JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nyhetsbrev om EG-rätt nummer 4 2008

INLEDNING

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.
Arbetsrätt

EG-DOMSTOLEN OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
Avgöranden rörande Sverige
Förslag rörande Sverige
Institutionell rätt och allmänna principer
Processrätt
Skatterätt
Offentlig upphandling
Konkurrensrätt och statligt stöd
Inre marknaden
Övriga rättsområden

NYA MÅL

DET HÄNDER I EG-DOMSTOLEN

ÖVRIGT

INLEDNING

I vårens sista nyhetsbrev rapporterar vi bl.a. om ett intressant förslag till avgörande från EG-domstolens generaladvokat rörande Lunds tingsrätts frågor angående vissa gränsöverskridande aspekter på det s.k. lönegarantidirektivet, ett annat förslag till avgörande i anledning av Regeringsrättens fråga rörande var en tjänst vid tillämpning av sjätte mervärdesskattedirektivet ska anses ha tillhandahållits, och att EG-domstolen i anledning av Regeringsrättens begäran om förhandsavgörande har fastslagit att matlagningsvin omfattas av det s.k. punktskattedirektivet om alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent. Det sistnämnda målet är intressant också för att det visar att det är möjligt att via Regeringsrätten kunna ställa tolkningsfrågor till EG-domstolen angående Skatterättsnämndens avgöranden. Nu önskar vi en trevlig sommar, och hoppas på återseende i höst.

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.

Arbetsrätt

Arbetsdomstolen har i mellandom den 11 juni 2008 i mål A 73/06 och A 173/06 mellan Skogs- och Träfacket å ena sidan och Föreningen Sveriges Skogsindustrier och ett skogsföretag å den andra sidan haft att pröva huruvida ett avtal mellan en underentreprenör och ett bemanningsföretag om att överta ett visst ansvar för truckverksamheten utgjorde övergång av verksamhet i den mening som avses i 6b § lagen om anställningsskydd. Bemanningsföretaget anställde 10 av de 23 truckförare som varit anställda hos underentreprenören, och anställde därutöver 13 andra personer som truckförare. Arbetsdomstolen fastslog att vid den helhetsbedömning av omständigheterna som ska göras enligt EG-domstolens praxis hade det inte övergått någon bestående ekonomisk enhet till bemanningsföretaget, och att det därför inte skett någon övergång av verksamhet i den mening som avses i 6b § lagen om anställningsskydd.

EG-DOMSTOLEN OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

Avgöranden rörande Sverige

Sverige fälldes genom EG-domstolens dom 2008-05-15 i mål C-341/07 återigen för fördragsbrott, denna gång gällande säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Domstolen fann att alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa införlivandet av direktiv 2004/48/EG med den svenska rättsordningen inte hade vidtagits vid utgången av den frist som angivits i kommissionens motiverade yttrande, eftersom Sverige inte hade bestritt frånvaron av sådana åtgärder och inte heller inkommit med någon uppgift avseende nationella bestämmelser om införlivande av direktivet. - Vad gäller den fråga som lyfts fram av Sverige om tolkningen av artikel 8 i direktivet, erinrade EG-domstolen om att en medlemsstat enligt rättspraxis inte med framgång kan åberopa svårigheter som har samband med tolkningen av ett direktiv för att uppskjuta införlivandet av detsamma till efter utgången av den föreskrivna tidsfristen (dom i mål C-135/01, kommissionen mot Tyskland, och däri nämnd rättspraxis). - I domslutet uttalade domstolen: Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta alla de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. Sverige förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna.

Regeringsrätten har genom EG-domstolens dom av den 12 juni 2008 i mål C-458/06 fått svar på sin begäran om förhandsavgörande i mål mellan Skatteverket och Gourmet Classic. EG-domstolen fastslog i sakfrågan att den alkohol som finns i matlagningsvin ska klassificeras som sådan etylalkohol som avses i artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83/EEG om den har en faktisk alkoholhalt som överstiger 1,2 volymprocent. Målet är emellertid även intressant ur processrättslig synvinkel, eftersom EG-domstolen ansåg sig vara behörig att pröva begäran om förhandsavgörande trots att parterna var ense om att det överklagade avgörandet från Skatterättsnämnden skulle fastställas.

