JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 1 2010

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 15 december 2009 - den 14 januari 2010. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nyhetsbladets "startsida" under Publikationer på Sveriges domstolars webbsida, www.domstol.se . I månadens nummer har även medverkat Mattias Henriksson, jurist på Domstolsverkets juridiska enhet.

REGISTER

På Sveriges domstolars webbsida finns också ett register över domar som har refererats i tidigare nyhetsblad, från och med nr 1/01. Registret består av en Excel-fil som öppnas i ett nytt fönster och består av sju olika kolumner. Registret kan sorteras efter bl.a. part, svarandestat eller avgörandedag.

På webbsidan finns vidare en "lathund" med anvisningar om hur man lättast hittar och sorterar eller söker i registret. Gå in på www.domstol.se och klicka vidare till Publikationer/Nytt från Europadomstolen. Där finner du en beskrivning med tydliga exempel på hur du går till väga för att hitta i registret till Nytt från Europadomstolen. 

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER 

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

 

Eric Nduwayezu mot Sverige, beslut 2009-12-08
Lögner och ändrade uppgifter påverkade den klagandes trovärdighet negativt och när han inte kunde visa att det fanns en verklig risk för behandling i strid mot artikel 3 bedömdes klagomålet som ogrundat. Inte heller i övrigt kunde klagomålet tas upp och det förklarades i sin helhet för inadmissible.

Domar mot andra länder

Maiorano m.fl. mot Italien, 2009-12-15
Livstidsdömd fånge beviljades pga. positiva omdömen, men trots att även negativa omständigheter fanns, dagpermissioner och mördade därvid två kvinnor. Myndigheterna ansågs inte ha varit tillräckligt försiktiga i sin tillämpning av gällande bestämmelser och uppfyllde inte sina positiva skyldigheter att skydda liv. Det skedde därför en kränkning av artikel 2. När endast domarnas men inte åklagarnas ansvar för det inträffade utreddes, kränktes artikel 2 igen.

Gurguchiani mot Spanien, 2009-12-15
Ändrad lagstiftning, som innebar att en person som utvisades också förbjöds att återvända till landet inom tio år, innebar att han efter överklagande fick ett strängare straff än det som dömts ut enligt bestämmelsernas tidigare lydelse. Det skedde därför en kränkning av artikel 7.

Financial Times Ltd m.fl. mot UK , 2009-12-15
Syftet att förhindra framtida läckor kan motivera beslut innebärande att läckta dokument ska lämnas ut endast under exceptionella omständigheter, där intresset att förhindra läckor väger tyngre än det allmänna intresset av att skydda journalisters anonyma källor. När så inte var fallet kränktes artikel 10.

M mot Tyskland, 2009-12-17
Förebyggande frihetsberövande var att anse som straff och en förlängning av sådan åtgärd, vilken grundades på senare tillkommen lagstiftning, var inte förenlig med förbudet mot retroaktivt straff. Det skedde därför en kränkning av artikel 7.1.  och när förlängningen gick utöver utdömt straff kränktes även artikel 5.1.

Bouchacourt mot Frankrike, 2009-12-17
Gardel mot Frankrike, 2009-12-17
M.B. mot Frankrike, 2009-12-17
Registrering av personer som dömts för sexualbrott i en särskild databas kränkte inte dessas rätt till respekt för sina privatliv enligt artikel 8.

Frasik mot Polen, 2010-01-05
Jaremowicz mot Polen, 2010-01-05
Beslut att vägra fångar tillstånd att gifta sig i fängelset motiverades inte av starka säkerhetsskäl utan av myndigheternas bedömning av att de båda fångarnas förhållanden inte var av den naturen att de var lämpliga för äktenskap och det skedde därför en kränkning av artikel 12.

Rantsev mot Cypern och Ryssland, 2010-01-07
En ung ryska avled på Cypern under omständigheter som gav anledning till misstanke om trafficking. Domstolen fann att den utredning som gjordes av dödsfallet var bristfällig och det skedde därför en kränkning av artikel 2. Cypern hade inte heller uppfyllt sina positiva skyldigheter enligt artikel 4 att skydda kvinnan mot trafficking och Ryssland hade inte fullgjort sin skyldighet att utreda omständigheterna kring rekryteringen. Det skedde därför en kränkning av artikel 4 avseende vart och ett av länderna. Dessutom skedde en kränkning av artikel 5.1 när det gällde Cypern.

Gillan och Quinton mot U K, 2010-01-12
Polisens befogenheter, att stanna och visitera personer om de fann det lämpligt för att förhindra terroristhandlingar utan någon som helst skälig misstanke, var för vida och saknade bestämmelser om skydd mot missbruk och kunde därför inte anses ha stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Domar och beslut i Grand Chamber


Guiso-Gallisay mot Italien, 2009-12-22
Domstolen ändrar sin praxis när det gäller beräkning av skadeståndsersättning i mål om indirekt expropriation.

Sejdic och Finci mot Bosnien och Hercegovina, 2009-12-22
Bestämmelser i konstitutionen, som hindrade representanter för andra grupper än bosnier, kroater och serber att ställa upp i val till parlamentets andra kammare och till det kollektiva presidentskapet och som trots landets åtaganden inte hade ändrats, kränkte artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1 och artikel 1 i protokoll nr 12.

Revision 

Bugajny m.fl. mot Polen, 2009-12-15
Av regeringen åberopade handlingar i fastighetsregister ansågs inte vara en sådan avgörande omständighet som varit okänd för domstolen och som ”inte rimligen kunnat vara känd” för regeringen på sätt föreskrivs i regel 80 i domstolsreglerna och begäran om revision avslogs därför.

ALLMÄNT

Enligt domstolens pressrelease den 15 december 2009 (nr 962) har den stora kammarens panel för prövning av ansökningar om att hänskjuta mål som avgjorts i kammare till prövning i stor sammansättning beslutat att ajournera målet: Ananyev mot Ryssland (ansökan nr 20292/04, dom 2009-07-30). Samtidigt beslöt domstolen att avslå 66 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga. Enligt pressrelease den 23 december 2009 (nr 993) har den stora kammarens panel beslutat att målet: Perdigão mot Portugal ( ansökan nr 24768/06, dom 2009-08-04) skall prövas av domstolen i stor sammansättning. Domstolen har vidare beslutat att avslå 17 ansökningar och domarna i de i releasen listade målen har därmed blivit slutgiltiga, se vidare domstolens hemsida via "Recent press releases" och "Search". Bland de nu avslagna ansökningarna finns målet Ananyev mot Ryssland (se ovan) och bl.a. Glor mot Schweiz, dom 2009-04-30 (jfr nr 5/09) och D mot Finland, dom 2009-07-07 (jfr nr 7/09).

Domstolen har under december infört ytterligare sökmöjligheter i HUDOC-basen. Det går således nu att söka på Grand Chamberdomar, kammardomar eller kommittéavgöranden var för sig. Samtidigt kom de första domarna avgjorda i kommitté den 22 december 2009 (se ang. protokoll 14 bis i nr 9/09). Eftersom ett mål kan avgöras av en tremannakommitté endast om det rör en återkommande fråga där det finns en fast utvecklad praxis kommer de inte att refereras eller markeras särskilt utan endast noteras i denna publikation. Domstolen har nu också börjat publicera översättningar av domar till ickeofficiella språk. Således finns översättningar av vissa domar till t.ex. ryska, slovenska, rumänska eller något annat östeuropeiskt språk. I den mån översättare eller andra är villiga att avstå från sin copyright och dela med sig av översatt material till dem som besöker domstolens hemsida kommer domstolen att publicera översättningarna. Slutligen är det nu möjligt att få fram svar på ofta ställda frågor (FAQ – frequently asked questions). För att underlätta sådan sökning finns nu även en lista på nyckelord tillgänglig. Den är sorterad efter artiklarna i konventionen.

Domstolen förklarade den 15 december enhälligt klagomålen Friend mot U K (ansökan nr 16072/06) och Countryside Alliance m.fl. mot U K (ansökan nr 27809/08) för inadmissible. Målen gällde klagomål över det brittiska förbudet att jaga med hundar, främst rävjakt. Jaktlagen, som innehöll förbud mot jakt med vissa undantag trädde i kraft år 2004. Dessförinnan hade jakten utvecklats till en välorganiserad social aktivitet som utövades av medlemmar i jaktsällskap landet runt. De klagande ifrågasatte att lagen var förenlig med deras rättigheter enligt konventionen främst de som skyddas av artiklarna 8, 11, 14 och artikel 1 i protokoll nr 1. High Court fann att jakt med hundar var grymt och att förbuden var berättigade, eftersom de avsåg att förhindra oordning, att skydda hälsan och moralen och att skydda andras fri- och rättigheter. De klagande överklagade utan framgång. Domstolen framhöll att inte alla aktiviteter som en person vill ägna sig åt tillsammans med andra skyddas av artikel 8. Vidare kunde ett jaktsällskap inte anses som en etnisk eller nationell minoritet och det representerade inte en särskild livsstil som var avgörande för en persons identitet. Begreppet ”hem” innefattade inte heller mark där ägaren utövade eller tillät andra att utöva sport. Det hade inte visats att någon av de klagande skulle förlora sitt hem pga. förbuden och jaktförbuden utgjorde inte något hinder för en person att förtjäna sitt uppehälle. Domstolen fann därför att klagomålen enligt artikel 8 var uppenbart ogrundade och skulle avvisas. Domstolen framhöll vidare att förbuden hade antagits efter en omfattande demokratisk debatt och fann att även klagomålen enligt artikel 11 och artikel 1 i protokoll nr 1 var uppenbart ogrundade och skulle avvisas. Detsamma gällde även klagomålen i övrigt.

Den 16 december 2009 förklarades målet J.H. och 23 andra mot Frankrike (ansökningar 49637/09 m.fl.) för inadmissible. Målet gällde personer som blivit föräldralösa under kriget på grund av att deras föräldrar transporterats med fransk järnväg till koncentrationsläger i Tyskland och från vilka de aldrig återvände. Enligt en förordning från 2003 betalades det ut skadestånd till föräldralösa barn vars föräldrar blivit offer för antisemitisk förföljelse med antingen en klumpsumma om 27 000 EUR eller som en livränta med 468,78 EUR per år. De klagande ansåg beloppen vara för låga. Europadomstolen instämde med de nationella domstolarna i bedömningen att, även om de klagande lidit stor skada på grund av att föräldrarna deporterats och utsatts för oerhörd grymhet, så hade de åtgärder som den franska staten hade vidtagit i sin helhet ersatt den ideella skadan. Domstolen förklarade därför samtliga klagomål för inadmissible.

Den ryska duman har nu röstat för ett lagförslag om ratificering av protokoll nr 14. Härmed har vägen en gång för alla jämnats ut för att protokollet skall kunna träda i kraft. Protokollet har ju redan ratificerats av de övriga 46 konventionsstaterna. Presidenten Costa välkomnade beslutet och uttryckte belåtenhet med att protokollet nu kan träda i kraft i förhållande till alla staterna.

Europadomstolen har tilldelats Rooseveltstiftelsens pris för 2010. Rooseveltinstitutet i Middelburg, Nederländerna har uttryckt sin uppskattning av domstolens bidrag till skydd för de mänskliga rättigheterna i efterkrigstidens Europa. Presidenten Costa kommer att närvara vid prisutdelningen i maj 2010 och ta emot de fyra friheternas medalj för domstolens räkning. Domstolens kanslichef Erik Fribergh kommenterade utmärkelsen och sa: ”Detta erkännande bekräftar på internationell nivå att domstolen har en viktig roll att spela i skyddet för mänskliga rättigheter särskilt som ett oberoende organ med befogenhet att ställa staterna till svars för brott mot Europakonventionen och dess protokoll.” - Frihetsmedaljen skapades för att hedra individer och institutioner vars arbete har gett en särskild innebörd åt de friheter som president Roosevelt beskrev i sitt minnesvärda tal 1941 i vilket han skisserade fyra viktiga mänskliga friheter: yttrandefriheten, religionsfriheten, friheten att inte lida nöd och frihet från fruktan. Bland tidigare pristagare finns Nelson Mandela, Vaclav Havel, Dalai Lama och Koffi Annan.

Enligt en pressrelease den 15 januari kommer Europadomstolen och EUs byrå för grundläggande rättigheter att gå samman för att i ett årslångt gemensamt projekt arbeta för att öka kunskapen och nationell tillämpning av EU-lagstiftning och andra rättsliga instrument på diskrimineringsområdet. Det gemensamma projektet skall resultera i publiceringen av en handbok om praxis på engelska som också skall översättas till bulgariska, tjeckiska, franska, tyska, grekiska, ungerska, italienska, polska, rumänska och spanska. I handboken skall de nyckelprinciper som utvecklats av Europadomstolen och EU-domstolen analyseras huvudsakligen på diskrimineringsområdet. Handboken med tillhörande datoriserade läromedel kommer att distribueras i början av 2011 till domare, åklagare, advokater och rättstillämpande tjänstemän i en mängd länder. Materialet kommer också att bli tillgängligt on-line.

LÄNKAR
Här nedan lämnas en länk till startsidan på domstolens Human Rights-portal som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen. Du kan välja att arbeta i en engelsk eller en fransk version av hemsidan. På startsidan finns också bl.a. en länk till inspelningar av domstolens muntliga förhandlingar. Vidare finns en länk till Europarådets hemsida och en direktlänk in i HUDOC som innehåller domstolens rättsfallssamling m.m. och där Du kan hitta både en sökmanual för nybörjare och en manual för avancerad sökning.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext,
ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som
resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

 

 

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.  

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible 

Eric Nduwayezu mot Sverige
(Ansökan nr 15009/09, beslut den 8 december 2009)
Beslutet finns endast på engelska.

Lögner och ändrade uppgifter påverkade den klagandes trovärdighet negativt och när han inte kunde visa att det fanns en verklig risk för behandling i strid mot artikel 3 bedömdes klagomålet som ogrundat. Inte heller i övrigt kunde klagomålet tas upp och det förklarades i sin helhet för inadmissible.  

