JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nyhetsbrev om EG-rätt nummer 4 2007

INLEDNING

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.
Straffrätt

Internationell privaträtt 
Fri rörlighet

EG-DOMSTOLEN OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

Domar rörande Sverige
Förslag rörande Sverige
Institutionell rätt
Processrätt
Straffrätt och straffprocessrätt
Skatterätt
Konkurrensrätt
Fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster
Arbetsrätt
Övriga rättsområden

NYA MÅL

DET HÄNDER I EG-DOMSTOLEN

ÖVRIGT

 

INLEDNING

EG-domstolens dom i Rosengren-målet angående det svenska importförbudet för alkohol, generaladvokatens förslag till avgörande i Waxholmskonflikten, en dom från Regeringsrätten rörande spelmonopolet och mandat till en regeringskonferens som skall utarbeta ett nytt fördrag (vars innehåll redan synes vara mer eller mindre bestämt). Detta är några av de punkter som tas upp i vårens sista nyhetsbrev. Vi önskar en trevlig sommar, och återkommer med nya tag till hösten.

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.

Straffrätt

Utvisning av EU-medborgare upphävd. Hovrätten för Västra Sverige har i dom 2007-05-02 i mål B1902-07 upphävt tingsrättens beslut om utvisning av en rumänsk medborgare som dömdes för grov stöld. Hovrätten, som prövade frågan ex officio, uttalade med hänvisning till artiklarna 27.2 och 28 i direktiv 2004/38/EG och domstolens dom i mål C-348/96, Donatella Calfa, att begränsningar i den fria rörligheten för unionsmedborgare får göras av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Det krävs därvid att den berörda personens personliga beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. När den berörde har permanent uppehållsrätt krävs att det föreligger ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet. Allmänpreventiva skäl får inte beaktas, och undantaget från den fria rörligheten skall tolkas restriktivt. Den brottslighet han dömdes för var mot den bakgrunden inte så allvarlig att han skulle utvisas.

Internationell privaträtt

Högsta domstolen har i beslut den 15 juni 2007 i mål Ö 494-06 förklarat att svensk domsrätt inte föreligger i ett mål mellan ett svenskt företag (BIG) och ett försäkringsbolag på Isle of Man (IOMA). Målet aktualiserade bl.a. frågan huruvida HD:s uttalande i NJA 1994 s. 81 om att "Lugano-konventionen [vars regler är i sak desamma som i Bryssel I-förordningen] får anses ge uttryck för vad som numera är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder" innebar att bestämmelserna i Bryssel I-förordningen numera skulle anses ge uttryck för det materiella innehållet i svenska forumbestämmelser utanför rättegångsbalken. HD uttalade att det tidigare uttalandet gjorts i ett speciellt sammanhang, och inte kunde tas till intäkt för en sådan generell princip. Detta uteslöt emellertid inte att bl.a. Bryssel I-förordningen kunde "utgöra ett viktigt underlag vid bedömningen av om svensk domsrätt bör anses föreligga även i situationer när dessa regler inte är direkt tillämpliga". I det konkreta fallet ansågs inte bestämmelserna i Bryssel I-förordningen ge upphov till domsrätt, bl.a. eftersom de i egenskap av undantag från huvudregeln i förordningen (svarandens hemvist) skulle tolkas restriktivt.

Svea hovrätt, avd. 16, har i beslut 2007-04-30 fastslagit att svensk domsrätt förelåg beträffande frågan om försäljning på offentlig auktion av en i Spanien belägen bostadslägenhet. Samtliga delägare var svenskar. Enligt artikel 22 i Bryssel I-förordningen skall talan avseende sakrätt eller nyttjanderätt till fast egendom väckas i den stat där fastigheten är belägen. Eftersom den i målet aktuella frågan inte rörde någon sak- eller nyttjanderätt till fast egendom, utan enbart delägarnas inbördes rättsförhållande, ansåg hovrätten att den bestämmelsen inte skulle tillämpas.

