JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Nyhetsbrev om EG-RÄTT nummer 1 2006

INNEHÅLL

Avgöranden i svenska domstolar
Avgöranden i EG-domstolen
Allmänt om domstolarna
Domar rörande Sverige
Institutionella frågor
Processrätt
Skatterättsliga frågor
Övriga rättsområden

 

AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR

Begäran om förhandsavgörande

ALLMÄNNA STATISTIKUPPGIFTER

Svenska domstolar har, såvitt känt, begärt förhandsavgörande från EG-domstolen vid 59 tillfällen sedan Sverige den 1 januari 1995 blev medlemmar i EU. Därtill kommer att skatterättsnämnden vid ett tillfälle år 1997 begärt förhandsavgörande, men konstaterats inte uppfylla EG-rättens villkor för att vara en domstol i den mening som avses i artikel 234 EG. 25 av dessa beslut att begära förhandsavgörande har fattats av allmän domstol, 28 av förvaltningsdomstol, och 6 av specialdomstol (MD, AD och Överklagandenämnden för Högskolan). Av de 56 beslut om att begära förhandsavgörande som härrör från allmän domstol eller förvaltningsdomstol har 16 fattats av tings- eller länsrätt, 11 av hov- eller kammarrätt, och 26 av Högsta domstolen eller Regeringsrätten. Det är således i 31 av 59 fall som begäran om förhandsavgörande kommer från ”en domstol … mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning”, som det står i artikel 234 EG. Sett över tiden ser utvecklingen ut på följande sätt: År 1995: 7 begäran om förhandsavgörande; år 1996: 4; år 1997: 7, år 1998: 6; år 1999: 5; år 2000: 5; år 2001: 3; år 2002: 5; år 2003: 4; år 2004: 7; år 2005: 7. Variationen över tid är således inte särskilt stor.

PÅGÅENDE SVENSKA MÅL OM FÖRHANDSAVGÖRANDE I EG-DOMSTOLEN

1. Högsta domstolen, mål B 712-03, Rosengren m.fl., EG-domstolens mål C-170/04

Målet rör huruvida det svenska principiella förbudet mot privat införsel av alkoholdrycker i annat fall än då personen själv medföljer transporten är förenligt med EG-fördraget, och särskilt artiklarna 28 EG, 30 EG och 31 EG. Frågan torde även komma att prövas inom ramen för EG-domstolens mål C-186/05, kommissionen mot Sverige, där kommissionen gör gällande att förbudet mot privat införsel av alkoholhaltiga drycker strider mot artikel 28 EG och inte kan motiveras med hänvisning till artikel 30 EG.

2. Regeringsrätten, målet Rockler mot RFV, EG-domstolens mål C-137/04

Fråga huruvida artikel 39 EG medför att vid tillämpning av en bestämmelse i nationell lag som föreskriver att en arbetstagare skall ha varit försäkrad under en viss tid för att få ersättning på sjukpenningnivå vid föräldraledighet skall sammanläggning ske med den tid under vilken arbetstagaren omfattats av det sjukförsäkringssystem som gäller enligt tjänsteföreskrifterna för anställda inom EG.

3. Länsrätten i Stockholm, mål 477-02, Öberg mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa, EG-domstolens mål C-185/04

Samma problem som under 2 ovan, men frågorna rör artiklarna 12 EG, 17.2 EG, 18 EG och 39 EG, samt artikel 7.1 och 7.2 i förordning nr 1612/68/EEG och direktiv 96/34/EG.

4. Regeringsrätten, mål 3890-03, Göteborgsoperan AB mot Skatteverket, EG-domstolens mål C-390/04

Tolkning av bestämmelserna om rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt i artiklarna 17 och 19.1 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

5. Regeringsrätten, målet Skatteverket mot A, EG-domstolens mål C-101/05

Fråga huruvida bestämmelserna om fria kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land utgör hinder för att beskatta en person för utdelning från ett bolag på grund av att det bolaget inte är etablerat i en stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ett skatteavtal som innehåller en bestämmelse om informationsutbyte.