Förslag rörande Sverige

Högsta domstolen begärde förhandsavgörande av EG-domstolen den 29 maj 2007. HD:s begäran gäller tolkningen av direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall. HD:s frågor formulerades på följande sätt:

1. Skall, vid tolkning av direktivet om avfallsförbränning, när ett kraftvärmeverk består av flera enheter (pannor) varje enhet bedömas som en anläggning eller skall bedömningen avse kraftvärmeverket i dess helhet?

2. Skall en anläggning konstruerad för avfallsförbränning men med produktion av energi som huvudsakligt ändamål vid tolkning av direktivet klassificeras som en förbränningsanläggning eller som en samförbränningsanläggning?

I sitt 2008-05-22 lämnade förslag till avgörande (mål nr C-251-07) anför generaladvokaten:

1. När Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall tillämpas på en kraftvärmeanläggning med flera enheter (pannor) ska i princip varje enhet, det vill säga varje värmepanna och tillhörande utrustning, bedömas som en anläggning. Det är emellertid möjligt att vid tillämpningen av enskilda regler i direktivet behandla flera sammankopplade anläggningar som en anläggning, om bestämmelserna som syftar till att förhindra inverkan på miljön och riskerna för hälsa inte kringgås därigenom.

2. Klassificeringen av en anläggning i vilken avfall förbränns som en förbränningsanläggning enligt artikel 3.4 i direktiv 2000/76/EG eller som en samförbränningsanläggning enligt artikel 3.5 i samma direktiv beror på om dess huvudsakliga ändamål är värmebehandling av avfall eller energialstring eller tillverkning av materiella produkter. Det huvudsakliga ändamålet måste framgå av objektiva omständigheter.

Lunds tingsrätt begärde den 28 juni 2007 förhandsavgörande av EG-domstolen med en rad frågor rörande rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG. Frågorna har uppkommit i ett mål mellan Svenska staten genom Tillsynsmyndigheten i konkurser mot NN.

Tingsrätten formulerade sina frågor på följande sätt:

1. Är innebörden av artikel 8a i rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG, den att det för att ett företag ska anses vara verksamt på en viss medlemsstats territorium krävs att företaget har filial eller fast driftställe i den medlemsstaten?

2. Om fråga 1 besvaras nekande, vilka villkor skall uppfyllas för att ett företag skall anses vara verksamt i flera medlemsländer?

3. Om bolaget skall anses verksamt på flera medlemsstaters territorium och en arbetstagare utför arbete åt bolaget i flera av dessa medlemsstater, enligt vilka kriterier bestäms var arbetet normalt utförs?

4. Har artikel 8a i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG, direkt effekt?

Generaladvokaten har 2008-06-03 lämnat följande förslag (mål nr C-310/07) till avgörande:

1. Artikel 8a i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG, bör tolkas så att det för att ett företag ska anses vara verksamt i minst två medlemsstater inte krävs att företaget har en filial eller ett fast driftställe.

2. För att avgöra om ett företag ska anses vara verksamt i flera medlemsstater måste två kriterier beaktas: dels om företaget har den fysiska och personella infrastruktur som krävs i en annan medlemsstat och om denna har en varaktig karaktär, dels om de arbetstagare som gör gällande fordran vid garantiinstitutionen har en social och språklig anknytning.

3. Den plats där en arbetstagare "normalt utför eller utförde sitt arbete" är den plats där socialförsäkringsavgifter betalas in för att täcka eventuella lönefordringar, såvitt det inte finns en social eller språklig anknytning mellan arbetstagaren och ett annat territorium i unionen.

Tisdagen den 17 juni 2008 lämnade generaladvokaten förslag till avgörande i mål C-291/07, som rör en begäran om förhandsavgörande från Regeringsrätten i mål mellan Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet och Skatteverket angående tolkningen av artiklarna 9.2 e och 21.1 b i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Regeringsrätten hade ställt följande fråga:

Skall artiklarna 9.2 e och 21.1 b i det sjätte mervärdesskattedirektivet och artiklarna 56.1 c och 196 i [direktiv 2006/112] tolkas så att den som förvärvar en konsulttjänst från en beskattningsbar person i [en annan medlemsstat], och som bedriver såväl viss ekonomisk verksamhet som verksamhet som faller utanför direktivens räckvidd, vid tillämpning av dessa artiklar skall anses som en skattskyldig/beskattningsbar person även om förvärvet görs enbart för den senare verksamheten?

