JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nyhetsbrev om EG-rätt nummer 5 2006

INLEDNING

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, m.m.
Skadestånd mot staten
Hyresrätt
Djurskydd

EG-DOMSTOLEN, GENERALADVOKATERNA OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
Förslag av generaladvokater som gäller mål från svenska domstolar
Institutionell rätt
Processrätt
Skatterätt
Statligt stöd
Konkurrensrätt
Fri rörlighet för personer, varor och tjänster
Arbetsrätt, socialrätt och socialförsäkringsrätt
Övriga rättsområden

NYA MÅL VID EG-DOMSTOLEN

ÖVRIGT

INLEDNING

 

I detta nyhetsbrev rapporterar vi bl.a. om ett mycket intressant hyresrättsligt avgörande i Svea hovrätt i vilket det bl.a. påståtts att bruksvärdessystemet strider mot EG:s konkurrensrätt, ett förslag från generaladvokaten i anledning av HD:s begäran om förhandsavgörande angående hur kravet på åtgärder mot intrång i ett gemenskapsvarumärke skall uppfyllas, en dom från EG-domstolen angående bevisbörda och beviskrav i mål om lika lön för lika eller likvärdigt arbete och en annan dom från EG-domstolen rörande principen ne bis in idem i tillämpningskonventionen till Schengenavtalet. Författarna vill på nytt vädja läsekretsen om information angående EG-rättsliga avgöranden i svenska domstolar.

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, m.m.

Skadestånd mot staten

Justitiekanslern tillerkände i beslut 2006-09-04, dnr 4407-04-40, en person 60 000 kr i skadestånd av staten på grund av att dennes arbetslöshetsersättning beräknats med stöd av föreskrifter som stått i tydlig strid med EG-fördraget. Personen var medlem i Småföretagarnas arbetslöshetskassa och hade under en period utfört arbete i Norge åt ett av honom helägt aktiebolag. När bolaget avvecklades ansökte han om arbetslöshetsersättning. Han tillerkändes ersättning men endast på grund av i Sverige taxerade inkomster. Regeringsrätten fastslog i dom 2004-06-05 att de bestämmelser som låg till grund för beslutet stred mot EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Han erhöll först därefter den ersättning han haft rätt till. JK fastställde skadeståndet till den uppskattade nettoräntan på skillnaden mellan felaktigt utbetald ersättning och den ersättning han senare fick, men ogillade krav grundade på förmögenhetsskada till följd av att personen tvingats ta ut sin pensionsförsäkring i förtid, kränkning och psykiskt lidande.

Hyresrätt

Svea hovrätt har i beslut 2006-10-02, mål ÖH 3464-05, avslagit en begäran om förhandsavgörande. I hyresmålet hade fastighetsägaren gjort gällande att bruksvärdessystemet stred mot konkurrensrätten och försvårade den fria rörligheten inom EU för kapital och etableringar på fastighetsmarknaden. Det är svårt att inom ramen för ett nyhetsbrev göra full rättvisa åt parternas omfattande argumentation och de än mer omfattande skälen i beslutet. Helt kort kan sägas att hovrätten ifrågasatte bruksvärdessystemets förenlighet med EG:s konkurrensrätt vid så kallad direktjämförelse, men inte när hyran skall bestämmas med hjälp av en mer renodlad allmän skälighetsbedömning, vilket var fallet i det aktuella målet. Det saknades därför anledning att i det målet begära förhandsavgörande eftersom det inte var nödvändigt med en tolkning av EG-rätten för att kunna avgöra detsamma. Vad fastighetsägaren anfört om försvårande av fri rörlighet för kapital och etableringar ansågs böra bedömas samtidigt som bedömningen av de konkurrensrättsliga aspekterna i målet. Det skall anmärkas att hovrätten är sista instans i mål av detta slag.