6. Regeringsrätten, målet Skatteverket mot A och B, EG-domstolens mål C-102-05

Hör samman med målet under 5 ovan, men i detta mål är frågan huruvida personer får beskattas oförmånligt vid utdelning från ett bolag på grund av att det bolagets dotterbolag bedriver sin verksamhet i Ryssland och inte i Sverige, och huruvida det har någon betydelse om personerna förvärvat aktierna i det utdelande bolaget före eller efter att verksamheten i Ryssland startades eller förändrades.

7. Regeringsrätten, målet AB NN mot Skatteverket, EG-domstolens mål C-111/05

Sjätte mervärdesskattedirektivet – platsen för tillhandahållande av vara eller tjänst.

8. Luleå tingsrätt, målen B 1874-04 och B 1895-04, Åklagaren mot Mickelsson och Roos, EG-domstolens mål C-142/05

Fråga huruvida förbudet i vattenskoterförordningen strider mot artiklarna 28-30 EG eller direktiv 2003/44/EG

9. Högsta domstolen, målet Nokia Corporation mot Joacim Wärdell, EG-domstolens mål  C-316/05

Intrång i gemenskapsvarumärke; tolkning av rekvisitet särskilda skäl i artikel 98.1 i förordning (EG) nr 40/94.

10. Arbetsdomstolen, mål A 268/04, Laval un Partneri mot Svenska Byggnadsarbetarförbundet m.fl., EG-domstolens mål C-341-05

Fri rörlighet för tjänster, förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet och utstationeringsdirektivet (96/71/EG) – Kollektiva stridsåtgärder i syfte att förmå gästande tjänsteföretag att teckna kollektivavtal i värdlandet – Lex Britannia.

11. Hovrätten för Övre Norrland, mål B 469-04, Granberg mot åklagaren, EG-domstolens mål C-330/05

Punktskattedirektivet (92/12/EG) – Fråga dels huruvida artikel 9.3 i direktivet medför en möjlighet för medlemsstaterna att generellt föreskriva att en enskild person som själv och för eget bruk transporterar eldningsolja som denne förvärvat i en annan medlemsstat till sin egen medlemsstat skall betala punktskatt i destinationsmedlemsstaten, dels huruvida artikel 9.3 i så fall är ogiltig. Dessutom frågor om innebörden av begreppet ovanligt transportsätt i artikel 9.3 och om det är förenligt med artikel 7.4 i direktivet att föreskriva krav på ställande av säkerhet för betalning av punktskatten och medförande av bevis om att sådan säkerhet ställts och förenklat ledsagardokument vid transporten.

12. Högsta domstolen, mål Ö 4474/04 och Ö 752-05, Unibet London och Unibet International mot JK

Fråga huruvida bolag med säte i en annan medlemsstat har rätt att föra talan om fastställelse av att vissa bestämmelser i lotterilagstiftningen, vilka bolaget påstår strider mot artikel 49 EG, inte skall tillämpas i förhållande till bolagen. Målen rör verkningarna av det EG-rättsliga kravet på ett effektivt rättsligt skydd av den enskildes rättigheter enligt EG-rätten, dels avseende möjligheterna att föra en sådan fastställelsetalan, dels huruvida det finns ett krav på att den nationella rättsordningen skall tillhandahålla ett interimistiskts skydd i form av åsidosättande av hindrande nationella bestämmelser, och vilka villkor som i så fall gäller för tillämpningen av ett sådant interimistiskt skydd.

13. Högsta domstolen, mål Ö 536-04, Freeport Plc mot Olle Arnoldsson

Artikel 6.1 (kumulationsforum) i Bryssel I-förordningen (EG nr 44/2001) – fråga huruvida en talan om betalningsansvar för ett aktiebolag skall anses vara avtalsrättslig vid tillämpning av artikel 6.1 när den som gjorde åtagandet inte var behörig att företräda bolaget, och i så fall huruvida det skall beaktas att den som väckt den ursprungliga talan har gjort så endast för att få talan mot bolaget prövad vid annan domstol än den som annars skulle ha varit behörig. Även fråga om tolkning av villkoret i artikel 6.1 att ”dom skall vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas”.