EG-domstolen lämnade följande svar på frågan:

Vid bestämning av platsen för tillhandahållandet av tjänster ska artiklarna 9.2 e och 21.1 b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund samt artiklarna 56.1 c och 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att den som förvärvar en konsulttjänst från en skattskyldig person i en annan medlemsstat, och som bedriver såväl viss ekonomisk verksamhet som verksamhet som faller utanför dessa två direktivs räckvidd, ska vid tillämpning av dessa artiklar anses som en skattskyldig person, även om förvärvet görs enbart för den senare verksamheten.

Institutionell rätt och allmänna principer

Genom dom 2008-05-06 i mål C-133/06 ogiltigförklarade EG-domstolen artiklarna 29.1, 29.2 och 36.3 i rådets direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus ogiltigförklaras. Domstolen fann att Europeiska unionens råd hade överskridit sin behörighet.

Målet C-91/05 gällde institutionell rätt samt gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. EG-domstolen ogiltigförklarade i dom 2008-05-20 rådets beslut 2004/833/GUSP (om genomförande av gemensam åtgärd 2002/589/GUSP) om bidrag inom ramen för moratoriet för handeldvapen och lätta vapen i länderna i Västafrika.

I målet C-164/07 diskuterades gemenskapsrättsliga principer. Den till EG-domstolen framställda frågan hade sin grund i att en fransk garantifond för offer för brottsliga handlingar beslutat att inte bevilja NN ersättning på grund av hans nationalitet. EG-domstolen uttalade i dom 2008-06-05 att särbehandling grundad på nationalitet utgör direkt diskriminering och att gemenskapsrätten utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som innebär att en medborgare i en annan medlemsstat, som bor och arbetar i den förstnämnda staten, inte har rätt till ersättning för en skada som följer av en personskada, som orsakats av en brottslig handling som inte har ägt rum i denna medlemsstat, endast på grund av sitt medborgarskap.

Målet C-121/07 gäller fråga om Frankrike bör åläggas att betala ett löpande vite och ett schablonbelopp för sin underlåtenhet att följa dom av EG-domstolen i målet C-419/03 (genetiskt modifierade organismer). Generaladvokaten konstaterar i sitt 2008-06-05 lämnade förslag till avgörande att Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att följa EG-domstolens dom. Frankrike bör därför åläggas att betala ett löpande vite om 235 764 euro per dag.

Processrätt

Frågor om adressat har rätt att vägra att ta emot handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur prövades av EG-domstolen i målet C-14/07. I dom 2008-05-08 uttalade domstolen bl.a. att en adressat inte har rätt att vägra att ta emot en stämningsansökan som ska delges, om ansökan ger adressaten möjlighet att göra gällande sina rättigheter i ett rättsligt förfarande i den sändande staten, när bilagorna till stämningsansökan utgörs av stödjande handlingar som inte har avfattats på den mottagande medlemsstatens språk eller på ett av den sändande medlemsstatens språk som adressaten förstår och bilagorna enbart fyller en bevisfunktion och inte är nödvändiga för att förstå föremålet för kärandens talan och grunderna härför.

Målet C-462/06 gällde fråga om domstols behörighet vid tvister om anställningsavtal. EG-domstolen konstaterade i dom 2008-05-22 att den särskilda behörighetsregeln i artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inte kan tillämpas på en tvist som omfattas av avsnitt 5, om behörighet vid tvister om anställningsavtal, i kapitel II i samma förordning.

Skatterätt

I målen C-95/07 och C-96/07 diskuterades frågor om preklusionsfrist för utnyttjande av avdrag rörande moms är tillåten. EG-domstolen uttalade i dom 2008-05-08 att det inte föreligger hinder mot en preklusionsfrist för utnyttjande av avdragsrätt rörande mervärdesskatt under förutsättning att likvärdighets- och effektivitetsprinciperna iakttas. Den omständigheten att skattemyndighetens frist för att uppbära skatt är längre än skattskyldiga personers frist för att utnyttja sin avdragsrätt innebär inte att effektivitetsprincipen är åsidosatt.

Målet C-194/06 gällde fri rörlighet för kapital och skatterätt. EG-domstolen konstaterade i dom 2008-05-20 att det under vissa, i domen preciserade förutsättningar inte föreligger hinder mot att fondföretag beviljas kompensation för beaktande av källskatt som en annan medlemsstat har innehållit. I målet C-414/06 diskuterades fråga beträffande förlustavdrag. EG-domstolen uttalade i dom 2008-05-15: Artikel 43 EG utgör inte hinder för att ett bolag hemmahörande i en medlemsstat inte från sitt beskattningsunderlag får dra av förluster som är hänförliga till ett bolaget tillhörigt fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat, när inkomsten i detta fasta driftställe, enligt ett avtal för att undvika dubbelbeskattning, ska beskattas i sistnämnda stat och nämnda förluster kan beaktas i den staten inom ramen för beskattningen av inkomsten i detta fasta driftställe under kommande beskattningsår.

