JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 1 2007

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 14 december 2006 - den 11 januari 2007. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt". Numera finns det också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Mabroki mot Sverige, 2006-11-21
Beslut om bl.a. utvisning innebär inte prövning av civila rättigheter eller anklagelse för brott och kravet på ett rättvist förfarande enligt artikel 6.1 är därför inte tillämpligt.

Dom

Klemenco Nord AB mot Sverige, 2006-12-19
Att hovrätt endast instämde i tingsrättens motivering och inte lämnade några egna skäl för sitt beslut att avslå överklagandet innebar inte att förfarandet inte var rättvist i den mening som avses i artikel 6.1.

Domar mot andra länder

Bogdanovski mot Italien, 2006-12-14
Trots att beslut om frigivande inte verkställdes förrän efter tre dagar skedde det inte någon kränkning av artikel 5.1

Mattei mot Frankrike, 2006-12-19
När det brott som lett till fällande dom i första instans omrubricerades efter överklagande utan att den anklagade upplystes om detta och kunde försvara sig mot den nya anklagelsen skedde det en kränkning av artikel 6.1 och 3 a) och b).

Oferta Plus S.R.L. mot Moldavien, 2006-12-19
Utebliven verkställighet av dom under nära fyra år, upphävande av lagakraftvunnen dom, återupptagande av brottmål och avsaknad av domskäl innebar en kränkning av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1. När anklagelse för brott väcktes först sedan staten informerats om klagomålet till Europadomstolen och när samtalsrum i häkte inte medgav att den anklagade och hans advokat kunde tala förtroligt om hans klagomål till Europadomstolen kränktes artikel 34.

Popova mot Ryssland, 2006-12-21
Nationella domstolar gav upp försöken att kalla en klagande till förhandling och beslöt i stället att avbryta förfarandet samt underrättade inte skyndsamt den klagande om detta och om skälen för beslutet. Därmed kränktes rätten till domstol enligt artikel 6.1.

Bartik mot Ryssland, 2006-12-21
Femårig begränsning av rätten att lämna sitt land för en person som arbetat med topphemligt material kränkte artikel 2 i protokoll nr 4.

Petar Vasilev./. Bulgarien, 2006-12-21
Begränsad formell prövning eller avsaknad av prövning av frihetsberövandes laglighet kränkte artikel 5.4.

Kwiecien mot Polen, 2007-01-09
Sträng påföljd för uttalanden i öppet brev om oduglighet hos en person som kandiderade i lokalt val kränkte artikel 10.

Fener Rum Erkek Lisesi Vakfi mot Turkiet, 2007-01-09
När äganderätt till fast egendom, trots myndigheternas tidigare godkännande av förvärven, upphävdes med stöd av ett nära 20 år efter förvärven tillkommet rättsfall, kränktes artikel 1 i protokoll nr 1.

Arnolin m.fl. mot Frankrike, 2007-01-09
Aubert m.fl. mot Frankrike, 2007-01-09
Införande av ny lag som ändrade gällande praxis, vilken varit till de klagandes förmån och som gavs retroaktiv tillämpning i pågående processer, kränkte artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Russian Conservative Party of Entrepreneurs mot Ryssland, 2007-01-11
Omprövning av en slutlig dom genom ett tillsynsförfarande som medförde att ett parti och en av dess företrädare diskvalificerades från att ställa upp i parlamentsval var inte proportionerlig i förhållande till sitt syfte och kränkte artikel 3 i protokoll nr 1 samt artikel 13. När erlagd valavgift inte återbetalades till partiet kränktes även artikel 1 i protokoll nr 1.

Kuznetsov m.fl. mot Ryssland, 2007-01-11
Avbrytande av möte som hölls av Jehovas vittnen saknade stöd i lag och kränkte därför artikel 9 och när de nationella domstolarna bortsåg från kärnfrågan om religionsfrihet kränktes rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1.

Domar och beslut i Grand Chamber

Markovic m.fl. mot Italien, 2006-12-14
När skadeståndstalan mot Italien, grundad på Italiens deltagande i NATO-räder mot Belgrad under Kosovokonflikten, inte prövades i sak pga. bristande jurisdiktion, skedde det inte någon kränkning av artikel 6.

Anheuser-Busch Inc. mot Portugal, 2007-01-11
När nationell domstol vid prövning av rätt till registrering av varumärket ”Budweiser” dömde till den klagandes nackdel men tillämpade nationell lag och praxis utan godtycke eller uppenbar oskälighet kränktes inte artikel 1 i protokoll nr 1.

SVENSKA DOMAR

Förvaltningsdomstolar

Regeringsrättens dom den 15 december 2006 i mål 5885-06 angående rättsprövning.

ALLMÄNT

Enligt den preliminära statistiken per den 31 november 2006 hade det till nämnda datum kommit in i runda tal 46 050 klagomål, vilket är en ökning med 11 % i förhållande till föregående års 41 400 klagomål för motsvarande period. 1 245 klagomål har förklarats admissible, en ökning med 114 %. 27 568 klagomål har avgjorts, 1 398 genom dom och 26 170 genom beslut att förklara klagomålet inadmissible eller genom att målet avskrivits. 11 481 klagomål har avgjorts genom administrativa beslut när klagomålet inte fullföljts och där akten har förstörts. Domstolens balanser uppgick den 1 december till 89 350 mål vilket är en ökning med 10 % från den balans om 81 000 mål som förelåg vid årsskiftet.

LÄNKAR

Domstolen har en värdefull Human Rights-portal. Här nedan lämnas några länkar som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till Europadomstolens förteckning över domar och beslut:
Engelska: List of Recent Judgments
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=668105&skin=hudoc-en&action=request
Franska: Liste des arrêts récent
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=545504&skin=hudoc-fr&action=request

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr


EUROPADOMSTOLENS DOMAR
Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut förklara ansökan helt eller delvis inadmissible

Mabroki mot Sverige
(Ansökan nr 22556/05, beslut den 21 november 2006)
Beslutet finns endast på engelska.

Beslut om bl.a. utvisning innebär inte prövning av civila rättigheter eller anklagelse för brott och kravet på ett rättvist förfarande enligt artikel 6.1 är därför inte tillämpligt.

M kom till Sverige från Tunisien i augusti 2001 men myndigheterna blev först uppmärksammade på att han befann sig här när polisen av en tillfällighet bad om hans identitetshandlingar. Eftersom han befann sig i landet olagligen förberedde polisen en omedelbar utvisning. Vid den tidpunkten uppgav M att han riskerade att bli förföljd om han skickades tillbaka till Tunisien och ärendet överlämnades till invandrarmyndigheten. M ansökte om asyl och åberopade bl.a. att han blivit förhörd och torterad pga. att hans bror, som var gift med en algerisk kvinna, ansågs tillhöra en terroristorganisation och utgöra en fara för Tunisien. M hade tvingats sluta skolan och var därför handikappad på arbetsmarknaden. Migrationsverket avslog hans ansökan och M överklagade utan framgång. Han gav in förnyade ansökningar som också avslogs. På Europadomstolens anmaning beslöt regeringen att inhibera verkställigheten av utvisningsbeslutet. I maj 2006 fattade Migrationsverket ett nytt beslut enligt den tillfälliga ändringen i utlänningslagen och avslog även vid denna prövning M:s ansökan om asyl. - I Europadomstolen klagade M över att han, om han tvingades återvända till Tunisien, skulle utsättas för behandling i strid med artikel 3. Han klagade också över att han inte fått ett rättvist förfarande i enlighet med artikel 6.1.

Europadomstolen erinrade om att enligt dess praxis innebär beslut om inresa, vistelse och utvisning av främlingar inte ett avgörande av en fråga om civila rättigheter eller av en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6.1. Nämnda artikel är därför inte tillämplig i målet. Klagomålet i denna del var därför uppenbart ogrundat. Domstolen förklarade därför enhälligt målet i denna del för inadmissible.

När det gällde frågan om admissibility enligt artikel 3 fann domstolen att den inte kunde avgöras på föreliggande handlingar utan att målet skulle kommuniceras med den svenska regeringen. Domstolen vilandeförklarade målet i denna del.

HÄNVISNING
Maaouia ./. Frankrike, dom (GC) 2000-10-15

Dom

Klemenco Nord AB mot Sverige
(Ansökan nr 73841/01, dom den 19 december 2006)
Domen finns endast på engelska.

Att hovrätt endast instämde i tingsrättens motivering och inte lämnade några egna skäl för sitt beslut att avslå överklagandet innebar inte att förfarandet inte var rättvist i den mening som avses i artikel 6.1.

Klemenco Nord AB, bolaget, förde med hjälp av advokaten A en skadeståndstalan mot företaget X. Bolaget fick ingen framgång i tingsrätten men fick bifall efter överklagande till hovrätten som dock satte ned ersättningsbeloppet. Efter förhandling i hovrätten förklarade bolaget att det inte längre hade förtroende för A som därför drog sig tillbaka från uppdraget. I Högsta domstolen, som undanröjde hovrättens dom och fastställde tingsrättens dom, företräddes bolaget av en annan advokat. I juni 1993 stämde bolaget A inför tingsrätten och hävdade att hon varit vårdslös när hon företrädde bolaget inför tingsrätt och hovrätt och att hon underlåtit att åberopa ett standardavtal, EÅ 85, som grund för bolagets yrkande. Bolaget yrkade att A skulle åläggas att betala ett skadestånd om nära 1,5 mkr. A bestred yrkandet och menade att hon utfört sitt uppdrag med vederbörlig omsorg. Båda parter gav in omfattande argumentation och handlingar och tingsrätten höll tre förberedande möten med parterna. Huvudförhandling hölls i januari 1996 och i dom en månad senare avslogs bolagets yrkande. Bolaget överklagade och hovrätten tillät den nya bevisning som bolaget lagt fram. Hovrätten meddelade dom vari tingsrättens dom fastställdes utan att hovrätten lämnade några egna domskäl utan bifogade tingsrättens dom som bilaga till sin egen. Bolaget klagade vidare men Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd i oktober 2000. - I Europadomstolen klagade bolaget över att det inte fått en domstolsprövning inom skälig tid och över att hovrätten inte lämnat några egna skäl för sin dom.

Europadomstolen konstaterade att målet inte gällde någon komplicerad fråga men att akten i målet var voluminös och därför svår att överblicka. Vidare konstaterades att bolaget självt var ansvarigt för vissa fördröjningar genom att det begärt förlängning av ett flertal tidsfrister. Men detta förhållande hade inte ensamt orsakat det utdragna förfarandet. Tvärtom kunde det konstateras att det fanns perioder där inget alls hänt i målet och särskilt under tiden i hovrätten och att detta berott på domstolarna. Handläggningen av målet hade inte gynnat ett avgörande inom skälig tid. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 6.1.

När det gällde klagomålet över att hovrätten inte lämnat några skäl för sin dom erinrade domstolen om att det enligt domstolens praxis krävs att domstolar på ett lämpligt sätt redovisar de skäl som de grundar sina beslut på. Omfattningen av detta krav kan variera beroende på beslutets art och måste bedömas i ljuset av omständigheterna i målet. Emellertid krävs det inte att det lämnas ett svar på varje argument. Därför kan en appellationsdomstol när den avslår ett överklagande i princip endast ansluta sig till de skäl som lämnats av den lägre instansen. I det aktuella målet hade tingsrätten lämnat utförliga skäl för sin dom som inte lämnade utrymme för något tvivel om hur domstolen dragit sina slutsatser. Förfarandet i tingsrätten hade varit rättvist och bolaget hade på ett effektivt sätt kunnat överklaga. I hovrätten hade det hållits en muntlig förhandling där båda parter kunnat utveckla sina synpunkter och bolaget hade fått en kontradiktorisk och rättvis rättegång där. Domstolen betonade att kravet på en motiverad dom fyller funktionen att ge parterna möjlighet till ett effektivt överklagande och att visa att domstolen lyssnat på vad parterna anfört. Genom att fastställa tingsrättens dom och ta den som bilaga till sin egen dom hade hovrätten visat för parterna att den instämde i underinstansens motivering och att den nya bevisning som lagts fram i hovrätten inte ändrade den bedömningen. Europadomstolen fann att hovrättens dom var tillräckligt klar och att den inte utgjorde något hinder för ett effektivt överklagande till Högsta domstolen. Domstolen fann därför att förfarandet i sin helhet var rättvist i den mening som avses i artikel 6.1. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet i denna del för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1 - skälig tid
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Artikel 6.1 - rättvis rättegång
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Helle ./. Finland, dom 1997-12-19
Suominen ./. Finland, dom 2003-07-01(jfr nr 7/03)

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Bogdanovski mot Italien
(Ansökan nr 72177/01, dom den 14 december 2006)
Domen finns endast på franska.

