JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nytt från Europadomstolen 9 2005

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 6 september - den 6 oktober 2005. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna ”Målhantering”/”Europarätt”. Numera finns det också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Beslut om förlikning

S Richter mot Sverige, 2005-07-05
B Fransson och S Fransson mot Sverige, 2005-09-06

Beslut förklara klagomål inadmissible

S V Glender mot Sverige, 2005-09-06
J Hedström Axelsson mot Sverige, 2005-09-06

Beslut förklara klagomål delvis admissible

L Lilja mot Sverige, 2005-09-06
I Segerstedt-Wiberg m.fl. mot Sverige, 2005-09-20

Beslut förklara klagomål i sin helhet för admissible

R Valin mot Sverige, 2005-09-06

Domar mot andra länder

Salov mot Ukraina, 2005-09-06
Sju dagar i häkte utan domstolsprövning kränkte artikel 5.3 och när domares opartiskhet inte skyddades mot möjliga påtryckningar från bl.a. överrättspresident kränktes artikel 6.1.

Siemianowski mot Polen, 2005-09-06
Vilandeförklaring av mål om verkställighet av umgängesrätt i avvaktan på att nytt mål om umgängesrätten avgjordes kränkte artikel 6.1.

Gurepka mot Ukraina, 2005-09-06
Extraordinär överklagandemöjlighet som inte var tillgänglig för enskild part kränkte artikel 2 i protokoll nr 7.

B och L mot UK, 2005-09-13
Förbud för svärfar att gifta sig med svärdotter kränkte artikel 12.

H.N. mot Polen, 2005-09-13
Nationella myndigheters underlåtenhet att vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att återlämna bortförda barn i enlighet med Haagkonventionen samt oförklarade dröjsmål innebar en kränkning av artikel 8 och av artikel 6.1.

Yesilgöz mot Turkiet, 2005-09-20
Guvernörs beslut att vägra en grupp föreningsmedlemmar att besöka visst område innebar en kränkning av artikel 11 och när nationell domstol inte kunde ompröva beslutet kränktes även artikel 13.

Akat mot Turkiet, 2005-09-20
Bulga m.fl. mot Turkiet, 2005-09-20
Ertas Aydin m.fl. mot Turkiet, 2005-09-20
Beslut att förflytta tjänstemän som var fackligt anslutna låg inom ramen för offentlig verksamhet och kränkte inte artikel 11. Däremot kränktes artikel 13 när besluten inte kunde överklagas.

Petri Sallinen m.fl. mot Finland, 2005-09-27
Reglerna för husrannsakan på advokatkontor och för beslag av klientuppgifter var oklara. Åtgärderna saknade därför stöd i lag och det skedde en kränkning av artikel 8.

Kurti mot Grekland, 2005-09-29
Otillräckligt motiverade beslut som var avgörande för rätten till skadestånd kränkte artikel 6.1.

Mathew mot Nederländerna, 2005-09-29
Alltför långvarig isolering i fängelse, dåliga förhållanden i cellen och vägrad förflyttning till fängelse i något annat av svarandestatens områden innebar en kränkning av artikel 3.

Shannon mot UK, 2005-10-04
Anklagad infann sig inte till polisförhör, som syftade till att utreda om annan gjort sig skyldig till brott, med motiveringen att han inte ville svara på frågor som kunde innebära att han angav sig själv. Han påfördes böter och därmed kränktes artikel 6.1.

Domar och beslut i Grand Chamber

Hirst mot UK (nr 2), 2005-10-06
Förbud för fångar att rösta i parlamentsval och lokala val kränkte artikel 3 i protokoll nr 1.

Draon mot Frankrike, 2005-10-06
Maurice mot Frankrike, 2005-10-06
Ny lag om medicinskt ansvar, som hindrade de klagande från att få skadestånd för den ”särskilda börda” det innebar för dem att ta hand om sina barn med allvarliga medfödda handikapp, vilka på grund av medicinska misstag inte upptäckts före födseln, kränkte artikel 1 i protokoll nr 1.

SVENSKA DOMAR

Allmänna domstolar

Högsta domstolens beslut den 20 september 2005 i mål Ö 3205-05 och Ö 3206-05 om yttrande över begäran om utlämnande.

ALLMÄNT

Enligt den preliminära statistiken meddelade domstolen under juni månad 99 domar. 122 ansökningar förklarades admissible, 2 808 för inadmissible och 94 avskrevs. 233 ansökningar kommunicerades. Motsvarande siffror för juli var 105, 29, 1 171, 33 och 94. Siffrorna för augusti var 18 domar, 33 ansökningar förklarades admissible och 363 inadmissible, 13 mål avskrevs och 125 kommunicerades. Totalt under januari-augusti 2005 har domstolen meddelat 573 domar, förklarat 484 ansökningar admissible, 13 156 för inadmissible, avskrivit 361 mål samt kommunicerat 1 288 ansökningar.

Under perioden 1/1-30/9 2005 anhängiggjordes 33 500 klagomål, vilket var 250 mål färre än under motsvarande period 2004. Under perioden avgjordes 19 476 mål genom dom eller beslut - en ökning med 39 % jämfört med 2004. Samtidigt avskrevs 11 771 ansökningar genom administrativa beslut - en ökning med 13 %. Domstolens totala balans per 2005-10-01 var 82 100 klagomål vilket kan jämföras med en balans om 78 000 mål 2004-10-01.

Domstolen i stor sammansättning har den 28 september 2005 fastställt en förlikning i det uppmärksammade pilotmålet Broniowski mot Polen (ansökan nr 31443/96, dom den 22 juni 2004, jämför nr 7/04). Avgörandet berör ca 80 000 personer som befinner sig i samma situation som Broniowski, dvs. som haft ett skadeståndskrav på staten för mark som de tvingades överge mellan 1944-1953 i de östra delarna av förkrigs-Polen, s.k. ”Bug River-skadestånd”. Förlikningen innebar att Broniowski tillerkändes ersättning men också att en ny lagstiftning antogs för att rätta till det systemfel som Europadomstolen konstaterat i sin dom. Den polska staten har åtagit sig att införa alla nödvändiga åtgärder i nationell rätt och praxis för att säkerställa att egendomsrätten respekteras när det gäller alla kvarstående skadeståndskrav och för att myndigheterna inte skall hindra krav på verkställighet samt att se till att det skapas möjligheter till ersättning för både materiell och ideell skada som orsakats av rättssystemets brister. Europadomstolen konstaterade att denna förlikning grundade sig på respekt för mänskliga rättigheter och beslöt därför att avskriva målet.

LÄNKAR

Domstolen har infört en ny Human Rights-portal. Här nedan lämnas några länkar som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till Europadomstolens förteckning över domar och beslut:
Engelska: List of Recent Judgments
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=668105&skin=hudoc-en&action=request
Franska: Liste des arrêts récent
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=545504&skin=hudoc-fr&action=request

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr
EUROPADOMSTOLENS DOMAR
Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Beslut om förlikning

S Richter mot Sverige
(Ansökan nr 69691/01, beslut den 5 juli 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

R klagade över att den anklagelse för brott som riktats mot honom inte hade prövats inom ”skälig tid”. Han åberopade särskilt den tid som gått från det att förundersökningen avslutades den 20 april 1993 till dess att åtal väcktes den 31 oktober 1997. Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd den 20 november 2000 och avslog en resningsansökan den 2 juli 2001.

Europadomstolen fann enhälligt att förlikningen, som innebar att R tillerkändes skadestånd med 90 000 kr, grundades på respekt för mänskliga rättigheter och att det inte fanns skäl att ändå pröva klagomålet. Målet avskrevs därför.

B Fransson och S Fransson mot Sverige
(Ansökan nr 8719/02, beslut den 6 september 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

Målet gäller ett beslut av fastighetsbildningsmyndigheten den 25 juni 2987 om byggande av en väg delvis på mark som ägdes av BF och SF. Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd den 4 december 1990. Vägen var färdigbyggd den 1 oktober 1993 och därefter inleddes en skadeståndsprocess som avslutades den 29 augusti 2001 då Högsta domstolen vägrade prövningstillstånd. Klagomålet avsåg förfarandets längd.

Europadomstolen fann enhälligt att förlikningen, som innebar att de klagande tillerkändes skadestånd med 50 000 kr, grundades på respekt för mänskliga rättigheter och att det inte fanns skäl att ändå pröva klagomålet. Målet avskrevs därför.

Beslut förklara klagomål inadmissible

S V Glender mot Sverige
(Ansökan nr 28070/03, beslut den 6 september 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

Rådhusrätten förklarade i juli 1950 att G var far till B, född 1948. Domen vann laga kraft. Ett DNA-test 1998 visade emellertid att G inte kunde vara B:s biologiske far. G ansökte om resning och hovrätten undanröjde den tidigare faderskapsdomen. I april 2002 begärde G ersättning för det underhåll han betalat för B åren 1949-1964. Hans yrkande avslogs med motiveringen att det framställts mer än tio år efter det att underhållet betalats. - G klagade över att de nationella domstolarna tolkat klagofristerna felaktigt samt över att Regeringsrättens beslut att vägra prövningstillstånd saknade skäl. Han åberopade artikel 6.1. G hävdade vidare att hans rättigheter enligt artikel 3 i protokoll nr 7 hade kränkts.

Europadomstolen framhöll att den saknade behörighet att pröva påståenden om att nationella domstolar dömt fel. Eftersom kammarrätten prövat såväl fakta i målet som nationell rätt, uppkom inte någon fråga som kunde föranleda domstolen att utöva sin tillsynsbefogenhet. Domstolen fann vidare att det inte behövts några detaljerade skäl när det var helt klart att prövningstillstånd hade vägrats på grund av att G inte förmått lägga fram tillräckliga skäl för prövning. Klagomålet var därför i dessa delar uppenbart ogrundat. När det gällde klagomålet enligt artikel 3 i protokoll nr 7 framhöll domstolen att den bestämmelsen är tillämplig enbart på brottmål och den kunde därför inte tillämpas när det som här var fråga om civilrätt. Klagomålet föll därför i den delen utanför konventionens tillämpningsområde. Domstolens majoritet förklarade därför klagomålet i sin helhet för inadmissible.