Fri rörlighet

Spelmonopolet. Regeringsrätten har i dom den 23 maj 2007 i mål 4048-06 i ett mål rörande rättsprövning av regeringens beslut angående tillstånd till viss spelverksamhet, där regeringen avslagit Betssons ansökan om tillstånd att anordna och bedriva vissa spel i Sverige och över Internet, med hänvisning till tidigare avgöranden (RÅ 2004 ref. 95 och 96 samt RÅ 2005 ref. 54), uttalat att "det visserligen alltjämt kan sättas i fråga om reklamen med hänsyn till sin omfattning och utformning är ändamålsenlig i förhållande till lagstiftningens syften, men att denna tveksamhet inte heller nu kan anses tillräckligt stark for att det skall kunna slås fast att det huvudsakliga ändamålet med den svenska lotterireglerna är att tillförsäkra staten intäkter". RegR:n avslog vidare begäran om att den skulle inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen, med hänvisning till att EG-domstolen i "en serie domar" klargjort innebörden av den gemenskapsrätt som aktualiseras i målet (se bl.a. mål C-243101, Gambelli m.fl., REG 2003 s. I-13031, samt förenade målen C-338104, C-359104 och C-360104, Placanica m.fl.).

Tobaksskatt, snus, leverans till bolag verksamma i utlandet. Regeringsrätten har i dom 2007-05-08 i mål 3946-05 fastslagit Skatterättsnämndens förhandsbesked om att bestämmelserna i lagen om tobaksskatt (LTS) innebär att skattskyldighet vid försäljning av snus inträder vid försäljningen och att bolaget inte har rätt till avdrag för skatten. Skattskyldighet enligt LTS inträder när snus levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. Eftersom köparens verksamhet inte bedrevs i Sverige kunde köparen inte bli godkänd lagerhållare. Säljaren gjorde gällande att bestämmelserna stred mot fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor och förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet. RegR uttalade att snus inte omfattas av cirkulationsdirektivet (rådets direktiv 92/12/EEG), varför beskattningen av snus är tillåten under förutsättning att den inte ger upphov till några gränsformaliteter, vilket LTS inte gör. Eftersom skatten tas ut med samma belopp oavsett om snuset säljs i Sverige eller i Danmark strider den inte mot artikel 25 EG, och den kan heller inte anses utgöra en sådan diskriminerande eller protektionistisk reglering som strider mot artikel 90 EG.

Sjukpenninggrundande inkomst, arbete i Tyskland. Kammarrätten i Stockholm har i dom 2007-05-07 i mål 2260-06 fastslagit att en kvinna som efter att ha flyttat hem till Sverige men innan sin föräldraledighet fortsatt att här utföra arbete för sin tyske arbetsgivare enligt 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen och artikel 13.2 i förordning nr 1408/71 skall anses ha varit försäkrad i Sverige, och att hennes SGI skulle beräknas utifrån inkomsten från Tyskland. Det saknade enligt kammarrätten betydelse för målets utgång att arbetsinkomsten härrört från Tyskland och inte från Sverige.

EG-DOMSTOLEN OCH FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

Domar rörande Sverige

Förbud mot privatimport av alkohol, fri rörlighet för varor. Högsta domstolen hade i mars 2004 i målet Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagaren begärt förhandsavgörande av EG-domstolen. Begäran gällde tolkningen av artiklarna 28 EG, 30 EG och 31 EG och tolkningsfrågorna formulerades på följande sätt:

1. Kan det anses att det nyss angivna importförbudet utgör en del i detaljhandelsmonopolets funktionssätt och att det på den grunden inte hindras av artikel 28 EG utan skall prövas endast enligt artikel 31 EG?

2. Om frågan under 1 besvaras jakande, är importförbudet i så fall förenligt med de villkor för statliga handelsmonopol som anges i artikel 31 EG?

3. Om frågan under 1 besvaras nekande, skall artikel 28 EG tolkas så, att den i princip utgör hinder för det aktuella importförbudet trots den skyldighet för Systembolaget som föreligger att på begäran anskaffa alkoholdrycker som inte finns i lager?

4. Om frågan under 3 besvaras jakande, kan ett sådant importförbud då anses befogat och proportionellt för att skydda människors hälsa och liv?

