vid flera tillfällen haft möjlighet att bedöma kvaliteten på lettiska domstolars beslut om godkännande och förlängning av häktning. I dessa fall har domstolen i regel kritiserat användningen av förtryckta blanketter som beslut samt fastslagit att domstolarnas resonemang varit alltför kortfattade och abstrakta och att de inte motiverade hur häktningsgrunderna var tillämpliga i de enskilda fallen. Domstolen påpekade att de nationella domstolarna i det aktuella fallet inte använt sig av förtryckta blanketter, men att de i huvudsak fortsatt att återge de i lag angivna häktningsgrunderna utan att motivera på vilket sätt de var tillämpliga i målet. Domstolen noterar dock att de inhemska domstolarna i senare beslut hade anfört att S inte hade något giltigt uppehållstillstånd i Lettland och att han inte hade någonstans att bo. Dessa synpunkter åberopade domstolarna som skäl för att anse att det fanns risk för att S skulle avvika. I ett annat mål har domstolen funnit att en olaglig vistelse i ett land kan vara ett skäl som motiverar att en misstänkt person häktas. Domstolen har också tidigare tagit hänsyn till det faktum att en person vistas olagligt i ett land och dragit slutsatsen att ett sådant faktum ökar risken för avvikande. Eftersom S inte hade någon anknytning till Lettland kunde de nationella domstolarna beakta att han vistades i Lettland olagligt. Även om de nationella domstolarnas häktningsbeslut var ganska abstrakta och kortfattade hade det med hänsyn till de speciella omständigheterna i målet inte skett någon kränkning. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 5.4.

Europadomstolen gick härefter in på frågan om prövningen av frihetsberövandets laglighet varit tillräckligt snabb och erinrade inledningsvis om att det av artikel 5.4 även följer att prövningen skall ske skyndsamt. Även om det inte är tvingande för de fördragsslutande staterna att inrätta en andra instans för prövning av lagligheten av frihetsberövandet, måste stater som har ett sådant system i princip bevilja de häktade samma garantier vid överklagande som i första instans. Kravet på att ett avgörande skall meddelas snabbt är en sådan garanti. I detta sammanhang erinrade domstolen också om att det finns ett särskilt behov av ett snabbt beslut angående fastställande av lagligheten av ett frihetsberövande i fall där en rättegång pågår, eftersom svaranden skall kunna dra full nytta av principen om oskuldspresumtion. Domstolen har redan konstaterat att hela perioden som S varit häktad skall betraktas som en sammanhängande enhet och lagligheten av häktningen hade prövats i två domstolsinstanser vid fem olika tillfällen. Distriktsdomstolen i Riga fattade beslut den 4 oktober och 29 november 2002, den 30 januari, den 31 mars och 30 maj 2003. Besluten den 4 oktober 2002, den 30 januari och den 30 maj 2003 hade omprövats senare av domstol inom en period av mellan 14 dagar och en månad och två dagar efter överklagandet. Ss advokat hade vid två tillfällen inte kunnat närvara vid domstolsförhandlingar, vilket medförde att beslutet fick skjutas upp. De förseningar som förekommit kunde inte tillskrivas de nationella myndigheterna Kravet på skyndsamhet hade iakttagits i dessa fall. När det gällde beslutet av den 29 november 2002 avslog den regionala domstolen i Riga överklagandet i beslut den 25 februari 2003 efter ett dröjsmål på 89 dagar. Europadomstolen konstaterade att dröjsmålet huvudsakligen berodde på distriktsdomstolens felaktiga beslut att återsända Ss överklagande till honom för översättning, trots att den inhemska lagstiftningen förutsatt att översättningen skulle säkerställas av denna domstol, samt på domstolens misslyckande med att förse S med en översättning av beslutet i tid. Regeringen hade i sina yttranden inte anfört några omständigheter som gjorde det möjligt för Europadomstolen att dra slutsatsen att dröjsmålet skulle kunna tillskrivas S. Med hänsyn till domstolens rättspraxis avseende sådana förseningar hade skyndsamhetskravet inte iakttagits i detta fall. När det slutligen gällde beslutet av den 31 mars 2003 fattade den regionala domstolen i Riga den 9 maj 2003 beslut om att avslå Ss och hans advokats överklagande av det beslutet, dvs. 1 månad och 8 dagar senare. Regeringen hade inte lämnat någon förklaring till förseningen, förutom att förseningen hade orsakats av behovet av att översätta distriktsdomstolens beslut till engelska och Ss överklagande till lettiska. Även om uppgiften för den regionala domstolen var nästan identisk med den man hade haft i samband med överklagandet av beslutet av den 30 januari 2003, varade processen mer än tre veckor längre. Mot denna bakgrund fann domstolen enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.4 när det gällde besluten den 29 november 2002 och den 31 mars 2003 men ingen kränkning när det gällde prövningen av de övriga besluten.

HÄNVISNINGAR
Artikel 5.1 c)
Svipsta ./. Lettland, dom 2006-03-06
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Murray ./. U K, dom 1994-10-28
Erdagöz ./. Turkiet, dom 1997-10-22
Khudoyorov ./. Ryssland, dom 2005-11-05
Artikel 5.4 - admissibility
Estrikh ./. Lettland, dom 2007-01-18,
Svipsta ./. Lettland, dom 2006-03-06
Artikel 5.4 - i sak
Freimanis o. Lidums ./. Lettland, dom 2006-02-09
Lavents ./. Lettland, dom 2002-11-28 (jfr nr 11/02)
Kornakovs ./. Lettland, dom 2006-06-15
Z. ./. Lettland, dom 2008-01-24
Dzelili ./. Tyskland, dom 2005-11-10
Cevizovic ./. Tyskland, dom 2004-07-29
Navarra ./. Frankrike, dom 1993-11-23
Toth ./. Österrike, dom 1991-12-12
Itowiecki ./. Polen, dom 2001-10-04
M.B. ./. Schweiz, dom 2000-11-30
Kadem ./. Malta, dom 2003-01-09 (jfr nr 1/03)
Mitev ./. Bulgarien, dom 2004-12-22

Gochev mot Bulgarien
(Ansökan nr 34383/03, dom den 26 november 2009)
Domen finns både på engelska och på franska.

En åtgärd som innebär en inskränkning av en persons rätt att lämna sitt land får inte vara av automatisk karaktär och den måste under hela giltighetstiden vara motiverad och proportionerlig. I annat fall sker en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 4.

G är bulgarisk medborgare och bosatt i Varna i Bulgarien. På begäran av företaget V utfärdade Sofia tingsrätt den 3 april 2001 en exekutionstitel mot G på grundval av en revers. Skulden uppgick till drygt 55 330 Bulgariska levs (BGN) eller ca 28 230 EUR, jämte ränta enligt lag. Kostnaderna för förfarandet uppgick till BGN 1 108, ca 565 EUR. Den 2 oktober 2001 kontaktade företaget V "kronofogdemyndigheten" med en begäran om att G skulle förbjudas att lämna landet. Den 2 november 2001 föreslog "kronofogdemyndigheten" för chefen för departementet för identitetshandlingar att Gs pass skulle återkallas. Denna begäran grundade sig på paragraf 76 (3) i den bulgariska lagen om identitetshandlingar, som gav möjlighet att förbjuda fysiska personer som hade skulder till andra fysiska eller juridiska personer uppgående till mer än 5 000 BGN, ca 2 550 EUR, att lämna landet. Genom ett beslut den 21 december 2001 förordnades att Gs pass skulle dras in och behörig myndighet instruerades att inte utfärda något nytt pass. G begärde domstolsprövning, med argumentet att enligt den inhemska lagstiftningen tillåts denna åtgärd endast om skulden fastslagits i ett domstolsbeslut som vunnit laga kraft och eftersom hans skuld uppkommit på grund av en revers, var detta villkor inte uppfyllt. G överklagade sedan flera gånger till Högsta förvaltningsdomstolen som dock avslog hans överklaganden och fann att en exekutionstitel som utfärdats av en domstol utgjorde tillräckligt rättsligt erkännande av skulden i fråga. Det noterades vidare att G inte hade lämnat säkerhet för skulden, att han inte hade tillgångar till ett värde som motsvarade skuldbeloppet och att han inte hade lagt fram bevisning till stöd för ett eventuellt upphävande av verkställighetsförfarandet. - I Europadomstolen klagade G över att hans rätt att lämna landet hade kränkts och han åberopade artikel 2 i protokoll nr 4.

Europadomstolen erinrade om att artikel 2 i protokoll nr 4 garanterar var och en rätt till fri rörlighet, inklusive rätten att lämna varje land för att resa till vilken stat som helst som han eller hon väljer och där han eller hon kan få resa in. Varje åtgärd som begränsar denna rätt måste vara laglig, och motsvara något av de legitima syften som avses i tredje stycket i den nämnda konventionsbestämmelsen. Dessutom måste det finnas en rimlig balans mellan allmänintresset och den enskildes rättigheter. Domstolen konstaterade att det var ostridigt i målet att det skett ett intrång i Gs rättigheter enligt artikel 2 i protokoll nr 4. När det gällde åtgärdens laglighet påminde domstolen om sin fasta rättspraxis, enligt vilken uttrycket "i enlighet med lagen" inte bara kräver att den ifrågasatta åtgärden har en grund i nationell rätt, utan också hänvisar till lagens kvalitet, som kräver att den skall vara tillgänglig för den berörda personen och att dess effekter är förutsebara. För att möta kravet på förutsebarhet, måste villkoren för att en åtgärd skall få vidtas anges med tillräcklig noggrannhet, så att berörda personer - vid behov med lämpliga råd - kan anpassa sitt beteende. Domstolen konstaterade att uttrycket "etablerade på rättslig väg" kan ha gett upphov till olika tolkningar vid den tidpunkt då 1998 års lag antogs. När det gäller tolkningen av nationell lag är det i första hand en uppgift för nationella myndigheter och särskilt för domstolarna. Europadomstolen noterade att det i detta fall finns en fast rättspraxis i Högsta förvaltningsdomstolen. Vid sådant förhållande ansåg domstolen att, även om den kunde ha medfört en viss grad av osäkerhet, så kunde den otydlighet som G åberopat inte i sig själv leda till slutsatsen att åtgärden var oförutsebar på sådant sätt att den var oförenlig med legalitetsprincipen i artikel 2 i protokoll nr 4. Dessutom kunde förekomsten av skulden, som fastställts i en revers, prövas av domstol. Domstolen ansåg också att syftet med införandet av en sådan åtgärd som i förevarande fall var att garantera borgenärernas intressen och att det i princip fanns ett legitimt syfte bakom åtgärden, nämligen att skydda andras rättigheter. När det gällde proportionaliteten i en begränsning på grund av obetalda skulder, erinrade domstolen om att den är motiverad endast så länge den främjar det eftersträvade målet, dvs. att säkerställa indrivning av fordringarna i fråga. Dessutom kan en åtgärd som begränsar individens rörelsefrihet, även om den inledningsvis var berättigad, bli orimlig och kränka den enskildes rättigheter, om begränsningen automatiskt förlängs under en lång period. Under alla förhållanden är de nationella myndigheterna skyldiga att se till att en inskränkning i individens rätt att lämna sitt land, under hela sin giltighetstid är motiverad och proportionerlig med hänsyn till omständigheterna. En inskränkning i individens rörelsefrihet får inte fortgå under långa perioder utan regelbundna omprövningar av om åtgärden är motiverad. En sådan översyn bör normalt göras, åtminstone i sista hand, av domstolar, eftersom dessa erbjuder de bästa garantierna för oberoende, opartiskhet och laglighet i förfarandet. I det aktuella fallet hade G varit förbjuden att lämna landet från den 21 december 2001 och till dess åtgärden hävdes den 17 maj 2008. Förbudet gällde alltså i mer än sex år och fyra månader. Domstolen kunde inte, på grund av bristande utredning i målet, uttala sig om huruvida förbudet, varit objektivt motiverat under hela sin giltighetstid. Å andra sidan tydde omständigheterna på att G varit föremål för en åtgärd av automatisk karaktär. Den aktuella åtgärden infördes utan att G ombads förtydliga sin personliga situation eller omständigheterna kring den uteblivna betalningen, och utan att dessa frågor bedömdes i beslutet. Trots att effektiviteten i en förebyggande åtgärd ofta beror på snabbheten i genomförandet, befriar detta inte myndigheten från skyldigheten att inhämta relevant information när åtgärden väl har införts. Det administrativa organet tog inte hänsyn till all relevant information för att säkerställa att begränsningen av Gs fria rörlighet var motiverad och proportionerlig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I den mån som högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att den inte var behörig att pröva lämpligheten av att införa aktuella åtgärder uppfyllde domstolsprövningen inte heller kraven i artikel 2 i protokoll nr 4. G kunde inte kritiseras för att han underlåtit att begära ny prövning av om förbudet skulle bestå. Mot denna bakgrund fann Europadomstolen att G varit föremål för en åtgärd av automatisk karaktär, utan begränsning ifråga om räckvidd eller varaktighet. De bulgariska myndigheterna hade brustit i sin skyldighet att säkerställa att alla ingrepp i en individs rätt att lämna sitt land, från början och under hela deras varaktighet, var motiverade och proportionerliga. Domstolen fann därför enhälligt att det hade skett en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 4.

