JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 11 2008

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 18 november - den 11 december 2008. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt". Det finns också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

M.H. mot Sverige, beslut 2008-10-21
Den klagandes uppgifter kunde ifrågasättas och han förmådde sedan inte styrka att en utvisning till Gaza skulle kränka artiklarna 2 eller 3. Klagomålet enligt artikel 5 avsåg en hypotetisk situation som Sverige inte kunde bli ansvarigt för och förhållandena hade inte visats vara sådana att artikel 6 undantagsvis kunde bli tillämplig. Klagomålet i sin helhet förklarades inadmissible.

Domar mot andra länder

Cemalettin Canli mot Turkiet, 2008-11-18
När register om tidigare brottsmisstankar, som polisen i och för sig fick upprätta och bevara, inte innehöll korrekta och samtliga uppgifter och gavs in till domstol i ett pågående mål, kränktes den klagandes rätt till respekt för sitt privatliv och det skedde en kränkning av artikel 8.

Tanase och Chirtoaca mot Moldavien, 2008-11-18
Lagstiftning, som tillät dubbla medborgarskap men som för att säkerställa parlamentsledamöternas lojalitet mot staten, förbjöd personer med dubbla medborgarskap att sitta som ledamöter i parlamentet, var oproportionerlig och kränkte artikel 3 i protokoll nr 1.

Armonas mot Litauen, 2008-11-25
Biriuk mot Litauen, 2008-11-25
I två fall har de ersättningar som av litauiska domstolar dömts ut för allvarliga kränkningar av privatlivet, genom publicering av uppgifter om att ifrågavarande personer varit HIV-positiva, bedömts vara för små och det har därför skett en kränkning av artikel 8.

Juppala mot Finland, 2008-12-02
En mormor som tagit sin dotterson till läkare pga. att pojken haft blåmärken på ryggen och som gett uttryck för sin oro att pojken slagits av sin far, dömdes för förtal. När det inte hade lagts fram tillräckliga skäl för intrånget i kvinnans yttrandefrihet, svarade detta inte mot ett trängande samhällsbehov och det skedde en kränkning av artikel 10.

K.U. mot Finland, 2008-12-02
En okänd person annonserade ut en 12-årig pojkes intresse för sexuella relationer på Internet utan dennes vetskap. När det inte fanns regler som gjorde det möjligt att få ut uppgifter om identiteten på den som lagt ut annonsen, skyddade staten inte pojkens rätt till respekt för sitt privatliv, utan kraven på sekretess gavs företräde framför pojkens välbefinnande. Det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Y mot Ryssland, 2008-12-04
Utvisning av anhängare till Falun Gong från Ryssland till Kina innebar inte att personen i fråga löpte en verklig risk att utsättas för behandling i strid med artikel 3. Inte heller var förhållandena under transporten med hänsyn till den klagandes medicinska förhållanden oförenliga med nämnda artikel. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 3.

Drogu mot Frankrike, 2008-12-04
Kervanci mot Frankrike, 2008-12-04
När elever som vägrade ta av sig sina muslimska huvuddukar på gymnastiklektioner avstängdes från skolan, innebar det inte någon invändning mot deras religiösa tro utan en disciplinär påföljd för att de inte följde skolans regler och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 9.

Dzieciak mot Polen, 2008-12-09
Fånge med hjärtbesvär fick inte tillräcklig vård i häkte och hans hälsotillstånd försämrades till dess han avled. Svarandestaten brast då i sin skyldighet att skydda livet på dem som fängslas och det skedde därför en kränkning av artikel 2. När utredningen av dödsfallet inte genomfördes tillräckligt omsorgsfullt och effektivt skedde ytterligare en kränkning av artikel 2.

TV Vest AS & Rogaland Pensjonistparti mot Norge, 2008-12-11
Ett absolut förbud mot politisk reklam i TV, som tillämpades avseende ett litet parti som egentligen tillhörde den grupp som skulle skyddas med förbudet och som ledde till att ett TV-bolag bötfälldes, innebar en oproportionerlig inskränkning i yttrandefriheten som inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Det skedde därför en kränkning av artikel 10.

Muminov mot Ryssland, 2008-12-11
Risken för att en person skulle utsättas för behandling i strid med artikel 3 om han utvisades till Uzbekistan hade inte prövats ordentligt av de ryska myndigheterna, trots att det fanns belägg för att fångar i Uzbekistan alltjämt utsattes för misshandel. Det skedde därför en kränkning av artikel 3. När det nationella systemet inte gav tillräckligt skydd mot godtyckliga frihetsberövanden var dessa inte lagliga och det skedde en kränkning av artikel 5.1.

Domar och beslut i Grand Chamber

Salduz mot Turkiet, 2008-11-27
När en person, som gripits och satts i polisarrest och som var under arton år, vägrades rättsligt biträde vid förhör hos polisen, kränktes hans försvarsrättigheter. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.3 c) i förening med artikel 6.1.

S och Marper mot U K, 2008-12-04
Lagstiftning, som innebar att fingeravtryck, cellprover och DNA-profiler för icke dömda personer lagrades på obestämd tid för att användas i automatisk datorhantering i identifieringssyfte i brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet, innebar att det skedde en kränkning av rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8.

ALLMÄNT

Enligt domstolens statistik per den 31 oktober 2008 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 42 350 klagomål som lottats ut på sektion, vilket är en ökning med 22 % i förhållande till föregående års 34 600 klagomål för motsvarande period. 1 251 klagomål har förklarats admissible, en ökning med 9 % och 3 592 klagomål har kommunicerats med regeringarna, en ökning med 24 %. 25 707 klagomål har avgjorts, 1 489 genom dom, en ökning med 9 %, och 24 218 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 12 878 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balans av lottade mål uppgick den 31 oktober till 95 900 mål vilket är en ökning med 21 % från den balans om 79 400 mål som förelåg vid årsskiftet. Av de lottade målen väntar 32 300 på avgörande i kammare och 63 600 har lottats på kommitté. Balansen av ännu inte lottningsfärdiga mål uppgick den 31 oktober till 21 300, en minskning med 13 % från de 24 450 mål som förelåg vid årsskiftet. Per den 30 november 2008 uppgick antalet inkomna mål till 46 200. 1 478 mål hade förklarats admissible och 4 078 mål hade kommunicerats. 29 064 mål hade avgjorts, 1 673 genom dom och 27 391 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. Balansen av lottade mål uppgick den 30 november till 96 550 mål och av icke lottade mål till 21 300.

Mellan den 11 och den 14 november 2008 fick domstolen in elva klagomål från afghanska medborgare som satt frihetsberövade i avvaktan på att återsändas till sitt hemland med en flygtransport som organiserades av franska och brittiska myndigheter. De klagande åberopade i huvudsak artikel 3 och att de riskerade att utsättas för tortyr eller misshandel av talibanerna om de återvände till Afghanistan. De åberopade också artikel 4 i protokoll nr 4, förbudet mot kollektiv utvisning av utlänningar. De klagande begärde att Europadomstolen skulle tillämpa regel 39 i domstolsreglerna. Presidenten på den avdelning som målet lottats på beslöt den 17 november 2008 att med tillämpning av regel 39 anmoda Frankrike att avbryta verkställigheten av beslutet att återsända de klagande.

Domstolen har i ett beslut den 13 november 2008 förklarat klagomålet i målet Mann Singh ./. Frankrike, appl. 24479/07, för inadmissible. Målet gällde om en Sikh fick bära turban på ett fotografi som skulle användas som identifieringsfoto på hans körkort. Klaganden hade åberopat artiklarna 8 och 9 samt artikel 14 i förening med de förstnämnda. Han hävdade att kravet att uppträda barhuvad på identifieringsfotot på körkortet innebar ett intrång i hans privatliv och hans rätt till religionsfrihet. Han klagade över att de aktuella bestämmelserna inte gav utrymme för att särbehandla medlemmar i Sikhernas samfund. Europadomstolen fann att bestämmelserna i fråga innebar ett intrång i den klagandes rätt att utöva sin religion, att intrånget hade stöd i lag och att det hade det legitima målet att skydda allmän säkerhet. Även om artikel 9 innebär en rätt att utöva sin religion ger den inte alltid rätt för utövarna att bortse från sådana regler som visats vara berättigade. Domstolen erinrade om att muslimska studenter måste visa upp ett foto där de var barhuvade för att få ut ett examensbevis och att det krävdes av personer att de skulle ta av sig turbaner eller huvuddukar vid en säkerhetskontroll på en flygplats eller i ett konsulats lokaler och att detta inte innebar något intrång i deras utövande av sin religion. Kravet på barhuvade fotografier på körkort behövdes för de myndigheter som svarade för allmän säkerhet samt lag och ordning, särskilt i samband med trafikkontroller, så att de kunde identifiera en fordonsförare och kontrollera att han eller hon var berättigad att föra fordonet. Domstolen fann att regleringen för att genomföra sådana kontroller föll inom det utrymme som svarandestaten har för sina bedömningar, särskilt som kravet på att uppträda barhuvad endast var sporadiskt. Det ifrågasatta intrånget hade varit berättigat och proportionerligt. Det fanns inte heller något som tydde på att det förekommit någon kränkning av artikel 8 eller artikel 14 i förening med artikel 8 eller 9. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet för inadmissible.

Som ett led i högtidlighållandet av 60-årsdagen för FNs deklaration om mänskliga rättigheter har domstolen hållit ett seminarium om regionala mänskliga rättigheter den 8 och 9 december 2008. Seminariet organiserades av det franska ministeriet för utrikes och europeiska frågor tillsammans med Internationella Institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg och Europadomstolen. För första gången samlades de tre regionala domstolarna för mänskliga rättigheter, Europadomstolen, den Afrikanska domstolen för mänskliga och folkliga rättigheter och den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. I workshops diskuterade deltagarna - domare, kanslichefer och experter - arbetsmetoder och praxis i de olika domstolarna för att försöka finna praktiska lösningar på förekommande problem när det gäller bevisregler, interimistiska skyddsåtgärder, rättegångsspråk, ersättningar och verkställigheten av domar. Syftet med mötet var att försöka etablera bestående nätverk mellan domarna för att öka samarbetet och stärka det regionala skyddet för mänskliga rättigheter på både politisk och praktisk nivå.

På Mänskliga rättigheters dag den 10 december, som i år sammanföll med 60 årsdagen av FNs deklaration om mänskliga rättigheter, framhöll presidenten Costa i en deklaration bl.a. följande. Europakonventionen följde direkt i spåren efter FN-deklarationen och det är snart femtio år sedan domstolen började tillämpa och tolka konventionen. Domstolen har nu meddelat mer än 10 000 domar som är bindande och som i konkreta och verkställbara termer återger de huvudprinciper som anges i deklarationen. Europadomstolen har dragit upp linjerna för rätten till en rättvis rättegång, rätten till respekt för privatlivet, pressens yttrandefrihet, rätten till liv och fysisk integritet osv. Domstolen har nyligen gett sig in på nytt fält som utbildning, miljö och bioetik. Den har bekräftat sin praxis i fråga om skyddet för utlänningars rättigheter även i samband med kampen mot terrorismen. Den har också tacklat nya sociala problem som t.ex. av sexuell natur. Domstolen har framgångsrikt svarat upp mot behovet av att ta hänsyn till samhällsutvecklingen och uppkomsten av nya problem och ny teknologi. Den ökade tillströmningen av mål och nya frågor visar att allt fler människor vänder sig till domstolen och förlitar sig på den. Resultatet har blivit att domstolens balanser har ökat avsevärt. Firandet av 60-årsdagen för FNs deklaration och nästa år Europadomstolens 50-årsdag får inte bara ta sikte på det förflutna utan man måste också tänka långsiktigt på det europeiska skyddssystemet för mänskliga rättigheter i framtiden. Under 60 år har regionala organisationer som Europarådet lett mänskligheten framåt på rättens och frihetens väg. Men det är fortfarande en lång väg att gå. Presidenten Costas manar oss att med förenade krafter anträda den resan.

LÄNKAR

Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

M.H. mot Sverige
(Ansökan nr 10641/08, beslut den 21 oktober 2008)
Beslutet finns endast på engelska.

Den klagandes uppgifter kunde ifrågasättas och han förmådde sedan inte styrka att en utvisning till Gaza skulle kränka artiklarna 2 eller 3. Klagomålet enligt artikel 5 avsåg en hypotetisk situation som Sverige inte kunde bli ansvarigt för och förhållandena hade inte visats vara sådana att artikel 6 undantagsvis kunde bli tillämplig. Klagomålet i sin helhet förklarades inadmissible.

M kom till Sverige den 3 december 2003 och ansökte om asyl och uppehållstillstånd.  Han uppgav bl.a. följande. Han var statslös palestinier och kom från Gaza. Hans hustru och barn och hans föräldrar var kvar i Gaza. Han hade utsatts för allvarliga övergrepp vid israeliska vägspärrar. Hans släktingar var politiskt aktiva i Fatah men han hade själv aldrig varit det. Han hade aldrig varit berövad friheten. Migrationsverket beviljade honom permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl men konstaterade samtidigt att M inte hade visat några personliga skäl till att han skulle anses som flykting eller som en person som av andra skäl behövde skydd. Den 21 oktober 2005 dömdes M i tingsrätt till fyra års fängelse och utvisning pga. grov våldtäkt. Han förbjöds att återvända till Sverige före den 21 oktober 2015. M klagade till hovrätten som i december 2005 fastställde tingsrättens dom. Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd i januari 2006. I november 2007 begärde M hos regeringen att utvisningsbeslutet skulle upphävas. Han uppgav nu att han varit politiskt aktiv i hemlandet och att han fått flera hot både från Hamas och Fatah. Migrationsverket uppgav i yttrande att M inte hade visat att han var en flykting eller att han av annan anledning behövde skydd i Sverige och att det inte fanns hinder för att verkställa utvisningen. Verket noterade dock att det kunde finnas praktiska svårigheter att genomföra verkställigheten. Regeringen avslog Ms begäran i april 2008. Den Palestinska myndighetens kontor i Stockholm utfärdade ett nytt pass till M och uppgav till polisen att det inte var några svårigheter att resa från Kairo till Gaza. M begärde den 24 april 2008 hos Europadomstolen att den skulle tillämpa regel 39 i domstolsreglerna och anmoda Sverige att avbryta verkställigheten av utvisningsbeslutet. M uppgav nu att han arbetat för Fatah tillsammans med andra familjemedlemmar, att han varit en aktiv politiker och var välkänd och igenkänd av många. Hamas hade inte tyckt om detta och hade därför hotat att döda honom. Pga. sin politiska verksamhet hade han gripits och fängslats av israelerna och då blivit torterad och han led sedan dess av ett post-traumatiskt stressyndrom (PTSD). M hade fått dödshot från Fatah i januari 2007 och från Hamas någon gång under 2007. Han gav in flera läkarutlåtanden som angav att han led av PTSD. Han gav också in brev på arabiska som efter översättning visade sig vara ställda till Ms familj och som innehöll varningar om att familjen och M skulle vara försiktiga, eftersom M skulle dödas om han återvände till Gaza. Breven var odaterade. Europadomstolen tillämpade regel 39 och den svenska regeringen inhiberade verkställigheten tills vidare. M som frigivits villkorligt från fängelset fick dock enligt Migrationsverkets beslut stanna i förvar i avvaktan på utvisning. I svar till domstolen förklarade regeringen att utvisningen troligen endast kunde verkställas via Israel och att svensk polis skulle följa med M hela vägen till dess han togs emot av det land som angavs i utvisningsbeslutet och att de svenska representanterna hela tiden var ansvariga för M. - I sitt klagomål till Europadomstolen åberopade M artiklarna 2 och 3 och hävdade att han skulle utsättas för en verklig risk att bli torterad, fängslad eller dödad om han återvände till Gaza. Han åberopade vidare artiklarna 5 och 6 och gjorde gällande att hans personliga säkerhet inte var säkerställd och att han riskerade att fängslas utan rättegång.