Sedan generaladvokaten Tizzano i mars 2006 lämnat sitt förslag till avgörande beslöt EG-domstolen i april samma år att flytta målet till stora avdelningen och att återuppta det muntliga förfarandet för att behandla frågan om särdragen hos bestämmelser som de i 4 kap. alkohollagen, vilka innebär ett förbud för enskilda att importera alkohol till Sverige, gör det möjligt att anse att dessa bestämmelser kan avskiljas från alkohollagens bestämmelser om hur detaljhandelsmonopolet för alkohol fungerar. Generaladvokaten Mengozzi lämnade därefter i november 2006 det andra förslaget till avgörande.

I domslutet 2007-06-05 (mål nr C-170/04) uttalade EG-domstolen följande:

1) En sådan nationell bestämmelse om förbud mot att privatpersoner importerar alkoholdrycker som den som föreskrivs i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen av den 16 december 1994 skall bedömas mot bakgrund av artikel 28 EG och inte mot bakgrund av artikel 31 EG.

2) Ett sådant förbud mot att privatpersoner importerar alkoholdrycker, som det som föreskrivs i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen, utgör en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 28 EG, även om detaljhandelsmonopolets innehavare enligt nämnda lag på begäran skall anskaffa och således, i förekommande fall, importera de berörda dryckerna.

3) Ett sådant förbud mot att privatpersoner importerar alkoholdrycker som det som föreskrivs i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen kan inte anses grundat på hänsyn till intresset att skydda människors hälsa och liv enligt artikel 30 EG, eftersom

- det inte är ändamålsenligt för att uppnå syftet att allmänt begränsa alkoholkonsumtionen, och

- det inte står i proportion till syftet att skydda ungdomar mot alkoholkonsumtionens skadeverkningar.

Enligt uppgift lär ett system för enklare betalning av den punktskatt som skall betalas vara på väg att utformas.

Fördragsbrott. EG-domstolen har i dom den 14 juni 2007 i mål C-333/06 fastslagit att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, genom att inte ha fastställt påföljder för överträdelse av artikel 14 i denna förordning (som handlar om hur passagerare skall informeras om sina rättigheter). Kommissionens talan ogillades i övrigt, avseende överträdelse av artikel 16.3 i förordningen, där det föreskrivs att de "påföljder som medlemsstaterna fastställer för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning skall vara effektiva, proportionella och avskräckande".

Förslag rörande Sverige

Kollektivavtal, stridsåtgärder, fri rörlighet för tjänster. Arbetsdomstolen begärde i Laval-målet (EG-domstolens mål nr C-341/05, "Vaxholmsmålet") förhandsavgörande av EG-domstolen med följande tolkningsfrågor:

1) Är det förenligt med EG-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet samt utstationeringsdirektivet att fackliga organisationer genom fackliga stridsåtgärder i form av blockad försöker förmå ett gästande tjänsteföretag att teckna kollektivavtal i värdlandet avseende arbets- och anställningsvillkor av det slag som redovisats i Arbetsdomstolens ovan nämnda beslut, om läget i värdlandet är sådant att den lagstiftning som har till syfte att genomföra utstationeringsdirektivet saknar uttryckliga bestämmelser om tillämpning av arbets- och anställningsvillkor i kollektivavtal?

2) Enligt den svenska medbestämmandelagen gäller ett förbud mot fackliga stridsåtgärder i syfte att undantränga ett mellan andra parter träffat kollektivavtal. Detta förbud gäller dock enligt en särskild bestämmelse, som är en del av den s.k. lex Britannia, endast när en organisation vidtar åtgärder med anledning av arbetsförhållanden som medbestämmandelagen är direkt tillämplig på, vilket i praktiken innebär att förbudet inte gäller vid stridsåtgärder mot utländska företag som är tillfälligt verksamma här i landet och har med sig egen arbetskraft. Utgör
EG-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet samt utstationeringsdirektivet hinder mot en tillämpning av den sist nämnda regeln - som tillsammans med övriga delar av lex Britannia i praktiken också innebär att svenska kollektivavtal blir giltiga och får företräde framför redan träffade utländska kollektivavtal - på stridsåtgärder i form av blockad som vidtas av svenska fackliga organisationer mot ett gästande tjänsteföretag?

