JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

§ 9 - Skyldighet att betala avgifter till huvudmannen

Här hänvisas till vissa viktigare och principiellt intressanta avgöranden av Va-nämnden och överinstanser under åren 1970 och framåt avseende § 9 i 1970 års va-lag.


"Ägare av fastighet inom en allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall betala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som enligt en detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt som anges i 13 § och underrättat fastighetsägaren därom. Lag (1987:134)"


Ägare till fastigheter inom tätbebyggt och tidvis tätbefolkat sommarstugeområde med växande inslag av bostäder för helårsboende har ålagts att genom avgift bidra till kostnaderna för allmän avloppsanläggning.
se Beslut 1973-09-07, BVa 22, överklagat VÖD dom 1974-02-27, DT 7

Ägare till fastighet inom tätbebyggt och tidvis tätbefolkat sommarstugeområde med växande inslag av bostäder för permanent boende har ålagts att genom avgift bidra till kostnaderna för allmän vatten- och avloppsanläggning.
se Beslut 1973-09-11, BVa 23

Vid prövning av fastighetsägares avgiftsskyldighet för allmän avloppsanläggning har fastighetens behov av anordningar för avlopp bedömts som om fastigheten var bebyggd i enlighet med gällande byggnadsplan, oaktat byggnadsrätten inte utnyttjats. Fråga tillika om skälig och rättvis avgiftsfördelning.
se Beslut 1975-02-05, BVa 6

Ägare till fastighet i område som inte omfattas av stads- eller byggnadsplan har inte kunnat åläggas att betala avgifter till kommunen för avledande av dagvatten från fastigheten.
se Beslut 1975-02-06, BVa 11

Avgiftsskyldighet enligt VAL 1970 har inte kunnat göras gällande mot ägare till fastighet belägen utanför verksamhetsområdet för allmän va-anläggning. Fråga om faktisk tillkoppling av fastighets va-installation till allmän va-anläggning har ej upptagits till prövning av Va-nämnden.
se Beslut 1975-11-28, BVa 45

Skyldighet att svara för periodisk va-avgift som förfallit till betalning efter det att ny ägare tillträtt fastighet har inte ålagts föregående ägare av fastigheten oaktat avgiften hänfört sig till tiden före tillträdet.
se Beslut 1975-06-12, BVa 32

Den omständigheten att vattentillförseln till i och för sig avgiftspliktig fastighet varit avstängd på fastighetsägarens begäran har ej medfört befrielse från avgiftsskyldighet.
se Beslut 1974-04-17, BVa 14

Den omständigheten att bostadsfastighet stått obebodd har inte medfört befrielse för ägaren att betala va-avgifter.
se Beslut 1974-04-05, BVa 12, överklagat VÖD dom 1974-09-16, DT 21

Den omständigheten att ägaren till fastighet sagt upp va-abonnemanget och inte brukat den allmänna va-anläggningen har inte medfört befrielse för ägaren att erlägga va-avgifter.
se Beslut 1975-12-12, BVa 52

Oaktat fastighet varit ansluten till äldre av kommunen anlagd avloppsledning har fastighetsägaren ålagts skyldighet att genom engångsavgift bidra till kostnaderna för senare tillkommen allmän avloppsanläggning. Fastighetsägaren, som inte styrkt sitt påstående att fastighetens behov av vattenförsörjning med större fördel kunde tillgodoses genom fastighetens egen vattenanordning, har därjämte ålagts att bidra till kostnaderna för den allmänna vattenanläggningen.
se Beslut 1975-02-11, BVa 13

Fastighetsägares yrkande att – på grund av viss uppgiven överenskommelse mellan honom och kommunen – äldre va-taxa skulle tillämpas vid avgiftsberäkning, har lämnats utan bifall av Va-nämnden.
se Beslut 1972-09-29, BVa 5

Trots att fastighetsägare under äldre va-taxas giltighetstid begärt men av kommunen vägrats anslutning av sin fastighet till kommunens allmänna va-anläggning, har han för senare vidtagen anslutning ansetts skyldig att betala engångsavgift enligt ny, högre taxa.
se Beslut 1973-07-06, BVa 12överklagat VÖD dom 1973-11-12, DT 28