ÖVRIGA DOMAR OCH BESLUT AV SVENSKA DOMSTOLAR

Privat införsel av alkoholdrycker

Tingsrätter och hovrätter har i ett stort antal mål haft att ta ställning till yrkanden om att beslag av alkoholdrycker som införts till Sverige av någon annan än den privatperson för vilka de är avsedda skall hävas (jfr Högsta domstolens begäran om förhandsavgörande i mål B 712-03, nr 1 i sammanställningen ovan). Situationen har i de allra flesta fall varit den att privatpersoner beställt alkoholdrycker från andra medlemsstater via Internet, och sedan anlitat ett självständigt transportbolag för att transportera hem varorna. HD prövade den 26 juli 2005 beslagsfrågan i det ovannämnda målet B 712-03, det vill säga det mål där man begärt förhandsavgörande, och kom fram till att skälen för ett fortsatt beslag fick anses uppväga det intrång och men som åtgärden innebär för klagandena.

Ett av problemen i dessa mål har varit att åklagare avvaktat med att väcka åtal till följd av HD:s begäran om förhandsavgörande, vilket medfört vissa problem vid tillämpningen av 27 kap. 7 § rättegångsbalken. Hovrätten över Skåne och Blekinge kom i beslut den 9 juni 2005 fram till samma slutsats som Högsta domstolen i en rad mål i vilka åtal ännu inte väckts. Samma hovrätt hade i tidigare beslut hävt ett beslag, delvis med hänvisning till att åklagaren uppgett att ytterligare förundersökningsåtgärder inte skulle vidtas innan Högsta domstolen slutligt avgjort mål B 712-03.

Det kan i sammanhanget anmärkas att det i generaladvokatens förslag till avgörande i EG-domstolens mål C-5/05 föreslås att punktskatt inte skall utgå när en person själv köpt alkoholdrycker på platsen i en annan medlemsstat och därefter uppdragit åt annan att transportera hem varorna. Förslaget torde innebära en viss modifiering av EG-domstolens dictum i mål C-296-95, ”The Man in Black”. Införselförbudet i 4 kap. 2 § alkohollagen är ju inte bara till för att säkerställa skattebetalningar, men förslaget kan ända vara av visst intresse.

Slutligen skall anmärkas att ett företag som driver verksamhet med transporter av varor som enskilda beställer över Internet har väckt talan mot staten med yrkande dels om skadestånd för den skada bolaget lidit till följd av införselförbudet i alkohollagen, dels fastställande (även interimistiskt) av att nämnda förbud och sanktionsbestämmelserna i smugglingslagstiftningen inte skall tillämpas gentemot bolaget. Samma advokater som företräder bolaget i det målet företräder enskilda i en grupptalan mot staten, i vilken dessa yrkat förpliktande för staten att ersätta den skada som gruppmedlemmarna åsamkats genom beslut om beslag, omhändertagande och förverkande av alkoholdrycker som beställts över Internet och transporterats till dem med självständig transportör. En omfattande saga, i vilken det sista kapitlet ännu inte är skrivet.

Bryssel I-förordningen (44/2001)

Frågor rörande Bryssel I-förordningen har, förutom i Högsta domstolens ovannämnda mål Ö 536-04, aktualiserats i ett antal mål. Måltypen är speciell, eftersom det enligt artikel 68.1 EG endast är domstolar i sista instans som får begära förhandsavgörande angående Bryssel I-förordningen.

Hovrätten Över Skåne och Blekinge, mål Ö 908-05, beslut 2005-07-26, rörde en fastställelsetalan angående bättre rätt till vissa andelar i ett österrikiskt bolag, som förvärvats genom avtal med en svensk konkursförvaltare. Österrikisk domstol (Oberster Gerichtshof) hade fastslagit att förvärvet var ogiltigt. Svaranden yrkade att talan skulle avvisas eftersom saken var rättskraftigt avgjord genom den domen. Hovrätten ansåg att den österrikiska domen vara ett sådant insolvensrättsligt avgörande som är undantaget från Bryssel I-förordningens tillämpningsområde (se artikel 1.2 b). Eftersom det inte heller i övrigt fanns lagstöd för att erkänna domen i Sverige utgjorde den inte hinder mot en prövning här.