Generaladvokaten har i sitt 2007-05-23 lämnade förslag till avgörande uttalat följande:

För det fall en medlemsstat saknar ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet, skall Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och artikel 49 EG tolkas så, att de inte utgör hinder för att fackliga organisationer genom stridsåtgärder i form av blockad och sympatiåtgärder försöker förmå ett tjänsteföretag från en annan medlemsstat att tillämpa en lönenivå som har fastställts i enlighet med ett kollektivavtal, vilket de facto är tillämpligt på de inhemska företag inom samma sektor som befinner sig i en likartad situation och vilket har ingåtts i den förstnämnda medlemsstaten till vilken arbetstagare från den andra medlemsstaten tillfälligt har utstationerats. Detta gäller under förutsättning att stridsåtgärderna är motiverade med hänsyn till mål av allmänt intresse, såsom skyddet för arbetstagare och motarbetandet av social dumpning, och under förutsättning att stridsåtgärderna inte är oproportionerliga i förhållande till dessa mål.

Vid bedömningen av huruvida stridsåtgärderna är proportionerliga skall Arbetsdomstolen bland annat pröva om de arbets- och anställningsvillkor vilka föreskrivs i det kollektivavtal som är föremål för prövning i Arbetsdomstolen, och vilka de fackliga organisationerna uppställde som en förutsättning för tillämpningen av den ovannämnda lönenivån, är förenliga med artikel 3.10 i direktiv 96/71. Arbetsdomstolen skall vidare inom ramen för denna bedömning pröva huruvida de övriga villkoren, som också de utgjorde en förutsättning för tillämpningen av den ovannämnda lönenivån, medför en verklig fördel genom att de avsevärt bidrar till de utstationerade arbetstagarnas sociala skydd, och huruvida det skydd som dessa villkor ger inte innebär en dubblering av ett identiskt eller i huvudsak jämförbart skydd som arbetstagarna redan åtnjuter enligt lagstiftningen eller enligt det kollektivavtal som är tillämpligt på tjänsteföretaget i etableringsmedlemsstaten.

Institutionell rätt

Målet C-303/05 gällde fråga om giltigheten av rådets rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. I domen analyserades artiklarna 2 EU, 31 EU och 32 EU, artiklarna 20, 21 och 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 7.1 i Europakonventionen. EG-domstolen fann i dom 2007-05-03 att det inte hade framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. Slopandet av kontrollen om det föreligger dubbel straffbarhet strider enligt EG-domstolen inte mot den straffrättsliga legalitetsprincipen och likhets- och icke-diskrimineringsprincipen. Rådets rambeslut om europeisk arresteringsorder är således giltigt.

Processrätt

Domen 2007-06-07 i de förenade målen C-222/05, C-223/05, C-224/05 och C-225/05 är av särskilt intresse mot bakgrund av den diskussion som förts rörande EG-domstolens tidigare avgöranden i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, Van Schijndel och van Veen,  samt i målen C-312/93, Peterbroeck, C-126/97, Eco Swiss, i de förenade målen C-240/98 - 244/98, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores, och i målen C-473/00, Cofidis, och C-168/05, Mostaza Claro. - Begäran om förhandsavgöranden avsåg dels tolkningen av gemenskapsrätten vad beträffar nationell domstols behörighet att ex officio bedöma om ett förvaltningsbeslut var förenligt med direktiv 85/511/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka, dels tolkningen av detta direktiv. I domslutet uttalade EG-domstolen: Gemenskapsrätten innebär inte att en nationell domstol är skyldig, i ett förfarande som det i målen vid den nationella domstolen, att ex officio pröva en grund avseende åsidosättande av gemenskapsrättsliga bestämmelser. Någon sådan skyldighet följer nämligen varken av likvärdighetsprincipen eller av effektivitetsprincipen.

Straffrätt och straffprocessrätt

I målet C-391/04 diskuterades insiderhandel. EG-domstolen fann i dom 2007-05-10 att föreskrifterna om insiderhandel skall tolkas så, att ett bolags huvudägare och styrelseledamöter skall anses förfoga över insiderinformation som de inte drar nytta av med full insikt i förhållandena vid börstransaktioner avseende överlåtbara värdepapper utgivna av detta bolag, när de kommit överens om att genomföra dessa transaktioner med varandra i syfte att åstadkomma en konstlad höjning av bolagets aktiekurs.