Fråga om tolkning av begreppet "gemensam skattskyldig person" prövades i mål C-162/07. EG-domstolen uttalade i dom 2008-05-22 bl.a. följande: 1) Artikel 4.4 andra stycket i direktiv 77/388/EEG är en bestämmelse vars tillämpning förutsätter ett föregående samråd med medlemsstatens mervärdesskattekommitté och ett antagande av nationella bestämmelser som tillåter att personer, särskilt bolag, som är etablerade inom landet och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band, upphör att anses som olika skattskyldiga personer för mervärdesskatt och istället anses som en gemensam skattskyldig person som ensam är innehavare av ett individuellt mervärdesskattenummer och följaktligen ensam är behörig att underteckna mervärdesskattedeklarationerna. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om nationella bestämmelser som de som är i fråga uppfyller dessa villkor. Nationella bestämmelser som uppfyller dessa villkor utgör, vid avsaknad av ett föregående samråd med den rådgivande mervärdesskattekommittén, en införlivandeåtgärd som står i strid med förfarandekravet i artikel 4.4 andra stycket i sjätte direktivet 77/388. - 2) Principen om skatteneutralitet utgör inte hinder för nationella bestämmelser som inskränker sig till en särbehandling av de skattskyldiga personer som önskar att välja ett förenklat uppbörds- och deklarationsförfarande, beroende på om moderbolaget äger mer än 50 procent av aktierna eller andelarna i de underställda bolagen sedan senast det kalenderårs början som föregår deklarationsåret, eller tvärtom inte uppfyller dessa villkor förrän efter detta datum. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om nationella bestämmelser som de som är i fråga, utgör sådana bestämmelser. För övrigt utgör varken principen om förbud mot rättsmissbruk eller proportionalitetsprincipen hinder mot sådana bestämmelser.

Offentlig upphandling

Målen C-147/06 och C-148/06 gällde fråga om nationell bestämmelse där det i fråga om offentlig upphandling anges att anbud som anses vara onormalt låga automatiskt ska uteslutas strider mot gemenskapsrätten. EG-domstolen konstaterade i dom 2008-05-15 bl.a. att gemenskapsrätten utgör hinder för bestämmelser där det i fråga om kontrakt vars värde understiger tröskelvärdet i direktiv om offentlig upphandling anges att de upphandlande myndigheterna är skyldiga, när antalet giltiga anbud är högre än fem, att automatiskt utesluta anbud som enligt angivet matematiskt kriterium anses vara onormalt låga i förhållande till det arbete som ska utföras.

Konkurrensrätt och statligt stöd

Inga mål att rapportera under perioden.

Inre marknaden

EG-domstolen förklarade i dom 2008-05-22 i mål C-439/06 att gemenskapsrätten rörande den inre marknaden för el utgör hinder för nationell bestämmelse, genom vilken systemansvariga för energiförsörjningssystem befrias från skyldigheten att ge tredje parter fritt tillträde till dessa system, på den grunden att systemen är belägna på sammanhörande verksamhetsområden och till övervägande del används för leverans av energi inom det egna företaget och till närstående företag.

Övriga rättsområden

Målet C-412/06 gällde konsumenträtt, närmare bestämt fråga om hävningsrätt efter felaktig information. I dom 2008-04-10 uttalade EG-domstolen att medlemsstaterna kan föreskriva att den hävningsrätt som införts genom hemförsäljningsdirektivet 85/577/EEG kan utövas senast en månad efter det att avtalsparterna helt har fullgjort sina förpliktelser enligt ett kreditavtal med lång löptid, när konsumenten har erhållit felaktig information om bestämmelserna om utövandet av hävningsrätten.

I dom 2008-04-24 i målet C-143/07, som gällde fråga om ansvar för exportör, fann EG-domstolen att i förordning om exportbidrag föreskriven sanktion är tillämplig på exportör som har ansökt om exportbidrag för en vara, när denna vara, till följd av bedrägligt handlande hos exportörens avtalspart, inte har exporterats.