 N ansökte i oktober 2006 om asyl och uppehållstillstånd. Inför Migrationsverket uppgav N bl.a. följande. Hans namn var Ng…, han var född 1980 och han hade tutsiiskt ursprung. Han hade kommit till Sverige, eftersom han sett sin mor mördas av L, som nu var polis, och han var det enda vittnet till mordet. Dessutom hade två av hans bröder mördats av en man, P, 1993. Han hade godtyckligt varit frihetsberövad vid två tillfällen och att han då utsatts för allvarlig misshandel. N hävdade att det huvudsakliga skälet till att han förföljdes var hans etnicitet och hans politiska uppfattning. Vid ett muntligt förhör hos Migrationsverket uppgav N bl.a. följande. Det var inte L utan dennes släkting F som dödat hans mor. Han hade vittnat mot L trots att han aldrig sett denne begå något brott. Syftet var att få reda på var F gömde sig. Han hade också vittnat mot P som dödat hans bröder. Han hade frihetsberövats fyra gånger. Vid tre tillfällen hade han frigetts med hjälp av en organisation som hjälper fångar. Han trodde att myndigheterna letade efter honom på grund av hans vittnesmål. I ett skriftligt yttrande uppgav N att rättegångarna mot L och P hade hållits samtidigt och att han vittnat mot dem båda. I januari 2006 frigavs alla som dömts för brott mot Tutsibefolkningen och N uppgav att han hotades av L, P och F, eftersom de nu hade poster inom regeringen.

Migrationsverket avslog Ns ansökan med bl. a. motiveringen att N inte kunnat styrka sin identitet med annat än ett ID-kort som utfärdats efter det att han lämnat Burundi och att det var ytterst osannolikt att N kunnat färdas till Sverige utan att behöva visa ett pass. Verket godtog dock att han var från Burundi men konstaterade att den allmänna situationen där inte var så allvarlig att N kunde beviljas uppehållstillstånd på den grunden. Verket fann det också tveksamt att N skulle ha vittnat mot P, eftersom han då endast skulle ha varit 13 år gammal och att han varit gömd i ett annat hus än det där bröderna mördades.

Sammanfattningsvis fann Migrationsverket att N inte kunde betraktas som flykting eller på annat sätt vara i behov av skydd i Sverige. N klagade utan framgång till migrationsdomstolarna och begärde därefter att Migrationsverket skulle ompröva hans fall mot bakgrund av folkmordet i Burundi. Hans begäran, som även denna gång var förgäves, gick åter genom samtliga tre instanser. I mars 2009 bad N att Europadomstolen skulle tillämpa artikel 39 i domstolsreglerna och uppgav nu att hans namn var Nd... och att han var född 1978. Hans begäran avslogs. I juli 2009 upplyste N Europadomstolen om att han befann sig i Frankrike. - I Europadomstolen klagade N över att om han deporterades från Sverige så skulle han löpa en verklig risk att bli dödade av personer som varit inblandade i folkmordet 1993 eftersom han varit ett vittne till det som skett och också hade vittnat mot några av dem. Han åberopade artiklarna 2 och 3. Han hävdade vidare att han utsatts för behandling i strid med artikel 3 av den svenska polisen vid försöket att utvisa honom samt att förfarandet inför de svenska myndigheterna och domstolarna inte varit rättvist i strid med artikel 6.

 

Europadomstolen erinrade om statens rättighet att själv bestämma om bl.a. inresa och bosättning i landet och om att artikel 3 kan bli aktuella om det finns goda grunder at tro att personen i fråga kommer att utsättas för behandling i strid med artikel 3 om han/hon utvisas till ett visst land. Domstolen fann vidare att klagomålen enligt artikel 2 och artikel 3 var oskiljbara och att de därför skulle prövas tillsammans. Den allmänna situationen i Burundi var inte sådan att det i sig skulle innebära en kränkning om N utvisades dit. Fråga var då om hans personliga förhållanden skulle medföra att det skedde en kränkning av artikel 3. Domstolen betonade åter att en asylsökandes situation ofta är så speciell att det finns anledning att fästa tilltro till hans eller hennes berättelse. Om det emellertid föreligger uppgifter som ger anledning att ifrågasätta den asylsökandes påståenden, måste denne kunna lämna en tillfredsställande förklaring till de motstridiga uppgifterna. I princip måste den asylsökande kunna lägga fram bevisning som kan styrka att det finns grundad anledning att tro att han/hon kommer att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i mottagarlandet. Domstolen noterade härefter att N ljugit för de svenska myndigheterna om sin identitet och om hur han rest till Sverige och att dessa osanningar klart påverkade hans trovärdighet på ett negativt sätt. I domstolen hade N påstått att L, P och F skulle försöka döda honom om han återvände till Burundi, eftersom han varit vittne till deras brott och vittnat mot dem. Även i detta avseende hade N ändrat sin berättelse inför de svenska myndigheterna och lämnat motstridiga uppgifter om händelserna i hemlandet. Även dessa motstridigheter påverkade hans trovärdighet inför Europadomstolen. Enligt N själv hade det funnits flera vittnen mot L och P och F hade aldrig åtalats för något brott.

Mot denna bakgrund hade N brustit när det gällde att visa att ett återvändande till Burundi skulle medföra att han utsattes för en verklig risk att gripas och misshandlas eller bli dödad i strid med artiklarna 2 och 3. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas. När det gällde klagomålet att N misshandlats av polisen i samband med utvisningsförsöket konstaterade domstolen att N i den delen inte hade uttömt de svenska rättsmedlen och talan skulle därför även i den delen avvisas. Domstolen konstaterade slutligen att asylförfaranden inte omfattas av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6. Klagomålet var i den delen inte förenligt med konventionen ratione materiae och skulle därför avvisas. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet i sin helhet för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Saadi ./. Italien, dom (GC) 2008-02-28 (jfr nr 3/08)
Hakizimana ./. Sverige, beslut 2008-03-27 (jfr nr 5/08)
Collins o. Akasiebie ./. Sverige, beslut 2007-03-08 (jfr nr 4/07)
N. ./. Finland, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Maaouia ./. Frankrike, dom (GC) 2000-10-15 


DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Maiorano m.fl. mot Italien
(Ansökan nr 28634/06, dom den 15 december 2009)
Domen finns endast på franska.

Livstidsdömd fånge beviljades pga. positiva omdömen, men trots att även negativa omständigheter fanns, dagpermissioner och mördade därvid två kvinnor. Myndigheterna ansågs inte ha varit tillräckligt försiktiga i sin tillämpning av gällande bestämmelser och uppfyllde inte sina positiva skyldigheter att skydda liv. Det skedde därför en kränkning av artikel 2. När endast domarnas men inte åklagarnas ansvar för det inträffade utreddes, kränktes artikel 2 igen.

De klagande, M, är åtta släktingar till två unga kvinnor VM och CL som mördades år 2005 av I. År 1975 hade I hållit två unga kvinnor fängslade och utsatt dem för våldtäkter och brutal misshandel. En av dem som trotts vara död och som lämnats i bagageutrymmet i en bil tillsammans med sin döda väns kropp lyckades dra till sig polisens uppmärksamhet. I greps och dömdes året därpå till livstids fängelse. Trots att han under fängelsevistelsen varit inblandad i ett flertal incidenter som lett till ytterligare fällande domar, började I under 1992 att få permissioner från fängelset. Han bedömdes ha utvecklat en betydande skuldkänsla för de brott han begått. Vid ett tillfälle kom han inte tillbaka efter permissionen och han greps i Frankrike med falska papper och en stor summa pengar. Han sändes tillbaka till fängelset för att avtjäna sitt återstående straff. Från 1999 beviljades I åter permissioner pga. gott uppförande och sedan han tillåtits han lämna fängelse på villkor att han inte umgicks med kriminella personer, greps han i oktober 2003 på ett hotellrum tillsammans med en ung man som var känd av polisen. Det noterades att tre minderåriga strax innan hade befunnit sig i rummet. Den unge mannen och en av de minderåriga var söner till en medfånge.

I återfördes därefter till fängelse i Italien. I november 2004 beviljades I dagpermissioner med ett återanpassningsprogram och med ett antal särskilda villkor, bl.a. skyldighet att tillbringa natten i fängelset och förbud att umgås med återfallsförbrytare utanför den organisation som hade åtagit sig att anställa honom. Den 25 augusti 2004 hade en medfånge upplyst polisen om att I hade anlitat honom för att döda presidenten för den domstol som var ansvarig för straffverkställigheten. En annan medfånge informerade myndigheterna om förslag han fått från I om att delta i olika brottsliga aktiviteter. I avvaktan på bekräftelse om att I verkligen hade återfallit i brottslighet underrättade åklagarmyndigheten inte den domare som var ansvarig för straffverkställigheten. Planeringen med dagpermissioner fortsatte därför. Under en sådan permission planerade och genomförde I med hjälp av två medbrottslingar dubbelmordet på CL och VM, som var maka resp. dotter till en fånge som I lärt känna i fängelset i Palermo. Brottet upptäcktes sedan en av medhjälparna gripits för vapeninnehav. Offrens kroppar hittades nästa dag nedgrävda i en trädgård. I uppgav att han mördat dem utan något särskilt motiv och att han känt sig upprymd när han gjorde det. I dömdes åter till livstids fängelse. I maj 2005 öppnade justitieministern en administrativ utredning för att klarlägga om de domare som var ansvariga för straffverkställigheten hade ådragit sig ett disciplinansvar. I mars 2008 fick domarna en erinran med hänsyn till att de, när de bedömde Is uppförande, inte hade tagit hänsyn till att han redan brutit mot några av kraven för villkorlig frigivning. – I Europadomstolen hävdade M att myndigheterna, genom att låta I få delta i återanpassningsprogrammet hade brustit när det gällde att skydda CLs och VMs liv.

Europadomstolen erinrade om att artikel 2 inte ålägger staten enbart att avhålla sig från uppsåtligt och olagligt dödande utan även att vidta lämpliga åtgärder för att skydda livet på dem som befinner sig inom dess jurisdiktion. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ge enskilda individer ett personligt skydd och i andra fall kan det vara nödvändigt att ge samhället ett allmänt skydd mot tänkbara handlingar från personer som avtjänar straff för våldsbrott och att bestämma omfattningen av det skyddet. När I beviljades dagpermissioner var det inte möjligt att identifiera CL och VM som tänkbara offer för Is dödande. Målet gällde därför det italienska rättssystemets skyldighet att ge samhället ett allmänt skydd mot tänkbar fara från en person som dömts för våldsbrott. Domstolen kunde inte finna att det i princip var något fel på det italienska systemet för att återanpassa fångar. Systemet hade ett legitimt mål och innehöll tillräckliga skyddsåtgärder. Det sätt som systemet tillämpats på kunde emellertid ifrågasättas. För det första hade de positiva omständigheter som lett domstolen för straffverkställighet i Palermo att bevilja dagpermissioner motvägts av många negativa omständigheter. I hade i själva verket under hela sin fängelsetid regelbundet begått brott och hans uppträdande hade visat att han hade en tendens att inte lyda lagen eller myndigheterna.

Med hänsyn till farligheten hos en återfallsförbrytare som dömts för synnerligen brutala brott borde dessa förhållanden ha lett domstolen till större försiktighet. För det andra hade åklagarmyndigheten omedelbart fått kännedom om att I så fort han beviljats dagpermission hade återupptagit kontakterna med den kriminella världen och att han aktivt hade planerat brottsliga gärningar. Trots att myndigheten tagit denna fara på allvar och även beslutat om polisbevakning hade åklagarmyndigheten inte underrättat den domare som var ansvarig för straffverkställigheten så att dagpermissionerna eventuellt skulle kunna dras in. Domstolens i Palermo beslut att bevilja I dagpermissioner, trots hans straffregister och hans uppträdande i fängelset, sammantaget med åklagarmyndighetens underlåtelse att vidarebefordra uppgifter om Is kriminella agerande till domaren som ansvarade för verkställigheten av straffet hade inneburit ett brott mot den omsorg som krävs enligt artikel 2. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 i sak.

Domstolen erinrade vidare om att de positiva skyldigheterna enligt artikel 2 underförstått också kräver att en effektiv och oberoende rättslig utredning inleds som kan slå fast anledning till mordet och leda till att de skyldiga straffas och som också kan klarlägga om statens tjänstemän eller myndigheter varit ansvariga. I det aktuella fallet hade det snabbt öppnats en brottsutredning av morden på CL och VM och den hade lett till att I dömdes till livstids fängelse. En disciplinär utredning hade också genomförts för att avgöra rättsväsendets ansvar när det gällde dubbelmordet. Medan justitieministern hade inlett ett disciplinförfarande mot de domare i Palermo som var ansvariga för straffverkställigheten, vilket lett till att dessa fick en reprimand, hade de klagandes klagomål avseende åklagarna i Campobasso emellertid inte lett till någon prövning och inget disciplinförfarande hade inletts mot dem. Staten hade därför inte helt uppfyllt sin positiva skyldighet att klarlägga om något ansvar kunde läggas på dess tjänstemän när det gällde morden på CL och VM. Domstolen fann därför enhälligt att det även i denna del hade skett en kränkning av artikel 2.

HÄNVISNINGAR
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09     
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom (GC) 2005-07-06 (jfr nr 7/05)
Mastromatteo ./. Italien, dom (GC) 2002-10-24 (jfr nr 10/02)
Branko Tomašić m.fl. ./. Kroatien, dom 2009-01-15 (jfr nr 2/09)
Opuz ./. Turkiet, dom 2009-06-09 (jfr nr 6/09)
Bromiley ./. U K, beslut 1999-11-23                         
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Avsar ./. Turkiet, dom 2001-07-10
Perez ./. Frankrike, dom (GC) 2004-02-12 (jfr nr 2 /04)
Lazzarini o. Ghiacci ./. Italien, beslut 2002-11-07
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Tarariyeva ./. Ryssland, dom 2006-12-14

 

Gurguchiani mot Spanien
(Ansökan nr 16012/06, dom den 15 december 2009)
Domen finns endast på franska.

Ändrad lagstiftning, som innebar att en person som utvisades också förbjöds att återvända till landet inom tio år, innebar att han efter överklagande fick ett strängare straff än det som dömts ut enligt bestämmelsernas tidigare lydelse. Det skedde därför en kränkning av artikel 7.

G uppehöll sig vid den aktuella tidpunkten olagligen i Spanien. I en dom den 7 oktober 2002, som senare fastställdes efter överklagande, dömde brottmålsdomstolen i Barcelona honom till 18 månaders fängelse för försök till inbrott i september 2002. Den 8 juli 2003 begärde polisen att G skulle utvisas i enlighet med artikel 89 i strafflagen i dess då gällande lydelse i stället för att avtjäna fängelsestraffet. Den nämnda artikeln föreskrev att en brottmålsdomstol som skulle verkställa en dom, enligt vilken en person som vistats olagligen i Spanien hade dömts till fängelse upp till sex år, hade möjlighet - men inte skyldighet - att ersätta fängelsestraffet med utvisning i förening med ett förbud att vistas inom spanskt territorium under mellan tre och tio år. Den 11 juli 2003 beslöt brottmålsdomstolen i Barcelona att inte utvisa G, eftersom den fann att ett avtjänande av fängelsestraffet var mer lämpligt. Åklagaren överklagade det beslutet. I april 2004 bifölls överklagandet och det beslutades att G skulle utvisas och förbjudas att återkomma till Spanien under tio år.