Hovrätten för Övre Norrland, mål Ö 776-03, beslut 2005-12-30, fastslog att bestämmelserna om försäkringsforum i artikel 9.1 b i Bryssel I-förordningen inte utgjorde en autonom svensk domsrättsregel (jfr NJA 1994 s. 81) och avvisade en av ett svenskt bolag vid Umeå tingsrätt väckt talan mot ett försäkringsbolag med säte på Isle of Man.

Mervärdesskatt

I dom den 25 november 2005 biföll Regeringsrätten klaganden B:s överklagande av Kammarrättens i Sundsvall dom rörande mervärdesskatt. Frågan i målet gällde om B skulle anses ha gjort ett gemenskapsinternt förvärv av en bil för vilket han skulle betala mervärdesskatt i Sverige.

Kammarrätten i Sundsvall meddelade dom i målet nr 686-05 den 17 november 2005. Målet gällde mervärdesskatt, närmare bestämt om vård som hade tillhandahållits av leg. sjuksköterskan C skulle anses utgöra sådan sjukvård som anges i 3 kap. 4 och 5 §§ mervärdesskattelagen. Kammarrätten ansåg att C inte visat att förutsättningarna för skattefrihet var uppfyllda och avslog C:s överklagande.

Vård i annan medlemsstat

Länsrätten i Jönköpings län prövade i mål nr 2755-94 fråga om ersättning för vård i annat medlemsland. I dom den 22 november 2005 ändrade rätten försäkringskassans överklagade beslut och tillerkände klaganden ersättning för sjukvårdskostnader i Tyskland.

Länsrättens i Västernorrlands län mål 2599-04 gällde lagen om ersättning och ledighet för närståendevård. Frågan i målet var om vården måste ske i Sverige för att närstående skulle ha rätt till ersättning. Försäkringskassan hade nekat en svensk person ersättning för närståendevård av en svensk syster i Tyskland. Länsrätten ändrade i dom den 14 juni 2005 kassans beslut och tillerkände ersättning. Länsrätten ansåg att kravet på att vården skall ges i Sverige inte kunde upprätthållas.

Europeisk arresteringsorder (rådets rambeslut 2002/584/RIF)

Högsta domstolen, mål Ö 4502-05, beslut 2005-12-22. Målet rörde överlämnande till Finland enligt en europeisk arresteringsorder för verkställighet av 22 finska domar avseende 74 gärningar, i vilka den som begärdes överlämnad dömts till sammanlagt mer än fem års fängelse. En av gärningarna var rymning, som inte är ett brott enligt svensk rätt. HD biföll begäran om överlämnande med undantag för gärningen rymning, och anförde att det saknas bärande skäl för att hantera en sådan situation på annat sätt än vad som skett vid tillämpning av lagen om utlämning för brott, där utlämning skett för gärningar som motsvarat brott enligt svensk lag, men inte för andra gärningar.

I sammanhanget kan noteras att den tyska författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht, mål BvR 2236/04) fastslagit att överlämnande av tysk medborgare enligt den tyska lagen om europeisk arresteringsorder inte fick ske beträffande tyska medborgare, eftersom det grundlagsfästa skyddet mot utlämning av tysk medborgare inte beaktats vid implementeringen och eftersom rätten till domstolsprövning inte var tillgodosedd i den tyska lagen.

Övrigt

Regeringsrätten upphävde i dom den 23 november 2005, mål 7160-04, beslut av Jordbruksverket och dom av Kammarrätten i Jönköping rörande utlämnande av allmänna handlingar. Klaganden AA hade vägrats att få ut handlingar som gällde utfordringsförsök på råttor med bl.a. raps. RR uttalade att ”[d]irektivets [2001/18/EG] genomförande i svensk rätt har inte medfört några sådana ändringar i den svenska sekretesslagstiftningen att svenska myndigheter har rätt att avstå från att göra en egen självständig bedömning av en begäran om utlämnande av allmänna handlingar,” och fann att sekretess inte gällde och det inte heller fanns någon annan grund avslå AA:s ansökan.