HÄNVISNINGAR
Baumann ./. Frankrike, dom 2001-05-22
Riener ./. Bulgarien, dom 2006-05-23 (jfr nr 6/06)
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Napijalo ./. Kroatien, dom 2003-11-13 (jfr nr 10/03)
Luordo ./. Italien, dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)
Földes o. Földesné Hajlik ./. Ungern, dom 2006-10-31 (jfr nr10/06)
Sissanis ./. Rumänien, dom 2007-01-25 (jfr nr 2/07)
Le Compte, Van Leuven o. De Meyere ./. Belgien, dom 1981-06-23

Velcea och Mazare mot Rumänien
(Ansökan nr 64301/01, dom den 1 december 2009)
Domen finns endast på franska.

Utredning av ett mord som pågick i elva år var inte snabb och effektiv och det skedde en kränkning av artikel 2. När mördarens familj tilläts ärva offret genom en strikt tolkning av bestämmelserna om arvsrätt skedde en kränkning av artikel 8.

V och M är rumänska medborgare och far och syster till T. Den 7 januari 1993 utspelades ett drama som slutade med att T och hennes mor dödades. T hade begärt skilsmässa från sin make A och hade lämnat makarnas hem och flyttat in hos sina föräldrar. Dit kom A och hans bror G, som var polis men vid tillfället inte i tjänst, på kvällen den aktuella dagen för att övertala T att komma tillbaka och återuppta familjelivet. De bankade på dörren och ropade: "Öppna, det är polisen". A blev missnöjd med att han inte lyckades övertala T att återvända hem och angrep henne med en kniv. V och hans hustru försökte hjälpa sin dotter men A slog ned V med ett knytnävsslag och knivhögg hustrun. Mor och dotter avled på platsen och V fördes till sjukhus. G tog med A hem och lämnade därmed platsen. Två timmar senare begick A självmord. Han efterlämnade två brev i vilka han erkände att han dödat sin hustru och sin svärmor. I sin egenskap av polis anmälde G det inträffade. Utredningen beträffande A avbröts eftersom förövaren av brotten hade avlidit och ingen annan var inblandad. V och M fick kopior av handlingarna som de begärt. V gjorde därefter en anmälan mot G och den militära åklagarmyndigheten i Bukarest öppnade en utredning som emellertid avbröts den 9 december 1994. Sedan V och M klagat beslöt åklagarmyndigheten att gå vidare med ett åtal och utredningen återupptogs. I april 2003 överfördes målet efter en lagändring till åklagarmyndigheten vid en domstol i Bukarest, som i mars 2004 beslöt lägga ned målet. De klagande underrättades inte om dessa beslut. Under 1993 inleddes ett förfarande om arvskiftet efter T. V ansökte om att As familj skulle förklaras sakna arvsrätt eftersom T dödats av A. De rumänska domstolarna tillämpade emellertid en strikt tolkning av de tillämpliga bestämmelserna och fann att A inte saknade arvsrätt, eftersom han inte dömts för mordet genom en lagakraftvunnen dom utan hade tagit livet av sig kort efter det att han dödat sin hustru. Till följd härav ärvde As bror, L, Ts kvarlåtenskap. - I Europadomstolen åberopade V och M artikel 2 och klagade över att myndigheterna inte hade genomfört en snabb och effektiv utredning för att identifiera och straffa de skyldiga. De hänvisade främst till förfarandet mot G. De åberopade vidare artikel 8 och klagade över att de nationella domstolarna vägrat att förklara A ovärdig att ärva T, vilket fått till följd att As familj fått Ts kvarlåtenskap. De klagande åberopade även artikel 5 och påstod att G inte hade bestraffats för att olagligen ha spärrat in T dagen innan den aktuella händelsen.

Europadomstolen erinrade om att om en person dödas genom användning av våld skall en effektiv offentlig utredning genomföras automatiskt på ett noggrant och snabbt sätt. Det måste också finnas ett tillräckligt inslag av offentlig granskning av utredningen eller dess resultat. I det aktuella fallet hade utredningen genomförts på initiativ av myndigheterna. Trots att de informerats om Gs inblandning i händelserna hade det inte varit förrän flera månader senare och efter det att V gett in en formell anmälan mot G som myndigheterna inledde en utredning beträffande honom. När det gällde om utredningen varit tillräckligt noggrann påpekade domstolen bl.a. att eftersom G hade varit polis, även om han inte var i tjänst vid den tidpunkt då morden inträffade, borde utredningen beträffande honom ha utförts av oberoende personer. Den militära åklagarmyndighetens oberoende kunde ifrågasättas, eftersom de nationella bestämmelser som gällde vid det aktuella tillfället innebar att militära åklagare och poliser tillhörde samma militära organisation med en hierarkisk uppbyggnad. Den roll som åklagarmyndigheten vid domstolen i Bukarest spelat och som endast innebar att förfarandet avbröts utan att några utredningsåtgärder hade vidtagits, hade inte räckt till för att rätta till de militära åklagarnas brist på oberoende. Utredningen av Gs inblandning i händelserna som pågått under elva år hade inte utförts med vederbörlig skyndsamhet. V och M hade inte heller blivit ordentligt informerade om besluten att lägga ned utredningen och de hade därigenom hindrats att ifrågasätta dess beslut på ett effektivt sätt. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

Domstolen slog vidare fast att arvsrättigheter utgör en del av familjelivet som måste respekteras. Konventionen kräver inte att konventionsstaterna skall anta lagstiftning på området om rätt att ärva men om sådana bestämmelser finns, såsom var fallet i Rumänien, måste de tillämpas på ett sätt som är förenligt med syftet med dem. I det aktuella fallet fanns det inga som helst tvivel när det gällde att A dödat T. Domstolen kunde inte ifrågasätta den grundläggande principen i den nationella rätten att ansvar för brott var personligt och inte kunde överföras. Domstolen fann emellertid att det från civilrättslig synpunkt var helt oacceptabelt en persons död kunde medföra att hans olagliga handlande förblev helt utan effekt. Med hänsyn till de speciella omständigheterna i det aktuella fallet hade de rumänska domstolarna, genom en mekanisk och alltför strikt tillämpning av bestämmelserna om arvsrätt i civillagen, gått utöver vad som var nödvändigt för att säkerställa att rättssäkerhetsprincipen följdes. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 5.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2 admissibility
Blecic ./. Kroatien, dom (GC) 2006-03-08 (jfr nr 3/06)
Ilascu m.fl. ./. Moldavien o. Ryssland, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Yagci o. Sargin ./. Turkiet, dom 1995-06-08
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Silih ./. Slovenien, dom (GC) 2009-04-09 (jfr nr4/09)
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Vasilescu ./. Rumänien, dom 1998-05-22
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Artikel 2 - i sak
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Tahsin Acar ./. Turkiet, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Finucane ./. U K, dom 2003-07-01 (jfr nr 7/03)
Ramsahai m.fl. ./. Nederländerna, dom (GC) 2007-05-15 (jfr nr 5/07)
Tanrikulu ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Salman ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Güleç ./. Turkiet, dom 1998-07-27
Velikova ./. Bulgarien, dom 2000-05-18
Buldan ./. Turkiet, dom 2004-04-20
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Ögur ./. Turkiet, dom (GC) 1999-05-20
Ergi ./. Turkiet, dom 1998-07-28
Kelly m.fl. ./. U K, dom 2001-05-04
Barbu Anghelescu ./. Rumänien, dom 2004-10-05 (jfr nr 9/04)
Melinte ./. Rumänien, dom 2006-11-09
Artikel 8
Marckx ./. Belgien, dom 1979-06-13
Pla o. Puncernau ./. Andorra, dom 2004-07-14 (jfr nr 7/04)
Merger o. Cros ./. Frankrike, dom 2004-12-22 (jfr nr 1/05)
Schaefer ./. Tyskland, beslut 2007-09-04
Powell o. Rayner ./. U K, dom 1990-02-21
Lopez Ostra ./. Spanien, dom 1994-12-09
Hatton m.fl. ./. U K, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Emonet m.fl. ./. Schweiz, dom 2007-12-13 (jfr nr 1/08)
Bulut ./. Österrike, dom 1996-02-22
Tejedor Garcia ./. Spanien, dom 1997-12-16
Nita ./. Rumänien, dom 2008-11-04

G.N. m.fl. mot Italien
(Ansökan nr 43134/05, dom den 1 december 2009)
Domen finns endast på franska.

Italienska myndigheter brast inte när det gällde att skydda personer mot smitta via blodtransfusion och det skedde i det hänseendet inte någon kränkning av artikel 2. Den artikeln kränktes dock genom ett alltför utdraget förfarande. När personer som led av en blodbristsjukdom inte behandlades lika med blödarsjuka kränktes artikel 14 i förening med artikel 2.