Trots att beslut om frigivande inte verkställdes förrän efter tre dagar skedde det inte någon kränkning av artikel 5.1

B hävdade att hans namn är KB och att han är serbisk medborgare. Han förnekade att han var MB som var efterlyst av de jugoslaviska myndigheterna. B beviljades flyktingstatus i Italien i mars 2000. Han greps emellertid i september samma år för att utlämnas enligt en internationell efterlysning av MB, som anklagades för mord och olaga vapeninnehav. När B förnekade att han var den person som söktes genom Interpol, togs det fram rapporter om hans fingeravtryck, hans handstil och hans mått. I oktober 2001 upphävde justitieministern beslutet om utvisning med motiveringen att en person som beviljats flyktingstatus inte kan utvisas. B frigavs den 9 oktober 2001. - I Europadomstolen hävdade B att frihetsberövandet i syfte att utvisa honom varit olagligt och han klagade över att han inte frigivits omedelbart när beslutet att hålla honom i förvar hade upphävts. Han åberopade artikel 5.1 och 5.

Europadomstolen erinrade om att artikel 5.3, som ger var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten en rätt till rättegång inom skälig tid, endast gäller frihetsberövanden enligt artikel 5.1 c). Artikel 5.3 är därför inte tillämplig i fall som avses i artikel 5.1 f). Om emellertid utvisningsförfarandet inte handläggs av myndigheterna med erforderlig skyndsamhet upphör frihetsberövandet att vara berättigat enligt artikel 5.1 f). M var frihetsberövad i drygt ett år. De italienska myndigheterna måste hållas ansvariga för ett flertal dröjsmål. Dessa dröjsmål som sammanlagt lett till sex månaders fördröjning var emellertid inte av den arten att de berättigade till slutsatsen att förfarandet i sin helhet varit överdrivet utdraget. Man kunde inte förebrå myndigheterna för att de gått försiktigt fram för att inte orsaka M en irreparabel skada och de kunde inte frige honom innan de fått nödvändiga upplysningar om hans status som flykting och om vilka risker han skulle kunna utsättas för i Jugoslavien. Dröjsmålet med att frige M var inte överdrivet långt och inte oskäligt. Dessutom var ärendet inte okomplicerat. Vidare hade M:s vägran att genomgå vissa undersökningar också bidragit till det utdragna förfarandet. Även om utvisningsförfarandet varit långdraget hade det inte varit överdrivet långt och frihetsberövandet hade inte vid något tillfälle upphört att vara berättigat. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 5.1 f).

När det gällde dröjsmålet med frigivandet sedan utvisningsbeslutet upphävts erinrade domstolen om att konventionen avser att ge konkreta och effektiva rättigheter och inte bara teoretiska och illusoriska. Förteckningen över undantag från rätten till frihet enligt artikel 5 har en uttömmande karaktär och skall tolkas snävt för att överensstämma med syftet att säkerställa att ingen berövas friheten godtyckligt. I förevarande fall hade justitieministern återkallat utvisningsbeslutet den 5 oktober 2001 med motiveringen att det inte var förenligt med M:s flyktingstatus. Ministern informerade dagen därpå appellationsdomstolen om beslutet. Enligt Europadomstolen var ministerns beslut inte att uppfatta som ett förordnande om frigivande utan som ett politiskt uttalande som det ankom på de rättsliga myndigheterna att pröva och tolka för att kunna avgöra vilken betydelse det skulle få för de säkerhetsåtgärder som vidtagits i fråga om M. Appellationsdomstolen fattade beslut om frigivande den 8 oktober 2001 men det framgår inte vid vilken tidpunkt detta skedde. Domstolen kunde därför inte konstatera annat än att de italienska myndigheterna, sedan tvivlen om M:s rättsliga ställning väl skingrats, inte hade handlat med den skyndsamhet som krävs för att lösa de administrativa formaliteterna för att verkställa frigivningsbeslutet men att de ansträngt sig för att reducera dröjsmålet till ett minimum. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 5.1 och att det därför inte heller skett någon kränkning av artikel 5.5.

HÄNVISNINGAR
De Wilde, Ooms o. Versyp ./. Belgien, dom 1971-06-18
Quinn ./. Frankrike, dom 1995-03-22
Whitehead ./. Italien, kommissionens beslut 1989-03-11
Eid ./. Italien, beslut 2002-01-22 
Kamasinski ./. Österrike, dom 1989-12-19
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Bojinov ./. Bulgarien, dom 2004-10-28 (jfr nr 10/04)
Giulia Manzoni ./. Italien, dom 1997-07-01
Picaro ./. Italien, dom 2005-06-09
Wassink ./. Nederländerna, dom 1990-09-27
N.C. ./. Italien, dom (GC) 2002-12-18 (jfr nr 1/03)

Mattei mot Frankrike
(Ansökan nr 34043/02, dom den 19 december 2006)
Domen finns endast på franska.

När det brott som lett till fällande dom i första instans omrubricerades efter överklagande utan att den anklagade upplystes om detta och kunde försvara sig mot den nya anklagelsen skedde det en kränkning av artikel 6.1 och 3 a) och b).

M var vid den aktuella tidpunkten sammanboende med S, som var den f.d. ledaren för den korsikanska nationaliströrelsen. I december 1996 underrättades M formellt om att hon var föremål för en utredning p.g.a. misstanke om planerade terroristhandlingar, återuppbyggande av en upplöst organisation och utpressningsförsök, allt relaterat till terrorism. I mars 2000 dömdes M och S till vardera fyra års fängelse för förberedelse till terroristhandlingar och försök till utpressning. Sedan hon överklagat dömdes M för medhjälp till utpressningsförsök och förberedelse till terroristhandlingar till tre års fängelse varav ett år villkorligt. Hon klagade och begärde laglighetsprövning och hävdade bl.a. att eftersom gärningarna hade rubricerats om av appellationsdomstolen till medhjälp så hade hon inte haft möjlighet att försvara sig mot den anklagelsen. Hennes överklagande avslogs. - I Europadomstolen påstod M att hon inte kunnat försvara sig mot de nya anklagelserna och åberopade artikel 6.1 och 3 a) och b).

Europadomstolen erinrade om att utformningen av artikel 6.3 visar nödvändigheten av att speciell noggrannhet iakttas när en person skall underrättas om en anklagelse och om att anklagelsen spelar en avgörande roll för det straffrättsliga förfarandet. Straffrättsligt är det ett viktigt villkor för att likställdheten i processen skall kunna upprätthållas att den anklagade får exakta och fullständiga upplysningar om de anklagelser som riktas mot honom. Omrubriceringen i det aktuella fallet hade inte saknat betydelse för den fällande domen, vilket särskilt framgår av att appellationsdomstolen ändrade det straff som underinstansen bestämt till ett mildare straff och man kunde inte spekulera i vilket straff som skulle ha dömts ut om M fått försvara sig mot den nya anklagelsen. Domstolen fann att det skett en inskränkning av M:s rätt att få detaljerade upplysningar om innebörden av och grunden för den anklagelse som riktades mot henne liksom av hennes rätt att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och 3 a) och b).

HÄNVISNINGAR
Pélissier o. Sassi ./. Frankrike, dom (GC) 1999-03-25
Kamasinski ./. Österrike, dom 1989-12-19

Oferta Plus S.R.L. mot Moldavien
(Ansökan nr 14385/04, dom den 19 december 2006)
Domen finns endast på engelska.

Utebliven verkställighet av dom under nära fyra år, upphävande av lagakraftvunnen dom, återupptagande av brottmål och avsaknad av domskäl innebar en kränkning av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1. När anklagelse för brott väcktes först sedan staten informerats om klagomålet till Europadomstolen och när samtalsrum i häkte inte medgav att den anklagade och hans advokat kunde tala förtroligt om hans klagomål till Europadomstolen kränktes artikel 34.

Klagande är ett bolag i Moldavien. Bakgrunden till målet finns i en serie komplexa avtal som ingicks 1997 och som avsåg import av elektrisk kraft från Ukraina till Moldavien. Bolaget väckte talan mot finansministeriet när det vägrade betala en statsobligation som utfärdats till förmån för bolaget. I oktober 1999 dömde den ekonomiska domstolen i Chisinau till bolagets fördel och bekräftade dess rätt att erhålla betalning med 20 miljoner MDL från finansdepartementet. Trots att bolaget förde talan om verkställighet i februari 2000 erhöll det aldrig hela beloppet utan det fick endast 5 miljoner MDL i början av 2004. I april 2004 upplyste bolaget regeringens ombud om att det klagat till Europadomstolen och i juni samma år inledde finansdepartementet ett omprövningsförfarande avseende den lagakraftvunna domen från den 27 oktober 1999. Den 12 juli 2004 biföll Högsta domstolen departementets begäran och upphävde den överklagade domen och förordnade om att förfarandet skulle återupptas. Den återupptagna prövningen slutade med en dom till förmån för regeringen. Den 19 oktober 2004 inleddes ett brottmålsförfarande mot bolaget avseende påstådd förskingring. Målet avskrevs dock ett år senare. Den 15 februari kommunicerades bolagets klagomål till Europadomstolen med regeringen och den 26 april återupptogs brottmålet mot bolaget och senare anklagades bolagets VD formellt för att ha förskingrat 5 miljoner MDL och för försök till förskingring av 15 miljoner MDL. Han arresterades och sattes i häkte den 9 augusti 2006. Han överklagade frihetsberövandet och hävdade att anklagelserna mot honom var påhittade och de utgjorde en form av utpressning för att få bolaget att ta tillbaka sin ansökan hos Europadomstolen. Hans överklagande avslogs. - I Europadomstolen klagade bolaget över att domen från oktober 1999 inte hade verkställts och över Högsta domstolens felaktiga upphävande av den lagakraftvunna domen i oktober 2004. Bolaget hävdade också att det brottmål som inletts mot dess VD var påhittat och att det inletts för att avskräcka bolaget från att fullfölja sin ansökan till Europadomstolen. Det klagade vidare över att myndigheterna hindrat dess advokat att träffa VD:n under förhållanden där de kunde tala förtroligt utan risk för avlyssning, vilket hindrat dem från att förbereda försvaret. Bolaget åberopade artikel 6.1, artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 34.

Europadomstolen fann att den bristande verkställigheten och det därpå följande oegentliga upphävandet av domen från oktober 1999 innebar att bolaget berövades de flesta av de fördelar som följde av domen som förblev verkställbar under tre år och åtta månader. Genom att återuppta målet kränkte Högsta domstolen rättssäkerhetsprincipen och bolagets rätt att få tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1. Genom att inte lämna några skäl för sitt avgörande bröt appellationsdomstolen mot bolagets rätt till en rättvis rättegång. Sammantaget uppfyllde förfarandet inte kraven på en rättvis rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen erinrade vidare om att en rätt att enligt en dom erhålla betalning innebär ”egendom” i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. Domstolen konstaterade att bolaget hade en verkställbar fordran pga. av domen den 19 oktober 1999 och att den förblev utan verkställighet i vart fall fram till december 2003. Det var således omöjligt för bolaget att få domen verkställd mellan februari 2000 och december 2003 och detta medförde ett intrång i dess rätt till respekt för sin egendom. Förhållandet vidmakthölls genom upphävandet av domen i juli 2004. Mot denna bakgrund och med hänsyn till det som domstolen funnit i fråga om artikel 6 hade de moldaviska myndigheterna inte lyckats upprätthålla en rimlig jämvikt mellan bolagets intressen och andra berörda intressen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 1 i protokoll nr 1.

