JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nyhetsbrev om EG-rätt nummer 7 2006

INLEDNING

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR M.M.
Europeisk arresteringsorder
Brysselkonventionen
Straffrätt

 

EG-DOMSTOLEN OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
Dom rörande Sverige
Förslag av generaladvokater rörande Sverige
Institutionell rätt
Skatterätt
Konkurrensrätt
Fri rörlighet för personer, varor och tjänster
Immaterialrätt
Övriga rättsområden

NYA MÅL

DET HÄNDER I EG-DOMSTOLEN

 

ÖVRIGT

INLEDNING

Privatimport av vin, förslag till avgörande angående såväl spelmonopol som vattenskoteranvändning - frågan är ändå om inte det mest intressanta målet i denna årets sista utgåva av Nyhetsbrevet rör något så prosaiskt som föreskrifter angående hönsburar? Läsaren får själv avgöra. Den uppmärksamme läsaren kan vidare konstatera att vi i detta nummer har en ny avdelning, med förhandsinformation om vad som komma skall i EG-domstolen. Nu gör Nyhetsbrevet, liksom EG-domstolen, juluppehåll. Vi tackar för i år och önskar läsarna en God Jul och ett Gott Nytt År.

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.

Europeisk arresteringsorder

Högsta domstolens beslut 2006-12-12 i mål Ö 3074-06. En polsk medborgare dömdes den 10 mars 2003 av svensk domstol till fängelse fyra år sex månader för grov narkotikasmuggling. Han överfördes, i november 2004, efter påbörjande av verkställighet av fängelsestraffet till Polen för fortsatt verkställighet där. Polen begärde den 5 juni 2006 hos Justitiedepartementet tillstånd att lagföra honom för gärningar som begåtts innan han överfördes från Sverige. Justitiedepartementet överlämnade ärendet till HD för prövning. HD uttalade att arresteringsorderlagen (2003:1156) skulle tillämpas i förhållande till Polen. Ett av brotten som Polens begäran avsåg var deltagande i en kriminell organisation, vilket inte motsvarar brott enligt svensk lag. Eftersom brottet finns i bilagan till arresteringsorderlagen och fängelse i mer än tre år var föreskrivet enligt polsk lag kunde lagföring ske för detta brott. En annan gärning som begäran avsåg fann HD närmast skulle motsvara försök till medhjälp till bedrägeri, vilket varken är straffbelagt i Sverige eller återfinns i bilagan till nämnda lag. Det förelåg därför hinder mot att tillåta lagföring för detta brott.

Högsta domstolens beslut 2006-12-06 i mål Ö 4626-06. Jönköpings tingsrätt beslutade att med stöd av arresteringsorderlagen överlämna VS till Tjeckien för verkställighet av en dom meddelad där. Beslutet fastställdes i hovrätten, och HD beslutade att inte meddela prövningstillstånd. VS fick därefter kännedom om att han beviljats svenskt medborgarskap och ansökte om resning. Den som är svensk medborgare får enligt 2 kap. 6 § arresteringsorderlagen inte överlämnas om han begär att påföljden skall verkställas i Sverige. Om den som eftersöks sedan minst två år vistats stadigvarande i det land till vilket överlämnande skall ske, vilket VS hade gjort, gäller detta endast om det med hänsyn till hans personliga förhållanden eller någon annan anledning finns särskilda skäl till att verkställigheten sker i Sverige. HD konstaterade att det inte framkommit några omständigheter som utgjorde särskilda skäl och avslog ansökan om resning.