Domstolen erinrade först om att staterna enligt väletablerad internationell rätt och enligt ingångna traktater själva har rätt att besluta om inresa, bosättning och utvisning av utlänningar men att tillämpningen av artikel 3 i vissa fall kan aktualiseras. Domstolen fann att även om förhållandena i Gaza var allvarliga var de inte i sig sådana att konventionen skulle kränkas om M återvände till Gaza. Frågan var därför om Ms personliga förhållanden kunde medföra att ett återvändande skulle strida mot artiklarna 2 eller 3. Domstolen noterade att asylsökande ofta befinner sig i en så utsatt position att man måste godta deras uppgifter och de handlingar de lägger fram till stöd för dem. Om det emellertid finns upplysningar som ger starka skäl att ifrågasätta den asylsökandes uppgifter måste denne lämna tillfredsställande förklaringar till skiljaktigheterna. Han måste i princip lägga fram bevisning som kan styrka att det finns välgrundad anledning att tro att han skall utsättas för behandling i strid med artikel 3 om utvisningsåtgärden verkställs. I det nu aktuella målet hade Migrationsverket i beslutet om uppehållstillstånd uttryckligen angett att M inte angett några personliga skäl för att han skulle anses som flykting eller annars vara i behov av skydd. Domstolen noterade vidare att M under asylförfarandet hade lämnat olika uppgifter och hela tiden trappat upp sin berättelse och att trovärdigheten i hans berättelse därför kunde ifrågasättas. I vart fall hade M uppgett att han slutat med sin politiska verksamhet för Fatah under 1999 och att han därefter fram till dess att han lämnade Gaza 2003 hade varit verksam med import och försäljning av kläder. Det hade alltså gått mer än åtta år och personer som inte hade något politiskt inflytande eller verksamhet löpte ingen särskild risk i dagens Gaza oberoende av sin anknytning till Fatah. M hade därför inte förmått styrka sina påståenden om att han skulle fängslas, torteras eller dödas pga. sina tidigare politiska aktiviteter. När det gällde de påstådda kopiorna av hotbrev från Hamas och Fatah noterade domstolen först att de snarare innehöll varningar än uttalade hot. Breven var odaterade och Ms familj uppgavs ha tagit emot dem "i januari 2007" resp. "någon gång under 2007". M hade emellertid inte kunnat förklara varför de båda organisationerna skulle sända honom hot mer fyra år efter det att han lämna landet och uppenbarligen hade han inte fått några hotbrev vare sig förr eller senare. Det kunde därför inte uteslutas att hans familjemedlemmar kunde ha skrivit breven i ett försök att hjälpa M. Det var vidare klart att Ms familj och släktingar inte löpte någon risk i Gaza utan att de bor kvar utan att ha blivit någon måltavla för Hamas. Eftersom Hamas kontrollerar hela Gaza kunde M inte heller anses ha visat att han skulle utsättas för fara från Fatah heller. M hade således inte visat att han skulle utsättas för en verklig risk att bli behandlad i strid med artiklarna 2 eller 3 och klagomålet var därför i den delen uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

När det gällde klagomålet enligt artikel 5 saknade det helt och hållet stöd och avsåg en hypotetisk framtida situation som Sverige inte kunde hållas ansvarigt för. Klagomålet i den delen var uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

Vad sedan beträffar klagomålet enligt artikel 6 noterade domstolen först att den artikeln inte är tillämplig på utvisningsförfaranden, eftersom dessa inte avser vare sig civila rättigheter eller skyldigheter eller någon anklagelse för brott. Ms klagomål avsåg farhågorna att bli fängslad utan en rättegång i Gaza. Även om domstolen har godtagit att en fråga undantagsvis kan uppkomma enligt artikel 6 genom ett utlämningsbeslut när en flykting har lidit eller riskerar att lida en betydande rättsförlust, fann domstolen att det aktuella målet inte gällde ett utlämningsförfarande och att M inte ens påstått att det fanns ett brottmål anhängigt mot honom i Gaza eller att han var efterlyst för brott där. Klagomålet var därför även i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet i sin helhet för inadmissible.

HÄNVISINGAR
Artikel 3
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Collins o. Akasiebie ./. Sverige, beslut 2007-03-08 (jfr nr 4/07)
Matsiukhina and Matsiukhin ./. Sverige, beslut 2005-06-21
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Artikel 6
Maaouia ./. Frankrike, dom (GC) 2000-10-15
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Cemalettin Canli mot Turkiet
(Ansökan nr 22427/04, dom den 18 november 2008)
Domen finns endast på engelska.

När register om tidigare brottsmisstankar, som polisen i och för sig fick upprätta och bevara, inte innehöll korrekta och samtliga uppgifter och gavs in till domstol i ett pågående mål, kränktes den klagandes rätt till respekt för sitt privatliv och det skedde en kränkning av artikel 8.

C är en turkisk medborgare bosatt i Ankara. Under 2003 pågick ett brottmålsförfarande mot honom där han anklagades för att ha deltagit i en demonstration. Därvid gavs en polisrapport med titeln "uppgifter om tillkommande brott" in till domstolen. I rapporten nämndes att det tidigare förekommit två brottmål mot C där han anklagats för att ha varit medlem i förbjudna organisationer, Revolutionär ungdom och Revolutionär väg. Rapporten innehöll också Cs fingeravtryck, hans adress och födelseuppgifter och hade upprättats enligt bestämmelser som gav polisen rätt att bevara sådana uppgifter om personer som anklagats eller fällts för vissa brott. C hade emellertid frikänts i det första målet och det andra hade avskrivits och han klagade över att dessa uppgifter inte hade noterats i rapporten, vilket borde ha skett. Han hävdade bl.a. att uppgifterna stred mot oskuldspresumtionen. Han yrkade att de ansvariga poliserna skulle åtalas. Han fäste åklagarens uppmärksamhet på att tidningarna rapporterat att "en av de gripna i demonstrationen var medlem i Revolutionär ungdom" och att han nu betraktades som medlem i en olaglig organisation vilket hade medfört negativa effekter på hans yrkesliv och vilket påverkade hans psykologiska integritet negativt. Åklagaren avslog Cs begäran och C klagade vidare utan framgång. Han frikändes senare under 2003 även i det aktuella brottmålet. - I Europadomstolen klagade C över att polisen sparat uppgifterna i ett register och över att publiceringen av uppgifterna i pressen hade påverkat hans privatliv negativt. Han åberopade i den delen artikel 8. Han åberopade också oskuldspresumtionen i artikel 6.2 och artikel 13.

Europadomstolen noterade att C aldrig hade fällts av en domstol när det gällde anklagelserna om att han varit medlem i olagliga organisationer. Domstolen fann att hänvisningen till C som "medlem" i en sådan organisation i polisrapporten var sådan att den hade kunnat skada hans rykte. Bevarandet och utlämnandet av en felaktig polisrapport till domstolen hade inneburit ett intrång i Cs rätt till respekt för sitt privatliv. Domstolen noterade att de aktuella bestämmelserna innebar att polisen var skyldig att inkludera alla uppgifter om utgången i ett brottmål som gällde anklagelserna om medlemskap i olagliga organisationer. Trots det hade uppgifterna inte bara varit falska utan de hade inte heller nämnt att C frikänts och att målet 1990 hade avskrivits. Dessutom hade de båda beslut som meddelats 1990 inte fogats till rapporten när den gavs in till domstolen 2003. Dessa brister hade enligt domstolens mening stått i strid med de otvetydiga kraven i polisbestämmelserna och hade undanröjt ett antal av de viktiga formella skyddsåtgärder som den nationella lagstiftningen tillhandahöll för att skydda den klagandes rättigheter enligt artikel 8. Upprättandet och ingivandet till domstolen av den ifrågavarande polisrapporten hade inte skett i överensstämmelse med lagen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artikel 6 och artikel 13.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Hilal ./. U K, beslut 2000-02-08
Budayeva m.fl. ./. Rysslnad, dom 2008-03-20 (jfr nr 4/08)
Ivan Vasilev ./. Bulgarien, dom 2007-04-12 med där angivna hänvisningar
Artikel 8
Amann ./. Schweiz, dom (GC) 2000-02-16
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Pfeifer ./. Österrike, dom 2007-11-15 (jfr nr 11/07)
Malone ./. U K, dom 1984-08-02
Craxi ./. Italien (nr 2), dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)

Tanase och Chirtoaca mot Moldavien
(Ansökan nr 7/08, dom den 18 november 2008)
Domen finns endast på engelska.

Lagstiftning, som tillät dubbla medborgarskap men som för att säkerställa parlamentsledamöternas lojalitet mot staten förbjöd personer med dubbla medborgarskap att sitta som ledamöter i parlamentet, var oproportionerlig och kränkte artikel 3 i protokoll nr 1.

T och C är två välkända politiker bosatta i Chisinau. C är vicepresident i Liberala partiet och borgmästare i Chisinau medan T är vicepresident i Liberala demokratiska partiet och ledamot i Chisinaus kommunfullmäktige. Moldavien var före andra världskriget en del av Rumänien och dess befolkning förlorade sitt rumänska medborgarskap efter Sovjetunionens annektering 1940. Efter frigörelsen i augusti 1991 antogs en ny lag om moldaviskt medborgarskap. Alla som före annekteringen hade bott i det område som omfattades av den moldaviska sovjetiska socialistrepubliken förklarades vara medborgare i Moldavien. T och C fick till följd härav båda moldaviskt medborgarskap. Samtidigt antogs även en ny lag om medborgarskap i Rumänien som innebar att forna rumänska medborgare och deras ättlingar som förlorat sitt medborgarskap före 1989 kunde ansöka om rumänskt medborgarskap. Sedan det moldaviska förbudet mot flera medborgarskap slopats i juni 2003 ansökte både T och C om rumänskt medborgarskap, vilket de beviljades. Den 10 april 2008 antog det moldaviska parlamentet en ändrad vallagstiftning och bl.a. infördes ett förbud för personer med dubbla medborgarskap att vara ledamöter i parlamentet. Nästa allmänna val skall hållas under våren 2009. C har uppgett till pressen att han aktivt kommer att ta del i valet men att han, eftersom det är förbjudet att inneha två olika förtroendeuppdrag, inte tänker avsäga sig uppdraget som borgmästare även om han väljs in i parlamentet. T har klargjort att han tänker ställa upp i valet och inta sin plats om han väljs men att han inte tänker ge upp sitt dubbla medborgarskap. Det har uppskattats att mellan 95 000 och 300 000 moldavier har fått rumänskt medborgarskap mellan 1991 och 2001. I februari 2007 fanns det ca 800 000 ansökningar från moldavier om rumänskt pass och ca 120 000 moldavier hade ansökt om ryska pass. - I Europadomstolen gjorde T och C gällande att den nya vallagstiftningen var odemokratisk och stred mot deras rätt att ställa upp i val och att inta sina platser i parlamentet om de väljs. De åberopade artikel 3 i protokoll nr 1 och artikel 14.

Europadomstolen förklarade Cs klagomål för inadmissible och Ts för admissible. Domstolen noterade inledningsvis att Moldavien uppenbarligen var det enda landet i Europa som tillät individer att ha dubbla medborgarskap men förbjöd dem att väljas in i parlamentet. I en demokrati innebär lojaliteten mot staten inte nödvändigtvis lojalitet mot den aktuella regeringen eller mot ett visst politiskt parti. Det fanns andra metoder för den moldaviska regeringen när det gällde att säkerställa parlamentsledamöternas lojalitet mot staten som garanterade att alla de med dubbla medborgarskap som bodde i Moldavien garanterades att bli behandlade på samma sätt som andra moldavier med bara ett medborgarskap. När det moldaviska parlamentet antog lagar som tillät moldavier att ha dubbla medborgarskap hyste man uppenbarligen ingen oro för lojaliteten hos dem som ansökte om dubbla medborgarskap. Regeringen hade då inte heller nämnt att dessa personers politiska rättigheter skulle begränsas. Sedan 2003 hade en stor del av den moldaviska befolkningen sökt dubbla eller fler medborgarskap med den berättigade förväntan att deras befintliga politiska rättigheter inte skulle inskränkas. Särskilt sett i samband med Moldaviens politiska utveckling var domstolen inte övertygad om att den aktuella lagen kunde anses berättigad, speciellt med hänsyn till det förhållandet att så långtgående begränsningar hade införts mindre än ett år före det allmänna valet. Ett sådant agerande var inte förenligt med Europarådets Venedig-kommissions rekommendationer i fråga om en stabil lagstiftnings avgörande betydelse för valprocessens trovärdighet. Det framgick att de som varit för den reformerade vallagstiftningen hade motsatt sig oppositionens förslag att lagförslaget skulle underställas Europarådets granskning. Regeringen hade inte heller på något sätt reagerat på Europarådets otvetydiga oro. De medel som den moldaviska regeringen använt för att säkerställa parlamentsledamöternas lojalitet mot staten hade således varit oproportionerliga. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14.