Fråga om offentlig upphandling diskuterades av Regeringsrätten i målet 5270-04, avgjort genom dom den 23 december 2005. Frågan i målet gällde om överprövning av kommuns beslut att avbryta upphandling skall handhas av allmän förvaltningsdomstol eller allmän domstol. RR fann att förvaltningsdomstol är den behöriga instansen och biföll överklagandet.

Stockholms tingsrätt diskuterade i mål T-20946-03 frågan om lönegaranti avseende en person som mist sitt arbete till följd av konkurs i Belgien. Tingsrätten uttalade i domen, meddelade den 11 november 2005, bland annat följande: Enligt EG-rätten är huvudregeln att ett insolvensförfarande skall inledas i endast en medlemsstat och att ett sådant beslut skall erkännas i alla andra EG-medlemsstater. Tingsrätten anser inte det vara rimligt att av en arbetstagare kräva att denne skall inleda ett sekundärt insolvensförfarande i det land där denne arbetat för att lönegarantiersättning skall utgå. - Tingsrätten biföll klagandens talan.

Hovrätten för Övre Norrland har i mål B 426-05, dom 2005-11-16, efter EG-rättskonform tolkning funnit att ett s.k. fyrpunktsbälte som varit inmonterat i en bil av 1962 års modell skulle anses vara ett bilbälte i den mening som avses i 4 kap. 10 § första stycket trafikförordningen. Hovrätten dömde den tilltalade för bilbältesförseelse, eftersom denne underlåtit att vid färd använda fyrpunktsbältet.

AVGÖRANDEN I EG-DOMSTOLEN

Vid varje notis som gäller EG-domstolen och Förstainstansrätten finns målnummer angivet. Genom att klicka på denna rubrik:
http://www.europa.eu.int/jurisp/cgi-bin/form.pl?lang=sv
når man direkt till sökformuläret på domstolarnas hemsida. Man får därefter fram dokumentet genom att ange målnumret.

ALLMÄNT OM DOMSTOLARNA

EG-domstolen publicerade den 11 juni 2005 ett uppdaterat informationsmeddelande om förfarandet för förhandsavgörande ( OJ C143/1). Det ersätter det tidigare meddelandet från år 1996, i vilket förekom talrika hänvisningar till domar. I det nya meddelandet görs inga hänvisningar till domar. Adress:
http://curia.eu.int/sv/instit/txtdocfr/autrestxts/txt8.pdf

Lars Bay Larsen och Eleanor V.E. Sharpston har utnämnts till domare respektive generaladvokat vid EG-domstolen. Larsen efterträder Claus Christian Gulmann, och Sharpston efterträder Francis Jacobs.

Den 1 oktober 2005 började Europeiska Unionens personaldomstol sin verksamhet. Den övertar personalmålen från Förstainstansrätten. Ordförande i den nya domstolen är Paul J. Mahoney, som tidigare arbetat i bland annat Europarådet och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Den ende skandinaven bland de övriga sju domarna är Heikki Kanninen, tidigare regeringsråd i Finland.

DOMAR RÖRANDE SVERIGE

Stockholms tingsrätt hade den 29 november 2002 begärt förhandsavgörande i ett brottmål. Den 31 maj 2005 konstaterade EG-domstolen genom dom i målet C-438/02 att det system för urval av läkemedel som tillämpas av Apoteket riskerar att missgynna läkemedel från andra medlemsstater i förhållande till handeln med svenska läkemedel. Det svenska detaljhandelsmonopolet stred därmed mot gemenskapsrätten.

EG-domstolen fällde i dom den 26 maj 2005 återigen Sverige för fördragsbrott. Kommissionen hade i målet C-287/04 anfört att Sverige inte i tid hade infört EU:s arbetstidsregler om minsta dygnsvila, maximal veckoarbetstid och nattarbete. Det var inte tillräckligt att EU-kraven i Sverige reglerats genom kollektivavtal.