Domstolen fann att enligt den nya lydelsen av artikel 89, som trätt i kraft den 1 oktober 2003, fanns det en skyldighet att ersätta fängelsestraffet med utvisning. G klagade utan framgång. – I Europadomstolen åberopade G artiklarna 6, 13, och 7 och klagade över att han inte kunnat bemöta utvisningsyrkandet i appellationsdomstolen, eftersom det inte hade hållits någon offentlig förhandling, och över att det skett en retroaktiv tillämpning av den nya artikel 89 som var mindre förmånlig för honom än den tidigare lydelsen som gällde när brottet begicks.

Europadomstolen fann att klagomålen enligt artiklarna 6 och 7 skulle prövas tillsammans och tog först ställning till om det utdömda straffet hade dömts ut inom de gränser som lagen angav. Domstolen konstaterade därvid att det 18 månader långa fängelsestraffet hade varit förenligt med strafflagen i den lydelse som gällde när brottet begicks år 2002. För verkställighet av ett sådant straff hade den dåvarande artikel 89 gett två möjligheter: den dömde kunde antingen sättas i fängelse och fick då inte utvisas, så som beslutades i domen den 11 juli 2003, eller utvisas och förbjudas att återvända under en tid av tretio år i stället för att sitta i fängelse. Enligt domstolens uppfattning innebar det förhållandet att fängelsestraffet ersattes med utvisning med förbud att återvända inom tio år, så som beslutades den 6 april 2004, inte bara att G fått ett nytt straff utan ett som var strängare än det straff som kunde dömas ut enligt den vid brottet gällande lagstiftningen. Beslutet hade grundats på en automatisk tillämpning av den nya artikel 89 som innebar att domstolen inte längre hade möjlighet att välja mellan fängelsestraff och att utvisa personen i fråga.

Enligt den nya lagstiftningen var I vidare förhindrad att jämbördig med åklagaren uppträda i domstol för att ifrågasätta utvisningsbeslutet om han så önskade. Till sist krävde den aktuella bestämmelsen i sin lydelse från 2003 att den utvisade utländske medborgaren förbjöds att återvända till Spanien under en period av tio år vilket innebar en mycket strängare påföljd än enligt den tidigare lydelsen. G hade således fått ett strängare straff än det som ursprungligen dömts ut för det brott han dömdes för. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 7 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 6.1 avseende avsaknad av förhandling i appellationsdomstolen.

Skiljaktiga meningar

Den slovenske domaren Zupančič lämnade en delvis skiljaktig mening liksom den nederländske domaren Myjer, med vilken den svenska domaren Elisabet Fura instämde. De skiljaktiga meningarna avsåg båda den ersättning som tillerkändes den klagande.

HÄNVISNINGAR
S.W. ./. U K, dom 1995-11-22
Kokkinakis ./. Grekland, dom 1993-05-25
Coëme m.fl. ./. Belgien, dom 2000-06-22
Kafkaris ./. Cypern, dom (GC) 2008-02-12 (jfr nr 2/08)
Cantoni ./. Frankrike, dom 1996-11-15                     
Murphy ./. U K, kommissionens beslut 1972-10-04
Welch ./. U K, dom 1995-02-09             
Jamil ./. Frankrike, dom 1995-06-08
Hosein ./. U K, kommissionens beslut 1996-02-28    
Grava ./. Italien, beslut 2002-12-05
Guizani ./. Frankrike, kommissionens beslut 1990-03-09 

 

Financial Times Ltd m.fl. mot UK
(Ansökan nr 821/03, dom den 15 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Syftet att förhindra framtida läckor kan motivera beslut innebärande att läckta dokument ska lämnas ut endast under exceptionella omständigheter, där intresset att förhindra läckor väger tyngre än det allmänna intresset av att skydda journalisters anonyma källor. När så inte var fallet kränktes artikel 10.

Klagande i målet är fyra nyhetstidningar, däribland FT, och en nyhetsbyrå. Klagomålet gäller ett beslut varigenom klagandena ålagts att lämna ut ett dokument till företaget I, som skulle kunna leda till att en av journalisternas källor, X, som hade läckt information till pressen angående ett företagsförvärv, röjdes. Den 27 november 2001 fick en journalist på FT från X en kopia av ett läckt dokument, avseende ett eventuellt bud från I på ett konkurrerande företag, SAB. Samma dag ringde journalisten en rådgivare på Is investmentbank och upplyste denne om att han hade fått ett läckt dokument och att han avsåg att publicera det. Artikeln, som publicerades på FTs webbplats, refererade till det läckta dokumentet och uppgav att I förberedde ett bud på SAB. De tre andra tidningarna publicerade samma dag eller dagen efter artiklar angående det eventuella budet med hänvisning till det läckta dokumentet. Efter ett uttalande av I fortsatte tidningarna att rapportera om saken med tillägg av att det läckta dokumentet möjligen hade manipulerats. Effekterna av artiklarna på de båda företagens aktier på börsen var betydande. Företaget Is säkerhets- och riskkonsult, K, försökte utan framgång identifiera källan X. Med Ks råd, att tillgång till originalet av det läckta dokumentet skulle vara viktigt i utredningen, inledde I en process mot de klagande i High Court. Domstolen beslutade, till förmån för I, att klagandena skulle lämna ut det läckta dokumentet.

Det konstaterades bland annat att X avsiktligt hade läckt ut en illasinnad blandning av hemlig och falsk information, med allvarliga konsekvenser för aktiemarknadens integritet och att det i rättvisans intresse och för att förebygga brottslighet, fanns ett stort intresse av att handlingen lämnades ut. Beslutet fastställdes efter överklagande. Slutsatsen var att det allmänna intresset att skydda källan inte var tillräckligt starkt i förhållande till det allmänna intresset att ge I möjlighet att ställa källan inför rätta. Avgörande för utslaget var Xs uppenbara syfte att ställa till med skada oavsett om det skedde för vinning eller för trots. House of Lords beslutade i juli 2002 att inte bevilja klagandena prövningstillstånd. Fram till dags dato har klagandena inte visat upp dokumentet och beslutet har inte verkställts. – I Europadomstolen åberopade de klagande bl.a. artikel 10 (yttrandefrihet) avseende beslutet att lämna ut det läckta dokumentet och hävdade att detta kunde leda till att journalisternas källa X identifierades. 

Europadomstolen konstaterade att beslutet att klagandena var tvungna att lämna ut dokumentet innebar en inskränkning i deras yttrandefrihet. Inskränkningen, som motiverades av en common law-princip (Norwich Pharmacal-principen, vilken innebär att om en person utan egen förskyllan blir delaktig i andras oegentligheter och därigenom underlättar dessa oegentligheter, blir han/hon skyldig att bistå den förfördelade med att lämna fullständig information och att avslöja identiteten hos gärningsmannen) och av artikel 10 i lagen om domstolstrots, var föreskriven i lag och den hade det legitima syftet att skydda andras rättigheter och att förhindra att information som erhållits i förtroende avslöjades. Domstolen ansåg att Xs påstådda skadliga avsikter och tvivelsmålen kring äktheten av de handlingar som läckt ut, inte var viktiga faktorer i målet, eftersom ingen av omständigheterna hade fastställts med erforderlig grad av säkerhet i rättegången mot de klagande. Vidare hade I, trots att företaget före publiceringen hade fått en varning om att en artikel som kunde innehålla konfidentiellt och känsligt material skulle publiceras, inte försökt få ett föreläggande för att hindra offentliggörandet. Dessutom skulle ett beslut om att lämna ut dokument för att förhindra vidare läckor endast vara motiverat under exceptionella omständigheter där andra rimliga och mindre ingripande åtgärder för att undvika framtida läckor inte fanns att tillgå och där risken var tillräckligt allvarlig för att åtgärden skulle kunna anses nödvändig enligt artikel 10. Även om K hade misslyckats med att identifiera X, framgick det tydligt av de inhemska domstolarnas domar att I i sin bevisning inte hade lagt fram alla uppgifter om den utredning som gjorts för att finna källan. I själva verket hade Court of Appeals slutsats, att K hade gjort så mycket som han kunnat för att spåra källan, grundats på slutledningar av den föreliggande bevisningen.

Domstolen ansåg inte att det var avgörande för bedömningen att klagandena i det här fallet inte blev ålagda att lämna ut ett dokument som direkt kunde leda till att källans identitet uppdagades, utan endast ett dokument som, efter vidare undersökning, skulle kunna leda till att källan identifierades. Domstolen betonade den dämpande effekt som kan uppstå när journalister medverkar till att röja anonyma källor och i det aktuella fallet var det tillräckligt att det enligt beslutet om utlämnande av dokumentet krävdes att det lämnades uppgifter eller hjälp för att avslöja X. Is intressen av att, genom en process mot X, eliminera risken för skada genom framtida spridning av konfidentiell information och få skadestånd för tidigare kränkningar kunde, även om de kumulerades, inte överväga det allmänna intresset av att skydda journalisters källor. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Steel och Morris./. UK, dom 2005-02-15 (jfr nr 2/05)
Goodwin ./. UK, dom 1996-03-27
Handyside ./. UK, dom 1996-12-07
Fressoz och Roire ./. Frankrike, dom 1999-01-21
Bladet Tromsø och Stensaas ./. Norge, dom 1999-05-20
Voskuil ./. Nederländerna, dom 2007-11-22
Roemen o. Schmit ./. Luxembourg, dom 2003-02-25 (jfr nr 3/03)

 

M mot Tyskland
(Ansökan nr 19359/04, dom den 17 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Förebyggande frihetsberövande var att anse som straff och en förlängning av sådan åtgärd, vilken grundades på senare tillkommen lagstiftning, var inte förenlig med förbudet mot retroaktivt straff. Det skedde därför en kränkning av artikel 7.1.  och när förlängningen gick utöver utdömt straff kränktes även artikel 5.1.

Klaganden M, född 1957, är tysk medborgare och han är för närvarande frihetsberövad i fängelset i Schwalmstadt. Efter en lång rad av fällande domar mot honom fällde domstolen i Marburg honom för mordförsök och rån till fem års fängelse. Samtidigt beslutades det att M skulle placeras i förebyggande förvar med stöd av en rapport från en expert i neurologi och psykiatri, i vilken det framhölls att M hade en stark benägenhet att begå brott som allvarligt skadade hans offers fysiska integritet, att det var troligt att han skulle begå ytterligare våldshandlingar och att han därför var farlig för allmänheten. Efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff har M, mellan 1992 och 1998, gjort upprepade framställningar om att han, i stället för att vara frihetsberövad, skulle få skyddstillsyn. Dessa framställningar har avslagits av två regionala domstolar, vilka beaktade ett expertutlåtande samt Ms våldsamma och aggressiva beteende i fängelset. I april 2001 avslog den regionala domstolen i Marburg Ms förnyade framställan. Domstolen beslutade också att frihetsberövandet skulle fortsätta även efter september 2001, då M skulle ha avtjänat 10 år i den aktuella formen av frihetsberövande. Beslutet fastställdes av appellationsdomstolen i Frankfurt am Main, som fann att Ms farlighet nödvändiggjorde fortsatt frihetsberövande. De båda domstolarna stödde sina beslut på en bestämmelse i brottsbalken som ändrades 1998. Enligt den bestämmelsen, som var tillämplig även på förebyggande förvar som beslutats innan ändringen, kunde en dömd persons förebyggande förvar utsträckas till en obestämd period. Enligt den version av bestämmelsen som var i kraft vid den tidpunkt då M dömdes, kunde förebyggande förvar inte överstiga 10 år. I februari 2004 avslog den federala konstitutionsdomstolen Ms konstitutionella klagomål och fann att förbudet mot retroaktiv bestraffning i den tyska grundlagen inte omfattade åtgärder i form av förebyggande förvar, eftersom denna typ av åtgärd inte ansågs vara ett straff i brottsbalkens tudelade system för påföljder, ett för straff och ett för förebyggande åtgärder. – I Europadomstolen klagade M med stöd av artikel 5.1 i konventionen och anförde att det fortsatta förebyggande förvaret kränkte hans rätt till frihet. I synnerhet anförde han att det inte fanns tillräckligt samband mellan den fällande domen 1986 och det fortsatta frihetsberövandet efter det att han avtjänat 10 år i förebyggande förvar. Han åberopade även artikel 7.1 och anförde att den retroaktiva förlängningen av det förebyggande frihetsberövandet från maximalt 10 år till en obegränsad tid, kränkte hans rätt att inte få ett strängare straff än det som var tillämpligt vid tidpunkten för hans brott.

Europadomstolen fann följande.

Artikel 5.1
Domstolen fann inledningsvis att Ms förebyggande förvar före utgången av de första 10 åren var att anse som ett frihetsberövande efter fällande dom av den dömande domstolen. För tiden efter de inledande 10 åren fann domstolen att det inte fanns tillräckligt samband mellan den fällande domen och det fortsatta frihetsberövandet. När domstolen dömde M till förebyggande frihetsberövande 1986, innebar beslutet att M skulle kunna hållas i den formen av förvar under en klart avgränsad tid. Utan ändringen i brottsbalken 1998 hade domstolarna inte haft möjlighet att förlänga varaktigheten av frihetsberövandet. Domstolen fann vidare att Ms fortsatta frihetsberövande inte kunde rättfärdigas av risken för att M skulle återfalla i allvarlig våldsbrottslighet om han släpptes, då risken inte var tillräckligt konkret och specifik för att den skulle kunna falla in under artikel 5.1 c). Vidare kunde M inte frihetsberövas i egenskap av en psykiskt sjuk person i enlighet med artikel 5.1 e), då appellationsdomstolen funnit att M inte längre led av en allvarlig psykisk sjukdom, vilket de lägre domstolarna ansett. Domstolen fann därför enhälligt att Ms fortsatta förebyggande förvar efter de inledande 10 åren, innebar en kränkning av artikel 5.1.

Artikel 7.1
Principiellt hade domstolen att ta ställning till om det förebyggande förvaret var att anse som ett straff vid tillämpningen av artikel 7.1. Liksom ett fängelsestraff innebar det förebyggande förvaret ett frihetsberövande. Enligt tysk praxis förvarades personer som var föremål för den aktuella åtgärden i vanliga fängelser. Det fanns mindre, men inga väsentliga skillnader, mellan verkställighet av ett fängelsestraff och det förebyggande frihetsberövandet. Dessutom hade de båda formerna av frihetsberövande syftet att skydda allmänheten och att hjälpa den frihetsberövade att leva ett ansvarsfullt liv utanför fängelset. Domstolen konstaterade vidare, med instämmande i vad Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och den Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr funnit angående förebyggande förvar i Tyskland, att det för närvarande saknades tillräckligt psykologiskt stöd som var specifikt inriktat mot personer i förebyggande förvar och som skulle kunna särskilja deras villkor i fängelset från det som gällde för vanliga långtidsdömda fångar.