Domstolen erinrade härefter om att det är av största vikt för att systemet med enskild klagorätt enligt artikel 34 skall fungera effektivt att klagande eller potentiella klagande har möjlighet att kommunicera fritt med domstolen utan att utsättas för påtryckningar från myndigheterna om att återkalla eller ändra sina klagomål. Domstolen konstaterade att anklagelserna för brott mot bolaget inte stämde överens med det som den civila domstolen hade funnit, att bolagets VD anklagades för brott första gången efter det att regeringen hade informerats om bolagets ansökan till domstolen och andra gången sedan bolagets klagomål kommunicerats med regeringen. På grund av det material som förelåg ansåg domstolen att det fanns tillräckligt starka skäl för att anta att dessa brottmålsanklagelser syftade till att avskräcka bolaget från att fullfölja sitt klagomål. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 34.

Slutligen konstaterade domstolen att det förhållandet att samtalen mellan advokat och klient inte kunnat vara konfidentiella i häktet hade varit ett allvarligt problem för hela advokatkåren i Moldavien under lång tid och att bolagets VD och dess advokat hade haft rimlig anledning att befara att de inte kunde samtala förtroligt i häktets samtalsrum. Domstolen konstaterade vidare att det inte fanns någon öppning i den glasskiva som skilde VD:n från advokaten och att de därför inte hade kunnat utbyta handlingar i förtroende. Hindren för VD:n att diskutera sitt klagomål till Europadomstolen med sin advokat påverkade hans enskilda klagorätt. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 34 även i detta hänseende.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6
Prodan ./. Moldavien, dom 2004-05-18 (jfr nr 6/04)
Istrate ./. Moldavien, dom 2006-06-13
Ruiz Torija ./. Spanien, dom 1994-12-09
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Rosca ./. Moldavien, dom 2005-03-22
Popov ./. Moldavien (nr 1), dom 2005-01-18
Popov ./. Moldavien (nr 2), dom 2005-12-06
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Artikel 1 i protokoll nr 1
Burdov ./. Ryssland, dom 2002-05-07 (jfr nr 5/02)
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Artikel 34
Akdivar m.fl. ./. Turkiet, dom 1996-09-16
Aksoy ./. Turkiet, dom 1996-12-18
Kurt ./. Turkiet, dom 1998-05-25
Campbell ./. U K, dom 1992-03-25
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Sarban ./. Moldavien, dom 2005-10-04

Popova mot Ryssland
(Ansökan nr 23697/02, dom den 21 december 2006)
Domen finns endast på engelska.

Nationella domstolar gav upp försöken att kalla en klagande till förhandling och beslöt i stället avbryta förfarandet samt underrättade inte skyndsamt den klagande om detta och om skälen för beslutet. Därmed kränktes rätten till domstol enligt artikel 6.1.

P avskedades från sin tjänst på en lokbangård 1993 och hon stämde därefter arbetsgivaren och yrkade att återinsättas på tjänsten samt betalning av retroaktiva lönefordringar och förmåner. Tingsrätten dömde i december 1993 till hennes förmån. Domen vann laga kraft. P återinsattes i arbete i januari 1994 men hon flyttades den 5 januari till andra uppgifter. Hon vägrade utföra de nya uppgifterna och arbetsgivaren utfärdade disciplinpåföljd för henne den 10 och 31 januari 1994. Den 2 februari flyttades P till en annan tjänst. P klagade på besluten den 5, 10 och 31 januari och den 2 februari hos domstol och yrkade lön för sex arbetsdagar. Tingsrätten upphävde besluten av den 10 och 31 januari men avslog överklagandet i övrigt. Denna dom upphävdes emellertid sedan P överklagat och målet visades åter för ny prövning. Tingsrättens domar upphävdes härefter upprepade gånger och målet återförvisades för ny prövning senast den 1 april 1997. Under tiden hade P åter avskedats i juni 1995 och hon ändrade därför sina yrkanden till att hon skulle återinsättas på sin tjänst och att hon skulle få lön för tiden fram till dess samt att hon också skulle tillerkännas ett skadestånd. I september 1997 flyttade P och hon underrättade tingsrätten om sin nya adress. I juli 1998 flyttade P igen men hon behöll denna gång sin postadress på den gamla adressen där hennes dotter fortsatte att bo. I november 1998 fick hon till nämnda postadress ett brev från presidenten i regiondomstolen med upplysning om att det kommit in en ansökan om omprövning av den domstolens domar den 24 september 1996 och den 1 april 1997 i ett tillsynsförfarande, om att förhandling skulle hållas den 13 november 1998 och att det inte var nödvändigt att hon var närvarande. Genom dom den 13 november 1998 ändrade regiondomstolen skälen för sin dom den 24 september 1996 och beslöt att tingsrätten skulle göra en ny prövning av P:s yrkanden. Tingsrätten försökte flera gånger att kalla P till förhandling men kunde inte få tag på henne. Under år 2000 klagade P till den ryske riksåklagaren och till en parlamentsledamot över det utdragna rättegångsförfarandet. Tingsrätten kallade under de följande åren P till förhandling utan att få tag på henne och beslöt den 25 december 2001 att avbryta förfarandet, eftersom P inte infunnit sig vare sig den 22 november 2000 eller den 25 december 2001 och eftersom hon inte hade upplyst rätten om anledning till att hon inte infann sig samt då hon tycktes ha förlorat intresset för sitt mål. P klagade till flera olika instanser som t.ex. Högsta domstolen och Riksåklagaren men fick inte några svar annat än ett den 8 augusti 2005 då presidenten i regiondomstolen skickade henne en kopia av beslutet den 25 december 2001. - I Europadomstolen klagade P över att de nationella domstolarnas beslut att avbryta handläggningen av hennes mål utan underrättelse innebar att hon fråntagits sin rätt att få sina yrkanden prövade i domstol inom skälig tid.

Europadomstolen fann att klagomålet väckte frågan om P:s rätt att få tillgång till en domstol och erinrade om artikel 6 avser att ge var och en rätt att få ett yrkande som gäller hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter prövade i domstol och att av ”rätten till domstol” utgör rätten att få tillgång, dvs. rätten att väcka en talan i domstol i civila frågor, en aspekt. Med hänsyn till omständigheterna i målet och särskilt till att beslutet att avbryta förfarandet hade fattats utan lämplig underrättelse om vilka skäl och antaganden som beslutet grundats på samt då det inte delgavs P skyndsamt, fann domstolen att de nationella myndigheternas underlåtenhet att pröva P:s yrkanden hade fråntagit henne rätten att få tillgång till domstolsprövning. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 6.1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet avseende prövning inom skälig tid.

HÄNVISNINGAR
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Multiplex ./. Kroatien, dom 2003-07-10 (jfr nr 7/03)
Kutic ./. Kroatien, dom 2002-03-01
Ashingdane ./. U K, dom 1985-05-28
Sukhorubchenko ./. Ryssland, dom 2005-02-10

Bartik mot Ryssland
(Ansökan nr 55565/00, dom den 21 december 2006)
Domen finns endast på engelska.

Femårig begränsning av rätten att lämna sitt land för en person som arbetat med topphemligt material kränkte artikel 2 i protokoll nr 4.

B började 1977 att arbeta för Raduga, ett statligt bolag som utvecklade raketer och rymdanordningar och han undertecknade då ett åtagande att inte avslöja hemlig information. Den 16 maj 1989 skrev B under ett nytt tysthetslöfte liksom den 31 januari 1994. B slutade sin anställning i augusti 1996. I början av 1997 blev B:s far som var bosatt i Tyskland sjuk och B ansökte om ett resepass eller internationellt pass, som är en identitetshandling som berättigar ryska medborgare att lämna landet och resa utomlands. Den 17 mars 1997 avslogs hans ansökan med motiveringen att eftersom det fanns grunder för en tillfällig begränsning av hans rätt att lämna Ryssland hade hans ansökan avslagits fram till 2001 på rekommendation av Raduga. B ifrågasatte avslaget hos en kommission med uppgift att undersöka ryska medborgares klagomål över begränsningar i deras rättigheter att lämna Ryssland. Kommissionen underrättade B den 24 februari 1998 om att den enhälligt hade fastställt den femåriga begränsningen av hans rörelsefrihet. I underrättelsen angavs inte några skäl för beslutet. B klagade vidare till tingsrätten i Moskva som i dom den 24 september 1999 konstaterade att B skrivit under tysthetslöften i april 1977, i maj 1989 och i januari 1994 och att 1989 år åtagande även innehöll en bestämmelse som begränsade B:s rätt att lämna landet. Tingsrätten gick igenom en rapport om B:s kännedom om statliga hemligheter som upprättats av Raduga och som bekräftats av bl.a. flyg- och rymdindustridepartementet och anförde därefter bl.a. följande. Enligt rapporten har B i sitt arbete använt arbetsböcker som innehållit utdrag ur topphemliga handlingar. Vissa förfrågningar hade gjorts för att utreda om uppgifterna fortfarande var känsliga men något svar har inte erhållits. Tingsrätten hade hållit förhör med en man, K, som var ansvarig för säkerheten på Raduga och som hade bekräftat att uppgifterna i de handlingar som hade upprättats av Raduga hade behållit sin topphemliga karaktär och att de fortfarande var känsliga. Tingsrätten konstaterade att som K klargjort för domstolen fanns det inte någon grund för att ändra klassificeringen av dess uppgifter. Tingsrätten slog därefter fast att begränsningen av B:s rätt att lämna Ryssland fram till den 14 augusti 2001 var laglig och berättigad. Domen fastställdes sedan B överklagat. Den 25 oktober 2001 fick B sitt resepass och han flyttade därefter till USA. - I Europadomstolen klagade B över de ryska myndigheternas vägran att ge honom ett resepass och åberopade artikel 2 i protokoll nr 4.

Europadomstolen godtog inte regeringens invändning att B inte längre kunde anses som ”offer” sedan han fått sitt pass, eftersom detta skett först efter det att den beslutade begränsningen hade löpt ut. Domstolen fann härefter att rätten till fri rörlighet enligt artikel 2 i protokoll nr 4 avser att säkerställa en rätt för var och en att fritt röra sig inom ett territorium och att lämna det, vilket innefattar en rätt att lämna det för att bege sig till vilket annat land personen i fråga önskar och där han blir mottagen. Rätten till fri rörlighet innefattar ett förbud mot åtgärder som kan hindra eller begränsa den rättigheten om inte åtgärden kan anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen av B:s rätt att lämna Ryssland innebar ett intrång i hans rätt enligt artikel 2 ii protokoll nr 4. Domstolen fann att begränsningen hade stöd i lag och att den vidtagits i det legitima syftet att skydda nationell säkerhet och statens intressen. När det gällde nödvändigheten konstaterade domstolen först att B hade lämnat ifrån sig allt hemligstämplat material när han slutade sin anställning och före det att han ansökte om pass. Vidare noterade domstolen att den prövning som gjordes av de nationella domstolarna begränsade sig till formella frågor som t.ex. frågan om den information som B haft tillgång till i sitt arbete fortfarande var känslig. Regeringen hade inte förklarat hur begränsningen av B:s rätt att resa utomlands hade främjat intresset av nationell säkerhet. Vid den tidpunkt då begränsningen infördes hade staten möjlighet att kontrollera överföring av information till världen utanför genom att använda en kombination av begränsningar av inkommande och utgående korrespondens, förbud mot utlandsresor och förbud mot oövervakade kontakter med utlänningar inom landet. När emellertid förbudet mot personliga kontakter med utlänningar hade hävts och korrespondens inte längre censurerades blev behovet av att begränsa privat utlandsresor för personer med kännedom om statliga hemligheter mindre uppenbart. Den begränsning som lagts på B avsåg en betydande tidsperiod, fem år efter det han slutat sin tjänst, trots det förhållandet att denna begränsning inte uttryckligen nämndes i 1994 år åtagande. Effekten på B måste ha varit särskilt kännbar eftersom han inte kunnat resa utomlands sedan början av sin tjänstgöring 1977 eller under sammanlagt 24 år. Mot denna bakgrund kunde begränsningen av B:s rättighet att lämna sitt land inte anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 4.