HÄNVISNINGAR
Yumak o. Sadak ./. Turkiet, dom 2007-01-30 (jfr nr 2/07)
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Zdanoka ./. Lettland, dom (GC) 2006-03-16 (jfr nr 4/06)
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)

Armonas mot Litauen
(Ansökan nr 36919/02, dom den 25 november 2008)
Biriuk mot Litauen
(Ansökan nr 233373/03, dom den 25 november 2008)
Domarna finns endast på engelska.

I två fall har de ersättningar som av litauiska domstolar dömts ut för allvarliga kränkningar av privatlivet, genom publicering av uppgifter om att ifrågavarande personer varit HIV-positiva, bedömts vara för små och det har därför skett en kränkning av artikel 8.

Klagande i målen är A, som klagat för sin avlidne mans, LA, räkning, och B. I januari 2001 publicerades på förstasidan i Litauens största dagstidning en artikel om faran för AIDS i en avlägsen del av Litauen. Bl.a. citerades medicinsk personal på ett AIDS-center och ett sjukhus som påstods ha bekräftat att LA och B var HIV-positiva. B beskrevs som "notoriskt promiskuös" och uppgavs ha fått två illegitima barn med LA. B och LA stämde var för sig tidningen för att deras rätt till respekt för sitt privatliv hade kränkts. De litauiska domstolarna biföll i domar i juli 2001 och april 2002 deras talan och fann att den aktuella tidningsartikeln var förnedrande och att tidningen, utan deras samtycke, hade publicerat uppgifter om LA och B som inte svarade mot ett legitimt allmänt intresse. I fallet A fann domstolarna det inte visat att uppgifterna om LA hade publicerats uppsåtligen. I fallet B fann domstolarna att artikeln publicerats i syfte att skapa en sensation och öka försäljningen och att tidningen därför avsiktligen försökt förnedra henne. Hon fick därför först ett högre skadeståndsbelopp än LA men detta reducerades senare. Båda fick därmed vardera 10 000 LTL motsvarande ungefär 2 896 EUR. - I Europadomstolen klagade A och B över att de litauiska domstolarna, trots att de funnit att As och Bs rätt till respekt för sina resp. privatliv hade utsatts för en allvarlig kränkning, hade dömt ut futtiga skadestånd. De hävdade bl.a. att det låga taket för ideella skadestånd enligt den då gällande litauiska lagstiftningen i praktiken skyddade media från stämningar för att ha kränkt privatlivet. De åberopade artiklarna 1, 8 och 13.

Domstolen förklarade inledningsvis i de båda domarna med hänvisning till Grand Chamber-domen i målet Streletz, Kessler and Krenz v. Tyskland, 2001-03-22, att klagomålen inte kunde prövas enligt artikel 1, som är en rambestämmelse som inte i sig kan bli föremål för en kränkning. Domstolen fann vidare att klagomålet enligt artikel 13 var subsidiärt i förhållande till klagomålet enligt artikel 8 och att klagomålet i sin helhet därför skulle prövas enligt artikel 8. Domstolen förklarade klagomålen för admissible.

I båda målen fann domstolen vidare att det inte fanns skäl att frångå de nationella domstolarnas slutsats att det skett ett intrång i de klagandes rätt till sitt privatliv. Domstolen framhöll särskilt att det förhållandet att A och B hade bott i en by hade ökat risken för att grannar och nära släktingar skulle få kännedom om deras sjukdom och orsaka att de förnedrades och utestängdes från byns sociala liv. Domstolen instämde också i de nationella domstolarnas bedömning att den aktuella artikeln inte hade bidragit till en debatt av allmänt intresse för samhället. Domstolen fann det särskilt oroande att uppgifter om As och Bs sjukdom enligt tidningen hade bekräftats av sjukvårdspersonal. Det är av stor betydelse att den nationella lagstiftningen skyddar patientsekretessen och avhåller personalen från att avslöja personuppgifter, särskilt med hänsyn till den negativa effekt sådana avslöjanden kan få på viljan att frivilligt låta HIV-testa sig och att söka adekvat behandling. Domstolen fann att i sådana här fall, där det sker upprörande övertramp av pressfriheten, kunde lagstiftningens stränga begränsningar av de rättsliga möjligheterna till gottgörelse för den skada som åsamkats offret och för att avskräcka från att sådana övertramp upprepas inte ge de klagande det skydd för sina privatliv som de rimligen kunde ha förväntat sig. Detta synsätt har också godtagits av svarandestaten eftersom det tak som angavs i lagstiftningen därefter har tagits bort. Domstolen fann därför i båda fallen med sex röster mot en att det skett en kräkning av artikel 8.

Skiljaktiga meningar

Den serbiske domaren Dragoljub Popovic och den georgiska domaren Nona Tsotsoria var skiljaktiga i fråga om skadestånden och ansåg att domstolen bestämt dem till för höga belopp. De ansåg att en vägning av rättigheterna enligt artikel 8 och artikel 10 borde ha lett till att de klagande fått lägre skadestånd.

Den italienska domaren Vladimiro Zagrebelsky var skiljaktig i sakfrågan. Han var medveten om att alla mål är olika men han ansåg att i detta fallet kunde domstolens tidigare avgörande i fallet Pfeifer mot Österrike tjäna som riktlinje och det borde leda domstolen till bedömningen att de belopp som de litauiska domstolarna enligt den där gällande lagstiftningen hade tillerkänt de klagande skäligen kunde anses täcka den ideella skada som de klagande lidit och i varje fall till att de klagande fått tillräckligt skydd genom de nationella besluten.

HÄNVISINGAR
Admissiblity
Fallet A
X ./. Frankrike, dom 1992-03-31
Nölkenbockhoff ./. Tyskland, beslut 1984-12-12
Funke ./. Frankrike, dom 1993-02-25
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Fallet B
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Dudgeon ./. U K, dom 1981-10-22
Norris ./. Irland, dom 1988-10-26
Religionsgemeinschaft der Zeugen Jehovas m.fl. ./. Österrike, dom 2008-07-31 (jfr nr 8/08)
Artikel 8
Niemietz ./. Tyskland, dom 1992-12-16
Dudgeon ./. U K, dom 1981-10-22
I ./. Finland, dom 2008-07-17 (jfr nr 8/08)
Evans ./. U K, dom (GC) 2007-04-10 (jfr nr 4/07)
Von Hannover ./. Tyskland, dom 2004-06-24 (jfr nr 7/04)
Rees ./. U K, dom 1986-10-17
Johnston m.fl. ./. Irland, dom 1986-12-18
Shevanova ./. Lettland, dom 2006-06-15 (jfr nr 6/06)
The Observer o. The Guardian ./. U K, dom 1991-11-26
Z. ./. Finland, dom 1997-02-25
Prisma Presse ./. Frankrike, beslut 2003-07-01
Stubbings m.fl. ./. U K, dom 1996-10-22
X o. Y ./. Nederländerna, dom 1985-03-26
Cumpana o. Mazare ./. Rumänien, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)

Juppala mot Finland
(Ansökan nr 18620/03, dom den 2 december 2008)
Domen finns endast på engelska.

En mormor som tagit sin dotterson till läkare pga. att pojken haft blåmärken på ryggen och som gett uttryck för sin oro att pojken slagits av sin far, dömdes för förtal. När det inte hade lagts fram tillräckliga skäl för intrånget i kvinnans yttrandefrihet, svarade detta inte mot ett trängande samhällsbehov och det skedde en kränkning av artikel 10.

J tog den 29 juli 2000 sitt barnbarn, en tre år gammal pojke, till en läkare på grund av de blåmärken pojken hade på ryggen. Hon gav uttryck för sin oro för att pojken blivit slagen av sin far, T. Hon upplyste läkaren om att pojken sagt att han blivit slagen. Läkaren skrev i sin rapport att blåmärkena överensstämde med vad som uppkommer efter ett knytnävsslag och att pojken på fråga hade svarat att han blivit slagen av fadern. Läkaren underrättade senare samma dag barnavårdsmyndigheten. Den 26 april 2001 väcktes en talan mot J för att hon lämnat uppgifter till läkaren som antydde att T slagit sin son och att hon inte haft något rimligt stöd för sina påståenden. Efter en muntlig förhandling den 24 augusti 2001 avslog tingsrätten i Tammerfors talan. Tingsrätten fann att det inte stod klart om hon verkligen hade antytt att dottersonen slagits av sin far eller om läkarens rapport endast speglade hans egna intryck av samtalet med J och hennes barnbarn. Denna dom upphävdes emellertid efter överklagande och J ansågs skyldig och dömdes av Åbo hovrätt för "smädelse dock icke emot bättre vetande". Hovrätten fann särskilt att det förhållandet att J hade diskuterat blåmärket med den endast tre år gamle pojken och att denne berättat för läkaren att hans far slagit honom inte utgjorde tillräckliga skäl för påstående om misshandel. J hade inte heller lämnat några andra skäl som hon kunnat grunda sina påståenden på. Högsta domstolen vägrade besvärstillstånd den 17 december 2002. - I Europadomstolen klagade J över den fällande domen trots att hon endast ärligt hade gett uttryck för sina intryck av orsaken till barnbarnets blåmärken till en läkare. Hon åberopade artikel 10.

Europadomstolen noterade att parterna var ense om att den fällande domen innebar ett intrång i Js rätt till yttrandefrihet och att detta haft det legitima målet att skydda andras rykte och rättigheter. Domstolen godtog att den fällande domen "var föreskriven i lag" eftersom den hade grundats på en rimlig tolkning av den då gällande strafflagen och att beslutet att ålägga J att betala skadestånd hade grundats på skadeståndslagen. Domstolen fann att den huvudsakliga frågan gällde hur man upprätthåller en riktig jämvikt när en förälder oriktigt misstänks för att ha förgripit sig på sitt barn medan man samtidigt, med hänsyn till svårigheterna att upptäck barnmisshandel, skall skydda barnet mot risken för betydande skada. Domstolen fann det särskilt alarmerande att hovrätten hade gjort den bedömningen att även om det inte fanns något tvivel om att J hade sett sitt barnbarns skadade rygg så hade hon inte varit berättigad att upprepa vad pojken hade sagt till henne, dvs. att han blivit slagen av sin far, ett påstående som han hade upprepat när läkaren frågade honom. Var och en borde dessutom kunna få ge uttryck för en misstanke om barnmisshandel som uppkommit i god tro utan fruktan för att bli fälld i domstol eller för att bli skyldig att betala skadestånd. Det hade inte, vare sig i de nationella domstolarna eller i Europadomstolen, gjorts gällande att J hade agerat vårdslöst eller utan att bry sig om huruvida pojkens påstående om övergrepp varit välgrundade eller inte. Tvärt om hade även en yrkesman inom hälsovården gjort en egen bedömning och hade ansett att fallet skulle anmälas till barnavårdsmyndigheterna. Det hade inte lagts fram några tillräckliga skäl för intrånget i Js rätt till yttrandefrihet och detta hade därför inte svarat mot ett trängande samhällsbehov. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Nikula ./. Finland, dom 2002-03-21 (jfr nr 4/02)
Selistö ./. Finland, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Karhuvaara o. Iltalehti ./. Finland, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
X o. Y ./. Nederländerna, dom 1985-03-26
Stubbings m.fl. ./. U K, dom 1996-10-22
A ./. U K, dom 1998-09-23
Guja ./. Moldavien, dom (GC) 2008-02-12 (jfr nr 2/08)

K.U. mot Finland
(Ansökan nr 2872/02, dom den 2 december 2008)
Domen finns endast på engelska.

En okänd person annonserade ut en 12-årig pojkes intresse för sexuella relationer på Internet utan dennes vetskap. När det inte fanns regler som gjorde det möjligt att få ut uppgifter om identiteten på den som lagt ut annonsen, skyddade staten inte pojkens rätt till respekt för sitt privatliv, utan kraven på sekretess gavs företräde framför pojkens välbefinnande. Det skedde därför en kränkning av artikel 8.

K är en finsk medborgare född 1986. I mars 1999 införde en okänd person en annons på en dating site, en mötesplats på Internet där man stämmer träff, i Ks namn utan hans vetskap. K var vid den aktuella tidpunkten 12 år. I annonsen angavs hans ålder och födelseår och där lämnades en detaljerad beskrivning av hans fysiska utseende. Där fanns också en länk till Ks egen hemsida där hans foto och telefonnummer med en felaktig siffra fanns tillgängligt. I annonsen uppgavs att K sökte ett intimt förhållande med en pojke i hans egen ålder eller äldre för att "visa honom vägen". K uppmärksammades på annonsen när han fick ett e-brev från en man som erbjöd sig att träffa honom för att "se vad han önskade".  Ks far begärde att polisen skulle ta reda på vem som hade satt ut annonsen så att han kunde väcka en talan. Den som tillhandahöll den aktuella mötesplatsen vägrade emellertid att lämna ut annonsörens IP-adress, eftersom man ansåg sig bunden av den sekretess som enligt finsk lag gällde för telekommunikationer. Sedan polisen hos tingsrätten hade begärt ett föreläggande med stöd av förundersökningslagen om att identiteten på den som lagt ut annonsen skulle avslöjas, beslöt tingsrätten i Helsingfors den 19 januari 2001 att avslå begäran. Tingsrätten fann att det inte fanns någon uttrycklig lagbestämmelse som gällde smädelse för ett fall som det aktuella, som kunde tvinga den som tillhandahöll mötesplatsen att bortse från yrkessekretessen och avslöja sådana uppgifter. Tingsrätten noterade att polisen trots skyldigheten att iaktta sekretess kunde ha rätt att få identifikationsuppgifter avseende telekommunikation när det gällde vissa brott. Smädelse var emellertid inte ett sådant brott. Denna dom fastställdes av hovrätten och Högsta domstolen vägrade besvärstillstånd. - I Europadomstolen klagade K över det intrång som skett i hans privatliv och över att det enligt finsk rätt inte fanns något effektivt rättsmedel för att avslöja identiteten på den person som hade lagt ut annonsen om honom på den aktuella mötesplatsen på Internet.