Brysselkonventionen

En tvist mellan två danska medborgare bosatta i Danmark rörde nedsättning av köpeskilling till följd av fel i en fastighet belägen i Sverige. Köparen väckte, med hänvisning till att fastigheten är belägen i Sverige, talan vid Kristianstads tingsrätt, som avvisade talan. Tingsrätten uttalade bl.a. att artikel 16 i Brysselkonventionen inte var tillämplig, eftersom anspråket inte avsåg sakrätt till fast egendom, och att talan enligt konventionens huvudregel (artikel 2) skulle väckas vid svarandens hemvist i Danmark. Hovrätten över Skåne och Blekinge undanröjde och återförvisade, och angav därvid bl.a. att tingsrätt kan grunda sin behörighet på omständighet som inte åberopats men som framgår av det tillgängliga materialet (jfr NJA 1999 s. 660). Eftersom målet rörde ett obligationsrättsligt anspråk kunde talan enligt artikel 5 i konventionen väckas på uppfyllelseorten, det vill säga där fastigheten är belägen. Högsta domstolen har 2006-11-28 i mål Ö 893-05 beslutat meddela prövningstillstånd.

Straffrätt

Ystads tingsrätt har i dom 2006-10-31, mål B 2456-05, ogillat ett åtal avseende brott mot djurskyddslagen och avslagit de tilltalades yrkande om att tingsrätten skulle begära förhandsavgörande från EG-domstolen. Det förtjänar att nämnas att tingsrättens ordförande var f.d. hovrättsrådet Sten Pålsson, tidigare redaktör för detta nyhetsbrev. Domen är på över 100 sidor, så det är svårt att på detta begränsade utrymme göra den rättvisa. Åtalet avsåg att de tilltalade i strid med 9 § första stycket djurskyddsförordningen hållit höns för äggproduktion i inhysningssystem (”hönsburar”) som inte uppfyllt hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Enligt den i målet aktuella lydelsen av 9 § djurskyddsförordningen skulle höns i äggproduktion inhysas i burar som uppfyllde hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Enligt 7-8 §§ i djurskyddsförordningen gällde ett krav på förhandsgodkännande för nya inhysningssystem. De relevanta EG-rättsliga bestämmelserna var dels två direktiv, rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns (inhysningsdirektivet) och Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (anmälningsdirektivet), dels fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor i artiklarna 28 EG och 30 EG. Kommissionen hade inlett ett fördragsbrottsförfarande genom att den 16 mars 2005 lämna en formell underrättelse till Sverige, i vilken den anfört dels att Sverige underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt anmälningsdirektivet, dels att de svenska bestämmelserna om krav på förhandsgodkännande stred mot artiklarna 28 EG och 30 EG. Däremot ansåg kommissionen inte att de svenska bestämmelserna stred mot inhysningsdirektivet. Tingsrätten fastslog att inhysningsdirektivet inte hade direkt effekt, eftersom det var ett minimidirektiv med bibehållen möjlighet för medlemsstaterna att ställa högre krav. Tingsrätten ansåg däremot att de högre kraven på hönsburar i svensk rätt jämfört med inhysningsdirektivet utgjorde en åtgärd med motsvarande verkan till en kvantitativ importrestriktion (se EG-domstolens dom i mål 8/74, Dassonville). Vidare har kravet på förhandsprövning av ny teknik enligt 7 § djurskyddsförordningen påverkat samhandeln genom att handeln med burar som inte uppfyllt de svenska kraven försvårats. Dessa åtgärder (samt vissa andra förhållanden) ansågs strida mot artikel 28 EG, och de kunde inte motiveras med hänvisning till artikel 30 EG. Åtalen ogillades därmed.

EG-DOMSTOLEN OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

Dom rörande Sverige

Sverige fälldes för fördragsbrott genom domen 2006-11-23 i målet C-156/06. Sverige hade enligt EG-domstolen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat genom att inte inom föreskriven tidsfrist anta de lagar och andra författningar som varit nödvändiga för att följa direktivet.