Inför planerat bebyggande av fastighet har fastighetsägare betalat föreskriven engångsavgift för fastighetens anslutning till allmän va-anläggning. Någon byggnad kom dock inte att uppföras och inte heller anlades några anslutningsledningar för fastigheten. Oaktat den tidigare betalningen har fastighetsägaren ansetts skyldig att betala den ytterligare engångsavgift som föreskrevs i gällande va-taxa när förbindelsepunkt sedermera upprättades för fastigheten.
se Beslut 1973-07-06, BVa 11

Efter ingripande från kommunens hälsovårdsnämnd upphörde vattenleveranserna från ett enskilt vattenverk, varvid fastigheter, som betjänats av vattenverket, anslöts till allmän va-anläggning. Avgift för anslutningen påfördes dem enligt gällande va-taxa. Fastighetsägarnas yrkande att få betala avgift enligt den va-taxa som gällde när anslutning skulle ha skett om hälsovårdsnämnden anmodat dem att ansluta så snart nämnden fick vetskap om att vattnet från det enskilda vattenverket var otjänligt har lämnats utan bifall.
se Beslut 1974-03-01, BVa 4

Fastighetsägare begärde under äldre va-taxas giltighetstid anslutning av fastigheten till kommuns allmänna va-anläggning vilken byggts ut till fastigheten. Enär överenskommelse om anslutning inte träffats före det ny va-taxa trätt i kraft och inte heller brukningsrätt enligt 8 § va-lagen uppkommit dessförinnan, har fastighetsägaren befunnits skyldig att erlägga engångsavgift för anslutningen enligt den nya taxan.
se Beslut 1974-05-30, BVa 21

Faktisk hopkoppling av enskilt och allmänt avloppsledningsnät har inte ansetts innebära att fastigheter som betjänats av det enskilda nätet kommit att anslutas till den allmänna avloppsanläggningen. – Inom samma bostadsområde har somliga fastigheter anslutits till allmän va-anläggning före ikraftträdandet av en ny va-taxa medan andra anslutits därefter. Därigenom uppkommen skillnad i avgiftshänseende har inte ansetts oförenlig med va-lagens avgiftsbestämmelser.
se Beslut 1974-11-19, BVa 38, överklagat VÖD dom 1975-07-08, DT 13

Fråga om fastighets behov av anslutning till dagvattenavlopp.
se Beslut 1979-11-26, BVa 86

Avgiftsskyldighet enligt va-lagen har inte ansetts föreligga för en fastighet som enligt gällande byggnadsplan var avsedd för bostadsbebyggelse men som varaktigt inrättats för annat ändamål (parkering).
se Beslut 1979-11-27, BVa 87

Bostadsfastighets behov av anordning för renvattenförsörjning har bedömts med större fördel kunna tillgodoses genom en enskild vattentäkt på fastigheten än genom anslutning till kommunens allmänna renvattenanläggning. Fastighetens ägare har därför förklarats icke vara skyldig att betala avgifter till den allmänna anläggningen.
se Beslut 1976-02-10, BVa 6

Stamfastighets brukningsrätt till allmän va-anläggning har inte ansetts kunna överföras eller utsträckas till en avstyckning.
se Beslut 1977-03-03, BVa 10

Konkursbo har inte ansetts som ägare i va-lagens mening till konkursgäldenärs fastigheter. På grund därav och då va-avgifter för fastigheterna, som förfallit till betalning efter konkursutbrottet, inte betraktas som massafordringar, har konkursboet inte ansetts betalningsskyldig för avgifterna.
se Beslut 1977-10-19, BVa 65, överklagat VÖD dom 1978-06-22, DT 35

På ett markområde bestående av flera fastigheter hade en bebyggelse av tillfällig karaktär uppförts och anslutits till kommunens allmänna va-anläggning. Sedan bebyggelsen rivits och fastighetsindelningen ändrats har ny bebyggelse uppförts på markområdet och anslutits till anläggningen. Ägaren till den nya bebyggelsen har ansetts skyldig att erlägga oreducerade anläggningsavgifter för fastighetens anslutning till den allmänna va-anläggningen.
se Beslut 1978-01-31, BVa 3

Ny ägare till fastighet har ansetts skyldig att betala brukningsavgift för avloppsanslutning oaktat avtal om anslutningen mellan föregående ägare och kommunen inte – såsom föreskrevs i avtalet – överlåtits på honom. Fastighetsägaren har inte ansetts bunden av avtal mellan nyttjanderättshavare och kommunen om renvattenanslutning.
se Beslut 1978-03-13, BVa 18