HÄNVISNINGAR
Ställning som ”offer”
Guisset ./. Frankrike, dom 2000-09-26
Constantinescu ./. Rumänien, dom 2000-06-27
Förekomsten av ett intrång
Napijalo ./. Kroatien, dom 2003-11-13 (jfr nr 10/03)
Baumann ./. Frankrike, dom 2001-05-22
Timishev ./. Ryssland, beslut 2004-03-30
Berättigande
Marangos ./. Cypern, kommissionens beslut 1997-05-20
Nordblad ./. Sverige, kommissionens beslut 1993-10-13
Luordo ./. Italien, dom 2003-07-17 (jfr nr 8/03)
Raimondo ./. Italien, dom 1994-02-22
Napijalo ./. Kroatien, dom 2003-11-13 (jfr nr 10/03)

Petar Vasilev ./. Bulgarien
(Ansökan nr 62544/00, dom den 21 december 2006)
Domen finns endast på engelska.

Begränsad formell prövning eller avsaknad av prövning av frihetsberövandes laglighet kränkte artikel 5.4.

V och en medbrottsling greps av polisen när de höll på att lasta av köksutrustning från en lastbil som stulits den 18 mars 1999. V anklagades den 19 mars för grov stöld, vilket innebar ett allvarligt uppsåtligt brott. Anklagelserna mot V ändrades den 14 och den 29 april 1999. Förundersökningen avslutades den 30 april 1999. Den 7 juli 1999 gav åklagaren in en stämningsansökan till regiondomstolen i Varna och V åtalades för att i maskopi med andra ha försökt begå en grov stöld av köksutrustning och att stjäla en lastbil. Domstolen fann i en dom den 28 november 2000 V skyldig till stöld av visst allvar i fråga om köksutrustningen men åtalspunkterna avseende grov stöld, stöld av lastbilen och stämpling till brott ogillades som obestyrkta. V dömdes till fem års fängelse och ett tidigare villkorat tvåårigt fängelsestraff skulle också verkställas. Den tid V tillbringat i häkte avräknades från strafftiden. V klagade utan framgång genom alla instanser. V hade arresterats den 18 mars 1999 och han häktades den 19 mars. När anklagelserna mot V ändrades den 14 och den 29 april 1999 lämnades inte några skäl för det fortsatta frihetsberövandet. V och hans advokat klagade flera gånger över att frihetsberövandet bestod och han begärde att bli frisläppt men utan framgång. V:s sista klagomål över frihetsberövandet gjordes den 23 oktober 2000. Han hävdade då att frihetsberövandets längd, då över 19 månader, stod i strid med målet för och syftet med åtgärden. Regiondomstolen i Varna prövade detta klagomål efter det att den meddelat dom i brottmålet den 28 november 2000 och enligt protokollet bekräftade domstolen frihetsberövandet på grundval av de begångna brottens allvar, V:s uppträdande och det stränga straff som dömts ut. - I Europadomstolen klagade V över att de nationella domstolarna inte prövat alla aspekter av betydelse för frihetsberövandets laglighet i konventionens mening, över att han inte fått rätt till en offentlig förhandling som svar på alla sina överklaganden, över att vissa av dem inte prövats skyndsamt och över att hans överklagande den 23 oktober 2000 inte hade prövats. Han åberopade artikel 5.4.

Europadomstolen erinrade om att arresterade eller häktade personer är berättigade till en omprövning av de formella och materiella villkoren av betydelse för frihetsberövandets laglighet. Det betyder att den behöriga domstolen skall pröva inte bara förenligheten med de formella krav som finns i den nationella rätten utan också rimligheten av den misstanke som utgör grund för gripandet och skäligheten i de misstankar som utgör grund för arresteringen. Dessutom skall en domstol som prövar ett överklagande av ett frihetsberövande säkerställa ett rättvist förfarande. Detta måste alltså vara kontradiktoriskt och parterna, åklagaren och den tilltalade, måste alltid vara likställda i processen. Sist men inte minst garanterar artikel 5.4 en rätt till ett skyndsamt rättsligt beslut med avseende på frihetsberövandets laglighet. Det här målet har stora likheter med andra mål mot Bulgarien som domstolen avgjort tidigare och där det konstaterats kränkningar. Domstolen fann att de nationella domstolarna även i detta mål hade stött sig på bestämmelser som krävde obligatoriskt frihetsberövande för allvarliga uppsåtliga brott, på Högsta domstolens praxis som uteslöt varje prövning av frågan om det fanns skäliga misstankar mot den gripne och på fakta avseende sannolikheten för att den gripne skulle fly eller återfalla i brottslighet. Presumtionen för flyktfara kunde endast i exceptionella fall motbevisas. Domstolen konstaterade dessutom att de nationella domstolarna, som åberopat avsaknad av nya omständigheter, effektivt hade vägrat att i sak pröva ett antal av V:s överklaganden på grund av deras likhet med några av hans tidigare klagomål. Mot denna bakgrund hade V förvägrats de rättigheter som artikel 5.4 tillhandahåller på grund av begränsad eller avsaknad av rättslig prövning av frihetsberövandets laglighet. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende hade skett en kränkning av artikel 5.4 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet i övrigt.

HÄNVISNINGAR
Nikolova ./. Bulgarien, dom (GC) 1999-03-25
Assenov m.fl. ./. Bulgarien, dom 1998-10-28
Rutten ./. Nederländerna, dom 2001-07-24
Ilijkov ./. Bulgarien, dom 2001-07-26

Kwiecien mot Polen
(Ansökan nr 51744/99, dom den 9 januari 2007)
Domen finns endast på engelska.

Sträng påföljd för uttalanden i öppet brev om oduglighet hos en person som kandiderade i lokalt val kränkte artikel 10.

K är en polsk medborgare som i september 1998, strax innan de lokala valen skulle äga rum, lät cirkulera ett öppet brev i vilket han påstod att kommunkontorets chef, SL, hade utfört sina uppgifter på ett odugligt sätt och att han brutit mot lagen och han uppmanades därför att dra tillbaka sin kandidatur i valet. Brevet var baserat på det förhållandet att kommunkontoret hade utfärdat flera beslut emot honom i förvaltningsärenden angående bygglov och tvister som han haft med sina grannar. Dessa beslut hade upphävts sedan han överklagat och han hade därför dragit slutsatsen att SL hade handlat svekfullt och mot hans intressen. Härefter väckte SL talan mot K enligt lagen om lokala val och hävdade att de uttalande som gjordes i det öppna brevet var osanna och syftade till att skada hans rykte. De nationella domstolarna fann att de ifrågasatta uttalandena var osanna och i dom den 12 oktober 1998 fann appellationsdomstolen också att K hade kränkt SL:s personliga rättigheter och att han hade försökt hindra denne från att bli vald. K förelades att dra tillbaka sina anklagelser och att be om förlåtelse. Han ålades också att betala SL 10 000 PLN i ideellt skadestånd samt 10 000 PLN till välgörenhet. - I Europadomstolen åberopade K artikel 10 och artikel 6.1.

Europadomstolen noterade att det huvudsakliga syftet med K:s öppna brev var att fästa väljarnas uppmärksamhet på SL:s lämplighet som kandidat till ett lokalt offentligt uppdrag och att uttalandena i brevet som sådana gällde en fråga av allmänt intresse i det lokala samhället. Domstolen erinrade om att enligt dess uppfattning måste begränsningar av yttrandefriheten när det gäller frågor av allmänt intresse tolkas snävt. Domstolen fann att de nationella myndigheterna inte hade förmått inse att målet gällde en konflikt mellan yttrandefriheten och skyddet för andras rykte och rättigheter. De hade inte heller tagit i beaktande det förhållandet att gränserna för godtagbar kritik mot SL som chef för den lokala administrationen var vidare än i förhållande till en privat individ. De hade också avfärdat alla K:s uttalanden som grundlösa. Europadomstolen fann dock att K:s öppna brev också innefattade uttalanden som rimligen kunde ha uppfattats som värdeomdömen, som t.ex. att SL skött sina uppgifter på ett odugligt sätt. Domstolen lade vidare särskild vikt vid det summariska förfarandet mot K enligt lagen om lokala val. Varken regiondomstolen eller appellationsdomstolen hade undersökt den bevisning som K lagt fram tillräckligt, en bevisning som åtminstone i viss utsträckning kunde anses berättiga hans kritiska uttalanden om SL. När det gällde den påföljd som ålagts K konstaterade domstolen att de båda utdömda beloppen var de högsta tillåtna enligt lagen om lokala val och att de vid den aktuella tidpunkten tillsammans uppgick till mer än 16 gånger en genomsnittlig månadslön. De nationella domstolarna hade inte lämnat någon motivering till en så sträng påföljd och de hade inte gjort någon proportionalitetsbedömning. Europadomstolen fann påföljden alltför sträng. Mot den bakgrunden fann domstolen att det intrång som K klagat över inte hade varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10 och att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Janowski ./. Polen, dom (GC) 1999-01-21
Nilsen o. Johnsen ./. Norge, dom (GC) 1999-11-25
Perna ./. Italien, dom (GC) 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
Cumpana o. Mazare ./. Rumänien, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
News Verlags GmbH & CoKG ./. Österrike, dom 2000-01-11
Chauvy m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-06-29 (jfr nr 7/04)
Zana ./. Turkiet, dom 1997-11-25
Steel o. Morris ./. U K, dom 2005-02-15 (jfr nr 2/05)
Ceylan ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08
Skalka ./. Polen, dom 2003-05-27 (jfr nr 6/03)
Kyprianou ./. Cypern, dom (GC) 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
Sürek ./. Turkiet (nr 1), dom (GC) 1999-07-08
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Incal ./. Turkiet, dom 1998-06-09
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
Bowman ./. U K, dom 1998-02-19
Lopes Gomes da Silvia ./. Portugal, dom 2000-09-28
Keller ./. Ungern, beslut 2006-04-04
Jerusalem ./. Österrike, dom 2001-02-27
De Haes o. Gijsels ./. Belgien, dom 1997-02-24
Feldek ./. Slovakien, dom 2001-07-12
Vides Aizsardzibas Klubs ./. Lettland, dom 2004-05-27 (jfr nr 6/04)
Tolstoy Miloslavsky ./. U K, dom 1995-07-13
Independent News and Media o. Independent Newspapers Ireland Limited ./. Irland, dom 2005-06-16

Fener Rum Erkek Lisesi Vakfi mot Turkiet
(Ansökan nr 34478/97, dom den 9 januari 2007)
Domen finns endast på franska.

När äganderätt till fast egendom, trots myndigheternas tidigare godkännande av förvärven, upphävdes med stöd av ett nära 20 år efter förvärven tillkommet rättsfall, kränktes artikel 1 i protokoll nr 1.

Klagande i målet är en stiftelse som bildades under det Ottomanska riket i syfte att tillhandahålla utbildningsmöjligheter i en grekisk skola i Istanbul. Dess stadgar överensstämmer med bestämmelserna i Lausannetraktaten från 1923, som skyddar stiftelser som ger religiösa minoriteter vissa samhällstjänster. I enlighet med en lag från 1935, som gav den ställning som juridisk person, lämnade stiftelsen 1936 en deklaration över sina syften och sin fasta egendom. Stiftelsen fick 1952 en del av en byggnad i Istanbul som gåva och köpte en annan del av byggnaden 1958. Under 1992 ansökte finansdepartementet hos turkiska domstolar om att stiftelsens äganderätt till egendomen skulle upphävas och att dess namn skulle strykas ur fastighetsregistret. Framställningen bifölls genom en dom den 7 mars 1996 och domstolen grundade sin bedömning på ett expertutlåtande som hänvisade till ett beslut i kassationsdomstolen i maj 1974 och fann att stiftelser som tillgodosåg religiösa minoriteter så som de anges i Lausannetraktaten och vars stadgar inte innehåller något uttalande om att de har förmåga att förvärva fast egendom var förhindrade att köpa eller motta sådan egendom som gåva. Deras fasta egendom kunde därför inte överstiga den som redovisats i stadgarna och 1936 års deklaration. Domen fastställdes efter överklagande av kassationsdomstolen. Stiftelsen begärde att få ändra sina stadgar men fick avslag på sin begäran. - I Europadomstolen klagade stiftelsen över beslutet att upphäva dess äganderätt. Den hävdade att den turkiska lagstiftningen så som den tolkats av de nationella domstolarna fråntog stiftelser som bildats av religiösa minoriteter all förmåga att förvärva fast egendom och att detta innebar en diskriminering i förhållande till andra stiftelser. Stiftelsen åberopade artikel 1 i protokoll nr 1 för sig och i förening med artikel 14.