Djurskydd

Kammarrätten i Jönköping prövade i mål nr 708-03 fråga om vitesföreläggande enligt djurskyddslagen (1988:534). I dom 2006-08-14 analyserade rätten direktiven 99/74/EG (inhysningsdirektivet) och 98/34/EG (anmälningsdirektivet) och konstaterade att EG-domstolen i dom 1994-04-30 i målet C-194/94 funnit, att ett åsidosättande av anmälningsskyldigheten enligt det tidigare gällande direktivet (83/189/EEG) medförde att de tekniska föreskrifterna i fråga inte fick tillämpas gentemot enskilda. I domslutet uttalar kammarrätten bl.a.: Bestämmelsen i 9 § djurskyddsförordningen får anses utgöra en teknisk föreskrift i anmälningsdirektivets mening. Enligt anmälningsdirektivet skall en sådan anmälas till kommissionen och får densamma inte antas inom en tidsfrist på åtminstone tre månader från det att kommissionen mottagit anmälan. Någon sådan anmälan hade emellertid inte skett vid tidpunkten för vitesföreläggandet. Samhällsbyggnadsnämndens vitesföreläggande saknade därför lagligt stöd och skall upphävas. Överklagandet skall därför bifallas. Kammarrätten upphäver länsrättens dom och samhällsbyggnadsnämndens beslut om vitesföreläggande.

EG-DOMSTOLEN, GENERALADVOKATERNA OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

Förslag av generaladvokater som gäller mål från svenska domstolar

Generaladvokaten lämnade 2006-07-13 förslag till avgörande av målet C-316/05. I detta mål har Högsta domstolen begärt förhandsavgörande. Frågan i målet gäller om kravet på åtgärder mot intrång i ett gemenskapsvarumärke är uppfyllt enbart av att ett fortsatt intrång omfattas av ett lagstadgat generellt förbud mot intrång enligt nationell rätt och att svaranden kan drabbas av en straffsanktion för det fall det fortsatta intrånget sker med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Begäran rör tolkningen av artikel 98.1 i rådets förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. Det är första gången som det hos EG-domstolen har begärts tolkning av denna artikel. Målet har sin grund i att Nokia Corporation väckt talan vid Stockholms tingsrätt talan mot J.W och hävdat att denne hade gjort sig skyldig till intrång i gemenskapsvarumärket NOKIA. Nokia har hävdat att W. till Sverige hade importerat klistermärken som var märkta med varumärket NOKIA och som var avsedda att fästas på mobiltelefoner. Förslaget till avgörande innehåller en intressant diskussion av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Generaladvokaten lämnar följande förslag till svar på HD:s fyra tolkningsfrågor: Det är inte förenligt med kravet på särskilda skäl i nämnda artikel om gemenskapsvarumärken att en domstol, som finner att svaranden har gjort intrång i ett gemenskapsvarumärke, underlåter att utfärda ett särskilt förbud mot fortsatt intrång 1) enbart av det skälet att den anser att risken för fortsatt intrång inte är påtaglig eller på annat sätt endast är begränsad eller 2) enbart av det skälet att ett fortsatt intrång omfattas av ett lagstadgat generellt förbud mot intrång enligt nationell rätt samt att svaranden kan drabbas av en straffsanktion för det fall ett fortsatt intrång sker med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Det ankommer på nationell rätt att bestämma det närmare innehållet i de särskilda åtgärder som en domstol, i syfte att säkerställa att dess förbud efterlevs, skall vidta när den förbjuder en svarande att fortsätta ett intrång i ett gemenskapsvarumärke. Sådana åtgärder måste vara effektiva. Kravet på sådana åtgärder i artikeln är inte uppfyllt enbart av det skälet att 1) ett fortsatt intrång omfattas av ett lagstadgat generellt förbud mot intrång enligt nationell rätt och 2) att svaranden kan drabbas av en straffsanktion för det fall det fortsatta intrånget sker med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Särskilda åtgärder måste vidtas för att säkerställa att förbudet efterlevs även i det fall då förutsättningar för att vidta en sådan särskild åtgärd vid motsvarande intrång i ett nationellt varumärke inte skulle anses föreligga.