Fråga om fastigheters behov av allmänna anordningar för avledning av dagvatten. Tillika fråga om avgiftsskyldighet för avledning av dagvatten från gata.
se Beslut 1978-10-24, BVa 54

Ägare till fastighet inom tätbebyggt och sommartid tätbefolkat område har – oaktat fastighetens stora ägovidd och för närvarande sporadiska utnyttjande – ansetts skyldig att genom avgifter bidra till kostnaderna för allmän avloppsanläggning.
se Beslut 1978-12-28, BVa 86, överklagat VÖD dom 1979-04-20, DT 10

Behovet av renvattenförsörjning för fritidsfastighet inom område för permanent bebyggelse har ansetts med större fördel kunna tillgodoses genom anslutning till allmän va-anläggning än genom borrning av ny renvattenbrunn på fastigheten. Fastighetens markförhållanden och beskaffenhet i övrigt har bedömts vara sådana att behov av dagvattenavledning inte förelegat. Fastighetens ägare har därför ålagts att betala avgifter för renvattenanslutning men inte för dagvattenavledning.
se Beslut 1979-03-02, BVa 22

Till en magasinsbyggnad på en fastighet hade framdragits vatten- och avloppsledningar från en allmän va-anläggning. Enär åtgärderna hade företagits i annat syfte än att åt fastighetens ägare upplåta varaktig brukningsrätt till anläggningen, har en senare ägare till fastigheten – sedan byggnaden rivits och ersatts med ett bostadshus – ålagts att betala taxeenlig avgift för fastighetens anslutning till anläggningen.
se Beslut 1979-03-23, BVa 27

Skyldighet att betala va-avgift, som förfallit till betalning sedan ny ägare tillträtt fastighet, har inte kunnat åläggas fastighetens tidigare ägare.
se Beslut 1977-06-23, BVa 37

Fråga om tillämpning av äldre eller nyare va-taxa.
se Beslut 1977-12-28, BVa 80

När kommun debiterat och sedan godtagit betalning av ansluningsavgift innan fastighetsägarens avgiftsskyldighet inträtt, har kommunen inte ansetts berättigad att ta ut den högre anslutningsavgift som senare kommit att gälla enligt taxan vid avgiftsskyldighetens inträde.
se Beslut 1977-11-01, BVa 74

En fastighets behov av renvattenförsörjning har ansetts med större fördel kunna tillgodoses genom en enskild anordning än genom den allmänna va-anläggningen. Motsatt bedömning har gjorts i fråga om spillvattenavlopp. Även fråga om fastighetens behov av anordningar för avledande av dagvatten.
se Beslut 1983-08-17, BVa 89, överklagat VÖD dom 1984-06-18, DTVa 20

Fråga om fastighets behov av renvattenförsörjning kunde med större fördel tillgodoses genom en enskild vattenbrunn än genom den allmänna va-anläggningen.
se Beslut 1984-01-24, BVa 8

En fastighetsägare bidrog till kostnaderna för utförandet av en samfällighets renvattennät. Hennes fastighet anslöts till detta. Sedan ledningsnätet överlåtits till kommunen och införlivats med den allmänna va-anläggningen har kommunen avfordrat fastighetsägaren full, taxeenlig anslutningsavgift för renvatten. Kravet framställdes med stöd av ett avtal mellan parterna. Fastighetsägaren har – trots avtalet – inte ansetts skyldig att betala den delen av avgiften som svarade mot bidraget till samfälligheten.
se Beslut 1985-12-18, BVa 103

Avgiftsskyldighet har inte ansetts föreligga för obebyggda stadsägor, som ännu inte genom fastighetsbildning har bringats i överenskommelse med gällande stadsplan och tomtindelning.
se Beslut 1983-01-25, BVa 10

Sedan engångsavgift erlagts för en bebyggd och en obebyggd fastighet sammanlades fastigheterna. Särskilda skäl enligt 9 § VAL 1970 har ansetts föreligga för att avgift inte skulle utgå för den obebyggda fastigheten, varför kommunen har förpliktats att återbetala avgiften för den fastigheten.
se Beslut 1984-01-30, BVa 10