Förslag av generaladvokater rörande Sverige

Generaladvokat Kokott har 2006-12-14 lämnat förslag till avgörande angående Luleå tingsrätts begäran om förhandsavgörande röranden vattenskotrar. Generaladvokaten lämnar, efter att bl.a. ha hänvisat till domstolens dom i mål C‑268/91, Keck och Mithouard, följande förslag till svar på Luleå tingsrätts frågor:
1. Direktiv 94/25/EG i dess lydelse enligt direktiv 2003/44/EG utgör inget hinder för nationella bestämmelser som förbjuder vattenskoteranvändning av hänsyn till miljöskyddet, så länge dessa inte strider mot bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 28 EG.
2. Nationella bestämmelser, i vilka användningsformerna för varor föreskrivs, utgör ingen åtgärd med motsvarande verkan i den mening som avses i artikel 28 EG, förutsatt att dessa bestämmelser gäller för samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och att de såväl rättsligt som faktiskt påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt samt inte är produktrelaterade. Användningsförbud eller nationella bestämmelser, varigenom endast en marginell användning av en vara är tillåten, förutsatt att de (nästintill) hindrar varans tillträde till marknaden, utgör däremot åtgärder med motsvarande verkan, vilka är förbjudna enligt artikel 28 EG, förutsatt att de inte är motiverade enligt artikel 30 EG eller av tvingande hänsyn.
3. En nationell bestämmelse är oproportionerlig och därför inte motiverad om den innehåller ett förbud mot vattenskoteranvändning också i sådana vatten där länsstyrelserna ännu inte har beslutat om det krävs ett användningsförbud av hänsyn till miljöskyddet, förutsatt att det i denna bestämmelse inte anges någon rimlig tidsfrist för när länsstyrelserna skall ha fattat beslut i denna fråga.
4. Enligt informationsdirektivet är en medlemsstat endast skyldig att anmäla en redan anmäld föreskrift på nytt, om de förutsättningar som anges i artikel 8.1 tredje stycket är uppfyllda.

2006-11-30 föredrog generaladvokaten sitt förslag till avgörande i det s.k. Rosengren-målet, mål nr C-170/04. (Anm.1: Det är det andra förslaget av generaladvokat i detta mål. Målet återupptogs till muntlig förhandling hos EG-domstolen sedan det första förslaget hade lagts fram. - Anm.2: Genom lagändring med verkan från den 1 januari 2005 har undanröjts Systembolagets möjlighet att inte tillgodose enskilda personers beställningar av alkoholdrycker om den finner att det finns "hinder" mot det (5 kap. 5 § i alkohollagen.) Tolkningsfrågan gäller om - inom ramen för det system som föreskrivs i den svenska alkohollagen - förbudet mot privatimport av alkoholdrycker är förenligt med artikel 31.1 EG. Generaladvokaten lämnade följande förslag: 1. Ett sådant förbud mot privatimport av alkoholdrycker som det som föreskrivs i alkohollagen (1994:1738) av den 16 december 1994 skall, inom ramen för det särskilda system som föreskrivs i denna lag, anses utgöra en bestämmelse som har ett nära samband med ett detaljhandelsmonopol för alkohol och dess funktionssätt. Det skall därmed prövas mot bakgrund av artikel 31 EG. - 2. Inom ramen för ett sådant särskilt system som det som föreskrivs i alkohollagen är förbudet mot privatimport av alkoholdrycker i princip förenligt med artikel 31.1 EG.  - Om förbudet kan tillämpas samtidigt som Systembolaget kan besluta att inte tillgodose privatpersoners beställningar av alkoholdrycker som inte ingår i Systembolagets sortiment om bolaget anser att det finns hinder mot detta, är emellertid förbudet endast förenligt med artikel 31.1 EG om varor från andra medlemsstater såväl rättsligt som faktiskt behandlas på ett icke-diskriminerande sätt. Det ankommer på HD att pröva om så är fallet i det aktuella målet.