Europadomstolen fann, trots att målet enligt nationell rätt hade bedömts med utgångspunkt från smädelse, att begreppet privatliv skulle lyftas fram med hänsyn till det potentiella hotet mot Ks fysiska och mentala välbefinnande och hans sårbara ålder. Domstolen fann att införandet av Internetannonsen om K hade utgjort en brottlig handling som hade resulterat i att en minderårig hade blivit en måltavla för pedofiler. Domstolen erinrade om att ett sådant beteende krävde ett lagstiftningssvar och att ett effektivt avskräckande måste förstärkas genom lämplig utredning och åtal. Barn och andra sårbara individer var dessutom berättigade till skydd från staten mot sådana allvarliga intrång i deras privatliv. Händelsen hade inträffat 1999, dvs. vid en tidpunkt när det varit välkänt att Internet, just pga. sin anonyma karaktär, kunde användas i brottsligt syfte. Det utbredda problemet med sexuella övergrepp på barn hade också blivit välkänt under det föregående årtiondet. Det kunde därför inte hävdas att den finska regeringen inte hade haft möjlighet att ta fram ett system för att skydda barn från att bli måltavlor för pedofiler via Internet. Lagstiftningen borde ha tillhandahållit ett system för att förena sekretessen för Internet-tjänster med förhindrandet av oordning och brott och skyddet för andras rättigheter och friheter. Trots att det senare har antagits ett sådant system fanns det inte vid den nu aktuella tidpunkten, vilket fick till följd att Finland brast när det gällde att skydda Ks rätt till respekt för sitt privatliv, eftersom kraven på sekretess gavs företräde framför Ks fysiska och moraliska välbefinnande. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att det mot den bakgrunden inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 13.

HÄNVISNINGAR
X o. Y ./. Nederländerna, dom 1985-03-26
Airey ./. Irland, dom 1979-10-09
August ./. U K, beslut 2003-01-21
M.C. ./. Bulgarien, dom 2003-12-04 (jfr nr 11/03)
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Stubbings m.fl. ./. U K, dom 1996-10-22
Petri Sallinen m.fl. ./. Finland, dom 2005-09-27 (jfr nr 9/05)
Copland ./. U K, dom 2007-04-03 (Jfr nr 4/07)

Y mot Ryssland
(Ansökan nr 20113/07, dom den 4 december 2008)
Domen finns endast på engelska.

Utvisning av anhängare till Falun Gong från Ryssland till Kina innebar inte att personen i fråga löpte en verklig risk att utsättas för behandling i strid med artikel 3. Inte heller var förhållandena under transporten med hänsyn till den klagandes medicinska förhållanden oförenliga med nämnda artikel. Det skedde därför inte någon kränkning av artikel 3.

Y och Ya är gifta. Y är kinesisk medborgare och Ya är rysk medborgare. De var fram till maj 2007 bosatta i St. Petersburg. Y, som är en pensionerad professor, ansökte om asyl första gången i april 2003 och hävdade att han riskerade att bli förföljd på grund av sitt medlemskap i Falun Gong rörelsen om han återvände till Kina. Invandrarmyndigheten avslog hans ansökan, eftersom man inte var övertygad om att han löpte en verklig risk att bli förföljd. Beslutet fastställdes i de nationella domstolarna. Ys förnyade ansökningar rönte lika liten framgång. I mars 2005, medan olika asylprövningar pågick, fick Y en stroke och han togs in på sjukhus för en kortare tid. Sedan han lämnat sjukhuset bodde han hos Ya. De gifte sig den 5 april 2005. Y företedde då en handling som visade att hans tidigare äktenskap hade upplösts genom en skilsmässa i Kina 2003. Den 13 maj 2007 kom några tjänstemän från migrationsdepartementet tillsammans med en läkare till parets bostad i St. Petersburg och hämtade Y, som samma kväll sändes tillbaka till Kina. Ys och Yas äktenskap förklarades på talan av åklagare ogiltigt i första instans, en dom som upphävdes efter överklagande. Målet pågår alltjämt. Ys och Yas klagomål över att återsändandet av Y till Kina var olagligt avslogs. - I Europadomstolen klagade paret Y över att Y sänts tillbaka till Kina, över att han berövats friheten olagligen, över att deras familjeliv hade brutits upp och över avsaknaden av inhemska rättsmedel. De åberopade artiklarna 3, 5, 8, 13 och artikel 1 i protokoll nr 7.

Europadomstolen tog först ställning till frågan om Y löpte en risk att bli misshandlad i Kina och noterade att varken migrationsdepartementet eller de ryska domstolarna hade tvivlat på att Y var anhängare av Falun Dafa i Ryssland. Efter att ha prövat Ys och Yas uppgifter och annan bevisning hade de emellertid funnit att Y inte var känd hos de kinesiska myndigheterna som en aktiv medlem i Falun Gong och att hans inblandning inte kunde anses medföra en verklig risk för att han skulle utsättas för misshandel när han återvände till Kina. Internationella rapporter om Falun Gong-anhängares situation i Kina visade att även om dessa levde under hotet av att bli förföljda så måste varje fall bedömas för sig på individuell grund när det gällde risken att utsättas för misshandel. Y hade inte förmått lämna någon tillförlitlig bevisning till stöd för sina påståenden att hans aktiviteter i Kina eller i Ryssland var sådana att han skulle utsättas för en verklig risk att bli behandlad på ett sätt som inte var förenligt med artikel 3. Dessutom hade Ya uppgett i tingsrätten att Y efter återkomsten till Kina hade flyttat in hos sin son och det fanns inga uppgifter om att han blivit utsatt för behandling i strid med artikel 3. Y hade beviljats flyktingstatus av det ryska kontoret för FNs kommissionär för flyktingar (UNHCR) i mars 2003. Domstolen fann det högst beklagligt att han skickats tillbaka till Kina utan att UNHCR först hade underrättats. Med hänsyn emellertid till skillnaden mellan det skydd som artikel 3 ger och det som ges enligt FNs konvention om flyktingars ställning och särskilt mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella målet fann domstolen att detta förhållande i sig inte kunde leda till någon annan bedömning av Ys påståenden. Hans klagomål enligt artikel 3 var inte tillräckligt välgrundade. Det hade således inte kunnat slås fast att det fanns tillräckliga grunder för att tro att Y löpte en risk att behandlas i strid med artikel 3 när han återvände till Kina.

Frågan var i stället om omständigheterna vid återsändandet av Y stred mot artikel 3. Domstolen noterade att det i det nationella förfarandet hade slagits fast att Y hade blivit undersökt av en neurolog och då bedömts tillräckligt frisk för resan. Läkarens meriter och slutsatser hade bedömts giltiga och välgrundade. Under flygningen hade Y haft läkaren som följeslagare och han hade tillhandahållits mat och dryck. Det hade inte heller påståtts att Ys medicinska tillstånd hade varit av ett så speciellt slag att medmänskliga överväganden borde ha förhindrat hans resa eller att den behandling han behövde inte fanns tillgänglig i Kina. Domstolen medgav att utvisningsförfarandet kunde ha orsakat Y viss stress och mental oro. Med hänsyn emellertid till den höga tröskel som artikel 3 anger, kunde domstolen inte finna att utvisningen av Y från Ryssland stred mot artikel 3 på grund av Ys medicinska tillstånd. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 3 och förklarade klagomålet i övrigt för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Jabari ./. Turkiet, beslut 1999-10-28
Bahaddar ./. Nederländerna, dom 1998-02-19
I sak
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
Boujlifa ./. Frankrike, dom 1997-10-21
Vilvarajah m.fl. ./. U K, dom 1991-10-30
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Ahmed ./. Österrike, dom 1996-12-17
H.L.R. ./. Frankrike, dom 1997-04-29
Jabari ./. Turkiet, dom 2000-07-11
Salah Sheekh ./. Nederländerna, dom 2007-01-11
Hilal ./. U K, dom 2001-03-06
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Müslim ./. Turkiet, dom 2005-04-26 (jfr nr 5/05)
Said ./. Nederländerna, dom 2005-07-05 (jfr nr 7/05)
Al-Moayad ./. Tyskland, beslut 2007-02-20
Fatgan Katani m.fl. ./. Tyskland, beslut 2001-05-31
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (GC) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Cruz Varas m.fl. ./. Sverige, dom 1991-03-20
Price ./. U K, dom 2001-07-10
Mouisel ./. Frankrike, dom 2002-11-14 (jfr nr 10/02)
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Bensaid ./. U K, dom 2001-02-06
Arcila Henao ./. Nederländerna, beslut 2003-06-24

Drogu mot Frankrike
(Ansökan nr 27058/05, dom den 4 december 2008)
Domen finns både på engelska och på franska.
Kervanci mot Frankrike
(Ansökan nr 31645/04, dom den 4 december 2008)
Domen finns endast på franska.

När elever som vägrade ta av sig sina muslimska huvuddukar på gymnastiklektioner avstängdes från skolan, innebar det inte någon invändning mot deras religiösa tro utan en disciplinär påföljd för att de inte följde skolans regler och det skedde därför inte någon kränkning av artikel 9.

D och K är båda franska medborgare, födda 1987 resp. 1986, och bosatta i Flers. Under läsåret 1998-1999 började D och K första året på ung. mellanstadiet. D var då elva år och K var tolv år. Båda är muslimer. Vid ett stort antal tillfällen i januari 1999 gick D och K till gymnastiklektioner bärande huvuddukar och de vägrade trots upprepade tillsägelser från läraren att ta av dem. Läraren förklarade att det inte var förenligt med fysisk utbildning att bära huvudduk. I februari 1999 beslöt skolans disciplinkommitté att avstänga D och K från skolan, eftersom de brutit mot kravet på flit genom att underlåta att delta aktivt i den fysiska undervisningen och lektioner i sport. Beslutet fastställdes i mars 1999 sedan en överklagandepanels yttrande hade inhämtats. Panelen hade funnit att förbudet mot att bära huvudduk under gymnastiklektioner var berättigat, eftersom det följde skolans interna regler bl.a. de som gällde säkerhet, hälsa och flit. Den 5 oktober 1999 avslog förvaltningsdomstolen i Caen överklagandena från Ds och Ks föräldrar. Domstolen fann att genom att komma till gymnastikundervisningen i kläder som inte tillät dem att delta i lektionerna hade D och K underlåtit att följa sin skyldighet att delta i undervisningen. Deras attityd hade skapat en spänd atmosfär i skolan och mot bakgrund av alla föreliggande omständigheter hade deras avstängning från skolan varit berättigad trots det förslag de lämnat i slutet av januari om att i stället för en huvudduk bära en mössa. Den högre förvaltningsrätten i Nantes fastställde dessa domar och noterade att de klagande hade överskridit gränsen för sin rätt att ge uttryck för och manifestera sin religiösa tro inom skolans område. Conseil d´Etat förklarade klagomålet dit för inadmissible. - I Europadomstolen åberopade D och K artikel 9 och klagade över att det skett ett intrång i deras rätt att utöva sin religion. De hävdade också att de fråntagits rätten till utbildning och åberopade artikel 2 i protokoll nr 1.

Europadomstolen noterade att syftet med begränsningen av de klagandes rätt att ge uttryck för sin religiösa övertygelse var att hänföra till kravet på sekularism i statliga skolor. Mot bakgrund av Conseil d´Etats beslut och de departementsförordningar som fanns i ämnet konstaterade domstolen att bärandet av religiösa symboler inte i sig var oförenligt med principen om sekularism i skolorna utan att det blev så först beroende på under vilka omständigheter de bars och på vilka följderna kunde bli av att bära sådana symboler. I det sammanhanget hänvisade domstolen till tidigare domar där den uttalat att nationella myndigheter var skyldiga att vara noga med att säkerställa att elevers manifestationer av sin religiösa tro inom skolans område, med hänsyn till principen om respekt för pluralismen och andras friheter, inte tog formen av en demonstrativ handling som kunde utgöra en källa till förtryck och utestängning. Enligt domstolens mening hade den franska sekulära modellen väl svarat mot det kravet. Domstolen fann att de nationella myndigheternas bedömning, att bärandet av slöja i form av en muslims huvudduk var oförenligt med gymnastikundervisning av hälsoskäl eller säkerhetsskäl, inte var oskälig. Domstolen godtog att den påföljd som drabbat D och K endast var en följd av att de vägrat att följa de regler som gällde inom skolan och som de blivit väl informerade om och inte en följd av deras religiösa övertygelse som de påstått. Domstolen noterade också att disciplinförfarandet mot D och K fullt ut hade uppfyllt kravet på en vägning av de olika intressen som var i fråga och att det funnits skyddsåtgärder som var ägnade att ta till vara elevernas intressen. När det gällde valet av den mycket stränga påföljden erinrade domstolen om att när det gällde de medel och åtgärder som finns för att säkerställa att respekten för interna regler upprätthålls var det inte domstolens sak att ersätta de disciplinära organens uppfattning med sin egen utan att dessa, som stod i direkt och kontinuerlig kontakt med utbildningssamhället, var bäst lämpade att värdera lokala behov och förutsättningar eller kraven för en viss utbildning. Domstolen fann därför att påföljden i form av avstängning inte framstod som oproportionerlig och noterade att D och K kunnat fortsätta sin utbildning per korrespondens. Det stod klart att de klagandes religiösa övertygelse hade beaktats fullt ut i förhållande till kravet på att skydda andras rättigheter och friheter och allmän ordning. Det stod också klart att det beslut som D och K klagade över grundades på dessa krav och inte på en invändning mot de klagandes religiösa tro. Intrånget i fråga hade varit berättigat som en principfråga och hade varit proportionerligt i förhållande till det mål som skulle uppnås. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 9 och att det inte uppkom någon fråga att pröva särskilt enligt artikel 2 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Artikel 9
Leyla Sahin ./. Turkiet, dom (GC) 2005-11-20 (jfr nr 10/05)
Maestri ./. Italien, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Gorzelik m.fl. ./. Polen, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Sefika Köse och 93 andra ./. Turkiet, beslut 2006-01-24
Refah Partisi m.fl. ./. Turkiet, dom (GC) 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
X ./. U K, kommissionens beslut 1978-07-12
Phull ./. Frankrike, beslut 2005-01-11
El Morsli ./. Frankrike, beslut 2008-03-04
Karaduman ./. Turkiet, kommissionens beslut 1993-05-03
Dahlab ./. Schweiz, beslut 2001-02-15
Valsamis ./. Grekland, dom 1996-12-18

Dzieciak mot Polen
(Ansökan nr 77766/01, dom den 9 december 2008)
Domen finns endast på engelska.