J Hedström Axelsson mot Sverige
(Ansökan nr 66976/01, beslut den 6 september 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

H, som avtjänade ett straff på Tidaholmsanstalten, misstänktes tillsammans med två andra fångar för mord på en medfånge i augusti 1997. Misstankarna grundades till en början på en utsaga av ett anonymt vittne. H och även de andra två dömdes för mordet. Bevisningen utgjordes då väsentligen av vad ett annat vittne, W, berättat. - I Europadomstolen åberopade H artikel 6 och klagade över att
1) han anhållits den 8 september 1998 på grundval av uppgifter som erhållits genom ett olagligt vittnesmål (anonymt vittne) och att han häktats den 16 september 1998 utan att några skäl angavs,
2) en försvarare inte förordnats inom skälig tid,
3) de förhållanden under vilka W avgett sitt vittnesmål hade inte redovisats i förundersökningen och han hade därför inte kunnat förbereda sitt försvar ordentligt samt att
4) hovrätten godtagit hörsägen som bevisning och att han därigenom fråntagits möjligheten till korsförhör.
H hävdade att vittnet W var ”köpt” av åklagaren och att domstolens bevisvärdering inte var opartisk. Omständigheterna kring W:s vittnesmål hade rubbat trovärdigheten av den helt avgörande bevisningen och den borde därför ha avvisats av de svenska domstolarna.

Europadomstolen fann att frihetsberövandena den 8 och den 16 september 1998 skulle prövas enligt artikel 5. Domstolen konstaterade att båda besluten om frihetsberövande hade upphävts efter kort tid. Klagomålet i dessa delar hade emellertid givits in efter den i artikel 35 angivna sexmånadersfristen och måste därför avvisas.

När det gällde frågan om försvarare konstaterade domstolen att H anklagats och dömts till långt fängelsestraff för ett allvarligt brott och att han därför varit berättigad till offentlig försvarare. Även om förordnandet av försvarare dröjt måste hänsyn tas till förfarandet som helhet. Två förhör hade hållits innan en försvarare förordnades men då ställdes inga frågor om mordet. På alla andra stadier av förfarandet var H representerad av en försvarare och han hade därför kunnat försvarar sig tillräckligt. Klagomålet var därför i denna del uppenbart ogrundat. Domstolen konstaterade vidare att de uttalanden W gjort vid polisförhör fanns redovisade i förundersökningen. Det skydd och den hjälp i olika former som W fått för att kunna vittna kunde i sig inte anses oskäligt och oberättigat. Inget talade för att W på något sätt belönats för sitt vittnesmål. H:s försvarare hade haft möjlighet att ifrågasätta W:s trovärdighet både i tingsrätten och i hovrätten. H hade därför haft tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar i enlighet med artikel 6.3 b).

Det återstod därmed att pröva om domstolarna prövat den bevisning som W lämnat på ett opartiskt sätt och med tillräcklig omsorg. Domstolarna hade utförligt analyserat vittnesmålet och även om det var av stor betydelse var det inte den enda bevisningen som lagts till grund för den fällande domen. Klagomålet var i denna del uppenbart ogrundat. När det slutligen gällde hörsägen fann domstolen att klagomålet även i den delen var uppenbart ogrundat. Domstolens majoritet förklarade därför klagomålet i sin helhet för inadmissible.

Beslut förklara klagomål delvis admissible

L Lilja mot Sverige
(Ansökan nr 36689/02, beslut den 6 september 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

L anklagades för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott avseende mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter för perioden juli 1994 - september 1996. Han var häktad under tiden den 23 oktober till den 3 december 1996. Han frikändes i tingsrätt den 4 december 2003- L påfördes vidare genom beslut i december 1997 och mars-april 1998 mervärdesskatt och arbetsgivareavgifter samt skatte- och avgiftstillägg. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i oktober 2003. - I Europadomstolen klagade L över längden på såväl brottmåls- som skatteförfarandet. Han hävdade vidare att han inte fått en rättvis rättegång i skattemålen, eftersom förvaltningsdomstolarna tillämpade en annan bevisvärdering än den som tillämpades i brottmålet.

Europadomstolen fann enhälligt mot bakgrund av domstolens praxis att klagomålet avseende ”skälig tid” krävde en prövning i sak. Domstolen fann att klagomålet i övrigt var uppenbart ogrundat och därför skulle avvisas i den delen. Klagomålet förklarades således admissible i fråga om ”skälig tid” och inadmissible i övrigt.


I Segerstedt-Wiberg m.fl. mot Sverige
(Ansökan nr 62332/00, beslut den 20 september 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

De klagande i målet har alla begärt att få del av uppgifter om dem själva som registrerats av Säpo. De fick endast vissa uppgifter och överklagade avslagsbesluten. Regeringsrätten vägrade prövningstillstånd i alla fem fallen. - I Europadomstolen åberopade de klagande artikel 8 och klagade över att uppgifter om dem lagrats i Säpo:s register, över vägran att låta dem få del av alla uppgifter om dem själva i registret och över att Säpo:s personkontroll negativt hade påverkat deras karriärer. De hävdade att åtgärderna innebar oberättigade ingrepp i deras privatliv. De klagande hävdade vidare att lagringen av hemliga uppgifter om dem även kränkte artiklarna 10 och 11. De hävdade slutligen att det i Sverige saknade ett effektivt rättsmedel för att få dessa kränkningar prövade.

Europadomstolen konstaterade att klagomålen enligt artikel 8 bestod av tre delar: den första avsåg lagring av de uppgifter i Säpo:s akter som de fått del av, den andra avsåg vägran att lämna dem uppgifter om hela omfattningen av uppgifterna om dem i Säpo:s register och den tredje avsåg påståendet att de registrerade uppgifterna hade använts på ett sätt som påverkat deras karriärer negativt. När det gällde den tredje delen var det bara en av de fem klagandena som kunde hävda att hans karriär hade påverkats. Han hade emellertid inte uttömt de inhemska rättsmedlen och klagomålet anfördes dessutom efter sexmånadersfristen. I de övriga fyra fallen var klagomålet i denna del uppenbart ogrundat. Klagomålet i övrigt enligt artikel 8 och artiklarna 10, 11 och 13 väckte svåra frågor som borde prövas i sak. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet avseende negativa effekter på de klagandes karriärer för inadmissible och klagomålet i övrigt för admissible.

Beslut förklara klagomål i sin helhet för admissible

R Valin mot Sverige
(Ansökan nr 61390/00, beslut den 6 september 2005)
Beslutet finns endast på engelska.

Till följd av en skatterevision hos ett byggnadsföretag som ägdes av V och hans två bröder påfördes bolaget i maj 1993 mervärdesskatt om mer än 7 000 000 kr inklusive skattetillägg. När bolaget inte kunde betala försattes det i konkurs. Förvaltaren fann inte anledning misstänka att brott begåtts.  Skattemyndigheten anmälde emellertid ärendet till åklagare, som inledde en förundersökning. I april 1994 ansökte skattemyndigheten om att V och hans bröder skulle förklaras personligen betalningsansvariga för skatteskulden och dröjsmålsavgifter. Till följd härav träffades en överenskommelse som innebar att V och hans bröder skulle betala 400 000 kr av skatteskulden. Överenskommelsen fastställdes av tingsrätten. V åtalades i maj 1999 för grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Han överklagade alla beslut om avslag på de invändningar som han framställde och begärde uppskov med tingsrättsförhandlingen i avvaktan på att överklagandena prövades. Tingsrätten frikände V genom dom den 28 mars 2001 och konstaterade att ”skälig tid” hade överskridits. JK avslog V:s yrkande om skadestånd med motiveringen att han själv orsakat viss fördröjning och att det dröjsmål som orsakats av myndigheterna varit ringa. Med hänsyn till målets svårighetsgrad kunde staten inte anses ha ådragit sig något skadeståndsansvar. - I Europadomstolen klagade V över brottmålsförfarandets längd och åberopade artikel 6.

Europadomstolen fann att klagomålet väckte svåra frågor som krävde prövning i sak. Klagomålet var därför inte uppenbart ogrundat och det fanns inte någon annan anledning att förklara det inadmissible. Regeringens invändning att V förlorat sin ställning som ”offer” skulle prövas i samband med sakprövningen. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet för admissible.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Salov mot Ukraina
(Ansökan nr 65518/01, dom den 6 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Sju dagar i häkte utan domstolsprövning kränkte artikel 5.3 och när domares opartiskhet inte skyddades mot möjliga påtryckningar från bl.a. överrättspresident kränktes artikel 6.1.

Salov, S, är advokat och han företrädde vid den aktuella tidpunkten en av presidentkandidaterna i valet 1999. Han påstods ha spritt en förfalskad version av parlamentets tidning där det hävdades att presidenten Kuchma var död. S häktades den 1 november 1999 för att ha spritt falska uppgifter om presidenten. Han yrkade att bli frisläppt men fick avslag. S släpptes först den 16 juni 2000. Han dömdes den 6 juli 2000 till fem års fängelse villkorligt för att ha gjort intrång i medborgarnas rätt att rösta i syfte att påverka valresultatet. S förlorade också rätten att arbeta som advokat under tre år och fem månader. - I Europadomstolen klagade S över att han inte utan dröjsmål ställdes inför en domare för att få häktningsbeslutet prövat. Han hävdade vidare att han inte fått en rättvis rättegång eftersom regiondomstolens presidium hade upphävt tingsrättens beslut den 7 mars 2000 om att en ytterligare utredning skulle genomföras på grund av att det saknades tillräckliga bevis för en fällande dom. S uttryckte också farhågor beträffande den aktuelle domarens opartiskhet och hävdade att den ukrainska lagstiftningen och systemet för att finansiera domstolarna inte hindrade att domarna utsattes för påtryckningar. Han gjorde gällande att han inte visste om uppgifterna om Kuchmas död var riktiga eller ej och att han försökt få dem bekräftade. Han hade bara haft åtta kopior av tidningen och han hade endast talat med ett fåtal personer så spridningen hade varit mycket begränsad. S åberopade artikel 5.3, artikel 6.1 och artikel 10.