Vad gällde frågan om hur ingripande det förebyggande frihetsberövandet var, konstaterade domstolen att det efter lagändringen 1998 inte längre fanns någon maximal giltighetstid för åtgärden och att kravet för att åtgärden skulle övergå i skyddstillsyn - att det inte längre fanns någon risk att den frihetsberövade skulle återfalla – var svårt att uppfylla. Åtgärden var därmed bland de mest ingripande som kunde tillgripas enligt den tyska strafflagen. Domstolen ansåg därför att det förebyggande frihetsberövandet skulle klassificeras som straff. Domstolen var inte heller övertygad av regeringens argument om att förlängningen av Ms frihetsberövande endast gällde verkställighet av den påföljd som M hade påförts av den dömande domstolen. Med hänsyn till att M, vid tidpunkten för brottet, skulle ha kunnat hållas i förebyggande förvar under högst tio år, utgjorde förlängningen en ytterligare påföljd som hade ålagts M retroaktivt. Domstolen fann därför enhälligt att det hade skett en kränkning även av artikel 7. 1. 

HÄNVISNINGAR
Artikel 5.1
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Witold Litwa ./. Polen, dom 2000-04-04 
Saadi ./. UK, dom (GC) 2008-01-29 (jfr nr 2/08)
Eriksen ./. Norge, dom 1997-05-27
Erkalo ./. Nederländerna, dom 1998-09-02
Van Droogenbroeck ./. Belgien, dom 1982-06-24
Weeks ./. UK, dom, 1987-03-01
Stafford ./. UK, dom (GC) 2002-05-28 (jfr nr 6/02)
Waite ./. UK, dom 2002-12-10 (jfr nr 11/02)
Kafkaris ./.  Cypern, dom 2008-02-12 (jfr nr 2/08)
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Nasrulloyev ./. Ryssland, dom 2007-10-11
Mooren ./. Tyskland, dom 2009-07-09 (jfr nr 7/09)
Steel m.fl. ./. UK, dom 1998-09-23
Baranowski ./. Polen, dom 2000-03-28
Winterwerp ./. Nederländerna, dom 1979-10-24
X. ./. Tyskland, kommissionens beslut 1971-02-04
Dax ./. Tyskland, kommissionens beslut 1992-07-07
X. ./. Nederländerna, kommissionens beslut 1975-05-26
X. ./. Norge, , kommissionens beslut 1970-07-24
X. ./. Danmark, kommissionens beslut 1965-12-14
Artikel 7.1
S.W. ./. UK, dom 1995-11-22
C.R. ./. UK, dom 1995-11-22
Streletz, Kessler och Krenz ./. Tyskland, dom  2001-03-22
Kokkinakis ./.  Grekland, dom 1993-05-25
Uttley ./. UK, beslut 2005-11-25
Achour ./. Frankrike, dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Cantoni ./. Frankrike, dom 1996-11-15
Coëme m.fl. ./. Belgien, dom 2000-06-22
Welch ./. UK, dom 1995-02-09
Jamil ./. Frankrike, dom 1995-06-08
Adamson ./. UK, dom 1999-01-26
Van der Velden ./. Nederländerna, dom 2003-02-04 (jfr nr 2/03)
Hogben ./. UK, kommissionens beslut 1986-03-03
Grava ./. Italien, dom 2003-07-10 (jfr nr 7/03)
Monne ./. Frankrike, beslut 2008-04-01

Bouchacourt mot Frankrike
(Ansökan nr 5335/06, dom den 17 december 2009)
Gardel mot Frankrike
(Ansökan nr 16428/05, dom den 17 december 2009)

M.B. mot Frankrike
(Ansökan nr 22115/06, dom den 17 december 2009)
Domarna finns endast på franska.

Registrering av personer som dömts för sexualbrott i en särskild databas kränkte inte dessas rätt till respekt för sina privatliv enligt artikel 8.

De klagande, B, G och M, är tre franska medborgare som alla, år 1996 resp. 2003 och 2001, hade dömts till fängelsestraff för våldtäkt på 15-åriga ungdomar. Genom en lag nr 2004-204 av den 9 mars 2004 anpassades rättssystemet till kriminalitetens utveckling” och en rättslig databas tillskapades för registrering av sexualbrottslingar. Bestämmelserna som reglerade databasens användning trädde i kraft den 30 juni 2005. I augusti 2005, september 2005 och februari 2006 infördes de klagandes namn i databasen på grund av de fällande domarna mot dem och med stöd av lagen 2004-204. – I Europadomstolen åberopade de klagande artiklarna 7 och 8 och klagade framför allt över att de registrerats i den aktuella databasen och över att lagen 2004-204 hade tillämpats retroaktivt.

Europadomstolen konstaterade först att de skyldigheter som lades på de klagande, bl.a. att varje år bekräfta sin adress och att anmäla adressändring, till sin natur inte kunde anses som bestraffande eller innebära en påföljd för brott. De skulle i stället ses som en förebyggande åtgärd som inte omfattades av principen om förbud mot retroaktiv tillämpning. Att registreras i databasen för sexualbrottslingar och de därmed förenade skyldigheterna kunde således inte ses som ett straff i den mening som avses i artikel 7. Klagomålet var därför i denna del inte förenligt med konventionen ratio materiae och skulle därför avvisas. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet i denna del för inadmissible.

Domstolen framhöll härefter att skyddet för personliga uppgifter är av grundläggande betydelse för respekten för en persons privat- och familjeliv, särskilt när sådana uppgifter behandlades automatiskt och inte minst när de användes för polisändamål. Det förebyggande syftet med databasen kunde inte ifrågasättas. Sexualbrott är klart en särskilt klandervärd typ av brottslig verksamhet som barn och andra utsatta personer har rätt att få ett effektivt skydd mot av staten. De klagande hade vidare en möjlighet att ge in en ansökan om att deras uppgifter skulle tas bort ur registret och domstolen fann därför att den tid som uppgifterna sparades i registret - maximum 30 år -  inte kunde anses oproportionerlig i förhållande till syftet med att uppgifterna lagrades. Till sist förelåg ett krav på sekretess när sådana uppgifter användes av domstolar, polis eller förvaltningsmyndigheter och användningen var också begränsad till särskilt angivna förhållanden. Domstolen fann att systemet med registrering av sexualbrottslingar i den aktuella databassen som tillämpats på de klagande upprätthöll en rimlig jämvikt mellan de föreliggande motstående privata och allmänna intressena. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
Leander ./. Sverige, dom 1987-03-26
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Smith o. Grady ./. U K, dom 1999-09-27
Adamson ./. U K, beslut 1999-01-26
Z. ./. Finland, dom 1997-02-25
S. o. Marper ./. U K, dom (GC) 2008-12-04 (jfr nr 11/08)
Stubbings m.fl. ./. U K, dom 1996-10-22
Dickson ./. U K, dom (GC) 2007-12-04 (jfr nr 11/07)
Léger ./. Frankrike, dom 2006-04-11 (jfr nr 4/06)

 

Frasik mot Polen
(Ansökan nr22933/02, dom den 5 januari 2010)

Jaremowicz mot Polen
(Ansökan nr 24023/03, dom den 5 januari 2010)
Domarna finns endast på engelska.

Beslut att vägra fångar tillstånd att gifta sig i fängelset motiverades inte av starka säkerhetsskäl utan av myndigheternas bedömning av att de båda fångarnas förhållanden inte var av den naturen att de var lämpliga för äktenskap och det skedde därför en kränkning av artikel 12.

F och J är två polska medborgare som båda avtjänade fängelsestraff när de ansökte hos domstol om tillstånd att få gifta sig i fängelset. F greps i september 2000 pga. en anmälan från IK som påstod att han hade våldtagit henne och slagit henne. Från december 2000 ansökte både F och IK flera gånger hos åklagarmyndigheten om att F skulle friges och övervakas av polisen, eftersom de hade försonats som ett par och önskade gifta sig och leva tillsammans. I juli 2001 avslog domstolen Fs begäran att få gifta sig med IK i fängelset och dömde honom i november 2001 till fängelse för våldtäkt och hot. Sedan F överklagat fann kassationsdomstolen i en dom 2003 att även om beslutet att vägra F att gifta sig i fängelset kränkte artikel 12 i Europakonventionen hade det inte haft någon inverkan på hans straff och det kunde därför inte upphävas. – J begärde i juni 2003 att få tillstånd till besök av MH, en ung kvinna som han hade mött i fängelset föregående år. Både J och MH ansökte hos domstol om att få gifta sig i fängelset. Domstolen avslog deras framställningar med motiveringen att de "olagligen hade blivit bekanta i fängelset" och att deras förhållande inte var något annat än "en mycket ytlig och ovärdig kontakt", eftersom de för det mesta endast hade kunnat kommunicera genom att skicka lappar och skriva meddelanden på sina händer, ofta utan att träffas. Någon gång i november 2003 sände fängelsedirektören ett meddelande till civilståndskontoret som bekräftade att J hade fått tillstånd att gifta sig med MH i fängelset. – I Europadomstolen åberopade F och J artiklarna 12 och 13 och klagade över att besluten att vägra dem tillstånd att gifta sig varit godtyckliga och oberättigade och att det saknats ett effektivt rättsmedel för att överklaga besluten. F klagade också enligt artikel 5.3 och 4 över att hans överklagande av frihetsberövandet inte hade prövats skyndsamt.

Europadomstolen noterade först att utövandet av rätten att gifta sig inte var villkorad av att en person befann sig i frihet eller i fängelse. Medan ett fängelsestraff fråntog en person hans frihet och vissa civila rättigheter och förmåner innebar det inte att en intern inte kunde gifta sig. Enligt de europeiska fängelsereglerna skulle restriktioner som lades på en fängslad person vara så minimala som möjligt och proportionerliga i förhållande till det legitima syfte i vilket de införts. De polska myndigheterna hade inte motiverat sin vägran att låta de klagande gifta sig med sådana förhållanden som att det förelåg en fara för säkerheten i fängelset eller att beslutet avsåg att förhindra brott och oordning. I stället hade myndigheternas bedömningar begränsats till arten och kvaliteten av de klagandes förhållanden, vilka båda i det sammanhanget hade bedömts olämpliga för äktenskap. Domstolen betonade i detta hänseende att valet av partner och beslutet att gifta sig var en strängt privat och personlig fråga. Bortsett från säkerhetsbedömningar som tog över hade myndigheterna ingen rätt enligt artikel 12 att lägga sig i en fånges beslut att gifta sig med en person som han/hon själv hade valt, särskilt inte på de grunder som angetts i de aktuella fallen, att förhållandena inte var godtagbara för myndigheterna och att de avvek från gällande sociala konventioner och normer. Domstolen kunde inte godta den polska regeringens argument att F hade varit fri att gifta sig sedan han frigetts och att J hade fått tillstånd att gifta sig fem månader efter det att han ansökt hos myndigheterna eller att även han hade kunnat gifta sig när han blivit fri. Domstolen betonade att ett dröjsmål med giftermålet för vuxna personer som i övrigt uppfyllde den nationella lagens krav för att ingå äktenskap inte kunde anses berättigat enligt artikel 12. Domstolen fann därför enhälligt i båda fallen att det skett en kränkning av artikel 12.

Domstolen konstaterade vidare att när det gällde F så hade regeringen medgett att det inte funnits något förfarande varigenom F effektivt kunde ha ifrågasatt beslutet att vägra honom rätt att gifta sig. När det gällde J hade han visserligen kunna ifrågasätta fängelsemyndighetens ursprungliga beslut inför kriminalvårdsdomstolen men förfarandet hade pågått nära fem månader utan att J fick något beslut. Rättsmedlet hade därför inte varit effektivt och det senkomna tillståndet att få gifta sig hade inte inneburit sådan gottgörelse som krävs enligt artikel 13. Domstolen fann därför enhälligt i båda fallen att det skett en kränkning även av artikel 13.

När det slutligen gällde Fs klagomål avseende frihetsberövandet avvisade domstolen klagomålet enligt artikel 5.3 såsom uppenbart ogrundat.  Domstolen noterade vidare att Fs klagomål avseende beslutet att förlänga frihetsberövandet hade prövats av de nationella domstolarna först 46 dagar efter det att det framförts och elva dagar efter det att det ifrågasatta beslutet hade löpt ut. Prövningen hade därigenom blivit meningslös. Den fördröjda prövningen kunde inte anses ha skett så snabbt som konventionen kräver. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.4 i Fs fall.

HÄNVISNINGAR
Artikel 12
F. ./. Schweiz, dom 1987-12-18
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
R. och F. ./. U K, beslut 2006-11-28
Hamer ./. U K, kommissionens rapport 1979-12-13
Draper ./. U K, kommissionens rapport 1980-07-10
Sanders ./. Frankrike, kommissionens beslut 1996-10-16
B. och L. ./. U K, dom 2005-09-13
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Dickson ./. U K, dom (GC) 2007-12-04 (jfr nr 11/07)
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)                                        
Artikel 5.4
Baranowski ./. Polen, dom 2000-03-28
Ilowiecki ./. Polen, dom 2001-10-04
Jablonski ./. Polen, dom 2000-12-21

 

Rantsev mot Cypern och Ryssland
(Ansökan nr 25965/04, dom den 7 januari 2010)
Domen finns endast på engelska.

En ung ryska avled på Cypern under omständigheter som gav anledning till misstanke om trafficking. Domstolen fann att den utredning som gjordes av dödsfallet var bristfällig och det skedde därför en kränkning av artikel 2. Cypern hade inte heller uppfyllt sina positiva skyldigheter enligt artikel 4 att skydda kvinnan mot trafficking och Ryssland hade inte fullgjort sin skyldighet att utreda omständigheterna kring rekryteringen. Det skedde därför en kränkning av artikel 4 avseende vart och ett av länderna. Dessutom skedde en kränkning av artikel 5.1 när det gällde Cypern.