Skatterätt

I målet C-157/05 prövades fråga om gemenskapsrätten utgör hinder för en medlemsstat att tillämpa äldre lagstiftning, enligt vilken aktieägare som erhåller utdelningar från bolag i olika länder beskattas på olika sätt. EG-domstolen uttalade följande i dom 2007-05-24: Artikel 57.1 EG skall tolkas på så sätt att artikel 56 EG inte utgör hinder för en medlemsstat att tillämpa en lagstiftning som var ikraft före den 31 december 1993, enligt vilken en aktieägare som erhåller utdelningar från ett bolag hemmahörande i den medlemsstaten beskattas med en skattesats som motsvarar hälften av den genomsnittliga skattesatsen, medan en aktieägare som erhåller utdelningar från ett bolag hemmahörande i ett tredje land, i vilket denne äger två tredjedelar av aktiekapitalet, beskattas med den ordinarie inkomstskattesatsen.

Kommissionen fick i domen 2007-06-07 i målet C-156/04 visst bifall till sin talan mot Grekland om fördragsbrott rörande registreringsavgift för fordon. EG-domstolen fann att Grekland gjort sig skyldigt till fördragsbrott genom att föreskriva att ett sådant åtal som normalt skall väckas, i det fall en person som har sitt normala hemvist i Grekland där innehar ett fordon, registrerat i en annan medlemsstat, inte väcks om personen betalar den påförda registreringsavgiften och samtidigt avstår från att utnyttja de rättsmedel i nationell rätt som kan göras gällande mot den rättsakt genom vilken avgiften påförs.

I domen 2007-06-07 i målet C-335/05 uttalade EG-domstolen att gemenskapsrätten rörande återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga personer, som inte är etablerade i gemenskapens territorium, skall tolkas så att uttrycket tredje land omfattar samtliga tredjeländer och att det inte föreligger hinder för medlemsstaterna att iaktta sina skyldigheter enligt sådana internationella avtal som det allmänna tjänstehandelsavtalet.

Konkurrensrätt

Målet C-199/06 gäller fråga om statligt stöd skall återkrävas även om förfarande lett till beslut i vilket stödet har förklarats förenligt med den gemensamma marknaden. Generaladvokaten har 2007-05-24 lämnat följande förslag till avgörande:

1) Det följer av artikel 88.3 EG att den medlemsstat som har beviljat olagligt stöd i strid med anmälningsskyldigheten och genomförandeförbudet i den bestämmelsen är skyldig att återkräva stödet från mottagaren, även om förfarandet enligt artikel 88 EG har lett till ett slutgiltigt beslut i vilket stödet i fråga har förklarats förenligt med den gemensamma marknaden.

2) Skyldigheten att återbetala olagligt stöd gäller för tiden före kommissionens antagande av ett slutgiltigt beslut i vilket stödet förklaras förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med förfarandet i artikel 88 EG, varvid uttrycket "slutgiltigt beslut" skall förstås så att det avser ett beslut som inte har varit föremål för en lagenlighetsprövning enligt artikel 230 EG inom den tvåmånadersperiod som föreskrivs i den bestämmelsen eller, där ett sådant förfarande har genomförts, beslutets lagenlighet har fastställts av gemenskapsdomstolarna.

Fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster

Målet C-438/05 gäller fråga om fackliga stridsåtgärder är tillåtna för att förmå ett bolag att inte flytta sin verksamhet inom EU. Generaladvokaten har 2007-05-23 lämnat följande förslag till avgörande:

1. Fackliga stridsåtgärder som vidtas av en fackförening eller en sammanslutning av fackföreningar och som syftar till att uppnå sådana mål som eftersträvas med gemenskapens socialpolitik är inte enbart av det skälet undantagna från tillämpningsområdet för artikel 43 EG och rådets förordning (EEG) nr 4055/86 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land.

2. Artikel 43 EG och artikel 1.1 i förordning nr 4055/86 har horisontell effekt i nationella domstolsförfaranden mellan ett företag och en fackförening eller en sammanslutning av fackföreningar under sådana omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen.