Europadomstolen konstaterade att även sju dagar utan rättslig prövning av häktningsbeslutet överskred konventionens stränga krav. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.3.

Domstolen fann vidare att S:s farhågor beträffande tingsrättsdomarens opartiskhet var objektivt berättigade med hänsyn till det bristfälliga skyddet mot påtryckningar i både lagstiftningen, det ekonomiska systemet och överrättens bindande instruktioner. Särskilt saknades skydd mot möjliga påtryckningar från överrättens president. Dessutom hade principen om parternas likställdhet i processen inte iakttagits. De nationella domstolarna hade inte heller lämnat någon förklaring till varför tingsrätten, som ursprungligen inte fann bevisningen tillräcklig för en fällande dom, senare ändå fann S vara skyldig. Avsaknaden av motivering hindrade S från att ta upp denna fråga i sitt överklagande. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 6.1.

När det gällde klagomålet enligt artikel 10 erinrade domstolen om att vid bedömningen av om ett ingrepp är proportionerligt skall hänsyn tas även till sådana faktorer som det utdömda straffets art och stränghet. Att S fråntagits rätten att praktisera som advokat var ett mycket allvarligt straff. Ingreppet i S:s yttrandefrihet kunde inte anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 10.

Skiljaktiga motiveringar

Den portugisiske domaren Cabral Barreto och domaren Mularoni från San Marino lämnade delvis skiljaktiga motiveringar.

HÄNVISNINGAR
Artikel 5.3
Salov ./. Ukraina, beslut 2004-04-27
Falkovych ./. Ukraina, beslut 2004-06-29
Merit./. Ukraina, dom 2004-03-30
Niedbala ./. Polen, dom 2000-07-04
Nevmerzhitsky ./. Ukraina, dom 2005-04-05
Schiesser ./. Schweiz, dom 1979-12-04
Brogan m.fl. ./. U K, dom 1988-11-29
Artikel 6.1
(Tillämplighet)
Garyfallou AEBE ./. Grekland, dom 1997-09-24 
Koval ./. Ukraina, beslut 2004-03-30
Deweer ./. Belgien, dom 1980-02-27
Eckle ./. Tyskland, dom 1982-07-15
Imbrioscia ./. Schweiz, dom 1993-11-24
Tejedor Garcia ./. Spanien, dom 1997-12-16
Nikitin ./. Ryssland, dom 2004-07-20 (jfr nr 8/04)
(Förenlighet)
Rowe o. Davis ./. U K, dom (GC) 2000-02-16
Edwards ./. U K, dom 1992-12-16
Findlay ./. U K, dom 1997-02-25
Bulut ./. Österrike, dom 1996-02-22
Thomann ./. Schweiz, dom 1996-06-10
Langborger ./. Sverige, dom 1989-06-22
Borgers ./. Belgien, dom 1991-10-30
Ruiz-Mateos ./. Spanien, dom 1993-06-23
Dombo Beheer B.V. ./. Nederländerna, dom 1993-10-27
Ankerl ./. Schweiz, dom 1996-10-23
Hirvisaari ./. Finland, dom 2001-09-27
Ruiz Torija ./. Spanien, dom 1994-12-09
Suominen ./. Finland, dom 2003-07-01 (jfr nr 7/03)
Brumarescu ./. Rumänien, dom (GC) 1999-10-28
Ryabykh ./. Ryssland, dom 2003-07-24 (jfr nr 8/03)
Ravnsborg ./. Sverige, dom 1994-03-23
Artikel 10
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Castells ./. Spanien, dom 1992-04-23
Sunday Times ./. U K (nr 1), dom 1979-04-26
Bladet Tromsø o. Stensaas ./. Norge, dom (GC) 1999-05-20
Cumpana o. Mazare ./. Rumänien, dom (GC) 2004-12-17 (jfr nr 1/05)
Bergens Tidende m.fl. ./. Norge, dom 2000-05-02
Barfod ./. Danmark, dom 1989-02-22
Nilsen o. Johnsen ./. Norge, dom (GC) 1999-11-25
Rekvényi ./. Ungern, dom (GC) 1999-05-20
Feldek ./. Slovakien, dom 2001-07-12
Groppera Radio A.G.m.fl. ./. Schweiz, dom 1990-03-28
Markt intern Verlag GmbH o. Klaus Beermann ./. Tyskland, dom 1989-11-20
Müller m.fl. ./. Schweiz, dom 1988-05-24
Ukrainian Media Group ./. Ukraina, dom 2005-03-29 (jfr nr 4/05)
Harlanova ./. Lettland, beslut 2003-04-03
Ceylan ./. Turkiet, dom (GC) 1999-07-08

Siemianowski mot Polen
(Ansökan nr 45972/99, dom den 6 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Vilandeförklaring av mål om verkställighet av umgängesrätt i avvaktan på att nytt mål om umgängesrätten avgjordes kränkte artikel 6.1.

Siemianowski, S, skildes den 28 maj 1992 och han och hans f.d. hustru fick gemensam vårdnad om dottern M, som dock skulle bo hos sin mor. Umgänget fungerade emellertid inte och S väckte utan framgång ett flertal umgänges- och verkställighetsprocesser under en period av sju och ett halvt år. S hävdade att varje gång han kom för att hämta dottern uppgavs olika hinder för umgänge eller också var det ingen som öppnade alls. Trots detta uppgav S i domstol att han mellan november 1992 och mars 2002 ändå lyckats hålla viss kontakt med sin dotter. När denna var tretton år förordnades en medlare och om ett psykologutlåtande. - I Europadomstolen klagade S över det utdragna förfarandet för att få verkställighet av sin umgängesrätt. Han åberopade artikel 6.1 och artikel 8.

Europadomstolen bedömde tre verkställighetsförfaranden och konstaterade att det andra målet tagit mer än fyra år och fem månader att avgöra. Domstolen anmärkte särskilt på att målet vilandeförklarats i avvaktan på ett nytt mål om umgängesrätten, eftersom det inte påverkade giltigheten av det tidigare beslutet om umgänge. Den tredje processen som hade inletts i oktober 1994 hade också varit långdragen, bl.a. hade psykologutlåtandet som lämnades först i oktober 1996 dragit ut på tiden. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning i fråga om det första förfarandet men att det andra och tredje hade överskridit ”skälig tid” och att det därför i de fallen skett en kränkning av artikel 6.1. Domstolen fann med sex röster mot en att det inte skett någon kränkning av artikel 8.

Skiljaktig mening

Domaren Popovic från Serbien och Montenegro ansåg att han inte kunde instämma med majoritetens resonemang utan fann att det skett en kränkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Di Pede ./. Italien, dom 1996-09-26
Nuutinen ./. Finland, dom 2000-06-27
Pretto m.fl. ./.  Italien, dom 1983-12-08
Artikel 8
Johansen ./. Norge, dom 1996-08-07
Elsholz ./. Tyskland, dom (GC) 2000-07-13
Ahmut ./. Nederländerna, dom 1996-11-28
Hokkanen ./. Finland, dom 1994-09-23
Nuutinen ./. Finland, dom 2000-06-27
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25

Gurepka mot Ukraina
(Ansökan nr 61406/00, dom den 6 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Extraordinär överklagandemöjlighet som inte var tillgänglig för enskild part kränkte artikel 2 i protokoll nr 7.

Gurepka, G, var inblandad i två förtalsmål, varav ett hade väckts av en parlamentsledamot. G underlät vid ett antal tillfällen och trots kallelse att infinna sig i domstolen. Den 1 december 1998 dömdes han i ett administrativt förfarande för domstolstrots till sju dagars frihetsberövande. Beslutet var slutligt och kunde inte överklagas. Påföljande dag gav hans arbetsgivare, åklagarmyndigheten i Krim, in ett extraordinärt överklagande och G släpptes efter 16 timmars frihetsberövande men han fick senare avtjäna hela den utdömda tiden. Arbetsgivaren hävdade att det administrativa förfarandet inte var tillämpligt på G, utan att denne i stället skulle ställas till svars i ett disciplinförfarande inför åklagarmyndigheten. G fick senare Hepatit C, vilket han ansåg orsakat av de undermåliga förhållandena i fängelset. - I Europadomstolen klagade G över att frihetsberövandet varit olagligt och att det skadat hans hälsa. Han påstod att besluten mot honom var godtyckliga och att han inte fått en rättvis rättegång. Han åberopade bl.a. artikel 2 i protokoll nr 7.

Europadomstolen konstaterade att med hänsyn till påföljden hade det aktuella förfarandet brottmålskaraktär och det omfattades därför av det skydd som ges i artikel 6 och i följd därav även av artikel 2 i protokoll nr 7 i fråga om rätten att överklaga. Domstolen förklarade därför enhälligt klagomålet för admissible i den delen men inadmissible i övrigt.

Domstolen konstaterade vidare att det extraordinära förfarandet inte var direkt tillämpligt för en enskild part utan att det endast kunde initieras av en åklagare eller en högre rätts president. Förfarandet kunde därför inte anses som ett tillräckligt effektivt rättsmedel i konventionens mening. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 2 i protokoll nr 7.