R är rysk medborgare och far till O, som avled under mystiska och inte klarlagda omständigheter efter att ha fallit från ett fönster i en privatbostad på Cypern i mars 2001. O kom till Cypern den mars 2001 med s.k. ”artistvisum” och började arbeta på en kabaré den 16 mars. Efter tre dagar lämnade hon sitt arbete och sin bostad och lämnade ett meddelande om att hon skulle resa tillbaka till Ryssland. Chefen för kabarén, M, fann henne vid 4-tiden på morgonen den 28 mars på ett diskotek i Limassol och tog då med henne till polisen. Han begärde att de skulle hålla henne kvar, eftersom hon vistades olagligen i landet. Hans syfte var uppenbarligen att få henne utvisad så att han skulle kunna få en ersättare till kabarén. Polisen kollade i sin databas och fann att O inte tycktes vara i landet olagligen och vägrade därför att hålla henne kvar. De bad M att hämta henne från polisstationen och att återkomma med henne följande morgon för vidare utredning av hennes uppehållstillstånd. M hämtade O omkring kl. 5.20 på morgonen och han förde henne till ett hus där en annan, manlig, anställd på kabarén, P, bodde i en tvåplans lägenhet tillsammans med sin hustru. O placerades där i ett rum på sjätte våningen. Både M och P påstod att O var berusad. M stannade i lägenheten. Omkring kl. 6.30 samma morgon hittades O död på gatan nedför lägenheten. Ett överkast hittades knutet runt räcket på lägenhetens balkong. Till följd av det inträffade förhördes alla som var närvarande i lägenheten. Även en granne som sett O falla hördes liksom de poliser som tidigare på morgonen hade tjänstgjort på den polisstation dit M hade fört henne. Vid en obduktion konstaterades att Os skador hade orsakats av fallet och att detta var orsaken till att hon avlidit. R besökte senare polisstationen i Limassol och begärde att få delta i utredningen. Ett förhör angående dödsfallet hölls slutligen den 27 december 2001 i Rs frånvaro. Domstolen slog fast att O avlidit under märkliga förhållanden som liknade ett olycksfall i ett försök att rymma från den lägenhet där hon var gäst men att det inte fanns någon bevisning som tydde på att det skett ett brott. Sedan kroppen förts tillbaka från Cypern till Ryssland, gjordes på faderns begäran ytterligare en obduktion som resulterade i bedömningen att O fått vissa av de konstaterade skadorna medan hon ännu var i livet och att hon avlidit under märkliga och inte klarlagda förhållanden som krävde ytterligare utredning. De ryska myndigheternas slutsats vidarebefordrades till de cypriotiska myndigheterna i form av en begäran om rättsligt samarbete enligt avtal som både Cypern och Ryssland skrivit under.

Begäran gick ut på att ytterligare utredning skulle göras, att man skulle överväga att inleda ett brottmålsförfarande och att R skulle tillåtas att effektivt delta i förfarandet. I oktober 2006 bekräftade Cypern till den ryska åklagarmyndigheten att utredningen avseende Os död hade avslutats i december 2001 och att domstolens avgörande hade vunnit laga kraft. R fortsatte dock att begära en effektiv utredning av dotterns död. Den cypriotiske ombudsmannen, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och utrikesdepartementet i USA hade publicerat rapporter om förekomsten av ”trafficking” för yrkesmässigt sexuellt utnyttjande på Cypern samt kabaréindustrins och ”artistvisas” roll i verksamheten. I den amerikanska rapporten konstaterades att Cypern var mottagarland för ett stort antal kvinnor som köpts från Filipinerna, Ryssland, Moldavien, Ungern, Ukraina, Grekland, Vietnam, Uzbekistan och Dominikanska republiken. Vidare uppgavs att de flesta offren för ”trafficking” lurades till Cypern med ett tremånaders uppehållstillstånd för ”artister” för att arbeta inom kabaréindustrin eller med turistvisa för att arbeta på massagesalonger förklädda till privatlägenheter. – I Europadomstolen åberopade R artiklarna 2, 3, 4, 5 och 8 och klagade över utredningen av dotterns död, över att Cypern underlåtit att vidta åtgärder för att skydda henne så länge hon levde och över de cypriotiska myndigheternas underlåtelse att vidta åtgärder för att straffa dem som var skyldiga till att hon dött och misshandlats. Han klagade också med stöd av artiklarna 2 och 4 över de ryska myndigheternas underlåtenhet att utreda om dottern utsatts för trafficking och hur hon dött samt över underlåtelsen att skydda henne mot risken för trafficking. Slutligen åberopade R artikel 6 och klagade över det rättsliga förhöret och över att han inte fått tillgång till domstolsprövning på Cypern.

De cypriotiska myndigheterna lämnade en ensidig förklaring vari de erkände att det skett kränkningar av artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 och de erbjöd sig att betala R ersättning för ekonomisk och ideell skada. De hänvisade till att tre oberoende experter hade utsetts för att utreda omständigheterna kring Os död, anställning och vistelse på Cypern och möjligheten av att hon utsatts någon brottslig handling.

Europadomstolen erinrade om att förutom att avgöra ett aktuellt mål så tjänade dess domar till att förtydliga, säkerställa och utveckla konventionens regler. Domstolen betonade också att det finns en tämligen ringa praxis i fråga om tolkning och tillämpning av artikel 4 när det gäller trafficking av människor. Domstolen fann mot den bakgrunden att den allvarliga karaktären av påståendena om trafficking och respekten för mänskliga rättigheter i allmänhet krävde en fortsatt prövning av målet trots den cypriotiska regeringens ensidiga förklaring. Domstolen förklarade klagomålen enligt artiklarna 2, 3, 4 och 5 för admissible. 

Artikel 2
När det gällde Cypern fann domstolen att den kedja av händelser, som ledde fram till Os död, inte kunde ha förutsetts av de cypriotiska myndigheterna och med hänsyn till omständigheterna hade de därför inte varit skyldiga att vidta praktiska åtgärder för att förhindra att hennes liv riskerades. Domstolen fann därför enhälligt att det i den materiella delen inte hade skett någon kränkning av artikel 2.

Det fanns emellertid ett antal fläckar i den utredning som de cypriotiska myndigheterna hade genomfört: det hade funnits motsägelsefulla vittnesmål som inte hade utretts, det hade, efter domstolens avgörande i undersökningsförfarandet, inte vidtagits några åtgärder för att klargöra de märkliga omständigheterna kring dödsfallet, R hade inte underrättats om dagen för det rättsliga förhöret och han hade därför varit frånvarande när avgörandet meddelades och trots att händelserna inträffade 2001 hade det ännu inte kunnat klarläggas vad som hade hänt. Os död hade således inte utretts på ett effektivt sätt. Domstolen fann därför enhälligt att det i förfarandehänseende hade skett en kränkning av artikel 2.

När det sedan gällde Ryssland fann domstolen att de ryska myndigheterna inte själva hade varit skyldiga att utreda Os död, eftersom den inträffat utanför deras jurisdiktion. Domstolen betonade att de ryska myndigheterna ett flertal gånger hade begärt att Cypern skulle genomföra ytterligare utredning och att de samarbetat med de cypriotiska myndigheterna. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 2 när det gällde Ryssland.

Artikel 4
Domstolen fann vidare att varje misshandel som O kunde ha blivit utsatt för innan hon avled hade varit naturligt förenad med den påstådda traffickingen och utnyttjandet och att klagomålet i den delen skulle prövas enligt artikel 4. Två NGOs hade yttrat sig i domstolen och hävdat att den moderna definitionen av slaveri innefattade situationer sådana som den som förelåg i det nu aktuella målet, där offret utsattes för våld och tvång som gav förövaren total kontroll över personen i fråga. Domstolen noterade att i likhet med slaveri grundades trafficking med människor, genom sin natur och syftet att utnyttja, på maktutövning som gränsade till ägarrättigheter. Mänskliga individer behandlades som handelsvaror som kunde köpas och säljas och sättas i tvångsarbete. Det förde med sig noggrann övervakning av vad offren gjorde och deras rörelser var ofta begränsade och det innebar användning av våld och hot mot offren. Domstolen fann därför att trafficking i sig var förbjudet enligt artikel 4. Cypern hade i två hänseenden inte uppfyllt sina positiva skyldigheter enligt den artikeln: för det första hade Cypern, som ett resultat av det existerande systemet med ”artistvisa”, brustit när det gällde att anta lämpliga rättsliga och administrativa bestämmelser för att bekämpa trafficking och för det andra hade polisen underlåtit att vidta operativa åtgärder för att skydda O från trafficking trots att omständigheterna hade gett upphov till en skälig misstanke om att hon var offer för trafficking. Mot bakgrund av det som domstolen funnit om polisens bristande utredning enligt artikel 2 fann domstolen det nu inte nödvändigt att särskilt pröva effektiviteten av polisens utredning enligt artikel 4. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 4 när det gällde Cypern.

Domstolen konstaterade härefter att Ryssland inte hade brutit mot några positiva skyldigheter när det gällde att skydda O mot trafficking. Däremot hade Ryssland brustit när det gällde att utreda hur och var O hade rekryterats och särskilt när det gällde att vidta åtgärder för att identifiera dem som varit inblandade i rekryteringen av O och de metoder som använts i rekryteringen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 4 även när det gällde Ryssland.

Till sist konstaterade domstolen att O varit frihetsberövad på polisstationen under ca en timma och därefter hållits instängd i den privata lägenheten under ungefär lika lång tid samt att Cypern fick bära ansvaret för detta. Domstolen fann att frihetsberövandet hos polisen, efter det att det bekräftats att O inte uppehöll sig i landet olagligen, saknade stöd i den nationella lagstiftningen. Domstolen fann vidare att det därefter följande frihetsberövandet i lägenheten hade varit både godtyckligt och olagligt. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1 när det gällde Cypern.

 

HÄNVISNINGAR
Artikel 37.1 – fortsatt prövning
Tahsin Acar ./. Turkiet, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Radoszewska-Zakościelna ./. Polen, dom 2009-10-20
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Karner ./. Österrike, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Capital Bank AD ./. Bulgarien, dom 2005-11-24 (jfr nr 11/05)
Admissibility
Banković m.fl. ./. Belgien och 16 andra stater, beslut (GC) 2001-12-12
Artikel 2 - liv
L.C.B. ./. U K, dom 1998-06-09
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Medova ./. Ryssland, dom 2009-01-15
Opuz ./. Turkiet, dom 2009-06-09 (jfr nr 6/09)         
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Artikel 2 - utredning
McCann m.fl. ./. U K, dom 1995-09-27
Kaya ./. Turkiet, dom 1998-02-19
Medova ./. Ryssland, dom 2009-01-15
Menson ./. U K, beslut 2003-05-06
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Paul o. Audrey Edwards ./. U K, dom 1992-03-14 (jfr nr 4/02)
Hugh Jordan ./. U K, dom 2001-05-04
Kelly m.fl. ./. U K, dom 2001-05-04
Yaşa ./. Turkiet, dom 1998-09-02
Çakici ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Güleç ./. Turkiet, dom 1998-07-27
Calvelli o. Ciglio ./. Italien, dom (GC) 2002-01-17 (jfr nr 2/02)
Öneryıldız ./. Turkiet, dom (GC) 2004-11-30 (jfr nr 11/04)
Al-Adsani ./. U K, dom (GC) 2001-11-21 (jfr nr 1/01)
Artikel 4
Demir o. Baykara ./. Turkiet, dom (GC) 2008-11-12 (jfr nr 10/08)
Loizidou ./. Turkiet, dom (GC) 1996-12-18
Öcalan ./. Turkiet, dom (GC) 2005-05-12 (jfr nr 5/05)
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
Saadi ./. U K, dom (GC) 2008-01-29 (jfr nr 2/08)
Al-Adsani ./. U K, dom (GC) 2001-11-21 (jfr nr 1/01)
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Siliadin ./. Frankrike, dom 2005-07-26 (jfr nr 8/05)
Van Droogenbroeck ./. Belgien, dom 1982-06-24
Seguin ./. Frankrike, beslut 2000-03-07
Van der Mussele ./. Belgien, dom 1983-11-23
Selmouni ./. Frankrike, dom (GC) 1999-07-28
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom (GC) 2005-07-06 (jfr nr 7/05)
Guerra m.fl. ./. Italien, dom 1998-02-19
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Osman ./. U K, dom 1998-10-28
Mahmut Kaya ./. Turkiet, dom 2000-03-28
Artikel 5
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Riera Blume m.fl. ./. Spanien, dom 1999-10-14
Storck ./. Tyskland, dom 2005-06-16 (jfr nr 6/05)
Järvinen ./. Finland, kommissionens beslut 1998-01-15                    
Novotka ./. Slovakien, beslut 2003-11-04

                                       

Gillan och Quinton mot U K
(Ansökan nr 4158/05, dom den 12 januari 2010)
Domen finns endast på engelska.

Polisens befogenheter, att stanna och visitera personer om de fann det lämpligt för att förhindra terroristhandlingar utan någon som helst skälig misstanke, var för vida och saknade bestämmelser om skydd mot missbruk och kunde därför inte anses ha stöd i lag. Det skedde därför en kränkning av artikel 8.

Målet gäller den brittiska polisens befogenheter enligt bl.a. 44 § i terroristlagen 2000, att stanna och visitera individer utan skälig misstanke om brottslighet. Enligt lagen får ett polisbefäl, om han ”finner det lämpligt för att förhindra terroristhandlingar” ge varje uniformerad polis inom ett visst område befogenhet att stanna varje person och visitera den personen och allt som han eller hon bär med sig. Bemyndigandet måste sedan inom 48 timmar bekräftas av departementschefen. Visiteringen får göras av en konstapel inom ett visst område oavsett om han har grund för sina misstankar men han får endast söka efter sådant som kan tänkas användas i samband med terrorism. Polisen får begära av den enskilde att han tar av huvudbonad, fotbeklädnader, ytterkläder och handskar och han får stoppa sina händer i fickorna, känna runt och innanför kragar, strumpor och skor och känna igenom håret. Visiteringen sker offentligt och underlåtelse att underkasta sig den innebär ett brott som kan straffas med fängelse eller böter eller båda. Mellan åren 2004 och 2008 ökade totala antalet visitering som registrerats hos justitiedepartementet från 33 177 till 117 278.

G och Q är brittiska medborgare och bosatta i London. Den 9 september 2003 stannades de båda och visiterades av polisen när de var på väg till en demonstration nära en vapenmässa i Docklands i östra London. G cyklade och bar en ryggsäck när han stannades och visiterades av två polismän. Q, som är journalist, stannades och visiterades av en polis och beordrades att sluta filma trots att hon visat sina presskort. G tilläts gå vidare sedan han hållits kvar i ca 20 minuter. Protokollet över visiteringen av Q visar att hon stannades i fem minuter men hon upplevde det själv som närmare 30 minuter. G och Q hade ingen framgång i sina försök att få en rättslig prövning eller i sina klagomål. House of Lords fann det tveksamt om en vanlig ytlig visitering av en person kunde sägas visa sådan bristande respekt för privatlivet att artikel 8 blev aktuell. Även om artikel 8 var tillämplig var förfarandet lagenligt och det skulle vara omöjligt att anse att ett riktigt utövande av den aktuella befogenheten var annat än proportionerligt i förhållande till att förebygga den stora faran för terrorism. – I Europadomstolen hävdade G och Q att användningen av § 44 för att stanna och visitera dem kränkte deras rättigheter enligt artiklarna 5, 8, 10 och 11.