Klagande i målet är sju italienska medborgare, G. De första sex är släktingar till nu avlidna personer som fått HIV eller hepatit C genom blodtransfusioner i den statliga hälsovården. Detsamma hände den sjunde klaganden som är den enda överlevande i den infekterade gruppen. De drabbade personerna led alla av en ärftlig typ av blodbrist som gjorde att de måste få blod och blodprodukter för att överleva. Under 1993 inledde en grupp om ca 100 personer ett skadeståndsmål mot hälsoministeriet, det s.k. "Emo uno" målet. De klagande i förevarande mål anslöt sig vid olika tidpunkter till det målet. Efter ett överklagande av domen i första instans ålades ministeriet att betala ersättning endast i de mål som inträffat efter vissa nyckeltidpunkter. De klagande och deras släktingar hade emellertid smittats före dessa tidpunkter och de fick därför inget skadestånd. Detta beslut fastställdes 2005 av kassationsdomstolen som ansåg att innan hepatit C och HIV hade identifierats av världens samlade vetenskapssamhälle så fanns det inget orsakssamband mellan ministeriets handlande och den lidna skadan. I november 2003 utfärdades en förordning som gjorde det möjligt för ministeriet att träffa förlikningar utanför domstolarna med blödarsjuka som smittats på det aktuella sättet. Eftersom de klagande led av en annan blodbristsjukdom fick de ingen ersättning. Alla personer som var inblandade i "Emo uno" målet med undantag för de klagande och tio andra personer, träffade förlikningar utanför domstolarna. Två andra grupper som smittats under samma förhållanden väckte skadeståndstalan mot ministeriet. Dessa mål, som kallades "Emo bis" och "Emo ter", pågår alltjämt. I dessa mål har domstolarna inte följt riktlinjerna från "Emo uno" när det gäller startidpunkterna för ministeriets ansvar. - I Europadomstolen åberopade G artikel 2 och klagade över att myndigheterna inte hade genomfört de nödvändiga kontrollerna för att förhindra infektion. De klagade också över bristerna i det civilrättsliga förfarande som följde därefter och över vägran att tillerkänna dem skadestånd. De åberopade vidare ett flertal artiklar och klagade bl.a. med stöd av artikel 14 över att de diskriminerats i förhållande till andra grupper av smittade personer.

Europadomstolen konstaterade att det inte hade fastställts att ministeriet vid den aktuella tidpunkten hade känt till eller borde ha känt till att det fanns en risk för att HIV och hepatit C kunde överföras via blodtransfusioner. Domstolen kunde inte heller fastställa från vilken tidpunkt hälsoministeriet hade eller borde ha varit medvetet om denna risk. Den bedömning av ministeriets ansvar som gjorts av de nationella domstolarna i målet "Emo uno" kunde inte heller anses vara godtycklig eller oskälig. De italienska myndigheterna kunde därför inte anses ha brustit i sin skyldighet att skydda de smittades liv. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 2.

Domstolen konstaterade vidare att medan det italienska systemet, genom att ge de klagande möjlighet till ett civilrättsligt rättsmedel, i teorin hade uppfyllt de formella kraven i artikel 2 medan förfarandet i praktiken hade pågått i perioder varierande från tre och ett halvt år till mer än tio år för de olika klagandena. Detta trots det förhållandet att extra skyndsamhet var påkallad i skadeståndsmålen för de personer som smittats genom blodtransfusionerna. Domstolen kunde visserligen godta att målen varit komplexa men den konstaterade att det förekommit dröjsmål och perioder av inaktivitet. Vidare noterades att det följande förfarandet i kassationsdomstolen hade pågått i tre år och tio månader. Till sist hade det rättsmedel som införts genom den s.k. "Pintolagen" för att klaga över alltför utdraget förfarande inte varit lämpligt i Gs fall. Myndigheterna hade således inte lämnat något tillräckligt och snabbt svar till G. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

Domstolen prövade härefter klagomålet om diskriminering enligt artikel 14 i förening med artikel 2 och konstaterade att skillnaden mellan de italienska domstolarnas slutsatser i målen "Emo bis" och "Emo ter" å ena sidan och "Emo uno" å den andra hade sitt ursprung i en praxisändring som inte gav anledning att anse att det första målet hade varit godtyckligt och medfört en diskriminerande behandling. I den delen förklarades klagomålet därför för inadmissible. När det däremot gällde klagomålet avseende de personer som lidit av blodbristsjukdom i förhållande till de blödarsjuka som träffat uppgörelser utanför domstol, konstaterade domstolen att det funnits en skillnad i behandling av personer som befunnit sig i likartade situationer. Skillnaden hade grundats på arten av ärftlig sjukdom hos de klagande och det förhållandet att den italienska regeringen enligt lagen endast kunde träffa förlikningar med blödarsjuka. De klagande hade därför utsatts för diskriminerande behandling. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 2.

HÄNVISNINGAR
Artikel 2 - admissibility
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Makaratzis ./. Grekland, dom (GC) 2004-12-20 (jfr nr 1/05)
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Budayeva m.fl. ./. Ryssland, dom 2008-03-20 (jfr nr 4/08)
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Nitecki ./. Polen, beslut 2002-03-21
Gheorghe ./. Rumänien, beslut 2005-09-22
Karchen m.fl. ./. Frankrike, dom 2008-03-04
Testa ./. Kroatien, dom 2007-07-12
Richard ./. Frankrike, kommissionens beslut 1997-04-15
Richard ./. Frankrike, dom 1998-04-22
Artikel 2 - materiellt
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
Erikson ./. Italien, beslut 1999-10-26
Powell ./. U K, beslut 2000-05-04
Isiltan ./. Turkiet, kommissionens beslut 1995-05-22
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Giuliano Lazzarini o. Maria Paola Ghiacci ./. Italien, beslut 2002-11-07
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Karchen m.fl. ./. Frankrike, dom 2008-03-04
Silih ./. Slovenien, dom (GC) 2009-04-09 (jfr nr4/09)
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
McKerr ./. U K, dom 2001-05-04
Scavuzzo Hager m.fl. ./. Schweiz, dom 2006-02-07
Ramsahai m.fl. ./. Nederländerna, dom (GC) 2007-05-15 (jfr nr 5/07)
Slimani ./. Frankrike, dom 2004-07-27 (jfr nr 8/04)
Kanlibas ./ Turkiet, beslut 2005-04-28
Byrzykowski ./. Polen, dom 2006-06-27
Brecknell ./. U K, dom 2007-11-27 (jfr nr 11/07)
Kemmache ./. Frankrike (nr 3), dom 1994-11-24
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Artikel 2 - förfarandet
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Karchen m.fl. ./. Frankrike, dom 2008-03-04
Byrzykowski ./. Polen, dom 2006-06-27
Dodov ./. Bulgarien, dom 2008-01-17 (jfr nr 1/08)
A.B., E.F. o. C.C. ./. Italien, kommissionens rapport 1998-03-04
Vallée ./. Frankrike, dom 1994-04-26
Silih ./. Slovenien, dom (GC) 2009-04-09 (jfr nr4/09)
Artikel 14 i förening med artikel 2
Rasmussen ./. Danmark, dom 1984-11-28
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Belgian Linguistic; mål om lagar om språkanvändn. i undervisning i Belgien, dom 1968-07-23 (1474/62 m.fl.)
Fredin ./. Sverige (nr 1), dom 1991-02-18
Kjeldsen, Busk Madsen o. Pedersen ./. Danmark, dom 1976-12-07
Jones ./. U K, beslut 2005-09-13
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07)
Inadmissibility
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Pla o. Puncernau ./. Andorra, dom 2004-07-14 (jfr nr 7/04)
Feliciano Bichão ./. Portugal, beslut 2005-11-29
I sak
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
Glor ./. Schweiz, dom 2009-04-30 (jfr nr 5/09)
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Gheorghe ./. Rumänien, beslut 2005-09-22
Belgian Linguistic; mål om lagar om språkanvändn. i undervisning i Belgien, dom 1968-07-23 (1474/62 m.fl.)

Karsai mot Ungern
(Ansökan nr 5380/07, dom den 1 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Påföljden för en historiker som i en debattartikel hade kritiserat en författares hyllande av en politiker med antisemitisk inställning innebar bl.a. en skyldighet att publicera en rättelse. Detta bedömdes som en alltför sträng påföljd som skadade historikerns trovärdighet och det skedde därför en kränkning av artikel 10.

K är en ungersk historiker och professor. Under år 2004 pågick en debatt om huruvida man skulle sätta upp en staty till minne av den förre premiärministern T, som hade samarbetat med nazisterna och som varit inblandad i antagandet av antisemitisk lagstiftning. K publicerade i samband därmed en artikel vari han kritiserade den högerorienterade pressen och bl.a. författaren B för att hylla Ts roll och för antisemitiska uttalanden. B stämde K och hävdade att hans rykte hade skadats av ett avsnitt i artikeln som kunde hänföras till honom och som innehöll uttrycket "ge judarna ett kok stryk". Regiondomstolen avslog Bs yrkanden och fann i huvudsak att det ifrågasatta uttrycket inte hade gällt B själv utan den högerorienterade pressen som sådan. Domen ändrades av appellationsdomstolen som fann att uttalandet kunde hänföras till B och att K inte hade förmått visa att det var sant. K ålades att på egen bekostnad publicera en rättelse och att betala rättegångskostnaderna. Appellationsdomstolens dom fastställdes härefter av Högsta domstolen i juni 2006. - I Europadomstolen klagade K över de ungerska domstolarnas beslut och menade att de innebar en kränkning av hans rätt till yttrandefrihet. Han hävdade att skyldigheten att publicera en rätelse var en oproportionerligt sträng påföljd som satte hans trovärdighet som historiker på spel.

Europadomstolen fann inte anledning att frångå de ungerska domstolarnas bedömning att det ifrågasatta uttrycket i Ks artikel som riktats mot den högerorienterade pressen i allmänhet också kunde anses som en indirekt hänvisning till B och därigenom påverkade dennes rykte. I motsats till de nationella domstolarna kunde Europadomstolen emellertid inte finna att tvisten gällde ett rent uttalande om fakta, ett förhållande som kunde begränsa skyddet enligt artikel 10. K hade i artikeln hävdat att ett ursäktande av en politiker med en välkänd antisemitisk övertygelse innebar ett deltagande i den process som pågick i den högerorienterade pressen för att bagatellisera hans rasistiska inställning. Domstolen noterade att K hade skrivit den aktuella artikeln i samband med en debatt av mycket stort allmänt intresse, som gällde Ungerns sätt att komma till rätta med sitt totalitära förflutna. Domstolen fann därför att publiceringen krävde ett starkt skydd för pressen med hänsyn till dess roll i ett demokratiskt samhälle. Domstolen påpekade vidare att B, genom att stå som författare till artiklar som spreds vida omkring i den populära dagspressen som en del av debatten, frivilligt hade utsatt sig för offentlig kritik. I det sammanhanget hade även direkt uttalad stark kritik ett skydd enligt artikel 10. Ks kritik av B hade endast varit indirekt utformad. Med hänsyn till påföljdens art och stränghet fann domstolen att även om det handlade om att K dömts enligt civilrättsliga regler snarare än om att han fått en straffrättslig påföljd så påverkade skyldigheten att publicera en rättelse hans yrkesmässiga trovärdighet som historiker och kunde därigenom få en trakasserande effekt. De nationella domstolarna hade inte på ett övertygande sätt slagit fast att skyddet för en persons rykte när han deltog i en offentlig debatt var viktigare än Ks rätt till yttrandefrihet och det allmänna intresset av att främja denna frihet var en fråga som gällde samhällsintresset. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Artikel 10 - nödvändig io ett demokratiskt samhälle
Perna ./. Italien, dom (GC) 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
Association Ekin ./. Frankrike, dom 2001-07-17
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
News Verlags GmbH & CoKG ./. Österrike, dom 2000-01-11
Chauvy m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-06-29 (jfr nr 7/04)
Zana ./. Turkiet, dom 1997-11-25
Scharsach and News Verlagsgesellschaft ./. Österrike, dom 2003-11-13 (jfr nr 10/03)
Pedersen o. Baadsgaard ./. Danmark, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)
Jerusalem ./. Österrike, dom 2001-02-27
De Haes o. Gijsels ./. Belgien, dom 1997-02-24
Oberschlick ./. Österrike (nr 2), dom 1997-07-01
Feldek ./. Slovakien, dom 2001-07-12
Azevedo ./. Portugal, dom 2008-03-27
Riolo ./. Italien, dom 2008-07-17
Ceylan ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Lesník ./. Slovakien, dom 2003-03-11 (jfr nr 3/03)

Zaunegger mot Tyskland
(Ansökan nr 22028/04, dom den 3 december 2009)
Domen finns endast på engelska, pressrelease finns på tyska.