Generaladvokaten lämnade 2006-09-14 förslag till avgörande i målet C-111/05, i vilket Regeringsrätten har begärt förhandsavgörande. Begäran har ställts i syfte att få ett klargörande av hur den mervärdesskatt som är hänförlig till kostnaderna för tillhandahållande och nedläggning av en fiberoptisk sjökabel mellan två medlemsstater åtskilda av internationellt vatten skall beräknas. - Generaladvokaten föreslår svar på följande sätt: 1) En skattepliktig transaktion som avser leverans och nedläggning av en kabel, vilken placeras på två medlemsstaters territorier och även utanför gemenskapens territorium och till vilken den klart övervägande delen av totalkostnadern för transaktionen hänför sig, skall anses utgöra en leverans av en vara i den mening som avses i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG. 2) Artikel 8.1 a i sjätte direktivet skall tolkas på så sätt att platsen för transaktionen, vid fastställandet av medlemsstaternas beskattningsrätt, skall delas upp i förhållande till kabelns geografiska läge. 3) Artikel 8.1 a i sjätte direktivet, jämförd med artiklarna 2 och 3 i samma direktiv, skall tolkas på så sätt att mervärdesskatt inte skall betalas för den del av leveransen av varan som avser ett område som ligger utanför gemenskapens territorium.

Överklagandenämnden för högskolan har med tre tolkningsfrågor begärt förhandsavgörande för att få klarhet i om det är förenligt med gemenskapsrätten, i synnerhet artikel 12 EG, att det för behörighet att delta i ett särskilt program för lärarutbildning ("särskild lärarutbildning", "SÄL-projektet"), vilket på kort sikt skall täcka behovet av lärare i Sverige, uppställs ett krav på att sökanden är anställd vid en svensk skola. (Mål C-40/05.) - Generaladvokaten har 2006-09-14 lämnat följande förslag till avgörande: Det är förenligt med principen om icke-diskriminering, såsom den stadgas i artiklarna 12 EG och 39.2 EG och i förordning (EEG) nr 1612/68, att endast lärare som är anställda vid skolor i en viss medlemsstat kan antas till ett sådant särskilt program för lärarutbildning som SÄL-projektet, som på kort sikt skall täcka behovet av behöriga lärare i denna medlemsstat.

Institutionell rätt

EG-domstolen avgjorde genom dom 2006-09-12 i målet C-300/04 en rad frågor om medborgare i en medlemsstat som har hemvist eller är bosatt i ett associerat utomeuropeiskt land kan åberopa de rättigheter som tillerkänns unionsmedborgare samt om återställande av rättigheterna för en person som, på grund av en nationell bestämmelse som strider mot gemenskapsrätten, har nekats att få sitt namn upptaget i röstlängden inför valet till Europaparlamentet. Domstolen fann att medborgare i en medlemsstat som har hemvist eller är bosatt i ett associerat utomeuropeiskt land kan åberopa de rättigheter som tillerkänns unionsmedborgare och uttalade: Det ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa vilka åtgärder som möjliggör ett återställande av rättigheterna för en person som, på grund av en nationell bestämmelse som strider mot gemenskapsrätten, har nekats att få sitt namn upptaget i röstlängden inför valet till Europaparlamentet.

Processrätt

Domstolen meddelade den 28 september 2006 dom i mål C-150-05 angående begreppet ”samma gärning” och uttrycket ”fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande dom” i artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet. Domstolen fastslog att det centrala är huruvida de konkreta gärningarna är identiska i den meningen att de utgör en helhet av omständigheter som är oupplösligt förbundna med varandra, oberoende av gärningarnas rättsliga kvalificering eller det rättsliga intresse som skyddas. När det gäller narkotikabrott krävs det inte att de kvantiteter narkotika som är i fråga eller de personer som påstås ha medverkat till gärningarna är identiska. Straffbara gärningar som består i ut- och införsel av samma narkotika och som leder till åtal i olika stater skall i princip anses utgöra ”samma gärning” i den mening som avses i artikel 54. Den slutgiltiga bedömningen i detta hänseende ankommer dock på de behöriga nationella domstolarna. Slutligen fastslår domstolen det till synes självklara att även en frikännande dom medför hinder mot ny lagföring i en annan konventionsstat. Tidigare domar av intresse återfinns i målen: C-187/01, C-385/01, C-469/03, C-503/03 och C-105/03.