3. Artikel 43 EG innehåller inte något förbud för en fackförening eller en sammanslutning av fackföreningar att vidta fackliga stridsåtgärder som medför en inskränkning av ett företags etableringsfrihet, när företaget avser att flytta verksamheten till en annan medlemsstat och åtgärderna vidtas för att skydda arbetstagarna på detta företag. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida sådana åtgärder är rättsenliga, mot bakgrund av tillämpliga nationella bestämmelser om utövandet av rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, förutsatt att omlokaliseringar mellan medlemsstater inte behandlas mindre förmånligt än omlokaliseringar inom en medlemsstat.

4. Artikel 43 EG utgör ett hinder mot en samordnad linje för fackliga stridsåtgärder som vidtas av en fackförening eller en sammanslutning av fackföreningar, när dessa åtgärder, genom att inskränka etableringsfriheten, medför att arbetsmarknaden delas upp och förhindrar att arbetstagare från vissa medlemsstater anställs i syfte att bevara arbetstagares anställningar i andra medlemsstater.

Genom dom 2007-06-07 i mål C-50/06 fälldes Nederländerna för fördragsbrott. EG-domstolen fann att landet hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte tillämpa gemenskapens direktiv på unionsmedborgare utan i stället tillämpa egen utlänningslagstiftning, enligt vilken det varit möjligt att konsekvent och med automatik låta en brottmålsdom följas av utvisning.

Målet C-84/06 gäller fråga om medlemsstaterna är skyldiga att underkasta antroposofiska läkemedel, som inte omfattas av förenklade förfaranden för godkännande, det generellt tillämpliga förfarandet för godkännande för försäljning. Generaladvokaten har 2007-05-24 i sitt förslag till avgörande uttalat följande: Eftersom det genom direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt direktiv 2004/24/EG och 2004/27/EG, sker en fullständig harmonisering av de nationella förfarandena för godkännande för försäljning och registrering av humanläkemedel, skall detta tolkas så att medlemsstaterna är skyldiga att underkasta antroposofiska läkemedel som varken omfattas av det särskilda förenklade förfarandet för homeopatiska läkemedel eller av det förenklade registreringsförfarandet för traditionella växtbaserade läkemedel det generellt tillämpliga förfarande för godkännande för försäljning som anges i avdelning III, kapitel 1 i detta direktiv.

Arbetsrätt

EG-domstolen avgjorde genom förhandsavgörande i förenade målen C-231-233/06 frågor angående hur en medlemsstat i praktiken skall komma till rätta med tidigare diskriminering i pensionshänseende av flygvärdinnor i jämförelse med stewardar, bl.a. utifrån betalning av engångsavgifter i utjämningssyfte till stewardarnas pensionssystem, ränta och preskriptionsfrågor. EG-domstolen uttalade i domslutet följande:

1) Om en medlemsstat antar lagstiftning som syftar till att ge personer av ett visst kön, som tidigare diskriminerades, möjlighet att under hela sin pensionstid omfattas av det pensionssystem som är tillämpligt på personer av motsatt kön, skall rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet tolkas på följande sätt:

- Direktivet utgör inte hinder för att nämnda medlemsstat gör en sådan anslutning till systemet avhängig av att de personer som tidigare diskriminerades betalar utjämningsavgifter, som utgörs av skillnaden mellan de avgifter som de betalat under den period då diskrimineringen ägde rum och de högre avgifter som har betalats av den andra personkategorin under samma period, med tillägg av ränta som kompenserar för inflationen.

- Direktivet utgör däremot hinder för att nämnda medlemsstat kräver att det till betalningen av utjämningsavgifterna läggs en annan ränta än den som syftar till att kompensera för inflationen.

- Direktivet utgör likaledes hinder för att det krävs att denna betalning skall göras i form av ett engångsbelopp, när detta villkor gör den aktuella utjämningen i praktiken omöjlig eller orimligt svår. Detta är bland annat fallet när det belopp som skall betalas överstiger de berörda personernas årliga pension.