Europadomstolen fann att upphävandet av stiftelsens äganderätt och strykning i fastighetsregistret 38 och 44 år efter det att stiftelsen förvärvat den aktuella egendomen innebar ett intrång i dess rätt till respekt för sin egendom. Domstolen noterade vidare att de turkiska domstolarna hade grundat sina beslut på en rapport som påstod att enligt 1974 års praxis var stiftelser som bildats av religiösa minoriteter och i vars stadgar det inte angavs att de kunde förvärva fast egendom helt utestängda från möjligheten att förvärva sådan egendom. I lagen från 1935 fanns emellertid inte någon bestämmelse som förbjöd de ifrågavarande stiftelserna att förvärva andra tillgångar än dem som angavs i 1936 års deklaration. Dessutom hade den aktuella stiftelsens förvärv godkänts genom ett intyg från provinsguvernörens kansli och det hade införts i fastighetsregistret. Stiftelsen var därför övertygad om att den förvärvat egendomen på ett lagligt sätt. Upphävandet av stiftelsens egendomsrättigheter med tillämpning av ett prejudikat som tillkommit 16 och 22 år efter egendomsförvärven kunde inte ha förutsetts av stiftelsen och genom att utfärda intyg som godkände förvärven hade myndigheterna erkänt stiftelsens förmåga att förvärva egendom. Under 38 resp. 44 år hade stiftelsen kunnat utöva sina egendomsrättigheter som laglig ägare och den hade betalat alla skatter som hänförde sig till tillgångarna. Intrånget i stiftelsens rätt till respekt för sin egendom var därför inte förenlig med rättssäkerheten. Domstolen noterade att den lagstiftning som reglerade stiftelsers stadgar hade ändrats 2002 och att de nu kunde förvärva fast egendom. Den klagande stiftelsen hade emellertid inte kunnat dra någon fördel av den ändrade lagstiftningen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 och att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet i övrigt.

HÄNVISNINGAR
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 ( jfr nr 7/04)
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Vasilescu ./. Rumänien, dom 1998-05-22
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Zich m.f.l. ./. Tjeckien, dom 2006-07-18
Iatridis ./. Grekland, dom (GC) 1999-03-25
Hentrich ./. Frankrike, dom 1994-09-22
Lithgow m.fl. ./. U K, dom 1986-07-08
La Rosa o. Alba ./. Italien (nr 1), dom 2005-10-11
Jantner ./. Slovakien, dom 2003-03-04 (jfr nr 3/03)

Arnolin m.fl. mot Frankrike
(Ansökningar nr 20127/03 m.fl., dom den 9 januari 2007)
Aubert m.fl. mot Frankrike
(Ansökningar nr 31501/03 m.fl., dom den 9 januari 2007)
Domarna finns endast på franska.

Införande av ny lag som ändrade gällande praxis, vilken varit till de klagandes förmån och som gavs retroaktiv tillämpning i pågående processer, kränkte artikel 6.1 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Klagande i målen är 188 personer som är eller har varit anställda på speciella vårdinstitutioner under statens tillsyn inom yrken där det förutom dagtjänst även ingått nattjour. De har då varit tvungna att finnas tillgängliga i ett rum på arbetsplatsen för att kunna rycka in vid behov. Enligt 1966 års kollektivavtal som gällde för personal på institutioner för handikappade skulle de klagande endast erhålla delvis ersättning för den ifrågavarande arbetstiden. De klagande som ansåg att det handlade om faktiskt arbete vände sig till de franska domstolarna. När flertalet mål ännu pågick trädde en ny lag i kraft som var tillämplig på pågående mål och som upphävde kassationsdomstolens praxis vilken varit arbetstagarvänlig. - I Europadomstolen hävdade de klagande att antagandet av den nya lagen och dess tillämpning på de pågående processerna innebar en kränkning av artikel 6.1. I målet Aubert m.fl. åberopades även artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen, som beslöt att förena de aktuella målen, konstaterade att även om staten inte formellt var part i målet hade den ändå så starka ekonomiska intressen i frågan att införandet av den nya lagstiftningen innebar att staten ställde sig på den ena partens sida och att parterna därför inte kunde anses likställda i processen. Domstolen fann vidare att intrånget i den rättsliga tvisten som retroaktivt och definitivt reglerade grunden för de pågående tvisterna i de nationella domstolarna inte berättigades av ett trängande allmänt intresse. I målet Arnolin m.fl. fann domstolen enhälligt att det därför skett en kränkning av artikel 6.1.

Domstolen konstaterade, när det gällde frågan om de klagande i det andra målet hade ”egendom” i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1, att även om de inte hade någon klar fordran på motparten så hade de i vart fall haft en berättigad förväntan om att få en retroaktiv lönebetalning avseende de tvistiga arbetstimmarna, som utgjorde egendom i den aktuella artikelns mening. Införandet av en lag som upphävde rådande praxis som var förmånlig för de klagande innebar ett intrång i deras rätt till respekt för sin egendom. Intrånget hade haft stöd i lag och men domstolen kunde inte finna att det skett i det allmännas intresse. Domstolen erinrade om att ett intrång i rätten till respekt för envars egendom måste upprätthålla en rimlig jämvikt mellan samhällets allmänna intresse och skyddet för den enskildes grundläggande rättigheter och att förhållandet mellan de tillämpade åtgärderna och det mål som åsyftas med åtgärden att beröva en person hans egendom skall vara proportionerligt. Enligt domstolens mening hade det lagts en alltför tung börda på de klagande. I fallet Aubert fann domstolen därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1 och att det mot den bakgrunden inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 6.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6
Raffineries grecques Stran o. Stratis Andreadis ./. Grekland, dom 1994-12-09
Zielinski, Pradal & Gonzalez m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-10-28
Papageorgiou ./. Grekland, dom 1997-10-22
National & Provincial Building Society m.fl. ./. U K, dom 1997-10-23
Anagnostopoulos ./. Grekland, dom 2003-04-03 jfr nr 4/03)
Crisan ./. Rumänien, dom 2003-05-27 (jfr nr 6/03)
Lecarpentier ./. Frankrike, dom 2006-02-14 (jfr nr 3/06)
Dombo Beheer B.V. ./. Nederländerna, dom 1993-10-27
Forrer-Niedenthal ./. Tyskland, dom 2003-02-20 (jfr nr 3/03)
Artikel 1 i protokoll nr 1
Pine Valley Developments Ltd m.fl. ./. Irland, dom 1991-11-29
Dangeville ./. Frankrike, dom 2002-04-16
Lecarpentier ./. Frankrike, dom 2006-02-14 (jfr nr 3/06)
Maurice ./. Frankrike, dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Draon ./. Frankrike, dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 ( jfr nr 7/04)
Zielinski, Pradal & Gonzalez m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-10-28
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23

Russian Conservative Party of Entrepreneurs mot Ryssland
(Ansökan nr 55066/00, dom den 11 januari 2007)
Domen finns endast på engelska.

Omprövning av en slutlig dom genom ett tillsynsförfarande som medförde att ett parti och en av dess företrädare diskvalificerades från att ställa upp i parlamentsval var inte proportionerlig i förhållande till sitt syfte och kränkte artikel 3 i protokoll nr 1 samt artikel 13. När erlagd valavgift inte återbetalades till partiet kränktes även artikel 1 i protokoll nr 1.

Klagande i målet är partiet och två enskilda personer, Z och V. Partiet är ett politiskt parti som bildats enligt den ryska federationens lagar. Z kandiderade i 1999 års val till duman och V var partimedlem. Den 24 september 1999 nominerade partiet 151 kandidater i valet till duman vilket i oktober bekräftades av den centrala valkommissionen, CEC, och partiet betalade sina valavgifter. Den 3 november 1999 vägrade CEC att registrera partiets kandidatlista, eftersom man fann att vissa personer på listan, däribland den som stod som nummer två, hade lämnat oriktiga uppgifter om sina inkomster och sin egendom. Enligt vallagen kunde hela partilistan diskvalificeras om en av de tre toppkandidaterna drogs tillbaka. Den bestämmelsen tolkades av CEC som omfattande alla former av ”tillbakadragande” vare sig det var frivilligt eller inte. Därmed diskvalificerades alla kandidaterna och däribland Z. Partiet som inte instämde i CEC:s tolkning klagade till domstol och fick den 22 november 1999 en dom som innebar att begreppet ”tillbakadragen” enligt lagen endast skulle anses omfatta frivilliga tillbakadraganden. Domen verkställdes omedelbart och partiet registrerades och fick fortsätta sitt valarbete. Emellertid begärde chefsåklagaren en tillsynsomprövning och yrkade att Högsta domstolen skulle återuppta målet och fastställa CEC:s ursprungliga vida tolkning. Högsta domstolen upphävde den tidigare domen och fastställde CEC:s tolkning. CEC upphävde sitt tidigare beslut och vägrade registrera partiets kandidatlista och beslöt att partiets namn skulle strykas från alla valsedlar. Partiet överklagade förgäves. Valet ägde rum den 19 december utan partiets deltagande. Den 24 april 2000 förklarade den ryska konstitutionsdomstolen att den aktuella lagbestämmelsen var oförenlig med grundlagen. Konstitutionsdomstolen fann emellertid också att detta förhållande saknade betydelse för valet i december 1999 och att det inte kunde åberopas för att få en omprövning av valresultatet. Alla partiets vidare överklaganden var förgäves, så också dess begäran om återbetalning av valavgiften. - I Europadomstolen hävdade de klagande att det skett en kränkning av partiets och Z:s rätt att ställa upp i valet och av V:s rätt att rösta på sitt parti. Partiet klagade också över att det inte hade fått tillbaka valavgiften. De klagande åberopade artikel 3 i protokoll nr 1, artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen noterade att den lagakraftvunna domen från den 22 november 1999 som banade väg för partiet och Z att ställa upp i valet hade upphävts genom omprövning i ett tillsynsförfarande efter en ansökan av en statstjänsteman som inte var part i målet. Syftet med hans ansökan var att få ett nytt avgörande av en fråga som redan var avgjord. Regeringen hade inte anfört något av tvingande karaktär som kunde berättiga att man frångick rättssäkerhetsprincipen. Genom att använda sig av ett tillsynsförfarande för att upphäva domen av den 22 november 1999 hade de nationella myndigheterna kränkt rättssäkerhetsprincipen. När det gällde frågan om beslutet att diskvalificera partiet och Z från att ställa upp i valet varit proportionerligt i förhållande till dess legitima syfte fann domstolen att kravet på att en kandidat skulle redovisa sina ekonomiska förhållanden hade ett legitimt syfte genom att det gjorde det möjligt för väljarna att göra ett välgrundat val och att det främjade hederliga val i sin helhet. I ett valsystem, där väljarna röstar på en partilista införstådda med att kandidater som står högre upp på listan har större chanser att få en plats i parlamentet, var det inte förvånande att partierna placerade de mest omtyckta eller karismatiska personerna högst upp på sina listor. Rättsliga bestämmelser som stärkte bandet mellan toppkandidaterna och hela partilistan var därför ett instrument för att främja utvecklingen av ett sammanhängande politiskt tänkande och detta var också ett legitimt syfte. Domstolen noterade att varken partiet eller Z hade brutit mot vallagens bestämmelser och att det således inte var deras eget handlande som var anledningen till att de inte var valbara eller var diskvalificerade. Domstolen fann att beslutet att diskvalificera dem var oproportionerligt i förhållande till det legitima syftet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1 med avseende på partiet och Z och att det beträffande dessa även skett en kränkning av artikel 13 .