Målet C-432/05 ("Unibet") innehåller en rad frågor om gemenskapsrätten innehåller krav på att det skall vara möjligt att föra en fristående talan om fastställande av att vissa nationella materiella bestämmelser står i strid med artikel 49 EG när det kan visas att den frågan kommer att prövas som en prejudiciell fråga inom ramen för en talan om skadestånd. I generaladvokatens förslag 2006-11-30 till avgörande i målet uttalar hon följande: 1) Gemenskapsrätten innehåller inte något krav på att det skall vara möjligt att föra en fristående talan om fastställande av att vissa nationella materiella bestämmelser står i strid med artikel 49 EG när det kan visas att den frågan kommer att prövas som en prejudiciell fråga inom ramen för en talan om skadestånd och prövningen inte sker på villkor som är mindre förmånliga än dem som avser liknande talan enligt nationell rätt eller på villkor som gör det omöjligt eller orimligt svårt för den enskilde att tillvarata rättigheter som följer av gemenskapsrätten. - 2) Det krävs enligt gemenskapsrätten inte att en medlemsstat tillhandahåller en möjlighet att erhålla ett beslut om att nationella regler, som hindrar utövandet av en påstådd rättighet grundad på gemenskapsrätten, skall sättas åt sidan eller inte får tillämpas i förhållande till den enskilde, när dennes huvudanspråk inte är tillåtet enligt nationell rätt. När huvudanspråket är tillåtet men avser ersättning för skada som lidits till följd av dessa nationella regler, krävs enligt gemenskapsrätten att den nationella domstolen har möjlighet att i befogade fall bevilja sådana interimistiska åtgärder. - 3) I fall då nationella bestämmelsers förenlighet med gemenskapsrätten ifrågasätts skall en nationell domstol, vid en materiell prövning av yrkanden om interimistiskt skydd av gemenskapsrättsliga rättigheter, tillämpa nationella bestämmelser om interimistiskt skydd, dock alltid under förutsättning att även effektivitetsprincipen iakttas.

Institutionell rätt

Målet C-303/05 gäller fråga om rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder strider mot EU-fördraget. I förslag till avgörande 2006-09-12 hävdar generaladvokaten sammanfattningsvis att rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder inte strider mot EU-fördraget samt att de brott som anges i artikel 2.2 i rådets rambeslut är undantagna från kontrollen av kravet på dubbel straffbarhet inte innebär att artikeln strider mot den straffrättsliga legalitetsprincipen eller mot principen om likabehandling.

Skatterätt

Målet C-520/04 gällde frågor om fri rörlighet för personer och skatterätt. Det diskuterades om gemenskapslagstiftningen utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken inkomstskatten på pension som en medlemsstat betalar till en i en annan medlemsstat bosatt person i vissa fall blir högre än den skatt som skulle ha betalats om personen varit bosatt i förstnämnda medlemsstat. EG-domstolen fann i dom 2006-11-09 att det föreligger hinder för nationell lagstiftning enligt vilken inkomstskatten på pension som en medlemsstat betalar till en i en annan medlemsstat bosatt person i vissa fall blir högre än den skatt som skulle ha betalats om personen varit bosatt i förstnämnda medlemsstat, förutsatt att nämnda pension utgör hela eller nästan hela inkomsten för denna person.

EG-domstolen prövade i målet C-513/04 fråga om gemenskapsrätten utgör hinder mot att en medlemsstat har en enhetlig skattesats när det gäller inkomstskatt på aktieutdelning från bolag med hemvist i den staten och på aktieutdelning från bolag med hemvist i en annan medlemsstat, utan möjlighet att avräkna den skatt som tagits ut som källskatt i den andra medlemsstaten. I dom 2006-11-14 konstaterade domstolen följande: Artikel 73b.1 i EG-fördraget (nu artikel 56.1 EG) utgör inte hinder mot att en medlemsstats lagstiftning har en enhetlig skattesats när det gäller inkomstskatt på aktieutdelning från bolag med hemvist i den staten och på aktieutdelning från bolag med hemvist i en annan medlemsstat, utan möjlighet att avräkna den skatt som tagits ut som källskatt i den andra medlemsstaten.

I målet C-5/05 prövade EG-domstolen fråga om vin som importerats av privatperson för medlemmar i vinklubb är befriat från punktskatt i importmedlemsstaten. Domstolen uttalade 2006-11-23 följande i domslutet: Rådets direktiv nr 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/108/EEG skall tolkas så, att när en privatperson inte agerar yrkesmässigt och i vinstsyfte när denne i en medlemsstat för eget och för andra privatpersoners bruk förvärvar punktskattebelagda varor, som släppts för konsumtion i nämnda medlemsstat, och därefter uppdrar åt ett transportföretag, med säte i samma medlemsstat som han själv tillhör, att frakta varorna till honom för hans räkning, är artikel 7 men inte artikel 8 i direktivet tillämplig, varför punktskatt även skall tas ut i denna medlemsstat. Enligt artikel 7.6 i samma direktiv skall, i så fall, den punktskatt som erlagts i den första medlemsstaten återbetalas i enlighet med artikel 22.3 i direktivet.

