JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

§ 27 - Tillämplig va-taxa (A) och uppskov med betalning (B)

Här hänvisas till vissa viktigare och principiellt intressanta avgöranden av Va-nämnden och överinstanser under åren 1970 och framåt avseende § 27 i 1970 års va-lag.


"Avgift skall utgå enligt taxa som huvudman utformar i överensstämmelse med de grunder som anges i 24-26 §§. Avgift kan utgå som engångsavgift och som periodiska avgifter.

Engångsavgift får ej sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i kostnaden för den allmänna va-anläggningens utförande. Uppgår engångsagift till belopp som är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, om fastighetens ägare begär det samt godtagbar säkerhet ställes, avgiften fördelas på årliga inbetalningar under viss tid, högst tio år.

Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp utgår ränta enligt 6 § ränelagen (1975:635) från dagen för anfordran.

Skall engångsavgift fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 § räntelagen på varje del av avgiften som förfaller till betalning i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske till dess ifrågavarande del av avgiften betalas eller ränta skall utgå enligt tredje stycket. Lag (1976:842)." 


Kommunen har inte ansetts lagligen kunna ta ut högre engångsavgift för anslutning till allmän va-anläggning än som föreskrivits i gällande va-taxa.
se Beslut 1972-02-11, BVa 1

För fastighet, som utan förbehåll om anslutningens provisoriska natur kopplats samman med kommuns avloppsanläggning, har upprättandet av ny förbindelsepunkt inte ansetts innebära att fastigheten nyanslutits till anläggningen utan betraktats som en omläggning av tidigare utförd anslutning för vilken omläggning kommunen enligt gällande va-taxa ej ägt betinga sig anslutningsavgift. Tillika fråga om storleken av engångsavgift för anslutning till renvattennät.
se Beslut 1972-12-19, BVa 17

Kommun har i va-taxa meddelat föreskrifter av innebörd bl a, att avgift för fastighets anslutning till allmän va-anläggning skall utgå med visst belopp per m2 våningsyta, att källarutrymme därvid inte ingår i våningsytan samt att – om kostnaderna för anslutning av viss fastighet är avsevärt högre än för övriga fastigheter – avgift skall påföras fastigheten efter bedömande i varje särskilt fall. Ifrågasatt tillämpning av sistnämnda bestämmelse – med hänsyn främst till att fastighet (affärscentrum) haft osedvanligt stort, kommersiellt utnyttjat källarplan – har inte godtagits vid den rättsliga prövningen.
se Beslut 1973-08-08, BVa 18, överklagat VÖD dom 1974-01-30, DT 3 – ej prövningstillstånd i HD

På fastighet som tidigare anslutits till allmän va-anläggning har ytterligare byggnad uppförts. I avsaknad av föreskrift därom i va-taxan har kommunen inte ansetts berättigad att ta ut engångsavgift i anledning av den nya bebyggelsen.
se Beslut 1973-09-14, BVa 25

Vid väsentlig tillbyggnad på ansluten fastighet skulle enligt va-taxa erläggas kompletterande rörlig anslutningsavgift för nytillkommen våningsyta. Fråga om innebörden av begreppet våningsyta i taxans mening. Tillika fråga om lagenligheten över huvud av avgiftsuttag för tillbyggnad.
se Beslut 1973-10-12, BVa 27, överklagat VÖD dom 1974-02-27, DT 10, HD dom 1975-10-20, DT 41

På en till allmän va-anläggning ansluten fastighet har äldre byggnad rivits och ersatts av en ny med större våningsyta. Eftersom kommunen inte haft stöd härför i va-taxan har kommunen inte ansetts berättigad att med anledning av den nya bebyggelsen ta ut engångsavgift såsom för nyanslutning.
se Beslut 1975-02-06, BVa 8

I va-taxa har engångsavgifts storlek gjorts beroende av fastighetens våningsyta. Fråga har uppkommit huruvida visst källarutrymme utgjort sådan avgiftspliktig våningsyta.
se Beslut 1975-02-12, BVa 14

Yrkandet att engångsavgift för va-anslutning skulle utgå enligt annan va-taxa än den inom vars tillämpningsområde berörd fastighet var belägen, har ogillats av Va-nämnden.
se Beslut 1973-02-06, BVa 2

Avtal mellan fastighetsägare och kommun om anslutning av fastighet till allmän va-anläggning mot viss anslutningsavgift har inte ansetts utgöra hinder mot senare avgiftsuttag enligt va-taxa på grund av tillbyggnad på fastigheten.
se Beslut 1973-08-22, BVa 20, överklagat VÖD dom 1974-01-25, DT 4, HD dom 1974-11-08, DT 40