Europadomstolen tog först ställning till om det skett ett intrång i de klagandes rättigheter. Domstolen fann att användningen av de tvångsmedel som terroristlagstiftningen tillhandahöll för att få en person att underkasta sig en noggrann visitering av deras person, deras kläder och personliga tillhörigheter innebar ett klart intrång i deras rätt till respekt för sitt privatliv. Visiteringens offentliga karaktär med obehaget att få sina personliga uppgifter utlämnade i allmän åsyn kunde även i vissa fall förvärra allvaret i intrånget genom ett inslag av förnedring och förlägenhet. Intrånget kunde inte jämföras med den visitering som gjordes av resande på en flygplats. En flygresenär kunde anses ha samtyckt till att visiteras genom att välja att resa med flyg. Han vet om att han och hans väskor kommer att kontrolleras innan han får gå ombord på flygplanet och han har en frihet att välja: han kan antingen att lämna kvar personliga ägodelar eller välja att gå sin väg utan att bli visiterad. Visiteringen enligt § 44 är helt annorlunda. Individen kan bli stannad var som helst och vid vilken tidpunkt som helst, utan förvarning och utan möjlighet att välja om han vill underkasta sig eller inte.

Enligt domstolens mening hade de vida befogenheter som lämnats polisen enligt den aktuella lagen inte dämpats av lämpliga rättsliga säkerhetsbestämmelser som kunde ge den enskilde skydd mot godtyckliga ingripanden. För det första fanns det inget krav på att befogenheten att stanna och visitera personer skulle anses nödvändig utan det angavs bara att det skulle vara lämpligt. Bemyndigandet skulle bekräftas av justitieministern inom 48 timmar och kunde förnyas efter 28 dagar. Justitieministern kunde inte ändra den geografiska omfattningen av bemyndigandet och även om han kunde vägra att bekräfta bemyndigandet eller begränsa giltigheten tidsmässig hade det aldrig skett i praktiken. De restriktioner som parlamentet beslutat om hade inte fungerat, eftersom bemyndigandena inom Metropolitans polisdistrikt kontinuerligt hade förnyats i ett rullande program. Ett annat bekymmer var vidden av den befogenhet som den enskilde polismannen fick. Det var inte bara det att han inte behövde visa förekomsten av en skälig misstanke, han behövde inte ens subjektivt misstänka något om en person som stannades för att visiteras. Det enda kravet var att han skulle söka efter föremål som kunde användas i samband med terrorism, vilket var en mycket vid kategori som omfattade många saker som personer vanligen bär med sig på gatorna. Polisen behövde inte ens misstänka att personen i fråga hade sådana föremål. De statistiska uppgifterna och andra omständigheter visade den stora omfattningen av aktuella polisingripanden och domstolen fann att det fanns en klar risk för godtycke och en risk för att personer av utländskt ursprung kunde diskrimineras. Det fanns också en risk med så vida befogenheter att de kunde missbrukas mot demonstranter och andra som protesterade i strid med artiklarna 10 och/eller 11. Eftersom de aktuella bestämmelserna varken var tillräckligt begränsade eller försedda med lämpliga säkerhetsåtgärder mot missbruk kunde de inte anses ha stöd i lag. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artiklarna 5, 10 och 11.

HÄNVISNINGAR
Pretty ./. U K, dom 2002-04-29 (jfr nr 5/02)
P.G. o. J.H. ./. U K, dom 2001-09-25
Peck ./. U K, dom 2003-01-28 (jfr nr 2/03)
Liberty m.fl. ./. U K, dom 2008-07-01(jfr nr 7/08)
S. o. Marper ./. U K, dom (GC) 2008-12-04 (jfr nr 11/08)
Rotaru ./. Rumänien, dom (GC) 2000-05-04
Hasan o. Chaush ./. Bulgarien, dom (GC) 2000-10-26
Maestri ./. Italien, dom (GC) 2004-02-17 (jfr nr 3/04)
Silver m.fl. ./. U K, dom 1983-03-25
Funke ./. Frankrike, dom 1993-02-25
Al‑Nashif ./. Bulgarien, dom 2002-06-20 (jfr nr 7/02)
Ramazanova m.fl. ./. Azerbaijan, dom 2007-02-01 (jfr nr 2/07)
Glas Nadezhda EOOD o. Anatoliy Elenkov ./. Bulgarien, dom 2007-10-11
Vlasov ./. Ryssland, dom 2008-06-12
Meltex Ltd o. Movsesyan ./. Armenien, dom 2008-06-17                                              
Hashman o. Harrup ./. U K, dom (GC) 1999-11-25

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER
Domstolen har under perioden meddelat två domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och på franska.

Guiso-Gallisay mot Italien
(Ansökan nr 58858/00, dom den 22 december 2009)

Domstolen ändrar sin praxis när det gäller beräkning av skadeståndsersättning i mål om indirekt expropriation.

G, som är tre italienska medborgare, ägde mark på Sardinien som de italienska myndigheterna ockuperade i syfte att expropriera marken. Man började också utveckla marken. I avsaknad av en formell ex-propriation med lämplig ersättning väckte G talan om skadestånd för den olagliga ockupationen. I Europadomstolen åberopade G artikel 1 i protokoll nr 1. Europadomstolen fann i en dom den 8 december 2005 att intrånget i de klagandes rätt till respekt för sin egendom var oförenligt med legalitetsprincipen och att det därför hade skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1. Domstolen fann då vidare att frågan om skadestånd ännu inte var klar att avgöra. Dom om skadestånd meddelades den 21 oktober 2008 och domstolen beslöt då att ändra sin praxis när det gällde tillämpningen av artikel 41 i mål om indirekt expropriation. Den metod som dittills hade använts var att kompensera för förluster som inte skulle täckas av betalning av ett belopp som erhölls när man lade ihop egendomens marknadsvärde med förlorade intäkter från egendomen, vilka automatiskt uppskattades till bruttovärdet av de arbeten som staten hade utfört. Domstolen fann nu emellertid att denna metod inte var berättigad och att den kunde leda till att klaganden behandlades olika beroende på vilken typ av arbete som utförts av myndigheterna eftersom det inte nödvändigtvis hade en koppling till den avkastning marken kunde ge i sitt ursprungliga tillstånd. För att bedöma de klagandes förluster i det aktuella fallet beslöt domstolen att den dag som de klagande med tillräcklig säkerhet kunnat visa att de förlorat äganderätten till den berörda egendomen skulle beaktas. Egendomens totala marknadsvärde den dagen fastställt av de nationella domstolarna skulle därefter uppräknas med hänsyn till inflationen och ökas med upplupen ränta fram till den dag då domstolen meddelar sin dom. Det belopp som myndigheterna redan tidigare hade betalat ut till de klagande skulle avräknas från det framräknade beloppet. I det aktuella fallet uppgick ersättningsbeloppet för ekonomisk skada till 1 803 374 EUR för de tre klagandena tillsammans. De klagande tillerkändes vidare 45 000 EUR i ideellt skadestånd och 30 000 EUR för kostnader och utlägg.

På de klagandes begäran hänsköts målet till prövning av Europadomstolen i stor sammansättning.

Europadomstolen bekräftade nu den ovan beskrivna praxisändringen. Domstolen betonade att de nya principerna kunde tillämpas av nationella domstolar i de mål som redan anhängiggjorts i Europadomstolen och i framtida mål. Vid tillämpningen av dessa principer i det nu aktuella fallet kom den stora kammaren till ett annat resultat än kammaren. Den senare hade funnit att den dag från vilken de klagande i rättsligt hänseende varit säkra på att de förlorat sin äganderätt till den omtvistade marken var den 14 juli 1997, när tingsrätten i Nuoro förklarade att expropriationen av de klagandes mark var olaglig. Den stora kammaren fann däremot att tingsrätten i sin dom 1997 hade funnit att de klagande hade förlorat en del av sin egendom 1982 och en annan del 1983. Till följd därav använde domstolen dessa tidpunkter som utgångspunkt för sina beräkningar av skadeståndet och höjde därmed ersättningsbeloppen. Domstolen beslöt med sexton röster mot en att bestämma ersättningen för ekonomisk skada till 2 145 000 EUR samt enhälligt att bestämma ersättningen för ideell skada till 45 000 EUR och för kostnader och utlägg till 35 000 EUR.

Skiljaktig mening
Domaren Dean Spielmann från Luxemburg lämnade en skiljaktig mening avseende ersättning för ekonomisk skada. Han hänvisade till en 80-årig internationell praxis från den Internationella domstolens i Haag föregångare, den Permanenta domstolen för internationell rätt som inrättades av Nationernas förbund, som den 13 september 1928 meddelade en dom i ett mål gällande en fabrik i Chorzow, Polen, där det framhölls att man måste skilja mellan ”expropriering” och ”konfiskering” av egendom. Enligt hans mening får nu den stora kammarens beslut till följd att man upphäver skillnaden mellan laglig expropriation och ett olagligt tagande. Den skiljaktige domaren kunde inte finna att de tre argument som majoriteten väsentligen övertagit från kammaren var övertygande, nämligen 1) behovet av att undvika att skilda klaganden behandlades på olika sätt pga. det arbete som myndigheterna utfört, 2) önskan att undvika att ge ersättningen en bestraffande eller avskräckande roll och 3) hänsyn till den inhemska rättens utveckling. Domstolen borde i enlighet med sin egen praxis ha tillerkänt ersättning som tog hänsyn till den skada som inte täcktes av återlämnande eller betalning av ersättning i stället för återlämnande. Han beklagade att domstolen hade frångått sin praxis på ett sätt som försvagar uppdelningen mellan de ersättningssystem som tillämpas i mål om lagligt respektive olagligt berövande.

HÄNVISNINGAR
Iatridis ./. Grekland, dom (skadestånd) (GC) 2000-10-19
Brumărescu ./. Rumänien, dom (skadestånd) (GC) 2001-01-23
Eckle ./. Tyskland, dom 1982-07-15
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Dalban ./. Rumänien, dom (GC) 1999-09-28 
Jensen ./. Danmark, beslut 2001-09-20 
Papamichalopoulos m fl ./. Grekland, dom (skadestånd) 1995-10-31
Belvedere Alberghiera S.r.l. ./. Italien, dom (skadestånd) 2003-10-30
Carbonara o. Ventura ./. Italien, dom (skadestånd) 2003-12-11
Scordino ./. Italien (nr 1), dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)
Scordino ./. Italien (nr 3), dom (skadestånd) 2007-03-06
Pasculli ./. Italien, dom (skadestånd) 2007-12-04
Stran Greek Refineries o. Stratis Andreadis ./. Grekland, dom 1994-12-09
Motais de Narbonne ./. Frankrike, dom (skadestånd) 2003-05-27 


Sejdic och Finci mot Bosnien och Hercegovina
(Ansökningar 27996/06 och 34836/06, dom den 22 december 2009)

Bestämmelser i konstitutionen, som hindrade representanter för andra grupper än bosnier, kro-ater och serber att ställa upp i val till parlamentets andra kammare och till det kollektiva presi-dentskapet och som trots landets åtaganden inte hade ändrats, kränkte artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1 och artikel 1 i protokoll nr 12.

S och F är båda medborgare i Bosnien och Hercegovina. S har romskt ursprung och F har judiskt ursprung. De är båda prominenta offentliga personer. Den bosniska konstitutionen gör i sin preambel skill-nad mellan två kategorier av medborgare: de s.k. ”konstituerande folken”, bosnier, kroater och serber och ”andra”, dvs. judar, romer och andra nationella minoriteter tillsammans med dem som inte anser sig tillhöra någon etnisk grupp. ”Folkets hus” i parlamentet eller dess andra kammare och det kollekti-va presidentskapet består enbart av personer som tillhör de tre ”konstituerande folken”. Varken S eller F får ställa upp i val till presidentskapet eller till parlamentet på grund av sitt ursprung. F vände sig till den centrala valkommissionen angående sin avsikt att ställa upp i presidentvalet och parlamentsvalet till andra kammaren. Den 3 januari 2007 fick han skriftlig bekräftelse från valkommissionen att han inte var valbar i sådana val på grund av sitt judiska ursprung. – I Europadomstolen klagade S och F över att de trots att de hade erfarenheter som motsvarade de högsta valda offentliga personerna så var de pga. konstitutionen och motsvarande bestämmelser i vallagen förhindrade att kandidera till presidentskapet och till parlamentets andra kammare på grund av sitt etniska ursprung. De åberopade huvudsakligen artikel 14, artikel 3 i protokoll nr 1 och artikel 1 i protokoll nr 12.

Den kammare, på vilken målet hade lottats, hänsköt målet till prövning av domstolen i stor sammansättning. Tre stora organisationer tilläts intervenera i målet, nämligen Venedigkommissionen, AIRE Centre och OSJI (Open Society Justice Initiative).

Europadomstolen fann i första hand att med hänsyn till att de klagande aktivt deltog i det offentliga livet var det helt följdriktigt att de hade funderat på att ställa upp i val till presidentskapet och parla-mentet. De klagande kunde därför hävda att de var offer för den påstådda diskrimineringen. Den omständigheten att målet väckte frågan om den nationella konstitutionens förenlighet med Europakonventionen var i detta hänseende irrelevant. Domstolen konstaterade också att den nationella konstitu-tionen var ett tillägg till Daytonavtalet, som i sig var ett internationellt avtal. Rätten att ändra avtalet hade emellertid överförts till den parlamentariska församlingen i Bosnien och Hercegovina vilket klart var ett nationellt organ. Dessutom omfattade befogenheten för den internationella administratören, den ”höge representanten” för Bosnien och Hercegovina, inte statens konstitution. Frågan om statens ansvar för att ha antagit de aktuella bestämmelserna lämnades åt sidan och domstolen fann att staten ändå kunde hållas ansvarig för att ha behållit dem. Domstolen förklarade klagomålet för admissible.