Fader till ett barn som fötts utom äktenskap kunde inte få omprövning av det beslut som gav modern till barnet ensam vårdnad, medan gifta och frånskilda män eller män som erhållit moderns samtycke kunde få sådan prövning. Det skedde därför en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

Z är tysk medborgare och har en dotter som är född 1995 utom äktenskap. Dottern bodde tillsammans med båda föräldrarna fram till deras separation i augusti 1998 och därefter med fadern, Z, fram till januari 2001. Sedan flickan flyttat till modern träffade föräldrarna med hjälp av ung. barnavårdsnämnden en överenskommelse, enligt vilken Z skulle ha regelbunden kontakt med sin dotter. Enligt tillämpliga bestämmelserna i nationell rätt fick modern ensam vårdnad om barnet. Eftersom hon inte ville gå med på gemensam vårdnad ansökte Z om gemensam vårdnad i domstol. Hans ansökan avslogs med motiveringen att gemensam vårdnad för ett barn fött utom äktenskap endast kan komma ifråga efter en gemensam förklaring, i ett äktenskap eller enligt domstolsbeslut, vilket förutsätter den andra förälderns samtycke. Denna dom fastställdes av appellationsdomstolen. Båda domstolarna hänvisade till ett vägledande avgörande från den federala konstitutionsdomstolen i januari 2003, där domstolen slagit fast att de relevanta bestämmelserna i lagen var konstitutionella när det gällde förhållandena för föräldrar till barn som fötts utom äktenskap och som separerat efter den 1 juli 1998, då en ändrad familjelag trädde i kraft. Z fick ingen prövning i den federala konstitutionsdomstolen. - I Europadomstolen åberopade Z särskilt artikel 14 i förening med artikel 8 och klagade över att tillämpning av de relevanta tyska bestämmelserna innebar en oberättigad könsdiskriminering av ogifta fäder i förhållande till frånskilda fäder.

Europadomstolen noterade, att genom att avslå Zs begäran om gemensam vårdnad utan att pröva om det skulle varit i barnets intresse, hade de nationella domstolarna behandlat Z annorlunda än både modern och gifta fäder. För att bedöma om denna behandling var diskriminerande på det sätt som avses i artikel 14 fann domstolen först att de bestämmelser, som de tyska domstolarna grundat sina beslut på, syftade till att skydda barn som fötts utom äktenskap genom att bestämma en legal ställföreträdare och för att undvika tvister mellan föräldrarna när det gällde vårdnadsfrågor. Besluten hade därför haft ett legitimt syfte. Domstolen fann vidare att det kunde finnas giltiga skäl för att förvägra en far till ett barn som fötts utom äktenskap föräldrarättigheter, t.ex. om avsaknaden av kommunikation mellan föräldrarna riskerade att skada barnets hälsa. Sådana överväganden var emellertid inte tillämpliga i det aktuella målet, eftersom Z hade fortsatt att regelbundet ta hand om barnet. Domstolen delade inte den federala konstitutionsdomstolens bedömning att gemensam vårdnad mot moderns vilja kunde antas strida mot barnets bästa. Det var visserligen sant att rättsliga förfaranden i vårdnadsmål kunde oroa ett barn, men den nationella rätten gav möjlighet till rättslig omprövning av vårdnaden i sådana fall där föräldrarna var eller hade varit gifta eller hade ansökt om gemensam vårdnad. Domstolen fann inte tillräckliga skäl för att den nu aktuella situationen skulle ges mindre rättslig granskning. Det fanns därför inte ett rimligt proportionerligt förhållande mellan den situationen att en rättslig omprövning av det ursprungliga vårdnadsbeslutet generellt var utesluten och det syfte som skulle uppnås, nämligen att skydda barnets bästa i fall där barn fötts utom äktenskap. Domstolen fann därför med sex röster mot en att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 8.

Skiljaktig mening

Den tyske ad hoc domaren Bertram Schmitt lämnade en skiljaktig mening och ansåg i korthet följande. Han kunde inte gå med på att det skett en kränkning. Med hänsyn till det vida utrymme som de nationella myndigheterna har för sina bedömningar och i ljuset av de särskilda omständigheterna i målet var intrånget i Zs rätt till respekt för sitt familjeliv nödvändigt i ett demokratiskt samhälle i den mening som avses i artikel 8 och varje skillnad i behandling i förhållande till modern eller en frånskild far är berättigad i den mening som avses i artikel 14. Han ansåg inte att domstolen kan gå förbi det vida utrymme som myndigheterna har för sitt bedömande genom att hävda att konventionen är ett levande instrument som måste tolkas i ljuset av nutida förhållanden. Som majoriteten framhållit finns idag inte någon samsyn i förevarande fråga. När domstolens majoritet nu går ifrån den federala konstitutionsdomstolens bedömning leder det till att den nationella lagstiftaren ställs nästan helt utan handlingsutrymme när det gäller att reglera föräldrars vårdnad för barn som fötts utom äktenskap.

HÄNVISNINGAR
Artikel 14 i förening med artikel 8 - tillämplighet
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
Karlheinz Schmidt ./. Tyskland, dom 1994-07-18
Keegan ./. Irland, dom 1994-05-26
Lebbink ./. Nederländerna, dom 2004-06-01 (jfr nr 6/04)
Johansen ./. Norge, dom 1996-08-07
Elsholz ./. Tyskland, dom (GC) 2000-07-13
Artikel 14 i förening med artikel 8 - förenlighet
Hoffmann ./. Österrike, dom 1993-06-23
Sommerfeld ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Rasmussen ./. Danmark, dom 1984-11-28
Inze ./. Österrike, dom 1987-10-28
Mazurek ./. Frankrike, dom 2000-02-01
Petrovic ./. Österrike, dom 1998-03-27
Marckx ./. Belgien, dom 1979-06-13
Johnston m.fl. ./. Irland, dom 1986-12-18

Seyidzade mot Azerbajdzjan
(Ansökan nr 37700/05, dom den 3 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Nationell lag som begränsade rätten att ställa upp i parlamentsval var inte tillräckligt tydlig och klar och den tolkades även godtyckligt utan vägledande fast praxis. Det skedde därför en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

S, som är medborgare i Azerbajdzjan, innehade flera viktig poster. Han var bl.a. chef för de kaukasiska muslimernas råds utbildningsavdelning, som var den officiella styrande enheten för muslimska organisationer i Azerbajdzjan. Han var också medlem i de islamska domarnas råd i de kaukasiska muslimernas råd och rektor för Bakus islamiska universitets avdelning i Sumgayit. Slutligen var han grundare och chefredaktör för en tidning med islamiskt innehåll. S ansökte om att registreras som kandidat i parlamentsvalet i november 2005 och bifogade till sin ansökan ett åtagande att avsluta varje yrkesaktivitet som inte var förenlig med att vara parlamentsledamot. I augusti 2005 hade han avgått från alla poster som innefattade yrkesmässig religiös verksamhet. Valkommissionen vägrade emellertid att registrera honom som kandidat i valet, eftersom man fann att S fortsatte att verka yrkesmässigt som präst. S överklagade utan framgång i flera domstolsinstanser. Domstolarna fann att han visserligen hade avgått från de poster han haft, men fann att det förhållandet inte hindrade att han engagerade sig i yrkesmässig religiös verksamhet, vilket enlig konstitutionen och vallagen utgjorde ett hinder för att kandidera i parlamentsval. - I Europadomstolen åberopade S artikel 3 i protokoll nr 1 och klagade över myndigheternas godtyckliga vägran att registrera honom som kandidat i parlamentsvalet.

Europadomstolen noterade först att S hade avgått från all de poster han innehaft som kunde tolkas som "yrkesmässig religiös verksamhet" och att han trott att detta skulle göra det möjligt för honom att ställa upp i valet. Utan att ange några skäl för sitt beslut hade valmyndigheten emellertid ansett att han fortfarande yrkesmässigt var en präst och att han därför tillhörde den kategori personer som omfattades av de nationella lagens begränsning för valbarhet i ett parlamentsval. Domstolarna hade i likhet med valkommissionen underlåtit att ange på vilka grunder och enligt vilken definition och bevisning som S bedömdes vara en präst. Europadomstolen fann att den relevanta nationella lagen inte hade varit tillräckligt tydlig och klar och att den därför gett utrymme för spekulationer om hur de personkategorier vars rättigheter hade begränsats skulle definieras. Vidare hade myndigheterna i Azerbajdzjan inte angett något exempel på en fast praxis när det gällde tolkningen av utrymmet för begränsningen i lagen av rätten att ställa up i val. I själva verket hade myndigheterna tillämpat begränsningen godtyckligt när det gällde S och de hade således hindrat honom, utan en klar och tillräcklig förklaring, från att utöva sin rätt till fria val. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1.

Skiljaktig motivering

Den schweiziske domaren Giorgio Malinverni, med vilken ordföranden i målet den kroatiska domaren Nina Vajic och den ryske domaren Anatoly Kovler instämde, lämnade en skiljaktig motivering. Den innebar att han inte fann några brister i lagstiftningen i Azerbajdzjan utan lagen var enligt hans mening både tillräckligt tydlig och förutsebar. Däremot hade tillämpning av lagen varit godtycklig. Felet låg inte hos lagstiftaren utan hos domstolarna och enbart hos dem.

HÄNVISNINGAR
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Yumak o. Sadak ./. Turkiet, dom 2007-01-30 (jfr nr 2/07)
Gitonas m.fl. ./. Grekland, dom 1997-07-01
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Adamsons ./. Lettland, dom 2008-06-24 (jfr nr 7/08)
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Russian Conservative Party of Entrepreneurs m.fl. ./. Ryssland, dom 2007-01-11 (jfr nr 1/07)
Zdanoka ./. Lettland, dom (GC) 2006-03-16 (jfr nr 4/06)
Rekvényi ./. Ungern, dom (GC) 1999-05-20
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24

Muñoz Diaz mot Spanien
(Ansökan nr 49151/07, dom den 8 december 2009)
Domen finns både på engelska och på franska.