HÄNVISNINGAR
Tillämplighet
Engel m.fl. ./. Nederländerna, dom 1976-06-08
Öztürk ./. Tyskland, dom 1984-02-21
Escoubet ./. Belgien, dom (GC) 1999-10-28
Ezeh o. Connors ./. U K, dom (GC) 2003-10-09 (jfr nr 9/03)
Förenlighet
Krombach ./. Frankrike, dom 2001-02-13
Kucherenko ./. Ukraina, beslut 1999-05-04

B och L mot UK
(Ansökan nr 36536/02, dom den 13 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Förbud för svärfar att gifta sig med svärdotter kränkte artikel 12.

B var gift med A och hade med henne sonen C. B och A skildes 1987. B gifte om sig men även det äktenskapet slutade, efter det att makarna separerat 1995, i skilsmässa i juli 1997. L gifte sig med C och B och L blev därmed svärfar resp. svärdotter. L och C, som fick sonen W, separerade 1995 och skildes i maj 1997. B var W:s farfar. B och L inledde ett förhållande och har varit sammanboende sedan 1996. W bor hos dem och har endast sporadiska kontakter med sin far C. Han kallar B för ”pappa”. I maj 2002 framställde B en förfrågan om han kunde gifta sig med L och fick svaret att det enligt gällande lag inte var möjligt med mindre att både A och C dessförinnan hade avlidit. Detta beslut kunde inte överklagas. - I Europadomstolen klagade B och L över att de hindrades gifta sig och åberopade artiklarna 12 och 14.

Europadomstolen framhöll att begränsningar av rätten att gifta sig inte får vara så stränga att själva rättigheten skadas. Förbudet för svärföräldrar och en svärdotter/-son att gifta sig innebar att B och L inte kunde få ett rättsligt eller socialt erkännande av sitt förhållande. Den omständigheten att de skulle kunna gifta sig om båda deras tidigare äkta makar avled påverkade inte bedömningen. Det gjorde inte heller det förhållandet att de hade möjlighet att be parlamentet om lov, eftersom det innebar ett speciellt och dyrbart förfarande helt beroende på den lagstiftande församlingens godtycke. Även om förbudet mot giftermål avsåg att skydda familjen, förhindrades inte förhållanden av det aktuella slaget. Ett sådant förhållande innebar inte någon incest och ett utomäktenskapligt förhållande hindrades inte heller av något straffbud. Parlamentsförfarandet innebar vidare att undantag kunde medges från förbudet. Domstolen fann enhälligt att det med hänsyn till omständigheterna i målet hade skett en kränkning av artikel 12 och att det inte uppkom någon fråga att pröva enligt artikel 14.

HÄNVISNINGAR
Rees ./. U K, dom 1986-10-17
F. ./. Schweiz, dom 1987-12-18

H.N. mot Polen
(Ansökan nr 77710/01, dom den 13 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Nationella myndigheters underlåtenhet att vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att återlämna bortförda barn i enlighet med Haagkonventionen samt oförklarade dröjsmål innebar en kränkning av artikel 8 och av artikel 6.1.

HN är norsk medborgare och bosatt i Norge. Han gifte sig med polskan MC och fick med henne tre barn, A, B och C. Paret skildes 1998 och föräldrarna fick gemensam vårdnad. Barnen skulle vårdas hos HN och MC fick umgängesrätt men fick inte besöka barnens skolor. I augusti 1999 avvek MC med barnen till Polen och HN ansökte om hjälp att återfå barnen. I november 1999 inleddes den första av en serie förhandlingar. Ett verkställighetsförfarande inleddes i juli 2000 och den 8 januari 2001 beslöt tingsrätten i Warszawa att barnen skulle hämtas hos MC, om nödvändigt med våld. MC hade emellertid gått under jorden med barnen. En släkting fann A och hon återfördes till fadern i Norge i juli 2002. De övriga två barnen återlämnades i april 2003. - I Europadomstolen klagade HN över den bristande verkställigheten av besluten om återlämnande och åberopade artiklarna 8 och 6.1.

Europadomstolen konstaterade flera dröjsmål i förfarandet som inte kunde förklaras. Bl.a. hade det tagit tingsrätten nära två månader att få ett sexsidigt expertutlåtande. Myndigheterna hade inte gjort så mycket för att underlätta verkställigheten och de hade inte agerat på HN:s varning för att hindra MC att gå under jorden med barnen. De polska myndigheterna hade underlåtit att vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att verkställa HN:s rätt att återfå barnen. Förfarandet hade pågått i tre år, sju månader och 16 dagar och dröjsmålen hade väsentligen orsakats av de polska myndigheterna trots att dessa bort agera med särskild skyndsamhet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av både artikel 8 och artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Artikel 8
Keegan ./. Irland, dom 1994-05-26
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25
Nuutinen ./. Finland, dom 2000-06-27
Iglesias Gil o. A.U.I. ./. Spanien, dom 2003-04-29 ( jfr nr 5/03)
Hokkanen ./. Finland, dom 1994-09-23
Sylvester ./. Österrike, dom 2003-04-24 (jfr nr 5/03)
Streletz, Kessler o. Krenz ./. Tyskland, dom (GC) 2001-03-22
Al-Adsani ./. U K, dom (GC) 2001-11-21 (jfr nr 1/01)
Artikel 6.1
Frydlender ./. Frankrike, dom (GC) 2000-06-27
Humen ./. Polen, dom (GC) 1999-10-15
Johansen ./. Norge, dom 1996-08-07

Yesilgöz mot Turkiet
(Ansökan nr 45454/99, dom den 20 september 2005)
Domen finns endast på franska.

Guvernörs beslut vägra en grupp föreningsmedlemmar att besöka visst område innebar en kränkning av artikel 11 och när nationell domstol inte kunde ompröva beslutet kränktes även artikel 13.

Yesilgöz, Y, var ordförande i en förening, Tunceli Cultural and Mutual Aid Association, och han beslöt i juli 1998 att ordna ett besök för medlemmarna i föreningen i Tunceliregionen. Syftet var att de skulle få träffa den lokala befolkningen och ta reda på vilka problem som fanns i regionen. Gruppen hindrades emellertid att komma in i Tunceli av soldater som uppgav att gruppen hade förbjudits tillträde till Tunceli genom ett beslut av provinsguvernören, vilket hade fattats med stöd av lagen nr 2935. - I Europadomstolen klagade Y över att guvernörens beslut som hindrade honom att besöka Tunceli kränkte artikel 11. Han hävdade att det också skett en kränkning av artikel 13.

Europadomstolen konstaterade att beslutet att vägra Y att komma in i Tunceli innebar ett ingrepp i hans rätt till mötesfrihet och att det hade ett legitimt syfte, nämligen att skydda allmän säkerhet och förhindra brott. Det politiska klimatet kunde vara en omständighet som skulle vägas in i bedömningen av säkerhetsförhållandena när det gällde terroristaktioner i sydöstra Turkiet vid den aktuella tidpunkten. Guvernören hade emellertid förvarnats om de planerade besöken i området. Han hade inte motiverat sitt beslut som inte föreföll utgöra en nödvändig och lämplig åtgärd för att hantera de planerade besöken. Det fanns inte heller något som talade för att besöken skulle innefatta spridning av sådana uppfattningar som förespråkade våldsanvändning eller förnekande av demokratin eller att de skulle medföra några sådana skadliga effekter som kunde berättiga ett besöksförbud. Mot den bakgrunden fann domstolen att förbudet inte kunde anses svara mot ett trängande samhälleligt behov och att det därför inte varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 11.

De nationella domstolarna saknade möjlighet att ompröva ett mötesförbud eller demonstrationsförbud enligt lagen nr 2935 och berörda personer hade därför berövats ett skydd mot övergrepp. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning även av artikel 13.

HÄNVISNINGAR 
Artikel 11
Güneri m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-07-12 (jfr nr 7/05)
Refah Partisi m.fl. ./. Turkiet, dom (GC) 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Socialist Party of Turkey (STP) m.fl. ./. Turkiet, dom 2003-11-12 (jfr nr 10/03)
Djavit An ./. Turkiet, dom 2003-02-20 (jfr nr 3/03)
Dicle för DEP (Demokratiska partiet) ./. Turkiet, dom 2002-12-10 (jfr nr 11/02)
Yazar m.fl. ./. Turkiet, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Stankov and the United Org. Ilinden ./. Bulgarien, dom 2001-10-02
Parti de la liberté et de la démocratie (ÖZDEP) ./. Turkiet, dom (GC) 1999-12-08
Sürek ./. Turkiet (nr 1), dom (GC) 1999-07-08
Incal ./. Turkiet, dom 1998-06-09
Parti communiste unifié de Turquie m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
Parti socialiste m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-05-25
Piermont ./. Frankrike, dom 1995-04-27
Plattform « Ärzte für das Leben » ./. Österrike, dom 1988-06-21
Çetin m.fl. ./. Turkiet, dom 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Dogan m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-06-29
Association Ekin ./. Frankrike, dom 2001-07-17
Rune Andersson ./. Sverige, kommissionens beslut 1988-12-13
Stankov and the United Org. Ilinden ./. Bulgarien, dom 2001-10-02
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27

Akat mot Turkiet
Bulga m.fl. mot Turkiet
Ertas Aydin m.fl. mot Turkiet
(Ansökningar 45050/98 resp. 43974/98 och 43672/98, domar den 20 september 2005)
Domarna finns endast på franska.

Beslut att förflytta tjänstemän som var fackligt anslutna låg inom ramen för offentlig verksamhet och kränkte inte artikel 11. Däremot kränktes artikel 13 när besluten inte kunde överklagas.

De femton klagandena i målen är alla offentliganställda som lärare och sjukvårdspersonal och de var alla fackligt anslutna. Samtliga deras tjänster förflyttades till andra städer. - I Europadomstolen hävdade de att de förflyttats på grund av att de var medlemmar i fackföreningar. De åberopade artiklarna 11 och 13.