När det gällde valet till parlamentets andra kammare noterade domstolen att även om kammaren bestod av indirekt valda ledamöter hade den mycket vida lagstiftningsbefogenheter. Artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1 var därför tillämplig. Domstolen erinrade om att diskriminering sker varje gång personer i likartade situationer behandlas olika utan att det är objektivt och skäligen berättigat. När en skillnad i behandling grundas på ras eller etnicitet måste kravet på objektivt och skäligt berättigande tolkas så strängt som möjligt. Domstolen har redan tidigare funnit att en skillnad i behandling som uteslutande eller i avgörande utsträckning hade grundats på en persons etniska ursprung inte kunde anses objektivt berättigad i ett samtida demokratiskt samhälle som bygger på principerna om pluralism och respekt för olika kulturer. I det aktuella fallet måste man, för att kunna vara valbar till parlamentets andra kammare, förklara sin tillhörighet till ett av de ”konstituerande folken”, vilket de klagande inte hade velat göra på grund av sitt romska resp. judiska ursprung. Enligt konstitutionen består Bosnien och Hercegovina av två enheter: federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska. Den regel som begränsade Ss och Fs valbarhet grundades på maktfördelningsmekanismer som gjorde det omöjligt att anta beslut mot en önskan från representanterna för ett av de ”konstituerande folken”. De relevanta bestämmelserna innefattade således ett betydande ”veto- intresse”, ett ”enheter-nas veto”, ett tvåkammarsystem, där kammaren bestod av fem bosnier och fem kroater från Bosnien och Hercegovina och fem serber från Republika Srpska, och ett kollektivt presidentskap med tre ledamöter (en bosnier och en kroat från Bosnien och Hercegovina samt en serb från Republika Srpska). Domstolen medgav att detta system, som antagits vid en tidpunkt när ett känsligt eldupphör hade godtagits av alla parter i den interetniska konflikten som hade påverkat landet mycket svårt, hade haft det legitima syftet att återskapa fred. Domstolen noterade emellertid att förhållandena i Bosnien och Hercegovina hade förbättrats avsevärt sedan Daytonavtalet och antagandet av konstitutionen. Domstolen bekräftade de senaste framstegen och noterade att Bosnien och Hercegovina för första gången hade ändrat sin konstitution år 2009 och att landet nyligen hade blivit medlem i FNs säkerhetsråd för en tvåårsperiod. Domstolen instämde med regeringen i att tiden kanske ännu inte var mogen för ett politiskt system som övergav maktfördelningsmekanismen. Det finns emellertid maktfördelningsmeka-nismer som inte automatiskt leder till att representanter för andra grupper i samhället, som inte ingår i de ”konstituerande folken”, helt utesluts. Dessutom hade Bosnien och Hercegovina, när landet 2002 blev medlem i Europarådet, åtagit sig att revidera vallagstiftningen inom ett år. Vidare hade landet ratificerat Europakonventionen och dess protokoll utan reservationer. Genom att ratificera stabiliserings- och anslutningsavtalet med EU år 2008 hade landet också förbundit sig att ändra vallagstiftningen när det gällde val till presidentskapet och till andra kammaren för att uppnå full förenlighet med Europakonventionen. Det förhållandet att de klagande fortfarande inte kunde ställa upp i valet till andra kammaren saknade ett objektivt och skäligt berättigande. Domstolen fann därför med 14 röster mot 3 att det skett en kränkning av artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1.

När det sedan gällde valet till presidentskapet hade de klagande åberopat artikel 1 i protokoll nr 12. Domstolen noterade att medan artikel 14 förbjöd diskriminering när det gällde de fri- och rättigheter som anges i konventionen så vidgade artikel 1 i protokoll nr 12 omfattningen till ”varje rätt som angivits i lag” och införde således ett allmänt förbud mot diskriminering. Oavsett om val till presidentska-pet föll inom tillämpningsområdet för artikel 3 i protokoll nr 1 gällde klagomålet en ”rätt enligt lag”, vilket innebar att artikel 1 i protokoll nr 12 var tillämplig. Domstolen erinrade om att begreppet diskriminering skulle tolkas på samma sätt när det gällde artikel 14 och artikel 1 i protokoll nr 12, även om den senare bestämmelsen hade en annan omfattning. Därför var de konstitutionella bestämmelserna, enligt vilka de klagande inte kunde ställa upp i val till presidentskapet, av samma skäl som lagts fram beträffande valet till andra kammaren, också diskriminerande. Domstolen fann med 16 röster mot 1 att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 12. Domstolen fann enhälligt att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 3 i protokoll nr 1 i sig eller i förening med artikel 1 i protokoll nr 12.


Skiljaktiga meningar
Domaren för Bosnien och Hercegovina, Ljiljana Mijovic, med vilken domaren för Azerbajdzjan Khanlar Hajiyev instämde, lämnade en delvis skiljaktig motivering och en delvis skiljaktig mening. Hon anförde i korthet bl.a. följande. När det gällde artikel 1 i protokoll nr 1 ansåg hon att majoriteten borde ha analyserat både den historiska bakgrunden och de förhållanden som rådde när konstitutionen antogs. Detta var omständigheter som enligt hennes mening var särskilt viktiga i målet, eftersom det var just de omständigheterna som ledde till bildandet av den nuvarande staten. Hon undrar också om staten verkligen var fullt medveten om vad den ratificerade när den ratificerade alla protokoll till konventio-nen. Även om hon i denna del hade några invändningar hade hon ingen svårighet att rösta med majoriteten. Förhoppningen om att domstolen skulle använda det här första målet rörande artikel 1 i protokoll nr 12 till att lägga fast några principer, krav eller prövningar som kunde användas i kommande mål kom emellertid på skam, eftersom domstolen endast erinrade om samma motivering och berättigande som tillämpats i fråga om artikel 14. - När det gällde artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1 kunde hon inte dela majoritetens uppfattning. Hon fann det tveksamt om artikel 3 i protokoll nr 1 var tillämplig. Begreppet rätten till fria val i Bosnien och Hercegovina innefattar inte rätten att ställa upp i val till ”Folkets hus” och hon delade inte majoritetens uppfattning att ”Folkets hus” var en andra kammare. Hon kunde gå med på att det skett en olik behandling men ansåg att det borde ha skett en prövning av proportionaliteten. Det hade varit intressant att se hur långt domstolen hade tolkat det utrymme som staten haft för sina bedömningar i det här fallet.

Den maltesiske domaren Giovanni Bonello lämnade en skiljaktig mening och var helt skiljaktig i sak-frågorna. Han ansåg att domstolen upphävt Daytonavtalet och kunde inte godta en domstol som sår ideal och skördar massaker.

HÄNVISNINGAR
Artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1 - tillämplighet
Abdulaziz, Cabales o. Balkandali ./. U K, dom 1985-05-28
Petrovic ./. Österrike, dom 1998-03-27
Sahin ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Belgian Linguistic; mål om lagar om språkanvändn. i undervisning i Belgien, dom 1968-07-23 (1474/62 m.fl.)
Stec m.fl. ./. U K, beslut (GC) 2005-07-06
E.B. ./. FranKrike, dom (GC) 2008-01-22 (jfr nr 2/08)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1 - förenlighet
Andrejeva ./. Lettland, dom (GC) 2009-02-18 (jfr nr 3/09)
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom (GC) 2005-07-06 (jfr nr 7/05)
Timishev ./. Ryssland, dom 2005-12-13 (jfr nr 11/05) 
D.H. m.fl. ./. Tjeckien, dom (GC) 2007-11-13 (jfr nr 11/07)
Thlimmenos ./. Grekland, dom (GC) 2001-03-29
Glor ./. Schweiz, dom 2009-04-30 (jfr nr 5/09)


REVISION
Ändring av en dom i enlighet med regel 80 i domstolens förfaranderegler.

Bugajny m.fl. mot Polen
(Ansökan nr 22531/05, dom den 15 december 2009)
Domen finns endast på engelska.

Av regeringen åberopade handlingar i fastighetsregister ansågs inte vara en sådan avgörande omständighet som varit okänd för domstolen och som ”inte rimligen kunnat vara känd” för re-geringen på sätt föreskrivs i regel 80 i domstolsreglerna och begäran om revision avslogs därför.

Domstolen fann i dom den 6 november 2007 att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 på grund av de polska myndigheternas vägran att expropriera mark som använts för väggbygge och tiller-kände de klagande skadestånd. Regeringen ansökte om revision och påstod att nya omständigheter hade kommit fram, särskilt att de klagande, genom avtal med personer som köpt lägenheter byggda på deras mark, hade undgått skada. Regeringen ansåg att domstolen felaktigt funnit att det skett en kränkning, eftersom de klagande inte lidit någon skada. Vidare påstods att regeringen, när målet pågick i Europadomstolen inte hade haft något rättsligt intresse som de kunde grunda en begäran om att få tillgång till fastighetsregistret eller handlingar som givits in dit.

Europadomstolen redogjorde för lydelsen av artikel 80 i domstolsreglerna som innebär ”att en part, när det kommer fram omständigheter som kunde ha haft en avgörande betydelse och som var okända för domstolen när domen meddelades och som inte rimligen kunde ha varit kända för denna part, kan begära att Europadomstolen …. reviderar domen…”. Domstolen fann härefter att det med hänsyn till omständigheterna i målet inte hade visats att anteckningarna i registret, vilka regeringen ansåg betydelsefulla för konstaterandet av en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1, utgjorde ett förhållande ”som inte rimligen kunde ha varit kända för denna part” i den mening som avses i regel 80 i domstolsreglerna. Domstolen avslog därför med fem röster mot två begäran om revision.

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av, bristande eller för sen kallelse till eller underrättelse om förhandling

Bucuria ./. Moldavien, 2010-01-05; art. 6.1 ej delgiven kallelse t domstol, även art.1 i prot. nr 1 ej kränkning
Se liknande mål i bl.a. nr 3/05, 10/05, 9/06, 2/07, 5/07, 6/07, 10/07, 1/08, 3/08, 5/08, 6/08, 9/08, 10/08, 1/09, 5/09, 6/09, 9/09 och 11/09.

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling

Bongiorno m.fl. ./. Italien, 2010-01-05; art. 6.1
Suuripää ./. Finland, 2010-01-12; även art. 6.1 Skälig tid
Hakan Güclü ./. Turkiet, 2010-01-12;
Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06, 10/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 9/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 9/08, 11/08, 1/09, 6/09, 7/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Beslag, utmätning, konfiskering, m.m.
Petyo Petkov ./. Bulgarien, 2010-01-07;förstörd bil, även art. 5.1 o 3 Frihetsber., art 3 Undermåliga, art. 6.2 Oskuldspr.
Se liknande mål i bl.a. nr 6/07, 1/08 och 2/09

 

Bestämmelse om klagofrist, strikt tolkning eller överdriven formalism hindrade domstolsprövning
Llavador Carretero ./. Spanien, 2009-12-15;

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 8/07, 4/08, 5/08, 7/08, 1/09, 4/09, 7/09 och 8/09.

Bristande eller underlåten verkställighet av och följsamhet med domar/beslut, artikel 6.1
Fedotov ./. Moldavien, 2009-12-15; även art. 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Kunashko ./. Ryssland, 2009-12-17;
Kalanoski ./. Makedonien, 2009-12-17;
Volnykh ./. Ryssland, 2009-12-17; ej kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1
Jovanovski ./. Makedonien, 2010-01-07;
Basarba OOD ./. Bulgarien, 2010-01-07; även art. 1 i protokoll nr 1
Popov ./. Bulgarien, 2010-01-07; endast art. 1 i protokoll nr 1
Chelu ./. Rumänien, 2010-01-12;
Kazakevich och nio andra ./. Ryssland, 2010-01-14; även art. 1 i protokoll nr 1, även art. 6 Upphävande

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

 

Diskriminering

Sambata Bihor Greek Catholic Parish ./. Rumänien, 2010-01-12; art 14 o. 6.1 religionstillhörighet, även art. 6.1 Rättvis
Se även under rubrikerna Könsdiskriminering och Särskilda åldersgränser. Se liknande mål i bl.a. nr 3/02 (homosexualitet), 7/03 (inom/utom äktenskap), 8/03 (homosexualitet), 9/03 (medborgarskapskrav), 11/04 (gift/ogift), 1/05 (inom/utom äktenskap), 7/05 (etniskt ursprung), 10/05 (uppehållstillstånd), 3/07 (gift/ogift), 5/07 (könsdiskriminering), 7/07 (en/två föräldrar), 8/07 (rasdiskriminering), 11/07 (krav på medborgarskap, etniskt ursprung), 6/08 (gifta/ogifta, romska barn i särskild klass), 7/08 ( militärt skattefritt avgångsvederlag), 10/08 ( skattefri ersättning beskattad), 11/08 (könsdiskriminering), 1/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering) 2/09 (skattefri förmån beskattad, könsdiskriminering), 3/09 (religion, uppehållstillstånd, ras), 4/09 (religiös tillhörighet, nationalitet), 5/09 (könsdiskriminering), 8/09 (fackföreningstillhörighet)

 
Enskilds klagorätt hindrad eller försvårad, även avskräckande, artikel 34
Melnikov ./. Ryssland, 2010-01-14; ej kränkning art. 34, även art. 3 Undermåliga o. art. 6.1 Rättvis
Shugayev ./. Ryssland, 2010-01-14; domstolens brev till klag. ej levererade, även art. 6 Rättvis
Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 2/03, 6/03, 9/04, 2/05, 4/05, 2/06, 8/06, 1/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 4/08, 7/08 och 7/09.

Expropriation, förstatligande, ockupation, försäljning, återlämnande, krav o dyl. i strid m artikel 1 i protokoll nr 1
Serpil Kaya m.fl. ./. Turkiet, 2010-01-12; mark hänförd till allmän skogsmark utan ersättning

Se liknande mål i bl. a. nr 11/05, 7/07, 9/07 (GC), 10/07, 1/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

 

Frihetsberövande och/eller förlängning därav utan stöd i lag eller på annat sätt i strid med artikel 5.
Leva ./. Moldavien, 2009-12-15; artiklarna 5.1, 5.2, 5.4 och 13

Dzhurayev ./. Ryssland, 2009-12-17; art. 5.1 o. 5.4, olagligt frihetsberövande och avsaknad omprövning

Butusov ./. Ryssland, 2009-12-22; art. 5.4 överklagande prövat i klagandens o. hans advokats frånvaro
Makarenko ./. Ryssland, 2009-12-22; art. 5.3 o.5.4 kränkning, art. 5.1 ej kränkning även art.6.1 o.3 c) o. 10 ej kränkn.
Lexa ./. Slovakien, 2010-01-05; art. 5.1 ej kränkning, art. 5.4 ej fått bemöta bevisning
Abdulkerim Kaya ./. Turkiet, 2010-01-05, art. 5.3
Mehmet Garip Özer m.fl. ./. Turkiet, 2010-01-05, art. 5.3, även artikel 6.1 Skälig tid
Sevim m.fl. ./. Turkiet, 2010-01-05, art. 5.3 o. 5.4, även artikel 6.1 Skälig tid och artikel 13
Petyo Petkov ./. Bulgarien, 2010-01-07; art. 5.1 o 3, även art 3 Undermål. o art.13, art. 6.2 Oskulds., art.1 i prot. nr 1 Beslag
Zvezdev ./. Bulgarien, 2010-01-07; art. 5.3, 5.4, 5.5
Aribaud ./. Luxembourg, 2010-01-07; art. 5.1 f) ej kränkning
Al-Agha ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 5.1, 5.4 o. 5.5, även artikel 3 Undermåliga
Bolos ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 5.4 häktning förlängs i klag:s frånvaro

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Fällande dom, vägrat tillstånd och/eller beslag eller annat ingrepp i yttrandefriheten enligt artikel 10
Gavrilovici ./. Moldavien, 2009-12-15; upprörd far fälld för förtal, även artikel 3 Undermåliga

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09. 