Spanska myndigheter hade i visst hänseende godtagit ett äktenskap som ingåtts enligt romsk sed och hade låtit en mans familj omfattas av hans socialförsäkring samt under lång tid tagit emot hans socialförsäkringsavgifter. När kvinnan efter hans död ansökte om efterlevandepension vägrades hon sådan med motiveringen att det romska äktenskapet inte gav några civila rättigheter. Handlandet var oproportionerligt och det skedde en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1.

M är spansk medborgare och tillhör det romska samhället. Hon gifte sig i november 1971 med D, som också tillhörde romerna, vid en vigselceremoni som förrättades enligt romska seder. De fick sex barn som alla antecknades i den familjebok som utfärdades av de spanska myndigheterna. De fick 1986 ställning som "stor familj". D avled i december 2000. Han hade arbetat som byggnadsarbetare och hade betalat socialförsäkringsavgifter i mer än 19 år. M ansökte om efterlevandepension men nekades detta av det nationella socialförsäkringsinstitutet med motiveringen att hennes äktenskap med D inte hade registrerats i civilregistret. Beslutet fastställdes i maj 2001. M klagade till arbetsdomstolen och i en dom i maj 2002 tillerkändes hon rätt till efterlevandepension. Domstolen fann att det nationella socialförsäkringsinstitutets beslut innebar diskriminerande behandling grundad på etnisk tillhörighet. Denna dom upphävdes emellertid av den högre domstolen i Madrid med motiveringen att paret inte varit gifta i enlighet med tillämplig lag utan enligt seder som inte medförde några civila effekter. M klagade men fick avslag av konstitutionsdomstolen i april 2007. Domstolen fann att M och D hade valt att inte gifta sig i en lagreglerad eller annan godkänd form medan det stått dem fritt att göra detta på samma sätt som var och en kunde ingå ett borgerligt äktenskap oberoende av etniska hänsyn. Vidare framhölls betydelsen av att begränsa efterlevandepension till äktenskapliga förhållanden mot bakgrund av de begränsade socialförsäkringsresurserna, vilka skulle tillgodose en mängd olika behov. En av domarna i konstitutionsdomstolen lämnade en skiljaktig mening. - I Europadomstolen klagade M över att hon vägrades efterlevandepension på grund av att hennes äktenskap inte hade fått några civila effekter i strid med principen om förbud mot diskriminering. Hon åberopade i den delen artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1. Hon åberopade också artikel 14 i förening med artikel 12 och klagade över att de spanska myndigheternas vägran att tillerkänna ett romskt äktenskap några civila effekter, trots att det romska samhället funnits i Spanien under de senaste fem hundra åren, kränkte hennes rätt att ingå äktenskap.

Europadomstolen noterade att M hade fått sex barn med D och att de levt tillsammans fram till hans död. Folkbokföringsmyndigheten hade utfärdat en familjebok för dem och de hade fått ställningen som en "stor familj", vilket krävde att föräldrarna var makar. Dessutom hade D omfattats av socialförsäkringen i mer än 19 år och på hans försäkringskort angavs att han försörjde M som sin hustru och sina sex barn. Domstolen noterade att detta kort var en officiell handling, eftersom det hade det nationella socialförsäkringsinstitutets stämpel. Domstolen betonade betydelsen av de åsikter som M fått genom att tillhöra det romska samhället, vilket hade sina egna värderingar som var väl etablerade och djupt rotade i det spanska samhället. Det hade inte kunnat krävas att M skulle gifta sig enligt kanonisk rätt utan att hennes rätt till religionsfrihet hade kränkts. Detta var den enda möjlighet som fanns 1971 när hon gav uttryck för sin önskan att gifta sig enligt en romsk ceremoni. Domstolen konstaterade att det fanns en växande samsyn mellan de europeiska staterna när det gällde behovet av särskilda regler för minoriteter och skyldigheten att skydda dessas säkerhet, identitet och livsstil, att skydda deras intressen och att bevara den kulturella mångfalden. M hade i god tro varit övertygad om att det äktenskap som ingåtts enligt romsk ritual och tradition hade medfört alla de effekter som innefattas i äktenskapet som institution, särskilt som officiella handlingar angav henne som hustru, och hon hade därför haft berättigade förväntningar om att hon skulle få rätt till efterlevandepension. Myndigheterna hade i sitt beslut inte tagit hänsyn till att hon varit i god tro eller till hennes sociala och kulturella särdrag. Den spanska staten, som hade gett familjen ställning som "stor familj", hade låtit Ds familj omfattas av socialförsäkringen och tagit emot Ds socialförsäkringsavgifter i mer än 19 år, handlade oproportionerligt när den sedan vägrade ge Ms äktenskap några rättsliga konsekvenser när det gällde efterlevandepensionen. Domstolen kunde inte godta regeringens argument att M kunde ha undgått diskrimineringen genom att ingå ett borgerligt äktenskap. Att godta att ett offer kunde undgå diskriminering genom att ändra ett av förhållandena i fråga skulle göra artikel 14 innehållslös. Domstolen fann med sex röster mot en att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1. Domstolens majoritet fann klagomålet i övrigt uppenbart ogrundat och förklarade det för inadmissible.

Skiljaktig mening

Den nederländske domaren Egbert Myjer lämnade en skiljaktig mening. Han anförde i korthet bl.a. följande. Konventionen är visserligen ett levande instrument och domstolen har vid några tillfällen vidgat konventionens rättigheter utöver deras ursprungliga innebörd i ljuset av en samhällsutveckling som inte kunde förutses när konventionen skrevs. Domstolen kan emellertid inte gå så långt som att skapa nya rättigheter oavsett hur önskvärda sådana kan vara. Genom sådana tolkningar kan domstolen förverka det förtroende den har bland staterna och därmed underminera det unika systemet för att skydda mänskliga rättigheter som hittills varit en grundbult. I denna del var den skiljaktige domaren ense med majoriteten om att förklara klagomålet enligt artikel 14 i förening med artikel 12 för inadmissible. Det var i den andra delen han hade en annan uppfattning än majoriteten. Majoriteten hävdar att den kommit fram till sin bedömning enbart på grund av de speciella omständigheterna i målet. Han hade emellertid en obehaglig känsla att majoriteten kunde ha gett sig på att påpeka för de spanska myndigheterna vad den anser vara en underlåtelse att anta lagstiftning som tar hänsyn till romernas speciella ställning. Han fann det tydligt att majoritetens uttalande ung. att "medan tillhörighet till en minoritet inte ger rätt till undantag från att följa gällande äktenskapslagar, kan det få betydelse för det sätt på vilket dessa tillämpas". Han undrade om ett sådant uttalande kan grundas på den praxis som majoriteten hänvisat till som avsåg helt andra förhållanden. Det framstod inte heller som klart att resonemanget kan tillämpas på socialförsäkringsområdet. Det var också tveksamt om M verkligen kunde ha varit omedveten om den osäkra rättsliga giltigheten av hennes romska äktenskap. Även om så var fallet var det inte skäligt att lägga hennes okunskap den andra parten till last. Domare Myjer såg med tillfredsställelse att den nationella lagen ändrats och att M numera har tillerkänts efterlevandepension som Ds partner.

HÄNVISNINGAR
Artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1 - tillämplighet
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Gaygusuz ./. Österrike, dom 1996-09-16
Thlimmenos ./. Grekland, dom (GC) 2001-03-29
Koua Poirrez ./. Frankrike, dom 2003-09-30 (jfr nr 9/03)
Andrejeva ./. Lettland, dom 2009-02-18 (jfr nr 3/09)
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
Kopecký ./. Slovakien, dom (GC) 2004-09-28 (jfr nr 9/04)
Domalewski ./. Polen, beslut 1999-06-15
Jankovic ./. Kroatien, beslut 2000-10-12
Artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1 - förenlighet
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07) och där angivna rättsfall
Thlimmenos ./. Grekland, dom (GC) 2001-03-29
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
National & Provincial Building Society m.fl. ./. U K, dom 1997-10-23
Chapman ./. U K, dom (GC) 2001-01-18
Buckley ./. U K, dom 1996-09-26
Connors ./. U K, dom 2004-05-27 (jfr nr 6/04)
Artikel 14 i förening med artikel 12 - admissibility
F. ./. Schweiz, dom 1987-12-18
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
I. ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)

Janatuinen mot Finland
(Ansökan nr 28552/05, dom den 8 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Polisen följde sin skyldighet enligt lag att förstöra inspelningar av telefonsamtal som inte bedömdes ha med det misstänkta brottet att göra utan att försvaret fick delta i beslutsprocessen. Den anklagade kunde därför senare inte åberopa inspelningarna till sitt försvar. Härigenom skedde det en kränkning av artikel 6.1 i förening med 6.3 b).

J, som är finsk medborgare, dömdes i december 2003 för narkotikabrott till fem års fängelse. Förundersökningen som avslutades i september 2003 avsåg misstankarna om att J tillsammans med flera andra personer hade levererat stora mängder narkotika för vidare distribution. Åtal väcktes mot J och tolv andra personer och i åklagarens bevismaterial ingick inspelningar av telefonsamtal som erhållits genom polisens avlyssning. Under huvudförhandlingen, som pågick under nio förhandlingsdagar begärde J och ett par av de medtilltalade att få tillgång till vissa inspelningar som inte fanns i förundersökningsmaterialet. De hävdade att inspelningarna avsåg samtal gällande andra affärer än de påstådda narkotikaaffärerna och annat material som visade att de var oskyldiga. Åklagaren bestred yrkandet och hävdade att inspelningar hade fogats till förundersökningsmaterialet i den utsträckning som krävdes och att inspelningar av samtal som inte stödde åtalet också hade tillförts utredningen. Åklagaren kallade den utredande polisen som vittne och han uttalade enligt protokollet bl.a. att alla inspelningar som rörde de aktuella brotten fanns i förundersökningsmaterialet och var tillgängliga för parterna. Inspelningar som inte hade med åtalet att göra hade antingen förstörts genast eller tagits bort senare. Han förklarade vidare att bland de inspelningar som gjorts, hade vissa handlat om ett antal andra affärer mellan de svarande, bl.a. gällande förvärv och försäljning av bilar och bildelar. Med hänvisning till vittnets uttalanden avslog domstolen Js begäran och noterade att polisen varit skyldig att ta med i akten såväl det som talade för och som emot de misstänkta. Domstolen fann inget som talade för att polisen misskött sin uppgift. J överklagade den fällande domen till hovrätten och framhöll att tingsrätten hade förvägrat honom att ge in samtalsinspelningar till hans fördel som ny bevisning. Han yrkade att polisen skulle åläggas att ge in alla återstående inspelningar. Han hävdade vidare att han inte fått tillräckligt med tid och möjlighet för att förbereda sitt försvar, eftersom tingsrätten bestämt dagarna för förhandlingen där utan att konsultera hans advokat, vilken till följd därav hade tvingats sätta in en ersättare under två av dagarna. Hovrätten biföll yrkandet om ytterligare samtalsinspelningar och hörde under huvudförhandlingen inte bara det som förebragts i tingsrätten utan även de inspelningar som J åberopade. Under förhandlingen ifrågasatte J att rättegången var rättvis och hävdade att förundersökningen var både otillräcklig och otillförlitlig. Hovrätten avslog överklagandet och fastställde tingsrättens dom. Högsta domstolen vägrade besvärstillstånd. - I Europadomstolen åberopade J artikel 6.1 och 3 och klagade över att hans rätt till en rättvis rättegång hade kränkts genom att samtalsinspelningar som varit till hans fördel hade förstörts av polisen och genom att hovrätten hade bedömt dessa inspelningars betydelse utan att ha haft full kännedom om vad de innehöll.