Europadomstolen framhöll att det inte var dess uppgift att göra en prövning enligt konvention av om besluten att förflytta tjänsterna var riktiga utan i stället att pröva om besluten skadat de klagandes rätt att engagera sig i facklig verksamhet. Domstolen konstaterade att de klagandes ställning som offentliganställda innebar att de kunde förflyttas till en annan avdelning eller en annan stad allt efter allmännyttans behov. De aktuella besluten varken begränsade eller förvägrade dem rätten att tillhöra en fackförening eller rätten till mötesfrihet. De klagande hade, trots de ifrågasatta åtgärderna, var och en behållit sin individuella föreningsfrihet både rättsligt och i praktiken, eftersom de fortsatt att vara medlemmar i sina respektive fackföreningar. Domstolen fann att åtgärderna i fråga föll inom ramen för den offentliga verksamheten. Domstolen fann därför enhälligt i alla tre målen att det inte skett någon kränkning av artikel 11. Eftersom det saknades möjlighet att överklaga besluten om förflyttning, fann domstolen enhälligt att det skett en kränkning av artikel 13.

Skiljaktig motivering

Den portugisiske domaren Cabral Barreto lämnade en skiljaktig motivering i fråga om artikel 11.

HÄNVISNINGAR
Artikel 11
Syndicat national de la police belge ./. Belgien, dom 1975-10-27
Guzzardi ./. Italien, dom 1980-11-06
Young, James o. Webster ./. U K, dom 1981-08-13
Schmidt et Dahlström ./. Sverige, dom 1976-02-06
Artikel 13
Kudla ./. Polen, dom (GC) 2000-10-26
Ilhan ./. Turkiet, dom (GC) 2000-06-27
Silver m.fl. ./. U K, dom 1983-03-25
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
Çetin m.fl. ./. Turkiet, dom 2003-02-13 (jfr nr 3/03)
Dogan m.fl. ./. Turkiet, dom 2004-06-29
Güneri m.fl. ./. Turkiet, dom 2005-07-12 (jfr nr 7/05)
Boyle o. Rice ./. U K, dom 1988-04-27

Petri Sallinen m.fl. mot Finland
(Ansökan nr 50882/99, dom den 27 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Reglerna för husrannsakan på advokatkontor och för beslag av klientuppgifter var oklara. Åtgärderna saknade därför stöd i lag och det skedde en kränkning av artikel 8.

De klagande är 18 finska medborgare. Sallinen, S, är advokat och de övriga 17 var vid den aktuella tidpunkten hans klienter.  I januari 1999 genomsökte polisen S:s kontorslokaler som ett led i en polisutredning där S ansågs vara ett vittne. Visst material beslagtogs. Det beslöts om en andra husrannsakan p.g.a. att S misstänktes för att ha medverkat i ett grovt gäldenärsbrott som två av hans klienter påstods ha begått. De två klienterna åtalades härefter men något åtal väcktes aldrig mot S. Denne begärde förgäves att de nationella domstolarna skulle häva beslaget. Polisen behöll en kopia av en av S:s hårddiskar, vilken bl.a. innehöll privat uppgifter om tre av hans klienter. Även dessa yrkade i nationella domstolar att beslaget skulle hävas. Högsta domstolen fann att datafilerna omedelbart skulle ha återlämnats eller förstörts och tillerkände de klagande ersättning för sina kostnader. - I Europadomstolen klagade S och de övriga över att husrannsakningen och beslaget av konfidentiellt material hade kränkt deras rättigheter. De åberopade artiklarna 6, 8 och 13.

Europadomstolen, som fann att den måste pröva den finska lagstiftningens kvalitet, betonade att husrannsakan och beslag innebär allvarliga ingrepp i en persons privatliv, hem och korrespondens och att sådana åtgärder därför måste ha stöd i lag som är särskilt tydlig. Det är viktigt att det finns klara och detaljerade bestämmelser på området. Domstolen konstaterade att förhållandet mellan lagen om tvångsåtgärder, rättegångsbalken och lagen om advokater i viss mån var oklart och gav upphov till skilda uppfattningar om i vilken utsträckning konfidentiellt material skyddades i samband med husrannsakan och beslag. Domstolen fann sammanfattningsvis att de ifrågasatta åtgärderna hade genomförts utan tillräckligt lagskydd. Även om det fanns en allmän laglig grund för åtgärderna i finsk lag, innebar avsaknaden av tillämpliga regler, som tillräckligt noga preciserade under vilka förhållanden som konfidentiellt material kunde bli föremål för husrannsakan och beslag, att de klagande hade berövats det minimiskydd som de med hänsyn till rättssäkerheten var berättigade till i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann således att finsk lag inte hade gett tillräckligt skydd, eftersom det var oklart under vilka förhållanden som konfidentiellt material kunde bli föremål för husrannsakan och beslag. Lagen var inte tillräckligt förutsebar och ingreppet hade därför inte haft stöd i lag. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 8 och att det mot den bakgrunden inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artiklarna 6 och 13.

HÄNVISNINGAR
Buck ./. Tyskland, dom 2005-04-28 (jfr nr 5/05)
Chappel ./. U K, dom 1989-03-30
Niemietz ./. Tyskland, dom 1992-12-16
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Société Colas Est m.fl. ./. Frankrike, dom 2002-04-16 (jfr nr 5/02)
Narinen ./. Finland, dom 2004-06-01 (jfr nr 6/04)

Kurti mot Grekland
(Ansökan nr 2507/02, dom den 29 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Otillräckligt motiverade beslut som var avgörande för rätten till skadestånd kränkte artikel 6.1. 

Kurti, K, är alban och bosatt i Tessaloniki. Han stoppades med sin motorcykel av polis i april 2000 och han och hans passagerare visiterades. Hans passagerare hade heroin med sig och båda anhölls och häktades. Passageraren påstod till en början att K hade gett honom heroinet. K hävdade upprepade gånger att han var oskyldig. Alla hans framställningar om att bli frisläppt avslogs. Passageraren ändrade senare sin berättelse och medgav att han aldrig tidigare hade träffat K. Denne frikändes men domstolen fann att han själv varit ”grovt vårdslös” och givit anledning till häktningen och att staten därför inte var skadeståndsskyldig. - I Europadomstolen klagade K över att han varit olagligen häktad under 15 månader och över att han vägrats skadestånd. Han åberopade artikel 6.1.

Europadomstolen fann att de nationella domstolarnas beslut att frånkänna staten ansvar för häktningen, med hänvisning till att K varit vårdslös och själv orsakat den, saknade tillräckliga skäl. Särskilt som besluten var avgörande för K:s rätt till skadestånd. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Ruiz Torija ./. Spanien, dom 1994-12-09
Georgiadis ./. Grekland, dom 1997-05-29

Mathew mot Nederländerna
(Ansökan nr 24919/03, dom den 29 september 2005)
Domen finns endast på engelska.

Alltför långvarig isolering i fängelse, dåliga förhållanden i cellen och vägrad förflyttning till fängelse i något annat av svarandestatens områden innebar en kränkning av artikel 3.

Mathew, M, är lärare i kickboxning. Den 9 oktober 2001 anhölls han på den nederländska ön Aruba i Karibien anklagad för grovt vållande till kroppsskada. Från oktober 2001 till slutet av april 2004 satt han häktad på Arubas korrektionsanstalt, större delen av tiden satt han isolerad. I ett bråk i november 2001 skadades fängelsedirektören. Efter den händelsen satt M isolerad i 35 dagar och därefter beslutades särskilda restriktioner för honom, i syfte att hålla honom från de andra fångarna. Hans kontakter med omvärlden var starkt begränsade och han vägrades bl.a. besök och att använda telefon under 28 dagar. I juni 2002 konstaterades att M led av en ryggradsskada som enligt den ende neurokirurgen på Aruba krävde operation. Någon sådan gjordes inte och M fick endast under kort tid fysioterapi. - I Europadomstolen klagade M över att han misshandlats i fängelset och över att han vägrats medicinsk vård, rullstol och fysioterapi. Han klagade också över den långa tid han varit isolerad, över förhållandena i cellen och över dess belägenhet inom anstalten.

Europadomstolen, som enhälligt förklarade klagomålet enligt artikel 3 för admissible, fann att fotografier som M åberopat inte gav stöd åt påståendet att han uppsåtligen hade behandlats illa. Sedan han frigavs den 30 april 2004 hade M behandlats för sina ryggbesvär i USA, men såvitt var känt hade han inte heller då opererats eller ordinerats operation. Domstolen kunde inte heller finna stöd för att de besvär M lidit av hade orsakats eller försämrats genom yttre våld. Det hade inte framkommit att M genomgått någon psykiatrisk eller psykologisk undersökning. Domstolen fann emellertid att M:s mentala hälsa var av betydelse för bedömningen av målet. M:s uppträdande i fängelset hade karaktäriserats av hans oförmåga att anpassa sig till livet i fängelset och att följa de normala fängelsereglerna. Det var uppenbart att M lidit av en störning under fängelsetiden som lett till hans våldsamma beteende. Domstolen kunde dock inte finna att det våld som använts mot M gått utöver vad som med hänsyn till omständigheterna varit nödvändigt. Domstolen fann därför enhälligt att det inte skett någon kränkning av artikel 3 på grund av användning av fysiskt våld.

Domstolen framhöll att artikel 3 inte kan tolkas så att den kräver att en fånges alla önskemål i fråga om medicinsk behandling måste tillgodoses. Domstolen fann därför enhälligt att det inte heller skett någon kränkning av artikel 3 på grund av att M vägrats nödvändig sjukvård.