Fånge med hjärtbesvär fick inte tillräcklig vård i häkte och hans hälsotillstånd försämrades till dess han avled. Svarandestaten brast då i sin skyldighet att skydda livet på dem som fängslas och det skedde därför en kränkning av artikel 2. När utredningen av dödsfallet inte genomfördes tillräckligt omsorgsfullt och effektivt skedde ytterligare en kränkning av artikel 2.

D som är polsk medborgare lider av hjärtbesvär och hade, innan han häktades misstänkt för narkotikahandel, haft två hjärtattacker. D avled i häkte den 25 oktober 2001.  Han greps den 17 september 1997 och häktades misstänkt bl.a. för att ha rekryterat personer till en internationell narkotikaliga. Trots att han vid en mängd tillfällen begärde att bli frisläppt på grund av sin dåliga hälsa, förlängde de nationella domstolarna upprepade gånger frihetsberövandet med motiveringen att han var skäligen misstänkt och att utredningen som innefattade organiserad brottslighet var komplicerad. I september 1998 och februari 1999 fann en medicinsk panel som undersökt D att han var tillräckligt frisk för att vara kvar i häkte under förutsättning att det fanns en sjukavdelning på den institution där han hölls. Ds hustru som besökte sin make två gånger i månaden påstod att hans hälsa hela tiden försämrades under tiden i häktet. Hon påstod att hans allvarliga hälsoproblem tog sin början i november 1999 när han flyttades till ett häkte i Lodz som inte hade några sjukvårdsmöjligheter och att han hela tiden försämrades till dess att han i mars förlorade medvetandet och fördes till fängelsesjukhuset i Lodz. Han tillbringade tio månader där och genomgick då olika undersökningar inklusive en kontraströntgenundersökning av hjärtat. Härefter flyttades D i januari 2001 till ett häkte i Mokotow. Han hälsotillstånd försämrades ytterligare där och han fick föras till fängelsesjukhuset i Warszawa där han behandlades för lunginflammation fram till den 10 september 2001. Under denna period undersöktes D av läkare från en hjärtklinik som beslöt att han skulle genomgå en bypassoperation. Tre tider sattes ut för operationen. D påstod att han aldrig fått kännedom om den första tiden, den 27 juli 2001 och regeringen påstod att den ställts in pga. renoveringsarbeten på kliniken. Ds hustru uppgav att D fått den andra kallelsen först efter den utsatta tiden och att hon själv hämtat den tredje på kliniken och därefter lämnat över den till Ds advokat så att han kunde informera häktespersonalen. Den 1 oktober undersöktes D på nytt av en medicinsk panel som fann att ett fortsatt frihetsberövande skulle vara till skada för hans hälsa och det rekommenderades att den preventiva åtgärden mot honom skulle ändras. Appellationsdomstolen i Warszawa beslöt emellertid den 5 oktober utan att undersöka hans hälsotillstånd att förlänga häktningen ytterligare fyra månader. Rättegången mot D började den 16 oktober 2001 och D var närvarande även den 18 och den 19 oktober. D fördes till domstolen även den 22 oktober där han svimmade innan förhandlingen började. Efter en läkarundersökning fördes han tillbaka till sin cell. Samma dag beslöt domstolen att D skulle friges den 26 oktober så att han kunde genomgå den planerade operationen. Under tiden fördes D medvetslös till sjukavdelningen och därefter till sjukhus i Warszawa där han, utan att dessförinnan återfå medvetandet, avled den 25 oktober 2001. Obduktionen visade att han avlidit pga. en akut hjärtsvikt. - I Europadomstolen klagade Ds hustru över att de polska myndigheterna bidragit till hennes makes frånfälle genom otillräcklig och för sen medicinsk behandling och över att utredningen av hans frånfälle hade varit ineffektiv. D hade också klagat över att den otillräckliga sjukvårdsbehandlingen i häktet hade inneburit omänsklig och förnedrande behandling och över att förfarandet hade varit överdrivet långdraget. Makarna D åberopade artiklarna 2, 3 och 5.

Europadomstolen konstaterade att det var ostridigt att D hade lidit av allvarliga hjärtbesvär, att han innan han häktades hade haft flera hjärtattacker och att hans hälsotillstånd hade försämrats under de år han tillbringat i fångenskap. Regeringen hade inte heller förnekat att myndigheterna haft kännedom om hans tillstånd, vilket tidvis hade krävt sjukhusvård och som till slut lett till att det bedömts nödvändigt med en operation på ett privat sjukhus. Trots de medicinska panelernas bedömningar, innebärande att D skulle placeras i ett häkte med sjukvårdsavdelning hade han i november flyttats till ett häkte i Lodz utan sådan avdelning. Det hade inte visats att D under de fyra månaderna där hade fått någon som helst medicinsk behandling eller att han ens träffat en läkare. Hans hälsa hade försämrats till den grad att han måste föras till sjukhus och stanna där för tio månaders behandling. Vid ett senare tillfälle hade det krävts en lunginflammation för att D skulle föras till sjukhus.

Varken de nationella myndigheterna eller regeringen hade lämnat någon tillfredsställande förklaring till varför D inte hade förts till hjärtkliniken vid den tid som angavs i de två första kallelserna. Trots att den medicinska panelen hade rekommenderat att D skulle friges den 1 oktober 2001 eftersom fortsatt frihetsberövande ansågs utgöra en fara för hans hälsa, hade denna rekommendation inte nått domstolen förrän 22 dagar senare. Regeringen hade dessutom inte lämnat någon ingående redogörelse för de omständigheter den 22 oktober som direkt föregick Ds frånfälle, vilket gjorde det svårt för domstolen att bedöma om den medicinska vård D fått den dagen varit lämplig. Domstolen noterade dock att regeringen inte bestritt att D dagarna dessförinnan saknat möjlighet att träffa en läkare, eftersom han befunnit sig i rättssalen under den tid läkaren tjänstgjort i häktet. Vidare hade de skäl som de nationella domstolarna stött sig på för att förlänga häktningstiden varit särskilt otillfredsställande. Den totala häktningstiden, mer än fyra år, hade med hänsyn till hans sjukdomstillstånd med tiden krävt allt starkare skäl. Detta var tillräckligt för att domstolen skulle finna att bristerna i den vård D hade fått hade satt hans liv i fara. Den otillräckliga medicinska vården hade stått i strid mot Polens skyldighet att skydda livet på dem som är fängslade. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

När det gällde frågan om utredningen av Ds död varit otillräcklig fann domstolen att omständigheterna i målet hade krävt att de utredande myndigheterna hade reagerat snabbt och omsorgsfullt. Utredningen hade emellertid pågått under mer än två år och hade avbrutits av åklagaren, utan att de tvivel som uttalats av experter, om att Ds operation skjutits upp vid tre tillfällen, hade beaktats. Än viktigare var utredningens ofullständiga och otillräckliga karaktär, vilken underströks av att de exakta omständigheterna som den 22 oktober föregick Ds död inte hade fastslagits. Domstolen fann därför att myndigheterna inte hade genomfört någon omsorgsfull och effektiv utredning av påståendena att Ds död orsakats av en ineffektiv sjukvård under hans fyra år i fångenskap. Domstolen fann därför med fem röster mot två att det skett en kränkning av artikel 2 även i detta hänseende och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artiklarna 3 och 5.3.

Skiljaktiga meningar

Den polske domaren Lech Garlicki och den isländske domaren David Thór Björgvinsson var delvis skiljaktiga och anförde i korthet bl.a. följande. Enligt deras mening företogs utredningen skyndsamt av en oberoende myndighet. Genom utredning fastslogs de flesta omständigheter. Den utredande myndigheten agerade med tillräcklig omsorg. Artikel 2 kräver att en effektiv utredning genomförs i alla situationer där det i sak skett en kränkning av artikel 2. Den kan emellertid inte tolkas så att en utredning är effektiv endast om den resulterar i ett åtal mot en statlig tjänsteman.

HÄNVISNINGAR
Admissibility
Aksoy ./. Turkiet, dom 1996-12-18
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Yasa ./. Turkiet, dom 1998-09-02
Baysayeva ./. Ryssland, dom 2007-04-05 (jfr nr 4/07)
Artikel 2 - livet
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
McGlinchey m.fl. ./. U K, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)
Hurtado ./. Schweiz, dom 1994-01-28
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Tarariyeva ./. Ryssland, dom 2006-12-14
Artikel 2 - utredning
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Anguelova ./. Bulgarien, dom 2002-06-13 (jfr nr 6/02)
Makaratzis ./. Grekland, dom (GC) 2004-12-20 (jfr nr 1/05)
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Kelly m.fl. ./. U K, dom 2001-05-04

TV Vest AS & Rogaland Pensjonistparti mot Norge
(Ansökan nr 21132/05, dom den 11 december 2008)
Domen finns endast på engelska.

Ett absolut förbud mot politisk reklam i TV, som tillämpades avseende ett litet parti som egentligen tillhörde den grupp som skulle skyddas med förbudet och som ledde till att ett TV-bolag bötfälldes, innebar en oproportionerlig inskränkning i yttrandefriheten som inte var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Det skedde därför en kränkning av artikel 10.

De klagande är ett TV-bolag, bolaget, och lokalavdelningen av ett politiskt parti, partiet. Den 12 augusti 2003 underrättade bolaget Statens medieförvaltning om sin avsikt att sända 15 sekunder långa annonser för partiet sju gånger om dagen under en åttadagarsperiod. Sändningarna, tre korta reklamfilmer visande en bild och en uppmaning att rösta på partiet som framfördes av tre olika medlemmar i partiet, visades mellan den 14 augusti och den 13 september 2003 till en kostnad för partiet om 30 000 NOK. Annonserna bestod av ett kort porträtt av partiet och en uppmaning att rösta på detta i det kommande valet. Den 27 augusti 2003 varnade medieförvaltningen bolaget om att det kunde komma att bötfällas för att ha brutit mot förbudet mot politisk reklam i TV. Trots detta fortsatte bolaget sändningarna och påstod att det handlade om yttrandefriheten och att partiet annars skulle förvägras en rättvis uppmärksamhet i media. Bolaget hävdade att de större partierna fick ett stort utrymme i media både i debatter och i samband med olika evenemang och att det gällde såväl TV och radio som nyhetstidningar. Den 10 september 2003 beslöt medieförvaltningen att påföra bolaget böter med 35 000 NOK för att det brutit mot förbudet mot politisk reklam. Bolaget överklagade till Oslo tingsrätt och hävdade att tillämpliga lagbestämmelser stred mot rätten till yttrandefrihet. Tingsrätten fastställde emellertid medieförvaltningens beslut. Bolaget klagade vidare till Høyesterett som den 12 november 2004 med fyra röster mot en avslog överklagandet. Høyesterett fann bl.a. att om man tillät politiska partier och intressegrupper att göra reklam på TV så skulle det ge rikare partier och grupper ett större utrymme för att ge uttryck för sina uppfattningar än fattigare medtävlanden. Høyesterett menade också att partiet hade många andra medel till sitt förfogande för att föra ut sitt budskap till allmänheten. I processen deltog partiet som intervenient. Høyesteretts skilda meningar är utförligt redovisade i Europadomstolens dom. - I Europadomstolen klagade bolaget och partiet över att bolaget bötfällts och åberopade artikel 10.

Europadomstolen konstaterade att parterna var överens om att den ifrågasatta åtgärden innebar ett intrång i de klagandes yttrandefrihet, att åtgärden hade stöd i lag och att den vidtagits i ett legitimt syfte, nämligen att skydda andras rättigheter. Domstolen fann i dessa delar inte skäl att göra någon annan bedömning men noterade att parterna var oense när det gällde om åtgärden varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Domstolen noterade att bolaget bötfällts för att det sänt politiska annonser för partiet i strid med förbudet mot politisk reklam i TV.  Detta förbud var permanent och absolut och gällde bara TV. Politisk reklam i andra media är tillåten. Domstolen konstaterade att det saknas en europeisk samsyn i den aktuella frågan och att varje land mot bakgrund av sin historia och sina traditioner ser olika på nödvändigheten av att förbjuda sådan reklam och på frågan om ett förbud är nödvändigt för att det demokratiska systemet i respektive stat skall fungera. Domstolen godtog att avsaknaden av en samsyn talade för att staterna skulle beviljas ett vidare utrymme för sina bedömningar än som är vanligt när det gäller begränsningar av den politiska debatten. Norge hade hävdat att det inte hade funnits något genomförbart alternativ till ett totalt förbud. Den logiska grunden för ett lagligt förbud mot TV-sänd politisk reklam hade, som Høyesterett hade framhållit, varit antagandet om, att om man tillät användandet av en så kraftfull och genomgripande form och uttrycksmedel, så skulle kvaliteten på den politiska debatten troligen försämras. Komplexa frågor kunde lätt snedvridas och finansiellt starka grupper skulle få större möjligheter att marknadsföra sina uppfattningar. Domstolen noterade emellertid att partiet inte tillhörde den grupp av partier som utgjorde förbudets främsta måltavla. I själva verket tillhörde partiet den kategori som förbudet i princip avsåg att skydda. Dessutom hade partiet, till skillnad från de stora politiska partierna, vilka fått mycket omfattande täckning i TV, knappast blivit omnämnt. Därför hade betald reklam i TV varit det enda sättet för partiet att få ut sitt budskap till allmänheten genom det mediet. Eftersom partiet genom lagstiftningen hade förvägrats denna möjlighet hade det fått en nackdel i förhållande till de stora partierna. Domstolen fann slutligen att den aktuella reklamen, nämligen en kort beskrivning av partiet och en uppmaning att rösta inte hade innehållit något inslag som kunnat försämra kvaliteten på den politiska debatten eller verka stötande i olika känsliga ämnen. Vid sådant förhållande fann domstolen att det förhållandet att TV hade ett mer omedelbart och kraftfullt genomslag än andra medier inte kunde motivera det aktuella förbudet och de böter som ålagts bolaget. Det hade inte funnits ett rimligt proportionerligt förhållande mellan det legitima mål som åsyftades med förbudet och de medel som använts för att uppnå detta mål. Den inskränkning som förbudet och böterna hade medfört i de klagandes utövande av sin yttrandefrihet kunde därför inte anses ha varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

Skiljaktig motivering

Den norske domaren Sverre Erik Jebens lämnade en skiljaktig motivering som finns fogad till domen och där det bl.a. uttalas följande. Domare Jebens grundade sin bedömning att det skett en kränkning av artikel 10, inte på förbudet mot politiska sändningar i TV som sådant, utan på det sammanhang det hade tillämpats i, nämligen partiets allmänna avsaknad av tillgång till TV-mediet. Han utgick från att politiska tal utgör själva kärnan i yttrandefriheten enligt artikel 10. Denna frihet bör därför bedömas i ljuset av rätten till fria val som skyddas av artikel 3 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Wingrove ./. U K, dom 1996-11-25
Sürek ./. Turkiet (nr 1), dom (GC) 1999-07-08
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
Nilsen o. Johnsen ./. Norge, dom (GC) 1999-11-25
VgT Verein gegen Tierfabriken ./. Schweiz, dom 2001-06-28
Murphy ./. Irland, dom 2003-07-10 (jfr nr 7/03)
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
Markt intern Verlag GmbH o. Klaus Beermann ./. Tyskland, dom 1989-11-20
Jacubowski ./. Tyskland, dom 1994-05-26

Muminov mot Ryssland
(Ansökan nr 42502/06, dom den 11 december 2008)
Domen finns endast på engelska.