När det gällde V framhöll domstolen att avsikten att rösta på ett parti i grunden var en tanke vars existens inte kunde bevisas om den inte tagit sig uttryck i ett röstande eller avlämnande av en blank röstsedel. En enskild klagande måste därför kunna hävda att han verkligen blivit påverkad av den åtgärd som han klagar över. V hade emellertid inte lämnat någon sådan information om hur han röstat. I valet hade mer än 25 politiska partier ställt upp och det hade inte påståtts att väljarna hade saknat tillräcklig och lämplig information om kandidaterna. Det hade inte heller påståtts att V utsatts för påtryckningar eller otillbörlig påverkan. Det kunde därför mot bakgrund av föreliggande uppgifter inte anses att V:s rätt att delta i fria val hade begränsats på ett otillbörligt sätt. Domstolen fann därför enhälligt att det inte hade skett någon kränkning vare sig av artikel 3 i protokoll nr 1 eller artikel 13 när det gällde V.

Med hänsyn till att domstolen funnit att det nationella förfarandet hade inneburit en kränkning av rättsäkerhetsprincipen fann domstolen att de nationella myndigheternas vägran att betala tillbaka den erlagda valavgiften till partiet inte var förenlig med konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 1 i protokoll nr 1.

HÄNVISNINGAR
Artikel 3 i protokoll nr 1
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
Yazar m.fl. ./. Turkiet, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Sadak m.fl. ./. Turkiet (nr 2), dom 2002-06-11 (jfr nr 6/02)
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Gitonas m.fl. ./. Grekland, dom 1997-07-01
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Ryabykh ./. Ryssland, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Sovtransavto Holding ./. Ukraina, dom 2002-07-25 (jfr nr 8/02)
Gorizdra ./. Moldavien, beslut 2002-07-02
(Beträffande V:)
Vito Sante Santoro ./. Italien, dom 2004-07-01
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Aziz ./. Cypern, dom 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Federación Nacionalista Canaria ./. Spanien, beslut 2001-06-07
Artikel 13
Balogh ./. Ungern, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Boyle o. Rice ./. U K, dom 1988-04-27
Artikel 1 i protokoll nr 1
Tête ./. Frankrike, kommissionens beslut 1987-12-09 och 1988-03-10
André ./. Frankrike, kommissionens beslut 1995-10-18
New Horizons m.fl. ./. Cypern, kommissionens beslut 1998-09-10
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28

Kuznetsov m.fl. mot Ryssland
(Ansökan nr 184/02, dom den 11 januari 2007)
Domen finns endast på engelska.

Avbrytande av möte som hölls av Jehovas vittnen saknade stöd i lag och kränkte därför artikel 9 och när de nationella domstolarna bortsåg från kärnfrågan om religionsfrihet kränktes rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1.

Klagande i målet, K, är Kuznetsov och 112 andra ryska medborgare, alla Jehovas vittnen. Den 6 februari 1999 tecknades ett hyresavtal som tillät samfundet Jehovas vittnen att hyra hörsalen på en högskola i Chelyabinsk för att hålla religiösa möten. Söndagen den 16 april använde samfundet högskolans lokaler för att hålla ett möte för övervägande hörselskadade Jehovas vittnen för att studera bibeln och för att samlas i bön. Många av deltagarna var äldre personer som också hade nedsatt syn. Mötet var öppet för allmänheten. De klagande hävdade att mötet avbröts av den kvinnliga ordföranden i den regionala kommissionen för mänskliga rättigheter som åtföljdes av två högre poliser som förklarade mötet avslutat. K hävdade att han med hänsyn till kommissionärens och polisernas skrämmande uppträdande fann det bäst att lyda. Följande dag fick gruppen besked om att dess hyresavtal med högskolan hade upphört på grund av ”att ledningen för högskolan begått vissa oegentligheter när de undertecknade hyresavtalet”. K begärde att kommissionärens och polisens agerande skulle utredas men utan framgång. De vände sig även till tingsrätten men likaledes utan framgång, eftersom de inte förmått visa orsakssambandet mellan kommissionärens närvaro och mötets för tidiga avslutande. - I Europadomstolen klagade K över att de hade hindrats hålla ett religiöst möte på grund av myndigheternas oegentliga inblandning och att de var offer för diskriminering på grund av sin tro. De hävdade vidare att de inte fått en rättvis rättegång och att de inte haft tillgång till ett effektivt rättsmedel. De åberopade artiklarna 6, 8, 9, 10, 13 och 14.

Europadomstolen fann det fastslaget att beslutet att avsluta mötet hade fattats av kommissionären medan K endast hade återgivit det för den hörselskadade publiken, som polisen inte kunde kommunicera direkt med. Beslutet innebar ett intrång i K:s rätt till religionsfrihet. Domstolen fann vidare att kommissionärens och polisens handlande saknade stöd i lag. Domstolen avvisade regeringens invändningar att K saknat erforderliga handlingar för det religiösa mötet, eftersom den nationella lagen inte ställde upp något krav på sådana handlingar och att kommissionären hade kommit till mötet för att utreda ett klagomål om att barn otillåtet varit närvarande vid mötet, eftersom det saknades bevisning till stöd för det påståendet. Domstolen noterade att regeringen inte hade åberopat några som helst handlingar hänförliga till kommissionärens behörighet och att sådana handlingar inte heller hade förekommit i det nationella förfarandet. Däremot fanns det mycket som talade för att hon handlat utan lagligt stöd och i egenskap av privatperson. De två poliserna gav hennes ingrepp ett falskt intryck av myndighetsutövning. Poliserna var emellertid inte formellt underställda henne och hon hade ingen befogenhet att ge dem order, som t.ex. att skingra mötet. Det fanns inte någon pågående utredning och inte heller några klagomål om att mötet varit störande för den allmänna ordningen och inte något tecken på något handlande som krävde ett ingripande av polisen. Mot denna bakgrund fann domstolen att intrånget inte var föreskrivet i lag och att kommissionären inte hade handlat i god tro. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 9 och att det inte var nödvändigt att pröva samma händelser med utgångspunkt i artiklarna 8, 10 och 11.

Domstolen häpnade över de ryska domstolarnas motstridiga synsätt, å ena sidan fann de det fastlagt att kommissionären och hennes medhjälpare hade kommit till de klagandes religiösa möte och att detta hade avslutats i förtid, och å den andra sidan vägrade de att se sambandet mellan dessa två händelser och utan att lämna någon alternativ förklaring till att mötet avslutats för tidigt. De nationella domstolarnas bedömning av fakta tycktes föreslå att kommissionärens ankomst och K:s beslut att avbryta sin religiösa sammankomst av en händelse hade inträffat samtidigt. Det synsättet gav de nationella domstolarna möjlighet att bortse från K:s huvudsakliga klagomål nämligen att varken kommissionären eller poliserna hade haft något lagligt stöd för att ingripa i de klagandes religiösa sammankomst. Den springande punkten i K:s klagomål, nämligen att det skett en kränkning av deras rätt till religionsfrihet, hade därmed lämnats utanför de nationella domstolarnas prövning. De nationella domstolarna hade brustit i sin skyldighet att ange de skäl som de grundade sina beslut på och att visa att parterna hade bedömts på ett rättvist och jämlikt sätt. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 6 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artiklarna 13 och 14.

HÄNVISNINGAR
Artikel 9
Metropolitan Church of Bessarabia m.fl. ./. Moldavien, dom 2001-12-13 (jfr nr 1/02)
Kokkinakis ./. Grekland, dom 1993-05-25
C. ./. U K, kommisionens beslut 1983-12-15
Wille ./. Liechtenstein, dom (GC) 1999-10-28
Irland ./. U K, dom 1978-01-18
Hasan o. Chaush ./. Bulgarien, dom (GC) 2000-10-26
Gartukayev ./. Ryssland, dom 2005-12-13 (jfr nr 11/05)
Artikel 6
Ruiz Torija ./. Spanien, dom 1994-12-09
Suominen ./. Finland, dom 2003-07-01(jfr nr 7/03)
Hirvisaari ./. Finland, dom 2001-09-27

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat två domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och franska.

Markovic m.fl. mot Italien
(Ansökan nr 1398/03, dom den 14 december 2006)

När skadeståndstalan mot Italien, grundad på Italiens deltagande i NATO-räder mot Belgrad under Kosovokonflikten, inte prövades i sak pga. bristande jurisdiktion, skedde det inte någon kränkning av artikel 6.

Målet gällde en skadeståndstalan som de klagande förde in de italienska domstolarna avseende sina släktingars död till följd av lufträder mot Jugoslavien. De tio klagandena, M, är alla medborgare i forna Serbien och Montenegro och nära släktingar till personer som dödades under Kosovokonflikten, när en lufträd som NATO-alliansen gjorde mot radio- och TV-huset i Belgrad orsakade 16 personers död. M förde en skadeståndstalan i tingsrätten i Rom, eftersom de ansåg att Italiens inblandning i de aktuella militära operationerna hade varit mer omfattande än de andra NATO-medlemmarnas genom att Italien hade gett det största politiska och logistiska stödet, som t.ex. att de flygplan som varit engagerade i bombräden mot Belgrad hade använt italienska flygfält. Svarande i det målet var premiärministerns kansli, försvarsministern och NATO. De två förstnämnda vände sig till kassationsdomstolen och begärde besked i jurisdiktionsfrågan. I en dom den 8 februari 2002 som innebar slutet på M:s talan förklarade kassationsdomstolen att italienska domstolar inte hade någon jurisdiktion, eftersom Italiens beslut att delta i bombräderna hade varit av politisk natur och därför inte kunde omprövas av domstolarna. - I Europadomstolen klagade M över att de förvägrats tillgång till domstolsprövning och åberopade artikel 6 i förening med artikel 1.

Europadomstolen godtog inte Italiens invändning att M inte hade uttömt inhemska rättsmedel och att de torde ha haft större framgång med sin talan mot NATO än mot den italienska staten och fann enhälligt att artikel 6 var tillämplig. Domstolen erinrade sedan om att det ankom på de nationella myndigheterna att tolka och tillämpa nationell lag och att den regeln också gällde när den inhemska lagen hänvisade till regler i internationell lag eller internationella överenskommelser. Domstolens uppgift var begränsad till att säkerställa att effekterna av en sådan tolkning var förenliga med konventionen. Domstolen noterade att den italienska kassationsdomstolens bedömning av de internationella konventioner som hade åberopats av de klagande inte tycktes innehålla någon felaktig tolkning och att italiensk lag tillät att förberedande jurisdiktionsfrågor väcktes. Det var inte möjligt att av det sätt, på vilket den nationella lagen hade tolkats eller de relevanta internationella överenskommelserna tillämpats, dra den slutsatsen att det fanns en ”rätt” till skadestånd under sådana förhållanden som förelåg i det aktuella målet. Kassationsdomstolens dom innebar inte ett erkännande av immunitet utan angav endast omfattningen av domstolens behörighet att ompröva utrikespolitiska handlingar som t.ex. krigshandlingar. Domstolen fann att de klagandes talan hade blivit rättvist prövad i ljuset av de italienska rättsprinciper som var tillämpliga när det gällde skadeståndslagen. De klagande hade fått tillgång till domstolsprövning men den tillgången hade varit av begränsad omfattning, eftersom den inte garanterade dem ett avgörande i sak. Domstolen fann med tio röster mot sju att det inte hade skett någon kränkning av artikel 6.

Skiljaktiga meningar m.m.

Skiljaktiga motiveringar lämnades av den franske domaren Costa och den engelske domaren Bratza med vilken den grekiske domaren Rozakis förenade sig.