Husrannsakan m.fl. åtgärder i strid med bl.a. artikel 8
Mastepan ./. Ryssland, 2010-01-14; art. 8 ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 9/05, 8/06, 10/06, 8/07, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 1/09, 4/09 och 6/09.

Intrång i egendomsskyddet enligt artikel 1 i protokoll nr 1 – annat än expropriation o dyl.
Kotov ./. Ryssland, 2010-01-14; ej kunnat återfå sparmedel  när bank likviderats

Se andra mål i bl.a. nr 4/03, 7/03, 8/03, 9/03 2/04, 8/04, 9/04, 11/04, 7/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 3/06, 7/06, 9/06, 1/07, 6/07, 7/07, 9/07, 8/08,9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Oskuldspresumtionen - artikel 6.2
Petyo Petkov ./. Bulgarien, 2010-01-07; även art. 5 Frihetsber., art 3 Undermåliga, art.1 i prot. nr 1 Beslag
Rafael Vera Fernandez-Huidobro ./. Spanien, 2010-01-07; ej kränkning, även art. 6.1 Rättvis
Vanjak ./. Kroatien, 2010-01-14; art. 6.2 ej kränkning, även art. 6.1 Rättvis

Se liknande mål i bl.a. nr 1/02, 4/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 3/03, 10/03, 2/04, 4/04, 10/04, 1/05, 5/05, 3/06, 7/06, 9/06, 3/07, 7/07, 9/07, 3/08, 4/08, 5/08, 8/08, 9/08, 11/08, 1/09, 3/09, 4/09, 6/09 och 11/09.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning – artikel 1 i protokoll nr 1
Companhia de Lemos o. 22 andra mål om jordbruksreform ./. Portugal, 2009-12-15;
Vilhena Peres Santos Lanca Themudo e Melo m.fl. ./. Portugal, 2009-12-15;
Bachvarovi ./. Bulgarien, 2010-01-07;
Georgievi ./. Bulgarien, 2010-01-07;
Kayriakovi ./. Bulgarien, 2010-01-07;
Parvanov m.fl. ./. Bulgarien, 2010-01-07;

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/008, 3/08, 4/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09. 

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Akyazici ./. Turkiet, 2009-12-15

 
Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 11/08, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Privat- eller familjeliv inte respekterat – artikel 8
Tapia Gasca o. D. ./. Spanien, 2009-12-22; ej kränkning, mål om vårdnad av bortförd dotter

Se liknande mål i bl.a. nr 9/07, 7/08, 9/08, 10/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Rättvis rättegång? – t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Zapadka ./. Polen, 2009-12-15; art. 6.1, advokat vägrat klaga till kassationsdomstol
Burak Hun ./. Turkiet, 2009-12-15; art. 6.1 brottprovokation
Sabri Aslan m.fl. ./. Turkiet, 2009-12-15; art. 6.1 ej fått rättshjälp
Turan och Turfan ./. Turkiet, 2009-12-15; art. 6.1 och 3 c) fälld pga. utsaga under tortyr o. ej adv. hos polis även art.3 Våld
Shilbergs ./. Ryssland, 2009-12-17; art. 6.1 och 6.1 o fören. med 6.3 c) ej fått närvara, ej rättshjälp, även art. 3 Undermåliga
Werz ./. Schweiz, 2009-12-17; art. 6.1 ej fått del av all bevisning o. ej kunnat bemöta, även art. 6.1 Skälig tid
Parlov-Tkalcic ./. Kroatien, 2009-12-22; art. 6.1 jävsfrågor ej kränkning, även art.6.1 Skälig tid
Bezymyannaya ./. Ryssland, 2009-12-22; art. 6.1 tillgång till domstolsprövning
Sergey Smirnov ./. Ryssland, 2009-12-22; art. 6.1 tillgång till domstolsprövning
Skorobogatykh ./. Ryssland, 2009-12-22; art. 6.1 ej fått närvara vid förhandling, även art. 3 Undermåliga o. art. 13
Wrona ./. Polen, 2010-01-05; art. 6.1 o 3 c), ej fått göra noteringar om hemligt material i s.k. reningsprocess
Musa Karatas ./. Turkiet, 2010-01-05; art. 6.1 i förening m. art. 6.3 c), dömd pga. framtvingad utsaga
Ümit Aydin ./. Turkiet, 2010-01-05; art. 6.1 o. 6.3 c) ej fått försvarare hos polis, art. 6.1 ej fått del av yttr. o Skälig tid
Penev ./. Bulgarien, 2010-01-07;  art 6.3 a) o. b) i fören. m 6.1, ej fått försvara sig mot ändrat åtal
Rafael Vera Fernandez-Huidobro ./. Spanien, 2010-01-07; ej kränkning oberoende domstol, även art. 6.2 Oskuldspres.
Dimopoulos ./. Grekland, 2010-01-07; art. 6.1 tillgång till domstolsprövning
Sambata Bihor Greek Catholic Parish ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 6.1 tillgång t domstolsprövning, även art 14 Diskrim.
Mole ./. Italien, 2010-01-12; art. 6.1 tillgång tilldomstolsprövning
Bakowska ./. Polen, 2010-01-12; art. 6.1 för sen rättshjälp för att klaga ej kränkning
Karl Gottfried Schwarz o. Helmut Martin Schwarz ./. Rumänien, 2001-01-12;art. 6.1åber.grund ej prövad, även Äganderätt
Atanasovski ./. Makedonien, 2010-01-14; art. 6.1, praxis ändrad utan motivering, även art.6.1 Skälig tid
Vanjak ./. Kroatien, 2010-01-14; art. 6.1 ej fått höra vittnen o. dömd på framtvingad utsaga, art. 6..2 Oskuldspresumtion
Popovitsi ./. Grekland, 2010-01-14; art. 6.1 o. 6.3 c)
Melnikov ./. Ryssland, 2010-01-14; ejart.6.1 o. 3 d) ej fått höra medtilltalad, även art. 3 Undermåliga o. art. 34 Enskilds
Shugayev ./. Ryssland, 2010-01-14; art. 6.1 o. 3 c) ej fått jur. biträde vid överklagande, även art. 34 Enskilds

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Kalender ./. Turkiet, 2009-12-15; art. 2 liv och utredning, även art &.1 Skälig tid
Abdulhadi Yildirim ./. Turkiet, 2009-12-15; artikel 2, liv och utredning, självmord i fängelse
Miakyil Mammadov ./. Azerbajdzjan, 2009-12-17; art. 2 brist. utredning av självmord kränkning, rätt t liv ej kränkning
Golubeva ./. Ryssland, 2009-12-17; art. 2 rätt t. liv kränkning, utredning ej kränkning, polis skjutit i st.f. gripit person
Railean ./. Moldavien, 2010-01-05; art. 2 bristande utredning
Babat m.fl. ./. Turkiet, 2010-01-12; art. 2 rätt t. liv ej kränkning, brist. utredning kränkning

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 1/08, 2/08, 3/08, 6/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 6/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte eller transporter och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 2 eller 3
Gavrilovici ./. Moldavien, 2009-12-15; även artikel 110 Fällande
Shilbergs ./. Ryssland, 2009-12-17; art. 3, även art 6 Rättvis
Skorobogatykh ./. Ryssland, 2009-12-22; art. 3 behandling även art. 6.1 Rättvis och art. 13
Petyo Petkov ./. Bulgarien, 2010-01-07; balaklavatvång, även art. 5 Frihetsber., art. 6.2 Oskuldspr., art.1 i prot. nr 1 Beslag
Stoyan Mitev ./. Bulgarien, 2010-01-07; ej kränkning försämrad sjukvård
Onoufriou ./. Cypern, 2010-01-07; art. 3 behandling, art 8 o. art. 13, isolering m besöksförbud
Al-Agha ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 3 behandling, även artikel 5 Frihetsberövande
Aharon Schwartz ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 3 behandling
Melnikov ./. Ryssland, 2010-01-14; art. 3 behandling, även art. 6.1 Rättvis och art. 34 Enskilds
Moskalyuk ./. Ryssland, 2010-01-14; art. 3 behandling

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 10/06, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut – artikel 6.1
Kraynova o. Kraynov och nio andra pensionärer ./. Ryssland, 2009-12-17; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ryabov och 151 andra ./. Ryssland, 2009-12-17; även artikel 1 i protokoll nr 1
Gudkov ./. Ryssland, 2009-12-22; även artikel 1 i protokoll nr 1
Talysheva ./. Ryssland, 2009-12-22; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kazakevich och nio andra ./. Ryssland, 2010-01-14; även art. 1 i protokoll nr 1, även art. 6 Bristande verkst.

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Utvisning, vägrat uppehållstillstånd m m  i strid med artikel 8A.W. Kahn ./. U K, 2010-01-12; hela familjen i U K o. inga band m Pakistan

Se liknande mål i bl.a. nr 7/02, 2/03, 4/03, 7/03, 7/05, 10/05, 2/06, 6/06, 10/06, 11/06, 1/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 11/07, 8/08, 1/09, 3/09, 4/09 och 11/09.

Våld från polis/säkerhetspolis eller i fängelse i Turkiet m.fl. länder
Turan och Turfan ./. Turkiet, 2009-12-15; art.3 behandling och utredning, även art. 6.1 o. 3.c) Rättvis

Denis Vasilyev ./. Ryssland, 2009-12-17; art. 3 behandl. o. utredn., bristande hjälp t skadad, brist. sjukvård, även art.13
Palushi ./. Österrike, 2009-12-22; artikel 3 misshandel och vägrad sjukvård i isoleringscell
Paduret ./. Moldavien, 2010-01-05; art. 3 tortyr och utredning
Sashov m.fl. ./. Bulgarien, 2010-01-07; art. 3 behandling o utredning
Galotskin ./. Grekland, 2010-01-14; art. 3 behandling o. utredning, även art. 6.1 Skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 4/07, 5/07, 6/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 5/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

Åtalad el. dömd två gånger för samma brott i strid med artikel 4 i protokoll nr 7
Tsonyo Tsonev ./. Bulgarien (nr 2), 2010-01-14;fått böter av borgmästare o. dömd i domstol för samma gärning.
Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 8/04, 6/07, 2/09, 6/09 och 7/09.

Äganderätt till, vräkning, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Karl Gottfried Schwarz o. Helmut Martin Schwarz ./. Rumänien, 2001-01-12; art. 1 i prot. nr 1, även art.6 Rättvis
Dumitru Georgescu o. Ion Georgescu ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 1 i protokoll nr 1
Alexandra Maria Popescu ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 1 i protokoll nr 1
Seceleanu m.fl. ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 1 i protokoll nr 1
Emilian Stefanescu ./. Rumänien, 2010-01-12; art. 1 i protokoll nr 1 o. art. 6.1 bristande verkställighet

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06, 11/06, 1/07, 2/07, 3/07, 5/07, 6/07, 7/07, 8/07, 9/07, 10/07, 11/07, 1/08, 2/08, 3/08, 4/08, 6/08, 7/08, 8/08, 9/08, 10/08, 11/08, 1/09, 2/09, 3/09, 4/09, 5/09, 6/09, 7/09, 8/09, 9/09, 10/09 och 11/09.

 

"SKÄLIG TID"
Under perioden har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven i och utdragna frihetsberövanden enligt artikel 5.3 och 5.4.

 

ARTIKEL 6.1

15 december
Kalender ./. Turkiet (4314/02) skadestånd tågolycka, även art.2 Turkiet eller annan stat
Narin ./. Turkiet (18907/02) skadeståndsmål 
Kučera ./. Slovakien (29749/05)
Paldan ./. Slovakien (18968/05)
Špatka ./. Slovakien (36528/05)
Bilgeç ./. Turkiet (28578/05)
17 december
Georginis-Giorginis ./. Grekland (3271/08) brottmål
Kolchinayev ./. Ryssland (28961/03) brottmål
Werz ./. Schweiz (22015/05) brottmål, även art. 6.1 Rättvis
22 december
Parlov-Tkalcic ./. Kroatien (24810/06) försäkringsbolags talan om återbäring av trafikskadeersättning
Jesse ./. Tyskland (10053/08) kommittéavgörande
Kressin ./. Tyskland (21061/06) kommittéavgörande
Gorovaya ./. Ryssland (20882/04)
Lekhanova ./. Ryssland (43372/06)
MP Kineskop ./. Ryssland (16141/05)
Makarova ./. Ryssland (20886/04)
5 januari
Impar Ltd ./. Litauen (13102/04) skattemål
Sulcas ./. Litauen (35624/04) brottmål, även artikel 13
Kulik ./. Polen (40909/08) brottmål
Cudowscy ./. Polen (34591/04)
Śliwiński ./. Polen (40063/06)
Mustafa Gürbüs ./. Turkiet (6016/04)
Yardımcı ./. Turkiet (25266/05)
7 januari
Maxim Dimitrov ./. Bulgarien (36552/03) brottmål
Ivanovi ./. Bulgarien (14226/04)
Gargasoulas ./.  Grekland (51500/07)
Pikoula m.fl.  ./.  Grekland (1545/08)
Von Koester ./.  Tyskland (nr 1) (40009/04)
Karokis ./.  Grekland (17461/08) även artikel 13
Mageiras ./.  Grekland (9893/08) även artikel 13
12 januari
Suuripää ./. Finland (43151/02) brottmål, även artikel 6.1 Avsaknad offentlig förhandling
Gesla ./. Polen (15915/07) brottmål
Paliga ./. Polen (7975/07)
Dogru Avsar ./. Turkiet (14310/05)
ARTIKEL 5.3
12 januari
Bista ./. Polen (22807/07) för lång häktningstid
14 januari
Pavlova ./. Bulgarien (39855/03) även artikel 13
Tsasnik o. Kaonis ./. Grekland (3142/08) även artikel 13

 

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.




Senast ändrad: 2011-04-12