Europadomstolen begränsade sin prövning till om förfarandet i sin helhet varit rättvist. Ett grundläggande drag av en rättvis rättegång är att förfarandet är kontradiktoriskt och att parterna är likställda i processen. Således måste både åklagaren och försvaret få möjlighet att få kännedom om samt kunna bemöta allt vad motparten anfört och få kommentera all bevisning som denne åberopar. Artikel 6 kräver vidare att åklagaren delger försvaret all bevisning som han har tillgång till både för och emot den tilltalade. Rätten att få del av all bevisning är emellertid inte absolut. I varje brottmål kan det finnas motstående intressen som t.ex. nationell säkerhet eller behovet av att skydda vittnen eller att kunna hålla polisens utredningsmetoder hemliga, som måste vägas mot den anklagades rättigheter. Ibland kan det vara nödvändigt att undanhålla försvaret viss bevisning för att skydda andras grundläggande rättigheter eller för att skydda ett viktigt allmänt intresse. Endast sådana begränsningar av försvarets rättigheter som är absolut nödvändiga är tillåtna. Domstolarna måste vidare försöka uppväga försvarets svårigheter i det fortsatta förfarandet. Den anklagade måste få möjlighet att organisera sitt försvar på ett lämpligt sätt och utan begränsningar när det gäller att framföra alla relevanta argument för att påverka utgången. Underlåtenhet att delge försvaret bevisning som skulle kunna visa att den anklagade är oskyldig skulle vara ett brott mot artikel 6.3.b), men den anklagade kan emellertid förväntas lämna särskilda skäl för sin begäran och domstolarna är berättigade att pröva giltigheten av dessa skäl. Domstolen noterade härefter att det i det aktuella fallet inte gick att fastställa hur många inspelningar som förstörts eller vilket innehåll de haft. Hovrättens bedömning att de förstörda banden var irrelevanta saknade berättigande. Även om polis och åklagare var skyldiga att beakta bevisning både till fördel och till nackdel för den anklagade, kan utredaren inte själv försöka bedöma vad som kan eller inte kan vara relevant i målet. Beslutet att förstöra de aktuella banden fattades på utredningsstadiet utan att försvaret fick möjlighet att delta. Vidare hade det ifrågasatta förfarandet snarare sitt ursprung i en brist i lagstiftningen, som inte gav försvaret tillräckligt skydd, än i en brist i myndigheternas handlande, eftersom de var skyldiga att följa lagen och förstöra de ifrågavarande bandinspelningarna. Den nationella tvångsmedelslagen hade också ändrats härefter för att ge försvarets rättigheter bättre skydd. Ändringen kom dock för sent för J. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 i förening med artikel 6.3 b).

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 o. 3 b)
Edwards ./. U K, dom 1992-12-16
Rowe o. Davis ./. U K, dom (GC) 2000-02-16
Fitt ./. U K, dom (GC) 2000-02-16
Moiseyev ./. Ryssland, dom 2008-10-09 (jfr nr 9/08)
Can ./. Österrike, kommissionens rapport 1984-07-12
C.G.P. ./. Nederländerna, beslut 1997-01-15
Galstyan ./. Armenien, dom 2007-11-15 (jfr nr 11/07)
Bendenoun ./. Frankrike, dom 1994-02-24
Jasper ./. U K, dom (GC) 2000-02-16
Natunen ./. Finland, dom 2009-03-31 (jfr nr 4/09)

Koppi mot Österrike
(Ansökan nr 33001/03, dom den 10 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Präst i en registrerad religiös gemenskap hade enligt lag inte en ställning som var jämförbar med den en präst i ett erkänt religiöst samfund hade och hans gemenskap hade inte heller ansökt om att bli erkänt som samfund. När han inte behandlades på samma sätt som präster i samfund skedde det inte någon diskriminering och inte heller en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 9.

K är österrikisk medborgare och medborgare och studerande i ung. De evangeliska gemenskapernas förbund i Österrike, som är ett registrerat religiöst samfund. Han har arbetat som kommunal präst inom gemenskapen sedan år 2001. I november godtog inrikesministeriet att han var vapenvägrare av samvetsskäl och han undantogs därför från militärtjänstgöring. K var emellertid fortfarande skyldig att göra vapenfri civil tjänstgöring. Han begärde därför att ministeriet skulle bevilja honom undantag även från sådan tjänstgöring och hävdade att han hade en position som präst som kunde jämföras med medlemmar i erkända religiösa samfund, som var undantagna, eftersom de utförde vissa tjänster som kunde hänföras till tillbedjan eller religiös undervisning. Ministeriet avslog hans begäran med motiveringen att enligt tillämplig bestämmelse i lagen kunde undantag endast beviljas medlemmar av erkända religiösa samfund och inte medlemmar i registrerade gemenskaper. K klagade utan framgång till både konstitutionsdomstolen och förvaltningsdomstolen. - I Europadomstolen åberopade K artiklarna 4, 9 och 14 och klagade över att han inte blivit befriad från skyldigheten att göra vapenfri civil tjänstgöring, medan medlemmar i erkända religiösa samfund som hade religiösa funktioner jämförbara med hans egna blev befriade.

Europadomstolen konstaterade först att kriteriet att tillhöra ett erkänt religiöst samfund, som de österrikiska myndigheterna stött sig på när de beslöt avslå Ks begäran om undantag från civiltjänstgöring, inte i sig var diskriminerande. En skillnad i behandling mellan religiösa grupper som uppkom till följd av att de beviljats en särskild status enligt lagen, till vilken det var knutet betydande förmåner, var förenliga med kraven i artikel 14 i förening med artikel 9, så länge som staten hade antagit en ramlagstiftning för att, genom att tillämpa fastställda kriterier på ett ickediskriminerande sätt, ge dessa grupper ställning som juridiska personer och så länge varje grupp hade fått en rimlig möjlighet att ansöka om denna speciella ställning. Det fanns emellertid ingenting som tydde på att Ks registrerade religiösa gemenskap hade ansökt om erkännande som religiöst samfund eller att en sådan begäran hade avslagits eller, framför allt, blivit avslagen med en motivering som inte var förenlig med artikel 9. Domstolen fann därför att när K, som medlem i en registrerad religiös gemenskap, ansökte om att bli befriad från civiltjänstgöring, hade han inte befunnit sig i en tillräckligt liknande eller analog situation som medlemmar i ett erkänt religiöst samfund. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 14 i förening med artikel 9 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 9 separat eller artikel 14 i förening med artikel 4.

HÄNVISNINGAR
Van Raalte ./. Nederländerna, dom 1997-02-21
Camp o. Bourimi ./. Nederländerna, dom 2000-10-03
Leyla Sahin ./. Turkiet, dom (GC) 2005-11-20 (jfr nr 10/05)
Hasan o. Chaush ./. Bulgarien, dom (GC) 2000-10-26
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07)
Stec m.fl. ./. U K, dom (GC) 2006-04-12 (jfr nr 4/06)
Burden ./. U K, dom (GC) 2008-04-29 (jfr nr 5/08)
Religionsgemeinschaft der Zeugen Jehovas m.fl. ./. Österrike, dom 2008-07-31 (jfr nr 8/08)

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat en dom avgjord i stor sammansättning. Domen finns både på engelska och på franska.

Kart mot Turkiet
(Ansökan nr 8917/05, dom den 3 december 2009)

Domstolen i stor sammansättning ändrar kammarens dom och finner att ett beslut att vägra upphäva parlamentarisk immunitet, för att den klagande skulle kunna få anklagelser emot sig prövade i domstol inom skälig tid, inte innebar att det skedde en kränkning av artikel 6.1.

K, som var medlem i det republikanska partiet CHP valdes i valet 2002 in som ledamot i parlamentet. Före valet hade han varit verksam som advokat och han hade i sin verksamhet själv varit åtalad två gånger, dels för att ha förolämpat en advokat, dels för att ha förolämpat en tjänsteman. Som parlamentsledamot åtnjöt han immunitet och brottmålen mot honom vilandeförklarades därför enligt artikel 83 i konstitutionen. Den bestämmelsen innebar att en parlamentsledamot som påstods ha begått ett brott före eller efter valet inte skulle arresteras, förhöras, häktas eller dömas om inte nationalförsamlingen beslöt att häva hans immunitet. Två ansökningar om att immuniteten skulle hävas gavs via premiärministern in till den behöriga parlamentsenheten som ändå beslöt att vilandeförklara brottmålet för resten av Ks mandatperiod. K ifrågasatte det beslutet inför parlamentets plenarförsamling och åberopade sin rätt att få en prövning i en rättvis rättegång. Ks begäran att immuniteten skulle hävas låg kvar på församlingens agenda i över två år utan att prövas. K omvaldes i juli 2007 och i januari 2008 upplystes han av talmannen om att handlingarna rörande upphävandet av immuniteten fortfarande var anhängiga i nationalförsamlingen. - I Europadomstolen åberopade K artikel 6.1 och klagade över att han fråntagits rätten att få en rättvis rättegång och att han inte fått möjlighet att rentvå sitt namn.

Målet prövades i kammare som i en dom den 8 juli 2008 med fyra röster mot tre fann att det skett en kränkning av artikel 6.1. På regeringens begäran hänsköts målet till prövning i stor kammare.