Den italienske domaren Zagrebelsky, med vilken den slovenske domaren Zupancic, den tjeckiske domaren Jungwiert, den makedonska domaren Tsatsa-Nikolovska, den georgiske domaren Ugrekhelidze, den ryske domaren Kovler och den isländske domaren Björgvinsson instämde, var skiljaktig och anförde bl.a. följande. Målet, som gäller rätten till domstolsprövning enligt artikel 6, väcker en fråga av största betydelse nämligen den enskildes ställning när han ställs ansikte mot ansikte med makten och här är det makten i sin mest skräckinjagande form grundad på ”statsskäl”. Enligt ett uttalande från augusti 1949 finns det fortfarande tre saker som hotar vår frihet och det första hotet är dessa eviga ”statshänsyn”. Bakom varje stat, oavsett vilken form den har, t.o.m. demokratisk, lurar som en permanent frestelse dessa ”statshänsyn”. Även i våra demokratiska länder måste vi vara på vår vakt mot denna frestelse att ge efter för ”statshänsyn”. Sådan hänsyn ger litet utrymme för lagen och ännu mindre för rättssäkerheten vilken man knappast kan komma i åtnjutande av utan möjligheten att få tillgång till domstolsprövning. - När den gjorde sin bedömning valde den italienska kassationsdomstolen att bortse från arten av det domstolsförfarande som de klagande inlett. Förfarandet gällde inte direkt Italiens delaktighet i den väpnade konflikten som en medlem av NATO och syftet var inte att få ett handlande av regeringen upphävt. Syftet var helt enkelt att få skadestånd för det politiska handlandets allvarliga konsekvenser, vilka inte hade med det politiska handlandets syfte att göra. Kassationsdomstolen vägrade godta att någon italiensk domstol skulle ha jurisdiktion att pröva yrkanden enligt nationell lag enbart på grund av att beslutet att delta i de nämnda militära operationerna var av politisk natur. Kassationsdomstolen gick därmed utanför varje legitimt syfte som det politiska handlandet kunde ha och långt utanför proportionalitetens gränser. Domaren Zagrebelsky säger att han kan förstå varför stater försöker skydda sig själva mot risken att dras inför rätta som i det aktuella målet. Han beklagar emellertid att domstolens majoritet har godtagit en lösning som slår mot själva grunden för konventionen.

HÄNVISNINGAR
Admissibility artikel 1 och artikel 6
Bankovic m.fl. ./. Belgien och 16 andra konventionsstater, beslut (GC) 2001-12-12
Sejdovic ./. Italien, dom (GC) 2006-03-01 (jfr nr 3/06)
Artikel 6 - tillämplighet
Airey ./. Irland, dom 1979-10-09
Ferrazzini ./. Italien, dom (GC) 2001-07-12
Vo ./. Frankrike, dom (GC) 2004-07-08 (jfr nr 7/04)
Kleyn m.fl. ./. Nederländerna, dom (GC) 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
I sak - artikel 6 i förening med artikel 1
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
James m.fl. ./. U K, dom 1986-02-21
Lithgow m.fl. ./. U K, dom 1986-07-08
The Holy Monasteries ./. Grekland, dom 1994-12-09
Roche ./. U K, dom (GC) 2005-10-19 (jfr nr 10/05)
Benthem ./. Nederländerna, dom 1985-10-23
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
A ./. U K, dom 2002-12-17 (jfr nr 1/03)
Masson o. Van Zon ./. Nederländerna, dom 1995-09-28
Van Droogenbroeck ./. Belgien, dom 1982-06-24
Fayed ./. U K, dom 1994-09-21
Le Compte, Van Leuven o. De Meyere ./. Belgien, dom 1981-06-23
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Tre Traktörer AB ./. Sverige, dom 1989-07-07
Stubbings m.fl. ./. U K, dom 1996-10-22
Tolstoy Miloslavsky ./. U K, dom 1995-07-13
Ashingdane ./. U K, dom 1985-05-28
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Streletz, Kessler o. Krenz ./. Tyskland, dom (GC) 2001-03-22
Prince Hans Adam II de Liechtenstein ./. Tyskland, dom (GC) 2001-07-12
Cocchiarella ./. Italien, dom (GC) 2006-03-29 (jfr nr 4/06)

Anheuser-Busch Inc. mot Portugal
(Ansökan nr 73049/01, dom den 11 januari 2007)

När nationell domstol vid prövning av rätt till registrering av varumärket ”Budweiser” dömde till den klagandes nackdel men tillämpade nationell lag och praxis utan godtycke eller uppenbar oskälighet kränktes inte artikel 1 i protokoll nr 1.

Anheuser-Busch Inc., A, är ett börsnoterat aktiebolag med säte i St Louis i USA. Det tillverkar öl som säljs under namnet ”Budweiser” i ett antal länder världen över. 1981 ansökte A hos den portugisiska myndigheten INPI om registrering av varumärket ”Budweiser”. Ansökningen beviljades inte omedelbart, eftersom ”Budweiser Bier” redan var registrerat som ursprungsbeteckning för ett bolag i Tjeckoslovakien. 1989 begärde A ett beslut om att sistnämnda registrering skulle upphävas. Detta beviljades 1995 och därefter beviljade INPI registrering av ”Budweiser” som varumärke. Det tjeckiska bolaget överklagade beslutet till förstainstansdomstolen i Lissabon och åberopade ”1986 års avtal”, en bilateral överenskommelse som avsåg att skydda ursprungsbeteckningar. Förstainstansdomstolen avslog överklagandet men nästa instans undanröjde beslutet och ålade INPI att vägra registrering av ”Budweiser” som varumärke. A klagade till Högsta domstolen som avslog överklagandet 2001 och förklarade att ”Ceskebudejovicky Budvar”, som på tyska var översatt till ”Budweis” eller ”Budweiss”, skyddades av ”1986 års avtal”. Varumärkesregistreringen av ”Budweiser” undanröjdes därmed.

I Europadomstolen åberopade A artikel 1 i protokoll nr 1 och klagade över att tillämpning av ”1986 års avtal”, som trätt i kraft efter det att A ansökt om registrering varumärket ”Budweiser”, kränkte dess rätt till respekt för sin egendom. Bolaget hävdade att rätten till skydd för ett varumärke uppkom den dag när ansökan om registrering gavs in och att det fråntagits sin rätt utan någon ersättning, trots att det inte funnits något samhällsintresse som berättigade att en ursprungsbeteckning som registrerats med stöd av det bilaterala avtalet 1986 mellan Portugal och Tjeckoslovakien skyddades.

Europadomstolen i kammare meddelade dom i målet den 11 oktober 2005 (jämför nr 10/05) och fann då med fem röster mot två att bolaget inte hade haft någon egendom i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1 förrän efter det att det registrerats och att det därför inte hade skett någon kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1. A begärde därefter att målet skulle hänskjutas till prövning i stor sammansättning.

Europadomstolen noterade nu inledningsvis att en immateriell rättighet som sådan skyddas av artikel 1 i protokoll nr 1 och att den bestämmelsen är tillämplig också på ansökan om varumärkesregistrering som i det aktuella målet där A hade en mängd ägarrättigheter som hade erkänts av den Portugisiska lagstiftningen, trots att de under vissa villkor kunde återkallas. Fråga i målet var om beslutet att tillämpa bestämmelserna i den bilaterala överenskommelsen 1986 på en ansökan om varumärkesregistrering som getts in 1981 innebar ett intrång i det klagande bolagets rätt till respekt för sin egendom. Domstolen noterade att A:s huvudsakliga klagomål gällde det sätt på vilket de nationella domstolarna hade tillämpat den nationella rätten. I det sammanhanget erinrade domstolen om att det inte är dess funktion att träda istället för de nationella domstolarna utan att säkerställa att dessas beslut inte var färgade av godtycke eller på något annat sätt var oskäliga. I avsaknad av godtycke och uppenbar oskälighet kunde domstolen inte ifrågasätta den bedömning som Högsta domstolen gjort i sin dom den 23 januari 2001 eller den domstolens tolkning av 1986 års bilaterala överenskommelse. När den ställts inför två privata parters motstridiga argument när det gällde rätten att använda namnet ”Budweiser” som varumärke eller ursprungsbeteckning hade Högsta domstolen fattat sitt beslut på grundval av det material den ansåg relevant och tillräckligt för att lösa tvisten. Europadomstolen fann sammanfattningsvis att Högsta domstolens dom inte innebar ett intrång i A:s rätt till respekt för sin egendom. Domstolen fann därför med femton röster mot två att det inte hade skett någon kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Skiljaktig mening

Den österrikiska domaren Steiner och domaren Hajiyev från Azerbaijan lämnade en gemensam skiljaktig motivering. De ansåg bl.a. att det inte fanns tillräckligt stöd i nationell lagstiftning eller praxis för att anse att A haft en berättigad förväntan som skyddades av artikel 1 i protokoll nr 1.

Den schweiziske domaren Caflisch och den portugisiske domaren Cabral Barreto lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg att majoritetens resonemang var motsägelsefull och kunde ifrågasättas. Enligt deras mening gällde målet frågan om att det klagande bolaget hade berövats en ”egendom” eller ”berättigad förväntan” av de portugisiska domstolarna. Målet gällde därför inte en konflikt mellan två privata bolag. De drar slutsatsen att det skett ett olagligt intrång i det klagande bolagets ”berättigade förväntningar” och att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1. Genom att sluta det bilaterala avtalet 1986 och genom att tillämpa det retroaktivt hade de portugisiska myndigheterna objektivt sett orsakat klagandebolaget en skada. Om de gjorde det avsiktligt eller inte kunde ha haft betydelse för storleken på det skadestånd som skulle ha utdömts om domstolen hade dömt till det klagande bolagets fördel.

HÄNVISNINGAR
James m.fl. ./. U K, dom 1986-02-21
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
Beyeler ./. Italien, dom (GC) 2000-01-05
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 ( jfr nr 7/04)
Gratzinger o. Gratzingerova ./. Tjeckien, beslut (GC) 2002-07-10
Kopecký ./. Slovakien, dom (GC) 2004-09-28 (jfr nr 9/04
Smith Kline o. French Laboratories Ltd ./. Nederländerna, kommissionens beslut 1990-10-04
Lenzing AG ./. U K, kommissionens beslut 1998-09-09
British-American Tobacco Company Ltd ./. Nederländerna, dom 1995-11-20
Hiro Balani ./. Spanien, dom 1994-12-09
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Breierova m.fl. ./. Tjeckien, beslut 2002-10-08
Maurice ./. Frankrike, dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Lecarpentier ./. Frankrike, dom 2006-02-14 (jfr nr 3/06)
Cabourdin ./. Frankrike, dom 2006-04-11
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Avsaknad av muntlig/offentlig förhandling
Adem Arslan ./. Turkiet, 2006-12-19
Gencer m.fl. ./. Turkiet, 2006-12-21

Se liknande mål i bl.a. nr. 4/02, 7/02, 10/02, 11/02, 4/03, 8/03, 9/03, 2/04, 7/04, 2/05, 3/05,10/05, 11/05, 2/06, 8/06, 9/06 och 10/06.

Avsaknad av möjlighet att få förnyad prövning för den som dömts i sin frånvaro
Ali ./. Italien, 2006-12-14
Zunic ./. Italien, 2006-12-21

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 4/05, 3/06, 6/06 och 9/06.

Bestämmelse om klagofrist eller strikt tolkning hindrade domstolsprövning
N.T. Giannousis & Kliafs Brothers S.A. ./. Grekland, 2006-12-14; formalistisk tolkning
Zouboulidis ./. Grekland, 2006-12-14; formalistisk tolkning

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 11/05, 7/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar
Lositskiy ./. Ryssland, 2006-12-14; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Gurska ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ivashchenko ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Luganskaya ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Maksimikha ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mironov ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Popov ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Sarafanov and Others ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Solovyev ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tsaruk ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Vnuchko ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yeremenko ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yeremeyev ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Yuriy Ivanov ./. Ukraina, 2006-12-14; även artikel 1 i protokoll nr 1
Antonina Kucherenko ./. Ukraina, 2006-12-14
Lyakhovetskaya ./. Ukraina, 2006-12-14
Martynov ./. Ukraina, 2006-12-14
Tikhonchuk ./. Ukraina, 2006-12-14
Moisei ./. Moldavien, 2006-12-19; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Shcherbinin och Zharikov ./. Ukraina, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Zozulya ./. Ukraina, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ldokova ./. Ukraina, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Oleg Semenov ./. Ukriana, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Sukhoy ./. Ukraina, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Slukvina ./. Ukraina, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Movsesyan ./. Ukraina, 2006-12-21; även artikel 1 i protokoll nr 1
Galimullin m.fl. ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Guseynova ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Kolosay ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Parkhomenko ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Sukhopar ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mas ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Rakitin ./. Ukraina, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1 och artikel 13
Petrova ./. Ukraina, 2007-01-11

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Domstol - behörig, oberoende, opartisk, lagenlig m.m.
Shabanov och Tren ./. Ryssland, 2006-12-14

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 10/03, 8/05, 6/06, 8/06, 9/06 och 10/06.