I dom 2006-07-13 i målet C-539/03 prövade EG-domstolen fråga om Brysselkonventionen är tillämplig vid en talan om intrång i ett europeiskt patent mot flera bolag med säte i olika konventionsstater, grundad på handlingar som påstås ha begåtts i en eller flera av dessa stater. Frågan hade uppkommit i ett mål mellan å ena sidan Roche Nederland BV och åtta andra bolag i Rochekoncernen och å andra sidan F.P. och M.G. angående påstått intrång i ett europeiskt patent som innehas av de sistnämnda. I målet diskuteras artikel 6.1 i Brysselkonventionen och den Europeiska patentkonventionen. I domslutet uttalar EG-domstolen att Brysselkonventionen inte är tillämplig vid en talan om intrång i ett europeiskt patent mot flera bolag med säte i olika konventionsstater, grundad på handlingar som påstås ha begåtts i en eller flera av dessa stater. Detsamma gäller även om dessa bolag, vilka ingår i samma koncern, har handlat på samma eller liknande sätt, enligt en gemensam handlingsplan som utarbetats av ett av bolagen.

Skatterätt

Genom dom 2006-09-12 i målet C-196/04 avgjorde EG-domstolen fråga om gemenskapsrätten utgör hinder för att en vinst i ett CFC-bolag i en medlemsstat inkluderas i beskattningsunderlaget för ett moderbolag i en annan medlemsstat när vinsten beskattas lägre än i sistnämnda land. I domslutet uttalar EG-domstolen: Artiklarna 43 EG och 48 EG utgör hinder för att en vinst som genererats i ett CFC-bolag i en medlemsstat skall inkluderas i beskattningsunderlaget för ett i en annan medlemsstat hemmahörande moderbolag när denna vinst är föremål för en lägre beskattningsnivå än den som tillämpas i sistnämnda land, såvida inte ett sådant inkluderande endast skall ske vid fall av rent konstlade upplägg som sker i syfte att undvika den nationella skatt som normalt skall betalas. En sådan beskattningsåtgärd får därmed inte vidtas när det på grundval av objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående framgår att nämnda CFC- bolag verkligen har etablerats i värdmedlemsstaten, oavsett huruvida det föreligger skattemässiga skäl till etableringen, och att det där bedriver reell näringsverksamhet i form av rörelse.

Domen 2006-09-14 i de förenade målen C-181/04 - C-183/04 är av principiellt intresse. Här avgjorde nämligen EG-domstolen frågan om nationella skattemyndigheter är skyldiga att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar inom ramen för det gemensamma systemet för mervärdesskatt. EG-domstolen fann att nationella skattemyndigheter är skyldiga att iaktta denna princip samt att nationell domstol skall avgöra om skattskyldig rimligen kunde förutsätta att skattebeslut fattats av en behörig myndighet.

I dom den 3 oktober 2006 i mål C-452-06 har domstolen (stora avdelningen) prövat huruvida ett bolag med säte i tredje land och verksamt inom kreditgivning kunde åberopa fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster och fri rörlighet för kapital för att undkomma ett krav på förhandstillstånd och krav på säte eller filial i medlemsstaten (Tyskland). Domstolen fastslog att så inte var fallet eftersom den begränsning i de fria kapitalrörelserna som blev resultatet av dessa villkor endast var en nödvändig konsekvens av den legitima begränsningen av bolagets frihet att tillhandahålla tjänster.

Statligt stöd

Målet C-88/03, som avgjordes av EG-domstolen genom dom 2006-09-06, gällde såväl statligt stöd som skatterätt. I Portugals konstitution föreskrivs att ögruppen Azorerna utgör en autonom region med politisk status och eget regeringsorgan. Såsom autonom region förfogar ögruppen över egna skatteintäkter och har rätt till en del av statens skatteintäkter. Dessutom är ögruppens lagstiftande församling behörig att utöva beskattningsrätt och anpassa skatterna till regionala förhållanden. Frågan i målet gällde om sänkningar av inkomstskattesatserna i Azorerna utgjorde statligt stöd. Så ansåg kommissionen, vars beslut överklagades av Portugal. EG-domstolen ogillade i sin dom Portugals talan mot kommissionen.