När det gällde förhållandena i fängelset noterade domstolen att ett förbud att ha kontakt med andra fångar av säkerhetsskäl inte i sig innebar omänsklig behandling eller bestraffning. Det fanns vid den aktuella tidpunkten inte något lämpligt ställe att förvara en fånge som M. Trots M:s begäran hade det inte gjorts något försök att finna ett lämpligt fängelse för M någon annan stans inom nederländskt område. M hade hållits isolerad under alltför lång och onödigt utdragen tid och han hade därför utsatts för omänsklig behandling. Vidare hade han under åtminstone sju månader suttit i en cell som inte gav tillräckligt skydd mot vädret och klimatet på grund av ett hål i taket. Eftersom M hade mycket svårt att gå de två trappor som ledde till det motionsområde som låg ute i friska luften, avstod han ofta från att ta sig dit. Myndigheterna borde ha kunnat placera honom så att detta hade kunnat undvikas. Förhållandena i fängelset hade varit sådana att de måste ha orsakat M både fysiskt och psykiskt lidande och förringat hans mänskliga värdighet. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 3 på grund av förhållandena i fängelset.

HÄNVISNINGAR
Mamatkulov o. Askarov ./. Turkiet, dom (CD) 2005-02-04 (jfr nr 2/05)
Aktas ./. Turkiet, dom 2003-04-24 (jfr nr 5/03)
Nachova m.fl. ./. Bulgarien, dom (GC) 2005-07-26 (jfr nr 7/05)
Kalashnikov ./. Ryssland, dom 2002-07-15 (jfr nr 8/02)
Keenan ./. U K, dom 2001-04-03
Ribitsch ./. Österrike, dom 1995-12-04
Raninen ./. Finland, dom 1997-12-16
Hénaf ./. Frankrike, dom 2003-11-27 (jfr nr 11/03)
Dougoz ./. Grekland, dom 2001-03-06
Öcalan ./. Turkiet, dom (GC) 2005-05-12 (jfr nr 5/05)
Messina ./. Italien (nr 2), dom 2000-09-28
Poltoratskiy ./. Ukraina, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)

Shannon mot UK
(Ansökan nr 6563/03, dom den 4 oktober 2005)
Domen finns endast på engelska.

Anklagad infann sig inte till polisförhör, som syftade till att utreda om annan gjort sig skyldig till brott, med motiveringen att han inte ville svara på frågor som kunde innebära att han angav sig själv. Han påfördes böter och därmed kränktes artikel 6.1.

Shannon, S, är bosatt i Belfast och han var ordförande i en klubb där. I maj 1997 gjordes en husrannsakan i klubblokalerna och en del handlingar togs i beslag. En utredare förhörde S och han anklagades senare för förfalskad bokföring och medhjälp till bedrägeri. Två månader senare kallades han åter till förhör av utredarna. Deras undersökning gick ut på att ta reda på om någon annan person fått vinning av stöld eller förfalskad bokföring. S:s advokat förklarade att han rådde sin klient att inte infinna sig till förhöret, eftersom de svar han lämnade kunde användas som bevisning mot honom i en rättegång. S bötfälldes för att han inte infann sig. Åtalet för bokföringsförfalskning och medhjälp till bedrägeri fullföljdes aldrig. - I Europadomstolen åberopade S artikel 6.1.

Europadomstolen fann att S hade rätt att klaga över ett ingrepp i sin rätt att inte ange sig själv. De särskilda problem som finns när det gäller att utreda brott på norra Irland krävde inte att tvångsmedel användes mot S. Om S närvarat vid förhöret kunde han ha tvingats lämna uppgifter i frågor som kunde ha kommit upp i ett brottmål. Kravet att S skulle infinna sig till förhöret och vara tvungen att svara på frågor om händelser för vilka han redan var åtalad var inte förenligt med hans rätt att inte ange sig själv. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1.

HÄNVISNINGAR
Funke ./. Frankrike, dom 1993-02-25
Saunders ./. U K, dom 1996-12-17
Weh ./. Österrike, dom 2004-04-08 (jfr nr 4/04) Se där gjorda hänvisningar.
Heaney och McGuinness ./. Irland, dom 2000-12-21

DOMAR OCH BESLUT I GRAND CHAMBER

Domstolen har under perioden meddelat tre domar avgjorda i stor sammansättning. Domarna finns både på engelska och franska.

Hirst mot UK (nr 2)
(Ansökan nr 74025/01, dom den 6 oktober 2005)

Förbud för fångar att rösta i parlamentsval och lokala val kränkte artikel 3 i protokoll nr 1.

Målet prövades i kammare som meddelade dom den 30 mars 2004, se nr 4/04.

Hirst, H, dömdes 1980 för dråp till livstids fängelse. Den bestraffande och avskräckande delen av straffet (tariff) löpte ut i juni 1994. H fick dock kvarstanna i fängelse, eftersom frigivningsnämnden fann att han fortlöpande utgjorde en allvarlig risk för allmänheten. Som fånge var H enligt en lag från 1983 förbjuden att rösta i parlamentsval och lokala val. Han väckte talan enligt lagen 1998 om mänskliga rättigheter och yrkade att de aktuella bestämmelserna i 1983 års lag skulle förklaras oförenliga med Europakonventionen. Både hans begäran och hans därefter följande överklagande avslogs. Enligt regeringens uppgifter till Europadomstolen berörs ca 48 000 andra fångar av de aktuella bestämmelserna. - I Europadomstolen klagade H över att han hindrats att rösta. Han åberopade artikel 3 i protokoll nr 1, artikel 10 och artikel 14 i förening med artikel 3 i protokoll nr 1.

Europadomstolen redogjorde först för tillämpliga allmänna principer och framhöll att de rättigheter som skyddas av artikel 3 i protokoll nr 1 har en central betydelse när det gäller att upprätta och vidmakthålla en effektiv och meningsfull demokrati präglad av rättssäkerhet. Domstolen framhöll vidare att rätten att rösta är en rättighet och inte en förmån. Rättigheterna enligt artikel 3 i protokoll nr 1 är emellertid inte absoluta utan det finns ett utrymme för begränsningar. Staten har i det sammanhanget ett visst utrymme för sina bedömningar och varje stat får, med hänsyn till den historiska utvecklingen, kulturella skillnader och politiska uppfattningar, själv utforma sitt valsystem enligt sin egen demokratiska vision. Varje begränsning av rösträtten måste emellertid ha ett legitimt syfte och vara proportionerlig och måste ge uttryck för ansträngningar att upprätthålla integriteten och effektiviteten i ett valsystem som skall visa folkets vilja. Varje avvikelse från principen om allmän rösträtt riskerar att undergräva den valda församlingen och dess lagars demokratiska giltighet. Europadomstolen betonade när det gäller fångar att de i allmänhet behåller sina grundläggande rättigheter och friheter enligt Europakonventionen förutom rätten till frihet, när de lagligen har berövats friheten i enlighet med artikel 5. Det var emellertid inte uteslutet att en fånges rösträtt begränsades men en så allvarlig åtgärd krävde ett tillräckligt och urskiljbart orsakssamband mellan åtgärden och den berörda individens uppträdande och omständigheterna i det enskilda fallet.

Europadomstolen godtog att det av regeringen uppgivna syftet med den ifrågavarande lagstiftningen - att förhindra brott samt att stärka den enskildes samhällsansvar och respekt för rättssäkerheten - utgjorde ett sådant legitimt syfte som avses i artikel 3. När det gällde proportionaliteten konstaterade domstolen att antalet fångar som berördes av bestämmelsen, 48 000, inte kunde anses försumbart. Bestämmelserna omfattade också vida fält av brott och straff, från tämligen ringa förseelser till ytterst allvarliga brott samt påföljder från fängelse i en dag till livstid. Det var vidare uppenbart att begränsningarna till sin art i allmänhet ansågs vara en fråga för parlamentet och inte för de nationella domstolarna. När det gällde om det fanns en samsyn eller inte i denna fråga i konventionsstaterna, noterade domstolen att det fanns vissa skillnader men att svarandestaten inte var ensam om att frånta alla fångar deras rösträtt, även om den brittiska lagstiftningen inte var lika långtgående som i vissa andra stater. Men det var ändå i en minoritet av konventionsstaterna, 13 stater, som fångars rösträtt begränsades.

Även om staten har ett vitt utrymme för sina bedömningar i frågan var det inte allomfattande och även om förhållandena i viss mån förbättrats genom en ny lag år 2000 var 1983 års lag alltjämt ett trubbigt instrument som tillämpades automatiskt på alla fångar i fängelse. En så allmän och automatisk begränsning utan åtskillnad av en livsviktig konventionsrättighet måste anses falla utanför statens eget bedömningsutrymme oavsett hur vittgående det är. Domstolen fann därför med tolv röster mot fem att det skett en kränkning av artikel 3 i protokoll nr 3. Domstolen fann i likhet med vad kammaren tidigare funnit att det inte uppkom någon särskild fråga att pröva enligt artikel 10 och artikel 14.

Skiljaktiga meningar

Den schweiziske domaren Caflisch lämnade en skiljaktig motivering och den belgiska domaren Tulkens och den italienske domaren Zagrebelsky lämnade en gemensam skiljaktig motivering.

Fem domare, presidenten Wildhaber, den franske domaren Costa, den danske domaren Lorenzen, den ryske domaren Kovler och den norske domaren Jebens, lämnade en gemensam skiljaktig mening. De ansåg inte att det skett någon kränkning av artikel 3 i protokoll nr 1. Enligt deras mening ankom det inte, med hänsyn till frågans känsliga politiska karaktär, skillnaderna i konventionsstaternas rättssystem och avsaknaden av en tillräckligt klar grund för en sådan rätt enligt artikel 3 i protokoll nr 1, på Europadomstolen att ålägga nationella rättssystem en skyldighet antingen att upphäva förbudet för fångar att rösta eller att tillåta en sådan begränsning av fångars rösträtt men endast i en mycket begränsad utsträckning.

Den franske domaren Costa lämnade dessutom en särskild skiljaktig motivering till den gemen-samma skiljaktiga meningen med avseende på det legitima syftet och statens bedömningautrymme.