En ny ägare till en fastighet har ansetts skyldig att betala en va-avgift som förfallit till betalning efter hans tillträde, oaktat avgiftsskyldighet hade uppkommit under föregående ägares tid.
se Beslut 1979-11-12, BVa 77, överklagat VÖD dom 1980-05-22, DT 31, HD dom 1982-11-17, DT 33

Skyldighet för en fastighetsägare att betala avgift till en kommun för fastighetens anslutning till allmän va-anläggning har inte ansetts föreligga på den grunden att kommunen inte visat att fastighetsägaren hade underrättats om den upprättade förbindelsepunktens läge.
se Beslut 1984-09-17, BVa 104, överklagat VÖD dom 1986-02-05, DTVa 2

En kommun upprättade förbindelsepunkt för anslutning av en obebyggd fastighet i kommunens ägo till den allmänna va-anläggningen. Sedan kommunens va-taxa höjts överlät kommunen fastigheten till en ny ägare. Denna har ansetts skyldig att betala engångsavgift för fastighetens anslutning till anläggningen enligt den högre va-taxa som gällde vid hans förvärv av fastigheten.
se Beslut 1977-08-30, BVa 51, överklagat VÖD dom 1978-09-18, DT 39, HD dom 1981-07-23, DT 34

En kommun överlät en obebyggd fastighet för vilken förbindelsepunkter redan var upprättade. De nya ägarna har befunnits vara skyldiga att betala anläggningsavgift för fastigheten enligt den taxa som gällde vid tillträdet (jfr referat Del 3, s 46). Avgiftsskyldighet för dem har ansetts uppkomma vid tillträdet och betalningsskyldighet först 30 dagar därefter.
se Beslut 1985-04-26, BVa 40

Förbindelsepunkt för en nybildad fastighet har ansetts inte kunna anvisas förrän uppgift om fastighetsbildning har införts i fastighetsregistret. Avgiftsskyldighet har därför inte kunnat göras gällande före registreringen.
se Beslut 1983-07-04, BVa 63

Den omständigheten att en obebyggd fastighet, som enligt gällande stadsplan var avsedd för bebyggande, förvärvats av ägaren till grannfastigheten i syfte enbart att tillföra denna visst skyddsområde och sedermera sammanlagts med denna, har ansetts utgöra särskilda skäl att undanta den obebyggda tomten från avgiftsskyldighet för vatten och avlopp.
se Beslut 1986-02-11, BVa 38

Ägaren till en fastighet, för vilken avledning av dagvatten ordnats på godtagbart sätt genom en enskild anordning, har inte för närvarande ansetts avgiftsskyldig för kommande dagvattenavledning oaktat den enskilda anordningen måhända kommer att bli otillräcklig när eventuell framtida bebyggelse i grannskapet kommer till stånd.
se Beslut 1986-12-30, BVa 138

Kommunens fordran på engångsavgift enligt va-lagen har ansetts vara underkastad treårig preskription.
se Beslut 1987-03-17, BVa 22, överklagat VÖD dom 1987-12-01, DTVa 38, HD dom 1988-10-19, DT 34

På grund av ovisshet om en fastighets framtida användning och kostnaderna för fastighetens anslutning till det allmänna va-nätet, har avgiftsskyldighet f n ansetts inte föreligga för fastigheten.
se Beslut 1988-12-09, BVa 142

Kommunens dröjsmål med att fastställa va-taxa för uttagande av avgift för obebyggd fastighet har ansetts inte betaga kommunen rätt att ta ut avgift för fastighet till vilken va-ledningar redan var framdragna när 1970 års va-lag trädde i kraft.
se Beslut 1985-10-08, BVa 7, överklagat VÖD dom 1986-06-27, DTVa 15

För en fritidsfastighet ansågs behovet av vattenförsörjning med större fördel kunna tillgodoses genom en med servitutsrätt säkrad vattentäkt på grannfastigheten än genom anslutning till allmän renvattenanläggning.
se Beslut 1994-03-10, BVa 21

Fråga om bostadsfastighet med större fördel kunde försörjas med vatten från egen vattentäkt än genom anslutning till allmän renvattenanläggning.
se Beslut 1991-03-25, BVa 18