Risken för att en person skulle utsättas för behandling i strid med artikel 3 om han utvisades till Uzbekistan hade inte prövats ordentligt av de ryska myndigheterna, trots att det fanns belägg för att fångar i Uzbekistan alltjämt utsattes för misshandel. Det skedde därför en kränkning av artikel 3. När det nationella systemet inte gav tillräckligt skydd mot godtyckliga frihetsberövanden var dessa inte lagliga och det skedde en kränkning av artikel 5.1.

M är en uzbekisk medborgare som kom till Ryssland i juli 2000. I maj 2005 utfärdade de uzbekiska myndigheterna en internationell efterlysning avseende M på grund av att han misstänktes vara inblandad i antikonstitutionell verksamhet. Han anklagades i synnerhet för att vara medlem i Hizb ut-Tahir, en multinationell islamisk organisation som är förbjuden i Ryssland, Tyskland och några av de centralasiatiska staterna. M greps den 2 februari 2006 i Ryssland och fängslades i avvaktan på att utlämnas. Beslutet om frihetsberövande angav inte någon tidsbegränsning för åtgärden. Under tiden i förvar ansökte M om flyktingstatus och temporär asyl i Ryssland men hans ansökan avslogs. I mars 2006 begärde de uzbekiska myndigheterna att M skulle utlämnas men den federala ryska åklagarmyndigheten avslog denna begäran. M frigavs och anhölls igen den 29 september 2006. En domare vägrade att finna honom skyldig till att ha brutit mot uppehållsbestämmelserna och frigav honom igen. Han greps emellertid åter den 17 oktober 2006 i Moskva. Efter ett förhör ställdes han inför en domare i tingsrätten som fann honom skyldig till att ha vistats i Ryssland i strid mot reglerna om bosättning. Domaren påförde honom administrativa böter och beslöt att han skulle utvisas från Ryssland. M placerades i ett läger för utlänningar. Den 19 oktober 2006 gav Ms advokat in ett överklagande av utvisningsbeslutet och en förhandling sattes ut till den 26 oktober. Den 24 oktober 2006 anmodade Europadomstolen den ryska regeringen att avbryta verkställigheten av utvisningen tills vidare. Den ryska regeringen underrättades kl.17.17 enligt tiden i Strasbourg och kl.19.17 rysk tid. Enligt regeringen utvisades M till Uzbekistan kl.19.20 Moskva-tid. I november 2006 upphävde de ryska domstolarna utvisningsbeslutet och fann efter att ha omprövat målet att M inte hade brutit mot bosättningsbestämmelserna. Den 15 januari 2007 fällde en uzbekisk domstol M för olagliga handlingar mot den konstitutionella ordningen och för delaktighet i en förbjuden organisation och dömde honom till fängelse i fem år och sex månader. Bortsett från den domen finns det nu inga tillförlitliga uppgifter om M. - I Europadomstolen klagade M särskilt över utvisningen från Ryssland till Uzbekistan. Han åberopade artiklarna 3, 13, 5, 34 och artikel 1 i protokoll nr 7.

Europadomstolen fann inledningsvis att de ryska myndigheterna inte hade gjort någon ordentlig prövning av risken för att M skulle utsättas för tortyr eller misshandel om han utvisades till Uzbekistan. Domstolen noterade sedan att det fanns belägg från ett antal olika källor som visade att fångar misshandlas i Uzbekistan och att det, så sent som 2006, inte hade skett någon förbättring. M hade förföljts på grund av sin påstådda inblandning i de aktiviteter som utförts av Hizb ut-Tahir, något som han ihärdigt hade förnekat. Med hänsyn till de uppgifter som M hade lämnat och det som domstolen själv fått fram, fann domstolen att det fanns goda skäl för att tro på förekomsten av förföljelse av medlemmar eller anhängare till den organisationen, vars grundläggande mål tycktes vara både religiösa och politiska. Den bevisning som lagts fram i domstolen bekräftade en fortgående användning av tortyr i syfte att få fram erkännanden och för att straffa dem som av myndigheterna antogs vara inblandade i religiösa eller politiska aktiviteter i strid med statens intressen. Det hade framkommit att bevisupptagningen i sådana mål hade grundat sig på bekännelser som erhållits med olagliga medel och att misshandel fortgående hade använts mot interner som dömts för sådana brott. Domstolen var därför övertygad om att M hade löpt en verklig risk att bli utsatt för misshandel i Uzbekistan. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 och att det även skett en kränkning av artikel 13 på grund av att M inte hade getts ett effektivt och tillgängligt rättsmedel i förhållande till sitt klagomål enligt artikel 3.

Regeringen hade varit skyldig men inte förmått att visa förekomsten av ett rättsmedel som varit tillräckligt säkert både i teori och praktik. Därmed saknade rättsmedlet den tillgänglighet och effektivitet som krävs. Under hela frihetsberövandet hade M inte haft någon tillgång till ett förfarande för en rättslig omprövning av lagligheten av frihetsberövandet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.4.

Domstolen hänvisade vidare till tidigare avgöranden där den funnit att förfarandet i Ryssland för att besluta om och förlänga frihetsberövanden i avvaktan på utvisning och för bestämmandet av tidsgränser för sådana frihetsberövanden inte hade omgetts av lämpliga säkerhetsåtgärder mot godtycklighet. I själva verket hade i Ms fall inte någon domstol, när maximitiden två månader för det inledande frihetsberövandet löpt ut, beslutet om en förlängning. Sammanlagt hade M tillbringat mer än sju månader i förvar i avvaktan på utvisning. Det nationella systemet hade således brustit när det gällde att skydda M från ett godtyckligt berövande av friheten. Frihetsberövandet kunde därför inte anses "lagligt". Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 5.1.

Domstolen noterade att parterna var oeniga när det gällde om M hade utlämnats före eller efter det att de ryska myndigheterna fått kännedom om domstolens begäran enligt regel 39, liksom när det gällde den exakta tidpunkten för hans avresa. Domstolen fann emellertid att det fanns otillräckligt underlag för att finna att de ryska myndigheterna avsiktligt hade brutit mot sin skyldighet att samarbeta med domstolen. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning av artikel 34 och att det mot bakgrund av vad den funnit i fråga om artikel 3 och artikel 13 inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 1 i protokoll nr 7.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08) och där angivna rättsfall
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Conka ./. Belgien, dom 2002-02-05
NA. ./. U K, dom 2008-07-17 (jfr nr 8/08)
Artikel 13
Shamayev m.fl. ./. Georgien och Ryssland, dom 2005-04-12 (jfr nr 4/05)
G.H.H. m.fl. ./. Turkiet, dom 2000-07-11
Conka ./. Belgien, dom 2002-02-05
Gebremedhin [Gaberamadine] ./. Frankrike, dom 2007-04-26 (jfr nr 5/07)
Jabari ./. Turkiet, dom 2000-07-11
Olaechea Cahuas ./. Spanien, dom 2006-08-10 (jfr nr 8/06)
Salah Sheekh ./. Nederländerna, dom 2007-01-11
Slivenko ./. Lettland, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Artikel 5.4
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Stoichkov ./. Bulgarien, dom 2005-03-24 (jfr nr 4/05)
Vachev ./. Bulgarien, dom 2004-07-08
Nasrulloyev ./. Ryssland, dom 2007-10-11
A. o. E. Riis ./. Norge, dom 2007-05-31
Vernillo ./. Frankrike, dom 1991-02-20
Artikel 5.1
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Nasrulloyev ./. Ryssland, dom 2007-10-11
Ryabikin ./. Ryssland, dom 2008-06-19 (jfr nr 7/08)
Ismoilov m.fl. ./. Ryssland, beslut 2006-12-12
Artikel 34
Al-Moayad ./. Tyskland, beslut 2007-02-20

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat två domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och på franska.

Salduz mot Turkiet
(Ansökan nr 36391/02, dom den 27 november 2008)

När en person, som gripits och satts i polisarrest och som var under arton år, vägrades rättsligt biträde vid förhör hos polisen kränktes hans försvarsrättigheter. Det skedde därför en kränkning av artikel 6.3 c) i förening med artikel 6.1.

S är turkisk medborgare och bosatt i Izmir. Den 29 maj 2001 greps han och anhölls misstänkt för att ha deltagit i en olaglig demonstration till stöd för den fängslade PKK-ledaren. Han anklagades också för att ha hängt en olaglig banderoll från en bro. Den 30 maj 2001 förhördes S av polisen utan att han hade en advokat närvarande och S medgav då att han varit med i demonstrationen och att han skrivit orden på banderollen. S tog senare tillbaka dessa medgivanden och hävdade att han pressats att lämna dem. Undersökningsdomaren häktade S och han fick först då tillåtelse att träffa en advokat. I säkerhetsdomstolen i Izmir förnekade S åter uppgifterna från polisförhöret och gjorde gällande att han pressats att lämna dem. Säkerhetsdomstolen dömde S den 5 december 2001 för att vara medhjälpare till PKK till fängelse i fyra år och sex månader. Straffet sattes senare ner till två och ett halvt år eftersom S varit under 18 år när brottet begicks. Säkerhetsdomstolen grundade sin bedömning på de uppgifter som S lämnat i polisförhöret, till åklagaren och till undersökningsdomaren. Domstolen beaktade också uttalanden som en medtilltalad gjort till åklagaren och två andra bevis och fann att Ss medgivanden hade varit riktiga. Den 27 mars 2002 gav åklagaren in sitt skriftliga yttrande till kassationsdomstolen med yrkande om att säkerhetsdomstolens dom skulle fastställas. Varken S eller hans advokat fick tillgång till yttrandet. Kassationsdomstolen avslog Ss överklagande den 10 juni 2002. - I Europadomstolen klagade S över att han inte fått tillgång till en advokat när han befann sig i polisarrest samt över att han inte hade fått en kopia av åklagarens skriftliga yttrande till kassationsdomstolen. Han åberopade artikel 6.1 och 3 c).

Europadomstolen i kammare fann enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 när det gällde att varken S eller hans advokat fått ta del av åklagarens yttrande till kassationsdomstolen. När det gällde avsaknaden av advokat vid förhören hos polisen fann Europadomstolen med fem röster mot två att det inte skett någon kränkning av artikel 6.3 c). Målet hänsköts på Ss begära till prövning i stor kammare.

Europadomstolen i stor sammansättning fann, när det gällde Ss tillgång till en advokat, att för att rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 skall vara tillräckligt faktisk och effektiv skall en advokat tillhandahållas från det första polisförhöret med en misstänkt om det inte med hänsyn till de speciella omständigheterna i ett enskilt fall visas att det funnits tvingande skäl för att inskränka denna rättighet. Även om det undantagsvis finns tvingande skäl för att vägra tillgång till en advokat får en sådan inskränkning inte skada den anklagades rättigheter enligt artikel 6 på ett oskäligt sätt. Försvarsrättigheterna blir i princip oåterkalleligen skadade när uttalanden som lämnas under ett polisförhör utan en advokats närvaro läggs till grund för en fällande dom. Den turkiska regeringen hade inte lämnat någon förklaring som berättigade vägran att låta S träffa en advokat utan hade endast uppgett att systemet var sådant enligt tillämplig lagstiftning. Detta förhållande innebar i sig att kraven enligt artikel 6 inte var uppfyllda. Domstolen konstaterade dessutom att den turkiska säkerhetsdomstolen hade använt Ss uttalanden till polisen som den huvudsakliga bevisningen för att fälla honom, trots att han förnekat att uttalandena var riktiga. Domstolen fann att S otvivelaktigt hade påverkats personligen av vägran att låta honom få träffa en advokat genom att det han sagt till polisen hade använts för att fälla honom. Varken det förhållandet att han senare fick en advokat eller det fortsatta förfarandets kontradiktoriska natur kunde läka bristerna under förfarandet hos polisen. Domstolen noterade slutligen att en av de särskilda omständigheterna i målet var Ss ålder. Med hänsyn till den omfattande internationella rätten gällande rättsligt biträde till minderåriga som grips av polisen betonade domstolen den grundläggande vikten av att förse en person i polisarrest med rättsligt biträde när denne är en minderårig. Även om S hade haft möjlighet att ifrågasätta bevisningen mot honom vid rättegången och därefter i sitt överklagande hade avsaknaden av rättsligt biträde under tiden hos polisen oåterkalleligen påverkat hans försvarsrättigheter. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.3 c) i förening med artikel 6.1.

När det sedan gällde klagomålet över att åklagarens yttrande till kassationsdomstolen inte hade kommunicerats med vare sig S eller hans advokat anslöt sig domstolen i stor sammansättning till de skäl som domstolen i kammare lämnat för att finna att Ss rätt till ett kontradiktoriskt förfarande hade kränkts. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även i detta hänseende av artikel 6.1.