Frågor om vårdnad och rätt till umgänge med barn
Kriz ./. Tjeckien (26634/03) även artikel 6.1, skälig tid
Mezl ./. Tjeckien (27726/03) även artikel 6.1, skälig tid

Se liknande mål i bl.a. nr 1/01, 11/02, 3/03, 5/03, 7/03, 2/04, ¾, 4/04, 6/04, 5/06, 6/06, 7/06 och 11/06.

Fällande dom och/eller beslag ingrep i yttrandefriheten enligt artikel 10
Verlagsgruppe News GmbH ./. Österrike, 2006-12-14
Verlagsgruppe News GmbH ./. Österrike (nr 2), 2006-12-14
Karman ./. Ryssland, 2006-12-14
Radio TWIST a.s. ./. Slovakien, 2006-12-19
Dabrowski ./. Polen, 2006-12-19
Erdal Tas ./. Turkiet, 2006-12-19; även artikel 6.1, rättvis rättegång
Yarar ./. Turkiet, 2006-12-19; även artikel 6.1, oberoende domstol
Falakaoglu och Saygili ./. Turkiet, 2006-12-19; även artikel 6.1, rättvis rättegång
Yildiz och Tas ./. Turkiet (nr 1), 2006-12-19; även artikel 6.1, rättvis rättegång
Yildiz och Tas ./. Turkiet (nr 2), 2006-12-19; även artikel 6.1, rättvis rättegång
Yildiz och Tas ./. Turkiet (nr 3), 2006-12-19; även artikel 6.1, rättvis rättegång
Yildiz och Tas ./. Turkiet (nr 4), 2006-12-19; även artikel 6.1, rättvis rättegång
Muslum Ozbey ./. Turkiet, 2006-12-21
Kommersant Moldovy ./. Moldavien, 2007-01-09

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Förbud mot eller annat hindrande av eller påföljd för genomförd demonstration eller möte
Mkrtchyan ./. Armenien, 2007-01-11

Se liknande mål i bl.a. nr 10/05 och 11/05.

Granskning av fånges/häktads post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Maksym ./. Polen, 2006-12-19; även artikel 34
Puzinas (nr 2) ./. Litauen, 2007-01-09; påföljd för utsmugglad post, ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Ineffektiv eller otillräcklig utredning i strid med artikel 3 eller artikel 13.
Filip ./. Rumänien, 2006-12-14; tvångsintagen för psykiatrisk vård, även artikel 5.1 och 4.

Se liknande mål i bl.a. nr 8/03, 1/04, 6/04, 9/04, 10/04, 2/06, 3/06, 10/06 och 11/06.

Militär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Guler och Caliaskan ./. Turkiet, 2006-12-21
Gocekli ./. Turkiet 2006-12- 21
Hidir Kaya ./. Turkiet, 2007-01-09

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Olaglig användning av mark i avsaknad av formellt beslut om expropriation och utan ersättning i strid med artikel 1 i protokoll nr 1
Iuliano m.fl. ./. Italien, 2006-12-14
Angelis m.fl. ./. Italien, 2006-12-21
Quattrone ./. Italien, 2007-01-11; även artikel 6.1 ”skälig tid” se nedan

Liknande mål finns även under rubriken Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning m.m.
Se också nr 10/06 och 11/06.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Companhia Agricola de Penha Garcia S.A. och 16 andra jordbruksreformsmål ./. Portugal, 2006-12-19
Güvenç m.fl. ./. Turkiet, 2006-12-19
Pamuk ./. Turkiet, 2006-12-19
Hasan Kaya ./. Turkiet, 2006-12-21
Intersplav ./. Ukraina, 2007-01-09; fördröjda momsåterbetalningar
Beler m.fl. ./. Turkiet, 2007-01-09
Mogul ./. Turkiet, 2007-01-09

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Part inte fått del av handlingar, likställda parter och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Mourgues ./. Frankrike, 2006-12-19
Kocak m.fl. ./. Turkiet, 2006-12-21

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Rättvis rättegång? - t.ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak, deltagande, tillfälle till bemötande, rättshjälp, bristande domskäl, ändrad anklagelse m.m.
Borisova ./. Bulgarien, 2006-12-21
Augusto ./. Frankrike, 2007-01-11; bristande kommunikation
Gorou ./. Grekland, 2007-01-11; avsaknad av domskäl, även artikel 6.1 ”skälig tid”
Mamidakis ./. Grekland, 2007-01-11; ej kränkning men för höga böter kränkte artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Turkiet eller annan stat fälld/prövad för dödsfall el. bristande utredning av dödsfall
Tarariyeva ./. Ryssland, 2006-12-14; även artikel 3
Anter m.fl. ./. Turkiet, 2006-12-19; även artikel 13

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Petrov ./. Ryssland, 2006-12-21
Mihalachi ./. Moldavien, 2007-01-09; även artikel 1 i protokoll nr 1
Cornif ./. Rumänien, 2007-01-11; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06, 4/06, 5/06, 8/06, 10/06 och 11/06.

Utvisning m.m. i strid med artikel 3
Salah Sheekh ./. Nederländerna, 2007-01-11; utvisning till Somalia

Se liknande mål i bl.a. nr 7/05, 2/06 och 7/06

Utvisning m.m. i strid med artikel 8
Musa m.fl. ./. Bulgarien, 2007-01-11; även artikel 13, olaglig utvisning från Bulgarien där han bildat familj
Se liknande mål i bl.a. nr 7/02, 2/03, 4/03, 7/03, 7/05, 10/05, 2/06, 6/06, 10/06 och 11/06.

Våld från polis/säkerhetspolis i Turkiet m.fl. länder
Türkmen ./. Turkiet, 2006-12-19, även artikel 6.1, oberoende domstol
Gomi m.fl. ./. Turkiet, 2006-12-21; våld i fängelse
Sahin m.fl. ./. Turkiet, 2006-12-21; även artikel 13
Mammadov (Jalaloglu) ./. Azerbaijan, 2007-01-11; även artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06 och 3/06, 4/06, 5/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

Äganderätt till, försäljning till godtroende m.m. av förstatligad egendom i Rumänien m.fl. länder
Lupas m.fl. ./. Rumänien, 2006-12-14
Ionescu och Mihaila ./. Rumänien, 2006-12-14
Zamfirescu ./. Rumänien, 2006-12-14
Dimitrie Dan Popescu ./. Rumänien, 2006-12-14
Vidrascu ./. Rumänien, 2006-12-14
Radanovic ./. Kroatien, 2006-12-21
Tarbuc ./. Rumänien, 2006-12-14
Simion ./. Rumänien, 2006-12-14
Pais ./. Rumänien, 2006-12-21
Pop ./. Rumänien, 2006-12-21

Se bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 2/06, 3/06, 6/06, 7/06, 8/06, 9/06, 10/06 och 11/06.

"SKÄLIG TID"

Under perioden den 14 december 2006 - den 11 januari 2007 har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1, se den 14, 19 och 21 december 2006 samt den 9 och 11 januari 2007. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven enligt artikel 5.3 och 5.4, se den 14, 19 och 21 december 2006.

ARTIKEL 6.1
14 december
Papakokkinou ./. Grekland (4403/03)
Aggelakou ./. Grekland (28760/04) även artikel 13
Jazbec ./. Slovenien (31489/02) även artikel 13
19 december
Osman ./. Turkiet (4415/02)
Yavuz och Osman ./. Turkiet (39863/02)
Bitton ./. Frankrike (nr 1) (22992/02) även artikel 13
Le Calvez ./. Frankrike (nr 2) (18836/02)
Sedý ./. Slovakien (72237/01)
Klemenco Nord AB ./. Sverige (73841) se ref. ovan
21 december
Siracattin ./. Turkiet (9577/03)
Cuden m.fl. ./. Slovenien (38597/03) även artikel 13
Gluhar ./. Slovenien (14852/03) även artikel 13
Maric ./. Slovenien (35489/02) även artikel 13
Oruc ./. Turkiet (33620/02)
Heric ./. Slovenien (33595/02) även artikel 13
Zidov ./. Slovenien (27701/02) även artikel 13
Vrecko ./. Slovenien (25616/02) även artikel 13
Nose ./. Slovenien (21675/02) även artikel 13
Zehelj ./. Slovenien (67447/01) även artikel 13
Teliga m.fl. ./. Ukraina (72551/01) även artikel 13
9 januari 2007
Kriz ./. Tjeckien (26634/03) även artikel 8, frågor om vårdnad mm under Återkommande
Mezl ./. Tjeckien (27726/03) även artikel 8, frågor om vårdnad mm under Återkommande
Uoti ./. Finland (61222/00)
Gossa ./. Polen (47986/99)
Özkan och Adibelli ./. Turkiet (18342/02)
SCI Les Rullauds m.fl. ./. Frankrike (43972/02) även rättvis rättegång, AO närvarande vid överläggning
Araguas ./. Frankrike (28625/02)
Sito ./. Polen (19607/03)
Trojanczyk ./. Polen (11219/02)
Orel ./. Slovakien (67035/01)
11 januari
Kunic ./. Kroatien (22344/02) även artikel 1 i protokoll nr 1
Mazurenko ./. Ukraina (14809/03)
Quattrone ./. Italien (67785/01) även artikel 1 i protokoll nr 1 olaglig markanvändning, se Återkommande
Stefanova ./. Bulgarien (58828/00) även artikel 13
Shnyderman ./. Ryssland (36045/02) även artikel 13
Smoje ./. Kroatien (28074/03)
Herbst ./. Tyskland (20027/02)

ARTIKEL 5.3
14 december
Shcheglyuk ./. Ryssland (7649/02)
19 december
Adamiak ./. Polen (20758/03)
Dolasinski ./. Polen (6334/02)
Duda ./. Polen (67016/01)
Piotr Kuc ./. Polen (37766/02)
21 december
Okay ./. Turkiet (6283/02) även artikel 5.4 och 5.4.

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Regeringsrättens dom den 15 december 2006 i mål 5885-06 angående rättsprövning.

R ansökte om rättsprövning av socialdepartementets beslut angående överklagande av Socialstyrelsens beslut om anställning och anförde att besluten hade fattats på felaktig och osaklig grund.

Regeringsrätten redogjorde för aktuell lagstiftning och konstaterade härefter att en förutsättning för att rättsprövning skulle kunna ske var att regeringens beslut att avslå överklagandet av Socialstyrelsens beslut om anställning av en utredare vid dess tillsynsavdelning kunde anses innefatta en prövning av R:s civila rättigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Regeringsrätten redogjorde härefter för sin dom den 17 november 2006 i mål 3985-06 där rätten behandlat en motsvarande situation beträffande ett överklagat beslut om anställning av en ”teamledare” och uttalade bl.a. följande.

Mot bakgrund av flera domar av Europadomstolen rörande tillämpningen av artikel 6.1 på tvister om offentlig anställning fann Regeringsrätten att regeringens beslut med anledning av överklagandet fick anses ha innefattat en prövning av sökandens civila rättigheter enligt nämnda artikel och följaktligen kunde bli föremål för rättsprövning. Som skäl angavs att det av utredningen framgick att teamledaren i huvudsak skulle ha arbetsledande funktioner med personal- och resultatansvar men däremot inte att arbetet, direkt eller indirekt, kunde komma att innebära utövande av offentliga maktbefogenheter. Dessutom anfördes att arbetsuppgifterna inte heller torde vara av sådant allmänt intresse att en tillämpning av artikeln kunde uteslutas.

Tvisten i det nu aktuella målet avsåg anställning som utredare för arbete med frågor om objektburen smitta och utredaren skulle inom detta område främst stödja landsting, kommuner och länsstyrelser i deras arbete. Såvitt framgick innebar arbetet inte utövande av offentliga maktbefogenheter och det var inte heller av sådant allmänt intresse att en tillämpning av artikeln kunde uteslutas.

Regeringsrätten fann att det av det anförda följde att regeringens beslut fick anses innefatta en prövning av R:s civila rättigheter enligt tidigare nämnda artikel och att beslutet således kunde bli föremål för rättsprövning.

I sak fann Regeringsrätten att det inte framkommit att beslutet fattats på annat än sakliga grunder och att det inte kunde anses strida mot någon rättsregel. Regeringsrätten förklarade därför att regeringens beslut skulle stå fast.




Senast ändrad: 2011-04-12