Genom dom 2006-12-07 i målet C-13/06 fälldes Grekland för fördragsbrott. Grekland hade enligt domen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen om mervärdesskatt genom att ta ut mervärdesskatt på vägassistanstjänster i samband med haveri.

Konkurrensrätt

Groupe Danone har överklagat förstainstansrättens dom i mål T-38/02. Målet gäller ett beslut av genom vilket kommissionen påfört Danone böter för att ha deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan på den belgiska marknaden för öl. Rätten fastställde i huvudsakliga delar kommissionens beslut, men satte ned böterna. I målet hos EG-domstolen, som rör bötesbeloppet, har Danone gjort gällande att rätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att göra en oriktig bedömning av begreppet upprepad överträdelse och genom att på ett rättsstridigt sätt ändra kommissionens beräkningsmetod. Generaladvokaten anser i sitt förslag till avgörande 2006-11-16 att viss del av rättens överklagade dom bör upphävas men att böterna inte bör sättas ned.

Frågan om utbyte av information mellan finansinstitut angående kunder begränsar konkurrensen var föremål för diskussion i målet C-238/05. EG-domstolen fann i dom 2006-11-23 att ett system för utbyte av kredituppgifter mellan finansinstitut i princip inte är ägnat att begränsa konkurrensen, om inte utbudet på marknaderna är starkt koncentrerat, systemet gör det möjligt att identifiera långivarna och villkoren för att finansinstitut skall få ta del av och använda registret är diskriminerande.

I de förenade målen C-376/05 och C-377/05 prövades fråga om ikraftträdandet av förordning kunde motivera rätt till kort uppsägningstid. EG-domstolen fann i dom 2006-11-30 att ikraftträdandet av ändringar i förordning om avtal och förfaranden inom motorfordonssektorn kunde medföra behov av ändringar som var så betydande att de utgjorde en faktisk omorganisering av distributionsnätet. Härav följer att ikraftträdandet i vissa fall motivera rätt till kort uppsägningstid.

Enligt EG-domstolens dom 2006-12-05 i de förenade målen C-94/04 och C-202/04  föreligger det inget hinder mot taxa med minimigräns för arvoden till advokater. Absolut förbud mot att genom avtal avvika från de minimiarvoden som fastställts genom taxa för advokatarvoden utgör dock en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster.

Fri rörlighet för personer, varor och tjänster

Målet C-383/05 gäller både fri rörlighet för tjänster och skatterätt. Frågan i målet är om bestämmelse som tillämpas enbart på skattskyldiga som inte har hemvist i landet utgör en indirekt diskriminerande åtgärd. Generaladvokaten hävdar i sitt förslag till avgörande 2006-11-16 att gemenskapsrätten utgör hinder för en bestämmelse i en medlemsstat, i vilken det föreskrivs att minimiunderlag för beskattning skall tillämpas enbart på skattskyldiga som inte har hemvist i landet, eftersom den utgör en indirekt diskriminerande åtgärd på grund av nationalitet som inte kan motiveras med stöd av undantagen i artikel 46 EG.

Målet C-364/05 rörde en fransk kvinna som efter att ha gift sig med en belgisk medborgare bosatt sig i Belgien. Där ansökte hon om arbetslöshetsersättning. Hennes ansökan avslogs med motiveringen att hon var fransk medborgare och inte hade arbetat en enda dag i Belgien. Hon överklagade, och den belgiska domstolen fick efter begäran om förhandsavgörande följande svar från EG-domstolen: Artikel 39.2 EG och artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, skall tolkas på så sätt att dessa bestämmelser utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den behöriga myndigheten i bosättningsmedlemsstaten inte beviljar en medborgare från en annan medlemsstat rätt till arbetslöshetsförmåner, med motiveringen att vederbörande, när ansökan om ersättning lämnades in, inte hade fullgjort en viss anställningsperiod i bosättningsmedlemsstaten, samtidigt som ett sådant villkor inte gäller för medborgare i denna medlemsstat.