Skiljaktiga motiveringar

Till domen finns fogat tre skiljaktiga motiveringar. Bl.a. vänder sig flera av domstolens ledamöter mot ett uttalande i domen om att rätten till advokat uppkommer när en misstänkt börjar förhöras. De anser att domstolen i stället borde ha tagit tillfället i akt och betonat att rätten till ett biträde uppkommer när någon tas in i polisarrest eller häktas. Andra ledamöter framhöll vikten av att domstolen anger de åtgärder som staten skall vidta som gottgörelse och att det naturligaste hade varit att S hade fått en ny rättegång.

HÄNVISNINGAR
Imbrioscia ./. Schweiz, dom 1993-11-24
Brennan ./. U K, dom 2001-10-16
Poitrimol ./. Frankrike, dom 1993-11-23
Demebukov ./. Bulgarien, 2008-02-28
John Murray ./. U K, dom 1996-02-08
Magee ./. U K, dom 2000-06-06
Can ./. Österrike, kommissionens rapport 1984-07-12
Jalloh ./. Tyskland, dom (GC) 2006-07-11 (jfr nr 8/06)
Kolu ./. Turkiet, dom 2005-08-02
Kwiatkowska ./. Italien, beslut 2000-11-30
Sejdovic ./. Italien, dom (GC) 2006-03-01 (jfr nr 3/06)
Colozza ./. Italien, dom 1985-02-12

S och Marper mot U K
(Ansökan nr 30562/04 och 30566/04, dom den 4 december 2008)

Lagstiftning som innebar att fingeravtryck, cellprover och DNA-profiler för icke dömda personer lagrades på obestämd tid för att användas i automatisk datorhantering i identifieringssyfte i brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet innebar att det skedde en kränkning av rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8.

S och M är båda brittiska medborgare bosatta i Sheffield. Målet gäller att myndigheterna tagit deras fingeravtryck, cellprov och DNA och bevarat dem efter det att brottmål mot dem avslutats genom ett frikännande respektive att målet avskrivits. S greps den 19 januari 2001 och anhölls misstänkt för rånförsök. Han var då elva år. Hans fingeravtryck och DNA-prov togs. S frikändes den 14 juni 2001. M greps den 13 mars 2001 och anklagades för att ha trakasserat sin partner. Också hans fingeravtryck och DNA-prov togs. Den 14 juni 2001 avskrevs målet och M och hans partner återförenades. När resp. rättegångsförfarande hade avslutats begärde S och M utan framgång att deras fingeravtryck, DNA-proven och -profilerna skulle förstöras. Uppgifterna hade lagrats på grund av en lag som tillät att de lagrades utan tidsbegränsning. - I Europadomstolen klagade S och M över att deras fingeravtryck, cellprover och DNA-profiler lagrades efter det att de frikänts resp. befriats från åtal. De åberopade artiklarna 8 och 14.

Den kammare, på vilken målet hade lottats, hänsköt målet till prövning i stor kammare.

Europadomstolen i stor sammansättning noterade nu att cellprover innehåller mycket känsliga uppgifter om en individ inklusive uppgifter om hans eller hennes hälsa. Proverna innehåller dessutom en unik genetisk kod som är av stor betydelse både för den enskilda individen och för hans eller hennes släktingar. Med hänsyn till cellprovernas natur och de omfattande uppgifter de innehåller måste sparandet i sig anses som ett intrång i rätten till respekt för privatlivet för de berörda individerna. Enligt domstolens uppfattning är det förhållandet att DNA-profilerna ger en möjlighet att identifiera ett genetiskt samband mellan individer i sig tillräckligt för att dra slutsatsen att sparandet av profilerna innebär ett intrång i dessa individers rätt till privatliv. Den möjlighet som DNA-profilerna skapar för att dra slutsatser om etniskt ursprung gör att lagring av dessa prover blir ännu mer känslig och ägnad att påverka rätten till privatliv. Domstolen fann således att lagringen av både cellprover och DNA-profiler innebar intrång i de klagandes rätt till respekt för sina privatliv. De klagandes fingeravtryck hade tagits i samband med en brottsutredning och hade därefter lagts in i en rikstäckande databas i syfte att sparas permanent och regelbundet användas genom automatiska åtgärder för brottsidentifikation. Det står klart att lagring av cellprover och DNA-profiler medför ett större intrång i privatlivet än lagring av fingeravtryck. Domstolen fann emellertid att fingeravtryck innehåller unik information om en individ och att lagra dem utan individens samtycke kan inte anses vara utan betydelse. Lagring av fingeravtryck kan således i sig innebära ett intrång i rätten till respekt för privatlivet. Sparandet av Ss och Ms fingeravtryck, biologiska prover och DNA-profiler hade ett klart stöd i den nationella lagstiftningen. Samtidigt var reglerna mindre exakta när det gällde villkoren för lagring och användning av sådana personuppgifter. Domstolen erinrade om vikten av att ha klara och detaljerade regler för omfattningen och tillämpningen av åtgärder i detta sammanhang liksom åtminstone ett minimum av säkerhetsåtgärder. Mot bakgrund av domstolens bedömning när det gällde om intrånget varit "nödvändigt i ett demokratiskt samhälle" fanns det emellertid inte skäl att pröva om ordalydelsen i den aktuella lagbestämmelsen uppfyllde de krav på lagens kvalitet som avses i artikel 8.2. Domstolen godtog att sparandet av fingeravtryck och DNA-uppgifter hade ett legitimt syfte nämligen att upptäcka och förhindra brott. Domstolen noterade att fingeravtryck, DNA-profiler och cellprover utgjorde personuppgifter i den mening som avses i Europarådets konvention från 1981. Domstolen framhöll att nationell lagstiftning måste innehålla lämpliga säkerhetsåtgärder för att förhindra att personuppgifter används i strid med artikel 8 och behovet av sådana skyddsåtgärder är ännu större när personuppgifter används genom automatisk databehandling och inte minst när uppgifterna används för polisändamål. Det legitima intresset av att förhindra brott kan emellertid ta över individens och samhällets intresse av att skydda personuppgifter. Lagringen och användandet av känsliga personuppgifter utan den berörda individens samtycke måste dock granskas noga.

Domstolen beaktade de principer som finns i Europarådets instrument och i konventionsstaternas lagstiftning och praxis och konstaterade att när det gällde cellprover så tillät de flesta konventionsstaterna att sådana togs under brottsutredningar från personer som misstänktes för att ha begått vissa grövre brott. I majoriteten av de stater som har fungerande DNA-databaser krävs att prover och DNA-profiler som erhållits från dessa prover togs bort och förstördes antingen omedelbart eller efter viss begränsad tid efter ett frikännande eller efter det att ett mål avskrivits. Ett mycket begränsat antal undantag från denna princip tilläts i några konventionsstater. Domstolen noterade att England, Wales och Nord-Irland tycktes vara de enda inom Europarådet som tillät att fingeravtryck och DNA-material sparades under obestämd tid. Domstolen konstaterade att det skydd som artikel 8 ger skulle försvagas på ett inte acceptabelt sätt om användandet av moderna vetenskapliga tekniker i det straffrättsliga systemet tilläts till varje pris och utan en noggrann vägning av dessa teknikers potentiella fördelar mot viktiga privatlivsintressen. Domstolen förvånades över lagringsrättens omfattande och urskillningslösa karaktär i England och Wales och särskilt över att uppgifterna kunde lagras oberoende av brottets art och svårighetsgrad, över att lagringen inte var tidsbestämd och att det endast fanns begränsade möjligheter för en person som frikänts att få uppgifterna borttagna från den rikstäckande databasen eller få materialet förstört. Domstolen fann vidare att sparandet av icke dömda personers uppgifter kunde vara särskilt skadligt när det gällde minderåriga, pga. deras speciella situation och betydelsen för deras utveckling och anpassning i samhället. Domstolen fann att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att skydda ungdomar från varje skada som kunde bli följden av att myndigheterna lagrade deras personuppgifter sedan de frikänts från anklagelse om brott. Sammanfattningsvis fann domstolen att den omfattande och urskillningslösa karaktären av befogenheten att, för personer som misstänkts för brott men inte dömts för detta, lagra fingeravtryck, cellprover och DNA-profiler så som den tillämpats i förevarande fall inte upprätthöll en rimlig jämvikt mellan de motstående allmänna och enskilda intressena och att svarandestaten hade överskridit det godtagbara utrymme den i detta hänseende har för sitt handlande. Den aktuella lagringen innebar därför ett oproportionerligt intrång i de klagandes rätt till respekt för sina privatliv som inte kunde anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 14.

HÄNVISNINGAR
Intrång
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
Y.F. ./. Turkiet, dom 2003-07-22 (jfr nr 8/03)
Mikulic ./. Kroatien, dom 2002-02-07 (jfr nr 2/02)
Bensaid ./. U K, dom 2001-02-06
Peck ./. U K, dom 2003-01-28 (jfr nr 2/03)
Burghartz ./. Schweiz, dom 1994-02-22
Ünal Tekeli ./. Turkiet, dom 2004-11-16 (jfr nr 11/04)
Z. ./. Finland, dom 1997-02-25
Friedl ./. Österrike, dom 1995-01-31
Sciacca ./. Italien, dom 2005-01-11 (jfr nr 1/05)
Leander ./. Sverige, dom 1987-03-26
Amann ./. Schweiz, dom (GC) 2000-02-16
Van der Velden ./. Nederländerna, beslut 2006-12-07
McVeigh, O'Neill o. Evans ./. U K, kommissionens rapport 1981-03-18
Kinnunen ./. Finland, kommissionens beslut 1996-05-15
P.G. o. J.H. ./. U K, dom 2001-09-25
Berättigande
Malone ./. U K, dom 1984-08-02
Amann ./. Schweiz, dom (GC) 2000-02-16
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Hasan o. Chaush ./. Bulgarien, dom (GC) 2000-10-26
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Weber o. Saravia ./. Tyskland, beslut 2006-06-29
Association for European Integration and Human Rights o. Ekimdzhiev ./. Bulgarien, dom 2007-06-28
Liberty m.fl. ./. U K, dom 2008-07-01(jfr nr 7/08)
Coster ./. U K, dom (GC) 2001-01-18
Connors ./. U K, dom 2004-05-27 (jfr nr 6/04)
Evans ./. U K, dom (GC) 2007-04-10 (jfr nr 4/07)
Dickson ./. U K, dom (GC) 2007-12-04 (jfr nr 11/07)
Z. ./. Finland, dom 1997-02-25
Asan Rushiti ./. Österrike, dom 2000-03-21
T. ./. U K, dom (GC) 1999-12-16

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Gemici ./. Turkiet, 2008-12-02; även artikel 10 Fällande dom
Belashev ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 3 Undermåliga förhållanden och artikel 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08 och 9/08.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar/beslut, artikel 6.1
Damnjanovic ./. Serbien, 2008-11-18; ej kränkning, även artikel 8 ej kränkning
Bezborodov ./. Ryssland, 2008-11-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ivan Galkin ./. Ryssland, 2008-11-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Shakirzyanov ./. Ryssland, 2008-11-20; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Kostic ./. Serbien, 2008-11-25; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Ghiga ./. Rumänien, 2008-11-25; även artikel 1 i protokoll nr 1
Paicu ./. Rumänien, 2008-11-25; även artikel 1 i protokoll nr 1
Surtea ./. Rumänien, 2008-11-25;
Miroshnik ./. Ukraina, 2008-11-27; även artikel 1 i protokoll nr 1, även domstols oberoende
Krutko ./. Ukraina, 2008-11-27;
Peretyatko ./. Ukraina, 2008-11-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Stadnyuk ./. Ukraina, 2008-11-27; även artikel 1 i protokoll nr 1
Dobranici ./. Rumänien, 2008-12-02; även artikel 1 i protokoll nr 1
Giuglan m.fl. ./. Rumänien, 2008-12-02; även artikel 1 i protokoll nr 1
Chistyakov ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gorbunov ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lyudmila Dubinskaya ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Magomedov ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mozhayeva ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Roman Ponomarev ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Semochkin ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Trufanova ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Voronin ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yevdokiya Kuznetsova ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Siverin ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Tishkevich ./. Ryssland, 2008-12-04; ej kränkning
Viasu ./. Rumänien, 2008-12-09; domstolen konstaterar ett fel i den rumänska lagstiftningen och anvisar åtgärder.
Unistar Ventures GmbH ./. Moldavien, 2008-12-09; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Kudic ./. Bosnien-Herzegovina, 2008-12-09; även artikel 1 i protokoll nr 1
Lucretia Popa m.fl. ./. Rumänien, 2008-12-09; även artikel 1 i protokoll nr 1
Pintilie ./. Rumänien, 2008-12-09; även artikel 1 i protokoll nr 1
Avram ./. Moldavien, 2008-12-09
Tudor-Auto S.R.L. (nr 1 0.2) och Triplu-Tudor S.R.L. ./. Moldavien, 2008-12-09; även art.1 i protokoll nr 1 o. art.13
Popescu and Dimeca ./. Rumänien, 2008-12-09; endast artikel 1 i protokoll nr 1
Ciocan m.fl. ./. Rumänien, 2008-12-09; staten ej gett stöd för försök att få privat företag att återanställa
Mehmet Kaplan ./. Turkiet, 2008-12-09; även artikel 1 i protokoll nr 1
Trapeznikova ./. Ryssland, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1, även artikel 2 bristande utredning, se Turkiet
Alekseyeva ./. Ryssland, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Antonyuk ./. Ukraina, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kacherskaya o. Frolova ./. Ukraina, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Paslen ./. Ukraina, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Stankovskaya ./. Ukraina, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gogin ./. Ukraina, 2008-12-11; även artikel 6.1 Skälig tid
Kalashnykov ./. Ukraina, 2008-12-11;

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Diskriminering
Shireby ./. U K, 2008-12-09; könsdiskriminering, se nedan

Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass), 7/08 ( militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 ( skattefri ersättning beskattad)