HÄNVISNINGAR
Mathieu-Mohin o. Clerfayt ./. Belgien, dom 1987-03-02
United Communist Party of Turkey m.fl. ./. Turkiet, dom 1998-01-30
X. ./. Tyskland, kommissionens beslut 1967-10-06
Matthews ./. U K, dom (GC) 1999-02-18
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Podkolzina ./. Lettland, dom 2002-04-09 (jfr nr 5/02)
Melnychenko ./. Ukraina, dom 2004-10-19 (jfr nr 10/04)
Aziz ./. Cypern, dom 2004-06-22 (jfr nr 7/04)
Patrick Holland ./. Irland, kommissionens beslut 1998-04-14
M.D.U. ./. Italien, beslut 2003-01-28
Kalashnikov ./. Ryssland, dom 2002-07-15 (jfr nr 8/02)
Van der Ven ./. Nederländerna, dom 2003-02-04 (jfr nr 2/03)
Ploski ./. Polen, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
X. ./. U K, kommissionens beslut 1982-10-08
Yankov ./. Bulgarien, dom 2003-12-11 (jfr nr 11/03)
Poltoratskiy ./. Ukraina, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)
Campbell o. Fell ./. U K, dom 1984-06-28
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Silver m.fl. ./. U K, dom 1983-03-25
Glimmerveen och Hagenbeek ./. Nederländerna, kommissionens beslut 1979-10-11
Assanidze ./. Georgien, dom (GC) 2004-04-08 (jfr nr 4/04)
Öcalan ./. Turkiet, dom (GC) 2005-05-12 (jfr nr 5/05)
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 ( jfr nr 7/04)
Thynne, Wilson and Gunnell ./. U K, dom 1990-10-25
Singh ./. U K, dom 1996-02-21
Stafford ./. U K, dom (GC) 2002-05-28 (jfr nr 6/02)

Draon mot Frankrike
(Ansökan nr 1513/03, dom den 6 oktober 2005)
Maurice mot Frankrike
(Ansökan nr 11810/03, dom den 6 oktober 2005)

Ny lag om medicinskt ansvar, som hindrade de klagande från att få skadestånd för den "särskilda börda" det innebar för dem att ta hand om sina barn med allvarliga medfödda handikapp, vilka på grund av medicinska misstag inte upptäckts före födseln, kränkte artikel 1 i protokoll nr 1.

C och L Draon, CD resp. LD, och S och D Maurice, SM resp. DM, är föräldrar till barn som fötts med allvarliga handikapp, vilka på grund av medicinska misstag inte upptäcktes under prenatala undersökningar. De väckte talan mot ifrågavarande sjukhusmyndighet. Innan deras mål var avgjorda infördes emellertid lagen av den 4 mars 2002, känd som ”Kouchnerlagen”, vilken var tillämplig på redan anhängiggjorda mål. Genom den nya lagen avsåg parlamentet att få ett slut på en lång rad domstolsavgöranden som det ogillade och att ändra de rättsliga bestämmelser som reglerade sjukvårdens ansvar. De klagande fick därför ersättning endast för ideell skada och störningar i sina liv men inte för den ”särskilda börda” som uppkom genom barnens handikapp. Nya regler har antagits senare men de har ännu inte trätt i kraft.

När CD var gravid i femte månaden med parets första barn undersöktes hon med ultraljud som avslöjade ett missförhållande i fostrets utveckling. Ett fostervattenprov togs i augusti 1996, för vilket hälsovårdsmyndigheten i Paris, AP-HP, var ansvarig. Provet visade inte något onormalt hos fostret. Barnet som föddes i december 1996 uppvisade emellertid mycket snart allvarliga missbildningar i hjärnan, ett allvarligt handikapp och total permanent invaliditet som krävde specialistvård dygnet runt. AP-HP medgav att det lämnats en felaktig diagnos och att de onormala kromosomerna skulle ha upptäckts vid fostervattenprovet. CD och LD väckte talan mot AP-HP. Den nya lagen tillämpades i målet. Förvaltningsdomstolen i Paris fann i dom den 2 september 2003 att AP-HP varit grovt vårdslös och att myndigheten fråntagit de klagande möjligheten att frivilligt avbryta graviditeten av behandlingsskäl. Förvaltningsdomstolen fann att CD /LD var berättigade till skadestånd men avslog deras yrkande till den del det hänförde sig till den ”särskilda börda” som uppkom genom barnets livsbestående handikapp och tillerkände dem ersättning för ideell skada och störning i deras liv. Makarnas överklagande är ännu inte avgjort.

SM:s och DM:s första barn föddes 1990 med en genetisk sjukdom orsakad av muskelförtvining. Två år senare beslöt SM att avbryta en andra graviditet när hon fick veta att det fanns en risk för att det väntade barnet skulle lida av samma sjukdom. 1997 blev SM gravid för tredje gången och hon begärde en undersökning som utfördes av AP-HP:s laboratorier. Proven visade inget onormalt. Barnet föddes i september 1997 och det visade sig under de närmast följande månaderna att hon led av samma genetiska sjukdom. En medicinsk expert fann att det skett ett fel vid diagnostiseringen då SM:s och DM:s prov förväxlats med ett annat pars. SM och DM väckte talan mot AP-HP och förvaltningsdomstolen i Paris ålade AP-HP att i enlighet med 2002 års lag betala dem skadestånd avseende ideell skada och störningar i deras liv. Domstolen avslog deras yrkande till den del det hänförde sig till den ”särskilda börda” som uppkom genom barnets livsbestående handikapp. Deras överklagande är ännu inte avgjort.

I Europadomstolen hävdade de klagande bl.a. att 2002 års lag hade skadat deras rätt till respekt för sin egendom och att det därför skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen konstaterade att makarna D haft berättigade förväntningar på att få skadestånd även för den ”särskilda bördan”, eftersom AP-HP hade medgett ett ansvar innan lagen år 2002 trädde i kraft. Det hade därför skett ett ingrepp i deras rätt till respekt för sin ”egendom” i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. När det gällde makarna M fann Europadomstolen, i likhet med de franska domstolarna, att det fanns ett direkt orsakssamband mellan AP-HP:s vårdslöshet och det men som drabbat dem. De klagande hade innan 2002 års lag trädde i kraft haft ett krav beträffande vilket de hade berättigade förväntningar på att det skulle infrias. De hade därför också haft ”egendom” i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1.

Domstolen konstaterade att den nya lagen hindrade de klagande från att få skadestånd för den ”särskilda börda” som uppkom genom barnens handikapp. Lagen innebar därför ett ingrepp i utövandet av rätten till skadestånd och därmed i de klagandes rätt till respekt för sin egendom. När det gällde frågan om ingreppet var proportionerligt noterade domstolen att 2002 års lag hade infört en ny ansvarsregel i förfaranden som redan pågick, en regel som avslutade den praxis som var tillämplig när barnens handikapp upptäcktes. Den retroaktiva tillämpningen av lagen rubbade inte i sig den jämvikt som erfordras men lagen hade helt enkelt med retroaktiv effekt upphävt en av skadeståndsgrunderna, som kunde avse mycket stora belopp, enligt vilken föräldrar till barn vars handikapp inte upptäckts före födseln kunde kräva skadestånd från ansvarigt sjukhus. Den franska lagstiftningen hade således berövat de klagande en befintlig ”tillgång” på vars infriande de haft berättigade förväntningar i enlighet med Conseil d´Etats tidigare praxis. Skadestånden enligt 2002 års lag var klart otillräckliga och mycket lägre än de klagande kunnat förvänta sig. Osäkerheten kring den senare lagens ikraftträdande innebar inte att bristen hade avhjälpts. Ett så radikalt ingrepp i de klagandes rättigheter hade rubbat den jämvikt som måste upprätthållas mellan å ena sidan det allmänna intressets behov och å andra sidan skyddet för rätten till respekt för den enskildes egendom. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Skiljaktiga meningar

Två skiljaktiga meningar har fogats till domen med avvikelse från majoritetens beslut att det inte var nödvändigt att pröva klagomålet enligt artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
(endast avseende artikel 1 i protokoll nr 1)
Pressos Compania Naviera S.A. m.fl. ./. Belgien, dom 1995-11-20
Kopecký ./. Slovakien, dom (GC) 2004-09-28 (jfr nr 9/04)
Broniowski ./. Polen, dom (GC) 2004-06-22 ( jfr nr 7/04)
Sporrong o. Lönnroth ./. Sverige, dom 1982-09-23
The Holy Monasteries ./. Grekland, dom 1994-12-09
The Former King of Greece m.fl. ./. Grekland, dom (GC) 2000-11-23
Jahn m.fl. ./. Tyskland, dom (GC) 2005-06-30 (jfr nr 7/05)
Zielinski, Pradal & Gonzalez m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-10-28

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Fällande dom och/eller beslag ingrep i yttrandefriheten enligt artikel 10
Han ./. Turkiet, 2005-09-13; även artikel 6, se nedan
Veysel Turhan ./. Turkiet, 2005-09-20
Asli Günes ./. Turkiet, 2005-09-27; även "skälig tid" artikel 6.1.
I.A. ./. Turkiet, 2005-09-13 (ej kränkning)
Ünsal Öztürk ./. Turkiet; även artikel 7

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05 och 7/05.

Miltär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Bekir Yildiz ./. Turkiet, 2005-09-06
Kepeneklioglu och Canpolat ./. Turkiet, 2005-09-06
Han ./. Turkiet, 2005-09-13; även artikel 10, se ovan
Sevgin och Ince ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 5.3 och 5
Akar och Beçet ./. Turkiet, 2005-09-20
Ali Abbas Öztürk ./. Turkiet, 2005-09-20
Aytan ./. Turkiet, 2005-09-20
Karakurt ./. Turkiet, 2005-09-20
Sahmo ./. Turkiet (nr 2), 2005-09-20
Temirkan ./. Turkiet, 2005-09-20

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05 och 8/05.