Europadomstolen noterade att den tidigare prövat mål rörande parlamentarisk immunitet och då funnit att artikel 6 är tillämplig och att parlamentarisk immunitet är förenlig med konventionen när det gäller rätten att få tillgång till domstolsprövning. Det här var emellertid första gången som en person som åtnjöt sådan immunitet klagade över att inte få en domstolsprövning och det fanns även en skillnad i sak. Det var nu inte fråga om civila rättigheter eller tredje mans klagomål utan om en parlamentsledamots rätt att få sitt mål prövat när han anklagats för brott. Parlamentarisk immunitet hade det legitima syftet att garantera att parlamentet kunde fungera på ett smidigt sätt och att skydda dess integritet och oberoende. Även om den turkiska immuniteten var mer omfattande än andra länders hade den ändå sina begränsningar och kunde inte anse överdrivet vid. Förfarandet för att pröva ansökningar om att immuniteten skulle upphävas reglerades i konstitutionen och i nationalförsamlingens förfaranderegler. K klagade över att beslutsförfarandet saknade tydlighet men domstolen framhöll att det var fråga om politiska beslut som inte kunde förväntas vara lika tydliga som domstolsbeslut. När det gällde de beslut som fattats i Ks fall noterade domstolen att han haft möjlighet att invända mot beslutet att vilandeförklara brottmålet mot honom. Beslutet att vägra upphäva immuniteten kunde inte heller anses diskriminerande eller godtyckligt, eftersom liknande framställningar från såväl medlemmar av parlamentets majoritet som från oppositionen också hade avslagits. Brottmålet mot K var fortfarande anhängigt och det kunde inte förnekas att den osäkerhet som finns vid alla brottmål hade förstärkts i det här fallet genom det ifrågasatta parlamentsförfarandet, eftersom de dröjsmål som detta orsakat hade medfört motsvarande dröjsmål i brottmålsförfarandet. K hade emellertid, när han ställde upp som kandidat i två på varandra följande val, som advokat varit väl medveten om detta. Domstolen betonade att parlamentets beslut endast fått till följd att brottmålet vilandeförklarades och att de inte hade påverkat utgången i målet eller medfört att parlamentet deltagit i målet. Den skada som K påstod att brottmålet hade orsakat hans rykte följde av varje offentlig anklagelse. Domstolen tvivlade dock inte på att Ks heder hade skyddats av respekten för oskuldspresumtionen. Beslutet att inte upphäva Ks immunitet hade endast inneburit ett tillfälligt hinder för ett avgörande i brottmålet och hade inte fråntagit K rätten att få målet prövat i sak i domstol. Det hade därför inte varit oproportionerligt i förhållande till myndigheternas syfte, vilket var att skydda parlamentet som institution. Domstolen fann därför med tretton röster mot fyra att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.1.

Skiljaktiga meningar m.m.

Den schweiziske domaren Giorgio Malinverni lämnade en skiljaktig motivering.

Domaren från Malta, Giovanni Bonello, med vilken den slovenske domaren Bostjan Zupancic och den armenska domaren Alvina Gyulumyan instämde, lämnade en skiljaktig mening. Domare Bonello anförde i korthet bl.a. följande. Enligt hans uppfattning var det första gången som en domstol för mänskliga rättigheter har dragit slutsatsen att en person inte kan hävda att han skyddas av två grundläggande rättigheter samtidigt. Lika viktigt som det är att slå fast vad målet handlar om, lika viktigt är det att konstatera vad det inte handlar om. Han är helt oenig med majoriteten i fråga om att det inte är ett allmänt intresse att låta en parlamentsledamot avsäga sig sin immunitet för att stå inför rätta. Han ansåg att det var ett avsevärt mer angeläget samhällsbehov att inte hindra rättskipningen och låta en anklagad person få utöva sina grundläggande rättigheter att få tillgång till domstolsprövning och att få en prövning inom skälig tid. Majoritetens hänvisning till att K indirekt avsagt sig sina rättigheter enligt artikel 6 är på gränsen till cyniskt. Majoriteten har funnit att K genom att utöva sin grundläggande rätt att kandidera i val har avsagt sig rätten till domstolsprövning inom skälig tid. Detta är nog första gången i domstolens historia som den har funnit att för att kunna åtnjuta en grundläggande rättighet måste man ge upp en annan. K var dum nog att tro att han kunde åtnjuta båda rättigheterna, men domstolen har snabbt tagit honom ur den villfarelsen - antingen den ena eller den andra.

Även den irländska domaren Ann Power lämnade en skiljaktig mening. Hon gav uttryck för i stort sett samma uppfattning som framfördes i den andra skiljaktiga meningen.

HÄNVISNINGAR

Artikel 6.1 - tillämplighet
A ./. U K, dom 2002-12-17 (jfr nr 1/03)
Cordova ./. Italien (nr 1), dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
Cordova ./. Italien (nr 2), dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
Tsalkitzis ./. Grekland, dom 2006-11-16 (jfr nr 11/06)
C.G.I.L. o. Cofferati ./. Italien, dom 2009-02-24
Deweer ./. Belgien, dom 1980-02-27
Withey ./. U K, beslut 2003-08-26
Stögmüller ./. Österrike, dom 1969-11-10
Wemhoff ./. Tyskland, dom 1968-06-27
Artikel 6 - i sak
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Tsalkitzis ./. Grekland, dom 2006-11-16 (jfr nr 11/06)
A ./. U K, dom 2002-12-17 (jfr nr 1/03)
Cordova ./. Italien (nr 1), dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
Cordova ./. Italien (nr 2), dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
De Jorio ./. Italien, dom 2004-06-03 (jfr nr 6/04)

REVISION

Ändring av en dom i enlighet med artikel 80 i domstolens förfaranderegler.

Bortesi m.fl. mot Italien
(Ansökan nr 71399/01, dom den 8 december 2009)
Domen finns endast på franska.

Revidering av tidigare dom avsåg tillägg i texten om att regeringen yttrat sig men innebar inte någon ändring av beslutad ersättning.

På regeringens begäran har domstolen reviderat sin dom i målet av den 10 juni 2008. Den italienska regeringen hade inte fått yttra sig över klagandens skadeståndsyrkande och så har nu skett Den ursprungliga domen ändras så att följande tillägg görs: "Regeringen har kommenterat de klagandes yrkanden och gett in sina synpunkter den 15 och den 20 januari 2009." Domstolen fann däremot inte anledning att ändra den ersättning som beslutades i den nu reviderade domen och som innebar att beloppet bestämdes till skillnaden mellan marknadsvärdet på marken vid tidpunkten för expropriationen och den tillerkända ersättningen jämte ränta för att åtminstone delvis kompensera för det långdragna förfarandet.

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av, bristande eller för sen kallelse till eller underrättelse om förhandling
Zaytseva ./. Ryssland, 2009-11-26;

Se liknande mål i bl.a. nr 3/05, 10/05, 9/06, 2/07, 5/07, 6/07, 10/07, 1/08, 3/08, 5/08, 6/08, 9/08, 10/08, 1/09, 5/09, 6/09 och 9/09.

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Sentürk ./. Turkiet, 2009-11-24;
Akbulut ./. Turkiet, 2009-12-01;
Koottummel ./. Österrike, 2009-12-10; vägrad muntlig förhandling i mål om arbetstillstånd
Shagin ./. Ukriana, 2009-12-10; brottmål, även artikel 6.2 Oskuldspresumtionen

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 9/08, 11/08, 1/09, 6/09, 7/09, 9/09 och 10/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Korabelnikov ./. Ukraina, 2009-11-19; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lazarenko ./. Ukraina, 2009-11-19; även artikel 1 i protokoll nr 1
Savinskiy o. Shevchenko ./. Ukraina, 2009-11-19; även artikel 1 i protokoll nr 1
Skaloukhov m.fl. ./. Ukraina, 2009-11-19;
Popovic ./. Serbien, 2009-11-24; endast artikel 1 i protokoll nr 1 och art. 13
Khachatryan ./. Armenien, 2009-12-01; även artikel 1 i protokoll nr 1
Humbatov ./. Azerbajdzjan, 2009-12-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mirzayev ./. Azerbajdzjan, 2009-12-03; även artikel 1 i protokoll nr 1
Bushati och två andra ./. Albanien, 2009-12-08; även artikel 1 i protokoll nr 1
Molnar Gabor ./. Serbien, 2009-12-08; ej kränkning varken av art. 6.1 eller art. 1 i protokoll nr 1
Osman Yilmaz ./. Turkiet, 2009-12-08;
Darnai ./. Rumänien, 2009-12-08; även artikel 1 i protokoll nr 1
Biletskaya ./. Ukraina, 2009-12-10; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Kasyanchuk ./. Ukraina, 2009-12-10; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Gimadulina and Others v. Ukraine, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Kutsenko ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Tamara Vasilyevna Len and Grigoriy Kuzmich Len ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Savula ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Skrypets ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Vasilchuk ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Ilchyshyn and Others v. Ukraine, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Karpukhan and Others v. Ukraine, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Khrypko and Others v. Ukraine, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lyudmyla Naumenko ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ramus and Others v. Ukraine, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Sergeyeva ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1
Logachova and Others v. Ukraine, 2009-12-10;
Osokin and Osokina v. Ukraine, 2009-12-10;
Shastin and Shastina ./. Ukraina, 2009-12-10;
Yangolenko ./. Ukraina, 2009-12-10;
Panov ./. Ukraina, 2009-12-10; endast artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Panchenko ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Domstol - behörig, oberoende, opartisk, upprättad enligt lag m.m. - artikel 6.1
Mironenko o. Martenko ./. Ukraina, 2009-12-10; domare inte opartisk

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05, 6/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 1/08, 5/08, 6/08, 10/08, 1/09, 4/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Anthousa Iordanou ./. Turkiet, 2009-11-24
Kök m.fl. ./. Turkiet, 2009-11-24; berövad mark som klassats som allm. skog utan ersättning
Pesková ./. Tjeckien, 2009-11-26; förlorat förvärvad egendom pga. återgång av förstatligande
Öztok ./. Turkiet, 2009-12-08; mark hänförd till allmän skogsmark utan ersättning

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Kaboulov ./. Ukraina, 2009-11-19; art. 5.1, 2, 4 o. 5, även art. 3 Utvisning m.fl. artiklar
Halilovic ./. Bosnien o. Hercegovina, 2009-11-24; olaglig tvångsintagning på psyk.avdelning i fängelse
Ceven ./. Turkiet, 2009-11-24; art. 5.3, 4 o. 5, även art. 6.1 Skälig tid
Tabesh ./. Grekland, 2009-11-26; art. 5.1 ej lagligt, art. 5.4 ingen snabb prövning, även art.3 Undermåliga
Nazarov ./. Ryssland, 2009-11-26; art. 5.1 ej lagligt, art. 5.3 o. 4 otillräckl. skäl, ej snabb prövning, även art.3 Undermåliga
Hokic o. Hrustic ./. Italien, 2009-12-01; frisläppande dröjde 48 timmar efter beslut därom
Irinel Popa m.fl. ./. Rumänien, 2009-12-01; artikel 5.1, 5.3 o. 5.4
Abay ./. Turkiet, 2009-12-01; artikel 5.4 avsaknad av rättsmedel
Koktysh ./. Ukraina, 2009-12-10; art. 5.1, 5.4 o. 5.5, även art. 13 och art.3 Utvisning m.m.
Kreydich ./. Ukraina, 2009-12-10; artikel 5.1, 5.4 och 5.5
Mironenko o. Martenko ./. Ukraina, 2009-12-10; art. 5.3, 5.4 o. 5.5, även artikel 6.1 Domstol

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Frågor om vårdnad, adoption, omhändertagande, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor
Eberhard och M. ./. Slovenien, 2009-12-01; myndigheter ej verkat tillräckligt för att få umgänge till stånd

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, 3/04, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 7/07, 8/07, 11/07, 1/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09, 3/09, 4/09, 6/09, 9/09 och 10/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Flux ./. Moldavien (nr 7), 2009-11-24; tidnings kritik mot parlamentsledamot
Ieremeiov ./. Rumänien (nr 1), 2009-11-24; journalists kritiska artikel, även art. 6.1 Rättvis
Ieremeiov ./. Rumänien (nr2), 2009-11-24; journalists kritiska artikel, även art. 6.1 Rättvis
Aleksandr Krutov ./. Ryssland, 2009-12-03; journalists kritik av åklagare var värdeomdöme
Aguilera Jiménez m.fl. ./. Spanien, 2009-12-08; ej kränkning, avsked pga. facklig smädeskrift

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Förbud mot, hindrande av, upplösning av eller påföljd för genomförd demonstration eller möte, artikel 11
Aytas m.fl. ./. Turkiet, 2009-12-08; skingrad demonstration, även artikel 3 Våld

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 1/07, 4/07, 8/07, 4/08, 9/08, 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.