I dom 2006-01-19 i mål C-265/04, som rörde en begäran om förhandsavgörande från Kammarrätten i Sundsvall, fastslog EG-domstolen dels att artiklarna 56 EG och 58 EG hindrar bestämmelserna i kupongskattelagen om skillnader i rätt till avdrag för anskaffningskostnader vid beskattning av belopp som utbetalas vid inlösen av aktier beroende på huruvida den beskattade är bosatt i Sverige eller inte, dels att dubbelbeskattningsavtalet med Frankrike, i vilket det fastställts en övre gräns för utdelningsbeskattningen för i landet ej bosatta aktieägare som är lägre än den gräns som fastställts för de i landet bosatta aktieägarna, inte är förenlig med artiklarna 56 EG och 58 EG, om inte de aktieägare som inte är bosatta i landet i tillämpningen av dessa bestämmelser behandlas minst lika förmånligt som de aktieägare som är bosatta i landet.

Den 21 september 2005 meddelade Förstainstansrätten de två första domarna rörande terrorism. I de två målen, T-306/01 och T-315/01, diskuterades EG-rätt och mänskliga rättigheter; frågor om upphävande av förordningar rörande åtgärder mot personer och enheter knutna till terroristorganisationer samt om grundläggande rättigheter, jus cogens och domstolsprövning. En av de klagande är bosatt i Sverige. Rätten fann i de båda domarna att gemenskapen är behörig att frysa enskildas penningmedel för att bekämpa internationell terrorism. Om åtgärderna beslutats av FN:s säkerhetsråd är de i princip inte underkastade rättens prövning. De åsidosätter inte heller människans universella grundläggande rättigheter.

INSTITUTIONELLA FRÅGOR

Den 14 september 2005 ogiltigförklarade EG-domstolen genom dom i målet C-176/03 rådets rambeslut 2003/80/RIF om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser.

Sedan kommissionens vägran att lämna ut handlingar rörande ny flygplats hade överklagats, meddelade Förstainstansrätten dom i målet T-187/03 den 17 mars 2005. Ingen av klagandens fyra åberopade grunder vann gehör hos rätten. Kommissionens beslut stod fast.

Förstainstansrätten prövade i målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03 frågor om utlämnande till enskild person av underlag för rådets beslut om kampen mot terrorism. I dom den 26 april 2005 ogillade rätten talan mot tre avslagsbeslut av rådet. Rådet hade enligt rätten haft fog för att underlåta att lämna ut handlingar om terrorism och att underlåta att uppge vilka stater som upprättat dem.

PROCESSRÄTT

I målet C-141/02P, som gällde konkurrensrätt, diskuterades fråga om talerätt. EG-domstolen hade att ta ställning till fråga om talerätt för företag sedan kommissionen vägrat att vidta åtgärder mot en medlemsstat till följd av klagomål. I domen, meddelad den 22 februari 2005, uttalade domstolen att det inte finns någon allmän gemenskapsrättslig princip som ger ett företag rätt att väcka talan vid förstainstansrätten mot kommissionens beslut att inte vidta åtgärder mot en medlemsstat.

Brysselkonventionen diskuterades i målet C-281/02. Här gällde det frågan om en nationell domstol skönsmässigt kan avstå från att utöva sin behörighet. EG-domstolen uttalade i sin dom den 1 mars 2005 att en domstol enligt Brysselkonventionen är förhindrad att avstå från att utöva sin behörighet att pröva en talan med hänvisning till att en domstol i en icke fördragsslutande stat är bättre lämpad att pröva tvisten.

Frågan om ett direktiv kan åberopas mot en enskild person i en tvist om indrivningskostnader diskuterades i målet C-235/03. EG-domstolen uttalade i domen den 10 mars 2005 sammanfattningsvis följande: När det i nationell rätt inte är möjligt att inkludera borgenärens ombudskostnader, vilka uppkommit vid indrivning av en skuld som är kopplad till en enskild persons näringsverksamhet, i de rättegångskostnader som en enskild kan förpliktas ersätta, kan inte heller gemenskapsrätten utgöra grund för en sådan möjlighet.