Fråga om fritidsfastigheters behov av allmän avloppsanläggning.
se Beslut 1992-01-27, BVa 4

Fråga om behov av allmän dagvattenanläggning för ett åttiotal bostadsfastigheter inom ett detaljplanerat område på västkusten.
se Beslut 1992-01-29, BVa 11, överklagat VÖD dom 1993-10-28, DTVa 13 – ej prövningstillstånd i HD

För ett antal bostadsfastigheter inom detaljplanerat område har behovet av anordningar för dagvattenavlopp från fastigheterna ansetts för närvarande kunna med större fördel tillgodoses genom enskilda anordningar än genom anslutning till en utbyggd allmän dagvattenanläggning. Fastighetsägarna befanns följaktligen inte vara avgiftsskyldiga gentemot huvudmannen för dagvattenanläggningen.
se Beslut 1992-01-29, BVa 12

Avgiftsskyldighet för vatten och avlopp ansågs föreligga för obebyggd fastighet oaktat det av ekonomiska och andra skäl måhända kunde ifrågasättas om tomten var lämplig att bebygga.
se Beslut 1991-06-17, BVa 33

Fråga om preskription av kommuns skyldighet att betala tillbaka för högt uttagna va-avgifter.
se Beslut 1991-11-11, BVa 56, överklagat VÖD dom 1992-06-24, DTVa 9 – ej prövningstillstånd i HD

Delägare av fastighet har gentemot huvudman för allmän va-anläggning ansetts solidariskt betalningsskyldig för va-avgifter som påförts fastigheten.
se Beslut 1994-11-08, BVa 91

För en fastighet, som var ansluten till både vatten och avlopp, hade under lång tid endast debiterats brukningsavgift för renvatten. Eftersom fastighetsägaren haft fog för att uppfatta sina betalningar av vattenräkningarna som slutgiltiga regleringar av kommunens anspråk på brukningsavgift för vatten och avlopp, ansågs han inte vara skyldig att tilläggsbetala avloppsavgift i efterhand.
se Beslut 1994-12-07, BVa 108

Att rådande marknadsförhållanden hindrade en önskad försäljning av en obebyggd fastighet, ansågs inte inverka på fastighetsägarens skyldighet att erlägga anläggningsavgift för vatten och avlopp till fastigheten.
se Beslut 1992-12-14, Bva 93

Att en fastighetsägare gjort förskottsinbetalning av anläggningsavgift ansågs inte medföra skyldighet för honom att utge taxeenlig fast brukningsavgift förrän avgiftsskyldighet inträtt enligt 9 § andra stycket va-lagen.
se Beslut 1992-01-10, BVa 5

Fråga om tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde och när den treåriga preskriptionstiden för anläggningsavgiften börjar löpa.
se Beslut 1991-03-12, BVa 16, överklagat VÖD dom 1992-01-20, DTVa 1 – ej prövningstillstånd i HD

Fastighet som genom avtal bl.a hade tillgång till renvatten av god kvalitet via sommarvattenledning från grannfastighet har inte befriats från avgiftsskyldighet. – Även fråga om uppskov med betalning av anläggningsavgiften.
se Beslut 1995-02-21, BVa 24, överklagat VÖD dom 1996-04-24, DTVa 10

Fråga om villafastighet med större fördel kunde avleda dagvatten till befintlig stenutfyllnad på fastigheten än till allmän dagvattenledning.
se Beslut 1995-05-23, BVa 58

Villafastighet har ansetts med större fördel kunna avleda dagvatten på annat sätt än till allmän dagvattenledning när endast en mindre del av vattnet kunde avledas med självfall till förbindelsepunkten. – Även fråga om ersättning för anläggningskostnader på grund av förbindelsepunkts placering.
se Beslut 1995-12-22, BVa 131

Att fastigheter tidigare mot vederlag anslutits till enskild avloppsanläggning som skall tillkopplas den allmänna har inte ansetts av betydelse för prövningen av frågan om senare inträdd avgiftsskyldighet enligt 9 § va-lagen.
se Beslut 1996-04-04, BVa 37

Fråga om fastighets planerade, kretsloppsanpassade avloppsanläggning kunde anses med större fördel tillgodose behovet av avlopp än anslutning av detta till kommunens avloppsanläggning.
se Beslut 1996-10-31, BVa 96, överklagat VÖD dom 1997-05-22 – ej prövningstillstånd i HD