Granskning/ brist. befordran av fånges/häktads/internerads post, besöksförbud m.fl. beslut i strid med artikel 8
Glinov ./. Ukraina, 2009-11-19; kontroll av brevväxling med Europadomstolen
Koriyski ./. Bulgarien, 2009-11-26; kontroll av brevväxling med advokat, även artikel 5.3 Skälig tid
Stolder ./. Italien, 2009-12-01; begränsning av besök och kommunikationer
Mikhaylyuk o. Petrov, 2009-12-10; fångvårdsanställd bosatt inomfängelseområde fick posten granskad

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08,10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Yildirir ./. Turkiet, 2009-11-24; rivning av hus som förvärvats i laga ordning men som uppförts olagligen, utan ersättning

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Italienska Pinto-lagen om skadestånd för utdraget förfarande - utdraget förfarande m.m.
Micciché o. Guerrera ./. Italien, 2009-12-08; utdraget förfarande o. otillräckligt skadestånd

Se liknande mål under bl.a. Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd ersättning. Se även under Skälig tid. Liknande mål finns i bl.a. nr 8/04, 5/05, 4/06 (Ref., GC), 6/06, 6/07 och 4/09.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol, artikel 6
Kenan Engin ./. Turkiet, 2009-12-08; även art. 6 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Oskuldspresumtionen
Shagin ./. Ukraina, 2009-12-10; även artikel 6.1 Avsaknad offentlig förhandling

Se liknande mål i bl.a. nr 1/02, 4/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 3/03, 10/03, 2/04, 4/04, 10/04, 1/05, 5/05, 3/06, 7/06, 9/06, 3/07, 7/07, 9/07, 3/08, 4/08, 5/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09, 3/09, 4/09 och 6/09.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Gennari ./. Italien, 2009-12-08
Vacca ./. Italien, 2009-12-08; även artikel 6.1

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Özcan Korkmaz m.fl. ./. Turkiet, 2009-12-01; ej fått del av handlingar, bristande kommunikation
Savas ./. Turkiet, 2009-12-08; ej fått kopia av åklagarens skriftliga yttrande, även art. 6 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat - artikel 8
Dolenec ./. Kroatien, 2009-11-26; ej kränkning avsaknad psyk. behandling i fängelse, även art.6 Rättvis o. 3 Våld
Vautier ./. Frankrike, 2009-11-26; samhällsvård för döttrar ej kränkande för modern

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Ismailov m.fl. ./. Ryssland, 2009-11-26; artiklarna 2 (liv och utredning),3 (behandling), 5 och 13
Ustarkhanova ./. Ryssland, 2009-11-26; artiklarna 2 (liv och utredning),3 (behandling), 5 och 13

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Tonchev ./. Bulgarien, 2009-11-19; art. 6.1 tillgång till domstolsprövning, även 6.1 Skälig tid, art. 3 o.8. ej kränkning
Ieremeiov ./. Rumänien (nr 1), 2009-11-24; art. 6.1 klag:en ej hörd och fick ej försvara sig, även art. 10 Fällande
Ieremeiov ./. Rumänien (nr 2), 2009-11-24; art. 6.1 klag:en ej hörd och fick ej försvara sig, även art. 10 Fällande
Ipteh S A m.fl. ./. Moldavien, 2009-11-24; art. 6.1 åklagare fört talan om ogiltigförklaring efter 8 år, även art. 1 i prot. nr 1
Dolenec ./. Kroatien, 2009-11-26; art 6.1 o. 3 ej haft försvarare vid förhandl. Även art 8 Privat o. art 3. Våld
Jeronovics ./. Lettland, 2009-12-01; art. 6.1 hindrad närvara vid överklagat brottmål, även art. 3 Undermåliga
Vincic m.fl. ./. Serbien, 2009-12-01; art. 6.1 inte enhetlig praxis
Adalmis o. Kikiç ./. Turkiet, 2009-12-01; art. 6.3 c) i fören. med 6.1, ej fått försvarare hos polisen
Ahmet Engin Satir ./. Turkiet, 2009-12-01; art. 6.3 c) i fören. med 6.1, ej fått försvarare hos polisen även art. 3 Våld
Yusuf Gezer ./. Turkiet, 2009-12-01; art 6.1 dömd pga. framtvingat erkännande, även art. 3 Våld
Aliykov ./. Bulgarien, 2009-12-03; art. 6.1 dömd i sin frånvaro för rattfylleribrott
Wieczorek ./. Polen, 2009-12-08; art 6.1, ej fått rättshjälp och juridiskt biträde
Caka ./. Albanien, 2009-12-08; art. 6.1 o. 6.3 d), ej fått höra vittnen, kränkning - även andra frågor, ej kränkning
Kenan Engin ./. Turkiet, 2009-12-08; art. 6.3 c) i fören. med 6.1, ej fått försvarare hos polisen, även art. 6 Militär ledamot
Savas ./. Turkiet, 2009-12-08; art. 6.3 c) i fören. med 6.1, ej fått försvarare hos polisen, även art. 6 Part inte fått del
Yesilkaya ./. Turkiet, 2009-12-08; art. 6.3 c) i fören. med 6.1, ej fått försvarare hos polisen
Matsyuk ./. Ukraina, 2009-12-10; artikel 6.1, tillgång till domstolsprövning

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09,9/09 och 10/09.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Sandru m.fl. ./. Rumänien, 2009-12-08; artikel 2, bristande utredning
Dudnyk ./. Ukraina, 2009-12-10; artikel 2, bristande utredning

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3
Tabesh ./. Grekland, 2009-11-26; art. 3 (behandling) även art. 5 Frihetsberövande
Nazarov ./. Ryssland, 2009-11-26; art. 3 (behandling) även art. 5 Frihetsberövande
Jeronovics ./. Lettland, 2009-12-01; art. 3, även art. 6.1 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Botskalev o. Rostovtseva o. 42 andra ./. Ryssland, 2009-11-26; även art.1 i protokoll nr 1
Gardean o. S.C. Group 95 S.A. ./. Rumänien, 2009-12-01; även art.1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd, utlämnande m.m. i strid med artikel 3
Kaboulov ./. Ukraina, 2009-11-19; utlämnande till Kazakstan, även art. 5 Frihetsberövande m.fl. artiklar
Daoudi ./. Frankrike, 2009-12-03; utvisning av dömd terrorist till Algeriet
Koktysh ./. Ukraina, 2009-12-10; art. 3 misshandel, tortyr, undermåliga fängelseförhåll., även art. 5 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 2/06, 7/06, 1/07, 5/08, 3/09, 4/09, 5/09 och 9/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd, utlämnande m.m. i strid med artikel 8
Omojudi ./. U K, 2009-11-24; utvisad till Nigeria efter fällande brottmålsdomar trots familj i UK
Se liknande mål i bl.a. nr 7/02, 2/03, 4/03, 7/03, 7/05, 10/05, 2/06, 6/06, 10/06, 11/06, 1/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 11/07, 8/08, 1/09, 3/09 och 4/09.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Bolovan ./. Rumänien, 2009-11-24; art. 3 behandling ej kränkning, utredning kränkning
Dolenec ./. Kroatien, 2009-11-26; art. 3 behandling ej kränkning, utredning kränkning, även art.8 Privat o. art. 6 Rättvis
Ahmet Engin Satir ./. Turkiet, 2009-12-01; art. 3 (behandling o. utredning) även art. 6 Rättvis
Yusuf Gezer ./. Turkiet, 2009-12-01; art. 3 (behandling o. utredning) även art. 6 Rättvis
Aytas m.fl. ./. Turkiet, 2009-12-08; art. 3 (behandling) även artikel 11 Förbud

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 och 10/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Petroiu ./. Rumänien, 2009-11-24
Petroiu m.fl. ./. Rumänien, 2009-11-24
Naydenov ./. Bulgarien, 2009-11-26; art. 1 i protokoll nr 1
Dumitrescu Cristian o. Mihail ./. Rumänien, 2009-12-01; art. 1 i protokoll nr 1
Mutishev m.fl. ./. Bulgarien, 2009-12-03; art.1 i prot. nr 1 mark som kollektiviserats under kommunistregimen ej återställd
Gherghiceanu m.fl. ./. Rumänien, 2009-12-08; art. 1 i protokoll nr 1

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09 10/09.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
19 november
Tonchev ./. Bulgarien (18527/02) brottmål även art.6.1 Rättvis rättegång
Telegina ./. Ukraina (2035/03) brottmål
Lazaruk ./. Ukraina (6261/04)
Tverdokhlebov ./. Ukraina (27341/05)
24 november
Hermanowicz ./. Plen (44581/08) brottmål
Ceven ./. Turkiet (41746/04) brottmål, även art. 13 och art. 5 Frihetsberövande
Horváth m.fl. ./. Ungern (45407/05)
Polkowska ./. Polen (20127/08)
Simic ./. Serbien (29908/05)
Majeríková ./. Slovakien (21057/06)
Kaygsiz./. Turkiet (33106/04)
Nane m.fl. ./. Turkiet (41192/04)
26 november
Abduvalieva ./. Tyskland (54215/08)
Ivanovski m.fl. ./. Makedonien (34188/03)
1 december
Potoniec ./. Polen (40219/08) brottmål
Arikan ./. Turkiet (14071/04) brottmål
Trzaskalska ./. Polen (34469/05)
Castro Ferreira Leite ./. Portugal (19881/06)
8 december
Taavitsainen ./. Finland (25597/07) brottmål, även artikel 13
Çayan Bilgin ./. Turkiet (37912/04) brottmål, även art. 5.3 se nedan
Sayik m.fl. ./. Turkiet (1966/07 m.fl.) brottmål, även artikel 13, även artikel 5.3 se nedan
Kucharczyk ./. Polen (3464/06)
Puczynski ./. Polen (32622/03)
Petrincová ./. Slovakien (11395/06)
Rosková ./. Slovakien (36818/06)
Nemet ./. Serbien (22543/05) även artikel 13
10 december
Almesberger ./. Österrike (13471/06) brottmål
Goriany ./. Österrike (31356/04)
Bendryt ./. Ukraina (1661/04)
Goncharov ./. Ukraina (7867/06)

ARTIKEL 5.3
24 novvember
Zurawski ./. Polen (8456/08) för lång häktningstid
26 november
Koriyski ./. Bulgarien (19257/03) för lång häktningstid, även art. 5.4 och art. 8 Granskning
1 december
Druzkowski ./. Polen (24676/07) för lång häktningstid
8 december
Gliszewski ./. Polen (14148/05) för lång häktningstid
Çayan Bilgin ./. Turkiet (37912/04) för lång häktningstid, även art. 6.1 se ovan
Sayik m.fl. ./. Turkiet (1966/07 m.fl.) för lång häktningstid även artikel 5.4, även art. 6.1 se ovan

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.
 




Senast ändrad: 2011-04-12