Den ofta återkommande frågan om hänskjutande nationellt organ är behörigt att begära förhandsavgörande har diskuterats av EG-domstolen i några mål under år 2005. -I dom den 27 januari 2005 i målet C-125/04 ansåg sig EG-domstolen inte behörig att besvara tolkningsfrågor i begäran om förhandsavgörande från belgisk skiljedomstol. - EG-domstolen fann i dom den 31 maj 2005 i målet C-53/03 sig inte heller behörig att besvara de frågor om parallellimport av läkemedel som den grekiska konkurrensnämnden hade hänskjutit till den. I målet C-105/03, som avgjordes genom dom av EG-domstolen den 16 juni 2005, diskuterades frågan om den EG-rättsliga principen om konform tolkning gäller för rambeslut. Fråga hade uppkommit i brottmål om förhör med underåriga vittnen. EG-domstolen konstaterade att rambeslut om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden skall tolkas så, att en nationell domstol skall ha möjlighet att tillåta att barn i låg ålder, vilka påstår sig ha blivit utsatta för övergrepp, avger sina utsagor under former som garanterar dessa barn ett lämpligt skydd, exempelvis utom huvudförhandlingen och före det att denna hålls.

I mål C-461/03 fastslog domstolen att artikel 234 tredje stycket EG innebär att en nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, är skyldig att vända sig till domstolen med en fråga avseende giltigheten av bestämmelser i en förordning, även om domstolen tidigare har funnit motsvarande bestämmelser i en liknande förordning ogiltiga.

Målet C-495/03 gällde frågan om nationell domstols skyldighet att inhämta förhandsavgörande beträffande tullklassificering då det föreligger ett bindande klassificeringsbesked av tullmyndighet i en annan medlemsstat. EG-domstolen uttalade i domen, meddelad den 15 september 2005, i huvudsak följande: Om en part beträffande tullklassificering åberopar ett bindande klassificeringsbesked av en tullmyndighet i en annan medlemsstat och den nationella domstolen anser att klassificeringen däri är felaktig, kan detta inte i sig automatiskt medföra en skyldighet för en nationell domstol mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel att ställa en tolkningsfråga till EG-domstolen. Domen är av särskilt intresse mot bakgrund av den fortlöpande diskussionen av kraven i den s.k. CILFIT-domen.

EG-domstolen hade i målet C-522/03 att pröva fråga om tolkning av Brysselkonventionen då Haagkonventionen är samtidigt tillämplig. Domstolen uttalade sammanfattningsvis i domen som meddelades den 13 oktober 2005 följande: Brysselkonventionen innebär - med visst förbehåll - att om en internationell konvention på området är tillämplig mellan ursprungsstat och mottagarstat skall den konventionen tillämpas för att bedöma om en utebliven svarande har delgetts stämningsansökan på rätt sätt.

I målet C-443/03 prövade EG-domstolen frågor om delgivning av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur i sådana situationer då en adressat vägrar att ta emot handlingar. I domen, meddelad den 8 november 2005, uttalade domstolen att om en adressat vägrar att ta emot handling eftersom den inte är avfattad på föreskrivet språk skall avsändaren ha möjlighet att avhjälpa detta genom att sända begärd översättning.

SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR

I målet C-376/03 prövade EG-domstolen fråga om gemenskapsrätten hindrar skillnad i avdragsrätt grundad på bosättning. Domstolen fann i sin dom den 5 juli 2005 att så inte var fallet.

Flera frågor om avdrag för ingående mervärdesskatt då tillgång används såväl i rörelse som för rörelsefrämmande ändamål diskuterades av EG-domstolen i målet C-434/03, vilket avgjordes genom dom den 14 juli 2005.

Målen C-544/03 och C-545/03 gällde fri rörlighet för tjänster. EG-domstolen konstaterade i sin dom den 8 september 2005 att gemenskapsrätten utgjorde hinder mot avgifter som beslutats av kommuner vid överföring av mobiltelefoni.

I målet C-58/04, avgjort genom dom den 15 september 2005, lämnade EG-domstolen definition av begreppet "uppehåll utanför gemenskapen" i momsmål.