Fråga om fastighets avlopp med större fördel kunde tas omhand i egen trekammarbrunn med infiltration än genom anslutning till kommunens avloppsanläggning.
se Beslut 1997-12-08, BVa 102, överklagat MÖD dom 1999-03-10, DM 6 – ej prövningstillstånd i HD

Att fastighetsägaren haft kännedom om upprättad förbindelsepunkts läge har inte ansetts innebära att avgiftsskyldighet uppkommit då vetskapen erhållits på annat sätt än genom underrättelse av huvudmannen.
se Beslut 1996-03-27, BVa 30

Fråga om va-avgift för obebyggd fastighet som enligt gällande planbestämmelser inte behövde bebyggas med byggnad som måste ha anordningar för vattenförsörjning och avlopp.
se Beslut 1998-06-24, BVa 57, överklagat MÖD dom 1999-09-13, DM 34 – ej prövningstillstånd i HD

Fråga om tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträde.
se Beslut 2000-02-07, BVa 3, överklagat MÖD dom 2000-08-29, DM 37

Fråga om avgiftsskyldighet för anläggningsavgift föreligger för på en fastighet uppfört skyddsrum. Även fråga om preskription.
se Beslut 2004-02-24, BVa 9

Vid invändning från fastighetsägare om att anläggningsavgift för vattenförsörjning redan har erlagts enligt anslutningsavtal har kommunen, i avsaknad av avtalet, inte ansetts kunna styrka sitt avgiftskrav.
se Beslut 2005-03-09, BVa 17

Huvudmans påstående att viss fastighet är ansluten till dagvattennätet har, trots fastighetsägarens bestridande, godtagits och en årsavgift för dagvattenanslutningen i brukningstaxan har ansetts inte oförenligt med va-lagens avgiftsregler.
se Beslut 2002-09-06, BVa 40

Huvudmannens påstående att fastighet erhållit förbindelsepunkt och kopplats in på dagvattennätet har, vid fastighetsägarens bestridande, inte ansetts styrkt och avgiftskrav har därför ogillats.
se Beslut 2001-03-30, BVa 13, överklagat MÖD dom 2003-03-28, M 3595-01

Huvudmans påstående att fastighet erhållit förbindelsepunkt för dagvatten har, vid fastighetsägarens bestridande, inte ansetts styrkt och avgifterna har därför ogillats.
se Beslut 2002-09-06, BVa 39, överklagat MÖD dom 2003-07-22, M 8594-02

Fastighetsägares yrkande om återbetalning av anläggningsavgift som erlagts trots att den var preskriberad har lämnats utan bifall.
se Beslut 2003-02-13, BVa 13, överklagad MÖD dom 2003-09-16, M 1863-03

Fråga om avgiftsskyldighet för en fastighet som varit ansluten till kommunens spillvattennät sedan år 1991 och omfattad av verksamhetsområdet sedan år 1993 men som - trots att kommunen upplysts om anslutningen - påförts anläggningsavgift först år 2003 enligt då gällande taxa.
se Beslut 2004-10-04, BVa 44

Att fastighetsägare som inte underrättats om upprättad förbindelsepunkt krävts på korrekt beräknad anläggningsavgift först efter att preskriptionstiden, räknad från faktisk anslutning, gått ut har inte ansetts hindra avgiftsskyldighet avseende hela beloppet jämte ränta.
se Beslut 2005-05-31, BVa 37, överklagat MÖD dom 2006-03-01, M 5160-05

Fråga om en fastighet var ansluten till allmän va-anläggning genom avtal och om för fastigheten, när denna senare kommit att omfattas av verksamhetsområde, kunde uttas anläggningsavgift enligt va-taxa då huvudmannens fordran enligt avtalet ansågs vara preskriberad.
se Beslut 2007-02-19, BVa 10

Att stamfastighet delvis låg utanför verksamhetsområdet när allmän va-anläggning byggdes ut efter avtal med tidigare ägare har inte ansetts utgöra hinder för Va-nämnden att pröva huvudmannens avgiftskrav mot ny ägare till avstyckning därifrån.
se Beslut 2007-06-18, BVa 28,överklagat MÖD dom 2008-02-25, M 5351-07




Senast ändrad: 2016-06-01