Markexploatörs yrkande om fördelning av engångsavgift på årliga inbetalningar har ogillats enär särskilda skäl för sådan fördelning inte befunnits föreligga.
se Beslut 1973-07-26, BVa 17, överklagat VÖD 1974-01-30, DT 6

Ägare till fastigheter varå uppförts egnahemsvillor har inte ansetts berättigade till fördelning av engångsavgifter på flera inbetalningar enär avgiften kunnat tillräknas i låneunderlaget för statslån och omständigheterna i övrigt inte heller befunnits föranleda därtill.
se Beslut 1974-03-01, BVa 6

För fastighet, som tidigare anslutits till kommunens avloppsanläggning, utvidgades anslutningen till att också avse den allmänna renvattenanläggningen. I avsaknad av uttrycklig föreskrift därom i va-taxan har kommunen inte ansetts berättigad att ta ut högre tilläggsavgift för renvattenanslutningen än fastighetsägaren själv gått med på.
se Beslut 1978-10-12, BVa 62

Skyldighet för ägare till obebyggd fastighet att bidra till kostnaderna för allmän va-anläggning inträder först när bestämmelser därom intas i va-taxa. Tidigare gällande va-taxa har därför inte ansetts vara tillämplig vid beräkning av anläggningsavgift för sådan fastighet.
se Beslut 1979-11-20, BVa 82

Styrelsen för tekniska verket i en kommun hade med stöd av kommunfull-mäktiges bemyndigande beslutat om visst uttag av ytterligare engångsavgift från fastighetsägarna inom ett område. Detta har inte ansetts utgöra ett i behörig ordning tillkommet beslut om komplettering av kommunens va-taxa.
se Beslut 1976-09-01, BVa 31

I va-taxa beräknades engångsavgift för bostadsfastighet efter antalet lägenheter. Fråga har uppkommit huruvida visst utrymme som avsetts för affärsändamål men använts som lager utgjort sådan avgiftspliktig lägenhet.
se Beslut 1976-08-19, BVa 30

Kommun, som i skriftligt erbjudande om köp av tomter uppgett att anslutnings-avgiften var ca 2 500 kronor, har senare ansetts bunden av denna utfästelse om avgiftens storlek och har alltså inte ägt ta ut den efter taxeändring gällande högre anslutningsavgiften.
se Beslut 1976-02-13, BVa 8

På begäran av fastighetsägare lade kommun om avloppsledning i gata för att möjliggöra anslutning med självfall av fastighetens källaravlopp. Kostnadsansvaret för sådan åtgärd hade inte reglerats i va-taxa. Kommunen har inte ansetts berättigad att genom avgift från fastighetsägaren ta ut bidrag till kostnaderna för omläggningen utan betalningsåtagande från denne.
se Beslut 1976-02-06, BVa 5

Föreskrift i va-taxa att brukningsavgift under vissa förutsättningar kunde påföras efter bedömande av va-verket i varje särskilt fall, har inte godtagits som sådant taxemässigt stöd för utdebitering som krävs enligt 27 § 1 st va-lagen. – Möjligheten för Va-nämnden att enligt 37 § 4 p va-lagen bestämma villkoren för brukandet i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga och avtal ej kunnat träffas, har inte ansetts gälla uttag av brukningsavgift för förfluten tid.
se Beslut 1977-09-26, BVa 59, överklagat VÖD dom 1979-10-01, DT 25 – ej prövningstillstånd i HD

En kommun har inte ansetts berättigad att utan taxemässigt stöd debitera en fastighetsägare kostnaden för proppning av fastighetens va-serviser.
se Beslut 1980-01-23, BVa 12

Att ta ut va-avgift på grundval av ett byggande som skett utan vederbörligt byggnadslov, har inte ansetts förenligt med allmänna rättsliga grundsatser och när byggnadslovet bara har utnyttjats till en del, har va-avgift ansetts skola utgå endast för den faktiska utbyggnaden.
se Beslut 1980-07-08, BVa 50, överklagat VÖD dom 1981-02-18, DT 13

Det har inte ansetts att ägaren till en obebyggd fastighet skulle behöva belåna den tidigare obelånade fastigheten för att betala engångsavgiften för fastighetens anslutning till vatten och avlopp. Då ägaren i övrigt saknat tillgångar att på en gång betala avgiften, har han i stället ansetts berättigad att mot en bankgaranti för beloppet få avgiften fördelad på årliga inbetalningar under tio år.
se Beslut 1980-03-20, BVa 23, överklagat VÖD dom 1980-11-25, DT 75

Det har ansetts förenligt med va-lagen att i enlighet med bestämmelse i va-taxa debitera avgift för tillkommande våningsyta (ytterligare engångsavgift) redan när bygglov meddelats för en tillbyggnad.
se Beslut 1986-01-30, BVa 15