Immaterialrätt

Genom dom 2006-10-26 i målet C-36/05 fann EG-domstolen att Spanien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk genom att undanta inrättningar som ombesörjer offentlig utlåning av upphovsrättsskyddade verk från skyldighet att ersätta upphovsmän för utlåningen.

Fråga om begränsad rätt för varumärkesinnehavare att förhindra transitering prövades i målet C-281/05. EG-domstolen uttalade i dom 2006-11-09 att en varumärkesinnehavare kan förhindra transitering genom stat där varumärket är skyddat av varor försedda med varumärket vid transitering till stat där varumärket inte är skyddat, endast när tredje man handhar varorna på ett sätt som nödvändigtvis medför att de släpps ut på marknaden i transiteringsmedlemsstaten.

Hotell-TV skyddas enligt EG-domstolens dom 2006-12-07 i målet C-306/05 av upphovsrätt. Ett hotells sändning till rumsgäster av en signal via TV-apparater utgör överföring till allmänheten oberoende av vilken teknik som används för sändningen.

Övriga rättsområden

Innebörden av domen 2006-11-16  i målet C-306/04 är att tillhandahållen mjukvara läggs till datorers tullvärde. EG-domstolen uttalade att vid import av datorer i vilka säljaren har installerat mjukvara i vilken ingår ett eller flera operativsystem som köpare utan kostnad har ställt till dennes förfogande skall vid fastställandet av tullvärde mjukvarans värde läggas till datorernas transaktionsvärde, om detta inte har inkluderats i det pris som verkligen har betalats eller som skall betalas för datorerna.

Säljares ansvar för märkning prövades i målet C-315/05. EG-domstolen uttalade i dom 2006-11-23: Gemenskapsrätten utgör inte hinder för bestämmelser enligt vilka en aktör i en medlemsstat, som saluför en alkoholhaltig dryck som är avsedd att tillhandahållas konsumenter och som tillverkas av en aktör i en annan medlemsstat, kan hållas ansvarig för att den av tillverkaren på varan angivna alkoholhalten är felaktig och därför påföras en straffavgift.

Målet C-288/05 gäller frågor om tillämpningen av principen "ne bis in idem". Generaladvokatens förslag till avgörande 2006-12-05 innehåller bland annat följande slutsatser: Period som en tilltalad varit anhållen eller häktad skall vid prövning av principen "ne bis in idem" inte betraktas som ett straff som är avtjänat. Men - ett frihetsstraff vars verkställighet har villkorats av att lagöverträdaren under en period iakttar villkor som fastställts enligt lagstiftningen i den stat där domen avkunnats utgör ett straff som avtjänats eller är under verkställighet och som föranleder tillämpning av principen ne bis in idem.

NYA MÅL

Inga nya mål som rör Sverige har kommit till författarnas kännedom under perioden.

DET HÄNDER I EG-DOMSTOLEN

Den 9 januari 2007 kommer EG-domstolen att hålla muntlig förhandling i Waxholmsmålet, C-341/05 Laval un Partneri.

Den 16 januari 2007 håller EG-domstolen muntlig förhandling i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen. Målet rör utlämnande av handlingar från en gemenskapsinstitution.

ÖVRIGT

I slutet av november nådde EU-parlamentet och ministerrådet en överenskommelse om EU:s nya kemikalielag REACH. Se härom:
http://www.regeringen.se/sb/d/8093/a/73452

Europaparlamentet godkände 2006-11-15 EU:s tjänstedirektiv. Se härom:
http://www.regeringen.se/sb/d/7913/a/72466

Utredningen Arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner (SOU 2006:97) rör genomförandet av artiklarna 7 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. Utredningen föreslår bl.a. att det skall inrättas en förhandlingsdelegation för arbetstagarna motsvarande bestämmelserna i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag.




Senast ändrad: 2006-12-19