ÖVRIGA RÄTTSOMRÅDEN

Relationen mellan EU och WTO har tidigare diskuterats i flera domar och av flera kommentatorer. EG-domstolen tog i dom den 1 mars 2005 i mål C-377/02 ställning till fråga om giltigheten av förordningar som står i strid med WTO:s bestämmelser. Domstolen uttalade att en ekonomisk aktör kan inte vid nationell domstol åberopa att gemenskapslagstiftning är oförenlig med WTO:s bestämmelser. Detta gäller även om WTO:s tvistlösningsorgan har förklarat att EU:s lagstiftning är oförenlig med WTO:s bestämmelser.

Artikel 58 i fördraget och direktiv 68/151/EEG diskuterades i målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02. Här förelåg frågor i brottmål gällande bolagsrätt om direktiv kan åberopas då preskriptionsregler i nationell lagstiftning har ändrats. EG-domstolen slog i sin dom den 3 maj 2005 fast att direktiv inte kan åberopas mot en tilltalad i ett brottmål, eftersom det inte kan utgöra grundval för straffrättsligt ansvar eller en skärpning av det straffrättsliga ansvaret för den tilltalade.

Målet C-249/04 gällde fri rörlighet för personer samt socialrätt, närmare bestämt fråga om beräkning av avgiftsunderlag för egenföretagare som bedrev verksamhet i två medlemsstater. I domen, meddelad den 26 maj 2005, uttalar domstolen följande: I egenföretagares inkomstunderlag inkluderas vad som intjänats i en annan medlemsstat än den vars sociala lagstiftning är tillämplig, trots att företagaren inte kan göra gällande anspråk på social förmån mot denna stat med anledning av att pålagan har betalats.

Målet C-537/03 gällde fråga om gemenskapsrätten utgör hinder för nationell lagstiftning att vägra en passagerare ersättning eller nedsätta hans ersättning från den obligatoriska trafikförsäkringen på grund av hans medverkan till uppkomsten av den personskada han lidit. Det diskuterades också om annan bedömning skall göras för det fall det är ägaren till bilen som är passagerare. EG-domstolen konstaterade i dom den 30 juni 2005 att gemenskapsrätten utgör hinder mot nationell lagstiftning som innehåller möjlighet att vägra en passagerare ersättning från trafikförsäkring på grund av passagerarens medverkan till den skada han har lidit.

Ett flertal frågor diskuterades av EG-domstolen i målet C-350/03 om konsumenträtt, bland annat hävnings inverkan på köpeavtal och om hävnings inverkan på låneavtal. Domstolen uttalade i domen den 25 oktober 2005 att i fall då en bank misslyckas med att informera en investerare om hans rätt att häva ett kreditavtal, avsett att finansiera köp av egendom, måste medlemsstaterna se till att nationell lagstiftning förhindrar att konsumenten får bära följden av att risk har realiserats.

Målet C-384/02 gällde arbetsrätt. EG-domstolen hade att ta ställning till frågan om arbetstagarrepresentant får röja insiderinformation. Domstolens slutsats i domen, meddelad den 22 november 2005, av följande. En person, som har fått insiderinformation i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse eller i egenskap av medlem av en samarbetskommitté för koncern får inte röja informationen till ordföranden i den fackliga organisation som representerar arbetstagarna och som har utsett personen till medlem av samarbetskommittén.

Målet C-14/04 gällde fråga om jourtjänst skulle klassificeras som arbetstid. EG-domstolen uttalade i sin dom den 1 december 2005 att jourtjänst under natt måste tas i beaktande i sin helhet vid prövning om gemenskapsrättens skyddsregler för arbetstagare har uppfyllts.

Den fria etableringsrätten diskuterades i mål C-411/03. I målet förelåg frågor om skillnad vid behandling av bolag beroende på om fusion sker inom en medlemsstat eller över nationsgräns står i strid med etableringsrätten och om sådan skillnad kan motiveras med tvingande hänsyn till allmänintresset. Domstolen uttalade i domen den 13 december 2005 att skillnad vid behandling av bolag beroende på om fusion sker inom en medlemsstat eller över nationsgräns står i strid med etableringsrätten. Den kan inte motiveras med tvingande hänsyn till allmänintresset.




Senast ändrad: 2006-03-22