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Köksal Özdemir ./. Turkiet, 2008-11-18; artikel 5.1 c) olagligt fördröjt frisläppande
Maire d´Eglise ./. Frankrike, 2008-11-20; olagligt frihetsberövande, även artikel 5.2 ej kränkning
Rashed ./. Tjeckien, 2008-11-27; artikel 5.1, även artikel 5.4 skyndsam prövning
Solovey och Zozulya ./. Ukraina, 2008-11-27; artikel 5.1, även artikel 5.3 för lång häktningstid
Svershov ./. Ukraina, 2008-11-27; artikel 5.1 utan domstolsbeslut, 5.3 för lång häktningstid o. 5.4 ej laglighetsprövning
Adirbelli m.fl. ./. Turkiet, 2008-12-02; artikel 5.1, 5.4 och 5.5
Husák ./. Tjeckien, 2008-12-04; artikel 5.4 ej fått delta i förfarande om fortsatt häktning
Matyush ./. Ryssland, 2008-12-09; artikel 5.1, 5.3 och 5.4, även artikel 3 (behandling) Undermåliga förhållanden
Shulepova ./. Ryssland, 2008-12-11; art. 5.1 olaglig intagning för psykiatrisk vård, även art.6.1 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Frågor om vårdnad, adoption, rätt till umgänge med barn, inkl. verkställighetsfrågor
Jucius och Juciuviene ./. Litauen, 2008-11-25; skriftligt förfarande vid överklagande i vårdnadsmål

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, 3/04, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 7/07, 8/07, 11/07, 1/08, 3/08, 6/08, 8/08 och 9/08.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Brunet-Lecomte et Sarl Lyon Mag´ ./. Frankrike, 2008-11-20
Gemici ./. Turkiet, 2008-12-02; innehav av tidskrift som förbjöds samma dag, även artikel 6 Avsaknad förhandling
Demirel o. Ates ./. Turkiet (nr 3), 2008-12-09; även artikel 6 Part inte fått del

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

För höga domstolsavgifter, vägrad eftergift el. oförmåga betala avgift el. formellt hinder för domstolsprövning
Serin ./. Turkiet, 2008-11-18; för hög avgift men även vägrad rättshjällp

Se liknande mål i bl.a. nr 6/06, 2/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 11/07, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 9/8 och 10/08

Granskning av fånges/häktads post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Savenkovas ./. Litauen, 2008-11-18; även artikel 3 Undermåliga förhållanden

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 6/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Ineffektiv eller otillräcklig utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.
Selvi ./. Turkiet, 2008-12-09; utredning kränkning, behandling ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 4/08, 5/08, 6/08 och 8/08.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 - annat än expropriation o dyl.
Trifu ./. Rumänien, 2008-11-25
Predescu ./. Rumänien, 2008-12-02; trots domstolsbeslut ej kunnat nyttja lägenhet som sålts av staten till tredje man
Reveliotis ./. Grekland, 2008-12-04; godtycklig begränsning av retroaktiva pensionskrav mot staten

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08 och 10/08

Könsdiskriminering, bl.a. skilda pensionsåldrar, olika förmåner
Shireby ./. U K, 2008-12-09; artikel 14 i förening med artikel 1 i protokoll nr 1, änkeförmån

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 11/04, 6/06, 7/06, 9/06, 11/06, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08 och 8/08.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Aydogan m.fl. ./. Turkiet, 2008-12-02

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08 och 9/08.

Olaglig användning av mark/fastighet i avsaknad av formellt beslut om expropriation, utan ersättning eller annat förhållande i strid med artikel 1 i protokoll nr 1 eller annat hinder för nyttjande av mark
Ardiçoglu ./. Turkiet, 2008-12-02; staten registrerad som ägare t. fastighet o. byggnader rivna utan ersättning

Liknande mål finns även under rubrikerna Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning m.m. och Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl.

Se också nr 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08 och 4/08.

Oskuldspresumtionen
Wojciechowski ./. Polen, 2008-12-09; domstol uttalat sig innan rättegång börjat, även artikel 5.3 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 1/02, 4/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 3/03, 10/03, 2/04, 4/04, 10/04, 1/05, 5/05, 3/06, 7/06, 9/06, 3/07, 7/07, 9/07, 3/08, 4/08, 5/08, 8/08 och 9/08.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Cignoli m.fl. ./. Italien, 2008-12-09
Carpineanu m.fl. ./. Rumänien, 2008-12-09

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08 och 10/08

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Kes ./. Turkiet, 2008-12-02; även artikel 6 Rättvis rättegång
Demirel o. Ates ./. Turkiet (nr 3), 2008-12-09; även artikel 10 Fällande dom

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08 och 9/080.

Ryska övergrepp i Tjetjenien och dess omgivningar
Akhmadova m.fl. ./. Ryssland, 2008-12-04; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling), 5, 13 och 38.1 a)
Askaharova ./. Ryssland, 2008-12-04; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling), 5, 13 och 38.1 a)
Bersunkayeva ./. Ryssland, 2008-12-04; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling), 5, 13 och 38.1 a)
Ilyasova m.fl. ./. Ryssland, 2008-12-04; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling), 5, och 13
Musikhanova m.fl. ./. Ryssland, 2008-12-04; artiklarna 2 (liv och utredning), 3 (behandling), 5, 13 och 38.1 a)
Tagirova m.fl. ./. Ryssland, 2008-12-04; artikel 2 (liv) ej kränkning, artikel 2 (utredning) kränkning
Gandaloyeva ./. Ryssland, 2008-12-04; artikel 2 ( liv och utredning) och artikel 13
Umayeva ./. Ryssland, 2008-12-04; artikel 2 ( liv och utredning) och artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 4/05, 7/05, 8/06, 10/06, 4/07, 7/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 9/08 och 10/08

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Isyar ./. Bulgarien, 2008-11-20; artikel 6.3 e) fått betala tolkkostnader, även artikel 3 Undermåliga förhållanden
Loueslati ./. Frankrike, 2008-11-20; artikel 6.1 ej kränkning ej meddelat ändrad adress
Société IFB ./. Frankrike, 2008-11-20; ej fått effektiv omprövning av husrannsakan och beslag
Svencioniene ./. Litauen, 2008-11-25; part i skilsmässomål ej kallad, parter ej likställda, förf. ej kontradiktoriskt
Dagdelen m.fl. ./. Turkiet, 2008-11-25; artikel 6.1 o. 3, bevisning erhållen genom misshandel, även artikel 3 Våld från polis
Oral ./. Turkiet (nr 2), 2008-11-25; ej fått del av o. ej fått bemöta rapport från expert i skattemål avs. straffavgift
Gencer ./. Turkiet, 2008-11-25; myndighet tillåtits att inte ge in de handlingar den stött sig på av säkerhetsskäl
Kirakosyan ./. Armenien, 2008-12-02; art.6.1 o. 3 b) förhandling på tjänsterum, art. 3 Undermåliga och art. 2 i prot. nr 7
Mkhitaryan ./. Armenien, 2008-12-02; art.6.1 o. 3 b) förhandling på tjänsterum, art. 3 Undermåliga och art. 2 i prot. nr 7
Tadevosyan ./. Armenien, 2008-12-02;art.6.1 o. 3 b) förhandling på tjänsterum, art. 3 Undermåliga och art. 2 i prot. nr 7
Erdal Aslan ./. Turkiet, 2008-12-02; artikel 6.1 o.3 c) angett sig själv o. utan advokat, även art 3 Våld o. art. 5.3 Skälig tid
Kes ./. Turkiet, 2008-12-02; ej fått höra vittnen ej kränkning, även artikel 6.1 Part inte fått del
Marangos ./. Cypern, 2008-12-04; vägrad rättshjälp, ej kränkning
Trofimov ./.  Ryssland, 2008-12-04; artikel 6.31 och 3 d), vittne ej kallat, begränsade försvarsrättigheter
Menemen Minibüsçüler Odasi ./. Turkiet, 2008-12-09; tillgång till domstolsprövning, ej fått delta
Tanay ./. Turkiet, 2008-12-09; domstols misstag medförde avvisning pga. för sena besvär
Velted-98 AD ./. Bulgarien, 2008-12-11; bristande motivering i dom
Panovits ./. Cypern, 2008-12-11; ej fått juridiskt biträde, användande av erkännande, tillåtande av bevisning
Kolovangina ./. Ryssland, 2008-12-11; tillgång till domstolsprövning, ej kränkning
Mirilashvili ./. Ryssland, 20080-12-11; klagande i avsevärt sämre ställning än åklagare betr. viss bevisning
Shulepova ./. Ryssland, 2008-12-11; personal på psyk.sjukhus var expert i vårdads mål, även art. 5.1 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Ömer Aydin ./. Turkiet, 2008-11-25; rätten till liv ej kränkning, bristande utredning kränkning
Trapeznikova ./. Ryssland, 2008-12-11; bristande utredning, även artikel 6.1 Bristande verkställighet

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Savenkovas ./. Litauen, 2008-11-18; även artikel 8 Granskning av fånges post
Isyar ./. Bulgarien, 2008-11-20; även artikel 6 Rättvis rättegång
Slavcho Kostov ./. Bulgarien, 2008-11-27; även artikel 13
Kirakosyan ./. Armenien, 2008-12-02; även artikel 6.1 o. 3 b) Rättvis rättegång och artikel 2 i protokoll nr 7
Mkhitaryan ./. Armenien, 2008-12-02; även artikel 6.1 o. 3 b) Rättvis rättegång och artikel 2 i protokoll nr 7
Tadevosyan ./. Armenien, 2008-12-02; även artikel 6.1 o. 3 b) Rättvis rättegång och artikel 2 i protokoll nr 7
Belashev ./. Ryssland, 2008-12-04; även artikel 6.1 Skälig tid och artikel 6.1 Avsaknad av offentlig förhandling
Matyush ./. Ryssland, 2008-12-09; även artikel 5 Frihetsberövande

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Agasaryan ./. Ryssland, 2008-11-20; även artikel 1 i protokoll nr 1
Enescu o. SC Editura Orizonturi SRL ./. Rumänien, 2008-11-25; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tkachev ./. Ryssland, 2008-12-11; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Dagdelen m.fl. ./. Turkiet, 2008-11-25; artikel 3 behandling och utredning, även artikel 6 Rättvis rättegång
Ismailov ./. Ukraina, 2008-11-27; artikel 3 behandling och utredning
Spinov ./. Ukraina, 2008-11-27; artikel 3 behandling (ej kränkning) och utredning (kränkning)
Erdal Aslan ./. Turkiet, 2008-12-02; tortyr och bristande utredning, även artikel 6 Rättvis och artikel 5.3 o. 4 Skälig tid,
Demirbas m.fl. ./. Turkiet, 2008-12-09; artikel 3 behandling och utredning, även Skälig tid artikel 5.3 och 6.1

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Toscuta m.fl. ./. Rumänien, 2008-11-25
Moroianu ./. Rumänien, 2008-12-09
Manolov o. Racheva-Manolova ./. Bulgarien, 2008-12-11

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08 och 10/08.

"SKÄLIG TID"

Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

ARTIKEL 6.1
18 november
M. Tosun ./. Turkiet (33104/04) även artikel 5.3 se nedan
Aksoy m.fl. ./. Turkiet (14037/04 m.fl.)
Peinar Sener ./. Turkiet (17883/04) även artikel 13
20 november
Gunes ./. Frankrike (32157/06)
25 november
Emin Sirin ./. Turkiet (40750/04) även artikel 13
Yalçin Korkmaz ./. Turkiet (23085/04)
27 november
Mirchev m.fl. ./. Bulgarien (71605/01) brottmål
Krivonosov ./. Ryssland (3023/03) brottmål
2 december
Kadiroglu ./. Turkiet (33634/04) brottmål
Jagietto ./. Polen (nr 2) (8934/05)
Krzewski ./. Polen (11700/04)
Kufel ./. Polen (9959/06)
Pióro o. Kukasik ./. Polen (8362/02)
Serafin m.fl. ./. Polen (51123/07)
Sliwa ./. Polen (10265/06)
Apahideanu ./. Rumänien (19895/02)
Petre Ionescu ./. Rumänien (12534/02)
Aziz Aydin Arslan ./. Turkiet (28353/02)
Erdal Çaliskan ./. Turkiet (36062/04)
4 december
Adam ./. Tyskland (44036/02) mål om umgängesrätt
Chrysoula Aggelopoulou ./. Grekland (30293/05) förtalsmål, även artikel 13
Bakhitov ./. Ryssland (4026/03) brottmål
Belashev ./. Ryssland (28617/03) brottmål, även art. 6.1 Avsaknad förhandling o. art.3 Undermåliga förhållanden
Examiliotis ./. Grekland (nr 3) (44132/06)
9 december
Eloranta ./. Finland (4799/03) brottmål
Demirbas m.fl. ./. Turkiet (50973/06 m.fl.) även artikel 5.3 se nedan och artikel 3 Våld från polis
Pehlivan ./. Turkiet (4233/03) brottmål, även artikel 5.3 se nedan
Áron Kiss ./. Ungern (15670/04)
Béla Szabó ./. Ungern (37470/06)
Lázló Németh ./. Ungern (30211/05)
Sefcsuk ./. Ungern (37501/06)
Klewinowski ./. Polen (43161/04)
Korkut ./. Turkiet (10693/03)
Mustafa Açikgöz ./. Turkiet (34588/03)
Sevki Sahin ./. Turkiet (7190/05)
11 december
Hasslund ./. Danmark (36244/06) brottmål
Moesgaard Petersen ./. Danmark (32848/06) brottmål
Theodoraki m.fl. ./. Grekland (9368/06) även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Farafonova ./. Ukraina (28780/02) brottmål, även artikel 13
Mylonas ./. Cypern (14790/06)
Typopoiitria Thivas AE ./. Grekland (19521/06)
Chepyzhna ./. Ukraina (22581/04)
Loshenko ./. Ukraina (11447/04)
Lyutov ./. Ukraina (32038/04)

ARTIKEL 5.3
18 november
M. Tosun ./. Turkiet (33104/04) även artikel 6.1 se ovan
2 december
Gulczynski ./. Polen (33176/06) häktad i tre år och åtta månader
Janicki ./. Polen (35831/06) häktad fyra år och fyra månader
Marecki ./. Polen (20834/02) häktad fyra år och sex månader
Erdal Aslan ./. Turkiet (25060/02 o. 1705/03) även art. 5.4, art. 6 Rättvis rättegång och art 3 Våld från polis
9 december
Wojciechowski ./. Polen (5422/04), även artikel 6.2 Oskuldspresumtionen
Demirbas m.fl. ./. Turkiet (50973/06 m.fl.) även artikel 5.4 och 5.5, artikel 6.1 se ovan o. artikel 3 Våld från polis
Pehlivan ./. Turkiet (4233/03) brottmål, även artikel 6.1 se ovan

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.




Senast ändrad: 2011-04-12