Kommun, som endast preliminärdebiterat va-förbrukningen under en period av åtta år, har inte ansetts berättigad att debitera en därefter avläst förbrukning enligt då gällande taxa utan måst fördela den över hela perioden.
se Beslut 1986-08-05, BVa 88

En kommun har i avsaknad av stöd i taxan inte ansetts berättigad att ta ut anläggningsavgift för husvagnsplatser. – Brukningsavgift för husvagnsparkering skall enligt taxa utgå "enligt särskild uppgörelse". Den föreskriften om avtalsreglering har ansetts otillåten.
se Beslut 1990-03-20, BVa 13

En kommun har – i avsaknad av taxeföreskrift därom – ansetts inte vara berättigad att ta ut brukningsavgift för obebyggd fastighet.
se Beslut 1992-04-24, BVa 35

En fastighetsägare har försummat att anmäla ändrade förhållanden på fastigheten av betydelse för beräkning av brukningsavgift. Detta har ansetts inte frånta honom rätten att återfå för mycket erlagda avgifter.
se Beslut 1991-03-11, BVa 13

En kommun har sänt inkassokrav till en fastighetsägare under den i abonnent-registret antecknade adressen. Fastighetsägaren, som avflyttat utan att anmäla adressändring, har ansetts skyldig att betala inkassokostnaden.
se Beslut 1993-06-23, BVa 93

Fråga om rätt för fastighetsägare att fördela engångsavgift på flera årliga inbetalningar.
se Beslut 1992-12-18, BVa 96

Ansökan om anstånd med att betala anläggningsavgift har inte ansetts lagligen kunna beviljas mot kommunens bestridande.
se Beslut 1994-03-09, BVa 20

 Bostadsfastighet med två lägenheter har inte – i avsaknad av närmare definition i va-taxan – ansetts vara "flerfamiljshus".
se Beslut 1996-01-15, BVa 2, överklagat VÖD dom 1996-10-25, TVa 264/96

Oavsett att va-taxan innehöll en bestämmelse om avgift för skriftlig betalningspåminnelse har yrkande om sådan avgift ogillats i avsaknad av avtal om betalningsskyldighet.
se Beslut 1996-02-23, BVa 10, överklagat VÖD dom 1997-06-26, TVa 451/96 – ej prövningstillstånd i HD

En kommuns yrkande om va-avgift för obebyggd fastighet har lämnats utan bifall eftersom va-taxan inte innehöll någon uttrycklig bestämmelse om avgift för sådan fastighet.
se Beslut 1996-03-05, BVa 15

I en va-taxa beräknades brukningsavgift för bostadsfastigheter efter antalet lägenheter, varvid även utrymmen av viss storlek som används för rörelse, räknades som lägenhet. Garage som delvis användes som lagerlokal för rörelse har inte räknats som lägenhet i taxans mening.
se Beslut 1998-01-19, BVa 5

Bestämmelser i va-taxa som föreskriver två fasta brukningsavgifter per år för fastighet bebyggd med parhus om totalt två lägenheter men endast en fast brukningsavgift för villafastighet med två lägenheter har inte ansetts vara förenliga med kravet på skälig och rättvis avgiftsfördelning.
se Beslut 1998-12-18, BVa 102

I avsaknad av behörigen fattat beslut om indexuppräkning av va-avgifter har texemässigt stöd för sådan uppräkning inte ansetts föreligga.
se Beslut 2000-03-27, BVa 16, överklagat MÖD dom 2001-05-04, DM 22

En kommun, som utan förbehåll om rätt till ränta beviljat uppskov med betalning av va-avgifter, har ansetts inte vara berättigad till ränta för den tid uppskovet gällde.
se Beslut 1995-02-28, BVa 26, överklagat VÖD dom 1995-11-13, DTva 17

Då i va-taxan angivits att brukningavgift uttas då va-anläggningen brukas har, då brukningsförutsättninar ej förelåg, taxestöd för avgiftsuttag inte ansetts föreligga.
se Beslut 2005-02-23, BVa 9

Rörlig brukningsavgift som beräknats efter schablon har i visst fall nedsatts till 150 kubikmter för "normalvilla".
se Beslut 2005-02-28, BVa 12

Fråga om en reducerad anläggningsavgift kunde tas ut av avstyckade fastig-heter sedan huvudmannen övertagit va-nätet inom ett större område där fastigheterna var belägna och upprättat förbindelsepunkter för dessa.
se Beslut 2003-12-30, BVa 77

En av huvudmannen åberopad klausul i tillämpad va-taxa har inte ansetts tillräckligt tydlig för att kunna grunda rätt till avgiftsuttag för obebyggda fastigheter.
se Beslut 2006-03-02, BVa 8




Senast ändrad: 2016-06-01