2) När det följer av en dom som meddelats efter en begäran om förhandsavgörande att en nationell lagstiftning är oförenlig med gemenskapsrätten, ankommer det på den aktuella medlemsstatens myndigheter att vidta alla åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att gemenskapsrätten iakttas, varvid de särskilt skall se till att den nationella rätten så snart som möjligt bringas i överensstämmelse med gemenskapsrätten och att enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten ges full verkan.

Om det har konstaterats att det föreligger en diskriminering i strid med gemenskapsrätten och det inte har antagits några bestämmelser för att åtgärda denna, skall den nationella domstolen underlåta att tillämpa varje diskriminerande bestämmelse i nationell rätt, utan att behöva begära eller avvakta att den nationella lagstiftaren upphäver den, och tillämpa samma bestämmelser på personerna i den missgynnade gruppen som dem som gäller för personerna i den andra kategorin.

Övriga rättsområden

Frågor om definitioner av begreppen "avfall" och "annan lagstiftning" i mål rörande miljö- och konsumentskydd prövades av EG-domstolen i målet C-252/05. Domstolen konstaterade i domen 2007-05-10 att avloppsvatten som läckt ut ur ett ledningsnät som sköts av ett i lag reglerat avloppsföretag utgör avfall i den mening som avses gemenskapens lagstiftning. Domstolen uttalade också att direktiv 91/271 inte utgör annan lagstiftning i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG.

NYA MÅL

Kommissionen har i mål C-233/07 yrkat att domstolen skall fastställa att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet)1 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/50/EG av den 29 april 2004 om ändring av rådets direktiv 96/48/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg2 genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga for att följa dessa direktiv eller, i vart fall, genom att inte underrätta kommissionen om detta.

DET HÄNDER I EG-DOMSTOLEN

Den 18 juli 2007 meddelar generaladvokaten förslag till avgörande i mål C-64/05 P (som handläggs på stora avdelningen), där Sverige har överklagat förstainstansrättens dom i mål T-168/02. Den springande punkten för svensk del synes vara tillämpningen av artiklarna 2 och 4.5 i den s.k. öppenhetsförordningen, det vill säga rätten till tillgång till institutionernas handlingar.

ÖVRIGT

Tidigt på midsommardagens morgon lyckades EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet komma överens om ett mandat till en regeringskonferens som skall slutföra arbetet med EU:s fördrag. Konferensen inleds i juli, och målet är att arbetet skall vara avslutat i oktober. Slutsatserna från toppmötet hittar du här: http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/45/72/5ba3d0a3.pdf

Kommissionen misstänker att Sverige beskattar utländska pensionsfonder hårdare än svenska fonder, och tvivlar på att en såpass stor skillnad i beskattningen är förenlig med EU:s regler för den inre marknaden, eftersom att det begränsar rörligheten för kapital. Om ett land tar ut högre skatt på utländska pensionsfonder kan det avskräcka fondförvaltare från att investera i det landet. Kommissionen har därför skickat en formell underrättelse till Sverige samt åtta andra länder som misstänks för liknande diskriminering. Länderna har två månader på sig att besvara skrivelsen. Se http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/07/616&format=HTML&aged=0&language=SW&guiLanguage=en

Kommissionen har presenterat en översyn av asylreglerna i EU. Kommissionen föreslår bl.a. att registrerade flyktingar som bott i fem år eller mer i ett medlemsland automatiskt skall kunna uppfylla kraven för att erbjudas uppehållstillstånd.

EU:s telekomministrar röstade 2007-06-07 igenom en förordning som skall reglera de höga prisnivåerna för internationell roaming. För slutkunderna kommer det betyda att de alltid ska ha möjlighet att välja en minuttaxa på maximalt 49 Eurocent per minut exklusive moms när de ringer från ett annat mobilnät i Europa. - Se närmare härom: http://www.regeringen.se/sb/d/9219/a/83712

2007-06-14 presenterade Finansdepartementet en " Promemoria om kompletterande bestämmelser till EG-förordningen om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel." Syftet med förordningen är att förebygga, undersöka och upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. Se närmare härom:

http://www.regeringen.se/sb/d/8612/a/84133




Senast ändrad: 2007-06-25