Konkurrensrätt

EG-domstolen meddelade 2006-09-21 två domar i konkurrensmål, i vilka samma rättsfråga diskuterades. Målen hade nr C-105/04P, nederländsk federation för grossisthandel med elektrotekniska varor mot kommissionen, och C-113/04P, Technische Unie mot kommissionen. Den gemensamma rättsfrågan gällde principen om en rimlig tidsfrist, närmare bestämt om förstainstansrätten hade underlåtit att undersöka om utdragen tid, som tillskrevs kommissionen, för hela det administrativa förfarandet, inklusive det skede som föregått meddelandet om invändningar, kunde inverka på framtida försvarsmöjligheter. EG-domstolen upphävde förstainstansrättens domar endast i den del rätten, vid prövningen av den grund som avsett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist, hade underlåtit att undersöka om den utdragna tiden, som tillskrevs kommissionen, för hela det administrativa förfarandet kunde inverka på framtida försvarsmöjligheter.

I domen 2006-09-27 i de förenade målen T-44/02OP, T-54/02OP, T-56/02OP, T-60/02OP och T-61/02OP  avgjordes frågor om återvinning av tredskodomar meddelade av förstainstansrätten. (Artikel 81 EG samt artiklarna 48.2 och 122.4 i rättegångsreglerna.) Förstainstansrätten tog här ställning till kommissionens ansökan om återvinning av tredskodomar som meddelats 2004-10-14 i målen T-44/02, Dresdner Bank mot kommissionen, T-54/02, Vereins- und Westbank mot kommissionen , T-56/02, Bayerische Hypo- und Vereinsbank mot kommissionen , T-60/02, Deutsche Verkehrsbank mot kommissionen, och T-61/02, Commerzbank mot kommissionen. - Kommissionen fick inte bifall till sin ansökan om återvinning. Förstainstansrätten ansåg att kommissionen inte hade styrkt förekomsten av ett avtal om prissättning för kontantväxling av valutor från euroområdet och om en avgiftsstruktur. En kontradiktorisk prövning av talan föranledde inte rätten att ändra utgångarna i tredskodomarna.

Fri rörlighet för personer, varor och tjänster

Domen  2006-09-19 i de förenade målen C-392/04 och C-422/04 är av principiellt intresse. I dessa mål, som gällde allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområde, avgjordes nämligen frågor huruvida nationell domstol skall pröva om en lagstiftning, som är uppenbart oförenlig med gemenskapsrätten, är uppenbart rättsstridig i den mening som avses i nationell rätt.(Artikel 10 EG och direktiv 97/13.) - I motiveringen underströk EG-domstolen att då en myndighet, vid tillämpning av regler i nationell rätt, är skyldig att återkalla ett förvaltningsbeslut som har vunnit laga kraft, om detta är uppenbart oförenligt med den nationella rätten, måste samma skyldighet föreligga om beslutet är uppenbart oförenligt med gemenskapsrätten. - I domslutet uttalade EG-domstolen först att direktiv 97/13/EG utgör hinder för att tillämpa en avgift som tas ut för individuella tillstånd och som beräknas med beaktande av regleringsmyndighetens allmänna administrativa kostnader för hanteringen av tillstånden under en period om 30 år. Därefter uttalade EG-domstolen följande:  Den nationella domstolen skall, enligt artikel 10 EG, jämförd med artikel 11.1 i direktiv 97/13, pröva om en lagstiftning som är uppenbart oförenlig med gemenskapsrätten, såsom den lagstiftning som ligger till grund för avgiftsbesluten som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, är uppenbart rättsstridig i den mening som avses i den nationella rätten i fråga. Om så är fallet, skall den domstolen säkerställa att rättsstridigheten ges de verkningar som föreskrivs i nationell rätt vad beträffar återkallelse av dessa beslut.

Ett avgörande av mer kuriosakaraktär är dom 2006-09-28 i mål C-434/04, angående en begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen i Finland. Frågan var huruvida kravet på förhandstillstånd för import av icke denaturerad etylalkohol med en alkoholhalt överstigande 80 procent var förenligt med artiklarna 28 EG och 30 EG. Domstolen svarade att artiklarna 28 EG och 30 EG inte utgjorde hinder mot sådana bestämmelser under förutsättning att det av omständigheterna i målet inte framgick att det är möjligt att skydda folkhälsan och allmän ordning mot alkoholens skadeverkningar genom åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom gemenskapen.