Part inte fått del av handlingar och kontradiktoriskt förfarande i kassationsdomstol
M.B. ./. Frankrike, 2005-09-13

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05 och 7/05.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
Acar ./. Turkiet, 2005-09-13
Ernekal ./. Turkiet, 2005-09-13
Hasan Taskin ./. Turkiet, 2005-09-13
Cevdet och Hatice Yilmaz ./. Turkiet, 2005-09-20
Çoruh ./. Turkiet, 2005-09-20
Derilgen m.fl. ./. Turkiet, 2005-09-20
Uysal m.fl. ./. Turkiet, 2005-09-22

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05 och 8/05.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar
Sacaleanu ./. Rumänien, 2005-09-06
Guzovskiy ./. Ukraina, 2005-09-06; även artikel 13
Lyutykh ./. Ukraina, 2005-09-13; även artikel 13
Drobotyuk ./. Ukraina, 2005-09-20
Gavrilenko ./. Ukraina, 2005-09-20
Lupandin ./. Ukraina, 2005-09-20
Polonets ./. Ukraina, 2005-09-20
Trykhlib ./. Ukraina, 2005-09-20
Mavroudis ./. Grekland, 2005-09-22
Butsev ./. Ryssland, 2005-09-22; även artikel 1 i protokoll nr 1
Denisenkov ./. Ryssland, 2005-09-22; även artikel 1 i protokoll nr 1
"Amat-G" Ltd och Mebaghishvili ./. Georgien, 2005-09-27; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
"Iza" Ltd och Makrakhidze ./. Georgien, 2005-09-27; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Strungariu ./. Rumänien, 2005-09-29
Mihai-Iulian Popescu ./. Rumänien, 2005-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Tacea ./. Rumänien, 2005-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Reynbakh ./. Ryssland, 2005-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ioannidou-Mouzaka ./. Grekland, 2005-09-29; även artikel 1 i protokoll nr 1
Belitskiy ./. Ukraina, 2005-10-04
Golovin ./. Ukraina, 2005-10-04
Sidenko ./. Ukraina, 2005-10-04
Toropov ./. Ukraina, 2005-10-04
Morkotun ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 13
Bozhko ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Chernobryvko ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Mikheyeva ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Molchan ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Pastukhov ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Polovoy ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Ryabich ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Sivokoz ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Zhurba ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 1 i protokoll nr 1
Bitkivska ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Nikishin ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Svintitskiy och Goncharov ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Zyts ./. Ukraina, 2005-10-04; även artikel 13 och artikel 1 i protokoll nr 1
Androsov ./. Ryssland, 2005-10-06; även artikel 1 i protokoll nr 1
Shilayayev ./. Ryssland, 2005-10-06; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05 och 8/05.

Våld från polis/säkerhetspolis i Turkiet m.fl. länder
Dizman ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 13
Baltas ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 13
Frik ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 13
Karayigit ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 13
Cangöz ./. Turkiet, 2005-10-04; även artikel 5.3.

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05 och 7/05.

Vilandeförklaring av mål om skadestånd i avvaktan på ny lagstiftning
Marinovic ./. Kroatien, 2005-09-22
Drazic ./. Kroatien, 2005-10-06
Meznaric ./. Kroatien, 2005-10-06
Papuk trgovina d.d. ./. Kroatien, 2005-10-06

Se liknande mål i bl.a. nr 10/04, 11/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05 och 7/05.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Ivanova ./. Ukraina, 2005-09-13; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05 och 8/05.

Turkiet åter fällt för bristande utredning av dödsfall
Hamiyet Kaplan m.fl. ./. Turkiet, 2005-09-13; även artikel 13
Dündar ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 13
Özgen m.fl. ./. Turkiet, 2005-09-20; även artikel 13
H.Y. och Hü.Y ./. Turkiet, 2005-10-06
Nesibe Haran ./. Turkiet, 2005-10-06

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05 och 8/05.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Ostrovar ./. Moldavien, 2005-09-13; även artiklarna 8 och 13.
Becciev ./. Moldavien, 2005-10-04; även artikel 5.3 och 4.
Sarban ./. Moldavien, 2005-10-04; även artikel 5.3 och 4.

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05 och 6/05.

Bestämmelse om klagofrist/ sträng tolkning av formkrav hindrade domstolsprövning
Pillman ./. Tjeckien, 22005-09-27

Se liknande mål i bl.a. nr 10/02, 3/05, 4/05, 7/05 och 8/05.

Granskning av fångars post, besöksförbud och andra beslut i strid med artikel 8
Leo Zappia ./. Italien, 2005-09-29

Se liknande mål i bl.a. 2/02, 4/02, 6/02, 10/02, 11/02, 6/03, 2/04, 7/04, 9/04, 11/04,1/05, 3/05 och 6/05.

"SKÄLIG TID"

Under perioden den 6 september - den 6 oktober 2005 har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1, se den 6, 13, 20, 22, 27 och 29 september samt den 4 och 6 oktober 2005. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel, se den 6 oktober 2005. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskravet enligt artikel 5.3 se den 13, 20 och 22 september samt den 4 och 6 oktober 2005.

ARTIKEL 6.1
6 september
Pavlyulynets ./. Ukraina (70767/01)
Volf ./. Tjeckien (70847/01) brottmål
13 september
Vrábel och Durica ./. Tjeckien (65291/01)
Lehtinen ./. Finland (34147/96) brottmål
20 september
Nemeth ./. Tjeckien (35888/02) brottmål
Tas ./. Turkiet (21179/02) brottmål; även artikel 5.3, se nedan
22 september
Sokolov ./. Ryssland (3734/02)
Vasyagin ./. Ryssland (75475/01)
Sigalas ./. Grekland (19754/02) - artikel 6.1 ej tillämplig
Hüseyin Erturk ./. Turkiet (54672/00) skadestånd
Kalay ./. Turkiet (16779/02) brottmål; även artikel 5.3, se nedan
27 september
Kálnási ./. Ungern (4417/02)
Tetourová ./. Tjeckien (29054/03)
Adriana Simková ./. Slovakien (77708/01)
Sona Simková ./. Slovakien (77706/01)
29 september
Athanasiou ./. Grekland (77198/01)
Nikopoulou ./. Grekland (32168/03)
Tudorache ./. Rumänien (78048/01) brottmål
4 oktober
Conus ./. Frankrike (55763/00)
Sibilski ./. Polen (64207/01)
Citikbel ./. Turkiet (497/02)
Maisons Traditionnelles ./. Frankrike (68397/01)
6 oktober
Tatjana Marinovic ./. Kroatien (9627/03
Zagorec ./. Kroatien (10370/03)
Gisela Müller ./. Tyskland (69584/01)
Lukenda ./. Slovakien (23032/02); även artikel 13

ARTIKEL 1 I PROTOKOLL NR 1
6 oktober
Sgattoni ./. Italien (77132/01)

ARTIKEL 5.3
13 september
Gosselin ./. Frankrike (66224/01)
Skrobol ./. Polen (44165/98)
20 september
Tas ./. Turkiet (21179/02) brottmål; även artikel 6.1, se ovan
22 september
Kalay ./. Turkiet (16779/02) brottmål; även artikel 6.1, se ovan
4 oktober
Górski ./. Polen (28904/02)
Jarzynski ./. Polen (15479/02)
Kankowski ./. Polen (10268/03)
Krawczak ./. Polen (17732/03)
6 oktober
Tanrikulu m.fl. ./. Turkiet (29918/96, 29919/96 och 30169/96)

SVENSKA DOMAR M.M.

Som framhållits tidigare tar redaktionen tacksamt emot uppgifter om svenska mål eller ärenden där Europakonventionen har tillämpats eller prövats - gärna via e-post.

Högsta domstolens beslut den 20 september 2005 i mål Ö 3205-05 och Ö 3206-05 om yttrande över begäran om utlämnande.

Båda målen avser framställningar om utlämning till United Nations Interim Administration Mission in Kosovo (UNMIK) av ArM respektive AlM som båda misstänks för att tillsammans med andra ha mördat två personer. Till stöd för framställningarna åberopades häktningsbeslut av en distriktsdomstol i Kosovo. Båda de misstänkta har motsatt sig utlämning och åberopat att det föreligger hinder däremot på grund av risk för blodshämnd.

Högsta domstolen, som redogjorde för de bakomliggande omständigheterna, konstaterade att det med hänsyn till graden av misstanke, ”sannolika skäl”, inte fanns hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen. Inte heller i övrigt fann domstolen att hinder mot den begärda utlämningen förelåg enligt 1-10 §§ utlämningslagen. Domstolen tillade härefter följande.
Vid sidan av bestämmelserna i utlämningslagen skall även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) beaktas när fråga om utlämning prövas (se rättsfallet NJA 2002 s. 624). Rätten till liv, som anges i artikel 2 i Europakonventionen, innebär att konventionsstater har ett ansvar för att skydda liv (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl., s. 66 ff. och s.82). Om det finns en beaktansvärd risk för att den enskildes rätt till sådant skydd kränks, kan det utgöra hinder mot utlämning. Utredningen i Högsta domstolen när det gäller risken för blodshämnd ger emellertid inte tillräckligt underlag för bedömningen att en utlämning till Kosovo skulle strida mot Europakonventionen.

ÖVRIGT

Artiklar

Arndt, Sanna; HD-dom öppnar för fler skadestånd [Europakonventionen och långa handläggningstider vid domstolar, HD-dom / 72-04], Advokaten nr 6/2005.

Mantouvalou, Virginia; Work and private life: Sidabras and Dziautas v Lithuania, European Law Review nr 4/2005.

Stenborre, Eva; Europakonventionen skall tillämpas i Sverige, Advokaten nr 6/2005.

Lagerqvist Veloz Roca, Annika; Är religions- och yttrandefriheten på kollisionskurs mot hets- och diskrimineringsförbuden i RF och BrB?, Förvaltningsrättslig tidskrift nr 3/2005.




Senast ändrad: 2011-04-12