Frågor om kommissionens förordningar om fastställande av produktionsavgifter för socker är ogiltiga samt om beräkning av det överskott som kan exporteras enligt förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för socker diskuterades i målen C-5/06 och C-23/06 - C-36/06. EG-domstolen ogiltigförklarade i dom 2008-05-08 kommissionens förordningar avseende regleringsåren 2002/2003 och 2003/2004 och uttalade att vid beräkning av det överskott som kan exporteras enligt förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, ska samtliga produktkvantiteter som har exporterats dras av från konsumtionen, oberoende av om bidrag faktiskt betalats ut eller inte.

I målet C-499/06 prövades fråga om gemenskapsrätten utgör hinder för medlemsstats krav på bosättning i staten för rätt till utbetalning av pension. EG-domstolen uttalade följande i dom 2008-05-22: Artikel 18.1 EG ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en medlemsstats lagstiftning med stöd av vilken medlemsstaten, generellt och i samtliga fall, nekar sina medborgare utbetalning av en förmån som beviljas civila offer för krig eller förtryck av det enda skälet att medborgarna under hela den period under vilken förmånen betalas ut inte är bosatta i denna stat, utan i en annan medlemsstat.

I målet C-308/06 prövade EG-domstolen fråga om direktivet 2005/35/EG om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser är giltigt. Domstolen uttalade i dom 2008-06-03 att giltigheten av direktivet inte kan bedömas vare sig mot bakgrund av den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg, eller mot bakgrund av FN:s havsrättskonvention. Vad som sägs i direktivet kränker inte den allmänna rättssäkerhetsprincipen.

I målet C-227/07 har EG-domstolen att pröva fråga om Polen gjort sig skyldigt till fördragsbrott vad gäller lagstiftning rörande det s.k. "tillträdesdirektivet" 2002/19/EG. Generaladvokaten hävdar i sitt 2008-06-10 lämnade förslag till avgörande att Polen har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet genom att på förhand ålägga samtliga operatörer på området för telekommunikationer en skyldighet att förhandla om ett tillträdesavtal. I övrigt bör talan ogillas.

NYA MÅL

Inga nya mål att rapportera under perioden.

DET HÄNDER I EG-DOMSTOLEN

Den 10 juli 2008 lämnar generaladvokaten förslag till avgörande i mål C-249/06, kommissionen mot Sverige, angående att Sverige inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 307 andra stycket EG genom att inte vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja oförenligheter med EG-fördraget i Sveriges bilaterala investeringsavtal med Socialistiska republiken Vietnam.

ÖVRIGT

"Lag med kompletterande bestämmelser till EG:s förordning om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.", Ds 2008:33, publicerades den 9 maj 2008.
Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/10031/a/104838

Regeringen beslöt proposition 2007/08:158 den 22 maj 2008 om "Europeiskt betalningsföreläggande". Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/9528/a/106194

Regeringen beslöt den 29 maj 2008 att överlämna Lissabonfördraget till Lagrådet. Se härom http://www.regeringen.se/sb/d/5676/a/106277 och
http://www.regeringen.se/sb/d/10616/a/106295

Professorn Joakim Nergelius har i SIEPS:s skriftserie analyserat hur maktförhållandena mellan EU:s institutioner påverkas av Lissabonfördraget. Analysen kan laddas ned från:
2008:7epa Lissabonfördraget och maktbalansen mellan EU:s institutioner

Ester Herlin-Karnell har i SIEP:s skriftserie skrivit en översikt över de straffrättsliga bestämmelserna i Lissabonfördraget och en analys av vilken betydelse de har för den framtida utvecklingen av den europeiska straffrätten. Översikten kan laddas ner från:
2008:3epa The Lisbon Treaty and the Area of Criminal Law and Justice

Regeringen beslöt lagrådsremiss den 29 maj 2008 beträffande "Europeiskt småmålsförfarande". Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/10024/a/106564

Sveriges antagande av rambeslut om ändring i rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism, Ds 2008:37, publicerades den 9 maj 2008. Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/9989/a/106773

Sveriges antagande av rambeslut om erkännande och övervakning av vissa icke frihetsberövade påföljder, Ds 2008:42, publicerades den 29 maj 2008. Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/9989/a/106792

Den 10 juni 2008 kom EU:s arbetsmarknadsministrar överens om ändringar av EU:s arbetstidsdirektiv och om ett nytt direktiv om villkor för bemanningsföretagspersonal. Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/10691/a/107057

Den första juli inleds det franska ordförandeskapet i EU. Se härom och om samarbetet med Sverige: http://www.regeringen.se/sb/d/10174/a/107034




Senast ändrad: 2008-06-23