Arbetsrätt, socialrätt och socialförsäkringsrätt

I mål C-17-05 har domstolen, stora avdelningen, uttalat sig angående beviskrav och bevisbörda i fråga om arbetsvärderingssystem. Situationen var den att ett kriterium avseende anställningsår medförde strukturella skillnader mellan kvinnors och mäns löner för lika eller likvärdigt arbete. Domstolen uttalade att artikel 141 EG innebar att ”eftersom det som regel är lämpligt att tillämpa anställningsårskriteriet för att uppnå det legitima målet att belöna erfarenhet som gör att arbetstagaren kan utföra sina arbetsuppgifter bättre, behöver arbetsgivaren inte särskilt visa att tillämpningen av detta kriterium är lämplig för att uppnå detta mål med avseende på en specifik tjänst, om arbetstagaren inte lämnar uppgifter som ger upphov till allvarliga tvivel i detta avseende”, och att ”när ett arbetsvärderingssystem, vilket grundar sig på en bedömning av det arbete som skall utföras, används för att bestämma lön, behöver arbetsgivaren inte visa att en enskild arbetstagare under den aktuella perioden har tillägnat sig erfarenhet som gör att han kan utföra sina arbetsuppgifter bättre”. Domen angavs innebära ett förtydligande av vad som gäller enligt domen av den 17 oktober 1989 i mål 109/88, Danfoss.

I målet C-484/04 diskuterades om Storbritannien begått fördragsbrott beträffande arbetstagares arbetstider. EG-domstolen fann i dom 2006-09-07 att  Storbritannien  begått fördragsbrott genom att tillämpa avvikelse på arbetstagare vilkas arbetstid delvis inte mäts eller bestäms i förväg eller delvis kan bestämmas av arbetstagarna själva, och genom att underlåta att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra arbetstagarnas rätt till dygns- och veckovila.

Övriga rättsområden

2006-09-19 avgjorde EG-domstolen genom två domar målen C-193/05 och C-506/04, vilka hade nära anknytning. Det första målet gällde fråga om fördragsbrott. Det andra gällde fråga om registrering av advokat från annan medlemsstat får vara underkastad föregående kontroll av kunskaperna i språken i värdlandet. I det målet hade begäran om förhandsavgörande framställts av Cour administrative i Luxemburg. Begäran avsåg tolkningen av direktiv 98/5/EG. Begäran hade framställts i ett mål som har uppkommit på grund av att advokatsamfundets styrelse i Luxemburg hade vägrat att registrera barristern G.J.W., som är medborgare i Storbritannien, i advokatsamfundet i Luxemburg. - EG-domstolen fann att Luxemburg begått fördragsbrott genom att underkasta registrering av advokater från andra medlemsstater kontroll av språkkunskaper, genom att förbjuda advokaterna att förvalta brevlådeföretag och genom att kräva att de årligen uppvisar bevis på registrering hos behörig myndighet i hemlandet.

I målet C-356/04 prövade EG-domstolen frågor om gemenskapsrätten utgör hinder för jämförande reklam i olika former. I sin dom 2006-09-19 konstaterade EG-domstolen att jämförande reklam kan vara vilseledande. Gemenskapsrätten utgör enligt domstolen emellertid i princip inte hinder för jämförande reklam i vilken det hänvisas till sortiment av dagligvaror som säljs av två konkurrerande varuhuskedjor när sortimenten består av enskilda produkter som, vid en parvis jämförelse, uppfyller jämförbarhetskravet.

NYA MÅL VID EG-DOMSTOLEN

Inga nya mål som rör Sverige finns att redovisa under denna period.

ÖVRIGT

Kommissionens beslut av den 7 augusti 2006 om inrättande av en expertgrupp för de politiska behoven av uppgifter om brottslighet och straffrättsskipning (2006/581/EG). EGT 29.8.2006, L 234/29.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ. EGT 25.9.2006, L264/13.




Senast ändrad: 2006-10-09